Lokala avtal – en nödvändighet, en risk och och en stor möjlighet

Förtroende och tillit är förutsättningen för att lokalt avtalande ska fungera på arbetsplatsen på ett sätt som gynnar alla. På arbetsplatser där man inte är vana vid att regelbundet förhandla och diskutera lönar det sig definitivt att börja bygga upp en sådan kultur, säger avtalsxpert Kauno Koskela vid Industrifacket.

6.5.2020

Enligt Koskela betyder lokalt avtalandekort och gott att man tillsammans sitter ner och ser hur arbetsgemenskapen kan utvecklas på ett fiffigt sätt

– Avtalandet behöver nödvändigtvis gälla något som det finns en skrivelse om i kollektivavtalet, säger Kauno Koskela.

Industrifackets 35 kollektivavtal innehåller flera möjligheter till att ingå lokala avtal.

– Bara i teknologiindustrins kollektivavtal finns det säkert 50–60 punkter där det uttryckligen nämns att ”det här kan man avtala om lokalt” på ett annat sätt än det står i avtalet. Mer handlar det om att det verkligen ska finnas gemensam vilja att förhandla på allvar.

Koskela vill påminna om att lokala avtal inte har ett egenvärde utan att behovet kommer från verkliga behov på arbetsplatserna.

Arbetstider och lön är saker som man avtalar mes om på arbetsplatserna.

– Då ett belöningssystem är sporrande och rättvist, stöder det också jobbet samtidigt själva arbetet.  Kun palkitsemisjärjestelmä on kannustava ja oikeudenmukainen, niin se tukee työn tekemistä. Samoin tukee sellainen työaika, joka on yhdessä suunniteltu ja räätälöity niin henkilöstön kuin työnantajan tarpeita vastaavaksi.

FACKET STÖDER FÖRHANDLAREN

Då man förhandlar om lokala avtal på arbetsplatser är informationsgången ytterst viktig.

– Det är viktigt att folk i ett tidigt skede får veta att förtroendemannen börjar förhandla om ett lokalt avtal. Det största misstaget man göra är att man förhandlar fram ett avtal i god anda och sen när det står klart så lägger man bara upp en lapp på anslagstavlan. Då kan de anställda undra om när och hur ett sådant här avtal blivit till, säger Koskela.

– Genom att öppet dela med sig av information får förtroendemannen ett godkännande för sin förhandlingsinsats. Det vore bra om informerande kan skötas tillsammans med arbetsgivaren.

Industrifacket erbjuder information och utbildning som berör lokala avtal.

Det blir bättre avtal om man klarar av att diskutera öppet

– Förtroendemannens roll ska inte längre vara sådan att man bara övervakar om man följer kollektivavtalet på arbetsplatser, utan det handlar också om att på ett konstruktivt sätt kan diskutera och föra fram saker som berör arbetsgemenskapen.

– Utbildningen vid Industrifackets utbildningsenhet Murikkainstitutet utvecklas i den riktningen att förtroendemännen utvecklar de här färdigheterna, säger Koskela.

Koskela säger också att det lönar sig att vända sig till förbundskontoret och regionkontoren och ta vara på den expertis och erfarenhet som finns där.

– Vi är ju inte med och undertecknar avtalet, men det skulle vara bra om man från arbetsplatserna skickade in avtalstexterna till oss för kommentarer. Det är viktigt att man på arbetsplatserna vet att man alltid kan vända sig till oss.

”Nu betalas ersättning för extra arbete”

På Vapos pelletfabriker har man ingått lokala avtal som förbättrat Vapon pellettitehtaille on solmittu sopimuksia, jotka ovat parantaneet työntekijöiden ansioita.

Huvudförtroendeman Jukka Kortesmaa har jobbat 41 år på företaget och är en erfaren förhandlare med många lokala avtal bakom sig.

– Innan 2010 förhandlade vi bland annat om tillägg för uppsamling i säckar. År 2010 flyttade vi över till Maintpartners team. Då vi gick över tillbaka till Vapo 2012 drog man bort alla lokala avtal vi haft. De senaste åren har vi börjat förhandla fram nya avtal, berättar Kortesmaa.

Enligt Kortesmaa har man nått  avtal genomen principen om kontinuerig förhandling.

– Ett exempel är tillägg för byte vid arbetsskift. Det blev till på grund av de krav som fanns i treskiftsarbetet. Det förekommer alltid förändringar i processen. Ofta måste man förklara saker i 10–15 minuter till följande skift. Det blev på ett sätt en fråga om övertid. Vi ansåg att det är fel och att månne inte vi kan komma överens om saken med arbetsgivaren.

– Vi kom överens om att man kommer till jobbet tio minuter före skiftet börjar men arbetsgivaren betalar ut en ersättning för det. Vi gjorde ett tillägg före skiftbyte. Det var en lyckad lösning. Man hinner väl förklara allt på tio minuter, alla fick ersättning för det och folk fick åka hem i tid.

Enligt Kortesmaa gäller avtalet för alla Vapos pelletsfabriker där man jobbar i skift. Man har också lokala avtal på privata pelletfabriker.

Vapo har sex pelletfabriker på olika håll i Finland. Sammanlagt arbetar drygt 30 personer på fabrikerna. Förtroendemännen förhandlar med Vapos personalchef och chefer inom företagets pelletavdelning.

Kortesmaa anser att principen om kontinuerlig förhandling är bra.

– Om det känns som att något börjar tynga så kan man samla ihop folk till förhandling och förbättra läget.

– Vi har gjort avtal i god anda tagit båda sidorna i beaktan. Det har inte varit frågan om diktat uppifrån utan om riktiga förhandlingar.

Stämningen på jobbet är bättre om man genast reagerar på det som händer.

– Om arbetsmängden ökar så ska arbetstagaren få en ersättning för det. Inte så att man ökar arbetsbördan men inte lönen.

”MAN SKA VÅGA SÄGA IFRÅN SIG”

Alltid går det inte som smort. Misslyckade lokala avtal kan ändras bara om arbetstagarna drar jämnt.

Pekka Parkkonen är huvudförtroendeman på Konecranes fabrik i Hyvinge. Han berättar om ett avskräckande exempel som undertecknats trots att verkstadsklubben hade uttryck en avvikande åsikt.

Avtalet var problematiskt eftersom det i värsta fall skulle ha inneburit att möjligheten att jobba övertid skulle försvinna. Arbetstagarna hade inte möjligheten att tacka nej till införandet av en arbetstidsbank.

Då Parkkonen blev vald till huvudförtroendeman tog an genast upp avtalet i verkstadsklubben.

– Jag frågade medlemmarna vad de ville att vi skulle göra. Vi bestämde att vi genom att diskutera skulle sträva efter att få till förändringar i det gamla avtalet. Vi presenterade arbetsgivaren en lösning där själva tvånget tas bort.

Förhandlingsprocessen var svår till en början, intygar Parkkonen.

– Diskussionen med arbetsgivaren tog inte fart. Arbetsgivaren ansåg att namnet nu står i pappren och där med basta. Ärendet föranleder inte några åtgärder.

På Konecranes i Hyvinge arbetar 160 medlemmar i Industrifacket och runt 80 av Elfackets medlemmar. Därför skulle fallet kanske bli ett exempel på nationell nivå.

– Arbetsgivaren kanske trodde att vi ger efter, men det gjorde vi inte. Möjligheten att jobba övertid skulle ha äventyrats om avtalet fortfarande skulle gälla. Vi förhandlade en tid med arbetsgivaren, men då vi inte kom någon vart bestämde vi att säga upp avtalet. Uppsägningstiden var tre månader.

Att det lokala avtalet sades upp i våras, betydde också att utan ett nytt avtal skulle man efter semestersäsongen återvänt till vanliga arbetstider utan någon möjlighet till flextid.

Inför semestersäsongen tog ändå diskussionen en vändning – tillarbetstagarna fördel.

– Förhandlingarna tog en nystart. Arbetsgivarens förhandlare byttes ut och arbetsgivaren uttryckte sin vilja till att göra ett avtal.

– Vi gjorde ett nytt avtal i oktober ifjol. Avtalet innehållet inte ett tvång för arbetstidsbank. Det innehåller inga sanktioner om man inte kan delta i arbetstidssystemet som arbetstidsbanken förutsätter.

FÖRTROENDEMANNEN SKA KOMMA IHÅG VEM HEN REPRESENTERAR

Parkkonen vill påminna om att människor är olika och den flexibilitet som arbetsgivaren kanske vill se hos sina arbetstagare inte alls passar för alla.

– Vi har barn och andra förpliktelser och kan inte nödvändigtvis alltid vara på jobb då arbetsgivaren bestämmer.

Han talar varmt för att flextid är dagens melodi.

– Det funkar bra hos oss. Inge ville ha bort flextiden. Men eftersom den lösningen skulle ha tvingat arbetstidsbanken på alla, så måste vi säga upp avtalet.

Det fanns en risk om att man skulle gå miste om flextiden på Konecranes i Hyvinge.

– Som tur gick det inte så. Slutresultatet blev bra tack vare att vi alla var av samma åsikt. Tvånget försvann, men vi behöll flextiden.

Parkkonen anser att förhandlingskulturen på arbetsplatsen blivit bättre då ”man vågar sätta hårt mot hårt”. Nu förhandlar om flera nya avtal.

Förtroendemannen ska hela tiden komma ihåg vem hen representerar i förhandlingarna, anser Parkkonen.

– Jag representerar verkstadsklubben och berättar om för arbetsgivaren vad man tycker och tänker om saker och inte så att arbetsgivaren berättar om för mig hur jag ska göra, avslutar Parkkonen.

TEXT JARI ISOKORPI
ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

CORONAKRISEN på Mirka:”Vi är helt enkelt inte riktigt vana vid permitteringar här”

Två veckor och tre dagar – så länge står hela verksamheten i Finland med start den 22 april. Det blev det slutliga beslutet på slipmaterialstillverkaren Mirka efter samarbetsförhandlingar som fördes på grund av coronapandemin.

5.5.2020 

Samtidigt har också hela personlastyrkan på drygt 800 anställda varit permitterad. För huvudförtroendeman Ronny Norrgård har de senaste veckorna inneburit bråda tider. Samarbetsförhandlingarna har enligt Norrgård med tanke på omständigheterna förts i god anda och öppenhet har varit nyckelordet.

– Det krävdes snabba lösningar för vi vill ju ha våra jobb kvar i framtiden. Länderna där vi har stora kunder stod i praktiken helt stilla. USA minskade drastiskt på försäljningen, Europa…och Indien, där en miljard människor i praktiken var i husarrest, säger Norrgård.

Det är säkert över hundra personer som jag har hjälpt med ansökningar de senaste dagarna

Enligt Norrgård var mottagandet av nyheten om permitteringar blandat bland arbetskompisarna. En del har varit nöjda över ”extra ledigt” medan andra varit oroliga – och då främst för byråkratin och alla lappar som ska fyllas i för att erhålla arbetslöshetsersättning. Det sneglas en hel del på erbjudanden om amorteringsfria månader på lån.

– Jag har haft något av en ”läkarmottagning” och hjälpt till med anmälningarna till TE-byrån. Det är säkert över hundra personer som jag har hjälpt med ansökningar de senaste dagarna. Bra att jag hade hjälp av arbetarskyddet, säger huvudförtroendemannen för de produktionsanställda i Jeppo och Jakobstad.

Norrgårds mottagning har legat i en tillfällig barack utanför fabriken och dörren har gått i ett. En utmaning har varit att flera anställda har ett annat modersmål än finska eller svenska och behöver hjälp med språket. Och det är inte bara utlänningar som kan ha problem med det krångliga språket.

– Vi är helt enkelt inte riktigt vana vid permitteringar här. Visst har folk varit oroliga men jag är säker på att vi kommer igen. Jag är ändå nöjd över att vi klarat oss endast med permitteringar så här långt och att det inte pratades om uppsägningar under förhandlingarna.

Janne Rintala har varit permitterad på grund  det försämrade läget på Mirka. Det var coronapandemin som ställde till det. Nu finns det tid för bland annat uteliv. I närheten av Jannes hem finns en liten svansjö som utgör ett bra utfärdsmål i coronatider.

Mirka anställer över 800 personer i Finland. I Jeppo i Nykarleby finns huvudkontor, produktutveckling och fabrik.

I Oravais finns en del av produktionen samt lager och expedition, i Karis tillverkas nätprodukternas baksidesmaterial och i Jakobstad utförs bland annat monteringen av slipmaskiner.

Fabriken i Jeppo sysselsätter 245 arbetstagare inom produktionen. I Oravais är antalet produktionsanställda runt 180, i Karis 50 och i Jakobstad 35.

Norrgård berättar att prognosen som man utarbetat på Mirka utgår från att det värsta ska vara över i sommar. Sådana signaler kan redan skönjas från länder där man sakta börjar öppna upp samhället och sätta i gång produktionen.

–  Om inte prognosen håller tar vi ett nytt beslut i juni. Det kan röra sig om en liknande kort nedstängning. Det som lite oroar mig är en möjlig andra våg av coronaviruset i höst, och vad det i så fall innebär för oss. Men jag försöker peppa folk och hålla humöret uppe.

”BRA ATT DET BARA BLEV PERMITTERING I TVÅ VECKOR”

– Inte kan man göra något åt det här läget. Flera andra företag har samma problem med att efterfrågan sjönk snabbt. Det är ändå bra att det bara blev på två veckor, i alla fall till en början, att de inte slog på tre månader direkt, säger Janne Rintala, en av de 813 anställda vid Mirka i Finland.

Rintala anser att det var synd att en del som jobbade nattskift fick läsa i tidningen om samarbetsförhandlingarna.

–  Efter det tycker jag ändå att det började rulla på och arbetsgivaren har skött informerandet om läget riktigt bra, säger Rintala.

Läget blir inte bättre av att man börjar måla fan på väggen

Rintala har jobbat i tio år på Mirkas fabrik i Jeppo. De senaste åren har han främst jobbat vid strykläggningsmaskinen. Det är också ungefär tio år sedan man på Mirka tagit till permitteringar, då i efterdyningarna av den globala finanskrisen 2008– 09.

– Jag försöker ha humöret på topp och flaggan högt. Läget blir inte bättre av att man börjar måla fan på väggen.

”Jag har flera gånger tänkt att jag ska komma ihåg att vara tacksam och inte klaga mer på småsaker när det här är över”, säger Rintala.  I väntan på vackra solnedgångar i Fäboda i sommar.

Det är inte så många fall av covid-19 som upptäckts i Rintalas hemknutar i Jakobstad, men det blir inte mycket till rännande på stan för det, intygar han.

–  Det blir mycket stökande här hemma med femåringen. Han är förstås också fundersam över varför man inte kan träffa kompisar och sådant.

Hur det kommer att gå med semestern i sommar hänger också fortfarande i luften.

– Vi hann inte kolla och slå fast semestrarna för den här sommaren. Om det blir nya permitteringar så kan det ju då vara juli,

– Jag har flera gånger tänkt att jag ska komma ihåg att vara tacksam och inte klaga mer på småsaker när det här är över. Man kommer ihåg hur trevligt ett helt vanligt liv egentligen var då allt var som vanligt, säger Rintala.

Under permitteringsveckorna har Rintala också följt med i medierna rappoterar om coronapandemin.

– Man måste förhålla sig kritiskt till innehållet på nätet, speciellt en del sajter. Det gäller att ha sunt förnuft och lita på trovärdiga källor, säger Rintala.

KIRURGISKA ANSIKTSMASKER FRÅN KINA

På Mirka har man inte i det här skedet gått in för att snabbt rikta om produktionen och tillverka produkter för till exempel hälsovården eller hygienartiklar.

I stället använde sig företaget av de existerande nätverken i Kina och beställde 700 000 kirurgiska näs- och munskydd som sen åkte vidare till bland annat till centralsjukhusen i Vasa, Åbo och Björneborg efter godkänd mottagnings- och kvalitetskontroll hos Teknologiska forskningscentralen VTT.

Innan det tillfälliga produktionsstoppet och permitteringarna hade man förberett sig genom att dela upp fabriken i olika zoner och förhindra att anställda rör sig mellan zonerna. Matsalen och köket har också varit stängd.

– Det var väldigt stränga restriktioner för att hindra att folk samlas i klunga, säger huvudförtroedeman Ronny Norrgård.

Restriktionerna har gjort förtroedemannauppdroget aningen svårare – eller utmanande – men här har digitala lösningarna kommit till hjälp.

– Vi har flyttat nästan alla möten till Teams, säger han.

SATSNINGAR SKAPAR FRAMTIDSTRO TROTS ALLT

Från koncernledningens håll har det redan i offentlighenten uttryckts att 2020 ses som ett mer eller mindre förlorat år. Det kan i värsta fall bli så för 2021 också. Samtidigt satsar ändå KWH-koncernen stort på Mirka, trots de mörka coronamolnen.

Det gäller bland annat nya kontorsutrymmen och nytt kök för Mirkas del. KWH Logistics satsar också bland annat på hamnarna.

– Sådant som är påbörjat måste man ju göra slut också. Visst ingjuter det en framtidstro att man är beredda på att satsa övedr 100 miljoner i det här läget.  Det är inte frågan om lite pengar, säger Norrgård.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

Produktionen på Mirkas enheter återupptas den 11 maj.

Huvudförtroedeman Ronny Norrgård fotograferad i mars 2019

 

Industrifackets förhandlingar nu i mål – Riku Aalto: Industrifacket går starkare ur förhandlingarna

”Vi kunde ha uppnått samma resultat i höstas, men arbetsgivarna ville ha konflikt”, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto. Han anser att Industrifackets första gemensamma avtalsrörelse ändå ledde fram till ett slutresultat som var lyckat för arbetstagarnas del. 

29.4.2020

Varje avtalsrörelse är svår på sitt eget sätt, enligt Aalto. Den här gången utgjordes stötestenen av de oavlönade extra 24 arbetstimmarna som infördes i samband med konkurrenskraftsavtalet (kiky).

– Arbetsgivarna visste mycket väl att kikytimmarna ska bort. Vi berättade om det för arbetsgivarna Teknologiindustrin, redan då vi skrev under det tidigare kollektivavtalet. För administrationen berättades det undertecknade protokollet gäller för tre år och sen ska den bort. Det höll vi fast vid.

Teknologisektorns kollektivavtalsdelegation samlades 9.10.2019. Industrifackets ordförande Riku Aalto ledde ordet. Sektorchefen för teknologisektorn Jyrki Virtanen med ryggen mot kameran.
Teknologiasektorns sektordirektion samlades på morgonen 8.11.2019. Riku Aalto berättade om läget i förhandlignarna. De första stridsåtgärderna skulle strax inledas.

– Arbetsgivarna utgick från att det är något av en hederssak för dem att hålla fast vid kiky. De andra arbetsgivarförbundens stöd till Teknologiindustrin gjorde det svårare att nå en överenskommelse.

– Tidigare har ett avtalslöst läge inom exportindustrin betytt att man förhandlingstakten tilltar, men den här gången gick det inte så. Arbetsgivarna hade förberett sig på att medvetet ta en risk och att det skulle uppstå störningar på arbetsmarknaden. Det var deras taktik, säger Aalto.

ARBETSGIVARNAS LINJE EN ÖVERRASKNING

Enligt Aalto skulle avtalen gott och väl ha kunnat stå klara redan i höstas.

– Vi erbjöd Teknologiindustrin möjligheten att förhandla om de s.k. kikytimmarna exportförbunden emellan. Vi försökte få undan ett problem så att vi skulle ha kommit vidare i förhandlingarna. Teknologiindustrin tackade nej och meddelade att de inte kommer att göra någon som helst centrala lösningar. De ville inte ens börja förhandla, säger Aalto.

– Om arbetsgivarna nappat på vårt förslag och velat lösa det här på ett förnuftigt sätt, skulle vi ha haft kollektivavtalen färdiga redan i höstas. Arbetsgivarnas konfliktsökande attityd ledde till att vi fick avtalen klara på det här årets sida.

Industrifackets styrelse samlades 4.1.2020. Från vänster Petri Sorvali, Lasse Vertanen och Heidi Koivisto.

– Jag tycker det är beskrivande att genast efter nyåret då det protokollet inte längre var i kraft så kom vi snabbt fram till ett förhandlingsresultat. Det gav helt enkelt arbetsgivarna friheten för arbetsgivarna. Det var ett svepskäl dem. De skulle mycket väl ha kunnat komma fram till samma slutsats redan i augusti.

Arbetsgivarnas hårda taktik kom som en överraskning för Industrifacket.

–Vi var inte förberedda på att arbetsgivarsidan var så förberedd på våra stridsgärder. Vi levde i den gamla tron om att arbetsgivarna vill undvika strejk, eftersom det får så konsekvenser. Samtidigt trodde vi att vårt rykte som en pålitlig avtalspartner skulle föra förhandlingarna framåt. Så gick det inte.

– Min bedömning är att arbetsgivarna ville testa oss och samtidigt göra läget svårt för regeringen i landet, säger Aalto.

CORONAEPIDEMIN FÖR MED SIG STORA FÖRÄNDRINGAR

Industrifacket förhandlar om sammanlagt 35 kollektivavtal med 17 arbetsgivarförbund. Aalto anser att Industrifacket uppnådde de viktigaste målen under förhandlingarna på förbundsnivå.

– Vi lyckades få bort kikytimmarna. Talkot är över. I stället fick vi olika lösningar som gäller arbetstiden. Vi klarade av att göra dem så att de olika branscherna togs beaktades. I vissa avtal slopades kiky utan att att man införde några ersättande skrivelser. På det sättet lyckades vi väl.

– Den andra målsättningen var en löneuppgörelse som höjer medlemmarnas realinkomster. Till exempel har Finlands Bank påpekat att löneförhöjningar på 3,3 procent på runt två år kommer att förbättra medlemmarnas köpkraft utan att företagens konkurrenskraft lider. Situationen har naturligtvis förändrats i och med coronaepidemin. Vad kommer det att leda till? Det kan nog ingen säga i det här skedet.

– Dessutom fick vi in nya skrivelser om sociala förordningar i avtalen och så lyckades vi med att förstärka de förtroendevaldas position. I flera kollektivavtal finns nu en punkt om att hyresarbetskraft beaktas då man bestämmer den tid som förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige får använda till uppdraget.

Specialbranscherna 17.1.2020.Petri Nurmi (mediie- och tryckeribranschen), i bakgrunden Tuija Pircklén (Grafinet), Sirkka-Liisa Ojala (trädgårdsbranschen), Jussi Nyman, Tanja Levaniemi (textilvårdsbranschen), Juha Krankkala (medie- och tryckeribranschen).
Sektordirektionen för specialbrancherna 5.2.2020. Eveliina Koivisto representerar utdelarna och Tanja Levaniemi textilvårdsbranschen.

NÅGOT ATT FUNDERA ÖVER

Kollektivavtalsförhandlingarna förde också med sig erfarenheter och insikter som bygger grunden för framtida förhandlingar. Samtidigt finns det också en del att se över och bättra på.

– En sak som jag blivit och fundera på är ordningen på förhandlingarna. Från första början har vi strävat efter att avtalen skulle löpa ut rätt så tätt intill varandra, men spridningen är fortfarande den samma som innan förhandlingsomgången.

– Vi kanske inte riktigt insåg, att om avtalsperioderna är olika långa mellan branscherna innebär det att löneförhöjningarna trots samma procentuella höjning blir olika stora. Vi måste nu överväga en hurdan förhandlingsordning för avtalsbranscherna fungerar bäst ur förbundets och medlemmarna synvinkel.

Den här gången låg de största stötestenarna i avtalsrörelsen i förhandlingarna om trävarusektorns kollektivavtal. Kollektivavtalsdelegationen för den mekaniska skogsindustrin samlades i Helsinfors 13.2.2020 under pågående stridsågärder.

En annan fråga är hur man inom förbundet förhåller sig till den brokiga skara avtalsbranscher som är representerade i Industrifacket.

– Avtalsbranscherna är inte identiska. Genom årtionden har de alla utvecklat en egen förhandlingskultur där arbetsgivarna också naturligtvis utgör en del av pusslet. Vi kan inte fullt ut göra alla förhandlings- och kommunikationsprocesser enhetliga – och dessutom kan vi inte ensamma fatta beslut om det. Frågan är om vi som organisation kan godkänna att de här sakerna inte går på samma sätt överallt.

– De blir nödvändigtvis inte lätt, men vår förmåga att delta i den diskussionen är bättre idag. Stridsåtgärderna ökade känslan av samhörighet och förbättrade samarbetet mellan sektorerna. Samtidigt har förståelsen för grundegenskaperna, men också särdragen i våra branscher utvecklats.

Öppenhet är något Aalto anser att ska funderas över noggrant.

– Öppenhet är en viktig princip. I praktiken fick vi igen erfara hur publicerandet av målsättningar för förhandlingarna på bägge sidor leder till att det kör fast vid förhandlingsborden. Parterna håller hårt fast vid sina ståndpunkter då de inte vill att det utåt ska se ut som om man tvingas backa.

– Det här är en diskussion som vi måste föra, den om hur ska vi gå vidare. Är det här spelet i offentligheten viktigare än själva saken?

Enligt Aalto kommer man att gå igenom en utvärdering av kollektivavtalsförhandlingarna som helhet. Diskussionen kommer att gälla alla nivåer av organisationen.

– Vårt mål är att vi ska bli bättre på vårt sätt att göra saker och att vi blir bättre på att beakta olika synvinklar jämfört med den senaste avtalsrörelsen.

Industrifackets styrelse samlas till ett extra insatt möte den 22 februari. Knuten börjar lösas upp?

DET BÖRJAR PÅ NYTT OM ETT ÅR

Ungefär om ett år kommer Industrifacket att vända sig till fackavdelningarna och be om initiativ för för de nya kollektivavtalen. Utgående från dem kommer förbundsstyrelsen att fastställa målsättningarna i juni 2021. Efter det sparkar förhandlingarna igång igen. Strukturen kommer för Industrifackets del att vara den samma som senast.

Aalto vill se att de nya avtalen blir till vid förhandlingsbordet.

– Det var vårt mål också under den här avtalsrörelsen, men arbetsgivarna ville testa oss. Vi fick veta att vi har ett stort stöd på fältet. Medlemmarna visade var styrkan finns. Utan dem skulle vi inte ha de här avtalen. Medlemmarna ska ha ett stort tack för det. det är för medlemmarna som en strejk blir tyngst. Den här gången slog det hårdast mot medlemmarna inom den mekaniska skogsindustrin.

– Våra stridsåtgärder lyckades nästan till hundra procent. Inför följande förhandlingar betyder det att vårt maskineri har, också i det här hänseendet, genom erfarenheten samlat kunskap och blivit starkare.

– Jag hoppas att arbetsgivarna väljer förhandlingens väg som taktik inför följande omgång. Det är ett bättre alternativ än stridsåtgärderna. Samtidigt måste vi komma ihåg att medlemmarna förväntar sig att vi kan sköta förhandlingarna på ett fiffigt sätt. Det har de rätt att förvänta sig. Därför är vi här, säger Aalto.

”Riksförlikningsmannens kontor blev bekant”

– Då arbetsgivarsidan inte är villig att förhandla på allvar, var vi tvungna att ta våra fula mappar och gå till riksförlikningsmannen.

– Det var en exceptionell situation. I regel går man till riksförlikningsmannens kontor för att öppna en viss specifik knut. Den här gången tvingades hon överväga huruvida hon börjar arbeta fram hela kollektivavtal för oss eller om hon ser över hurdana ärenden som hon kan ta till förlikning, berättar Industrifackets ordförande Riku Aalto om de senaste förhandlingarna.

Först i tur av Industrifackets branscher hos riksförlikningsmannen var teknologiindustrin. I början var läget låst, enligt Aalto. Processen började dra ut på tiden. Riksförlikningsman Vuokko Piekkala gav ett medlingsbud som både arbetsgivarna och Industrifacket förkastade.

– Visst kan man dra den slutsatsen att hon gav medlingsbudet med den avsikten att det inte går igenom. Riksförlikningsmannens uppgift är att försöka hitta de gränser inom vilka man kan ggöra medlingsbud. Det måste man förstå i den här processen.

– Ju längre processen pågick, desto bättre förstod riksförlikningsmannen de olika problemen som gäller våra avtal.

Inom teknologi- och kemisektorerna fick man till stånd ett förhandlingsresultat utan ett medlingsbud. För trävarusektorns del kom lösningen till genom att godkänna medlingsbudet. Inom specialbranschernas sektor nådde man avtalen genom förhandlingar mellan förbunden.

– Förhandling är alltid bättre än förlikning. då man går till förlikningsmannen så betyder det att parterna misslyckats i förhandlingarna. Då har man själv inte nycklarna i handen utan det är förlikningsmannen som sitter på dem.

Aalto tror att förhandlingsprocessen även lett till att riksförlikningsmannen lärt sig mycket nytt.

– Det att hon spikade fast ett stöd för den som öppnar spelet, löneledaren, var ur vår synvinkel på ett sätt en bra sak. Samtidigt band det också fast läget i vissa frågor för våra andra avtalsbranscher. Det gr det inte lätt att komma fram till ett medlingsbud.

– Kanske lärde hon sig att det lönar sig att överväga hur man på förhand slår fast olika linjer i förhållande till det rörelseutrymme man behöver i själva förlikningsprocessen.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

 

Nina Wessberg: Arbetets vår – vårt arbete

Människan mår bäst när hon har en uppgift, ett arbete. Alla vill vi känna att ”jag gör min del av den gemensamma kakan, att jag är delaktig i samhället”. Rätten till arbete räknas som en grundrättighet. En rättighet värd att firas.

Redan 1944 stiftades en lag som gav arbetarna rätt till en ledig dag på arbetarnas egen dag, Första Maj. 1979 blev dagen en flaggningsdag och gavs namnet ”Det finländska arbetets dag”. Dagens tema har alltid varit att lyfta upp arbetets och arbetarens betydelse.

Vikten av det arbete som görs i Finland har noterats och betonats mer än vanligt denna vår. Krisen vi befinner oss i vår vardag har fått oss alla att inse hur viktigt det är att vi har en inhemsk produktion. Det handlar främst om livsmedelsproduktionen, men även om andra för oss i vardagen och i vården nödvändiga produkter.

De företag som snabbt kan ställa om sin produktion, är de som kommer att klara sig bäst ut ur krisen. För många exportberoende företag är situationen tyvärr en annan. Då marknaderna ute i världen så gott som stannat av helt, är företagen här tvungna att dra ner på kostnaderna. Det drabbar alla dem som utför arbetet. Arbetarna.

Firandet av Första maj har alltid hört tätt ihop med fackföreningsrörelsen. Från början var syftet med firandet att kämpa för en åtta timmars arbetsdag. Idag är rätten till en åtta timmars arbetsdag mer än aktuell. Den kris vi lever i har fråntagit många den rättigheten. Arbetet har minskat väsentligt, med konsekvenser för dem som gör jobbet.

Permitteringar är vardag i många hem. Och en del har förlorat jobbet. Det är ekonomiskt kärvt, då inkomsterna sinar och mer pengar går åt till alla måltider som nu ska tillredas där hemma. Många tvingas ordna om sina bostadslån och söka stöd från samhället för att kunna försörja sin familj. Barnen är hemma från skola och dagis.

Coronakrisen har visat hur beroende vi är av varandra, hur våra olika arbeten påverkar många andras arbeten. De som jobbar inom låglönebranscher har visat sig vara guld värda.

Jag vill tro att vi kan lära oss något av denna tid. Förhoppningsvis får vi efter dessa motgångar leva en mer solidarisk vardag. En vardag där vi fortsätter bry oss om varandra. En vardag där ”vi tillsammans” kör över ”jag själv”.

Jag är säker på att våra liv kommer att se annorlunda ut efter krisen. Att det som vi tidigare tog som givet, inte längre är det. Kanske semesterresor utomlands blir en sällsynthet, medan munskydd en del av vår vardag, vem vet. Klart är att våren 2020 kommer att påverka allas våra liv i många år framöver.

Det är vi, arbetarna, som tillsammans med företagen ska betala räkningen för det hela under de kommande åren. Här måste vi alla kämpa för att den räkningen betalas enligt en så jämlik och rättvis modell som möjligt.

Coronakrisen har visat hur beroende vi är av varandra, hur våra olika arbeten påverkar många andras arbeten. De som jobbar inom låglönebranscher har visat sig vara guldvärda. Städare, butiksarbetare, jordbrukare och sjukhuspersonal är nu livsviktiga för oss alla.

Dessa arbetets hjältar hyllas i medierna och får bred uppskattning av folket. Jag hoppas denna uppskattning håller i sig också efter att vi ridit ur denna kris.

För många av oss är traditionerna kring Första maj-firandet viktiga. Vi brukar samlas, tåga under röda flaggor och lyssna på tal. Första maj är för många än idag dagen då du kan känna sig stolt över att vara en led i arbetarrörelsen, stolt över ditt arbete och stolt över de fackliga rättigheter vi fått till stånd tillsammans.

Denna vår är annorlunda. Men stoltheten och uppskattningen för vårt arbete och för varandra tar ingen ifrån oss.

Trevlig Första maj!

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

26.4.2020

CORONAKRISEN Industrifackets specialforskare Timo Eklund: “Allt beror på hur vi sköter epidemin”

”Sysselsättningen sjunker inte så mycket som industriproduktionen på grund av coronavirusepidemin”, berättar Industrifackets specialforskare Timo Eklund om prognosen som forskningsenheten sammanställt.

17.4.2020

Eklund anser att det krisstöd, som staten betalar ut till företagen på grund av coronaviruspandemin, ska förses med krav på att pengarna inte går åt till att betala ut dividender till ägarna.

– I en kris brukar det gå så att industrin lider mer än ekonomin i stort. Till exempel Pellervos och Etlas analyser skulle Finlands BKT minska med ungefär fem procent i år.

– Forskningsenheten har utarbetat tre olika scenarier för 2020. Enligt med den  mer optimistiska modellen skulle industriproduktionen i landet minska med 11 procent i år, medan den dystraste prognosen talar om en fjärdedel, 24 procent. Sysselsättningsgraden kommer ändå inte att sjunka så mycket.

Forskningsenheten förutspår att nedgången i såväl produktion som sysselsättning kommer att vara brantare än under finanskrisen 2008–2009– men det gäller också återhämtningen. Redan sommaren 2020 skulle allt se bättre ut.

Enligt de mer optimistiska prognosen skulle produktionen vara uppe vid samma pre-coronanivå redan i oktober i år. I de mer pessimistiska framtidsutsikterna skulle produktionsmängden ligga på en 10 procent lägre nivå i mars 2021 i jämförelse med vad läget skulle vara utan coronakrisen.

– Allt beror på hur vi sköter epidemin här hemma och på annat håll. Hur snabbt vi får mediciner, vårdpersonal – ja det handlar om vetenskap och medicin.

PRODUKTIONEN HAR BLIVIT KÄNSLIG FÖR STÖRNINGAR

Hela 2000-talet har företagen byggt upp sin verksamhet utgående från internationella produktionskedjor.

– Samtidigt har man strävat efter att hålla lagren små. Det betyder att hela produktionen ä känslig för störningar och det här har förorsakat problem under den pågående coronaepidemin, säger Eklund.

– Vårt läge är litet bättre eftersom vi sysslar med produktion där förädlingsgraden är hög. Samtidigt betyder det här att nästan alla delar är kritiska komponenter som man inte kan ersätta med andra. Fabriker som måste ha den här typen av komponenter stannar upp snabbt om det inte finns tllgång på dem. Välkända stora industriföretag– Sandvik, Metso, Ponsse, Outotec, Valtra – har alla anmält om beslut att permittera anställda och produktionen och sysselsättningen kommer att sjunka.

– Det finns nödvändigtvis inte heller en så hög efterfrågan på produkterna trots att man kanske kan hålla produktionen i gång. Logistikkedjan funkar heller inte som vanligt. Det finns kanske inte containers att tillgå.

Forskningsenheten har fokuserat främst på bedömningar av läget för industriproduktionen mitt under coronakrisen. Men även andra avtalsbranscher inom Industrifacket kommer att påverkas av coronaepidemins biverkningar.

– Inom lantbruksbranscherna får man inte utländsk arbetskraft, inte i alla fall i vår. aningen överraskande är att bilhandeln och bilservicen står stilla trots att förhållandet mellan orsak och verkan där är lite annorlunda än i industrin. Även på tvätterierna kommer vi att se permitteringar, säger Eklund.

KRISSTÖDET FÅR INTE RINNA UT I DIVIDENDER

– Det är bra att regeringen och riksdagen aktivt gått in för att kommunicera att man måste ta hand om företagen i den här krisen. Men att ösa oändligt med pengar över dem inte är det mest effektiva sättet, anser Eklund.

Han skulle se det som förnuftig politik om man redan under den pågående krisen fattar beslut som förhindrar att krisstödet rinner ut i dividender till ägarna.

– Det här är nödvändigt med tanke på rättvisan i samhället.

– Det finns stränga budgetramar för den offentliga ekonomin. Det kanske inte finns pengar om Finlands statsskuld i likhet med andra länder stiger till en helt ny nivå. Det är svårt att tro att man ska klara av coronaräkningen enbart med att beskatta konsumtion och vanliga löntagare.

– Näringslivet, företagen och förmögnare medborgare ska vara med då notan betalas.

Eklundin mukaan yksi hyvä keino syntyvän velkataakan jakamiseen olisi valtiolle suunnattu osakeanti. Pankkikriisistä on otettava nyt opiksi.

– Pankkikriisin aikana ei harrastettu pankkien osakkeiden ostamista valtiolle. Jos osakkeita olisi ollut, niitä olisi voinut sitten myydä tilanteen parannuttua. Veronmaksajille olisi jäänyt pienempi siivu hoidettavaksi pankkikriisin jälkimaksuista.

Sociala förmåner, stöd som anknyter till föräldraskap eller arbetslöshetsersättningar ska det heller inte skäras i under en kris.

– Det är en allmän uppfattning att sådana pengar som går direkt till privat konsumtion inte ska minskas under en kris. Det är viktigt så kallade automatiska ”konjunkturstabiliserare” håller  ekonomin i gång.

TEXT SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

CORONAKRISEN Hur är läget för industrin? Industrifackets sektorchefer svarar

Industrifackets sektorchefer Jyrki Virtanen, Toni Laiho, Jyrki Alapartanen och Marko Rosqvist berättar om hur coronakrisen har påverkat fackets avtalsbranscher.

8.4.2020

TEKNOLOGISEKTORN: ”SYSTEMET FLEXAR TILL FÖRMÅN FÖR FÖRETAGEN”

Jyrki Virtanen

– Vårt system med permitteringar är ett gott exempel på hur mycket flexibilitet det finns på arbetsmarknaden, säger sektorchefen för Industrifackets teknologisektor Jyrki Virtanen. Då det inte finns arbete, kan man börja permittera och då slutar också företagen betala ut lön. Trots arbetsgivarens påståenden är inte vårt system inflexibelt.

Krisen som förorsakats av coronaviruset har enligt Virtanen inverkat på så väl små som stora företag, så väl exportföretag som sådana som verkar främst på hemmamarknaden. Den har påverkat samtliga branscher.

– Läget som coronaepidemin orsakat gäller alla. Våra huvudförtroedemän förstår att läget är allvarligt. De har agerat efter det och tagit en del svåra beslut. Vi måste ha fungerande företag även efter den här krisen, men vi måste se till att de anställda klarar sig ekonomiskt i den här situationen.

Inom teknologisektorn jar det ändå kommit nyheter om företag som försökt sko sig på krisen. Man strävar efter vinst och försämringar i arbetsvillkoren.

– Nu för man ”utrensningssamarbetsförhandlingar”, med coronan som svepskäl. De här företagen kommer säkert att få imageproblem och förhoppningsvis reagerar deras kunder.

Virtanen säger att de företag som nu bryter mot reglerna kommer att redas ut efter krisen.

– Förhoppningsvis överväger företagen nu noggrant vad de kommer att göra. Är det nu läge att betala ut dividender eller investera i att trygga företaget verksamhetsmöjligheter i framtiden?

KEMISEKTORN: ”HUVUDET KALLT OCH HJÄRTAT VARMT”

Toni Laiho.

Sektorchefen för kemisektorn vid Industrifacket, Toni Laiho, anser att en del av företagen inom de kemiska branscherna klarar sig hyfsat, men att en del har stått inför stora problem på grund av coronapandemin.

– De företag som koncentrerar sig på kritiska funktioner i samhället, som tillverkarna av vattenkemikalier och energibolagen, klarar sig någorlunda, men också deras läge är betydligt sämre än före coronaepidemin.

– Produktionen rullar på i läkemedelsfabrikerna och i förpackningsindustrin, vars produkter går åt hela tiden. En del företag har gjort om sina produktionsprogram och gått över till exempel till att producera desinfektionsmedel.

– Samtidigt finns det företag som befinner sig i ett förskräckligt läge, till exempel företag som tillverkar konsumtionsvaror, säger Laiho.

De försämrade utsikterna har lett till allt fler samarbetsförhandlingar på bara en kort tid.

– Det är bra att företagen är ute i god tid, men ibland verkar det som om man under de pågående samarbetsförhandlingarna överreagerar och bygger säkringar för säkringar. Det vore bra att inse att de tillfälliga avtal som bygger på arbetsmarknadens krispaket, och vi förhandlat fram för våra avtalsbranscher, möjliggör att man snabbt reagerar på varierande produktionslägen, säger Laiho.

– Jag hoppas att vi kan gå vidare och hålla huvudet kallt men hjärtat varmt, trots ovissheten.

Industrifacket och arbetsgivarorganisationer som Kemiindustrin rf. håller regelbunden kontakt under den pågående krisen.

– Vi kollar varje dag med arbetsgivarna hur det gå i branscherna och funderar på vad vi kan göra för att rädda jobben. Vi är här för att hjälpa så gott det går, säger Laiho.

TRÄVARUSEKTORN: ”I HÖST ÄR LÄGET BÄTTRE”

Jyrki Alapartanen

Flera företag inom trävarusektorn inledde samarbetsförhandlingar i mars på grund av coronakrisen, berättar Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket. I början av april var runt 5 000 arbetstagare varslade om permitteringar – och den siffran växer. Det är för det mesta företag inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen där man nu i snabb takt samarbetsförhandlar.

– Redan i höstas permitterade flera företag och sen påverar också stridsåtgärderna i december-februari.

– Det är klart att det kan finnas några enstaka företag som nu utnyttjar coronaläget och att regelverket tillfälligt förändrats, men jag tycker inte att det rör sig om ett utbrett fenomen. Vi har ändå sagt åt förtroendemännen att gällande uppsägningar krävs det betydligt noggrannare motiveringar än när det gäller permitteringar. Företagen borde hålla sig från att säga upp folk eftersom den här krisen följs av en ny uppgång.

Trots att vintern präglades av stridsåtgärder genomfördes de förhandlingar som inleddes på grund av coronakrisen i saklig ton med arbetsgivarförbunden, enligt Alapartanen. De undantag och tillfälliga förändringar som centralorganisationerna rekommenderade att införs i kollektivavtalen lyckades man avtala om med trävarusektorns arbetsgivare.

Nu hoppas Alapartanen att träföretagen bär sitt ansvar i det här exceptionella läget.

– Från en del företag har det hörts att man flyttar på utbetalningen av dividender medan andra meddelat att de fortsätter som vanligt. Precis som landets regering hoppas vi också att divendutdelningen sköts så att det gynnar företaget, så att man kan undvika onödiga permitteringar och uppsägningar. När sommaren börjar gå över i höst är läget redan förhoppningsvis betydligt bättre.

SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”ALLA BRYR SIG INTE OM TALKOT”

Marko Rosqvist

– Det är uselt att man delar ut dividender, kommenterar sektorchefen för specialbranschernas sektor vid Industrifacket, Marko Rosqvist, den iver med vilken en del företag delat ut dividender mitt under den pågående coronakrisen.

Rosqvist anser att beslutet att dela ut dividender precis efter att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kommit överens om att göra det lättare att permittera arbetstagare, för att skydda företagen.

– Det att vi gjorde det lättare att permittera gjordes utgående från att vi nu sitter i samma båt. Tanken var att bonus och dividender läggs på is och alla är med i talkot. I flera företag har man inte alls brytt sig om att göra så. Det här förorsakar ångest eftersom vi står inför en ganska stor kris. Alla ska delta i talkot, säger Rosqvist.

I de 16 så kallade specialbranscherna, där landsbygdsnäringarna är väl representerade, förekommer det en del permitteringar.

Inom jordbruket tampas man också med stora problem på grund av coronakrisen.

– Till exempel bärföretagen fungerar långt tack vare utländsk arbetskraft. Då folk inte släpps in i landet vaknar förstås oron att bären inte plockas. I den här saken har Industrifacket och jordbruksproducenterna krävt åtgärder av statsmakten. Till exempel borde genom arbetslöshetsskyddet borde man få in vissa lättnader så att man kan ersätta utländsk arbetskraft med inhemsk.

Samma problem gäller även för plantskolebranschen, enligt Rosqvist.

– Där funderar man över hur man ska få de plantor som nu är i frysen i jorden. Det skulle vara synd om tvingas kasta dem eftersom att plantera träd är också en klimatgärning.

TEXT JARI ISOKORPI, SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN, PETTERI RAITO

FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

CORONAKRISEN på Prevex i Nykarleby: ”Vi lever i ovisshet”

”Vi satte alla bromsar i direkt”, säger huvudförtroendeman Eric Häger på vattenlåstillverkaren Prevex i Nykarleby. Produktionen av vattenlås är kraftigt nerdragen med en ansenlig del av personalstyrkan permitterad.

3.4.2020

– För tillfället är det mellan 30 och 80 procent, lite beroende på avdelning, säger Häger.

Det är i och för sig ett rätt så speciellt läge då företaget som har 65 år på nacken för första gången någonsin varslat hela personalen om permitteringar. Det rör sig om 175 anställda i Nykarleby, av vilka fler än 100 jobbar i produktionen.

Prevex är väldigt långt ett exportföretag. Mellan 80 och 90 procent av produktionen går på export, av det en stor del till de övriga nordiska länderna och ut i Europa.

–  Förra våren sålde vi väldigt bra och därför jobbade vi hela hösten på att bygga upp vårt lagersaldo. Nu plötsligt har en stor del av våra kunder stängt butikerna och här sitter vi med lagren fulla och ingen som köper.

Häger anser att samarbetsförhandlingarna som ramlade i famnen på Nykarlebyföretaget ändå genomfördes i god anda.

– Folk har förståelse för situationen. Vi har inte gjort något fel och vi här på Prevex kan inte påverka krisen ute i världen. Vi lever nu i ovisshet och vet inte hur länge det här varar. På kontoret har det här betytt inbesparingar på 30 procent och så har man sett över en del fasta utgifter, säger Häger.

Det som kanske bygger framtidstro är ändå vetskapen om att företaget gick väldigt bra innan coronapandemin ställde till det.

– Antagligen kommer både en del av våra kunder och konkurrenter att gå under. Det är kanske inte köksrenoveringar som står högst på listan efter en sådan här akut kris. Så vi vet inte när vi startar upp och om vi har flera kunder eller färre.

FRÅN VATTENLÅS TILL SKYDDSVISIR FÖR VÅRDEN

Det finns också ljusglimtar i det förhoppningsvis tillfälliga mörkret. Tillsammans med Oravaisföretaget Orapac har Prevex nu tillfälligt gå över till att tillverka skalmar till skyddsvisir som används inom vården. Det förutsatte inte några extra kostnader då formsprutningsutrustningen fanns på Prevex.

– Första ordern gick på 50 000 skalmar men följande ligger på 200 000. Därför har vi redan kallat in folk som varit permitterade till jobbet. En del av dem har hunnit vara permitterade bara i en dag. Allt material finns, vi behöver inte köpa in något för att tillverka skalmarna.

Om medicinsk utrustning är något som satsas mer på i företaget i framtiden är fortfarande oklart, men huvudförtroendemannen anser att det finns ett intresse för det.

– Hälsovårdsindustrin är vi klart intresserade av i framtiden, säger Häger.

Folk har förståelse för situationen. Vi har inte gjort något fel och vi här på Prevex kan inte påverka krisen ute i världen. Vi lever nu i ovisshet och vet inte hur länge det här varar, säger huvudförtroendeman Eric Häger.

Inom produktionen har man inte tillsvidare isolerat avdelningarna från varandra. De flesta av drygt 50 tjänstemännen på Prevex i Nykarleby jobbar hemifrån i mån av möjlighet.

– Det är känns som om man lever i två parallella världar samtidigt. I medierna läser man hur det är kaos i världen. Samtidigt fortsätter det vardagliga livet hemma som vanligt. Vi rör oss inte riktigt ute bland folk, utan håller oss hemma med familjen och handlar mat en gång i veckan.

Häger säger också att det som förorsakat en del utmaningar är att det på Prevex finns det flera anställda med annat modersmål än svenska eller finska. På Prevex arbetar till exempel flera personer med rötterna i Vietnam eller Östeuropa.

– Vi har folk som talar varken svenska eller finska, så det är ytterst viktigt att facket till exempel skulle anlita översättare som översätter viktig information även till andra språk.

EN STOR FÖRÄNDRING

– Det är ju mina första samarbetsförhandlingar någonsin och det finns inte heller någon mall hur ett företag ska agera under en global pandemi. Jag skulle vilja tacka både mina förtroendevalda kolleger och Industrifackets personal för stödet jag fått under de senaste veckorna, säger Häger som blivit kontaktad av flera YTK:are på jobbet under den senaste tiden på grund av att ”man inte svarat i telefon där”.

– Jag har varit tvungen att säga ”ifall jag kunde svaret utantill så skulle jag ge det men tyvärr har vi inte resurser att hjälpa andra än våra egna medlemmar just nu”.

Man kan lugnt säga att förändringen kom snabbt och att den kommer att lämna någon typ av spår i oss alla. Häger anser att koronapandemin kommer oundvikligen att föra med sig en del omställningar i samhället – förhoppningsvis också några positiva sådana.

–  Det verkar som om man återuppbyggt respekten och uppskattningen för yrkesgrupper som är livsviktiga för att samhället ska fungera i den här krisen. Närvårdarna, de som jobbar inom hemvården och på dagis, städare. Vi kommer inte att glömma bort deras insatser under krisen när det här är över.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA

Sixten Korkman: ”Den här krisen är i en helt egen kategori”

Coronaviruset gick på bara några veckor från att vara en liten utrikesnotis till nyheter historiska begränsningar av rörelsefriheten och rekordantal permitteringar i Finland. ”Nu är det dags för ett så stort stöd- och stimulanspaket att beslutsfattarna blir knäsvaga” säger nationalekonomen Sixten Korkman.

Först det som ska vara en självklarhet i det exceptionella läget som förorsakats av att coronaviruset spridit sig.

– Det viktigaste nu är att se till att hälsovården fungerar och att den har tillräckligt av resurser. Det är frågan om ett väldigt krävande uppdrag. Det behövs tilläggsfinansiering till sjukvårdsektorn och man måste se till att det finns tillräckligt med vårdpersonal då antalet patienter börjar öka på allvar, säger Korkman.

För ekonomins del är det nu väsentligt att se till speciellt små och medelstora företagens betalningsförmåga, anser Korkman. Regeringen har redan tagit beslut som gäller detta. Det som kan skapa problem framöver är att företag går i konkurs i snabb takt, trots att det skulle få tillfälligt lån.

– Då produktionen rasat på grund av att det inte finns en marknad och förlusterna ökar hela tiden, har man inte så mycket glädje av lån. Därför måste speciellt små och medelstora företag få konkret stöd i form av pengar i handen utan krav på återbetalning. Det förutsätter beslut vi inte sett tidigare, säger Korkman.

– Alternativet är att staten stöder företagen genom direkta aktieköp. Det finns också skäl att tro och hoppas att fastighetsägarna är beredda på att sänka hyrorna.

”Coronavirusepidemin är samtidigt en påminnelse om hur viktigt det är att den offentliga makten fungerar och fullföljer sitt uppdrag.”

 

”I det här skedet verkar det som om den här krisen är i en klass för sig. Det åskådliggör sårbarheten i den moderna ekonomin”

Förutom de här åtgärderna efterlyser han också ett särskilt kommunpaket ”på flera miljarder euro” till kommunerna för att lappa ekonomin och upprätthålla köpkraften i privathushållen.

– Nu är det dags för ett så stort stöd- och stimulanspaket att beslutsfattarna och alla vi andra blir knäsvaga. Nöden har ingen lag. Skulden ökar oberoende, på grund av att ekonomin rasar. Vi måste ta till åtgärder som begränsar skadorna och stannar upp den rasande trenden trots att statsskulden växer lite på grund av det, säger Korkman.

Han vill understryka att Finland inte är ensam i den situationen.

–  Liknande åtgärder genomförs i alla länder, vilket är bra. Europeiska centralbanken och centralbankerna gör sitt yttersta för att garantera att finansmarknaden fungerar. Vi vill inte ha en kraftigt eskalerande finanskris på alla de problem som vi redan har. Ingredienserna till en kris finns redan på grund av högriskskulder som det finns av för flera tusen miljarder globalt sett.

Ett kapitel för sig är Italien där den redan tidigare skyhöga statsskulden växer snabbt. Italien som samtidigt i praktiken står stilla på grund av coronaepidemin.

Korkman tror att EU och speciellt eurozonen står inför större utmaningar än någonsin tidigare. Det mycket sagt i ljuset av alla de motgångar eurosamarbetet stod inför under på 2010-talet efter finanskrisen är färska i minnet.

KONCENSUS GÖR COMEBACK?

Korkman tackar arbetsmarknadsorganisationerna för viljan att snabbt komma överens om ett krispaket med målet rädda förutsättningarna för företagande, jobben och i sista hand människors utkomst.

–  Beslutet om att förkorta tiderna för att anmäla om permitteringar och skjuta fram arbetspensionsavgifterna är nödvändiga. De utgör bara en del av de åtgärder som nu behövs, men de är som en påminnelse om att man i Finland har delvis återgått till koncensustanken.

Det finns en överhängande risk att den recession som förorsakats av coronavirusets spridning får finanskrisen 2008 att se ut som småpotatis.

– I det här skedet verkar det som om den här krisen är helt i en klass för sig. Det talar sitt tydliga språk om hur sårbar den moderna ekonomin är. På grund av omfattningen av krisen behöver vi nu ett större stöd- och stimulanspaket än någonsin tidigare. Nu finns det goda skäl att låta statsskulden växa.

– Det som är bra att man för tillfället får lån med väldigt låg ränta och därför blir lånet inte så dyrt.

De internationella kreditvärderarna ska heller inte se snett på Finland, om än kanske bara för att så många andra länder befinner sig i ett ännu sämre läge. Korkman tror ändå att det som följer är en rad av åtgärder som berör hållbarheten i den offentliga ekonomin – och det paketet kommer också att innehålla åtgärder ”som kommer att bli svåra för facket”.

– Långt innan den här krisen hade vi ett problem med det så kallade hållbarhetsgapet på grund av att befolkningen i Finland blir äldre. Det problemet blir svårare då statsskulden växer till en ny nivå.

”Näringslivets representanter talar ibland om att politiker och det offentliga bara står i vägen. Nu gör de inte det eftersom samhället står och faller nu på de politiska beslutsfattarnas och offentliga institutionernas förmåga att svara på utmaningen.”

I Korkmans verktygsback finns bland annat att teknologi i större utsträckning ska användas för att effektivera produktionen av offentliga tjänster.

– Det krävs prioriteringar och nedskärningar i de mindre väsentliga utgifter och det kommer inte att vara lätt för politikerna.

Men vilka är då dessa mindre väsentliga utgifter? Var ska gränserna för välfärdssamhället dras? Korkman nämner de företagsstöd som inte är specifikt riktade till forskning och produktutveckling samt stöden för högskolestuderande. Säkerligen rör det sig om ansenliga summor men knappast är det frågan om det som allt står och faller på.

– Kanske handlar det mest om att välfärdsstaten inte märkbart får växa i nuläget, säger Korkman och tar fram ämnen som garanterat kommer att finnas på bordet: arbetskraftinvandring och satsningar på arbetsförmedling men också större incentiv till att ta emot jobb

FINLAND KOMMER ATT KLARA DET HÄR

Coronavirusepidemin är samtidigt en påminnelse om hur viktigt det är att den offentliga makten fungerar och fullföljer sitt uppdrag.

–  Finland kommer att klara av den här krisen, det tror jag, eftersom det offentliga fungerar effektivt i Finland. Den tryggar hälsovården, medan välfärdsstaten tryggar människornas utkomst och regeringens finanspolitik biter på recessionen, säger Korkman.

– Näringslivets representanter talar ibland om att politiker och det offentliga bara står i vägen. Nu talar de inte så eftersom samhället står och faller på de politiska beslutsfattarnas och offentliga institutionernas förmåga att svara på utmaningen.

Man ska inte vara beroende av bara en leverantör, i Kina eller var som helst.

Korkman är övertygad om att sårbarheten i underleverantörskedjan leder till att företag i framtiden tar eller i alla fall sprider ut på dem så att alla ägg inte är i samma korg, så att säga.

– Man ska inte vara beroende av bara en leverantör, i Kina eller var som helst.

GLOBALISERINGSTRENDEN VÄNDER?

Efter coronautbrottet har en del av politiska aktörerna ropat högt om att viruset och dess följder skulle vända på globaliseringsprocessen. Korkman är inte inne på den linjen.

–  Det är en fullständig felbedömning att globaliseringsprocessen skulle ha nått sitt slut. Tvärtom, nu behöver vi mer samarbete inom ramen för världshälsoorganisationen WHO för att snabbare upptäcka pandemier, begränsa spridningen och utveckla vaccin.

– Världen har krympt och vi är idag mer beroende av varandra, vare sig vi ville det eller inte. De stora problemen vi står inför kan endast lösas eller bekämpas genom mer internationellt samarbete. Det gäller pandemier, klimatförändringen, skattesmitning, penningtvätt, ja allt.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Riku Aalto: Tillsammans klarar vi coronakrisen

Coronakrisens negativa påverkningar kommer att vara omfattande. Det kommer vi inte runt, men det här är heller inte ett totalstopp. Vi kommer tillsammans att klara av det här, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser att det coronakrispaket, som centralorganisationerna på arbetsmarknadens i snabb takt kom överens om, var en utmärkt insats. Speciellt med tanke på att parterna alldeles nyss var inne i tröga och konflikttyngda avtalsförhandlingar.

– Det berättar om att människor på ansvarsfulla poster i samhället också bär sitt ansvar då det är dags att göra det. Man närmar sig pragmatiskt problemet och lägger allt annat åt sidan, säger Aalto.

Aalto tror också att det att krispaketet svarvades fram i en så snabb takt, ökar trovärdigheten och stabiliteten på arbetsmarknaden.

– Det finns alltid ett behov av stabilitet, men i det läge som råder nu är det viktigare än vanligt. Vi vet ännu inte hur de åtgärder som ska stöda företagens sits och medborgarnas arbetslöshetsskydd och sociala trygghet kommer att verka. Det lönar sig att förbereda sig på att det kommer att behövas fler insatser av arbetsmarknadsorganisationerna. Hur och när, det kan vi ännu inte säga.

MÄNNISKOR BEHÖVER STÖD OCH INFORMATION

Industrifacket har utgående från krispaketet gjort flera tillfälliga avtal i sina avtalsbranscher. Målet är stöda verksamheten på arbetsplatserna som nu hamnat i en exceptionell situation.

– Samtidigt är det bra att komma ihåg att vi inte har svar på alla frågor och att en del av frågorna kan vara sådana att vi är tvungna att söka lösningarna i rätten, sen när det är dags för det. Det möjligtvis svåraste med den här krisen är osäkerheten. Den måste vi nu lära oss att leva med.

Coronakrisen har försatt Industrifacket och framför allt Industriarbetarnas arbetslöshetskassa under hård press. Efterfrågan på tjänsterna har vuxit snabbt.

–På förbundet syns det på det sättet att behovet av information hos de förtroendevalda och medlemmarna ökar. Samtidigt har vi varit tvungna att ställa in alla evenemang och Murikkainstitutets kurser fram till slutet av juni. Fackavdelningarna flyttar fram sina vårmöten och ställer in sina evenemang.

– För arbetslöshetskassans del handlar det om en krävande utmaning. Därför är det viktigt arbetslöshetsskyddet funkar snabbt och flexibelt så att betalningarna snabbt kommer in på människornas bankkonton. Arbetslöshetskassans ekonomi är i gott skick och a-kassasystemets finansiering vilar på en stabil grund.

Aalto anser att det i nuvarande läget är klokt att använda sig av den så kallade bufferten.

– Det var facket som i tiden krävde att man skulle börja samla pengar i en så kallad emubuffert. Det var ett klokt beslut och därför har vi nu spelrum inom Sysselsättningsfonden och pensionssystemet. Nu är det dags att ta till de pengarna.

FRAMÅT TILLSAMMANS

Aalto vill inte spekulera i hurdana följder coronakrisen kommer att få. Bara en sådan sak som företagens produktions- och underleverantörskedjor är helheter som kan vara svåra att greppa.

–Se Det vi redan nu har sett är att läget inte är likadant överallt. På flera stora arbetsplatser samarbetsförhandlar och permitterar man nu. Samtidigt finns det företag som får in fler beställningar. Det svåra är att ingen vet något med säkerhet. Om orderstocken är full idag, så kan de stå tomma imorgon, eller så inte.

– Vi befinner oss i en svår situation, men det jobbas, betalas ut löner och föds nya företag även efter den här krisen.

– Genom att gemensamt ta ansvar för varandra och arbeta för samma mål kommer det finländska samhället att klara av det här. Gemensamt ansvar är även nyckeln till att vi var och en av oss orkar. Och det är nu det viktigaste.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

CORONAKRISEN på Elho i Pedersöre: ”Coronaläget i Italien påverkar oss direkt”

”Det kommer att bli permitteringar, rätt så omfattande sådana, det är klart”, säger huvudförtroendeman Kim Virkama på jordbruksmaskintillverkaren Elho i Bennäs.

23.3.2020. Kim Virkama fotograferad våren 2019. 

Coronavirusepidemin märks av även på Elho där samarbetsförhandlingarna är igång.

– Permitteringarna kommer att drabba alla avdelningar, men hur många permitteringar det blir frågan om är inte klart i det här läget, säger huvudförtroendeman Kim Virkama. Han är huvudförtroendeman för de anställda inom produktionen. Företaget har vuxit snabbt under de senaste åren och i nuläget jobbar 140 personer på företaget och av dem 115 i produktionen.

Det har fästs en hel del fokus på underleverantörskedjorna och deras sårbarhet efter att coronaviruset började sprida sig i Europa. Till en början var det mycket snack om produktionsstopp på fabriker i Kina.

I Europa är det för tillfället norra Italien som varit värst drabbat. Det är också där en av de främsta leverantörerna av komponenter till Elho finns.

– Det börjar synas här. När de slår igen dörrarna är det inte mycket man kan göra åt det, säger Virkama.

En stor andel av Elhos produktion går på export till olika länder i Europa och här finns risken att det hostar till även när det gäller efterfrågan.

– Folk brukar hålla sig från att göra stora investeringar i svåra situationer.

Virkama säger ändå att det inte råder någon som helst panikstämning bland arbetskamraterna på jobbet.

– Det ser ändå inte mörkt ut. Vi har vuxit mycket den senaste tiden. Orderstocken är full och vi har gjort många maskiner på lager. På sikt ser vi ljust på framtiden. Finska jordbrukets ställning kommer att förstärkas i och med den här krisen, säger Virkama.

NYA RUTINER

Vardagen och de dagliga rutinerna har också förändrats en hel del på Elho efter att coronaepidemin nått Finland. I skrivande stund har Jakobstadsnejden besparats, medan några enstaka fall av smittan upptäckts i Vasa.

På Elho strävar man efter att kämpa mot spridningen av smittan bland annat genom att minimera trafiken mellan de tre produktionshallarna på fabriksområdet.

– Man får endast vistas i den hall man arbetar i. Om man har något ärende till en annan hall kan man sköta det i telefonen eller på annat sätt.

Dessutom råder det besöksförbud för utomstående i fabriken och naturligtvis ska anställda som vistats utomlands vara i karantän i hemmet efter att man kommit hem.

Matpauserna har man också gjort om så att de anställda äter i skilda turer och med ett tillräckligt avstånd till varandra.

–Vi har infört en ny bordsplacering. Vi lämnar tomt framför en och på båda sidorna. Det tillres ingen mat i köket heller för tillfället .

Virkama säger att man redan en tid fokuserat mer på handhygienen, uppmanat folk att tvätta händerna ofta och lagt ut desinfektionsmedel på fler stationer. Också här får man ta och improvisera i det här exceptionella läget.

–Det är slut på manickerna som sprutar ut handdesinfektionsmedel, men vi har löst det med att göra egna sådana, säger Virkama.

Virkama anser att informationsgången i det här exceptionella läget fungerat bra. Samhället går igenom en av de största och snabbaste förändringarna i mannaminne. Mitt i den pågår ändå vardagen rätt så normalt. En insikt har förtroendemannen fått i bilen på väg till jobbet.

– Jag har kört samma väg till jobbet i 25 år och för första gången är det nästan ingen trafik på vägen.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO