Jobbsökandens marknad på arbetstorget Työtori

Industrifackets arbetstorg Työtori samlar alla lediga jobb inom fackets branscher på en och samma sajt. Vilma Vikman från Duunitori, som samlar in information till sajten, berättar att arbetsmarknaden går het och att det finns rekordmånga lediga jobb.

2.12.2021

VILMA VIKMAN Sakkunnig inom employer branding och marknadsföringschef vid Duunitori Oy. Ekonomie magister till utbildningen. Har jobbat också med innehållsmarknadsföring och marknadsföring i sociala medier. Är bland annat intresserad av att främja diversitet och öppenhet kring löner i arbetslivet.

Arbetstorget Työtori, som riktar sig till Industrifackets medlemmar och andra som är intresserade av jobb inom industrin, samlar alla lediga jobb inom Industrifackets branscher på en och samma sajt.

– Työtori är en sökmaskin som är skräddarsydd för yrkesproffs inom industribranschen, berättar Vilma Vikman som är sakkunnig inom employer branding och marknadsföringschef vid Duunitori Oy.

Duunitori sammansätter automatiskt information om lediga arbetsplatser till Industrifackets arbetstorg på adressen tyotori.teollisuusliitto.fi (på finska).

Det går att söka lediga jobb med olika begränsningar till exempel gällande geografiskt läge, arbetsförhållande och företag. Möjligheterna att begränsa sökningarna har planerats med tanke på Industrifackets branscher och sökord som gäller branschen.

Arbetstorget Työtori är en jobbsökmotor för yrkesproffs inom industribranschen.

Du kan beställa meddelanden med jobb som matchar dina sökkriterier till din mejl dagligen eller mer sällan genom att använda funktionen hakuvahti på arbetstorget.

– Om man inte vill plöja igenom jobben på arbetstorget, kan man beställa meddelanden med sina sökkriterier, säger Vikman.

De som använder sig av funktionen hakuvahti får sammanlagt ungefär 3 000 mejl per månad.

”Arbetstorget Työtori är en jobbsökmotor för yrkesproffs inom industribranschen.”

ANNONSER FRÅN MÅNGA KÄLLOR

Jobbannonserna på Työtori tas från Duunitoris breda jobbutbud. Vissa annonser publiceras av företagen själva, andra söks från företagens egna annonsplattformar och från TE-byrån.

– Työtori har nästan alla jobb inom industrin, eftersom de kommer från så många olika källor, säger Vikman.

I slutet av september fanns det nästan 6 000 lediga jobb på Työtori. Enligt Vikman beror rekordantalet på att arbetsmarknaden går het.

– Många branscher har allvarlig brist på yrkesproffs.

Industrifackets arbetstorg Työtori öppnades i början av juni år 2020. Förra året hade tjänsten nästan 10 000 besökare och i slutet av september hade 6 000 besökare använt sig av tjänsten hittills i år. De livligaste månaderna är runt årsskiftet.

Många branscher har allvarlig brist på yrkesproffs.

Enligt Vikman har intresset för branschvisa jobbsökmotorer vuxit de senaste åren.

– Teknologin har utvecklats och man vill satsa på digitalt jobbsök.

ETT STARKT ÅR PÅ KOMMANDE

Under det undantagstillstånd som har rått under coronapandemin har mängden lediga jobb följt pandemins faser.

– Så fort undantagstillståndet började sjönk antalet lediga jobb klart under fjolårets nivå, säger Vikman.

Mängden jobbannonser var liten hela år 2020.

– Arbetsmarknaden började återhämta sig i våras, men ett klart uppsving syntes efter sommarsemestrarna, summerar Vikman.

Forskningscentralerna förutspår att år 2022 är en tid för stark ekonomisk tillväxt. Prognosen ser likadan ut också för arbetsmarknaden.

– Det syns inga tecken på att läget skulle försämras. Det finns stor brist på yrkesproffs, bekräftar Vikman.

Liknande fenomen har setts också när det gäller sommarjobb inom industrin.

– Förra sommaren var ett bra sommarjobbsår. Det verkar som att det kommer att finnas speciellt mycket lediga sommarjobb nästa år.

Sommarjobben lediganslås traditionellt redan i november eller december föregående år. Enligt Vikman är det praktikplatserna och jobb som riktar sig till studerande som lediganslås först. Efter det annonseras lediga sommarjobb ända fram till maj.

KONKURRENS OM YRKESPROFFS

I takt med att coronapandemin lättar har orderböckerna vid många företag inom industrin fyllts, så det finns ett stort behov av arbetstagare.

– En bra affärsverksamhet behöver bra anställda. Rekryteringen avspeglar hur branschen mår i allmänhet, säger Vikman.

Det har till och med talats om brist på arbetskraft, så konkurrensen om yrkesproffsen blir allt hårdare.

– Det har länge varit de sökandes marknad på arbetsmarknaden.

Företag har inte råd att vara passiva när det gäller att rekrytera yrkesproffs.

– Tidigare har man kunnat lediganslå en tjänst och vänta sig massor av sökande.

Sociala medier är ett av de effektivaste sätten att nå yrkesproffs.

När arbetstagaren har mer att välja mellan, måste företagen satsa på att marknadsföra arbetsplatserna.

– Arbetstagarna kan vara ganska kritiskt inställda till vilken slags jobb man vill göra och på vilken slags arbetsplats, säger Vikman.

Att göra jobbsökandet lättare är ett sätt för företagen att klara sig i konkurrensen. Alla företag kräver inte längre en traditionell meritförteckning och arbetsansökan. Vikman berättar att den enklaste formen av rekrytering är att rekryterarna helt enkelt ber den sökande att lämna sina kontaktuppgifter.

– Det kräver mod av arbetsgivarna. Kanske börjar ett sådant mod hittas nu, funderar Vikman.

Eftertraktade arbetstagare kan också vara passiva sökande, alltså jobba för ett annat företag. Sociala medier är ett användbart sätt att nå potentiella arbetstagare.

– Man måste marknadsföra jobben och sociala medier är effektiva kanaler för att nå yrkesproffsen, säger Vikman.

VISA DIN MOTIVATION

Vikmans topptips till jobbsökande oberoende av bransch, ålder eller erfarenhet är att klart berätta om sin egen motivation för jobbet.

– Varför vill man jobba med en viss uppgift eller för en viss organisation. Det måste man minnas att föra fram.

Även om det inom många branscher är den sökandes marknad, lönar det sig ändå att satsa på ansökningsprocessen. Det finns mycket information om arbetsgivare på webben och den lönar det sig att utnyttja.

– Det lönar sig inte att skicka massansökningar. Använd så mycket tid på ansökan att du hinner skräddarsy den för jobbet, säger Vikman.

När det gäller ens egna styrkor lönar det sig att vara konkret.

– Det lönar sig att berätta hur styrkan har synts konkret i studier eller på jobbet.

Målet har varit att göra Industrifackets arbetstorg Työtori till ett så enkelt hjälpmedel som möjligt i jobbsökandet.

– Att söka jobb kan tidvis vara tungt och krångligt, men Työtori ska underlätta processen, säger Vikman.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNA MINKKINEN
BILD KITI HAILA

Industrifackets arbetstorg Työtori: tyotori.teollisuusliitto.fi

Nina Wessberg: Reformen kommer – är du redo?

Tid till läkaren snabbt då du är sjuk. En god vård för mormor Elsa. Samtalsstöd för tonåringen som krisar. Första hjälpen som hittar till platsen då olyckan är framme. Det handlar om vår vardag. Och om att vi ska få hjälp, stöd och vård när vi behöver det. Bättre än hittills.

