Det är uppdateringsdags. När man utvecklar arbetsplatsen gäller det att ärligt lyfta fram och på riktigt gå igenom problemen.
I bästa fall fungerar planer och program som naturliga delar av produktionen som samtidigt utvecklar verksamheten och förbättrar stämningen på arbetsplatsen. Som en följd mår arbetstagarna bättre och företagets resultat förbättras.
Det är fullt möjligt att utveckla produktionen och trivseln i arbetet, om planerna och programmen görs i verkligt samarbete med personalen. När planerna görs upp måste problemen lyftas fram ärligt och frågorna gås igenom grundligt.
Innan uppdateringsjobbet inleds, är det bra att påminna sig om produktions- och personalstrukturen. Det ger en bra grund för planeringsarbetet. Ett bra planeringsarbete kräver alltid också en kartläggning över risker på arbetsplatsen och en arbetsplatsutredning från företagshälsovården.
”Utgångspunkten för uppdateringsarbetet bör vara att inte göra som alltid förr!”
BEHÖVER UPPDATERING
Verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet
Det här fungerar som en handbok för arbetarskyddsverksamheten på arbetsplatsen och som botten för kartläggningen av risker.
Verksamhetsprogrammet innehåller bland annat en beskrivning av arbetsplatsen, utvecklingsbehov och arbetarskyddsansvarsfördelningen.
Mer information: Arbetarskyddsförvaltningen eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449
Företagshälsovårdens verksamhetsplan
Företagshälsovårdens verksamhetsplan grundar sig på arbetsplatsutredningen. Företaget har en skyldighet att låta göra ett program för arbetsplatsen. Planen kan vara en del av verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet.
Verksamhetsplanen innehåller bland annat arbetsförhållandena på arbetsplatsen.
Mer information: Arbetshälsoinstitutet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449
Arbetsplatsens jämställdhetsplan
Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämställdhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller till exempel en utredning över löneskillnader mellan kvinnor och män samt vilka åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering på grund av kön.
Mer information: Institutet för hälsa och välfärd eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449
Arbetsplatsen jämlikhetsplan
Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämlikhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering vid anställning, planering av utbildning, tillgång till utbildning samt vid utdelning av arbetsuppgifter.
Mer information: www.yhdenvertaisuus.fi/sv eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449
Personal- och utbildningsplan
Alla företag med minst 20 anställda ska göra en personal- och utbildningsplan. I planen ska komma fram de åtgärder som gjorts för att utveckla och upprätthålla arbetstagarnas kompetens. Planen ska också innehålla information om personalstrukturen.
Mer information: Arbets- och näringsministeriet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449
Föregående lista innehåller bara huvudpoängerna i vad som skall utredas och lyftas fram.
Det är också skäl att gå igenom arbetsplatsens rusmedelsprogram.
När man börjar planera och uppdatera programmen är det viktigt att repetera innehållet och målsättningarna.
TEXT JUHA SUTINEN ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND ILLUSTRATION PERTTI OTSAMO
Att vara utomhus och i naturen hör till de bättre sidorna med jobbet som skogsarbetare. Att själv få bestämma hur och när man jobbar är ändå kanske det bästa, säger Södra skogsrevirets huvudförtroendeman Peter Olander.
Efter drygt sex kilometer längs en slingrande grusväg som verkar krympa efter varje kurva, kör skogsarbetarna Peter Olander och Kenneth Rehnberg till sidan av vägen och parkerar bilen. Det är här i Gammelby i Borgå som dagens arbetspass ska göras.
– Det är det här området, eller skiftet, som ska röjas och där någonstans har vi lämnat sågarna över natten. Går vi längs med ån så ska vi nog hitta dem lätt, förklarar Rehnberg medan han visar hur långt de hunnit på det omkring nio hektar stora området som de jobbar med för tillfället.
Skogsarbetaren Kenneth Rehnberg studerar kartan för det nio hektar stora området, eller skiftet, som de jobbar på just nu.
Det är tyst i skogen och så här långt från närmaste bosättning är det bara djur som man kan stöta på. Olander berättar att de har träffat på både älgar och något vildsvin under årens lopp om morgnarna innan man drar igång motorsågen.
– Vi har inte sett några vargar eller björnar ännu, men jaktlaget har faktiskt sett en björn här i närheten. Men jordgetingarna är ett betydligt större problem. De har av någon orsak varit speciellt tama i år och stiger man i ett jordgetingbo, blir man nog snabbt tvåa, säger Olander samtidigt som den täta skogen öppnar sig.
Väl framme vid en nyskapad skogsglänta som skogsarbetarna röjt fram dagen innan, tar det inte länge innan båda röjningssågarna är upphittade.
Efter att Peter Olander har fyllt tanken kan dagens arbete inledas.
– Sågarna väger drygt 10 kg, så det får bli i skogen över natten. Det är ingen vits att bära av och an på dem här i skogsterrängen. Inte är det någon som far iväg med dem härifrån, säger Rehnberg.
– Det är ju till och med svårt att hitta dem själv ibland, skrattar Olander.
Skogsarbetarnas huvudsakliga verktyg är röjningssågen (på bilden) och motorsågen, som används när större träd ska fällas.
SKÖTER SKOGAR FRÅN HANGÖ TILL PYTTIS
Tystnaden bryts abrupt när Olander och Rehnberg drar igång sina sågar och tar i tu med arbetet. Med bestämda steg tar de sig framåt och fäller små träd i rask takt för att röja plats runt de större träden. Efter röjningen kommer de stora skogsmaskinerna.
– Vi tar bort träden som har en diameter på mindre än åtta centimeter. Det är så smått att man inte kan sälja det. Vi städar upp skogsbottnen för skogsmaskinerna. Om det finns små träd vid träden som skogsmaskinens aggregat kniper fast runt, så går det lätt så att kedjan lossnar. Därför ska det röjas upp före man avverkar skogen, förklarar Olander.
Peter Olander fäller snabbt och systematisk ner små träd så att de stora skogsmaskinerna senare kommer åt de större träden.
– Det ser också snyggare ut i skogen efteråt, annars brister de små träden och blir stående och liggande kors och tvärs. Det här är lite av skogsvård till lika, fortsätter Rehnberg.
Skogsarbetarnas arbetsgivare Södra skogsreviret är en skogsvårdsförening som i första hand erbjuder olika skogsvårdstjänster åt sina medlemmar, det vill säga skogsägarna i området. Föreningens verksamhetsområde sträcker sig från Pyttis i öster till Hangö i väst. Det över 230 kilometer breda området innebär ändå inte att skogsarbetarna behöver resa runt hela Nyland.
– Vi har nio skogsarbetare som sköter skogar i hela området som är uppdelat så att arbetstagarna sköter det jobbet som finns i närheten av var de bor. I medeltal blir arbetsresorna bara kring 20 till 30 kilometer, förklarar Olander.
Alla träd med en mindre diameter än 8 cm ska röjas bort.
SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE
Både Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs med att jobba i naturen. Ingendera skulle kunna tänka sig att syssla med kontorsarbete. Båda har också en lång karriär bakom sig inom branschen, vilket redan i sig är beskrivande för hur bra de trivs i skogen.
– Ja, det kan man säga. Annars har någonting gått riktigt på tok, konstaterar Olander som har jobbat på reviret sedan 1985.
– Det bästa är friheten i arbetet, att man får göra det på eget sätt och i egen takt. Ingen sitter och kikar på vad du håller på med, fortsätter han.
Rehnberg som har varit på Södra skogsreviret i över 40 år är inne på samma linje.
– Grundkonditionen får man dessutom på köpet, skrattar han.
Kenneth Rehnberg trivs i skogen och kan inte tänka sig att jobba i ett kontor.
Friheten att komma och gå som man vill bara jobbet blir gjort, har varit speciellt uppskattat den här ovanligt heta sommaren.
– De riktigt heta dagarna far man på jobb under morgonnatten och hem vid elvatiden. Där kommer friheten i jobbet igen fram som positivt, säger Olander.
Att det blir riktigt tidiga morgnar har ingendera egentligen något emot.
– Det gäller helt enkelt att jobba på morgonen när det är lite svalare. Det går inte att vara här i skogen på eftermiddagarna, säger Rehnberg.
Arbetskläderna och skyddsutrustningen har inte gjort saken lättare i sommarhettan.
– Förutom kläderna så värmer hjälmen ganska snabbt upp en när det är varmt ute, men vi håller skyddsutrustningen på oss när vi arbetar. Skyddsutrustningen hör helt enkelt till jobbet. Det är bara att använda den, säger Rehnberg.
– Det finns inget alternativ när de gäller säkerheten. Om det skulle hända något, så är det också lite illa att försöka förklara hur man kan ha ett så stort hål i huvudet om man har haft hjälmen på sig, inflikar Olander.
Trots de tidiga morgnarna för att undvika de varmaste timmarna, har hettan tagit på.
– Det blir lite problematiskt med drickandet, när man inte riktigt kan ha med sig tillräckligt med vatten ut i skogen. Det finns inte heller något lämpligt ställe att hålla en flaska med sig när man rör sig framåt med röjarsågen. Det har blivit lite huvudvärk emellanåt på eftermiddagarna, säger Olander.
Det gäller att dricka tillräckligt när man gör fysiskt arbete. Under den här ovanligt heta sommaren har det varit problematiskt att hålla vätskebalansen i skick.
Säkerheten är högt prioriterad och Olander ser inte jobbet som farligt.
– Det är mycket ovanligt att det händer olyckor i vårt arbete. Det är oftast hobbysågarna som råkar ut för olyckor i skogen.
Han medger ändå att det ibland uppstår obehagliga situationer. Röjningsarbete vid vindfällor, alltså efter stormar som fällt träd över stora områden kan vara riktigt farliga.
– När träden ligger kors och tvärs på varandra blir det enorma spänningar i träden. Då måste man verkligen fundera på vad man gör och var man ska börja såga. Då kan man faktiskt vara lite rädd ibland.
De långvariga skogsarbetarna på Södra skogsreviret huvudförtroendemannen Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs bra i skogen.
SKOGSVÅRD OCH KVARTALSEKONOMI GÅR DÅLIGT IHOP
Röjning hör till de vanligare arbetsuppgifterna som skogsarbetarna jobbar med, men det är ingalunda den enda uppgiften de har. På våren står till exempel plantering på agendan men det finns också en del specialjobb som är lite mer ovanliga men uppskattade.
– Vi har till exempel Sköldvik industriområde här och kärnkraftverket i Lovisa där vi också brukar sköta lite skogsvård med jämna mellanrum. Det är lite extra och annorlunda från det vardagliga, så ganska roligt på det viset, säger Olander.
Vad som är det viktigaste i skogsvården verkar det inte råda något tvivel om, nämligen plantskogsröjningen.
– Det är ändå tyvärr en sak som många skogsägare slarvar med. Det är en jättestor skillnad på hur snabbt skogen växer om man sköter den. Problemet är att om du röjer en plantskog idag, så får du inte dina pengar tillbaka imorgon. Utan du ska räkna med 15 år framåt. Men då får du ju också en större vinst när du har skött röjningen under årens lopp, säger Olander.
Hur bra sköter då skogsägarna överlag om sina ägor?
– En del sköter ju sina skogar helt perfekt medan andra helt glömmer bort att vårda skogarna. Det är förstås en kostnadsfråga, konstaterar Olander.
Utbyggnad av produktionsutrymmen, nyanställningar och investeringar i miljonklassen. Lyxsegelbåtstillverkningen i Jakobstad har medvind och orderstocken är fylld ända fram till nästa sommar.
Sedan 1966 har Nautor tillverkat stora och snabba lyxsegelbåtar men företaget har också fått rida ut flera stormar under årens lopp. Efter finanskrisen kämpande företaget och hela branschen i motvind med sinande efterfrågan och också på Nautor tvingades man ta till permitteringar. Idag är situationen en helt annan.
– Vi vet med säkerhet att vi har jobb så det räcker till ända fram till nästa sommar. Så läget är sällsynt bra, berättar huvudförtroendemannen Stefan Sjölund belåtet.
Produktionen går på högvarv och väggarna kommer emot. Tidigare i år flyttade företagets hela snickeriverksamhet från Kronoby till Jakobstad på bekostnad av monteringsutrymme. Nästa sommar är det tänkt att också produktionen av de mindre modellerna och de 80 arbetstagarna i Kållby ska flytta in under samma tak. Det kräver investeringar och stora tillbyggnadsarbeten som redan har börjat.
Logistiken och vardagen fungerar bättre efter att produktionen och arbetstagarna från Kronoby flyttade till Jakobstad. Vid ingången till avdelning finns ändå en påminnelse om rötterna, Krombi står det på en papperslapp, alltså Kronoby på lokal dialekt, berättar huvudförtroendemannen Stefan Sjölund. FOTO JOHANNES TERVO
– Tanken är att det ska spara på transportkostnader och göra det lättare att hålla kontakten mellan de olika avdelningarna. Det kommer att bli färre telefonsamtal och mindre körande av och an mellan Kållby och Jakobstad. Den delen blev ju bättre nu när Kronobyproduktionen flyttade in här, säger Sjölund.
Det goda arbetsläget har också fört med sig nyanställningar. Bara i år har företaget anställt ett tiotal arbetstagare till produktionen. En av de nyaste på företaget är snickaren Nemes Zoltán som började sommarjobba på snickeriet för en dryg månad sedan.
– Mitt yrke är egentligen fiolbyggare, vilket är ganska annorlunda än det jag gör här. Den enda likheten är egentligen att man jobbar med trä. Men jobbet här är jätteintressant och jag hoppas jag får fortsätta efter sommaren.
Omväxlande arbete. Snickaren Nemes Zoltán bygger bland annat hyllor, lådor, luckor, bord och durkar till olika båtmodeller. FOTO JOHANNES TERVO
Medan Zoltán mäter och sågar bitar av ek-faner som senare ska bli en hylla i en av båtarna, berättar han på god svenska att han inte bara är ny på arbetsplatsen eller inom branschen, utan också ny i landet, efter att han för ett år sedan flyttade till Finland från Ungern. Han är lycklig över jobbet på företaget.
– Om du vill jobba med trä och göra hantverk, så tror jag att det här är det bästa stället att vara på i Finland. Jag trivs jättebra.
Rasmus Dahlvik snickrar inredning till en segelbåt. FOTO JOHANNES TERVOAll inredning görs för hand. Fanerskivorna sys ihop för att få fram sömlösa ytor inne i båten, berättar Sebastian Byström. FOTO JOHANNES TERVO
HUNNIT BYGGA EN ARMADA
Under årtiondena har arbetstagarna på varvet planerat, byggt och sjösatt över 2 000 Swan-båtar av över 100 olika modeller. De flesta är fortfarande i seglingsskick.
– Vi hör till de världsledande aktörerna inom produktionen av högklassiga segelbåtar. Nautor har ju faktiskt funnits till som brand i 52 år, säger Sjölund stolt.
Trots de stora produktionsmängderna är Swan-båtarna, eller åtminstone de större modellerna, ingen helt vanlig syns i den finska skärgården. Största delen av produktionen går på export och kunderna finns i hela världen.
– Största delen går till kunder i Mellan- och Sydeuropa, men vi har också kunder längre bort i till exempel USA. Men båten far ju inte alls alltid dit ägaren bor, utan den kan vara stationerad var som helst och under annan flagg, säger Sjölund.
Oftast kommer kunden, eller segelbåtens kapten med besättning, faktiskt och hämtar båten själv.
– Så är det. Men någon från Nautor åker oftast också med på leveransseglingen. De mindre båtarna levereras ibland också med fraktfartyg eller med lastbil. De går ganska lätt att transportera när man monterar kölen och rodret på plats först när båten är framme, förklarar Sjölund.
Sjölund som själv har varit med på en leveransresa till Southhampton i England berättar att man måste kunna tänka på fötterna när man är ombord, eftersom båtarna inte är helt färdiga när de sjösätts.
– Man måste vara lite mera kreativ eftersom det blir mycket problemlösning på plats och man måste klara sig fast man inte har alla tänkbara verktyg med sig. Men man behöver inte kunna segla för att jobba här. Jag äger inte själv någon båt alls, säger han och skrattar.
Den första segelbåten som Nautor någonsin tillverkat är en vit, 11 meter lång Swan 36 från år 1966. År 2003 köpte företaget Tarantella tillbaka och arbetstagarna får nu använda båten för eget bruk. FOTO JOHANNES TERVO
FRÅN STORA BÅTAR TILL RIKTIGA JÄTTAR
Den första Swan-båten någonsin, Tarantella, en Swan 36:a som byggdes 1966 köptes tillbaka till företaget i slutet av år 2003. I samband med Nautors 50-årsjubileum. sjösattes den första nya båten i serien Swan 50 och vid det tillfället fick även Tarantella medverka. 36-fotaren (10.9 meter) har grundrenoverats och står i hörnet av produktionshallen. Bredvid den, eller snarare ovanför den, står en färdig, modern Swan 78:a (23,8 meter). Utvecklingen i både formgivning och storlek är omöjlig att undgå. Det vet också modellsnickaren Per-Ole Brännbacka med 44 års erfarenhet på företaget.
– I slutet av 70-talet kom 76-fotaren (23,1 meter), som vi då tyckte att var stor. Men den är ju liten med dagens mått mätt. I mitten av 80-talet byggde vi en 102-fotare (ca 31.1 meter) och den var började ju redan på riktigt vara ganska stor.
Brännbacka som i första hand jobbar med att ta fram nya modeller säger att också själva arbetet och arbetsmetoderna har ändrats mycket under årtiondena.
Man behöver inte kunna segla men man kan inte vara höjdrädd om man jobbar på Nautor, berättar modellsnickaren Per-Ole Brännbacka medan han förmonterar en lucka på åtta meters höjd i hallen. FOTO JOHANNES TERVO
– När man på 70-talet tog fram en ny modell så ritade vi upp hela båten i naturlig storlek med profil- och vattenlinjer på fanerskivor på golvet, men nu kommer ju allt färdigt utprintat. Det var mycket jobb och blev att gå på knäna i tre–fyra veckor när en ny modell skulle tas fram, minns han.
Produktionsutvecklingen är överlag något som företaget satsar på för att klara sig en den tuffa konkurrensen.
– Skroven kräver ganska mycket utveckling och de har ju ändrats ganska med tiden. Elektroniken går också framåt väldigt snabbt och varje båt vi bygger ska ha det nyaste som finns på marknaden. Ibland kan vi vara tvungna att vänta på att någon ny produkt lanseras, så att båten verkligen har den nyaste möjliga utrustningen när den sjösätts, säger Sjölund.
Stefan Sjölund under en modern Swan -115. FOTO JOHANNES TERVO
För tillfället har företaget nio modeller i produktion. Båtarna sträcker sig från 50-fot, eller 15,2 meter till 125-fot, eller 38,1 meter. Hur långa produktionstiderna är och hur många segelbåtar man på årsbasis hinner bygga beror helt på modellen.
– Kanske ett tiotal av de mindre båtarna och maximalt två av de större per år. Produktionstiden för 50-fotarna är runt fyra månader medan det tar omkring ett år och längre att bygga de största modellerna, berättar Sjölund.
Och hur är det med prislappen? Ja, man kan väl säga att det inte är frågan om några var mans jollar som tillverkas här.
– De minsta båtarna går från cirka en miljon euro och vad de allra största båtarna kostar kan jag inte ens svara på, för det vet jag faktiskt inte. Men jag skulle gissa på att 78:orna ligger på runt sju till åtta miljoner euro. Men det är klart att ju större båt det är frågan om, desto mer volym, material och arbete behövs, säger Sjölund.
Jobbet räcker till på Nautor. Förtroendemannen och elmontören Stefan Sjölund berättar att bara elarbetet i Swan 115 kräver ungefär 3 500 arbetstimmar. FOTO JOHANNES TERVOStilrena raka linjer. Fokus på detaljerna är viktigt när arbetstagarna planerar och bygger inredningar. FOTO JOHANNES TERVO
HANTVERK OCH YRKESSTOLTHET
På däcket av en 78-fotare monterar Brännbacka som bäst en lucka tillfälligt på plats för att se att allt verkligen sitter perfekt innan den går vidare till målning. Det är bara ett exempel på hur noggrannhet och uppmärksamhet på detaljer genomsyrar allt som görs på varvet.
På ytbehandlingsavdelningen lackar Calle Myrskog idag durkar, det vill säga blivande golv till en båt. Arbetsbeskrivningen och komponenterna han jobbar med är lika mångsidiga som båtmodellerna.
– Jag ytbehandlar egentligen allt annat än däck, det vill säga i princip alla slags möbler som kommer in i båtarna och ut på däck. men jag betsar och färgar också, så jobbet blir ju hyfsat omväxlande.
Calle Myrskog lackar durkar. Vanligtvis får delarna tre lager lack och slipas mellan varven. FOTO JOHANNES TERVO
Ytbehandlingen är inte heller något man skyndar med.
– Durkarna är redan betsade så nu lägger vi lacket på. I vanliga fall lägger vi tre lager lack och mellanslipar mellan varje varv. Till sist polerar vi ytan, berättar Myrskog som har jobbat på Nautor i 18 år.
På snickeriavdelningen jobbar Kristian Eklund med att bygga ett skåp som hör till de första möblerna som ska monteras i en ny båt. Han håller med om att jobbet är omväxlande och trivs med de höga kvalitetskraven.
– Innan jag började här jobbade jag på bygge. Kvalitetskraven här är nog hårda jämfört med det mesta. Allt ska vara toppen. Men jag är utbildad artesan så handarbete av hög klass passar ju mig perfekt.
Kristian Eklund tycker mest om att bygga nya modeller. Allting är inte färdigt uttänkt om man får arbete sig fram för att hitta de bästa lösningarna, säger han. FOTO JOHANNES TERVOLångvariga arbetstagarna Sixten Granvik och Elisabet Hyytinen trivs på Nautor. Det omväxlande arbetet och arbetskamraterna är det bästa med jobbet.
OY NAUTOR AB
GRUNDAT 1966. HEMORT Jakobstad PRODUKTION Tillverkar lyxsegelbåtar från 50-fot (15 meter) till 125-fot (38 meter) VERKSAMHETSOMRÅDE Hela världen, främst Syd- och Mellaneuropa OMSÄTTNING 38,7 miljoner euro (2016) PERSONAL 180 produktionsarbetare i Jakobstad (100) och Kållby (80)
Ett hälsosamt liv byggs upp av små, men viktiga vardagliga handlingar. Det krävs inga underverk, utan regelbundna, små saker som bygger upp helheten. Hörnstenarna är sömn, motion och näring.
Marilla Hokkanen började för 23 år sedan med sitt treskiftesjobb på Metsä-Woods fanerfabrik i Suolahti. Ungdomsåren förknippar hon med en ganska sorgfri inställning.
– Man gick bara på jobb och hoppades på att det går an. Ibland var jag trött, men det gick att återhämta sig eftersom jag kunde sova 12 timmar i streck, vilket inte lyckas längre. Det var på sätt och vis till och med skojigt som ung och nattuggla.
Hokkanen började fästa uppmärksamhet vid ansträngningarna av jobbet när de egna barnen föddes. Då kunde hon plötsligt inte längre själv avgöra dygnsrytmen.
– Då sover man inte längre när man själv vill, utan när barnen sover. Det var dags att ställa om de gamla vanorna.
För Hokkanen är det rytmbytena mellan olika skift som är besvärligast.
– Nattskiftet har alltid varit ganska lätt för mig, medan morgonskiftet är svårare, speciellt efter nattskiftet. I värsta fall har jag inte sovit en blund natten innan morgonskiftet.
NÄR BETONGEN MJUKNAR
Har du sovit? Det är enligt Hokkanen en vanlig fråga bland arbetskompisarna i början av nattskiftet.
– Diskussionen kretsar till stor del kring sovandet, men det är förståeligt. Vi stödjer varandra. Pauserna är viktiga också med tanke på den sociala biten.
Att vara trött på jobbet kan i värsta fall vara en direkt arbetarskyddsrisk.
– Om man är väldigt trött efter midnatt och måste vaka, börjar man må dåligt. En arbetskompis utryckte känslan en gång som att betongen mjuknar under fötterna, och hänvisade till att det kändes som att fabriksgolvet gav efter.
– Det är som tur ett ovanligt tillstånd. Under mina år har det en gång gått så att företagshälsovården skickade hem mig för att jag var för trött för att jobba. Det var rätt gjort.
Hokkanen har utvecklat sina egna knep för att se till sin sömnrytm. Målet är att sova tillräckligt, trots att det inte går helt enligt alla konstens regler.
– När jag till exempel jobbar dags- och kvällsskift unnar jag mig dagsömn. Jag har också hört att man inte borde sova bort sömnbristen under veckosluten, men jag tycker att det är helt okej.
MOTIONERAR OCH ÄTER RÄTT
Förutom sovandet har Hokkanen börjat fästa mera uppmärksamhet på hur hon äter och rör på sig. Hennes råd är att hitta en eller flera grenar som passar en själv, och påminner om att motion inte behöver vara blodigt allvar. Hokkanen ser till att röra på sig mångsidigt minst 2,5 timmar i veckan.
– Motion kan också vara att man går ut i naturen och tar fiskeredskapen med sig. Dessutom gillar jag att göra lättare återhämtningsträning på gymmet för att lätta på spänningar i kroppen. Ibland förivrar jag mig också med zumba eller något liknande.
Att göra fysiskt tungt treskiftsarbete, sköta familjelivet och motionera på fritiden kräver mycket energi. För att klara av det måste man också näringsmässigt svara på energikraven.
– Jag gick till en näringsterapeut just med tanke på orkandet och det var till nytta. Jag började dagligen äta ordentliga måltider och mellanmål, oberoende av arbetsskift. Samtidigt började hålla ett öga på att det inte dröjde för länge mellan måltiderna. Till jobbet har jag med mig mat så att jag kan äta med två timmars mellanrum.
Med tanke på ätandet är nattskiftet svårast, eftersom man kanske inte har någon aptit då. Bland Hokkanens arbetskompisar består arbetsdagens proviant ofta av endast bröd och yoghurt, och många har förundrat sig över hennes betydligt mångsidigare matlåda.
– Jag har med mig pasta, nudlar, soppor och milkshakes, i vilka jag har satt bär och både salt och sött blandat för att göra dem matigare.
För att orka på fanerfabriken gäller det också att hålla vätskebalansen i skick.
– Det blir ibland riktigt varmt på fabriken och ibland räcker det inte med bara vatten. Det sista kaffet dricker jag vid 2–3 tiden på natten.
Marilla Hokkanen har gjort skiftesjobb i över 20 år. Grundläggande saker i vardagen hjälper henne att orka.
Experterna: försök inte ändra för mycket för fort
Det finns inga mirakeldieter eller genvägar till ett hälsosamt liv. Lyckligtvis behövs det inte heller. Arbetshälsoinstitutets experter är överens om att det viktigaste är regelbundenhet och realistiska målsättningar.
Sömn är grunden för välmående
SÖMN EN GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNING
Sömn hör till grundstenarna för återhämtningen, oberoende om vi talar om fysiska eller tankemässiga prestationer.
– Sömnbehovet är individuellt. I medeltal sover mänskor 7,5 timmar, men behovet varierar från sex till tio timmar. Med tanke på återhämtningen är det viktigaste att man sover så mycket att man känner sig pigg, säger forskningsprofessor Mikko Härmä på Arbetshälsoinstitutet.
I och med skiftesjobb blir det svårare att få tag i sömnrytmen. I synnerhet nattarbete och tidiga morgonskift gör det svårt att få tillräckligt sömn. Svårigheterna beror på att kroppens naturliga rytm som följer dygns- och ljusrytmen rubbas. Man jobbar på natten när kroppen helst skulle vila och försöker sova på dagen när kroppen vill vara aktiv.
Det har visat sig att man genom att lägga upp skiftensrotationen på olika sätt, kan påverka hur bra arbetstagaren orkar.
– En snabb rotation med två åtta timmars skift, först morgon-, sedan dagskift- och kvällsskift som följs av fyra lediga dagar stöder sömnen och orkandet bättre än långsamma rotationer med tre eller fyra likadana skift efter varandra. I en snabb rotation hinner dygnsrytmen inte etablera sig.
En tävlande modell är långa, 12 timmars skift, men då gäller det att ta säkerheten i beaktande.
– Det har visat sig att risken för olyckor ökar med långa skift. I slutet av 12 timmars skift är risken för olyckor dubbel och i slutet av 16 timmars skift trefaldig.
Förutom olycksrisken är nattjobb också en hälsorisk som för med sig en högre risk för olika former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och reumatism.
– På individnivå är risknivån lägre än den som kommer med till exempel rökning eller övervikt. Men eftersom det är frågan om vanliga sjukdomar och det är en så stor grupp mänskor som gör skiftesarbete så har frågan betydelse på för både folkhälsan och samhällsekonomin.
Härmä påpekar ändå att man genom bra arbetsskiftsarrangemang kan förebygga sjukfrånvaron sjukpensioner.
Sömnbehovet är individuellt. Tummregeln är att man ska sova så mycket att man känner sig pigg.
MOTION ENLIGT EGET TYCKE OCH NIVÅ
Grundregeln för hälsofrämjande motion är att det behövs 2,5 timmar rask motion eller en timme och 15 minuter hård träning per vecka. Därtill behövs ett par muskelkonditionsträningar som inte nödvändigtvis behöver vara längre än 10 minuter var.
Så länge pulsen stiger något, kan den raska motionen vara till exempel vardagsmotion på arbetsresorna, bärplockning, fiske eller trädgårdsarbete. Den hårdare träningen ska sätta hjärtat och blodomloppet i arbete och kan i sin tur vara cykling, stavgång, löpning, skidning eller till exempel simning.
– Motion förlänger livet och effektiverar till exempel hjärnverksamheten. Motion förebygger också många sjukdomar, och inte bara fysiska krämpor utan också till exempel depression, säger äldre forskare Sirpa Lusa på Arbetshälsoinstitutet.
Enligt Lusa är det ändå få som kommer igång på dessa grunder. Bästa motivationen kommer genom att hitta en gren som passar en själv. Dessutom gäller det att lyssna på sin egen kropp när man börjar röra på sig.
– För höga mål motiverar inte. Däremot ska man börja från egen nivå. Om man till exempel är överviktig, sjuk eller har höjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar kan man börja med att gå till läkaren för att kolla att det inte finns några hinder för hårdare träning.
Motion smakar inte nödvändigtvis bra till en början, men man ska inte tappa modet.
– Bara man orkar hålla i så länge att det blir en vana, så börjar kroppen och hjärnan reagera positivt. Efter det vinner både hälsan och humöret.
Sommaren är en bra tid att pröva nya grenar, bygga upp grundkonditionen och mjuka upp kroppen.
MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN I SKICK
Regelbundna måltider hjälper att orka såväl fysiskt som psykiskt. Till en bra måltidsrytm hör morgonmål, lunch, middag, kvällsmål och tillräckligt många mellanmål. Ett lämpligt mellanrum mellan måltiderna är tre timmar.
Förutom att rytmen är i skick, gäller det att se till att också tallriksmodellen förverkligas vid varje måltid och mellanmål.
– Enligt tallriksmodellen är hälften av måltiden grönsaker. Därtill kommer spannmål, potatis samt en fjärdedel kött, fisk eller höna samt en brödskiva med lite mjukt fett. Till slut kommer bär eller motsvarande efterrätt och mjölkprodukterna, säger specialforskare Eveliina Korkiakangas på Arbetshälsoinstitutet.
Storleken på måltiderna skall också hållas rimliga.
– Stora, tunga måltider med mycket fett och socker gör oss trötta. De höjer snabbt blodsockret men tröttheten följer kvickt.
Korkiakangas poängterar att många kan äta ohälsosamt fast man själv upplever att matvanorna är i skick. Det kan alltså vara skäl att se över sina vanor och om man lägger märke till brister, är det vettigast att lägga realistiska mål och börja förverkliga dem stegvis. För stora förändringar på en gång kan lätt misslyckas och tära på motivationen.
– Många har lätt att se målen på långsikt, men nya vanor behöver mycket övning innan de fastnar. Om man till exempel börjar äta morgonmål eller den där extra frukten under dagen, märker man att energinivån stiger. Det ger motivation att sedan ta steget vidare mot följande mål.
Korkiakangas påminner ändå om att misslyckanden är en naturlig del i förändringsprocessen.
– Få lyckas på första försöket. Misslyckas man, så är det bara att försöka på nytt.
Det lönar sig att hålla fast vid måltidsrytmen också under semestern. På sommaren är också grönsaks- och fruktutbudet bra. Det är också lätt att hitta färsk fisk.
SAKER ATT TÄNKA PÅ
SÖMNRYTMEN är lättare att få tag i om man lägger sig när man är naturligt trött.
SLAPPNA AV och försök sköta bort sådant som orsakar stress innan du lägger dig.
MÖRKER OCH TYSTNAD gör det lättare att somna.
BRA FYSISK KONDITION förbättrar sömnkvaliteten.
SÖMNMEDICINER kan hjälpa efter ett tungt skiftbyte, men skall inte användas kontinuerligt. Effekten avtar och medicinerna är beroendeframkallande.
SKÄRMAR av olika slag bör undvikas innan läggdags, eftersom det blå ljuset från skärmarna kan göra det svårare att somna.
UPPIGGANDE DRYCKER försvårar insomningen. Undvik också att dricka stora mängder innan läggningsdags, eftersom det kan väcka dig och det kan vara svårt att somna om.
ALKOHOL fungerar inte som sömnmedicin. 1–2 portioner kan göra det lättare att slappna av och somna, men alkohol är beroendeframkallande och större mängder försämrar sömnkvaliteten.
FRITIDSMOTIONEN lönar sig att placera dagtid oberoende av arbetsskift.
TILLRÄCKLIG GRUNDKONDITION gör det lättare att orka i vardagen och på jobbet och minskar risken för olyckor.
MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN är viktiga. Speciellt utmanande är matintaget under nattskift då många dricker och äter för lite. Å andra sidan är matsmältningen i viloläge på natten och för tunga måltider kan orsaka magbesvär.
HUSMANSKOST lämpar sig bra också under nattskiftet. Soppor, lådor, krämer, grötar, grönsaker och frukt, mörkt bröd, pålägg, ostar och mjuka fetter. En vuxen behöver 1,5 liter vätska per dag och samma behov gäller under nattskift. Vid tungt arbete eller höga temperaturer stiger behovet lätt till 2–2,5 liter. Vätskebrist orsakar bland annat huvudvärk och trötthet. Bästa törstsläckaren är vatten.
KOFFEIN är inte bra att inta under småtimmarna. Koffeinet är uppiggande och gör det svårare att somna efter nattskiftet.
HÅLL FAST VID SÖMNRYTMEN också under sommaren. Det kan vara överraskande svårt att rucka rytmen tillbaka efter semestern.
TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO HANNA-KAISA HÄMÄLÄINEN
Europeiska unionens dataskyddsförordning (General Data Protection Regulation, GDPR) har trätt i kraft den 25.5. Förordningen förstärker enskilda individers dataskydd, men förhindrar eller begränsar inte till exempel förtroendemännens rätt till information.
Ville-Petteri Risberg är dataskyddsansvarig på Industrifacket
Förtroendemannens rätt till information definieras i kollektivavtal och olika lagar. Arbetsgivaren kan inte ensidigt välja att bryta mot de bestämmelserna. På en del arbetsplatser har ändå arbetsgivaren nekat information med hänvisning till dataskyddsförordningen, berättar Industrifackets dataskyddsansvariga Ville-Petteri Risberg.
– Förtroendemän har kontaktat oss och undrat om de har rätt att få uppgifter om vem som hör till förbundets fackavdelningar, säger Risberg som berättar att förbundet har fått närmare 20 förfrågningar till och med från större arbetsplatser.
Risberg uppmanar alla förtroendemän som stöter på problem med att få information att kontakt förbundet och lovar att man tar i tu med fallen.
– Förtroendemannen måste veta vem han eller hon representerar. Förtroendemannens uppgift är att representera organiserade arbetstagare, inte andra. Det är en av grundstenarna i vårt avtalssamhälle, säger Risberg.
Enligt Risberg har en del arbetsgivare medvetet valt att tolka dataskyddsförordningen på ett sätt som gynnar dem själva.
VADÅ GDPR?
Förordningen berör också alla medlemmar i Industrifacket och Industrins arbetslöshetskassa, eftersom förordningen stärker det personliga dataskyddet och ger möjlighet åt alla att granska vilka personuppgifter som lagras i olika register.
Som medlem har du rätt att granska dina egna uppgifter och kräva att inexakta eller felaktiga uppgifter korrigeras. Du har också rätt att kräva att man begränsar användningen av dina personuppgifter eller att de helt stryks.
Det är mycket viktigt att du granskar och vid behov uppdaterar dina uppgifter i medlemsregistret. Det kan du göra i e-tjänsten på Industrifackets webbplats.
Personuppgifter i förbundets register behandlas och förvaras strikt konfidentiellt.
Mer information om Industrifackets dataskyddspraxis och kontaktuppgifter till förbundets dataskyddsansvariga hittar du här.
Det lönar sig att vara mångsidig och snabb att anpassa sig om man ska klara sig i längden. Det vet man på Norcar-BSB som med hjälp av ett brett produktsortiment också har klarat svåra tider.
Pälsnäringen var länge väldig viktigt för Nykarlebybaserade Norcar-BSB som levde på att montera utfodringsmaskiner till pälsbranschen. Pälsnäringen är ändå mycket konjunkturkänslig och huruvida pälsfarmarna har möjlighet att investera i ny utrustning eller inte, hänger helt på det rådande marknadspriset inom branschen. För tillfället när pälsnäringen kämpar med att konkurrera med billiga pälsar från Kina, står företagets utfodringsmaskinproduktion helt stilla. Men arbetstagarna på Norcar-BSB har istället fullt upp inom koncernens andra produktionsgrenar.
– Ett par år sedan hade vi permitteringar, men vi klarade upp det ganska bra. Vi kunde flytta över arbetstagarna från en enhet till en annan. Några var permitterade en lite längre tid, men annars går det bra och jobbet har räckt till. Vi kör på med hård takt, säger huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist.
Huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist diskuterar med företagets yngsta montör Walter Granlund. Granlund trivs med att bygga minilastarna från början till slut.
Företagets räddning är mångsidigheten. Norcarkoncernen tillverkar nämligen också minilastare och industriautomationslösningar. Bägge enheterna går på högvarv och man hinner inte bygga några minilastare på lager. Allt som byggs går direkt till kunden.
– Jag tror inte att vi kan få ut maskiner snabbare än såhär. Någonstans kommer gränsen emot. Man kan ju inte göra mer än vad händerna räcker till. På automationssidan har vi lite mera växlande tempo, eftersom det ofta blir bråttom på slutrakan när ordern ska levereras. Men jobbet har räckt till bra, säger Lindkvist som själv jobbar med industriautomationen.
SIKTAR HÖGT
Familjeföretagsledningen bekräftar att två av koncernens tre enheter går väldigt bra. Vd:n Lotta Lindén-Svarvar berättar ändå att man siktar ännu högre.
– Vi siktar faktiskt på en tillväxt på 30 procent i år, så målsättningen är att tillverka och sälja runt 350 maskiner i år. Det här är en växande marknad och vi är inte i så många länder ännu, säger hon.
Familjeföretagets vd Lotta Lindén-Svarvar berättar att företaget siktar på en 30 procents tillväxt i år.
Minilastarnas kunder finns inom jordbruket, byggnadsindustrin, kommuner och bland entreprenörer inom grönområden. Upp till 90 procent av produktionen går på export, i dagsläget främst till Norden och norra Europa. Det vill man på företaget ändå se en ändring på.
– Vi försöker komma in på marknaderna också i andra europeiska länder längre söderut. Vi har också varit i Ryssland, men det har varit besvärligt efter att rubelns värde sjönk så kraftigt, förklarar Lindén-Svarvar.
FRÅN TOM RAM TILL FÄRDIG LASTARE
I produktionshallen står blivande minilastare av olika storlek på rad. Längts bak i hallen jobbar företagets nyaste och yngsta montör Walter Granlund på en 755:a, den minsta och samtidigt en av de populäraste minilastarna i sortimentet.
– Jag börjar med att plocka in en tom ram och sedan börjar själva monteringen. Jag lägger i hjulmotorer, slangar, elsystem och själva motorn. Jag bygger ihop hela maskinen från början till slut.
Walter Granlund gillar att montera minilastarna från början till slut.
Granlund har nyligen börjat montera den här lastaren från en tom ram men komponenterna verkar hitta sin egen plats med rask takt.
– Det tar ungefär tre, fyra dagar att montera ihop hela lastaren. Det beror lite på vilken utrustning den ska ha. Det är roligt att bygga från början till slut, så får man se att allt faktiskt fungerar som det ska när den är färdig, säger Granlund.
Produktionen och lagret är upplagt enligt Lean-metoden för att göra processen så effektiv och enkel som möjligt. Med över 10 000 komponenter i lagret gäller det att hålla ordning på processen. Skilda arbetstagare plockar allt som behövs för produktionen så att montörerna kan koncentrera sig på att montera. Till modellen hör också att montörerna ansvarar för lastaren från början till slut, något som är populärt bland montörerna.
– Det är absolut det bästa, åtminstone för mig. Arbetet blir inte tråkigt. Om man endast skulle montera en och samma del på löpande band åtta timmar i streck, så vet jag inte om man skulle orka hemskt länge. På det här viset hålls jobbet varierande och intressant, säger montören Olexander Kokovin som har jobbat på Norcar i fyra år.
Montören Olexander Kokovin bygger helst maskiner med mycket tilläggsutrustning.
Kokovin trivs med jobbet och monterar just nu en av de mindre modellerna, en 6020:a, som ändå ska utrustas med betydligt mer än standard utrustning. Minilastaren ska bland annat få en hytt.
– Mina favoriter är alla modeller som inte är standard. Det är alltid roligare att bygga maskiner som har tilläggsutrustning.
SJU MODELLER OCH SEXTIO REDSKAP
Montörerna är överens om att jobbet är mångsidigt och att modellerna är varierande. Kokovin berättar att ungefär hälften av minilastarna han bygger ska ha någon tilläggsutrustning.
– Det var kanske svårt i början, men inte längre, man börjar ju lära sig modellerna, säger han.
Norcar bygger minilastare av sju olika modeller som sedan kan utrustas på otaliga olika sätt. Modellernas vikt sträcker sig från knappt 1000 kg till mer än det dubbla och lyftkraften från 500 till 1500 kg. Allt byggs kundspecifikt så att kunden kan välja mellan modell, utrustning och redskap.
– Vi har 60 olika redskap som kunden kan välja mellan beroende på vad minilastaren ska användas till. Räknar man med alla andra tillverkares redskap som passar på våra lastare finns det över 100 alternativ, berättar produktchefen Magnus Holm.
Kunderna kan välja mellan 7 olika minilastare och 60 redskap, berättar produktchefen Magnus Holm.
Vid produktionslinjen jobbar montören Kjell Neumann med en av de större modellerna, en 7236:a. Han har jobbat på företaget i mer än tio år och trivs bra med det rena inomhusarbetet och möjligheten att bygga helt nya maskiner.
– Det kommer nya saker hela tiden när produktutvecklingen går framåt. Det blir också lite svårare när man byter från en modell till en annan. Men det passar bra med variation för mig. Jag tycker att elmonteringen är den svåraste biten.
Montören Kjell Neumann trivs med det varierande jobbet.
För Neumann spelar det ingen större roll vilken modell han monterar, men han medger att utrustningsnivån direkt påverkar arbetet.
– Det är jättestor skillnad på utrustningsnivån på lastarna. Det tar mycket längre tid att montera en lastare med mycket tilläggsutrustning.
PRODUKTIONSAUTOMATIONEN EN EGEN VÄRLD
Christer Nordling stortrvis på jobbet.
I hallen bakom väggen möts vi av en helt annan stämning. Här är det är lugnt och tyst och inga minilastare syns till. Det är här som montörerna bygger automatiserade produktionslinjer.
– Jag håller på med ett lådhanteringssystem som ska bli en del av en ny produktionslinje hos en våra kunder, berättar Christer Nordling som är den enda montören i hallen idag.
Huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist som också jobbar med produktionsautomatiseringen förklarar att ett stort projekt blivit färdigt bara några dagar tidigare och att de andra arbetstagarna har dragit iväg för att installera den nya produktionslinjen.
– Det blir en del arbetsresor när montörerna åker iväg för att installera linjerna. Det beror på hur stora projekt det är frågan om, men ibland går det att göra på tre dagar medan det ibland kan ta upp till två veckor. Då kommer pojkarna bara hem till veckoslutet, berättar Lindkvist som inte längre själv åker med på installationsresorna.
Processen från kundens beställning till en färdig produktionslinje är lång, förklarar huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist.
Lindkvist som har jobbat på Norcar i 17 år förklarar, inte helt överraskande, att det inte är en alldeles simpel process att slå ihop en ny automatiserad produktionslinje. Från att kunden utrycker ett behov behövs massor av planering, arbete, tanke- och installationsarbete innan den nya linjen kan köras igång på fabriken.
– Det börjar med att pojkarna på kontoret lägger högtrycket på och börjar planera. När de kommer framåt så får vi ritningar och då kan vi inleda monteringsarbetet här i hallen. I slutändan av processen kommer roboten som vi sedan monterar och programmerar, säger Lindkvist.
Ibland stöter montörerna ändå på problem med ritningarna.
– Visst, det händer. Vi stöter på brister eller något som inte fungerar i ritningarna och då går vi upp till planeringen och så hittar vi tillsammans på en lösning på problemet.
– Det bästa är att jobbet är så omväxlande och att man får tänka själv. Det gillar jag. Trots att vi får färdiga ritningar, så blir det att fundera en hel del själv på hur man ska lösa olika saker. Det blir mycket problemlösning, det är det bästa, fortsätter Nordling.
Och jobbet på automationssidan erbjuder dagligen både variation och utmaningar åt arbetstagarna.
– Det vi gör är faktiskt väldigt varierande och vi har nya projekt hela tiden. Jag kan inte tänka mig något jobb som skulle vara mera varierande. Vi gör ju lösningarna precis enligt vad kunden behöver och vill ha, så det blir ju olika varje gång, säger Nordling som stortrivs på arbetsplatsen.
Christer Nordling har svårt att föreställa sig ett mer varierande arbete.
Processen är arbetsdryg och det blir ofta bråttom i slutändan, men belöningen kommer när jobbet är gjort.
– Det kan ibland bli lite stressigt. Kunden vill ju ha sin linje så fort som möjligt och ibland blir det riktigt bråttom. Vi gör också en del övertid emellanåt. Men det hör till charmen, säger Nordling.
– Det är ett rent nöje när man gör linjerna från början till slut och sedan ser när en maskin man själv byggt jobbar på en fabrik, tillägger Lindkvist.
En klassiker. Pälsfodringsmaskinerna var länge viktiga för Norcar-BSB. Idag har minilastarna och processautomationslösningarna tagit över.
TEXT JOHAN LUND FOTO JOHANNES TERVO
OY NORCAR-BSB AB
GRUNDAT 1979. Till koncernen hör dotterbolagen Norcar, Norcar-BSB Eesti samt Norcar DK HEMORT Nykarleby PRODUKTION Norcar tillverkar minilastare, Norcar-BSB har två affärsenheter: Norcar Automation som tillverkar produktionsautomationslösningar och Minkomatic som tillverkar utfodringsmaskiner till pälsnäringen VERKSAMHETSOMRÅDE Finland, Norden, Europa och USA OMSÄTTNING 6,2 miljoner euro (2016) PERSONAL 20 lager- och produktionsarbetare
Snabba upp- och nedgångar i arbetsmängden, ett nytt företagsnamn och flera organisationsförändringar under den nya ägaren. Bland annat det har präglat vardagen på Viessmanns fabrik i Borgå. Daniel Hannus är huvudförtroendeman för de omkring 240 arbetstagarna som bygger kyldiskar och -skåp.
– Det bästa med uppdraget som huvudförtroendeman är att det är så omväxlande. Det finns hela tiden nya saker att göra. Det är intressant när man får gå runt och tala med alla som jobbar här. Man får också ett bredare perspektiv på saker när man har insyn i vad som händer i företaget som helhet, och inte det som gäller den egna arbetsuppgiften.
Det säger Daniel Hannus som är huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå.
På fabriken i Borgå tillverkar man kyldiskar och kylskåp som används bland annat på kaféer och inom handeln – allt från de stora kyldiskar som finns i hypermarketar till de små och flyttbara diskar som finns i till exempel i kiosker.
Företaget hette tidigare Norpe, men köptes för fem år sedan upp av tyska Viessmann. De första åren efter ägarbytet fortsatte verksamheten i Borgå under det gamla namnet, men sedan ett och ett halvt år tillbaka har man gått under namnet Viessmann. Hannus har jobbat på företaget i sjutton år och nu är han inne på sitt fjärde år som huvudförtroendeman.
Den sammanlagda personalstyrkan är ungefär 350 personer, och av dem jobbar ungefär 240 på fabriksgolvet. Hannus konstaterar att verksamheten den senaste tiden har präglats av både upp- och nergångar.
– Vi hade förväntat oss att vi skulle ha mer jobb det här året än förra året, men sedan hade vi i stället en lugnare period. Nu har vi ändå fått in fler beställningar igen, och företaget har också anställt sommarjobbare, berättar han.
GOD ANDA PÅ ARBETSPLATSEN
Sitt uppdrag som huvudförtroendeman kan Hannus sköta flexibelt, men i snitt får han använda fem timmar per dag för uppdraget. Resten av tiden jobbar han med att gjuta uretan. Uretan används som isolering i kyldiskarna, alltså för att hålla kylan inne och värmen ute. Själva gjutningen går ut på att man sprutar in uretanskum i en form.
– Vi har också haft arbetsrotation, så jag har fått lära mig nya saker. Mångkunnighet är en grej som man satsar på just nu. Vi ska kunna olika arbetsmoment så att vi kan hoppa in där det behövs, berättar Hannus.
Han lyfter fram arbetskamraterna och gemenskapen som det bästa med jobbet.
– Vi har en god anda på arbetsplatsen och det är roligt att komma till arbetet.
Det sämsta med arbetet är enligt Hannus en del av de organisationsförändringar som sker under den nya ägaren. Som huvudförtroendeman är det ofta han som får ta emot arbetstagarnas missnöje om det är något som inte fungerar.
”Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika”, Daniel Hannus, huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå
AKTIV INOM POLITIKEN
Hannus är samhälleligt och politiskt aktiv på många plan. Han sitter i Industrifackets fullmäktige och är aktiv inom kommunalpolitiken i Lovisa där han bland annat sitter i stadsfullmäktige för SDP.
Nästa år kommer han dessutom att ställa upp i riksdagsvalet, för efter en medlemsomröstning blev han nominerad av Socialdemokraterna i Nyland.
– Jag vill kämpa för ett rättvist samhälle. Den nuvarande regeringen agerar på ett sätt som jag inte alls kan godkänna. Jag har alltid varit samhälleligt intresserad, men man kan tacka statsminister Juha Sipilä för att jag aktiverade mig inom politiken. Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika, säger Daniel Hannus.
TEXT JONNY SMEDS / LÖNTAGAREN FOTO PATRIK LINDSTRÖM
När man arbetar i exceptionellt heta förhållanden ökar arbetsbelastningen och risken för olycksfall. Hettan kan också direkt skada hälsan och minska produktiviteten. Temperaturer mellan 21–25 °C anses enligt arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer vara behagliga.
Höga temperaturer påverkar kroppen på många sätt. När kroppstemperaturen stiger ökar ämnesomsättningen och hjärtat belastas när kroppen försöker kyla ner sig själv genom att öka blodcirkulationen. Musklernas blodcirkulation blir däremot sämre och funktionsförmågan sjunker.
Den ökade ämnesomsättningen orsakar vätskebrist och en mänska kan svettas upp till en liter per timme. Kroppen vätske- och saltbalans rubbas om man inte kommer ihåg att dricka tillräckligt.
Vid bedömning av värmeförhållanden beaktar man hur tungt arbetet är, klädsel och fysikaliska faktorer, det vill säga luftens temperatur, strålningsvärme, luftens hastighet och luftfuktighet. Dessutom upplever och påverkas alla individuellt av värmeförhållandena.
BEHAGLIGA TEMPERATURERNA MELLAN 21–25 °C
Arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer för luftens temperatur enligt arbetsbelastningen:
Arbetsbelastning
Rekommenderad temperatur
lätt sittande arbete
21–25 °C
annat lätt arbete
19–23 °C
medeltungt arbete
17–21 °C
tungt arbete
12–17 °C
Om lufttemperaturen på arbetsplatsen trots tekniska åtgärder överstiger 28 °C på grund av värmebölja ska arbetsgivaren begränsa den tid under vilken arbetstagarna arbetar i sådana förhållanden. Längden på en arbetsperiod får vara högst 50 minuter per timme, om arbetstagaren utför lätt eller medeltungt arbete i maskinberoende tempo i en temperatur på 29–33 °C.
Om temperaturen i sådant arbete överstiger 33 °C är den längsta tillåtna arbetsperioden 45 minuter per timme. I dessa situationer borde arbetstagarna kunna arbeta 10–15 minuter per timme i svalare arbetslokaler.
Exponering för hetta kan även ske i mindre temperaturer om arbetet är mycket tungt. Inom bland annat metallindustrin, glasblåsning och keramiska industrin förekommer arbete i heta förhållanden. Heta och fuktiga arbetsförhållanden finns i sin tur till exempel i tvätterier, storkök, pappersindustrin och livsmedelsindustrin. Heta arbetsskeden finns i byggnads-, asfalt- och isoleringsarbeten.
Förebyggande av problem i heta arbetsförhållanden • isolering av heta stycken, rör och processer • arbetsutrymmenas avkylning • arbetsplatsens avkylning • personlig skyddsutrustning.
När det är dags att så de första fröna kommer säsongsarbetarna tillbaka till jobbet på Mellanå Plant. Vi är precis som flyttfåglar, på våren kommer vi hit och på hösten flyger vi iväg, säger huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund med 30-års erfarenhet.
Sådden för säsongen har tagit fart på Mellanå Plant i Dagsmark i Kristinestad. Ett stadigt buller fyller produktionshallen där såddmaskinen automatiskt sår ett frö per kruka i kassetter som rymmer 81 plantor var.
– Vid månadsskiftet mars-april brukar vi så de första fröna. Maskinen sår fröna och täcker dem med torv, berättar plantskolearbetarnas huvudförtroendeman Anja Bobäck-Stenlund som har fullt upp vid produktionslinjen.
Mellanå Plant hör till de största plantskolorna i Finland. Här drivs årligen 18 miljoner plantor upp som sedan planteras på olika håll i Finland. Det betyder att vart tionde träd som planteras i Finland kommer från Kristinestad.
– Det stämmer. Och målet är att öka takten. Om vi ifjol gick på 100 procent så är det tänkt att vi i år ska gå på 110 procent, säger Anja Bobäck-Stenlund belåtet.
Huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund (t.v.) och Maj-Britt Koskela har fullt upp vid såddmaskinen när säsongen på plantskolan Mellanå Plant har börjat.
För tillfället sår arbetstagarna granfrön, och det är just gran och tall som går åt bäst. Men man levererar också en del lövträd, enligt vad kunderna vill ha. Vad skogsindustrin behöver varierar från år till år, beroende på hurudan skog man huggit året innan.
– Det är främst tall och gran. Följande i storleksordning är björk och lärk. Vi har också årligen en liten, liten odling av olika specialgranar, men det är främst för att kunna dela ut lite speciella plantor på mässor och åt besökare som de kan plantera i sin egen trädgård. Vi odlar ju plantor för skogsindustrin och inte för egna trädgårdsplanteringar, förklarar Anja.
Om granen är populärast bland skogsägarna, så vilken är då Anjas personliga favorit bland trädarterna?
– Kring jultiden vill jag ha en gran, men inte vet jag om jag annars har någon favorit, skrattar hon.
Såddmaskinen sår automatiskt ett frö per kruka. Arbetstagarna kan enkelt kolla att maskinen fungerar som den ska.Vid första ögonkast kunde man tro att såddmaskinen hörde hemma på ett kafferosteri.
MÅNGSIDIGT OCH ENSIDIGT PÅ SAMMA GÅNG
Efter att såddmaskinen har fyllt kassetterna med plantor lyfter arbetstagarna upp dem i en stor metallram. Innan plantorna vattnas är kassetterna visserligen inte speciellt tunga, men står man vid såddmaskinen dagarna i ända känner man att man gjort något, säger Maj-Britt Koskela som har jobbat på plantskolan sedan 1983 och trivs bra.
– Inte är det här ett helt lätt jobb. En del arbetsuppgifter är tyngre än andra men man har väl blivit van med det med åren, säger hon och skrattar.
Maj-Britt berättar att jobbet är både mångsidigt och ensidigt på samma gång. Just nu kan det kännas enformigt när hon i flera veckor står vid såddmaskinen, men det jämnar ut sig över säsongen.
– Ser på hela säsongen är arbetsuppgifterna faktiskt mycket varierande. Förutom sådden så rensar vi bland annat ogräs från odlingarna och packar färdiga plantor. Jag jobbar kanske helst vid packningsmaskinen där det finns flera olika arbetsskeden och där byter vi också arbetsuppgifter sinsemellan med en timmes mellanrum. Där kommer mångsidigheten kanske bäst fram, säger hon.
Det går snabbt och exakt till när Tom Rosengård radar upp nysådda granfrön som ska köras ut till växthusen.
När metallramen i slutet av produktionslinjen är fylld kör Tom Rosengård in truckgafflarna i ramen och lyfter den åt sidan och ger plats för nästa ram. Bytet går snabbt och med otrolig precision.
– På en timme hinner jag flytta omkring 30 ramar från linjen, så det blir ju en hel del blivande plantor på en arbetsdag, säger han samtidigt som han backar iväg med en ram till som radas upp i en hög som snart ska köras ut till växthuset.
– När vi sår så kör jag truck hela dagarna, men senare under säsongen blir jobbet mer varierande. Vi har mycket olika saker som ska göras här, fortsätter Tom som trivs bra med jobbet.
I framtiden ska inga färdiga plantor övervintra utomhus, berättar Mellanå Plants vd Rainer Bodman som går på det tjocka snötäcket som skyddar växterna och deras rotsystem.
FRÅN FRÖ TILL PLANTA PÅ ETT OCH ETT HALVT ÅR
När Tekijä besöker plantskolan i medlet av april är snötäcket fortfarande tjockt mellan de åtta växthusen. Under snön finns övervintrande plantor och den totala odlingsytan utomhus är hela 5,8 hektar. Inne i växthusen finns ytterligare odlingsyta på 1,7 hektar.
Vi stiger in i ett av växthusen och möts av något som närmast känns som ett tropiskt klimat trots den tidiga våren. På nätterna behöver växthusen ännu hjälp av värmepannor, men dagtid räcker solen till för att hålla värmen. En titt på skärmen till klimatkontrollen visar att det trots allt bara är luftfuktigheten efter bevattningen som är orsaken till imman på glasögonen och den tropiska känslan.
– Här är 22,5 grader, vilket är riktigt bra då den optimala temperaturen är mellan 20–25 grader, säger företagets vd och delägare Rainer Bodman.
Om några veckor grönskar det i växthuset när granplantorna tar fart. Skylten berättar vad och när som har såtts i växthuset.
Det ser fortfarande kargt ut i växthuset som är fyllt av blivande granar som såtts en vecka tidigare. Rainer Bodman lyfter upp ett frö från en av krukorna och visar hur fröns yta redan har hunnit spricka. Snart börjar det grönska i hallen, intygar han.
– Plantorna åker ut på fälten efter 5–6 veckor, lite beroende på vädret. Då är de redan 4–5 centimeter höga.
På en vecka har granfröets yta redan spruckit.
Anja Bobäck-Stenlund berättar att ett växthus rymmer över en miljon plantor på en gång, och man börjar förstå hur det är möjligt att de årligen levererar 18 miljoner plantor.
–Vi sår växthusen tre eller fyra gånger per säsong och hinner med ungefär två växthus i veckan.
Under högsäsongen på sommaren när växterna är ute blir det också en hel del utejobb, något som är välkommet bland arbetstagarna.
– Det är bra med variation och det gör inget fast det skulle vara en regnig sommar. Vi har stövlar och regnkläder, alltså bra arbetskläder, intygar Maj-Britt Koskela.
Vintern har lämnat sina spår. Kari Ahola reparerar ett bevattningsrör som har spruckit av kölden.
INTE BARA SKIDCENTER SOM VÄNTAR PÅ SNÖN
De plantorna som drivs under första halvan av säsongen kommer att frysas ner till vintern så att de är packade och leveransklara genast när planteringssäsongen börjar nästa år. En del plantor som såtts senare hinner ändå inte växa till sig innan hösten och måste övervintra utomhus. Tidigare har också färdiga plantor övervintrat utomhus, men det är inte helt oproblematiskt.
– Vår målsättning är att alla leveransklara plantor ska fryslagras över vintern. Vi ska inte längre ha färdiga plantor som övervintrar där ute på fälten. Vintrarna här längs kusten är lite si och så och växterna och i synnerhet det känsliga rotsystemet behöver skyddas med snö, förklarar Rainer Bodman.
Den här vintern var ovanligt snörik också i Österbotten men ändå fick plantskolan ta till snökanonerna i början av vintern för att skydda plantorna.
– Vi har tre snökanoner som vi i år endast behövde i januari, men då körde vi dem i 10 dagar, dygnet runt, så att vi fick ett tillräckligt tjockt snötäcke. Men efter det har det minsann funnits tillräckligt med snö, säger Rainer Bodman medan han promenerar på det tjocka snötäcket som gömmer plantorna.
Bara hyllorna installeras ska det nya fryslagret rymma mellan 8–9 miljoner plantor, berättar vd:n Rainer Bodman.
På företaget ser man ljust på framtiden och gläder sig också över de investeringar som har gjorts inom skogsindustrin den senaste tiden.
– Vi har också själv investerat och vår nyaste investering i miljonklass är vårt nya fryslager som blev färdigt vid årsskiftet. Bara vi får hyllorna installerade så kommer vi att kunna fryslagra 8–10 miljoner plantor över vintern här, säger vd:n belåtet.
Plantskolearbetaren och huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund och hennes arbetskompisar driver varje säsong upp upp 18 miljoner plantor i Kristinestad.
SÄSONGSARBETE PÅ GOTT OCH ONT
Ordet säsong genomsyrar det mesta när arbetstagarna beskriver arbetet på plantskolan. Branschen är säsongsbetonad och arbetet likaså. Det innebär också att arbetstagarnas jobb tar slut varje höst när de sista plantorna för säsongen är packade och fryslagrade.
– När jag började inom branschen så var det inte frågan om några fryslager och då var säsongen också mycket kortare för oss säsongsarbetare. Då tog jobbet slut redan i slutet av september eller början av oktober, berättar Anja Bobäck-Stenlund som har jobbat på plantskolan i mer än trettio säsonger, sedan 1987.
Exakt när säsongsjobbet börjar och slutar varierar ändå från år till år och enligt vilka arbetsuppgifter man har.
– Den här säsongen har jag själv jobbat från mitten av december, men vi har ju inte ännu heller full styrka här. På sommaren när det också ska rensas bland plantorna så behövs det mer arbetskraft. För tillfället har vi åtta arbetare i produktionen, som bäst brukar vi vara kring 20 arbetstagare och jobbar i skift.
Säsongsarbetet har sina sidor men som flyttfåglar hittar arbetstagarna troget tillbaka år efter år.
– Det har sina för- och nackdelar. Inkomstmässigt är det inte så bra, men man blir van med det. Vi har väldigt lite rotation bland arbetstagarna och 25–30 åriga karriärer är inget ovanligt hos oss. Enligt kollektivavtalet kommer arbetstagarna också tillbaka som gamla arbetstagare så lite semester brukar vi också hinna hålla under sensommaren, berättar Anja.
Tom Rosengård skulle helst jobba året om.
Tom Rosengård som har sju säsonger bakom sig är inne på samma linje. Han var arbetslös i två månader i vintras när det inte fanns något jobb för honom att göra på plantskolan.
– Det går att klara sig på arbetslöshetsunderstödet från kassan och på ett sätt är det ju bra med ledighet, men jag skulle hellre jobba året om.
Hur aktiveringsmodellen kommer påverka säsongsarbetarna är ännu oklart.
– För mig gick det så att jag just precis innan karensen skulle ha slagit till fick komma på jobb, säger Anja Bobäck-Stenlund.
Att modellen kommer att orsaka strul för både arbetstagare och arbetsgivare inom branschen verkar ändå troligt.
– Troligtvis ja. Som sagt är ju alla inte på jobb ännu. De kommer troligtvis att få sänkt arbetslöshetsersättning om de inte uppfyller aktiveringskraven. Om de har fått ett annat jobberbjudande så måste de ju ta emot det och då kan det hända att de inte längre är tillgängliga när säsongen börjar här. Den risken finns alltid.
Såhär ser leveransklara granplantor ut som skickas till kunder runt hela Finland…… och den här granen planterades när Finland fyllde 50 år. En gran är egentligen fullvuxen först vid 70 års ålder.
AB MELLANÅ PLANT OY
GRUNDAT 2011 efter ägarbyte. Plantskoleverksamhet på stället sedan 1965 HEMORT Kristinestad PRODUKTION Trädplantor, främst tall och gran VERKSAMHETSOMRÅDE Hela Finland, 2-5 % procent på export till Sverige OMSÄTTNING 2,5 miljoner euro PERSONAL Säsongsarbete. 4–20 produktionsarbetare under den verksamma perioden
Produktionen går på högtryck, företaget nyanställer och samarbetet med arbetsgivaren fungerar bra. Så sammanfattar huvudförtroendemannen Senad Omanovic situationen på båttillverkaren Botnia Marin i Malax.
– Under de elva år jag har jobbat på Botnia Marin har vi haft både uppgångar och nedgångar. Men de två senaste åren har gått mycket bra, det har aldrig gått så bra som det gör nu. Företaget växer och nyanställer.
Det säger Senad Omanovic som är huvudförtroendeman på båttillverkaren Botnia Marin i Malax. Företaget tillverkar båtar under varumärket Targa, och kunderna är både privatpersoner och myndigheter som polis och gränsbevakning. Senad Omanovic påpekar att Targa-båtarna är kända för att vara pålitliga arbetsbåtar.
– Företaget har ett bra rykte, vi bygger kvalitetsbåtar.
Företaget bygger ungefär hundra båtar per år och nittio procent säljs utomlands. Sverige och Norge är viktiga marknader, men köpare finns över nästan hela världen. Botnia Marin har i dag omkring 160 anställda på produktionssidan.
Senad Omanovic har jobbat på Botnia Marin i elva år och han tog över som huvudförtroendeman i början av år 2017. Från början av det här året har han dessutom varit ordförande för fackavdelningen Vasa plastarbetare.
När han inte sköter förtroendemannasysslan jobbar Omanovic som glasfiberlaminerare.
– Jobbet är smutsigt och tungt, men å andra sidan är det ganska bra betalt. Om man vill jobba hårt kan man tjäna pengar, säger han.
Huvudförtroendemannen anser att dialogen med arbetsgivaren fungerar bra. En sak som han är nöjd med är de flexibla arbetstiderna – arbetstagarna får börja redan klockan sex på morgonen om de vill.
”Jobbet är smutsigt och tungt, men å andra sidan är det ganska bra betalt. Om man vill jobba hårt kan man tjäna pengar.” Senad Omanovic, huvudförtroendeman på Botnia Marin i Malax
FOTBOLLSDOMARE PÅ FRITIDEN
Senad Omanovic kommer ursprungligen från Bosnien. Han kom till Finland efter Bosnienkriget 1996, alltså för 22 år sedan. Till Malax flyttade han för tolv år sedan. Omanovic är också aktiv inom kommunalpolitiken som socialdemokrat. Den här valperioden är han ersättare i vård- och omsorgsnämnden i Malax.
Den fritidssysselsättning som tar mest tid är ändå fotbollen. Senad Omanovic konstaterar att fotboll är en sport som väcker passion hos många bosnier. Tidigare spelade Omanovic själv, men numera är han aktiv som domare.
– På sommaren dömer jag matcher varje dag. På vintern blir det en eller två gånger per vecka. Jag dömer matcher för juniorer och upp till fjärde division – och det räcker bra för mig. Om man vill döma högre upp i serienivån borde man gå kurser och träna mer, konstaterar Senad Omanovic.
Han medger att man som fotbollsdomare måste ha mycket skinn på näsan.
– Man får ta emot mycket skit, så man måste tåla mycket och tro på sig själv.
