Konsten att leva ett helt vanligt hälsosamt liv

Ett hälsosamt liv byggs upp av små, men viktiga vardagliga handlingar. Det krävs inga underverk, utan regelbundna, små saker som bygger upp helheten. Hörnstenarna är sömn, motion och näring.

Marilla Hokkanen började för 23 år sedan med sitt treskiftesjobb på Metsä-Woods fanerfabrik i Suolahti. Ungdomsåren förknippar hon med en ganska sorgfri inställning.

– Man gick bara på jobb och hoppades på att det går an. Ibland var jag trött, men det gick att återhämta sig eftersom jag kunde sova 12 timmar i streck, vilket inte lyckas längre. Det var på sätt och vis till och med skojigt som ung och nattuggla.

Hokkanen började fästa uppmärksamhet vid ansträngningarna av jobbet när de egna barnen föddes. Då kunde hon plötsligt inte längre själv avgöra dygnsrytmen.

– Då sover man inte längre när man själv vill, utan när barnen sover. Det var dags att ställa om de gamla vanorna.

För Hokkanen är det rytmbytena mellan olika skift som är besvärligast.

– Nattskiftet har alltid varit ganska lätt för mig, medan morgonskiftet är svårare, speciellt efter nattskiftet. I värsta fall har jag inte sovit en blund natten innan morgonskiftet.

NÄR BETONGEN MJUKNAR

Har du sovit? Det är enligt Hokkanen en vanlig fråga bland arbetskompisarna i början av nattskiftet.

– Diskussionen kretsar till stor del kring sovandet, men det är förståeligt. Vi stödjer varandra. Pauserna är viktiga också med tanke på den sociala biten.

Att vara trött på jobbet kan i värsta fall vara en direkt arbetarskyddsrisk.

– Om man är väldigt trött efter midnatt och måste vaka, börjar man må dåligt. En arbetskompis utryckte känslan en gång som att betongen mjuknar under fötterna, och hänvisade till att det kändes som att fabriksgolvet gav efter.

– Det är som tur ett ovanligt tillstånd. Under mina år har det en gång gått så att företagshälsovården skickade hem mig för att jag var för trött för att jobba. Det var rätt gjort.

Hokkanen har utvecklat sina egna knep för att se till sin sömnrytm. Målet är att sova tillräckligt, trots att det inte går helt enligt alla konstens regler.

– När jag till exempel jobbar dags- och kvällsskift unnar jag mig dagsömn. Jag har också hört att man inte borde sova bort sömnbristen under veckosluten, men jag tycker att det är helt okej.

MOTIONERAR OCH ÄTER RÄTT

Förutom sovandet har Hokkanen börjat fästa mera uppmärksamhet på hur hon äter och rör på sig. Hennes råd är att hitta en eller flera grenar som passar en själv, och påminner om att motion inte behöver vara blodigt allvar. Hokkanen ser till att röra på sig mångsidigt minst 2,5 timmar i veckan.

– Motion kan också vara att man går ut i naturen och tar fiskeredskapen med sig. Dessutom gillar jag att göra lättare återhämtningsträning på gymmet för att lätta på spänningar i kroppen. Ibland förivrar jag mig också med zumba eller något liknande.

Att göra fysiskt tungt treskiftsarbete, sköta familjelivet och motionera på fritiden kräver mycket energi. För att klara av det måste man också näringsmässigt svara på energikraven.

– Jag gick till en näringsterapeut just med tanke på orkandet och det var till nytta. Jag började dagligen äta ordentliga måltider och mellanmål, oberoende av arbetsskift. Samtidigt började hålla ett öga på att det inte dröjde för länge mellan måltiderna. Till jobbet har jag med mig mat så att jag kan äta med två timmars mellanrum.

Med tanke på ätandet är nattskiftet svårast, eftersom man kanske inte har någon aptit då. Bland Hokkanens arbetskompisar består arbetsdagens proviant ofta av endast bröd och yoghurt, och många har förundrat sig över hennes betydligt mångsidigare matlåda.

– Jag har med mig pasta, nudlar, soppor och milkshakes, i vilka jag har satt bär och både salt och sött blandat för att göra dem matigare.

För att orka på fanerfabriken gäller det också att hålla vätskebalansen i skick.

– Det blir ibland riktigt varmt på fabriken och ibland räcker det inte med bara vatten. Det sista kaffet dricker jag vid 2–3 tiden på natten.

Marilla Hokkanen har gjort skiftesjobb i över 20 år. Grundläggande saker i vardagen hjälper henne att orka.

Experterna: försök inte ändra för mycket för fort

Det finns inga mirakeldieter eller genvägar till ett hälsosamt liv. Lyckligtvis behövs det inte heller. Arbetshälsoinstitutets experter är överens om att det viktigaste är regelbundenhet och realistiska målsättningar.
Sömn är grunden för välmående

SÖMN EN GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNING

Sömn hör till grundstenarna för återhämtningen, oberoende om vi talar om fysiska eller tankemässiga prestationer.

– Sömnbehovet är individuellt. I medeltal sover mänskor 7,5 timmar, men behovet varierar från sex till tio timmar. Med tanke på återhämtningen är det viktigaste att man sover så mycket att man känner sig pigg, säger forskningsprofessor Mikko Härmä på Arbetshälsoinstitutet.

I och med skiftesjobb blir det svårare att få tag i sömnrytmen. I synnerhet nattarbete och tidiga morgonskift gör det svårt att få tillräckligt sömn. Svårigheterna beror på att kroppens naturliga rytm som följer dygns- och ljusrytmen rubbas. Man jobbar på natten när kroppen helst skulle vila och försöker sova på dagen när kroppen vill vara aktiv.

Det har visat sig att man genom att lägga upp skiftensrotationen på olika sätt, kan påverka hur bra arbetstagaren orkar.

– En snabb rotation med två åtta timmars skift, först morgon-, sedan dagskift- och kvällsskift som följs av fyra lediga dagar stöder sömnen och orkandet bättre än långsamma rotationer med tre eller fyra likadana skift efter varandra. I en snabb rotation hinner dygnsrytmen inte etablera sig.

En tävlande modell är långa, 12 timmars skift, men då gäller det att ta säkerheten i beaktande.

– Det har visat sig att risken för olyckor ökar med långa skift. I slutet av 12 timmars skift är risken för olyckor dubbel och i slutet av 16 timmars skift trefaldig.

Förutom olycksrisken är nattjobb också en hälsorisk som för med sig en högre risk för olika former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och reumatism.

– På individnivå är risknivån lägre än den som kommer med till exempel rökning eller övervikt. Men eftersom det är frågan om vanliga sjukdomar och det är en så stor grupp mänskor som gör skiftesarbete så har frågan betydelse på för både folkhälsan och samhällsekonomin.

Härmä påpekar ändå att man genom bra arbetsskiftsarrangemang kan förebygga sjukfrånvaron sjukpensioner.

Sömnbehovet är individuellt. Tummregeln är att man ska sova så mycket att man känner sig pigg.

MOTION ENLIGT EGET TYCKE OCH NIVÅ

Grundregeln för hälsofrämjande motion är att det behövs 2,5 timmar rask motion eller en timme och 15 minuter hård träning per vecka. Därtill behövs ett par muskelkonditionsträningar som inte nödvändigtvis behöver vara längre än 10 minuter var.
Så länge pulsen stiger något, kan den raska motionen vara till exempel vardagsmotion på arbetsresorna, bärplockning, fiske eller trädgårdsarbete. Den hårdare träningen ska sätta hjärtat och blodomloppet i arbete och kan i sin tur vara cykling, stavgång, löpning, skidning eller till exempel simning.

– Motion förlänger livet och effektiverar till exempel hjärnverksamheten. Motion förebygger också många sjukdomar, och inte bara fysiska krämpor utan också till exempel depression, säger äldre forskare Sirpa Lusa på Arbetshälsoinstitutet.

Enligt Lusa är det ändå få som kommer igång på dessa grunder. Bästa motivationen kommer genom att hitta en gren som passar en själv. Dessutom gäller det att lyssna på sin egen kropp när man börjar röra på sig.

– För höga mål motiverar inte. Däremot ska man börja från egen nivå. Om man till exempel är överviktig, sjuk eller har höjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar kan man börja med att gå till läkaren för att kolla att det inte finns några hinder för hårdare träning.

Motion smakar inte nödvändigtvis bra till en början, men man ska inte tappa modet.

– Bara man orkar hålla i så länge att det blir en vana, så börjar kroppen och hjärnan reagera positivt. Efter det vinner både hälsan och humöret.

Sommaren är en bra tid att pröva nya grenar, bygga upp grundkonditionen och mjuka upp kroppen.

MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN I SKICK

Regelbundna måltider hjälper att orka såväl fysiskt som psykiskt. Till en bra måltidsrytm hör morgonmål, lunch, middag, kvällsmål och tillräckligt många mellanmål. Ett lämpligt mellanrum mellan måltiderna är tre timmar.

Förutom att rytmen är i skick, gäller det att se till att också tallriksmodellen förverkligas vid varje måltid och mellanmål.

– Enligt tallriksmodellen är hälften av måltiden grönsaker. Därtill kommer spannmål, potatis samt en fjärdedel kött, fisk eller höna samt en brödskiva med lite mjukt fett. Till slut kommer bär eller motsvarande efterrätt och mjölkprodukterna, säger specialforskare Eveliina Korkiakangas på Arbetshälsoinstitutet.

Storleken på måltiderna skall också hållas rimliga.

– Stora, tunga måltider med mycket fett och socker gör oss trötta. De höjer snabbt blodsockret men tröttheten följer kvickt.

Korkiakangas poängterar att många kan äta ohälsosamt fast man själv upplever att matvanorna är i skick. Det kan alltså vara skäl att se över sina vanor och om man lägger märke till brister, är det vettigast att lägga realistiska mål och börja förverkliga dem stegvis. För stora förändringar på en gång kan lätt misslyckas och tära på motivationen.

– Många har lätt att se målen på långsikt, men nya vanor behöver mycket övning innan de fastnar. Om man till exempel börjar äta morgonmål eller den där extra frukten under dagen, märker man att energinivån stiger. Det ger motivation att sedan ta steget vidare mot följande mål.

Korkiakangas påminner ändå om att misslyckanden är en naturlig del i förändringsprocessen.

– Få lyckas på första försöket. Misslyckas man, så är det bara att försöka på nytt.

Det lönar sig att hålla fast vid måltidsrytmen också under semestern. På sommaren är också grönsaks- och fruktutbudet bra. Det är också lätt att hitta färsk fisk.

SAKER ATT TÄNKA PÅ

SÖMNRYTMEN är lättare att få tag i om man lägger sig när man är naturligt trött.

SLAPPNA AV och försök sköta bort sådant som orsakar stress innan du lägger dig.

MÖRKER OCH TYSTNAD gör det lättare att somna.

BRA FYSISK KONDITION förbättrar sömnkvaliteten.

SÖMNMEDICINER kan hjälpa efter ett tungt skiftbyte, men skall inte användas kontinuerligt. Effekten avtar och medicinerna är beroendeframkallande.

SKÄRMAR av olika slag bör undvikas innan läggdags, eftersom det blå ljuset från skärmarna kan göra det svårare att somna.

UPPIGGANDE DRYCKER försvårar insomningen. Undvik också att dricka stora mängder innan läggningsdags, eftersom det kan väcka dig och det kan vara svårt att somna om.

ALKOHOL fungerar inte som sömnmedicin. 1–2 portioner kan göra det lättare att slappna av och somna, men alkohol är beroendeframkallande och större mängder försämrar sömnkvaliteten.

FRITIDSMOTIONEN lönar sig att placera dagtid oberoende av arbetsskift.

TILLRÄCKLIG GRUNDKONDITION gör det lättare att orka i vardagen och på jobbet och minskar risken för olyckor.

MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN är viktiga. Speciellt utmanande är matintaget under nattskift då många dricker och äter för lite. Å andra sidan är matsmältningen i viloläge på natten och för tunga måltider kan orsaka magbesvär.

HUSMANSKOST lämpar sig bra också under nattskiftet. Soppor, lådor, krämer, grötar, grönsaker och frukt, mörkt bröd, pålägg, ostar och mjuka fetter. En vuxen behöver 1,5 liter vätska per dag och samma behov gäller under nattskift. Vid tungt arbete eller höga temperaturer stiger behovet lätt till 2–2,5 liter. Vätskebrist orsakar bland annat huvudvärk och trötthet. Bästa törstsläckaren är vatten.

KOFFEIN är inte bra att inta under småtimmarna. Koffeinet är uppiggande och gör det svårare att somna efter nattskiftet.

HÅLL FAST VID SÖMNRYTMEN också under sommaren. Det kan vara överraskande svårt att rucka rytmen tillbaka efter semestern.

 

TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO HANNA-KAISA HÄMÄLÄINEN

GDPR hindrar inte förtroendemannens rätt till information

Europeiska unionens dataskyddsförordning (General Data Protection Regulation, GDPR) har trätt i kraft den 25.5. Förordningen förstärker enskilda individers dataskydd, men förhindrar eller begränsar inte till exempel förtroendemännens rätt till information.

Ville-Petteri Risberg är dataskyddsansvarig på Industrifacket

Förtroendemannens rätt till information definieras i kollektivavtal och olika lagar. Arbetsgivaren kan inte ensidigt välja att bryta mot de bestämmelserna. På en del arbetsplatser har ändå arbetsgivaren nekat information med hänvisning till dataskyddsförordningen, berättar Industrifackets dataskyddsansvariga Ville-Petteri Risberg.

– Förtroendemän har kontaktat oss och undrat om de har rätt att få uppgifter om vem som hör till förbundets fackavdelningar, säger Risberg som berättar att förbundet har fått närmare 20 förfrågningar till och med från större arbetsplatser.

Risberg uppmanar alla förtroendemän som stöter på problem med att få information att kontakt förbundet och lovar att man tar i tu med fallen.

– Förtroendemannen måste veta vem han eller hon representerar. Förtroendemannens uppgift är att representera organiserade arbetstagare, inte andra. Det är en av grundstenarna i vårt avtalssamhälle, säger Risberg.

Enligt Risberg har en del arbetsgivare medvetet valt att tolka dataskyddsförordningen på ett sätt som gynnar dem själva.

VADÅ GDPR?

Förordningen berör också alla medlemmar i Industrifacket och Industrins arbetslöshetskassa, eftersom förordningen stärker det personliga dataskyddet och ger möjlighet åt alla att granska vilka personuppgifter som lagras i olika register.

Som medlem har du rätt att granska dina egna uppgifter och kräva att inexakta eller felaktiga uppgifter korrigeras. Du har också rätt att kräva att man begränsar användningen av dina personuppgifter eller att de helt stryks.

Det är mycket viktigt att du granskar och vid behov uppdaterar dina uppgifter i medlemsregistret. Det kan du göra i e-tjänsten på Industrifackets webbplats.

Personuppgifter i förbundets register behandlas och förvaras strikt konfidentiellt.

Mer information om Industrifackets dataskyddspraxis och kontaktuppgifter till förbundets dataskyddsansvariga hittar du här.

TEXT JOHAN LUND

Mångsysslaren står stadigt på flera ben

Det lönar sig att vara mångsidig och snabb att anpassa sig om man ska klara sig i längden. Det vet man på Norcar-BSB som med hjälp av ett brett produktsortiment också har klarat svåra tider.

Pälsnäringen var länge väldig viktigt för Nykarlebybaserade Norcar-BSB som levde på att montera utfodringsmaskiner till pälsbranschen. Pälsnäringen är ändå mycket konjunkturkänslig och huruvida pälsfarmarna har möjlighet att investera i ny utrustning eller inte, hänger helt på det rådande marknadspriset inom branschen. För tillfället när pälsnäringen kämpar med att konkurrera med billiga pälsar från Kina, står företagets utfodringsmaskinproduktion helt stilla. Men arbetstagarna på Norcar-BSB har istället fullt upp inom koncernens andra produktionsgrenar.

– Ett par år sedan hade vi permitteringar, men vi klarade upp det ganska bra. Vi kunde flytta över arbetstagarna från en enhet till en annan. Några var permitterade en lite längre tid, men annars går det bra och jobbet har räckt till. Vi kör på med hård takt, säger huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist.

Huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist diskuterar med företagets yngsta montör Walter Granlund. Granlund trivs med att bygga minilastarna från början till slut.

Företagets räddning är mångsidigheten. Norcarkoncernen tillverkar nämligen också minilastare och industriautomationslösningar. Bägge enheterna går på högvarv och man hinner inte bygga några minilastare på lager. Allt som byggs går direkt till kunden.

– Jag tror inte att vi kan få ut maskiner snabbare än såhär. Någonstans kommer gränsen emot. Man kan ju inte göra mer än vad händerna räcker till. På automationssidan har vi lite mera växlande tempo, eftersom det ofta blir bråttom på slutrakan när ordern ska levereras. Men jobbet har räckt till bra, säger Lindkvist som själv jobbar med industriautomationen.

SIKTAR HÖGT

Familjeföretagsledningen bekräftar att två av koncernens tre enheter går väldigt bra. Vd:n Lotta Lindén-Svarvar berättar ändå att man siktar ännu högre.

– Vi siktar faktiskt på en tillväxt på 30 procent i år, så målsättningen är att tillverka och sälja runt 350 maskiner i år. Det här är en växande marknad och vi är inte i så många länder ännu, säger hon.

Familjeföretagets vd Lotta Lindén-Svarvar berättar att företaget siktar på en 30 procents tillväxt i år.

Minilastarnas kunder finns inom jordbruket, byggnadsindustrin, kommuner och bland entreprenörer inom grönområden. Upp till 90 procent av produktionen går på export, i dagsläget främst till Norden och norra Europa. Det vill man på företaget ändå se en ändring på.

– Vi försöker komma in på marknaderna också i andra europeiska länder längre söderut. Vi har också varit i Ryssland, men det har varit besvärligt efter att rubelns värde sjönk så kraftigt, förklarar Lindén-Svarvar.

FRÅN TOM RAM TILL FÄRDIG LASTARE

I produktionshallen står blivande minilastare av olika storlek på rad. Längts bak i hallen jobbar företagets nyaste och yngsta montör Walter Granlund på en 755:a, den minsta och samtidigt en av de populäraste minilastarna i sortimentet.

– Jag börjar med att plocka in en tom ram och sedan börjar själva monteringen. Jag lägger i hjulmotorer, slangar, elsystem och själva motorn. Jag bygger ihop hela maskinen från början till slut.

Walter Granlund gillar att montera minilastarna från början till slut.

Granlund har nyligen börjat montera den här lastaren från en tom ram men komponenterna verkar hitta sin egen plats med rask takt.

– Det tar ungefär tre, fyra dagar att montera ihop hela lastaren. Det beror lite på vilken utrustning den ska ha. Det är roligt att bygga från början till slut, så får man se att allt faktiskt fungerar som det ska när den är färdig, säger Granlund.

Produktionen och lagret är upplagt enligt Lean-metoden för att göra processen så effektiv och enkel som möjligt. Med över 10 000 komponenter i lagret gäller det att hålla ordning på processen. Skilda arbetstagare plockar allt som behövs för produktionen så att montörerna kan koncentrera sig på att montera. Till modellen hör också att montörerna ansvarar för lastaren från början till slut, något som är populärt bland montörerna.

– Det är absolut det bästa, åtminstone för mig. Arbetet blir inte tråkigt. Om man endast skulle montera en och samma del på löpande band åtta timmar i streck, så vet jag inte om man skulle orka hemskt länge. På det här viset hålls jobbet varierande och intressant, säger montören Olexander Kokovin som har jobbat på Norcar i fyra år.

Montören Olexander Kokovin bygger helst maskiner med mycket tilläggsutrustning.

Kokovin trivs med jobbet och monterar just nu en av de mindre modellerna, en 6020:a, som ändå ska utrustas med betydligt mer än standard utrustning. Minilastaren ska bland annat få en hytt.

– Mina favoriter är alla modeller som inte är standard. Det är alltid roligare att bygga maskiner som har tilläggsutrustning.

SJU MODELLER OCH SEXTIO REDSKAP

Montörerna är överens om att jobbet är mångsidigt och att modellerna är varierande. Kokovin berättar att ungefär hälften av minilastarna han bygger ska ha någon tilläggsutrustning.

– Det var kanske svårt i början, men inte längre, man börjar ju lära sig modellerna, säger han.

Norcar bygger minilastare av sju olika modeller som sedan kan utrustas på otaliga olika sätt. Modellernas vikt sträcker sig från knappt 1000 kg till mer än det dubbla och lyftkraften från 500 till 1500 kg. Allt byggs kundspecifikt så att kunden kan välja mellan modell, utrustning och redskap.

– Vi har 60 olika redskap som kunden kan välja mellan beroende på vad minilastaren ska användas till. Räknar man med alla andra tillverkares redskap som passar på våra lastare finns det över 100 alternativ, berättar produktchefen Magnus Holm.

Kunderna kan välja mellan 7 olika minilastare och 60 redskap, berättar produktchefen Magnus Holm.

Vid produktionslinjen jobbar montören Kjell Neumann med en av de större modellerna, en 7236:a. Han har jobbat på företaget i mer än tio år och trivs bra med det rena inomhusarbetet och möjligheten att bygga helt nya maskiner.

– Det kommer nya saker hela tiden när produktutvecklingen går framåt. Det blir också lite svårare när man byter från en modell till en annan. Men det passar bra med variation för mig. Jag tycker att elmonteringen är den svåraste biten.

Montören Kjell Neumann trivs med det varierande jobbet.

För Neumann spelar det ingen större roll vilken modell han monterar, men han medger att utrustningsnivån direkt påverkar arbetet.

– Det är jättestor skillnad på utrustningsnivån på lastarna. Det tar mycket längre tid att montera en lastare med mycket tilläggsutrustning.

PRODUKTIONSAUTOMATIONEN EN EGEN VÄRLD

Christer Nordling stortrvis på jobbet.

I hallen bakom väggen möts vi av en helt annan stämning. Här är det är lugnt och tyst och inga minilastare syns till. Det är här som montörerna bygger automatiserade produktionslinjer.

– Jag håller på med ett lådhanteringssystem som ska bli en del av en ny produktionslinje hos en våra kunder, berättar Christer Nordling som är den enda montören i hallen idag.

Huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist som också jobbar med produktionsautomatiseringen förklarar att ett stort projekt blivit färdigt bara några dagar tidigare och att de andra arbetstagarna har dragit iväg för att installera den nya produktionslinjen.

– Det blir en del arbetsresor när montörerna åker iväg för att installera linjerna. Det beror på hur stora projekt det är frågan om, men ibland går det att göra på tre dagar medan det ibland kan ta upp till två veckor. Då kommer pojkarna bara hem till veckoslutet, berättar Lindkvist som inte längre själv åker med på installationsresorna.

Processen från kundens beställning till en färdig produktionslinje är lång, förklarar huvudförtroendemannen Kurt Lindkvist.

Lindkvist som har jobbat på Norcar i 17 år förklarar, inte helt överraskande, att det inte är en alldeles simpel process att slå ihop en ny automatiserad produktionslinje. Från att kunden utrycker ett behov behövs massor av planering, arbete, tanke- och installationsarbete innan den nya linjen kan köras igång på fabriken.

– Det börjar med att pojkarna på kontoret lägger högtrycket på och börjar planera. När de kommer framåt så får vi ritningar och då kan vi inleda monteringsarbetet här i hallen. I slutändan av processen kommer roboten som vi sedan monterar och programmerar, säger Lindkvist.

Ibland stöter montörerna ändå på problem med ritningarna.

– Visst, det händer. Vi stöter på brister eller något som inte fungerar i ritningarna och då går vi upp till planeringen och så hittar vi tillsammans på en lösning på problemet.

– Det bästa är att jobbet är så omväxlande och att man får tänka själv. Det gillar jag. Trots att vi får färdiga ritningar, så blir det att fundera en hel del själv på hur man ska lösa olika saker. Det blir mycket problemlösning, det är det bästa, fortsätter Nordling.

Och jobbet på automationssidan erbjuder dagligen både variation och utmaningar åt arbetstagarna.

– Det vi gör är faktiskt väldigt varierande och vi har nya projekt hela tiden. Jag kan inte tänka mig något jobb som skulle vara mera varierande. Vi gör ju lösningarna precis enligt vad kunden behöver och vill ha, så det blir ju olika varje gång, säger Nordling som stortrivs på arbetsplatsen.

Christer Nordling har svårt att föreställa sig ett mer varierande arbete.

Processen är arbetsdryg och det blir ofta bråttom i slutändan, men belöningen kommer när jobbet är gjort.

– Det kan ibland bli lite stressigt. Kunden vill ju ha sin linje så fort som möjligt och ibland blir det riktigt bråttom. Vi gör också en del övertid emellanåt. Men det hör till charmen, säger Nordling.

– Det är ett rent nöje när man gör linjerna från början till slut och sedan ser när en maskin man själv byggt jobbar på en fabrik, tillägger Lindkvist.

En klassiker. Pälsfodringsmaskinerna var länge viktiga för Norcar-BSB. Idag har minilastarna och processautomationslösningarna tagit över.

TEXT JOHAN LUND
FOTO JOHANNES TERVO

OY NORCAR-BSB AB

GRUNDAT 1979. Till koncernen hör dotterbolagen Norcar, Norcar-BSB Eesti samt Norcar DK
HEMORT Nykarleby
PRODUKTION Norcar tillverkar minilastare, Norcar-BSB har två affärsenheter: Norcar Automation som tillverkar produktionsautomationslösningar och Minkomatic som tillverkar utfodringsmaskiner till pälsnäringen
VERKSAMHETSOMRÅDE Finland, Norden, Europa och USA
OMSÄTTNING 6,2 miljoner euro (2016)
PERSONAL 20 lager- och produktionsarbetare

Daniel Hannus, huvudförtroendeman på Viessmann i Borgå: ”Jag vill kämpa för ett rättvist samhälle”

Snabba upp- och nedgångar i arbetsmängden, ett nytt företagsnamn och flera organisationsförändringar under den nya ägaren. Bland annat det har präglat vardagen på Viessmanns fabrik i Borgå. Daniel Hannus är huvudförtroendeman för de omkring 240 arbetstagarna som bygger kyldiskar och -skåp.

– Det bästa med uppdraget som huvudförtroendeman är att det är så omväxlande. Det finns hela tiden nya saker att göra. Det är intressant när man får gå runt och tala med alla som jobbar här. Man får också ett bredare perspektiv på saker när man har insyn i vad som händer i företaget som helhet, och inte det som gäller den egna arbetsuppgiften.

Det säger Daniel Hannus som är huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå.

På fabriken i Borgå tillverkar man kyldiskar och kylskåp som används bland annat på kaféer och inom handeln – allt från de stora kyldiskar som finns i hypermarketar till de små och flyttbara diskar som finns i till exempel i kiosker.

Företaget hette tidigare Norpe, men köptes för fem år sedan upp av tyska Viessmann. De första åren efter ägarbytet fortsatte verksamheten i Borgå under det gamla namnet, men sedan ett och ett halvt år tillbaka har man gått under namnet Viessmann. Hannus har jobbat på företaget i sjutton år och nu är han inne på sitt fjärde år som huvudförtroendeman.

Den sammanlagda personalstyrkan är ungefär 350 personer, och av dem jobbar ungefär 240 på fabriksgolvet. Hannus konstaterar att verksamheten den senaste tiden har präglats av både upp- och nergångar.

– Vi hade förväntat oss att vi skulle ha mer jobb det här året än förra året, men sedan hade vi i stället en lugnare period. Nu har vi ändå fått in fler beställningar igen, och företaget har också anställt sommarjobbare, berättar han.

GOD ANDA PÅ ARBETSPLATSEN

Sitt uppdrag som huvudförtroendeman kan Hannus sköta flexibelt, men i snitt får han använda fem timmar per dag för uppdraget. Resten av tiden jobbar han med att gjuta uretan. Uretan används som isolering i kyldiskarna, alltså för att hålla kylan inne och värmen ute. Själva gjutningen går ut på att man sprutar in uretanskum i en form.

– Vi har också haft arbetsrotation, så jag har fått lära mig nya saker. Mångkunnighet är en grej som man satsar på just nu. Vi ska kunna olika arbetsmoment så att vi kan hoppa in där det behövs, berättar Hannus.

Han lyfter fram arbetskamraterna och gemenskapen som det bästa med jobbet.

– Vi har en god anda på arbetsplatsen och det är roligt att komma till arbetet.

Det sämsta med arbetet är enligt Hannus en del av de organisationsförändringar som sker under den nya ägaren. Som huvudförtroendeman är det ofta han som får ta emot arbetstagarnas missnöje om det är något som inte fungerar.

”Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika”, Daniel Hannus, huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå

AKTIV INOM POLITIKEN

Hannus är samhälleligt och politiskt aktiv på många plan. Han sitter i Industrifackets fullmäktige och är aktiv inom kommunalpolitiken i Lovisa där han bland annat sitter i stadsfullmäktige för SDP.

Nästa år kommer han dessutom att ställa upp i riksdagsvalet, för efter en medlemsomröstning blev han nominerad av Socialdemokraterna i Nyland.

– Jag vill kämpa för ett rättvist samhälle. Den nuvarande regeringen agerar på ett sätt som jag inte alls kan godkänna. Jag har alltid varit samhälleligt intresserad, men man kan tacka statsminister Juha Sipilä för att jag aktiverade mig inom politiken. Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika, säger Daniel Hannus.

TEXT JONNY SMEDS / LÖNTAGAREN
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Artikeln har tidigare publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet här eller genom att trycka på bilden nedan.

 

Arbete i hetta: kom ihåg att dricka och att hålla tillräckligt med pauser

När man arbetar i exceptionellt heta förhållanden ökar arbetsbelastningen och risken för olycksfall. Hettan kan också direkt skada hälsan och minska produktiviteten. Temperaturer mellan 21–25 °C anses enligt arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer vara behagliga.

Höga temperaturer påverkar kroppen på många sätt. När kroppstemperaturen stiger ökar ämnesomsättningen och hjärtat belastas när kroppen försöker kyla ner sig själv genom att öka blodcirkulationen. Musklernas blodcirkulation blir däremot sämre och funktionsförmågan sjunker.

Den ökade ämnesomsättningen orsakar vätskebrist och en mänska kan svettas upp till en liter per timme. Kroppen vätske- och saltbalans rubbas om man inte kommer ihåg att dricka tillräckligt.

Vid bedömning av värmeförhållanden beaktar man hur tungt arbetet är, klädsel och fysikaliska faktorer, det vill säga luftens temperatur, strålningsvärme, luftens hastighet och luftfuktighet. Dessutom upplever och påverkas alla individuellt av värmeförhållandena.

BEHAGLIGA TEMPERATURERNA MELLAN 21–25 °C

Arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer för luftens temperatur enligt arbetsbelastningen:

Arbetsbelastning Rekommenderad temperatur
lätt sittande arbete 21–25 °C
annat lätt arbete 19–23 °C
medeltungt arbete 17–21 °C
tungt arbete 12–17 °C

Om lufttemperaturen på arbetsplatsen trots tekniska åtgärder överstiger 28 °C på grund av värmebölja ska arbetsgivaren begränsa den tid under vilken arbetstagarna arbetar i sådana förhållanden. Längden på en arbetsperiod får vara högst 50 minuter per timme, om arbetstagaren utför lätt eller medeltungt arbete i maskinberoende tempo i en temperatur på 29–33 °C.

Om temperaturen i sådant arbete överstiger 33 °C är den längsta tillåtna arbetsperioden 45 minuter per timme. I dessa situationer borde arbetstagarna kunna arbeta 10–15 minuter per timme i svalare arbetslokaler.

Exponering för hetta kan även ske i mindre temperaturer om arbetet är mycket tungt. Inom bland annat metallindustrin, glasblåsning och keramiska industrin förekommer arbete i heta förhållanden. Heta och fuktiga arbetsförhållanden finns i sin tur till exempel i tvätterier, storkök, pappersindustrin och livsmedelsindustrin. Heta arbetsskeden finns i byggnads-, asfalt- och isoleringsarbeten.

Förebyggande av problem i heta arbetsförhållanden
• isolering av heta stycken, rör och processer

• arbetsutrymmenas avkylning
• arbetsplatsens avkylning
• personlig skyddsutrustning.

Källor och mera information: Arbetarskyddsförvaltningen, Arbetarskyddscentralen

TEXT JOHAN LUND
FOTO JYRKI LUUKKONEN

Flyttfåglarna som återvänder varje vår

När det är dags att så de första fröna kommer säsongsarbetarna tillbaka till jobbet på Mellanå Plant. Vi är precis som flyttfåglar, på våren kommer vi hit och på hösten flyger vi iväg, säger huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund med 30-års erfarenhet.

Sådden för säsongen har tagit fart på Mellanå Plant i Dagsmark i Kristinestad. Ett stadigt buller fyller produktionshallen där såddmaskinen automatiskt sår ett frö per kruka i kassetter som rymmer 81 plantor var.

– Vid månadsskiftet mars-april brukar vi så de första fröna. Maskinen sår fröna och täcker dem med torv, berättar plantskolearbetarnas huvudförtroendeman Anja Bobäck-Stenlund som har fullt upp vid produktionslinjen.

Mellanå Plant hör till de största plantskolorna i Finland. Här drivs årligen 18 miljoner plantor upp som sedan planteras på olika håll i Finland. Det betyder att vart tionde träd som planteras i Finland kommer från Kristinestad.

– Det stämmer. Och målet är att öka takten. Om vi ifjol gick på 100 procent så är det tänkt att vi i år ska gå på 110 procent, säger Anja Bobäck-Stenlund belåtet.

Huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund (t.v.) och Maj-Britt Koskela har fullt upp vid såddmaskinen när säsongen på plantskolan Mellanå Plant har börjat.

För tillfället sår arbetstagarna granfrön, och det är just gran och tall som går åt bäst. Men man levererar också en del lövträd, enligt vad kunderna vill ha. Vad skogsindustrin behöver varierar från år till år, beroende på hurudan skog man huggit året innan.

– Det är främst tall och gran. Följande i storleksordning är björk och lärk. Vi har också årligen en liten, liten odling av olika specialgranar, men det är främst för att kunna dela ut lite speciella plantor på mässor och åt besökare som de kan plantera i sin egen trädgård. Vi odlar ju plantor för skogsindustrin och inte för egna trädgårdsplanteringar, förklarar Anja.

Om granen är populärast bland skogsägarna, så vilken är då Anjas personliga favorit bland trädarterna?

– Kring jultiden vill jag ha en gran, men inte vet jag om jag annars har någon favorit, skrattar hon.

Såddmaskinen sår automatiskt ett frö per kruka. Arbetstagarna kan enkelt kolla att maskinen fungerar som den ska.
Vid första ögonkast kunde man tro att såddmaskinen hörde hemma på ett kafferosteri.

MÅNGSIDIGT OCH ENSIDIGT PÅ SAMMA GÅNG

Efter att såddmaskinen har fyllt kassetterna med plantor lyfter arbetstagarna upp dem i en stor metallram. Innan plantorna vattnas är kassetterna visserligen inte speciellt tunga, men står man vid såddmaskinen dagarna i ända känner man att man gjort något, säger Maj-Britt Koskela som har jobbat på plantskolan sedan 1983 och trivs bra.

– Inte är det här ett helt lätt jobb. En del arbetsuppgifter är tyngre än andra men man har väl blivit van med det med åren, säger hon och skrattar.

Maj-Britt berättar att jobbet är både mångsidigt och ensidigt på samma gång. Just nu kan det kännas enformigt när hon i flera veckor står vid såddmaskinen, men det jämnar ut sig över säsongen.

– Ser på hela säsongen är arbetsuppgifterna faktiskt mycket varierande. Förutom sådden så rensar vi bland annat ogräs från odlingarna och packar färdiga plantor. Jag jobbar kanske helst vid packningsmaskinen där det finns flera olika arbetsskeden och där byter vi också arbetsuppgifter sinsemellan med en timmes mellanrum. Där kommer mångsidigheten kanske bäst fram, säger hon.

Det går snabbt och exakt till när Tom Rosengård radar upp nysådda granfrön som ska köras ut till växthusen.

När metallramen i slutet av produktionslinjen är fylld kör Tom Rosengård in truckgafflarna i ramen och lyfter den åt sidan och ger plats för nästa ram. Bytet går snabbt och med otrolig precision.

– På en timme hinner jag flytta omkring 30 ramar från linjen, så det blir ju en hel del blivande plantor på en arbetsdag, säger han samtidigt som han backar iväg med en ram till som radas upp i en hög som snart ska köras ut till växthuset.

– När vi sår så kör jag truck hela dagarna, men senare under säsongen blir jobbet mer varierande. Vi har mycket olika saker som ska göras här, fortsätter Tom som trivs bra med jobbet.

I framtiden ska inga färdiga plantor övervintra utomhus, berättar Mellanå Plants vd Rainer Bodman som går på det tjocka snötäcket som skyddar växterna och deras rotsystem.

FRÅN FRÖ TILL PLANTA PÅ ETT OCH ETT HALVT ÅR

När Tekijä besöker plantskolan i medlet av april är snötäcket fortfarande tjockt mellan de åtta växthusen. Under snön finns övervintrande plantor och den totala odlingsytan utomhus är hela 5,8 hektar. Inne i växthusen finns ytterligare odlingsyta på 1,7 hektar.

Vi stiger in i ett av växthusen och möts av något som närmast känns som ett tropiskt klimat trots den tidiga våren. På nätterna behöver växthusen ännu hjälp av värmepannor, men dagtid räcker solen till för att hålla värmen. En titt på skärmen till klimatkontrollen visar att det trots allt bara är luftfuktigheten efter bevattningen som är orsaken till imman på glasögonen och den tropiska känslan.

– Här är 22,5 grader, vilket är riktigt bra då den optimala temperaturen är mellan 20–25 grader, säger företagets vd och delägare Rainer Bodman.

Om några veckor grönskar det i växthuset när granplantorna tar fart. Skylten berättar vad och när som har såtts i växthuset.

Det ser fortfarande kargt ut i växthuset som är fyllt av blivande granar som såtts en vecka tidigare. Rainer Bodman lyfter upp ett frö från en av krukorna och visar hur fröns yta redan har hunnit spricka. Snart börjar det grönska i hallen, intygar han.

– Plantorna åker ut på fälten efter 5–6 veckor, lite beroende på vädret. Då är de redan 4–5 centimeter höga.

På en vecka har granfröets yta redan spruckit.

Anja Bobäck-Stenlund berättar att ett växthus rymmer över en miljon plantor på en gång, och man börjar förstå hur det är möjligt att de årligen levererar 18 miljoner plantor.

–Vi sår växthusen tre eller fyra gånger per säsong och hinner med ungefär två växthus i veckan.

Under högsäsongen på sommaren när växterna är ute blir det också en hel del utejobb, något som är välkommet bland arbetstagarna.

– Det är bra med variation och det gör inget fast det skulle vara en regnig sommar. Vi har stövlar och regnkläder, alltså bra arbetskläder, intygar Maj-Britt Koskela.

Vintern har lämnat sina spår. Kari Ahola reparerar ett bevattningsrör som har spruckit av kölden.

INTE BARA SKIDCENTER SOM VÄNTAR PÅ SNÖN

De plantorna som drivs under första halvan av säsongen kommer att frysas ner till vintern så att de är packade och leveransklara genast när planteringssäsongen börjar nästa år. En del plantor som såtts senare hinner ändå inte växa till sig innan hösten och måste övervintra utomhus. Tidigare har också färdiga plantor övervintrat utomhus, men det är inte helt oproblematiskt.

– Vår målsättning är att alla leveransklara plantor ska fryslagras över vintern. Vi ska inte längre ha färdiga plantor som övervintrar där ute på fälten. Vintrarna här längs kusten är lite si och så och växterna och i synnerhet det känsliga rotsystemet behöver skyddas med snö, förklarar Rainer Bodman.

Den här vintern var ovanligt snörik också i Österbotten men ändå fick plantskolan ta till snökanonerna i början av vintern för att skydda plantorna.

– Vi har tre snökanoner som vi i år endast behövde i januari, men då körde vi dem i 10 dagar, dygnet runt, så att vi fick ett tillräckligt tjockt snötäcke. Men efter det har det minsann funnits tillräckligt med snö, säger Rainer Bodman medan han promenerar på det tjocka snötäcket som gömmer plantorna.

Bara hyllorna installeras ska det nya fryslagret rymma mellan 8–9 miljoner plantor, berättar vd:n Rainer Bodman.

På företaget ser man ljust på framtiden och gläder sig också över de investeringar som har gjorts inom skogsindustrin den senaste tiden.

– Vi har också själv investerat och vår nyaste investering i miljonklass är vårt nya fryslager som blev färdigt vid årsskiftet. Bara vi får hyllorna installerade så kommer vi att kunna fryslagra 8–10 miljoner plantor över vintern här, säger vd:n belåtet.

Plantskolearbetaren och huvudförtroendemannen Anja Bobäck-Stenlund och hennes arbetskompisar driver varje säsong upp upp 18 miljoner plantor i Kristinestad.

SÄSONGSARBETE PÅ GOTT OCH ONT

Ordet säsong genomsyrar det mesta när arbetstagarna beskriver arbetet på plantskolan. Branschen är säsongsbetonad och arbetet likaså. Det innebär också att arbetstagarnas jobb tar slut varje höst när de sista plantorna för säsongen är packade och fryslagrade.

– När jag började inom branschen så var det inte frågan om några fryslager och då var säsongen också mycket kortare för oss säsongsarbetare. Då tog jobbet slut redan i slutet av september eller början av oktober, berättar Anja Bobäck-Stenlund som har jobbat på plantskolan i mer än trettio säsonger, sedan 1987.

Exakt när säsongsjobbet börjar och slutar varierar ändå från år till år och enligt vilka arbetsuppgifter man har.

– Den här säsongen har jag själv jobbat från mitten av december, men vi har ju inte ännu heller full styrka här. På sommaren när det också ska rensas bland plantorna så behövs det mer arbetskraft. För tillfället har vi åtta arbetare i produktionen, som bäst brukar vi vara kring 20 arbetstagare och jobbar i skift.

Säsongsarbetet har sina sidor men som flyttfåglar hittar arbetstagarna troget tillbaka år efter år.

– Det har sina för- och nackdelar. Inkomstmässigt är det inte så bra, men man blir van med det. Vi har väldigt lite rotation bland arbetstagarna och 25–30 åriga karriärer är inget ovanligt hos oss. Enligt kollektivavtalet kommer arbetstagarna också tillbaka som gamla arbetstagare så lite semester brukar vi också hinna hålla under sensommaren, berättar Anja.

Tom Rosengård skulle helst jobba året om.

Tom Rosengård som har sju säsonger bakom sig är inne på samma linje. Han var arbetslös i två månader i vintras när det inte fanns något jobb för honom att göra på plantskolan.

– Det går att klara sig på arbetslöshetsunderstödet från kassan och på ett sätt är det ju bra med ledighet, men jag skulle hellre jobba året om.

Hur aktiveringsmodellen kommer påverka säsongsarbetarna är ännu oklart.

– För mig gick det så att jag just precis innan karensen skulle ha slagit till fick komma på jobb, säger Anja Bobäck-Stenlund.

Att modellen kommer att orsaka strul för både arbetstagare och arbetsgivare inom branschen verkar ändå troligt.

– Troligtvis ja. Som sagt är ju alla inte på jobb ännu. De kommer troligtvis att få sänkt arbetslöshetsersättning om de inte uppfyller aktiveringskraven. Om de har fått ett annat jobberbjudande så måste de ju ta emot det och då kan det hända att de inte längre är tillgängliga när säsongen börjar här. Den risken finns alltid.

 

Såhär ser leveransklara granplantor ut som skickas till kunder runt hela Finland…
… och den här granen planterades när Finland fyllde 50 år. En gran är egentligen fullvuxen först vid 70 års ålder.

AB MELLANÅ PLANT OY

GRUNDAT 2011 efter ägarbyte. Plantskoleverksamhet på stället sedan 1965
HEMORT Kristinestad
PRODUKTION Trädplantor, främst tall och gran
VERKSAMHETSOMRÅDE Hela Finland, 2-5 % procent på export till Sverige
OMSÄTTNING 2,5 miljoner euro
PERSONAL Säsongsarbete. 4–20 produktionsarbetare under den verksamma perioden

TEXT JOHAN LUND
FOTO JOHANNES TERVO

 

”Det har aldrig gått så bra som det gör nu”

Produktionen går på högtryck, företaget nyanställer och samarbetet med arbetsgivaren fungerar bra. Så sammanfattar huvudförtroendemannen Senad Omanovic situationen på båttillverkaren Botnia Marin i Malax.

– Under de elva år jag har jobbat på Botnia Marin har vi haft både uppgångar och nedgångar. Men de två senaste åren har gått mycket bra, det har aldrig gått så bra som det gör nu. Företaget växer och nyanställer.

Det säger Senad Omanovic som är huvudförtroendeman på båttillverkaren Botnia Marin i Malax. Företaget tillverkar båtar under varumärket Targa, och kunderna är både privatpersoner och myndigheter som polis och gränsbevakning. Senad Omanovic påpekar att Targa-båtarna är kända för att vara pålitliga arbetsbåtar.

– Företaget har ett bra rykte, vi bygger kvalitetsbåtar.

Företaget bygger ungefär hundra båtar per år och nittio procent säljs utomlands. Sverige och Norge är viktiga marknader, men köpare finns över nästan hela världen. Botnia Marin har i dag omkring 160 anställda på produktionssidan.

Senad Omanovic har jobbat på Botnia Marin i elva år och han tog över som huvudförtroendeman i början av år 2017. Från början av det här året har han dessutom varit ordförande för fackavdelningen Vasa plastarbetare.

När han inte sköter förtroendemannasysslan jobbar Omanovic som glasfiberlaminerare.

– Jobbet är smutsigt och tungt, men å andra sidan är det ganska bra betalt. Om man vill jobba hårt kan man tjäna pengar, säger han.

Huvudförtroendemannen anser att dialogen med arbetsgivaren fungerar bra. En sak som han är nöjd med är de flexibla arbetstiderna – arbetstagarna får börja redan klockan sex på morgonen om de vill.

”Jobbet är smutsigt och tungt, men å andra sidan är det ganska bra betalt. Om man vill jobba hårt kan man tjäna pengar.”
Senad Omanovic, huvudförtroendeman på Botnia Marin i Malax

FOTBOLLSDOMARE PÅ FRITIDEN

Senad Omanovic kommer ursprungligen från Bosnien. Han kom till Finland efter Bosnienkriget 1996, alltså för 22 år sedan. Till Malax flyttade han för tolv år sedan. Omanovic är också aktiv inom kommunalpolitiken som socialdemokrat. Den här valperioden är han ersättare i vård- och omsorgsnämnden i Malax.

Den fritidssysselsättning som tar mest tid är ändå fotbollen. Senad Omanovic konstaterar att fotboll är en sport som väcker passion hos många bosnier. Tidigare spelade Omanovic själv, men numera är han aktiv som domare.

– På sommaren dömer jag matcher varje dag. På vintern blir det en eller två gånger per vecka. Jag dömer matcher för juniorer och upp till fjärde division – och det räcker bra för mig. Om man vill döma högre upp i serienivån borde man gå kurser och träna mer, konstaterar Senad Omanovic.

Han medger att man som fotbollsdomare måste ha mycket skinn på näsan.

– Man får ta emot mycket skit, så man måste tåla mycket och tro på sig själv.

TEXT OCH FOTO JONNY SMEDS / LÖNTAGAREN

Artikeln har tidigare publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet här eller genom att trycka på bilden nedan.

Svenska sektionens ordförande Ronja Grönholm: ”Det är viktigt att det finns ett förbund också för de svenskspråkiga”

Det känns bra att köra i gång den svenska sektionens verksamhet. Vi har mycket att ta tag i och som finlandssvensk känns det jätteviktigt att få service, information och kurser också på svenska. Facket måste synas, höras och finnas till också på svenska, säger Ronja Grönholm som håller i ordförandeklubban.

Det är en förväntansfull och positiv stämning bland medlemmarna i Industrifackets svenska sektion som samlas för första gången någonsin på förbundets huvudkontor i Hagnäs i Helsingfors. Den svenska sektionen är en av fem sektioner som har grundats vid Industrifacket för att bättre förankra medlemmarna i förbundets verksamhet. Tanken är att sektionerna fungerar som expert- och hjälporgan, deltar i planeringen och förverkligande av verksamheten, deltar i planeringen av evenemang, deltar och följer upp verksamheten på lokal och regional nivå samt kommer med utvecklingsförslag. Ordföranden Ronja Grönholm säger att den svenska sektionen har en alldeles speciell roll.

– Jag tycker att det är jätteviktigt att vi har en svensk sektion. Vi har ändå rätt så många svenskspråkiga bland våra medlemmar som är koncentrerade till vissa områden. Det gör den svenska servicen egentligen ännu viktigare för dom grupperna som är utspridda geografiskt.

BRED REPRESENTATION INOM SEKTIONEN

Den svenska sektionen har en ordförande samt sju övriga medlemmar som har utnämnts av förbundsstyrelsen i februari. Sektionsmedlemmarna representerar olika avtalsbranscher, sektorer och regioner. Den svenska sektionens tyngdpunkter kommer enligt Ronja Grönholm att hitta sin form.

– Svenskan överlag. Det är viktigt att det finns ett förbund också för de svenskspråkiga.

Den svenska sektionen kommer att träffas några gånger i året och hoppas i synnerhet nu i början att medlemmarna tar kontakt och ger sina synpunkter på vad sektionen borde koncentrera sig på och vilka frågor som borde drivas på svenskt håll.

– Jag önskar absolut att alla medlemmar aktivt tar kontakt om man har något förslag om vad vi borde behandla eller ta upp, vi är öppna för allt. Vi är ju inte här för oss själva utan för medlemmarna. Ju mer vi vet om vad medlemmarna vill och tycker är viktigt, desto bättre kan vi forma sektionens verksamhet enligt det verkliga behovet, betonar Ronja Grönholm.

Om du har tankar eller förslag på frågor som sektionen borde behandla eller driva, kan du kontakta vem som helst inom den svenska sektionen.

Sektionens mandatperiod är fem år och sträcker sig fram till år 2023. De övriga fyra sektionerna är ungdomssektionen, utbildningssektionen, arbetsmiljö- och jämställdhetssektionen samt kultur- och fritidssektionen.

TEXT OCH FOTO JOHAN LUND

Industrifackets svenska sektion består av Teija Löfholm, Ronja Grönholm, Hanna Borisov (främre raden) och Kent-Johan Svarvar, Ilkka Nordström, Mats-Johan Kaars, Per Hällfors, Markus Hotta (bakre raden).

Medlemmarna i den svenska sektionen:

Ronja Grönholm, ordförande, teknologisektorn, Karis
Per Hällfors, trävarusektorn, Lovisa
Hanna Borisov, kemisektorn, Saltvik, Åland
Markus Hotta, kemisektorn, Vörå
Mats-Johan Kaars, trävarusektorn, Övermark
Kent-Johan Svarvar, teknologisektorn, Yttermark
Teija Löfholm, teknologisektorn, Jakobstad
Ilkka Nordström, teknologisektorn, Jakobstad

Det går lysande för Herrmans

Arbetstagarna på Herrmans tillverkar årligen 750 000 arbetslampor och körljus till bland annat gruv- , skogs- och jordbruksmaskiner och hör därmed till de stora aktörerna inom branschen. Företaget är uppdelat i två delar, och i den andra fabriken huserar en av Europas ledande cykelkomponentstillverkare.

Flera, långa hyllrader fullpackade med lådor möter oss i den väl belysta hallen på Nordic Lights fabrik i Jakobstad. En Supermarket-skylt hänger i taket, och mellan hyllorna skuffar plockaren och montören Jenny Le på en vagn med en papperslapp som liknar en inköpslista i handen.

– Vänta ska vi räkna… tio olika delar behövs för den här lampan, berättar Jenny Le efter att hon ögnat igenom listan för just den här beställningen.

Lådorna på hyllorna innehåller allt från små skruvar till stora linser, allt vad man behöver för att montera någon av de över 300 olika modellerna av arbetslampor som tillverkas på Nordic Lights fabrik, som är den del av företaget som tillverkar arbetsbelysning. Jenny jobbar idag som plockare vilket innebär att hon samlar ihop de delar som behövs för beställningen i fråga och för dem sedan till produktionen där montörerna plockar ihop lampan.

– Komponenterna kan vara ganska många, beroende på vad det är för lampa. Det gäller att vara ganska noggrann då man ska räkna åtta timmar om dagen, förklarar hon och poängterar att det kan ta tid då man gör jobbet ordentligt.

– Det kan ta upp till en halv timme att plocka ihop delarna till en lampa. Och det är egentligen ganska snabbt. Det ryms fyra beställningar på en kärra, fortsätter hon.

Arbetsuppgifterna hålls intressanta tack vare det stora sortimentet lampor, och därmed också den enorma mängden komponenter att hitta rätt bland på hyllorna. Men också arbetsuppgifterna roterar.

– Den är veckan jobbar jag som plockare, följande jobbar jag i produktionen. Vi är några som byter arbetsuppgifter enligt behov. Det är roligt då jobbet blir mera varierande, säger Jenny Le som berättar att hon också har en favoritlampa bland modellerna.

– Sculptor heter den. Den är ganska stor och dyr med mycket olika komponenter. Med den går tiden fort och jobbet blir inte enformigt. Det kan ta upp till 20 minuter att montera en sådan lampa. Jag skulle gärna ha en sådan själv, skrattar hon och håller upp ett stort körljus med inbyggd blinker.

Jenny Le håller upp sin favoritlampa, en Sculptor, som består av ovanligt många komponenter och är rolig att montera. Jenny berättar att hon själv gärna hade sådana körljus.

Med ett drygt års erfarenhet på Nordic Lights, hör Jenny Le till de nyare arbetstagarna bland de 160 produktionsanställda på Herrmans som tillverkar både arbetsbelysningslösningar för tunga fordon inom flera branscher och cykelkomponenter. Kombinationen låter något udda men det fungerar för företaget. De senaste åren pekar försäljningen rakt uppåt.

– Det går bra för oss. Ifjol anställde vi ungefär 50 nya arbetstagare och antalet anställda på företaget närmar sig 250 totalt. Inom produktionen jobbar över hälften här på Nordic Lights, berättar huvudförtroendemannen Ann-Louice Ormiskangas.

Det går bra för Herrmans. Bara ifjol anställdes 50 nya arbetstagare, berättar huvudförtroendemannen Ann-Louice Ormiskangas.

Arbetstagarna tillverkar arbetslampor till egentligen alla slags arbetsfordon men det är främst inom några branscher som de stora kunderna finns. I synnerhet inom gruvindustrin där företaget har lyckats få gruvjätten Caterpillar som kund.

– Vi förser främst skogs-, jordbruks- och gruvmaskiner med arbetsbelysning. Inom gruvindustrin har vi en jättestor kund, nämligen Caterpillar, som köper nästan hälften av hela vår lampproduktion. Av de inhemska kunderna kan också skogsmaskintillverkaren Ponsse nämnas, berättar Ormiskangas.

BRA ARBETSBELYSNING ÄR NÖDVÄNDIG

Hela 90 procent av den årliga produktionen på 750 000 lampor går på export. Viktiga kunder finns utspridda över hela världen, men de främsta försäljningsområdena är Nord- och Sydamerika. En del av produktionen går också också till Australien och Asien. För att ett finländskt företag ska klara sig på den hårt konkurrerade världsmarknaden gäller det att hitta sin egen nisch.

– Vi tävlar överlag inte direkt prismässigt, utan det är kvalitet som är vår styrka. Vi satsar också mycket på produktutvecklingen, säger Ann-Louice Ormiskangas.

Ann-Louice är inne på sitt 22:a år på Herrmans och har hunnit se lampomodeller och arbetsmetoder komma och gå. En sak som hör till tiden är att halogenlamporna börjar falla bort, vilket också det är en kvalitetsfråga.

– LED-lamporna börjar ta helt över. Vi tillverkar ännu halogenlampor, men det hör till ovanligheterna. LED-lamporna är förstås lite dyrare när man köper in dem, men de har en väldigt lång livstid och är av bättre kvalitet.

Och kvaliteten följs också upp på fabriken. Alla lampor utsätts för omfattande tester innan de packas ner och skickas till kunden.

– Förutom att det görs stickprov vid produktionscellerna så testas alla lampor i 12 timmar innan vi packar ner dem, säger Ormiskangas.

Herrmans konkurrerar i första hand med kvalitet. Alla lampor testas i 12 timmar innan de packas för transport, berättar huvudförtroendemannen Ann-Louice Ormiskangas.

Att lamporna är bra är inte bara nödvändigt i försäljningssyfte. Bra arbetsbelysning är ett måste inom många branscher. Att man inte kan driva gruvverksamhet utan fungerande lampor är kanske en självklarhet, men också på markytan är bra ljus ofta ett måste.

– Jag vet själv hur det är med min bror som har skogsmaskiner. Med bra belysning så är det ingen skillnad om han är igång på natten eller dagen. Bra arbetsbelysningen är definitivt viktigt, säger Ann-Louice Ormiskangas.

ORDNING OCH REDA

Montörerna Wilhelm Mårtens och Maria Forsberg trivs bra med jobbet. Mårtens är på arbetsprövning och hoppas att han ska få fortsätta på arbetsplatsen. Forsberg som har 14-års erfarenhet inom metallbranschen sedan tidigare hoppas att fler kvinnor skulle våga söka sig till industrin.

Vid själva produktionen jobbar montörerna i tvåpersoners celler med att skruva ihop lampor av olika slag. Maria Forsberg och Wilhelm Mårtens jobbar idag undantagsvis med en beställning av halogenlampor.

– Idag lagar vi N-25:or. De flesta halogenmodellerna har fallit bort men det finns ännu några modeller kvar. Nu har vi en specialbeställning så vi får laga riktiga gamla godingar, skrattar Maria Forsberg.

Maria började jobba på Herrmans för snart ett år sedan. Hon hade varit arbetslös sedan metallföretaget Rettig Värme flyttade produktionen av värmeelement från Jakobstad till Polen.

– Jag trivs jättebra här. Här är ordning och reda. Var sak har sin plats. Och så får man jobba med vita handskar, skämtar Maria som tidigare jobbade som svetsare.

Och ordning och reda beskriver produktionshallen bra. Det är rent och inget onödigt bråte ligger i hörnen och skräpar. Företaget gick för några år sedan in för den så kallade Lean-metoden för att effektivera verksamheten och samtidigt garantera kvaliteten.

– Tidigare jobbade alla i egen takt och på eget sätt. Arbetet var inte standardiserat. Nu följer alla noggranna arbetsinstruktioner som vi har på datorskärmar vid cellerna. Om du inte minns hur något ska göras så kollar du bara på datorskärmen. Det funkar bra. Det är rätt sätt att göra jobbet effektivt och undvika misstag, säger Ann-Louice Ormiskangas.

Helt andra produktionsvolymer på cykelsidan

 

Heikki Kivelä är maskinoperatör och arbetarskyddsfullmäktig på Herrmans. Han är nöjd med arbetarskyddet som hela tiden utvecklas. Inlärningen i arbetet måste ännu förbättras eftersom företaget har anställt så många nya på kort tid.

Det var här på Herrmans Bike verksamhet började 1959, och den äldsta produkten går fortfarande åt som smör. Som bäst tillverkas 30 000 cykelfälgband per arbetsskift.

– Vi håller på att göra fälgband och jag river dem ifrån varandra när de kommer ut ur maskinen. Nu när vi har gjort femskift och 12-timmarsskift så gör vi som bäst över 30 000 fälgband per skift. De går åt bra, säger maskinoperatören och arbetarskyddsfullmäktige Heikki Kivelä belåtet.

I fabriken på andra sidan gården pågår företagets ursprungliga verksamhet fortfarande för fullt. På Herrmans Bike tillverkas serieproducerade cykelkomponenter till cykeltillverkare runt hela Europa.

– Vi har kunder i Frankrike, Holland, Tyskland och så finns det också mycket cykelproduktion i Östeuropa. Våra delar används i både ordentliga tävlingscyklar och i helt vanliga cyklar som man kan köpa på Prisma. Också de stora inhemska producenterna Helkama och Tunturi är våra kunder, berättar huvudförtroendemannen Ann-Louice Ormiskangas.

Här tillverkas många bekanta delar som man kan se också på inhemska cyklar.

På cykelsidan är det frågan om massproduktion och maskinerna i hallen spottar ut komponenter av olika slag på löpande band. Vid sidan av bland annat handtag, kedjeskydd och reflexer, tillverkas också till exempel linser till lamporna på Nordic Light, men också delar till helt andra kunder.

– Vi gör till exempel pluggar som används i värmeelement, säger Kimi Renlund som precis bytt verktyg och material i en av de tiotals maskinerna som bullrar i hallen.

Kimi Renlund sköter maskinerna på cykelkomponentssidan.

Sedan verksamheten på företaget inleddes 1959 med en inhyrd maskin har mycket skett. När företagsledningen 1992 beslöt att företaget behövde fler ben att stå på och man inledde tillverkningen av arbetslampor jobbade fyra personer per skift med lamporna. Nu är motsvarande siffra 50. Och utvecklingen fortsätter.

– Verksamheten har vuxit kraftigt och det blir hela tiden fler maskiner. På sommaren kommer vi att få två maskiner till och jag har för mig att vi har budgeterat pengar för ytterligare två maskiner till. Ännu ryms det fler, men det börjar visst vara så att väggarna kommer emot. Det anställs också hela tiden mer personal. Man kan inte klaga, berättar Renlund som själv började på företaget 2010.

Här tillverkas också annat än cykelkomponenter. Bland annat linser till arbetslamporna som byggs på Nordic Lights.

LAMPOR OCKSÅ HÄR

I en liten hall en bit ifrån maskinerna görs lite annorlunda arbete. Här handlar det mindre om att sköta maskiner och mer om handarbete. Här tillverkas något överraskande också lampor – nämligen cykellampor.

– Här har vi tre, fyra, fem, sex, sju olika delar som ska sättas ihop så att det blir en cykellampa. En underdel av metall och så en elektronikdel. Sedan skruvas reflexen och linsen ihop. Sedan lägger jag till en bakdel och till sist kommer delen som kunden sedan fäster lampan i cykeln med, berättar montören Kerstin Stara medan hon snabbt men noggrant monterar en cykellampa.

Kerstin Stara jobbade tidigare som närvårdare men bytte bransch för att bli av med nattskiftena. Hon trivs bra med jobbet som montör och möter nya utmaningar varje dag.

Också på cykelsidan testas alla lampor innan de packas i lådor för att skickas iväg till kunden. Kerstin Stara medger att man måste koncentrera sig på jobbet så att allt blir rätt, trots att serierna ofta är ganska långa.

– Det är utmanande att få allting att passa ihop och varje arbetsdag erbjuder nya utmaningar. Jag trivs riktigt bra här.

Monteringen har många arbetsmoment innan lampan kan testas och packas för frakt.

TEXT JOHAN LUND FOTO JOHANNES TERVO

HERRMANS OY AB

GRUNDAT 1959
HEMORT Jakobstad
PRODUKTION Arbetslampor för tunga arbetsfordon och cykelkomponenter
VERKSAMHETSOMRÅDE Hela världen. 90 procent av produktionen går på export bland annat till Nord- och Sydamerika, Australien och Asien
OMSÄTTNING 51 miljoner euro
PERSONAL 250, av vilka 160 i produktionen

Solidaritetsprojektet i Namibia är slut: MANWU försöker nu stå på egna ben

Solidaritetsprojektet som Metallförbundet inledde år 2009 tog slut i våras. Samtidigt som Namibias ekonomiska läge är mycket pressat.

När solidaritetsprojektet med namibiska fackförbundet MANWU, som organiserar arbetstagare inom metall-, byggnads- och andra industribranscher, inleddes för omkring tio år sedan, var målsättningarna klara. Förbundets anställda och medlemmar skulle utbildas, organiseringsgraden höjas, upplysningsarbetet kring aids förbättras och arbete för jämlikhet förstärkas.

I praktiken lyckades MANWU med alla sina mål. På slutrakan av projektet strulade ändå Namibias ekonomiska läge till det hela.

I och med byggnadsbranschens krasch har förbundet förlorat tusentals medlemmar.– Som bäst hade vi över 15 000 medlemmar. Idag ligger medlemsantalet på drygt 2 000, säger MANWU:s ordförande Justina Jonas.

MANWU:s ordförande Justina Jonas tackar Industrifackets medlemmar för den oersättliga hjälpen. Under solidaritetsprojektet har MANWU lyckats skapa en stark organisation.

Siffrorna berättar mer än tusen ord om de problem som förbundet möter samtidigt som projektet avslutas. När representanter från Industrifacket, fackets solidaritetscentral SASK och MANWU träffades i början av året, kunde man ana en blandning av vemodiga känslor av att projektet avlutades, men samtidigt också och trötthet och ångest.

– Innan den ekonomiska kraschen hade förbundet över 40 000 potentiella medlemmar, säger Justina Jonas.

Hon är ändå lycklig över att förbundets organisation har förstärkts under de gångna tio åren.

– Vi har utbildat personal och aktiva medlemmar varje år.

MANWU har verksamhet i åtta regioner. Merparten av verksamheten är koncentrerad till området Khomas i närheten av Namibias huvudstad Windhoek.

– Nu funderar vi över hur vi ska gå vidare och hur vi ska engagera hela personalen med att fortsätta med arbetet.

Under projektåren har MANWU tagit sin plats i det namibiska samhället. Förbundet och dess ordförande Justina Jonas är välkända i landet.

– På det viset hör vi till de starkaste fackförbunden. Vi har goda möjligheter att påverka de politiska beslutsfattarna och vår röst blir hörd, intygar Jonas.

ORGANISERING PÅ ARBETSPLATSERNA

Jonas vill att förbundet gör upp en ny medlemsrekryteringsplan i den nya rådande situationen. Under projektet utbildade MANWU regelbundet sina aktiva medlemmar och organiserade arbetsplatser runt Namibia. Det här arbetet vill man se en fortsättning på.

En av de organiserade arbetsplatserna är förtaget Rent-A-Drum som i tjugo år varit aktivt inom återvinningsbranschen. Sorteringsbara sopor från hela Namibia hämtas till verksamhetsstället i utkanten av huvudstaden.

Återvinnignföretaget Rent-A-Drum har varit ett av MANWU:s organiseringsmål. Företagets huvudförtroendeman Uusika Michael (till höger) har haft en central roll i organiseringsarbetet på arbetsplatsen. Arbetskompisarna Johannes Johannes och Frolian Elia hör till facket.

Under arbetspasset i februari var det främst kvinnor som sorterade återvinningsbart material bland soporna, bland annat plast, metall och papper. Arbetet är lätt men mekaniskt. Alla arbetstagare har skyddsutrustning, det vill säga overall, handskar och andningsskydd.

Arbetsplatsen har en förtroendeman och nästan alla av de 600 arbetstagarna hör till facket. Arbetet görs i två skift från måndag till lördag och veckoarbetstiden är 45 timmar. Lunchpausen är en hel timme och till arbetsdagen hör också två femton minuters tepauser.

– Jag hjälpte MANWU att organisera arbetsplatsen. Organiseringsarbetet försvårades kanske lite av att man pratar flera olika språk på jobbet och så jobbar vi i olika skift, minns operatören och kvalitetsgranskaren Uusika Michael som är förtroendeman på företaget.

Engelska är det officiella språket i Namibia men landet har flera olika stammar som har sina egna språk. Man möter språkmurar nästan överallt, inte bra på den här arbetsplatsen.

Nu har fackets verksamhet på arbetsplatsen hittat sin form och förhållandet till arbetsgivaren är tillfredsställande.

– Jag organiserar träffar med arbetstagarna i båda skiften, berättar Uusika Michael.

I en fråga har arbetsgivaren inte åtminstone ännu kommit emot. Lönen är för låg och arbetsgivaren vill inte höja den. Lönen går inte ens att jämföra med finländsk lönenivå. Arbetstagarna på Rent-A-Drum tjänar 1 900–2 000 namibiska dollar i månaden. Det är ungefär 140 euro, vilket innebär en timlön på knappt 80 cent.

INOM BYGGNADSBRANSCHEN FINNS EN FÖRHANDLINGSPART

Byggnadsbranschen är den enda brasnchen i Namibia som har ett riksomfattande kollektivavtal.

Organiseringen av arbetsplatser som Rent-A-Drum hör till undantagen i MANWU:s organiseringsarbete som har fokus på byggen. I och med den ekonomiska recessionen kan man förstås i efterhand se det som ett misstag. Men det finns en klar orsak till varför man har koncentrerat sig på byggnadsbranschen.

– Byggnadsbranschen är den enda branschen i Namibia som har ett riksomfattande kollektivavtal. Inom till exempel metallbranschen finns ingen minimilön eftersom det inte finns någon arbetsgivarpart att förhandla med inom branschen. Metallföretagen har ändå bättre lönenivå, något som man har förhandlat om lokalt, berättar Justina Jonas.

Trots att MANWU just nu ligger i ett läge som känns svårt, eller till och med hopplöst, tror ändå ordföranden på sina egna. Förbundet har en strategisk verksamhetsplan som sträcker sig fram två år.

– Jag tror på det vi gör. Vårt kunnande är på hög nivå och vi går framåt.

Jonas vill också tacka finländarna för det framgångsfulla projektet.

– Jag vill tacka Industrifackets medlemmar. Ni har haft ett enormt inflytande på våra medlemmar och MANWU. Vi är tacksamma och det här är något vi aldrig kommer att glömma.

TEXT KIRSI TÖRMÄNEN-PETMAN
ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND
FOTO LEITAGO NARIB

MANWU:s ordförande Justina Jonas beskriver stämningarna när det gemensamma solidaritetsprojektet mellan Industrifacket, solidaritetscentralen SASK och MANWU avslutas och tackar Industrifackets medlemmar för den oersättliga hjälpen. (intervjun på engelska).

MANWU

• Organiserar arbetstagare inom metall-, byggnads- och andra industribranscher
• Omkring 2 000 medlemmar, som bäst innan den ekonomiska kraschen 15 000 medlemmar
• Riksomfattande verksamhet i glesbebott stort land
• Har under solidaritetsprojektet byggt upp ett fungerande regionnätverk med 8 regioner
• Förbundet har 27 anställda, varav 6 på centralkontoret och resten i regionerna
• Solidaritetsprojektet började planeras 2009 och avslutades på våren 2018.

INDUSTRIFACKETS SOLIDARITETSPROJEKT 2018

• Industrifacket reserverar årligen en procent av nettomedlemsintäkterna till solidaritetsverksamhet. Projekten drivs i samarbete med fackets solidaritetscentral SASK.
• Förstärkning av metall- och gruvfacket och uppbyggnad av samarbete i Indonesien
• Förstärkning av industrifacken i Moçambique
• Utveckling av industrifacken i Malawi
• Förstärkning av industrifacken i Colombia
• Rättvist arbete och skogsindustri i Nepal
• Metallarbetarnas rättigheter i Filippinerna
• Organisering av skogs-, trä och byggnadsbranschen samt arbetsförhållanden inom textil- och gruvbranschen i Burma