I över femton år har regeringarna i vårt land kämpat med att försöka få till stånd en ändring av hur vi organiserar vår social-och hälsovård. Och nu ska det äntligen bli av!

Det här är den största samhällsreformen sedan införandet av grundskolan! Så historiskt är det. Och precis som med grundskolan är det arbetarna som drar den största nyttan. Och därför borde alla vara intresserade av vad som är på gång.

Vad handlar reformen egentligen om?

Finland delas in i 21 välfärdsområden, som från början av år 2023 ska sköta en stor del av kommunens uppgifter. Det handlar om all den service du i dag får på hälsovårdscentralen, men även missbrukarvården, hem- och äldrevården, servicen för de funktionshindrade samt räddningstjänsterna. Och samtidigt kommer flera hundra tusen arbetstagare att byta arbetsgivare, från kommunen till välfärdsområdet.

Det viktigaste du kan göra är att rösta på en kandidat du tycker representerar dig bäst.

Det är nu vi börjar bygga upp hur det hela ska fungera på ett bättre sätt. Ett mål med reformen är att du ska få vård snabbare än idag. Du ska inte bollas mellan flera olika instanser, utan en så kallad ”en luckas princip” ska gälla. Samarbetet mellan olika enheter inom både socialvården och hälsovården ska fungera smidigare.

Coronatiden har slagit hårt mot våra unga. Många lider av mentala problem och känner sig likgiltiga inför framtiden. Här måste vi satsa på flera vuxna i skolorna, bättre elevvård och möjligheter att snabbare få hjälp. Det här är speciellt viktigt för oss som talar svenska. Vi har rätt att få vård på vårt eget språk. Där kan välfärdsområdet lättare samarbeta kring svenskan genom att bygga enhetliga vårdkedjor.

Vad kan jag göra åt det?

Välfärdsområdesvalet anordnas 23.1.2022. Det viktigaste du kan göra är att rösta på en kandidat du tycker representerar dig bäst. Och så kan du uppmana alla andra vänner och bekanta, arbetskompisar och familjemedlemmar att också gå och rösta. Blev du intresserad av att vara med och bygga upp det hela, kan du kontakta ett parti på din ort och fråga om du kan ställa upp själv som kandidat i valet. Du behöver inte vara rädd för att du inte kan, det gör ingen annan heller, eftersom det här är första gången det ordnas val inom välfärdsområdena.

Låt oss tillsammans se till att industriarbetaren får sin röst hörd i valet! Rösta.

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

FOTO KITI HAILA

16.11.2021

Industrifacket redo att förhandla – Riku Aalto: ”Vi väntar fram till slutet av augusti”

Industrifackets ordförande Riku Aalto intygar att förbundet förhandlar om kollektivavtal för alla avtalsbranscher oberoende om förhandlingarna förs på riksnivå eller med företagen.

18.8.2021

Industrifacket har enligt Riku Aalto förberett sig väl inför avtalsrörelsen.

– Vi har berättat för de förtroendevalda och medlemmarna vad det handlar om det här med kollektivavtal och förhandlingar. Våra mål är klara och vi har en förmåga att förhandla om dem. I sista hand kan vi försvara anställningsvillkoren genom olika stridsåtgärder.

– Industrifackets fullmäktige ändrade på modellstadgarna för fackavdelningarna så att fackavdelningarna inte längre kan göra upp kollektivavtal. Det är Industrifacket som har mandat att förhandla. Det innebär att arbetsgivarna inte kan utföra påtryckningar på förtroendemännen för att de ska göra upp lokala kollektivavtal, konstaterar Aalto.

INDUSTRIFACKETS MÅL

Industrifackets gemensamma mål för samtliga 35 avtalsbranscher är 1) en solidarisk löneuppgörelse som höjer reallönerna, 2) att anställningsvillkoren tryggas i samtliga branscher, 3) förbättra de sociala punkterna i kollektivavtalen, 4) förstärka de förtroendevaldas ställning och rättigheter, 5) utveckla skrivelserna som gäller hyresarbete, säsongsarbete och resor i arbete 6) förbättra möjligheterna till inlärning i arbete och inskolning på arbetsplatserna och 7) öka kunnandet kring lokala avtal.

– Vi fick sammanlagt 1 059 motioner från fackavdelningarna. Utgående från de här förslagen formade vi våra gemensamma mål. Dessutom kommer sektordirektionerna och kollektivavtalsdelegationerna att spela en viktig roll.

– Förutom de allmänna målen ska också utvecklingsbehoven i de olika avtalsbranscherna beaktas, säger Aalto.

FÖRÄNDRINGAR I FÖRHANDLINGSLÄGET

Under de senaste kollektivavtalsförhandlingarna satt arbetsgivarförbunden Skogsindustrin rf och Teknologiindustrin rf. vid samma bord med Industrifacket.

Båda organisationerna har meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal. Därför kommer förhandlingarna för den mekaniska skogsindustrins del att föras på företagsnivå.

När det kommer till teknologiindustrin hänger mycket på hur den nya arbetsgivarföreningen Teknologiateollisuuden työnantajat utvecklas och om den får samlat medlemsföretag till den grad att det rör sig om en trovärdig förhandlingspart.

Industrifackets linje i det förändrade läget är klar, enligt Aalto.

– Vi väntar fram till slutet av augusti och gör sen bedömningen om huruvida Teknologiateollisuuden työnantajat blir en förhandlingspart för oss eller inte.

– Oberoende hur det blir så är vår hälsning till Teknologiindustrin och Skogsindustrin att de hädanefter får koncentrera sig på de uppgifter som de valt att sköta. De har gjort sig av med rätten att påverka och uttala sig om arbetsmarknadsfrågor och kollektivavtal. Det är onödigt att ropa om Finlands konkurrenskraft då man själv gått in för att ha sönder ett system som fungerade.

– Arbetsgivarna måste acceptera till exempel det att löneförhöjningarna kan börja dra ifrån varandra mellan branscherna, men också mellan företagen.

DET ÄR VIKTIGT ATT ARBETSTAGARNA FÖRSTÅR HUR HÖGA INSATSERNA ÄR

Industrifacket har avtal med 17 olika arbetsgivarförbund. De flesta arbetsgivarförbund kommer alltså att förhandla om arbetsvillkoren, precis på samma sätt som tidigare, men Aalto anser ändå att följande avtalsrörelse kommer att vara speciellt viktig.

– Det handlar samtidigt om hurdana arbetsvillkor våra medlemmar har och hur avtalssystemet i framtiden kommer att se ut. Vi talar inte enbart om vad som kommer att hända nu utan om följder som sträcker sig fram över år eller årtionden.

Det är viktigt att arbetstagarna förstår hur höga insatserna är när man sätter sig vid förhandlingsbordet.

– Kollektivavtalets betydelse kommer också fram i det att då man ingått ett avtal så kan inte en part börja ensidigt och ändra på innehållet. Utan kollektivavtal finns inte den här typen av kollektivt skydd, utan varje arbetstagare står ensam.

– Om arbetsgivaren då någon dag av godhet ger något så kan arbetsgivaren också senare ta bort det, så där bara utan att fråga, kanske med ränta. Det gäller också för andra frågor på arbetsplatserna om man endast går enligt arbetsgivarens direktionsrätt.

FINNS INGEN ”FINLANDSMODELL”

Skogsindustrin rf meddelade för ungefär ett år sedan att förbundet inte längre ingår några kollektivavtal. Aalto påminner om att styrelseordförande Ilkka Hämälä, vd för Metsä Group, då var ute i offentligheten och krävde en mer omfattande direktionsätt för arbetsgivarna.

– Samtidigt sade höjdarna att de inte bryr sig om hurdana avtal man gör upp i andra företag eller branscher. Det här i sig innebär att det inte längre finns någon exportdriven Finlandsmodell kvar när det kommer till lönebildning. Arbetsgivarna slopade modellen, men det vill de inte tala om.

Aalto anser att en del av arbetsgivarna utgår från en ideologisk grund i sina handlingar.

– Vi kan se en strävan efter att knäcka fackföreningsrörelsen. Det borde man reagera kraftigt på i samhället i stort. Till exempel kan placerare fundera om de vill lägga pengar på företag som torpederar arbetarnas möjligheter att förhandla om arbetsvillkor och lösgör sig från och internationella standarder och internationella avtal inom ramen för FN-organisationen ILO.

ORGANISERING SKAPAR TRYGGHET

Aalto uppmuntrar nu alla förtroendevalda och medlemmar på arbetsplatserna att se till att också arbetskompisarna hör till facket.

– Förhandlingarna förs nu på en nivå som ligger närmare enskilda människor än tidigare. Samtidigt gör vi beslut som på lång sikt kommer att påverka fackets förmåga att sköta arbetstagarnas ärenden, arbetsmarknaden och hela samhället.

– Vi måste få alla med i det här arbetet. Det handlar om varje människas egna arbetsvillkor och vår gemensamma framtid, sammanfattar Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Nu gäller det – 4 förtroendemän inom industrin berättar vad som gäller inför höstens förhandlingar

Det är i ett förändrat läge Industrifacket den här gången inleder kollektivavtalsförhandlingarna. Skogsindustrins och Teknologiindustrins beslut att kasta om avtalssystemet kommer att lägga sin prägel på avtalsrörelsen. Hur tänker förtroendemän i olika branscher inför hösten?

17.8.2021

Huvudbild. En bastuugn blir till på Harvias fabrik i Muurame. Arkivbild. FOTO HARRI NURMINEN.

ANNA ANDERSSON

Kalevala Koru Oy

Helsingfors

Ädelmetallbranschen

”Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen när det gäller löneförhöjningar”, säger huvudförtroendeman Anna Andersson. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”SKRATTRETANDE SNACK FRÅN ARBETSGIVARHÅLL”

”Det hörs skrattretande snack från arbetsgivarsidan. Man gnäller i medierna om arbetskraftsbrist men samtidigt vill man inte betala en lön man kan leva på till yrkesskickliga arbetare.

Visst är det ett minst sagt intressant experiment vissa arbetsgivarförbund nu gått in för. Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus.

Inom kemiindustrin, dit också ädelmetallbranschen hör, är läget ändå som tur tills vidare sådant att arbetsgivarna vill förhandla om riksomfattande och allmänbindande kollektivavtal för branschen.

Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus

Gällande löneförhöjningarna är det viktigaste att lönepåslaget tryggar köpkraften – och gärna lite till på det. Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen.

Lönen räcker helt enkelt inte till i huvudstadsregionen. Tidigare gjordes det löneuppgörelser som innehöll någon form av Helsingforstillägg. Priset på boende i huvudstadsregionen ligger på en hutlös nivå och stiger hela tiden.

Jag har en förhoppning om att vi i Finland skulle kunna återgå till en förhandlingskultur där man på riktigt kan förhandla och där inte den starkare bara använder sig av sin direktionsrätt. Vi har tidigare haft ett fungerande förhandlingssystem. Vi kan gå tillbaka till det i stället för hela vägen till 1800-talet, som det nu ser u att gå.”

TUOMAS JAKOVESI

K. Hartwall Oy Ab

Sibbo

Teknologiindustrin

”Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal”, säger huvudförtroendeman Tuomas Jakovesi, här fotograferad vid Folkets Hus i Hammars i Borgå. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”VIKTIGT ATT TRYGGA FÖRTROENDEMANNENS STÄLLNING”

”Arbetsgivarförbundens påhitt orsakar nog en del gråa hår. Vi får se om den här snöbollen som Skogsindustrin rf. genom sitt beslut satte i rullning sprider sig ytterligare.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas i avtalet. Det ska man absolut inte tumma på. Det brukar gå så att om man ger lillfingret dras hela handen av.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas

Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal. Där har också vi förtroendevalda en del att göra genom att berätta om det på arbetsplatsen.

För vår egen arbetsplats del är jag inte så orolig. Vi har massor med arbete nu och takten ökar hela tiden. Någon coronakris kan man inte tala om för vår del.

Arbetsgivaren är ett familjeföretag och de har sagt att de gärna fortsätter med det nuvarande avtalssystemet. Inte vill de lägga resurser på att börja förhandla med de anställda en och en.”

STEFAN SJÖLUND

Oy Nautor Ab

Jakobstad/Pedersöre

Båtbyggnadsindustrin

”HÖSTEN KAN BLI SVÅR”

”Jag sitter i kollektivavtalsdelegationen för branschen och vi har samlats till möte en gång över nätet. Det kan nog hända att hösten kommer att bli svår. Det var ju inte lätt senast heller och speciellt inte då det förhandlades om konkurrenskraftsavtalet eller ”kiky”.

Båtbyggnadsbranschens kollektivavtal hör inte till de första som löper ut, utan det dröjer till våren. Det är så vi vill ha det eftersom vi är en så pass liten bransch. De lägsta löneklasserna enligt avtalet ligger på en för låg nivå.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden

Vi har haft bra med jobb och levererat 12-13 båtar i år före semestern. Ifjol gick det också riktigt bra. I nuläget jobbar det 240 anställda i produktion på Nautor och runt 120 genom underleverantörer och bemanningsföretag.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden. Det är något som kanske borde föras fram mer i förhandlingarna, då det är frågan om något som gäller de flesta avtalsbranscher.”

JUKKA RÖNTYNEN

Nordkalk Oy Ab

Gruvbranschen

Byggnadsindustrin

Pargas

”Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare”, säger huvudförtroendeman Jukka Röntynen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”KOLLEKTIVAVTAL GARANTERAR ARBETSFREDEN”

”Kollektivavtalen garanterar arbetsfreden, så det gynnar också arbetsgivarna. Så tänker jag. Löneförhöjningar är en sak. Vi har inte här i Pargas brukat hojta om hur många procent vi minst ska ha.

Jag skulle säga att vi är realistiska. I stället har vi fört fram vikten av skiftes-, miljö- och gruvtillägg och det är viktigt den här gången också. Det har gjorts nivåhöjningar, men de brukar släpa efter en aning.

Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare.

Jag skulle säga att vi är realistiska

För vår egen del återstår det också att se vad ägarbytet innebär då en brittisk gruvmineralkoncern gått in för att köpa Nordkalk. I det här skedet märks det inte av på något sätt. Det är ganska lugnt efter semestersäsongen.

Det som också är viktigt är att se till att arbetarskyddsfrågor inte bara är tomt prat. Hos oss har man gjort framsteg och arbetsgivaren har bundit sig till arbetet. På det stora hela verkar det som om man nu på många sätt lägger säkerheten i första rummet medan det tidigare endast var produktionen som gällde.”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM OCH JOHANNES TERVO

Trävaror och turism ska få Kaskö på fötter – ”Äntligen har vi ett litet plus, men många dör också”

Kaskö gick på en jättesmäll då Metsä-Botnias cellulosafabrik lades ner för tolv år sedan. Idag ser man ändå framåt i Finlands minsta stad och det skapas nya arbetstillfällen i träförädlingsindustrin.

10.8.2021

Metsä-Botnias cellulosafabrik, som i mångt och mycket var synonymt med Kaskö i flera årtionden, lade ner verksamheten år 2009 och skeppade i väg maskinparken till Indien.

I ett skede jobbade fler än var tionde Kasköbo på fabriken, som inledde verksamheten i slutet av 1970-talet, och i praktiken stod den för levebrödet för många, många fler i nejden. Då det slutliga nedläggningsbeslutet stod klart jobbade runt 300 personer på fabriken.

I dagens läge arbetar runt 80 personer på det som finns kvar, det vill säga Metsä Boards kemotermomekaniska massafabrik.

En av dem som minns turerna kring nedläggningen mer än väl är Kari Häggblom, tidigare anställd vid fabriken och ordförande för fackavdelningen.

Numera är han pensionär, men samtidigt också turismföretagare och ordförande för stadsfullmäktige. Han minns väl den sista tiden på cellulosafabriken och vad nedstängningen innebar för Kaskö.

– Det var ju så att vi gjorde produktionsrekord efter att beslutet om nedstängning stod klart. Vi anställda gjorde också upp ett sparprogram, men inte ville de högsta cheferna lyssna på oss, säger Häggblom.

”Det var ett stort slag mot Kaskö när Metsä-Botnia stängde. Nu börjar man se att folk som vuxit upp här i Kaskö köper upp av husen och gör om dem till sommarstugor”, säger Kari Häggblom, tidigare fackavdelningsordförande och numera turismföretagare och lokalpolitiker.

I början av år 2017 låg arbetslösheten på knappt under 20 procent och kommunen klassades till och med som en döende kommun. Finlands minsta stad, som burit titeln allt sedan grundandet 1785, visar ändå nu ett litet plus i invånarantalet efter årtionden av liten men stabil minskning.

– Äntligen har vi ett litet plus, men många dör också, konstaterar Häggblom. Ifjol bodde det strax under 1 300 personer i Kaskö.

– En del fick ju gå vidare till andra av Metsäs fabriker efter nedstängningen. Min bror flyttade till Vilmanstrand. Jag trodde aldrig han skulle trivas där borta, men det gör han. De flesta var ändå i den åldern att de idag är i pension, säger Häggblom.

Idag hörs det ändå en hel del goda nyheter, även om nyheterna från Kaskö på riksnivå de senaste åren allt som oftast kretsat kring en möjlig kommunsammanslagning med grannen i norr, Närpes.

Det är inte många som rör sig bland de idylliska trähusen på de lugna sommarsoliga gatorna, men i hamnen går det rätt så livat till.

Godstransporterna har ökat och det är speciellt skogsindustrin det gäller.

Frakten i Kaskö hamn har ökat avsevärt under de senaste åren. Det är framför allt skogsindustrin som använder sig av hamnen.

Lastfartyget M/s Sea Endurance ligger vid kajen och lastar vita paket prydda med den kännspaka Metsä-logon. En bit bort, mot innerhamnen, står ett annat fartyg och lastar torv. Inte energitorv för förbränning utan för att användas på tulpanodlingarna i Nederländerna.

I Kaskö är man därför nöjd med Trafikledsverkets beslut att förlänga underhållet av tågbanan till Kaskö hamn under de följande åren.

”VI TÄNKTE ATT MÅNNE DE LÄGGER NER HELA FABRIKEN”

I närheten av hamnen står virkesstaplarna och talar sitt tydliga språk om att det är trävarubranschen och skogsindustrin som vid sidan av en gryende turismindustri håller Kaskö igång.

Här tillverkar personalen på Lunawood sedan fem år tillbaka produkter i värmebehandlat trä för byggändamål. Största delen av produkterna går på export.

– I varmare länder till exempel gillar de att det inte sipprar ut någon koda i hettan, vilket det inte gör heller om träet är värmebehandlat, säger huvudförtroendeman Vesa Virtanen.

Vesa Virtanen är huvudförtroendeman på Lunawood. Precis som de flesta anställda är han själv inte kasköbo.

Virtanen har arbetat på anläggningen i två decennier, redan under den tidigare ägaren. Då var läget i Kaskö inte precis det bästa.

– Vi tänkte att månne de kommer att lägga ner hela fabriken, då det ändå var frågan om en kanske lite väl liten verksamhet för en så stor firma som Metsä. I ett skede var vi bara åtta anställda i produktionen och två inhyrda truckförare. Nu är vi 25 anställda och det finns behov för fler, säger Virtanen.

På Lunawoods fabrik i Kaskö produceras runt 60 000 kubik så kallat värmeträ per år.

Samtidigt har också produktionen av värmebehandlat trä så gott som tredubblats till 60 000 kubik på ett år. Företaget har också fabriker i Idensalmi och Joensuu. Företaget har ingen egen sågverksamhet, utan virket kommer från så gott som varje sågverk i landet, berättar Virtanen.

Själva processen går ut på att bräderna staplas, placeras i ugnen där det genomgår värmebehandlingen, torkas, och packas in.

Värmebehandlingsprocessen tar ungefär ett dygn.

– Man höjer sakteligen värmen till runt 200 grader, vi vill inte att det blir sprickor. Sen beror det lite på hurdana egenskaper man önskar, men i regel tar behandlingen ungefär ett dygn. Vi har fyra ugnar i gång.

– Det skulle nog finnas plats för en femte på tomten, men cheferna har inte ännu tagit beslutet, säger Virtanen.

Inte långt från Lunawoods fabrik ligger träförädlingsfabriken Aureskosken Jalostamotehdas som hör till Tammistokoncernen. Företaget exporterar hyvlad vara bland annat till Storbritannien, där också ett och halvt år av pandemi och periodvisa nedstängningar fått fart på hemrenoverarna.

På Aureskoskis fabrik, har man också för ett knappt år sedan tagit i bruk en ny produktionslinje och gjort flera nyanställningar.

”Det finns egentligen inte riktigt jobb här i Kaskö i min egen bransch, bilbranschen. Då blir det att söka jobb i Vasa eller Seinäjoki”, säger Cynthia Kreitzfeld.

De flesta av de anställda på Lunawood pendlar från närliggande Kristinestad och Östermark. Virtanen kör själv till jobbet från Kauhajoki. Men visst finns här också en och annan kasköbo.

Cynthia Kreitzfeld är inne på sin tredje dag på sommarjobb på Lunawood.

Hon har återvänt till staden där hon växte upp och här ska hon jobba i alla fall fram till slutet av september. Precis som många andra ungdomar i Kaskö har hon sökt sig bort för att studera.

– Jag känner ju till det här när jag jobbat här tidigare, så det är bra. Det finns egentligen inte riktigt jobb här i Kaskö i min egen bransch, bilbranschen. Då blir det att söka jobb i Vasa eller Seinäjoki.

Här blir värmebehandlat virke till. På Lunawood sker processen i fyra ugnar.

”SOM TUR KLARADE VI OSS UTAN PERSONSKADOR”

Det har ändå inte bara gått från framgång till framgångpå Lunawood. En tisdagskväll i november ifjol fick huvudförtroendemannen ett samtal. En av byggnaderna stod i lågor.

– Den brann ner till grunden snabbt. Som tur klarade vi oss ändå utan några personskador. Och produktionen stannade inte heller helt och hållet.

Efter branden har man sett över vissa arbetssätt och installerat fler sprinklers.

Jani Mäntylä, Tom Häggblom och Ari Lehtonen arbetar i den nybygda fabrikshallen. Den tidigare produktionshallen förstördes i en brand i november 2020.

– Tidigare jobbade man alltid ensam då man övervakade processen. Nu har vi alltid en vakt som går runt och det har varit snack om att i framtiden ska det alltid vara två vid monitorerna av säkerhetsskäl.

Huvudförtroendemannen ser framtiden som rätt så ljus.

– Företaget har investerat sex miljoner i år i Kaskö, så visst tror jag att här finns en framtid.

Jarkko Leppänen har några år bakom sig på Lunawood. ”Med trä har jag jobbat varje dag sen jag gick ut yrkesskolan”, säger Leppänen som är deltidspensionär och jobbar halvtid på förpackningsavdelningen.

”NU HANDLAR DET OM ATT SE FRAMÅT”

Den heta potatisen då. Kan Kaskö klara sig som en självständig kommun i framtiden?

Kari Häggblom funderar en stund och tittar till fisken han håller på att röka, innan han svarar.

– Nu handlar det om att se framåt. Vi måste aktivt försöka aktivt få nya etableringar hit. Det är väl bättre att försöka få in något nytt än att börja skära ner i servicen.

”Speciellt dagis och skola funkar bra här i Kaskö, lite som språkbad med svensk- och finskspråkig skola i samma byggnad”, säger Josefine Kaas. Hon arbetar på dagis i grannkommunen Närpes.

Häggblom vill lyfta fram möjligheterna till distansarbete som blir allt vanligare, vilket kan locka människor till Kaskö för lugnare tempo och kanske billigare boende.

– Om inte vi får ekonomin i skick, så kommer ju nog diskussionerna om fusion i gång igen, säger Häggblom.

Han har själv motsatt sig fusionsplanerna.

Kari Häggblom, tidigare fackavdelningsordförande och kommunpoltiker.

På kajen sitter en man och metar med ögonen fast spända i flötet.

– Jag har varit och bygga upp en cellulosafabrik och jag har varit med om att köra ner den, en vinstbringande fabrik, säger Matti Luoma-Keturi, som år 1977 såg en annons i tidningen, svarade på den och hittade sig på Metsä-Botnia, där han jobbade fram tills slutet.

Matti Luoma-Keturi var med om att bygga upp Metsä Botnias fabrik – och lägga ner den. Idag tillbringar han mycket tid med att fiska.

Nu är det pensionsdagar han tillbringar med fiske i olika former och Luoma-Keturi väntar på att Metsä-Botnias fiskeklubbs metetävling ska sparka i gång om några timmar.

– Jag förlorade min hörsel där på fabriken. Det var ett sjuhelvetes oljud i kompressorrummet. Men vårt skift fick alltid beröm. Vi skötte oss bra, berättar han.

”Jag är en av många återflyttare till Kaskö. Alldeles i veckan hörde jag om en familj som bott länge i Stockholm men nu återvänt, säger turism- och restaurangföretagaren Piia.

– Cheferna erbjöd ju nog jobb i Raumo efter nedläggningsbeslutet, men jag hade nästan pensionen inne. Min son nappade på det, han bor där fortfarande. Jag har byggt mitt hus här i Kaskö.

Luoma-Keturi säger att han inte bryr sig så mycket om fusionsfrågan. Eller ens om fisken nappar en vacker dag som denna. Det viktigaste är att få ”tömma huvudet”, meta och träffa gamla arbetskompisar från fabriken.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

”Nu finns det inte några gamla tolkningar” – teknologisektorn vid Industrifacket redo för hösten

Teknologisektorn representerar medlemmar i fyra olika avtalsbranscher. Sektorchef Jyrki Virtanen säger att arbetsgivarförbundets beslut att lämna förhandlingsbordet lämnar flera frågor obesvarade.

9.8.2021

Industrifackets första tre år har varit lärorika, anser sektorchef Jyrki Virtanen vid teknologisektorn vid Industrifacket.

– Vi lär oss hela tiden av varandra och småningom svetsas vi samman till ett team, säger Virtanen.

Industrifacket blev till genom en sammanslagning av Metall, TEAM och Träfacket.

– Allas synfält och kunskap har säkert breddats sen dess, säger Virtanen.

FYRA AVTAL, TRE ARBETSGIVARFÖRBUND

I Inudstrifacket teknologisektorn finns fyra avtalsbranscher: teknologiindustrin, plåt- och industriisoleringsbranschen, gruvbranschen, och försvarsministeriets arbetsplatser.

– Vi fortsatte egentligen med den verksamhet Metallförbundet inlett, säger Virtanen.

Omkring 71 500 medlemmar arbetar inom teknologiindustrin. Det avtal som gäller fram till slutet av november 2021 har Industrifacket slutit med arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf.

Det gäller också för gruvbranschens del där omkring 1 600 medlemmar arbetar.

Plåt- och industriisoleringsbranschens arbetsvillkor fastställs i kollektivavtalet som Industrifacket har med Metalliteollisuuden harjoittajain liito – MTHL:n Työnantajat rf.

Drygt 1 200 medlemmar jobbar i branschen.

Försvarsministeriets arbetsplatser arbetar ett litet antal medlemmar i Industrifacket. I branschen följer man kollektivavtalet mellan facket och försvarsministeriet och de allmänna arbetsvillkoren i statliga tjänster.

MYCKET ÄR OKLART I TEKNOLOGIINDUSTRIN

Den 25 mars i år briserade en bomb i den annars förhållandevis stabila verksamhetsmiljön då arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. meddelade att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal och flyttar över alla förhandlingar på riksnivå till den nygrundade föreningen Teknologiateollisuuden työnantajat.

– Förhandlingskulturen hade varit oförändrad fram till att arbetsgivarna kom ut med beslutet, säger Virtanen.

Nu hänger flera obesvarade frågor i luften. Det nuvarande kollektivavtalet för teknologiindustrin löper ut i slutet av november 2021.

– Det känns som om det finns flera öppna frågor också på arbetsgivarsidan, säger Virtanen.

Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med

En av de viktigaste frågorna är hur många företag som går med i den nya arbetsgivarföreningen och därmed bestäms också huruvida. Teollisuuden työnantajat hade inledningsvis tre medlemsföretag. Föreningen inleder sin verksamhet i augusti.

– Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med, säger Virtanen.

Om man under hösten går in för förhandlingar på företagsnivå kommer det att kräva en hel del resurser från alla parter.

– Min bedömning är att förhandlingarna kommer att ta en lång tid då man går genom varje paragraf, säger Virtanen.

Tidigare har man kunnat stöda sig på tidigare tolkningar som gjorts i tidigare förhandlingar.

– Nu finns det inte några gamla tolkningar då det rör sig om en helt ny förhandlingspart.

Virtanen tror ändå att förhandlingarna kommer att kretsa kring teman som blivit bekanta över åren. Trenden är att arbetsgivarna varje gång kommit till förhandlingsbordet med allt hårdare krav – frågor som gäller grundvärderingarna.

– Den viktigaste frågan berör förtroendemannasystemet. Det försöker arbetsgivarna knäcka varje gång, säger Virtanen.

ORO INFÖR HÖSTEN

Fler lokala avtal och mer lokalt avtalande. Så motiverade Teknologiindustrin sitt drag.

– Det har varit fullt möjligt att göra upp avtal på lokal nivå och det kommer inte att ändras, säger Virtanen.

Virtanens tolkning är att lokalt avtalande verkar betyda lite olika saker för olika parter.

Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt

– Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt, säger Virtanen.

De allmänbindande kollektivavtalen har skapat stabilitet och förutsägbarhet i branschen. Det utgår man inte längre ifrån då förhandlingarna inleds i höst.

– Hösten kan bli orolig. Vi får se hur vi får fört förhandlingarna igenom, säger Virtanen.

Industrifacket gör upp planer både för att förhandla om ett allmänbindande kollektivavtal och ett läge där allmänbindande avtal inte gäller, berättar Virtanen.

TIDPUNKTEN ÖVERRASKADE, INTE BESLUTET

Teknologiindustrins drag kom inte som en överraskning för Virtanen eftersom arbetsgivarförbundet redan en längre tid har uttryck en vilja om att allt fler frågor ska det förhandlas lokalt.

Skogsindustrin rf. meddelade i oktober 2020 att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal. De avtal som Industrifacket har med Skogsindustrin rf. löper ut vid årsskiftet och i slutet av februari 2022.

– Vi har ännu ingen erfarenhet av hur skogsindustrins modell fungerar, säger Virtanen.

Teknologiindustrin gjorde sitt beslut att lämna förhandlingsbordet utan några diskussioner med Industrifacket.

– Jag trodde att det beslutet skulle ha kommit först om man inte skulle klara av att lösa de svåra frågorna i förhandlingarna med oss, säger Virtanen avslutningsvis.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

TEKNOLOGISEKTORN

Medlemmar i arbetslivet 31.12.2020

Teknologiindustrin 71 420

Gruvbranschen 1 576

Plåt- och industriisolering 1 247

Försvarsministeriets arbetsplatser 9

Sammanlagt 74 252

Industrifackets fyra sektorer: teknologisektorn, kemisektorn, trävarusektorn och specialbranschernas sektor.

Industrifackets fullmäktige: Ett tungt coronaår gav lärdom

Industrifackets fokus år 2020 låg på organisering, kollektivavtal och en utveckling av personalens kunnande. Arbetet skulle genomföras till en stor del på distans. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev också tydlig.

21.6.2021

HUVUDBILD: Första delen av Industrifackets fullmäktigemöte hölls på distans. Ordförandena samlades i Helsingfors. I förgrunden Industrifackets ordförande Riku Aalto. I bakgrunden fullmäktigeordförande Jarmo Markkanen.

Industrifackets fullmäktige godkände årsberättelsen och bokslutet för 2020 under distansmötet den 21 juni. Mötet slutförs 12–13. augusti i Vanda.

Kollektivavtalsförhandlingarna som inleddes hösten 2019 slutfördes i början av 2020. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev tydlig.

I vissa branscher genomfördes förhandlingarna i vanlig ordning medan vägen till ett färdigt avtal gick genom tunga stridsåtgärder och riksförlikningsmannens kontor för andra branschers del. Framför allt mekaniska skogsindustrin påverkades av konflikterna.

Industrifacket lyckades med sina viktiga mål för avtalsrörelsen det vill säga en löneuppgörelse som förbättrade arbetarnas köpkraft samt slopandet av de så kallade ”kikytimmarna” som infördes inom ramen för konkurrenskraftsavtalet. Realinkomsterna steg med 1,5 procent.

Följande avtalsrörelse präglas av Skogsindustrins beslut att inte förhandla om rikstäckande kollektivavtal och Teknologiindustrins beslut att flytta över avtalsfrågorna på en ny förening, Teknologiateollisuuden työnantajat ry.

CORONAPANDEMIN KRÄVDE FÖRNYELSE AV FÖRBUNDET

Coronapandemin innebar en stor förändring i arbetet för organisering och medlemsrekrytering då de flesta evenemangen och utbildningarna måste inhiberas.

Verksamheten flyttade över till andra kommunikationsmedel. Industrifacket genomförde organiseringskampanjer på 27 arbetsplatser.

I medlemsrekryteringen satsades det mer än tidigare på arbetstagare med utländsk bakgrund. Dessutom producerades ett flerspråkigt Vi är facket -paket och flera videor.

I några regioner inleddes en kamratstödsgrupp för förtroendemän. Verksamheten ansågs vara lyckad.

Hösten 2020 lade man fokus på att nå de medlemmar som låg under hot om att medlemskapet upphör på grund av obetalda medlemsavgifter. Antalet medlemmar som utesluts ur facket på grund av obetalda avgifter minskade avsevärt.

Studerandemedlemskap är en väg in förbundet. Industrifacket genomförde två kampanjer för att rekrytera studerandemedlemmar. Det gav ett resultat i form av runt 2 300 nya studerandemedlemmar.

Medlemstjänsternas jour på onsdagar förlängdes. Industrifacket tog även i bruk nya datasystem, bland annat det elektroniska kursverktyget Telmo och Keissi, som används för att sköta ärenden som berör intressebevakning.

PÅVERKAN PÅ FLERA NIVÅER

Inför förtroendemannavalet i november-december genomförde förbundet en telefonkampanj där man uppmuntrade tidigare förtroendemän att ställa upp. Förbundet började också skicka ut ett nyhetsbrev till alla arbetarskyddsfullmäktige.

Den regionala verksamheten utvärderades och man fortsatte med att föra utvecklingssamtal med fackavdelningarna. Mot slutet av året inleddes de första fackklinikerna det vill säga utbildningsforum med låg tröskel i form av Teams-möten.

Industrifacket hördes också av de statliga beslutsfattarna i samband med flera frågor. Förbundet uttalade sig om planerna på förändring av lagen om samarbete på arbetsplatserna och deltog i beredandet av lagförslag kring företagsansvar, säsongsarbete och arbetskraftsinvandring.

Industrifacket kan se det som en framgång att regeringen gått in för att förbereda ett långsiktigt industripolitiskt program.

Industrifackets första medlemsundersökning såg dagsljuset år 2020. Den publicerades som en multimediahelhet på förbundets webbplats. Resultaten presenterades också som en artikelserie i Tekijä.

Förbundet utvecklade också sin medlemsservice. I juni öppnade Industrifackets jobbtjänst Arbetstorget i samarbete med Duunitori.

Dessutom inledde förbundet ett tvåårigt samarbete med Finlands Volleybollförbund.

Industrifacket förhandlar om kollektivavtalen

Industrifackets fullmäktige bestämde 21.6.2021 att ändra på modellstadgorna för Industrifackets fackavdelningar.

Avsikten är att göra ansvarsfördelningen mellan förbundet och fackavdelningen under kollektivavtalsförhandlingarna tydligare.

Industrifacket förhandlar om arbetsvillkoren och ingår kollektivavtalen. Fackavdelningarna kan ingå lokala avtal som följer och utgår från kollektivavtalet.

Industrifacket betonar sin roll som avtalspartner, vilket också ursprungligen varit andan i modellstadgarna för fackavdelningarna.

Orsaken till en uppdatering av reglerna för fackavdelningarna är de förändringar som arbetsgivarförbunden gått in för på arbetsmarknaden.

Genom regeländringen skyddar man också förtroendemännens ställning på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Kollektivavtalet skyddar sjuka barn – men det finns fortfarande flera brister

Kollektivavtalet garanterar att förmyndare får full lön för att stanna hemma och ta hand om ett sjukt barn i fyra dagar. Det är bra att komma ihåg att det i lagen inte står något om lön för den tiden.

17.6.2021

– Det är genom kollektivavtalet som det här med lönen kommer ifrån, konstaterar Sari Kola.

Kola är expert på social- och arbetsmiljöfrågor på Industrifacket. Lagen ger personer rätten att stanna hemma i högst fyra dagar för att vårda eller organisera vården för ett sjukt barn. Det är tack vare kollektivavtalet som den anställda får lön för vårddagarna.

Anställda har skyldighet att anmäla om barnet insjuknat, precis som gällande om den anställda själv blivit sjuk – om den rätten är i bruk i företaget. Så länge barn nämns i avtalet.

Sari Kola

– Läkaren brukar i regel skriva ut fyra dagar sjukledigt för säkerhets skull även om barnet kanske inte skulle behöva så många dagar. Genom egen anmälan kan föräldern snabbare gå tillbaka till jobbet, säger Kola.

Egen anmälan för vård av sjukt barn minskar bevisligen också på frånvaron från jobbet, precis som det också minskar på arbetstagarnas korta sjukfrånvaroperioder.

FLERA PROBLEM KVARSTÅR

– Det ska räcka med att man muntligt redogör för att barnet blivit sjukt. Jag har stött på några fall där arbetsgivaren inte velat betala ut lön eftersom barnet inte fått se en läkare och inte har ett sjukintyg.

– Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning, säger Kola.

Hon har själv aldrig stött på den här typen av förseelser, alltså har arbetsgivarna i regel inte rätt att kräva sådant.

Om den andra föräldern eller vårdnadshavaren inte kan bli hemma för att sköta om barnet, eller om hen inte får det för sin arbetsgivare, kan man heller inte kräva ett intyg på det. Det räcker med en muntlig redovisning. Kola vill understryka att integritetsreglerna för privatlivet gäller också i arbetslivet.

Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning

Det måste finnas en flexibilitet när det kommer till byte av arbetsskift i fall båda föräldrar med vårdansvar jobbar skift. För föräldrar som jobbar på samma arbetsplats kan treskiftsarbete vålla vissa problem.

– Arbetstagarens egen hälsa, arbetsförmåga och barnets trygghet kan äventyras om man är tvungen att sköta sjukt barn efter ett tungt nattskift. Så ser vi på den här saken.

Genom samarbete och öppen dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare har man tillfälligt klarat av att ändra på arbetspass och arbetstider. Sådana frågor borde man i god tid på förhand fundera på tillsammans i samarbete, skriva ner och dela informationen till alla i arbetsgemenskapen, anser Kola.

Det lönar sig att vara förutseende eftersom det ökar både produktiviteten och välmående i arbetet.

Problem uppstår också då föräldern som är föräldra- eller vårdledig blir sjuk samtidigt med barnet.

– Den andra föräldern får inte lön om hen är tvungen att bli hemma för att sköta barnen.

Arbetsgivaren betalar heller inte lön för den tid som går åt till exempel om den andra föräldern tar sig till sjukhuset för en på förhand planerad operation och den andra föräldern blir hemma för att sköta de andra barnen.

– I kollektivavtalen står det om barn som plötsligt insjuknar, påpekar Kola.

HEMMA MED SJUK 11-ÅRING?

– Rätten till vård av sjukt barn med lön gäller bara för barn under 10 år, säger Janne Heinimäki, avtalsexpert vid teknologisektorn på Industrifacket.

Heinimäki är orolig över att barnets ålder som ger rätt till föräldern att stanna hemma.

– Visst är det tråkigt att måsta lämna en över 10-åring ensam hemma. Vi har redan under flera avtalsrörelser försökt få till stånd en höjning av åldersgränsen, men tyvärr har vi inte lyckats göra ett genombrott.

Janne Heinimäki

Avtalsexperten ser också problem med situationer där till exempel en ensamförsörjare redan använt sina fyra dagar men barnet är fortfarande sjukt och fortfarande måste vårdas hemma.

– Då blir det frågan om skyldigheten att bevilja ledigt för vägande familjeskäl.

Lagen fastställer ändå inte att arbetsgivaren ska betala lön för tiden. Heinimäki uppmuntrar därför till att man i stället ska vända sig till Fpa för att reda ut om det finns möjlighet till ekonomiskt stöd och kolla om kommunen erbjuder tillfällig vård av barn.

Heinimäki är nöjd över att sjukfrånvaro med egen anmälan blivit ett allt vanligare förfarande på arbetsplatserna inom teknologisektorn.

Enligt honom kommer det i regel inte några tvistefall som gäller vård av sjukt barn från arbetsplatserna till förbundskontoret för behandling.

Han vill påpeka att Industrifacket och Teknologiindustrin rf. har redan flera år upprätthållit principen om kontinuerlig förhandling vilket hjälper till när det kommer till tillämpningen av sociala förordningar i arbetslivet.

Genom den gemensamma processen får parterna till stånd gemensamma tolkningar av punkterna i kollektivavtalet.

Heinimäki förundrar sig också över Teknologiindustrin rf. besked om att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal, utan man vill föra alltmer av avtalsverksamheten till företags- och koncernnivå.

– Teknologiindustrins beslut gör arbetsmarknaden stelare, inte mer flexibel.

TEXT SUVI SAJANIEMI
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Niklas Wahlroos arbetsbeskrivning är kort men varierande: ”Jag gör allt som inte elektrikerna gör”

Borgåbon Niklas Wahlroos jobb är att se till att kraftverk och andra industrianläggningar hålls i skick. Det är ett jobb som inneburit såväl översättningsuppdrag i Sverige som underhåll på kärnkraftverket i Lovisa.

7.6.2021

Fortums kraftvärmeverk i Finno i Esbo är borgåbon Niklas Wahlroos arbetsplats den här veckan. Med kraftvärme avses den energiteknik som gör det möjligt att samtidigt producera elektricitet och fjärrvärme med hög verkningsgrad.

Det på 1970-talet invigda kraftverket har genomgått omfattande förändringar under de senaste åren. En stenkolspanna lades ner i fjol som en del av målet att minska på utsläppen i fjärrvärmeproduktionen fram till 2025.

Inget för höjdrädda. Under samma arbetsdag kan Wahlroos jobba på 50 meters höjd med utsikt över havet – eller under jorden.

Men än så länge är det i gång och i pannorna skapas fjärrvärme för runt 200 000 hushåll i Esbo, Grankulla och Kyrkslätt. Det är Wahlroos arbetsgivare Caverion som sköter om underhållet på kraftverket.

– Ibland är det större jobb och i mellan är det mindre. Ofta handlar det om att göra underhåll på så att de inte går sönder då processen är igång, för då blir det dyrt. I de här kraftverken är det ofta frågan om aska och kol och annat som sliter hårt på maskinerna.

”Det som kännetecknar det här jobbet är att man blir smutsig”, säger Niklas Wahlroos.

Det handlar om mekaniskt underhåll och förebyggande service. Att lappa, svetsa, serva, underhålla, och ibland vänta på reservdelar.

– Egentligen gör jag allt som ”strukarna”, eller elektrikerna, inte gör.

Och det är inte så lite det.

SNUBBLADE IN I BRANSCHEN

Det är egentligen av en slump som det blev så att Wahlroos började jobba med mekaniskt underhåll och teknisk service för fem år sedan.

– Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet, säger Wahlroos.

Wahlroos jobbar i regel några veckor i taget på samma ställe. Ofta blir det kraftverk men han har också skött underhåll på Fazers fabrik i Vanda.

Han bodde med sin flickvän i Åbo där hon studerade. Wahlroos började se sig om efter arbete och svarade på en annons där en hyresfirma sökte arbetare till ett rivningsjobb på en månad.

Det gick som det ibland går och den ena månaden blev två, sedan tre och till sist blev Wahlroos erbjuden anställning på Maintpartner, som företaget då fortfarande hette.

Caverion köpte upp Maintpartners verksamhet i Finland, Estland och Polen för två år sedan.

Ungefär vid samma tidpunkt flyttade också Wahlroos tillbaka till Nyland och blev en del av teamet där. Själva enheten ligger i Vanda, men där har han knappt satt sin fot under den senaste tiden.

– Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet.

I hans team jobbar runt 10 personer. De jobbar för det mesta i par, men den här veckan kör Wahlroos solo på grund av att arbetskompisen är på semester.

– Den viktigaste orsaken till att man ska vara två är säkerheten. Det kan vara till exempel att den ena vaktar luckan då den andra jobbar inne i en cistern. Om något händer så kan det vara svårt att ta sig ut. Därför är vi två.

En annan grej som kräver att arbetarskyddet fungerar till max är hetarbeten, till exempel svetsning eller lödning.

– Men här är brandrisken väldigt liten, intygar han.

Här finns allt som kan tänkas behövas på jobbet. Den personliga verktygslådan modell större följer alltid med till följande arbetsplats.

RESER RUNT

Tjugofemåringen Wahlroos pendlar till jobbet från Borgå där han bor med sambo och hund. Det blir 700 kilometer i veckan för tillfället. Även på jobbet är han ofta på resande fot.

I dagens läge jobbar han framför allt på kraftverk och industrianläggningar i Nyland. Tidigare, då han hade Reso i Åbotrakten som hemmabas, var det inte ovanligt att jobbet krävde också längre vistelser i Sverige.

– Det längsta har varit tre månader i Eskilstuna. Till en början var jag tolk när de behövde någon som kunde svenska. Det gjorde jag i två veckor, ett ganska lätt jobb, minns Wahlroos.

I regel jobbar han ändå några veckor eller en månad på ett och samma ställe innan det blir dags för flytt, men det finns undantag.

– Då det är servicestopp på kärnkraftverket i Lovisa brukar det ta tre månader. Där har jag varit två gånger, berättar Wahlroos.

Wahlroos har också kommit in i den fackliga svängen då han valdes till vice förtroendeman. Han har tillsvidare deltagit i ett inledande tillfälle för förtroendemän som ordnades över nätet på grund de begränsningar som kampen mot coronapandemin innebär.

CORONATIDEN INTE SÅ SPECIELL

Wahlroos berättar att coronapandemin ändå på det stora hela inte märkts av på jobbet, förutom då i form av näs- och munskydden som ibland gör att skyddsglasen immar till.

– Det är ofta stora enheter och det finns gott om rum för alla att hålla avstånd. Inte är det någon rusning precis i matsalen heller, berättar han.

Bilen är ett av de viktigaste arbetsredskapen. Speciellt för dem som jourar och rycker ut vid behov. Wahlroos rör sig för det mesta ändå med egen bil.

Snart börjar Wahlroos jobb i kraftverket i Esbo vara över för den här gången.

Nästa anhalt finns högst antagligen i Ingå. Där väntar ett arbete i tunnlar under jorden, där det kan vara si och så med mobilsignal.

– Man måste fara dit arbetet finns, avslutar Wahlroos.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Kollektivavtalet kan vara värt flera tusenlappar i året

Hur långa semestrar vi får njuta sav grundar sig långt på vad som står i lagen, men om semesterlön står det inget i lagboken. Sjuklön och söckenhelgsersättningarna är också bättre i kollektivavtalen än i lagen.

4.6.2022

Hur skulle det kännas om du måste förhandla med arbetsgivaren om semesterlönen? Betalar din arbetsgivare snällt lön till dig under din familjeledighet trots att lagen inte kräver det?

I regel är villkoren för de anställda bättre då man följer kollektivavtalet än då man går enligt vad som står i lagen om anställningsvillkor. Dessutom måste inte arbetstagaren förhandla med arbetsgivaren om varje förmån som överstiger den lagstadgade nivån.

– Om man i pengar jämför värdet mellan de arbetsvillkor som man förhandlat fram och skrivit ner i kollektivavtalet med den nivå som det står i lagen så kan det röra sig om flera tusenlappar i året, säger Riitta Koskinen, avtalsexpert vid Industrifacket.

– Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning, säger Koskinen.

Semester samlar man in oftast enligt semesterlagen, det vill säga 2,5 dagar per inarbetad månad. I några få branscher gäller 3 dagar per månad, till exempel statliga tjänster.

BARA SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN LEDIG MED LÖN?

Om man går enligt lagen så är det bara självständighetsdagen 6.12 som är en ledig dag med full lön om dagen infaller på en dag som den anställda normalt jobbar. Vilka dagar som räknas som söckenhelger med full lön, det beror på kollektivavtalet.

Det gäller också för utnämningsdagar eller så kallade ”pekkasdagar”.

Studieledigheten har man stadgat om i lagen om studieledighet. Studieledigheten är oavlönad enligt lag, men också gällande det har man avtalat om på olika sätt inom ramen för kollektivavtalen.

SJUKLÖN OCH FÖRÄLDRALEDIGHET

Då en arbetstagare blir sjuk eller hamnar ut för en olycka garanterar lagen full lön för nio vardagar.

Även här är kollektivavtalen bättre. Vi kan ta ett exempel från ett av Industrifacktets 35 kollektivavtal. I avtalet för kemisk basindustri betalas sjuklön i enlighet med anställningsförhållandets längd från 28 kalenderdagar till 56 kalenderdagar. ’

Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning

Lagen förutsätter inte att arbetsgivaren betalar lön för den tid som den anställda är föräldraledig eller tillfälligt vårdledig för att sköta om ett sjukt barn. I flera kollektivavtal är också de här dagarna avlönade dagar.

PÅ LÖNEDAGEN VISAR AVTALET SITT SANNA VÄRDE

Senast då lönekvittot kommer på posten eller dyker upp i nätbanken inser man ett hurdant lukrativt papper kollektivavtalet egentligen är. Eftersom Finlands lag inte känner till någon minimilön så är det kollektivavtalen som bestämmer lönerna i branschen – och de allmänna löneförhöjningarna då det är dags för sådana.

I EU höjs röster för en lagstadgad minimilön i medlemsländerna. De finländska och nordiska facken förhåller sig skeptiska till initiativet.

En minimilön kan gynna människor som arbetar i medlemsländer där lönenivån är betydligt lägre, men i Norden kan det innebära en lägre lönenivå än den ”minimilön” som man avtalar om i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

SEMESTERLAGEN SKA UPPDATERAS

I regeringsprogrammet för Sanna Marins regering har man slagit fast att semesterlagen ska ses över och göras om.

Det kan hända att regeringsprogrammet inte på den här punkten kommer att genomföras eftersom varken arbetstagare eller arbetsgivare varit så förtjusta i tanken om att öppna upp lagpaketet.

Arbetsgivarna anser att det är frågan om ett för omfattande projekt medan arbetstagarna oroar sig för att möjligtvis gå miste om förmåner.

Fackcentralen FFC anser att det i den nuvarande semesterlagen finns en miss som borde åtgärdas. Under anställningsförhållandets första år samlar arbetstagaren in endast två dagar semester per månad. FFC:s jurist Anu-Tuija Lehto konstaterar att allt arbete ska samla in lika mycket semester.

Om man ändå går in för att riva upp semesterlagen vill arbetsgivarsidan gå in för att göra om grunderna. Till exempel vill arbetsgivarna kritiskt granska semesterlönen.

För de timanställdas del skulle det också innebära att koefficienterna som man använder för att räkna semesterdagar skulle ses över, meddelar man på Finlands näringsliv EK.

TEXT TIINA TENKANEN
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS