I Skinnarvik på Kimitoön jobbar Industrifackets medlemmar med att montera sjöminor. De anställda tonar ner hemlighetsmakeriet kring jobbet, men någon helt vanlig arbetsplats kan man ändå inte tala om.

Det är torsdagsmorgon och arbetet pågår i verkstadshallarna i Skinnarvik på Kimitoön. Det skruvas, putsas och svetsas helt som vanligt, eller ja – vanligt och vanligt. Här på Marinens depå jobbar nämligen civila Industrifackets medlemmar som monterar och servar sjöminor.

– Jag servar en del som justerar hur snabbt sjöminan sjunker ner under ytan när man lägger den i vattnet, berättar mekanikern Niklas Friman alldeles vardagligt som om han skulle tala om ett oljebyte på bilen.

Friman har jobbat på depån i 28 år och medger att arbetsplatsen och jobbet de gör kanske inte riktigt är helt som på alla andra verkstäder.

– Man blir ju van med tiden. Jag jobbade tidigare på Björkboda låsfabrik men sökte mig hit för att det verkade spännande och intressant. Och intressant är jobbet fortsättningsvis.

Huvudförtroendemannen Jan-Peter Silander är inne på samma spår. Han säger att jobbet är intressant och mångsidigt, men att det själva praktiska arbetet egentligen inte skiljer sig från verkstadsjobb på den civila sidan.

– Jag jobbade själv som bilmekaniker i tio år på en verkstad innan jag började här. Här behöver man inte slåss med kunderna, då en del kunder ville att bilen är färdig redan innan den rullar in på verkstaden. Och så skulle man ännu diskutera och förhandla om priset. Här får vi de resurser vi får, och vi klarar oss oftast riktigt bra med dem. Det är lugnare tempo på det viset.

Det är två olika huvudtyper av minor man jobbar med på verkstaden. Den första typen är så kallade kontaktminor som säkert är bekanta för de flesta från filmerna, nämligen de runda sjöminorna som ligger en bit under ytan och detonerar vid kontakt med fartyg.

– Årsmodellerna på kontaktminorna är från 40- och 50-talet, så vi talar om ganska gammal men samtidigt beprövad teknik som fungerar helt perfekt ännu idag, förklarar vice chefen för minverkstaden, ingenjörlöjtnant Kenneth Eriksson.

Den andra typen av sjöminor är bottenminor. De är moderna, fyllda med elektronik och censorer och alltså betydligt mer komplicerade, trots att de för en lekman vid första ögonkast kunde förväxlas med en kompost eller septiktank.

– Den nyaste modellen är från 2016. De är större och mer känsliga än kontaktminorna och innehåller mer sprängämne, men de är ändå mycket säkrare, eftersom moderna sprängämne är okänsligare och svåra att antända, fortsätter Eriksson.

SÄKERHETEN FÖRST

Det finns en orsak till att depåavdelningen är belägen ute i skärgården, långt ifrån närmaste bosättning. Man arbetar med sprängämnen och trots omfattande säkerhetsföreskrifter, finns ändå risken för att något kan gå snett. Det syns till och med i hur byggnaderna är placerade. Skulle en allvarlig olycka ske, hur osannolikt som helst, skulle chockvågen från explosionen riktas utåt, bort från de övriga byggnaderna, förklarar Eriksson.

– Säkerheten är ytterst viktig för oss. Säkerhetsbestämmelserna tummar vi inte på. Trots att moderna sprängämnen är säkra och svåra att få att detonera, så arbetar vi som om det skulle vara krut som kan antändas av statiskt elektricitet. Vi har stora marginaler i säkerhetsbestämmelserna så att det inte ska ske några olyckor.

Mingranskaren och depåns snickare Sven-Erik Kinos har lätt för att underteckna det här. Han har jobbat på depån i över 32 år och har länge fungerat som huvudförtroendeman och för tillfället som arbetsplatsens arbetarskyddsfullmäktige.

– Vi träffas några gånger om året för att diskutera säkerheten med arbetsgivaren, men vi har aldrig några stora frågor att ta i tu med eftersom säkerheten oberoende alltid är så viktig och bestämmelserna så strikta. Det är små saker som rättas till vid behov. Staten som arbetsgivare är väldigt precis med att allting ska vara i skick, säger Kinos.

Silander håller med och säger att säkerhetsbestämmelserna till och med kan kännas överdrivna.

– Vi är väldigt noga och arbetarskyddet är absolut i skick. När vi jobbar med sprängämnen har vi till exempel skild klädsel, speciella skor som förhindrar statiskt elektricitet och jordningsarmband på oss. Jag känner inte att det skulle vara farligt alls att jobba här.

Tvärtom känns säkerhetsbestämmelserna till och med lite överdrivna emellanåt, men bättre så.

TONAR NER HEMLIGHETSMAKERIET

Depån i Skinnarvik är ett bra exempel på hur mångsidiga branscher som Industrifacket representerar. Men förutom de låsta portarna, en del uniformsklädda militärer, sprängämnen och sjöminor är arbetsplatsen trots allt inte så olik många andra verkstäder.

– En stor del av det vi gör är egentligen inte speciellt hemligt. Alla vet hur kontaktminor ser ut och webben är full av information, säger Friman och tonar ner hemlighetsmakeriet.

– Till en del är ju jobbet också på sätt och vis hemligt. Men vänner och bekanta känner till att jag jobbar här, så de frågar inte så mycket om jobbet och vi har annat än arbete att diskutera på fritiden. Det går ganska bra ihop och inte orsakar det några besvär, fortsätter Silander.

Att jobba för staten och försvarsmakten verkar vara något som uppskattas bland de anställda. Bland annat förmånerna lyfts fram av många.

– Vi har flexibel arbetstid och efter 15 års anställning har vi lång semester, det vill säga 38 dagar ledigt per år. Lönerna är också konkurrenskraftiga jämfört med den civila eller privata sidan. Arbetstagarna får också idrotta under arbetstid två timmar i veckan, räknar Silander upp.

Möjligheten till utbildning är också något som uppskattas.

– Arbetsgivaren erbjuder utbildning och kurser, förutom alla de kurser som Industrifacket erbjuder sina medlemmar, poängterar Silander.

En som har haft konkret nytta av utbildningsmöjligheterna är montören Eija Fredriksson. I ett hörn av verkstaden jobbar hon med element som kommer in i minorna. Först plockar hon dem isär, putsar och servar dem. Efter det smälter hon bort den gamla tenn-beläggningen och gör nya kopplingar. Sen monterar hon ihop elementen igen. Jobbet går på rutin och med yrkesskicklighet, men när hon började jobba på depån för 28 år sedan, hade hon helt andra arbetsuppgifter.

– Jag började ursprungligen jobba här som städerska. I och med en del omstruktureringar skulle jag för 16 år sedan ha tvingats flytta till Försvarsförvaltningens byggverk, men då lediganslog man en montörstjänst här som jag sedan fick. Jag utbildades till montörsjobbet och har idag många olika arbetsuppgifter.

– Det var en riktigt positiv förändring. Städarjobbet är nämligen inte något helt enkelt jobb, det är ganska tungt fysiskt. Men jag får ännu också städa ibland, vilket är trevligt som omväxling. Det här är en bra arbetsplats, med betoning på att jag egentligen kom hit på ett ettårs vikariat, och nu 28 år senare är jag ännu här, fortsätter Fredriksson och skrattar.

Skulle huvudförtroendemannen Jan-Peter Silander få fria händer, är det egentligen bara en sak han skulle förändra på arbetsplatsen. Nämligen rekryteringsprocessen.

– Det som jag skulle ta i tu med genast är rekryteringen av nya mänskor. Den är för långsam inom försvarsmakten. Vi har ett par platser lediga och en montör hade vi redan valt, men i och med att processen tog så länge, så hann den personen få ett annat jobb. Så nu börjar rekryteringsprocessen på nytt. Men annars har jag inte egentligen något att klaga på.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

En varning åt regeringen. Ett stöd för uppsägningsskyddet. Nästan 22 000 av Industrifackets medlemmar på 150 arbetsplatser strejkade onsdagen den 3 oktober.

Industrifackets styrelse beslöt den 24 augusti om omfattande, stegvis framskridande åtgärder som stöd för ett jämställt uppsägningsskydd. Det första skedet, det vill säga övertidsförbudet trädde i kraft den 17 september och gäller tills vidare. Det andra skedet, strejkdagen den 3 oktober stoppade arbetet på omkring 150 arbetsplatser inom Industrifackets branscher. Industrifackets styrelse beslöt den 5 oktober att förbundet tar till hårdare organisationsmässiga åtgärder. Detaljerna om och tidtabellen för de fortsatta åtgärderna meddelas senare. Facket överväger att avstå från påtryckningsåtgärderna om regeringen drar tillbaka förslaget till en ny uppsägningslag och förbinder sig till att inte längre komma med nya propositioner till riksdagen som försämrar arbetslivet.

ISKU INTERIOR, LAHTIS: ”Jag är stolt över vårt gäng”

”Strejken har gått bra”, säger huvudförtroendeman Seppo Päivärinta belåtet. Han har stått som strejkvakt vid porten till Iskus fabrik i Lahtis vid skiftbytet tidigt på morgonen. 350 produktionsarbetare har hållit sig borta.

Det är en kylig morgon vid porten till fabriken Isku Interior. Några av arbetstagarna som hade börjat sitt nattskift under det föregående dygnet har redan gått för dagen. På Iskus område finns flera andra företag där man inte strejkar. Alla som kommer till platsen får frågan om vart de är på väg. Som strejkvakter fungerar vid sidan om huvudförtroendemannen styrelseordförande Eero Nieminen och styrelsemedlem Nina Päivärinta från fackavdelningen för Isku.

– På väg till trådverkstaden? OK, trevlig arbetsdag! Nina Päivärinta ropar glatt till föraren som har stannat bilen efter att ha sett strejkvakterna som samlats.

Huvudförtroendemannen Seppo Päivärinta säger att antalet ordinarie produktionsarbetstagare på möbelfabriken är 296 och antalet inhyrda arbetstagare ett sextiotal. Han konstaterar att arbetstagarna har förstått orsakerna till strejken. Päivärinta understryker att löntagarna har fått utstå mycket redan under en längre tid.

– Mindre bemedlade och fattiga har behandlats verkligen grymt under hela regeringsperioden. De arbetslösa har förödmjukats. Även de som nu har ett jobb, förstår att nedskärningarna i utkomstskyddet för arbetslösa någon gång kan gälla också dem.

”VI FÅR UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER GE EFTER NU”

Nina Päivärinta berättar hur hon senast i går pratat med en bekant fabriksarbetare om orsakerna till strejken.

– Jag förklarade hur läget är och konstaterade att det inte längre fanns någon annan utväg för oss (facket). Han var mycket förståelsefull och uppmuntrade oss till att under inga omständigheter ge efter nu.

Päivärinta har i färskt minne den rad av löntagarfientliga åtgärder som regeringen Sipilä vidtagit, vilka enligt strejkvakten ger full rätt till dagens åtgärder, och mer därtill.

– Vi är tvungna att dra åt skruven, regeringen började ju med tvångslagarna 2015. Sedan kom konkurrenskraftsavtalet som är som att välja mellan pest och kolera. Därefter bröt regeringen mot konkurrenskraftsavtalet i och med den första aktiveringsmodellen. I konkurrenskraftsavtalet enades man ju om att utkomstskyddet för arbetslösa inte längre kommer att försämras, vilket ändå har skett. Den inkomstrelaterade dagpenningen skars ner med 100 dagar och den första aktiveringsmodellen har också skurit ner utkomstskyddet för arbetslösa.

– Det är klart att den sista spiken i kistan kommer i något skede, och det skedet är nu. Arbetsministerns anföranden i går ändrar ingenting, för själva saken, nämligen ojämlikheten förändras inte. Jag tycker att det är utomordentligt bra att FFC enades om en gemensam ståndpunkt. Det enda möjliga är att lagförslaget dras tillbaka!

”SÅ HÄR MYCKET FÅR INGEN UNDERKUVAS”

Eero Nieminen berättar att han har fått – uttryckligen fått, inte varit tvungen att – diskutera strejken på daglig basis.

– Diskussionerna bland de anställda har varit bra och inspirerande. Jag har fått höra att det är fint att facket är på de anställdas sida rent konkret. Det är bra att det nu görs någonting.

Nieminen avfärdar företagarsidans påståenden om ”utomparlamentarisk verksamhet” som osakliga.

– Så här mycket får man inte underkuva arbetstagare, eller någon annan överhuvudtaget. Regeringens diktat strider mot demokratin. När regeringen förtrycker löntagarna och inte går med på att diskutera eller förhandla är vi ju tvungna att agera.

Strejkvakterna vid Isku tror att helt andra åtgärder än avsked på oklara grunder och karensstraff skulle skapa arbete i Finland.

– Övertidsarbete borde begränsas. Övertidsförbudet har visat att inte ens skiftena i stora fabriker fungerar, och att de har problem. Jag har förundrat mig över hur övertidsförbudet kan inverka så här mycket, säger Nina Päivärinta.

– Om den övre gränsen för övertidsarbete stramas åt skulle antalet arbetstillfällen i Finland öka rejält. Det skulle ha en stor inverkan, säger Seppo Päivärinta.

De YTK-medlemmar som slunkit in genom portarna vill Nina Päivärinta påminna om att Allmänna Arbetslöshetskassan inte står vid porten för att försvara arbetarnas rättigheter. Det är ju bara en a-kassa, inte ett fackförbund. YTK har inte heller gett några utlåtanden om hur fel det är att försvaga uppsägningsskyddet. Medlemmar i YTK får inte heller strejkunderstöd.

– Riku Aalto konstaterade att de har gjort sitt val. Jag tycker att det var riktigt bra sagt av ordföranden.

HUVUDFÖRTROENDEMAN NIINA MALM, OVAKO, IMATRA: ”VI HAR UPPLYSTA MÄNNISKOR”

Niina Malm säger att arbetstagarna har förstått varför de strejkar.

Fabriken sysselsätter cirka 470 organiserade arbetstagare i Industrifacket. Fabriken tömdes på folk och stannade av sex på morgonen. Strejkdagen förlöpte smidigt.

– Folk har varit rakryggade och punktliga. Till exempel strejkvakterna var på plats precis som överenskommet.

Enligt Malm är likvärdighet och jämlikhet hörnstenar som man ska hålla sig till.

– Samma regler ska gälla för alla. Det är min förhoppning att vi skulle få en jämlik arbetslagstiftning som omfattar hela Europa. Jag kan inte förstå hur landets regering med hård hand har börjat ensidigt rota i saker som är i ordning. Så här kan det inte fortsätta.

HUVUDFÖRTROENDEMAN ATTE KILPINEN, MÖLNLYCKE HEALTHCARE, S:T MICHEL: ”DET HÄR HANDLAR OM SOLIDARITET”

Enligt Atte Kilpinen förstår de 400 anställda på företaget varför maskinerna inte är i gång på strejkdagen. Fackförbundet Pro är också med för fullt.

Strejkvakterna gjorde sitt morgonskift mellan klockan fem och åtta. Man blev tvungen att anmärka på några strejkbrytare som ville gå till fabriken.

Fabrikschefen var naturligtvis förargad över hur mycket strejken kostar fabriken. Kilpinen hade påmint om att strejken skulle ha kunnat förhindras om ett meddelande om detta gått via arbetsgivarförbundet till regeringen.

– Företagen har dragit nytta av regeringen Sipiläs agerande. Arbetsgivarna behöver inte lida i andras ställe. De har dragit nytta av situationen och kommer att fortsätta att göra det.

Vad om endagsstrejken inte får regeringen att ta sitt förnuft till fånga?

– Då blir vi tvungna att planera fortsatta åtgärder. Vi ger inte upp.

HUVUDFÖRTROENDEMAN MARKO KEMPPAINEN, EXEL COMPOSITES, JOENSUU: ”VI HAR EN TOM FABRIKSSAL”

Marko Kemppainen säger att arbetstagarna har förstått motiveringarna till strejken.

– Det började med konkurrenskraftsavtalet, sedan kom första och andra aktiveringsmodellen, och regeringens löften om att inte lägga sig i arbetstagarnas ställning. Vi litade på löftet och gick in för konkurrensavtalet med långa tänder, men regeringen har svikit sitt ord. Nu måste vi få slut på spelet.

Strejkdagen förlöpte lugnt.

– Ingen har kontaktat oss. Tack vare de tydliga anvisningar som facket gav blev det minimalt med frågor. Strejkunderstödet ansågs som viktigt.

Kemppainen har förundrat sig över företagarnas tankar om att det är nödvändigt att göra sig av med arbetstagare.

– Det verkar konstigt att den första reaktionen på problem är att ge sparken åt arbetstagare. Vad hände med tanken på att hjälpa människor och samarbeta på arbetsplatsen? En företagare är inte sin uppgift vuxen om han eller hon inte inom en sex månaders prövotid kan bedöma om han eller hon vill anställa personen i fråga eller inte.

HUVUDFÖRTROENDEMAN TONI KERÄNEN, OUTOKUMPU STAINLESS, TORNEÅ: ”NU FINNS DET ANLEDNING TILL STREJK”

Toni Keränen säger att det var tyst på stålfabriken på strejkdagen. I strejken deltog 1 500 personer, av vilka 350 var medlemmar i Pro.

– Vi står gemensamt mot en underminering av uppsägningslagen. Lagen ger oss denna möjlighet till samhällspåverkan som det är skäl att utnyttja när det finns orsak till det.

Man har diskuterat i offentligheten om det är rätt att arbetsgivarna får lida på grund av konflikten mellan regeringen och facket. Keränen ser dock att arbetsgivarna har möjlighet att påverka regeringen via sina egna kanaler.

– Hos oss är statsägda Solidium en stor ägare som erbjuder möjlighet till direkt kontakt, säger Keränen.

Keränen skickar hälsningar till statsminister Juha Sipilä.

– Det är skäl att ta mössan i näven, medge sina felbedömningar och ge efter. Jag hoppas att fackets gemensamma hälsningar väger så tungt att de når fram.

VICE HUVUDFÖRTROENDEMAN KALLE FORSMAN, NOKIAN RENKAAT, NOKIA: ”NU SKA VI INTE GE UPP”

Kalle Forsman ser att om vi ger upp nu kan det komma emot ännu svårare saker i framtiden, såsom till exempel avsaknaden av kollektivavtalens allmänbindande karaktär. Regeringens ändringar i uppsägningsskyddet duger inte.

– Inte ändras ju den ojämlika behandlingen i lagförslaget, även om storleken på företaget ändras.

– Om det finns orsak till uppsägning kan man i Finland säga upp med stöd av lagar och förordningar. En företagare ska inte bli förvånad om han eller hon råkar i svårigheter vid olaglig uppsägning av någon som till exempel är sjukledig.

En uppluckring av uppsägningsskyddet skapar inga nya arbetstillfällen. Forsman understryker att arbetarpartierna har lagt fram många goda förslag till förbättring av sysselsättningen.

– Jag förstår nog att det innebär ett stort steg för en småföretagare att anställa sin första eller andra arbetstagare. Varför kan vi då inte stödja sysselsättningen i en situation som denna?

HUVUDFÖRTROENDEMAN KIMMO NATUNEN, UPM PLYWOOD, NYSLOTT: ”MÄNNISKOR BEHÖVER ANSTÄLLNINGSTRYGGHET”

Kimmo Natunen säger att strejkdagen förlöpte föredömligt på fanerfabriken. Enligt Natunen har de anställda kommit med positiv respons på hur deras rättigheter försvaras.

– Syftet med arbetslagstiftningen är att skydda arbetstagaren. Det är därför oacceptabelt att försvaga den. Ett förslag som försvagar uppsägningsskyddet skulle försätta arbetsplatser av olika storlek i en ojämlik ställning.

Natunen påminner om att när konkurrenskraftsavtalet ingicks blev arbetstagarparten lovad att inga ytterligare försämringar av arbetslagstiftningen skulle göras under denna regeringsperiod. Han anser att fackets organisatoriska agerande måste fortsätta tills lagförslaget faller.

När det gäller att främja sysselsättningen måste man söka lösningar genom trepartsberedning, säger han.

– Människor behöver anställningstrygghet. Man ska inte hela tiden behöva vara rädd för att bli uppsagd.

 

TEXT SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN OCH PETTERI RAITO
FOTO LAURI ROTKO, JOHANNA KOKKONEN, JYRKI LUUKKONEN, PAULA MYÖHÄNEN, ARI NAKARI, MARKKU TISSARINEN OCH JARNO VUORINEN

Det är uppdateringsdags. När man utvecklar arbetsplatsen gäller det att ärligt lyfta fram och på riktigt gå igenom problemen.

I bästa fall fungerar planer och program som naturliga delar av produktionen som samtidigt utvecklar verksamheten och förbättrar stämningen på arbetsplatsen. Som en följd mår arbetstagarna bättre och företagets resultat förbättras.

Det är fullt möjligt att utveckla produktionen och trivseln i arbetet, om planerna och programmen görs i verkligt samarbete med personalen. När planerna görs upp måste problemen lyftas fram ärligt och frågorna gås igenom grundligt.

Innan uppdateringsjobbet inleds, är det bra att påminna sig om produktions- och personalstrukturen. Det ger en bra grund för planeringsarbetet. Ett bra planeringsarbete kräver alltid också en kartläggning över risker på arbetsplatsen och en arbetsplatsutredning från företagshälsovården.

”Utgångspunkten för uppdateringsarbetet bör vara att inte göra som alltid förr!”

BEHÖVER UPPDATERING

Verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet

Det här fungerar som en handbok för arbetarskyddsverksamheten på arbetsplatsen och som botten för kartläggningen av risker.
Verksamhetsprogrammet innehåller bland annat en beskrivning av arbetsplatsen, utvecklingsbehov och arbetarskyddsansvarsfördelningen.
Mer information: Arbetarskyddsförvaltningen eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Företagshälsovårdens verksamhetsplan

Företagshälsovårdens verksamhetsplan grundar sig på arbetsplatsutredningen. Företaget har en skyldighet att låta göra ett program för arbetsplatsen. Planen kan vara en del av verksamhetsprogrammet för arbetarskyddet.
Verksamhetsplanen innehåller bland annat arbetsförhållandena på arbetsplatsen.
Mer information: Arbetshälsoinstitutet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Arbetsplatsens jämställdhetsplan

Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämställdhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller till exempel en utredning över löneskillnader mellan kvinnor och män samt vilka åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering på grund av kön.
Mer information: Institutet för hälsa och välfärd eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Arbetsplatsen jämlikhetsplan

Arbetsgivaren måste se till att det finns en jämlikhetsplan på alla företag med minst 30 anställda.
Planen innehåller åtgärder som gjorts för att förhindra diskriminering vid anställning, planering av utbildning, tillgång till utbildning samt vid utdelning av arbetsuppgifter.
Mer information: www.yhdenvertaisuus.fi/sv eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

Personal- och utbildningsplan

Alla företag med minst 20 anställda ska göra en personal- och utbildningsplan. I planen ska komma fram de åtgärder som gjorts för att utveckla och upprätthålla arbetstagarnas kompetens. Planen ska också innehålla information om personalstrukturen.
Mer information: Arbets- och näringsministeriet eller arbetsmiljöenhetens jour, 020 690 449

• Föregående lista innehåller bara huvudpoängerna i vad som skall utredas och lyftas fram.
• Det är också skäl att gå igenom arbetsplatsens rusmedelsprogram.
• När man börjar planera och uppdatera programmen är det viktigt att repetera innehållet och målsättningarna.

TEXT JUHA SUTINEN
ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND
ILLUSTRATION PERTTI OTSAMO

Att vara utomhus och i naturen hör till de bättre sidorna med jobbet som skogsarbetare. Att själv få bestämma hur och när man jobbar är ändå kanske det bästa, säger Södra skogsrevirets huvudförtroendeman Peter Olander.

Efter drygt sex kilometer längs en slingrande grusväg som verkar krympa efter varje kurva, kör skogsarbetarna Peter Olander och Kenneth Rehnberg till sidan av vägen och parkerar bilen. Det är här i Gammelby i Borgå som dagens arbetspass ska göras.

– Det är det här området, eller skiftet, som ska röjas och där någonstans har vi lämnat sågarna över natten. Går vi längs med ån så ska vi nog hitta dem lätt, förklarar Rehnberg medan han visar hur långt de hunnit på det omkring nio hektar stora området som de jobbar med för tillfället.

Det är tyst i skogen och så här långt från närmaste bosättning är det bara djur som man kan stöta på. Olander berättar att de har träffat på både älgar och något vildsvin under årens lopp om morgnarna innan man drar igång motorsågen.

– Vi har inte sett några vargar eller björnar ännu, men jaktlaget har faktiskt sett en björn här i närheten. Men jordgetingarna är ett betydligt större problem. De har av någon orsak varit speciellt tama i år och stiger man i ett jordgetingbo, blir man nog snabbt tvåa, säger Olander samtidigt som den täta skogen öppnar sig.

Väl framme vid en nyskapad skogsglänta som skogsarbetarna röjt fram dagen innan, tar det inte länge innan båda röjningssågarna är upphittade.

– Sågarna väger drygt 10 kg, så det får bli i skogen över natten. Det är ingen vits att bära av och an på dem här i skogsterrängen. Inte är det någon som far iväg med dem härifrån, säger Rehnberg.

– Det är ju till och med svårt att hitta dem själv ibland, skrattar Olander.

SKÖTER SKOGAR FRÅN HANGÖ TILL PYTTIS

Tystnaden bryts abrupt när Olander och Rehnberg drar igång sina sågar och tar i tu med arbetet. Med bestämda steg tar de sig framåt och fäller små träd i rask takt för att röja plats runt de större träden. Efter röjningen kommer de stora skogsmaskinerna.

– Vi tar bort träden som har en diameter på mindre än åtta centimeter. Det är så smått att man inte kan sälja det. Vi städar upp skogsbottnen för skogsmaskinerna. Om det finns små träd vid träden som skogsmaskinens aggregat kniper fast runt, så går det lätt så att kedjan lossnar. Därför ska det röjas upp före man avverkar skogen, förklarar Olander.

– Det ser också snyggare ut i skogen efteråt, annars brister de små träden och blir stående och liggande kors och tvärs. Det här är lite av skogsvård till lika, fortsätter Rehnberg.

Skogsarbetarnas arbetsgivare Södra skogsreviret är en skogsvårdsförening som i första hand erbjuder olika skogsvårdstjänster åt sina medlemmar, det vill säga skogsägarna i området. Föreningens verksamhetsområde sträcker sig från Pyttis i öster till Hangö i väst. Det över 230 kilometer breda området innebär ändå inte att skogsarbetarna behöver resa runt hela Nyland.

– Vi har nio skogsarbetare som sköter skogar i hela området som är uppdelat så att arbetstagarna sköter det jobbet som finns i närheten av var de bor. I medeltal blir arbetsresorna bara kring 20 till 30 kilometer, förklarar Olander.

SJÄLVSTÄNDIGT ARBETE

Både Peter Olander och Kenneth Rehnberg trivs med att jobba i naturen. Ingendera skulle kunna tänka sig att syssla med kontorsarbete. Båda har också en lång karriär bakom sig inom branschen, vilket redan i sig är beskrivande för hur bra de trivs i skogen.

– Ja, det kan man säga. Annars har någonting gått riktigt på tok, konstaterar Olander som har jobbat på reviret sedan 1985.

– Det bästa är friheten i arbetet, att man får göra det på eget sätt och i egen takt. Ingen sitter och kikar på vad du håller på med, fortsätter han.

Rehnberg som har varit på Södra skogsreviret i över 40 år är inne på samma linje.

– Grundkonditionen får man dessutom på köpet, skrattar han.

Friheten att komma och gå som man vill bara jobbet blir gjort, har varit speciellt uppskattat den här ovanligt heta sommaren.

– De riktigt heta dagarna far man på jobb under morgonnatten och hem vid elvatiden. Där kommer friheten i jobbet igen fram som positivt, säger Olander.

Att det blir riktigt tidiga morgnar har ingendera egentligen något emot.

– Det gäller helt enkelt att jobba på morgonen när det är lite svalare. Det går inte att vara här i skogen på eftermiddagarna, säger Rehnberg.

Arbetskläderna och skyddsutrustningen har inte gjort saken lättare i sommarhettan.

– Förutom kläderna så värmer hjälmen ganska snabbt upp en när det är varmt ute, men vi håller skyddsutrustningen på oss när vi arbetar. Skyddsutrustningen hör helt enkelt till jobbet. Det är bara att använda den, säger Rehnberg.

– Det finns inget alternativ när de gäller säkerheten. Om det skulle hända något, så är det också lite illa att försöka förklara hur man kan ha ett så stort hål i huvudet om man har haft hjälmen på sig, inflikar Olander.

Trots de tidiga morgnarna för att undvika de varmaste timmarna, har hettan tagit på.

– Det blir lite problematiskt med drickandet, när man inte riktigt kan ha med sig tillräckligt med vatten ut i skogen. Det finns inte heller något lämpligt ställe att hålla en flaska med sig när man rör sig framåt med röjarsågen. Det har blivit lite huvudvärk emellanåt på eftermiddagarna, säger Olander.

Säkerheten är högt prioriterad och Olander ser inte jobbet som farligt.

– Det är mycket ovanligt att det händer olyckor i vårt arbete. Det är oftast hobbysågarna som råkar ut för olyckor i skogen.

Han medger ändå att det ibland uppstår obehagliga situationer. Röjningsarbete vid vindfällor, alltså efter stormar som fällt träd över stora områden kan vara riktigt farliga.

– När träden ligger kors och tvärs på varandra blir det enorma spänningar i träden. Då måste man verkligen fundera på vad man gör och var man ska börja såga. Då kan man faktiskt vara lite rädd ibland.

SKOGSVÅRD OCH KVARTALSEKONOMI GÅR DÅLIGT IHOP

Röjning hör till de vanligare arbetsuppgifterna som skogsarbetarna jobbar med, men det är ingalunda den enda uppgiften de har. På våren står till exempel plantering på agendan men det finns också en del specialjobb som är lite mer ovanliga men uppskattade.

– Vi har till exempel Sköldvik industriområde här och kärnkraftverket i Lovisa där vi också brukar sköta lite skogsvård med jämna mellanrum. Det är lite extra och annorlunda från det vardagliga, så ganska roligt på det viset, säger Olander.

Vad som är det viktigaste i skogsvården verkar det inte råda något tvivel om, nämligen plantskogsröjningen.

– Det är ändå tyvärr en sak som många skogsägare slarvar med. Det är en jättestor skillnad på hur snabbt skogen växer om man sköter den. Problemet är att om du röjer en plantskog idag, så får du inte dina pengar tillbaka imorgon. Utan du ska räkna med 15 år framåt. Men då får du ju också en större vinst när du har skött röjningen under årens lopp, säger Olander.

Hur bra sköter då skogsägarna överlag om sina ägor?

– En del sköter ju sina skogar helt perfekt medan andra helt glömmer bort att vårda skogarna. Det är förstås en kostnadsfråga, konstaterar Olander.

TEXT JOHAN LUND
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Utbyggnad av produktionsutrymmen, nyanställningar och investeringar i miljonklassen. Lyxsegelbåtstillverkningen i Jakobstad har medvind och orderstocken är fylld ända fram till nästa sommar.

Sedan 1966 har Nautor tillverkat stora och snabba lyxsegelbåtar men företaget har också fått rida ut flera stormar under årens lopp. Efter finanskrisen kämpande företaget och hela branschen i motvind med sinande efterfrågan och också på Nautor tvingades man ta till permitteringar. Idag är situationen en helt annan.

– Vi vet med säkerhet att vi har jobb så det räcker till ända fram till nästa sommar. Så läget är sällsynt bra, berättar huvudförtroendemannen Stefan Sjölund belåtet.

Produktionen går på högvarv och väggarna kommer emot. Tidigare i år flyttade företagets hela snickeriverksamhet från Kronoby till Jakobstad på bekostnad av monteringsutrymme. Nästa sommar är det tänkt att också produktionen av de mindre modellerna och de 80 arbetstagarna i Kållby ska flytta in under samma tak. Det kräver investeringar och stora tillbyggnadsarbeten som redan har börjat.

– Tanken är att det ska spara på transportkostnader och göra det lättare att hålla kontakten mellan de olika avdelningarna. Det kommer att bli färre telefonsamtal och mindre körande av och an mellan Kållby och Jakobstad. Den delen blev ju bättre nu när Kronobyproduktionen flyttade in här, säger Sjölund.

Det goda arbetsläget har också fört med sig nyanställningar. Bara i år har företaget anställt ett tiotal arbetstagare till produktionen. En av de nyaste på företaget är snickaren Nemes Zoltán som började sommarjobba på snickeriet för en dryg månad sedan.

– Mitt yrke är egentligen fiolbyggare, vilket är ganska annorlunda än det jag gör här. Den enda likheten är egentligen att man jobbar med trä. Men jobbet här är jätteintressant och jag hoppas jag får fortsätta efter sommaren.

Medan Zoltán mäter och sågar bitar av ek-faner som senare ska bli en hylla i en av båtarna, berättar han på god svenska att han inte bara är ny på arbetsplatsen eller inom branschen, utan också ny i landet, efter att han för ett år sedan flyttade till Finland från Ungern. Han är lycklig över jobbet på företaget.

– Om du vill jobba med trä och göra hantverk, så tror jag att det här är det bästa stället att vara på i Finland. Jag trivs jättebra.

HUNNIT BYGGA EN ARMADA

Under årtiondena har arbetstagarna på varvet planerat, byggt och sjösatt över 2 000 Swan-båtar av över 100 olika modeller. De flesta är fortfarande i seglingsskick.

– Vi hör till de världsledande aktörerna inom produktionen av högklassiga segelbåtar. Nautor har ju faktiskt funnits till som brand i 52 år, säger Sjölund stolt.

Trots de stora produktionsmängderna är Swan-båtarna, eller åtminstone de större modellerna, ingen helt vanlig syns i den finska skärgården. Största delen av produktionen går på export och kunderna finns i hela världen.

– Största delen går till kunder i Mellan- och Sydeuropa, men vi har också kunder längre bort i till exempel USA. Men båten far ju inte alls alltid dit ägaren bor, utan den kan vara stationerad var som helst och under annan flagg, säger Sjölund.

Oftast kommer kunden, eller segelbåtens kapten med besättning, faktiskt och hämtar båten själv.

– Så är det. Men någon från Nautor åker oftast också med på leveransseglingen. De mindre båtarna levereras ibland också med fraktfartyg eller med lastbil. De går ganska lätt att transportera när man monterar kölen och rodret på plats först när båten är framme, förklarar Sjölund.

Sjölund som själv har varit med på en leveransresa till Southhampton i England berättar att man måste kunna tänka på fötterna när man är ombord, eftersom båtarna inte är helt färdiga när de sjösätts.

– Man måste vara lite mera kreativ eftersom det blir mycket problemlösning på plats och man måste klara sig fast man inte har alla tänkbara verktyg med sig. Men man behöver inte kunna segla för att jobba här. Jag äger inte själv någon båt alls, säger han och skrattar.

FRÅN STORA BÅTAR TILL RIKTIGA JÄTTAR

Den första Swan-båten någonsin, Tarantella, en Swan 36:a som byggdes 1966 köptes tillbaka till företaget i slutet av år 2003. I samband med Nautors 50-årsjubileum. sjösattes den första nya båten i serien Swan 50 och vid det tillfället fick även Tarantella medverka. 36-fotaren (10.9 meter) har grundrenoverats och står i hörnet av produktionshallen. Bredvid den, eller snarare ovanför den, står en färdig, modern Swan 78:a (23,8 meter). Utvecklingen i både formgivning och storlek är omöjlig att undgå. Det vet också modellsnickaren Per-Ole Brännbacka med 44 års erfarenhet på företaget.

– I slutet av 70-talet kom 76-fotaren (23,1 meter), som vi då tyckte att var stor. Men den är ju liten med dagens mått mätt. I mitten av 80-talet byggde vi en 102-fotare (ca 31.1 meter) och den var började ju redan på riktigt vara ganska stor.

Brännbacka som i första hand jobbar med att ta fram nya modeller säger att också själva arbetet och arbetsmetoderna har ändrats mycket under årtiondena.

– När man på 70-talet tog fram en ny modell så ritade vi upp hela båten i naturlig storlek med profil- och vattenlinjer på fanerskivor på golvet, men nu kommer ju allt färdigt utprintat. Det var mycket jobb och blev att gå på knäna i tre–fyra veckor när en ny modell skulle tas fram, minns han.

Produktionsutvecklingen är överlag något som företaget satsar på för att klara sig en den tuffa konkurrensen.

– Skroven kräver ganska mycket utveckling och de har ju ändrats ganska med tiden. Elektroniken går också framåt väldigt snabbt och varje båt vi bygger ska ha det nyaste som finns på marknaden. Ibland kan vi vara tvungna att vänta på att någon ny produkt lanseras, så att båten verkligen har den nyaste möjliga utrustningen när den sjösätts, säger Sjölund.

För tillfället har företaget nio modeller i produktion. Båtarna sträcker sig från 50-fot, eller 15,2 meter till 125-fot, eller 38,1 meter. Hur långa produktionstiderna är och hur många segelbåtar man på årsbasis hinner bygga beror helt på modellen.

– Kanske ett tiotal av de mindre båtarna och maximalt två av de större per år. Produktionstiden för 50-fotarna är runt fyra månader medan det tar omkring ett år och längre att bygga de största modellerna, berättar Sjölund.

Och hur är det med prislappen? Ja, man kan väl säga att det inte är frågan om några var mans jollar som tillverkas här.

– De minsta båtarna går från cirka en miljon euro och vad de allra största båtarna kostar kan jag inte ens svara på, för det vet jag faktiskt inte. Men jag skulle gissa på att 78:orna ligger på runt sju till åtta miljoner euro. Men det är klart att ju större båt det är frågan om, desto mer volym, material och arbete behövs, säger Sjölund.

HANTVERK OCH YRKESSTOLTHET

På däcket av en 78-fotare monterar Brännbacka som bäst en lucka tillfälligt på plats för att se att allt verkligen sitter perfekt innan den går vidare till målning. Det är bara ett exempel på hur noggrannhet och uppmärksamhet på detaljer genomsyrar allt som görs på varvet.

På ytbehandlingsavdelningen lackar Calle Myrskog idag durkar, det vill säga blivande golv till en båt. Arbetsbeskrivningen och komponenterna han jobbar med är lika mångsidiga som båtmodellerna.

– Jag ytbehandlar egentligen allt annat än däck, det vill säga i princip alla slags möbler som kommer in i båtarna och ut på däck. men jag betsar och färgar också, så jobbet blir ju hyfsat omväxlande.

Ytbehandlingen är inte heller något man skyndar med.

– Durkarna är redan betsade så nu lägger vi lacket på. I vanliga fall lägger vi tre lager lack och mellanslipar mellan varje varv. Till sist polerar vi ytan, berättar Myrskog som har jobbat på Nautor i 18 år.

På snickeriavdelningen jobbar Kristian Eklund med att bygga ett skåp som hör till de första möblerna som ska monteras i en ny båt. Han håller med om att jobbet är omväxlande och trivs med de höga kvalitetskraven.

– Innan jag började här jobbade jag på bygge. Kvalitetskraven här är nog hårda jämfört med det mesta. Allt ska vara toppen. Men jag är utbildad artesan så handarbete av hög klass passar ju mig perfekt.

OY NAUTOR AB

GRUNDAT 1966.
HEMORT Jakobstad
PRODUKTION Tillverkar lyxsegelbåtar från 50-fot (15 meter) till 125-fot (38 meter)
VERKSAMHETSOMRÅDE Hela världen, främst Syd- och Mellaneuropa
OMSÄTTNING 38,7 miljoner euro (2016)
PERSONAL 180 produktionsarbetare i Jakobstad (100) och Kållby (80)

TEXT JOHAN LUND
FOTO JOHANNES TERVO

Ett hälsosamt liv byggs upp av små, men viktiga vardagliga handlingar. Det krävs inga underverk, utan regelbundna, små saker som bygger upp helheten. Hörnstenarna är sömn, motion och näring.

Marilla Hokkanen började för 23 år sedan med sitt treskiftesjobb på Metsä-Woods fanerfabrik i Suolahti. Ungdomsåren förknippar hon med en ganska sorgfri inställning.

– Man gick bara på jobb och hoppades på att det går an. Ibland var jag trött, men det gick att återhämta sig eftersom jag kunde sova 12 timmar i streck, vilket inte lyckas längre. Det var på sätt och vis till och med skojigt som ung och nattuggla.

Hokkanen började fästa uppmärksamhet vid ansträngningarna av jobbet när de egna barnen föddes. Då kunde hon plötsligt inte längre själv avgöra dygnsrytmen.

– Då sover man inte längre när man själv vill, utan när barnen sover. Det var dags att ställa om de gamla vanorna.

För Hokkanen är det rytmbytena mellan olika skift som är besvärligast.

– Nattskiftet har alltid varit ganska lätt för mig, medan morgonskiftet är svårare, speciellt efter nattskiftet. I värsta fall har jag inte sovit en blund natten innan morgonskiftet.

NÄR BETONGEN MJUKNAR

Har du sovit? Det är enligt Hokkanen en vanlig fråga bland arbetskompisarna i början av nattskiftet.

– Diskussionen kretsar till stor del kring sovandet, men det är förståeligt. Vi stödjer varandra. Pauserna är viktiga också med tanke på den sociala biten.

Att vara trött på jobbet kan i värsta fall vara en direkt arbetarskyddsrisk.

– Om man är väldigt trött efter midnatt och måste vaka, börjar man må dåligt. En arbetskompis utryckte känslan en gång som att betongen mjuknar under fötterna, och hänvisade till att det kändes som att fabriksgolvet gav efter.

– Det är som tur ett ovanligt tillstånd. Under mina år har det en gång gått så att företagshälsovården skickade hem mig för att jag var för trött för att jobba. Det var rätt gjort.

Hokkanen har utvecklat sina egna knep för att se till sin sömnrytm. Målet är att sova tillräckligt, trots att det inte går helt enligt alla konstens regler.

– När jag till exempel jobbar dags- och kvällsskift unnar jag mig dagsömn. Jag har också hört att man inte borde sova bort sömnbristen under veckosluten, men jag tycker att det är helt okej.

MOTIONERAR OCH ÄTER RÄTT

Förutom sovandet har Hokkanen börjat fästa mera uppmärksamhet på hur hon äter och rör på sig. Hennes råd är att hitta en eller flera grenar som passar en själv, och påminner om att motion inte behöver vara blodigt allvar. Hokkanen ser till att röra på sig mångsidigt minst 2,5 timmar i veckan.

– Motion kan också vara att man går ut i naturen och tar fiskeredskapen med sig. Dessutom gillar jag att göra lättare återhämtningsträning på gymmet för att lätta på spänningar i kroppen. Ibland förivrar jag mig också med zumba eller något liknande.

Att göra fysiskt tungt treskiftsarbete, sköta familjelivet och motionera på fritiden kräver mycket energi. För att klara av det måste man också näringsmässigt svara på energikraven.

– Jag gick till en näringsterapeut just med tanke på orkandet och det var till nytta. Jag började dagligen äta ordentliga måltider och mellanmål, oberoende av arbetsskift. Samtidigt började hålla ett öga på att det inte dröjde för länge mellan måltiderna. Till jobbet har jag med mig mat så att jag kan äta med två timmars mellanrum.

Med tanke på ätandet är nattskiftet svårast, eftersom man kanske inte har någon aptit då. Bland Hokkanens arbetskompisar består arbetsdagens proviant ofta av endast bröd och yoghurt, och många har förundrat sig över hennes betydligt mångsidigare matlåda.

– Jag har med mig pasta, nudlar, soppor och milkshakes, i vilka jag har satt bär och både salt och sött blandat för att göra dem matigare.

För att orka på fanerfabriken gäller det också att hålla vätskebalansen i skick.

– Det blir ibland riktigt varmt på fabriken och ibland räcker det inte med bara vatten. Det sista kaffet dricker jag vid 2–3 tiden på natten.

Experterna: försök inte ändra för mycket för fort

Det finns inga mirakeldieter eller genvägar till ett hälsosamt liv. Lyckligtvis behövs det inte heller. Arbetshälsoinstitutets experter är överens om att det viktigaste är regelbundenhet och realistiska målsättningar.
Sömn är grunden för välmående

SÖMN EN GRUNDLÄGGANDE FÖRUTSÄTTNING

Sömn hör till grundstenarna för återhämtningen, oberoende om vi talar om fysiska eller tankemässiga prestationer.

– Sömnbehovet är individuellt. I medeltal sover mänskor 7,5 timmar, men behovet varierar från sex till tio timmar. Med tanke på återhämtningen är det viktigaste att man sover så mycket att man känner sig pigg, säger forskningsprofessor Mikko Härmä på Arbetshälsoinstitutet.

I och med skiftesjobb blir det svårare att få tag i sömnrytmen. I synnerhet nattarbete och tidiga morgonskift gör det svårt att få tillräckligt sömn. Svårigheterna beror på att kroppens naturliga rytm som följer dygns- och ljusrytmen rubbas. Man jobbar på natten när kroppen helst skulle vila och försöker sova på dagen när kroppen vill vara aktiv.

Det har visat sig att man genom att lägga upp skiftensrotationen på olika sätt, kan påverka hur bra arbetstagaren orkar.

– En snabb rotation med två åtta timmars skift, först morgon-, sedan dagskift- och kvällsskift som följs av fyra lediga dagar stöder sömnen och orkandet bättre än långsamma rotationer med tre eller fyra likadana skift efter varandra. I en snabb rotation hinner dygnsrytmen inte etablera sig.

En tävlande modell är långa, 12 timmars skift, men då gäller det att ta säkerheten i beaktande.

– Det har visat sig att risken för olyckor ökar med långa skift. I slutet av 12 timmars skift är risken för olyckor dubbel och i slutet av 16 timmars skift trefaldig.

Förutom olycksrisken är nattjobb också en hälsorisk som för med sig en högre risk för olika former av cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och reumatism.

– På individnivå är risknivån lägre än den som kommer med till exempel rökning eller övervikt. Men eftersom det är frågan om vanliga sjukdomar och det är en så stor grupp mänskor som gör skiftesarbete så har frågan betydelse på för både folkhälsan och samhällsekonomin.

Härmä påpekar ändå att man genom bra arbetsskiftsarrangemang kan förebygga sjukfrånvaron sjukpensioner.

MOTION ENLIGT EGET TYCKE OCH NIVÅ

Grundregeln för hälsofrämjande motion är att det behövs 2,5 timmar rask motion eller en timme och 15 minuter hård träning per vecka. Därtill behövs ett par muskelkonditionsträningar som inte nödvändigtvis behöver vara längre än 10 minuter var.
Så länge pulsen stiger något, kan den raska motionen vara till exempel vardagsmotion på arbetsresorna, bärplockning, fiske eller trädgårdsarbete. Den hårdare träningen ska sätta hjärtat och blodomloppet i arbete och kan i sin tur vara cykling, stavgång, löpning, skidning eller till exempel simning.

– Motion förlänger livet och effektiverar till exempel hjärnverksamheten. Motion förebygger också många sjukdomar, och inte bara fysiska krämpor utan också till exempel depression, säger äldre forskare Sirpa Lusa på Arbetshälsoinstitutet.

Enligt Lusa är det ändå få som kommer igång på dessa grunder. Bästa motivationen kommer genom att hitta en gren som passar en själv. Dessutom gäller det att lyssna på sin egen kropp när man börjar röra på sig.

– För höga mål motiverar inte. Däremot ska man börja från egen nivå. Om man till exempel är överviktig, sjuk eller har höjd risk för hjärt- och kärlsjukdomar kan man börja med att gå till läkaren för att kolla att det inte finns några hinder för hårdare träning.

Motion smakar inte nödvändigtvis bra till en början, men man ska inte tappa modet.

– Bara man orkar hålla i så länge att det blir en vana, så börjar kroppen och hjärnan reagera positivt. Efter det vinner både hälsan och humöret.

MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN I SKICK

Regelbundna måltider hjälper att orka såväl fysiskt som psykiskt. Till en bra måltidsrytm hör morgonmål, lunch, middag, kvällsmål och tillräckligt många mellanmål. Ett lämpligt mellanrum mellan måltiderna är tre timmar.

Förutom att rytmen är i skick, gäller det att se till att också tallriksmodellen förverkligas vid varje måltid och mellanmål.

– Enligt tallriksmodellen är hälften av måltiden grönsaker. Därtill kommer spannmål, potatis samt en fjärdedel kött, fisk eller höna samt en brödskiva med lite mjukt fett. Till slut kommer bär eller motsvarande efterrätt och mjölkprodukterna, säger specialforskare Eveliina Korkiakangas på Arbetshälsoinstitutet.

Storleken på måltiderna skall också hållas rimliga.

– Stora, tunga måltider med mycket fett och socker gör oss trötta. De höjer snabbt blodsockret men tröttheten följer kvickt.

Korkiakangas poängterar att många kan äta ohälsosamt fast man själv upplever att matvanorna är i skick. Det kan alltså vara skäl att se över sina vanor och om man lägger märke till brister, är det vettigast att lägga realistiska mål och börja förverkliga dem stegvis. För stora förändringar på en gång kan lätt misslyckas och tära på motivationen.

– Många har lätt att se målen på långsikt, men nya vanor behöver mycket övning innan de fastnar. Om man till exempel börjar äta morgonmål eller den där extra frukten under dagen, märker man att energinivån stiger. Det ger motivation att sedan ta steget vidare mot följande mål.

Korkiakangas påminner ändå om att misslyckanden är en naturlig del i förändringsprocessen.

– Få lyckas på första försöket. Misslyckas man, så är det bara att försöka på nytt.

SAKER ATT TÄNKA PÅ

SÖMNRYTMEN är lättare att få tag i om man lägger sig när man är naturligt trött.

SLAPPNA AV och försök sköta bort sådant som orsakar stress innan du lägger dig.

MÖRKER OCH TYSTNAD gör det lättare att somna.

BRA FYSISK KONDITION förbättrar sömnkvaliteten.

SÖMNMEDICINER kan hjälpa efter ett tungt skiftbyte, men skall inte användas kontinuerligt. Effekten avtar och medicinerna är beroendeframkallande.

SKÄRMAR av olika slag bör undvikas innan läggdags, eftersom det blå ljuset från skärmarna kan göra det svårare att somna.

UPPIGGANDE DRYCKER försvårar insomningen. Undvik också att dricka stora mängder innan läggningsdags, eftersom det kan väcka dig och det kan vara svårt att somna om.

ALKOHOL fungerar inte som sömnmedicin. 1–2 portioner kan göra det lättare att slappna av och somna, men alkohol är beroendeframkallande och större mängder försämrar sömnkvaliteten.

FRITIDSMOTIONEN lönar sig att placera dagtid oberoende av arbetsskift.

TILLRÄCKLIG GRUNDKONDITION gör det lättare att orka i vardagen och på jobbet och minskar risken för olyckor.

MÅLTIDSRYTMEN OCH TALLRIKSMODELLEN är viktiga. Speciellt utmanande är matintaget under nattskift då många dricker och äter för lite. Å andra sidan är matsmältningen i viloläge på natten och för tunga måltider kan orsaka magbesvär.

HUSMANSKOST lämpar sig bra också under nattskiftet. Soppor, lådor, krämer, grötar, grönsaker och frukt, mörkt bröd, pålägg, ostar och mjuka fetter. En vuxen behöver 1,5 liter vätska per dag och samma behov gäller under nattskift. Vid tungt arbete eller höga temperaturer stiger behovet lätt till 2–2,5 liter. Vätskebrist orsakar bland annat huvudvärk och trötthet. Bästa törstsläckaren är vatten.

KOFFEIN är inte bra att inta under småtimmarna. Koffeinet är uppiggande och gör det svårare att somna efter nattskiftet.

HÅLL FAST VID SÖMNRYTMEN också under sommaren. Det kan vara överraskande svårt att rucka rytmen tillbaka efter semestern.

 

TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO HANNA-KAISA HÄMÄLÄINEN

Snabba upp- och nedgångar i arbetsmängden, ett nytt företagsnamn och flera organisationsförändringar under den nya ägaren. Bland annat det har präglat vardagen på Viessmanns fabrik i Borgå. Daniel Hannus är huvudförtroendeman för de omkring 240 arbetstagarna som bygger kyldiskar och -skåp.

– Det bästa med uppdraget som huvudförtroendeman är att det är så omväxlande. Det finns hela tiden nya saker att göra. Det är intressant när man får gå runt och tala med alla som jobbar här. Man får också ett bredare perspektiv på saker när man har insyn i vad som händer i företaget som helhet, och inte det som gäller den egna arbetsuppgiften.

Det säger Daniel Hannus som är huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå.

På fabriken i Borgå tillverkar man kyldiskar och kylskåp som används bland annat på kaféer och inom handeln – allt från de stora kyldiskar som finns i hypermarketar till de små och flyttbara diskar som finns i till exempel i kiosker.

Företaget hette tidigare Norpe, men köptes för fem år sedan upp av tyska Viessmann. De första åren efter ägarbytet fortsatte verksamheten i Borgå under det gamla namnet, men sedan ett och ett halvt år tillbaka har man gått under namnet Viessmann. Hannus har jobbat på företaget i sjutton år och nu är han inne på sitt fjärde år som huvudförtroendeman.

Den sammanlagda personalstyrkan är ungefär 350 personer, och av dem jobbar ungefär 240 på fabriksgolvet. Hannus konstaterar att verksamheten den senaste tiden har präglats av både upp- och nergångar.

– Vi hade förväntat oss att vi skulle ha mer jobb det här året än förra året, men sedan hade vi i stället en lugnare period. Nu har vi ändå fått in fler beställningar igen, och företaget har också anställt sommarjobbare, berättar han.

GOD ANDA PÅ ARBETSPLATSEN

Sitt uppdrag som huvudförtroendeman kan Hannus sköta flexibelt, men i snitt får han använda fem timmar per dag för uppdraget. Resten av tiden jobbar han med att gjuta uretan. Uretan används som isolering i kyldiskarna, alltså för att hålla kylan inne och värmen ute. Själva gjutningen går ut på att man sprutar in uretanskum i en form.

– Vi har också haft arbetsrotation, så jag har fått lära mig nya saker. Mångkunnighet är en grej som man satsar på just nu. Vi ska kunna olika arbetsmoment så att vi kan hoppa in där det behövs, berättar Hannus.

Han lyfter fram arbetskamraterna och gemenskapen som det bästa med jobbet.

– Vi har en god anda på arbetsplatsen och det är roligt att komma till arbetet.

Det sämsta med arbetet är enligt Hannus en del av de organisationsförändringar som sker under den nya ägaren. Som huvudförtroendeman är det ofta han som får ta emot arbetstagarnas missnöje om det är något som inte fungerar.

”Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika”, Daniel Hannus, huvudförtroendeman på Viessmann Refrigeration Systems i Borgå

AKTIV INOM POLITIKEN

Hannus är samhälleligt och politiskt aktiv på många plan. Han sitter i Industrifackets fullmäktige och är aktiv inom kommunalpolitiken i Lovisa där han bland annat sitter i stadsfullmäktige för SDP.

Nästa år kommer han dessutom att ställa upp i riksdagsvalet, för efter en medlemsomröstning blev han nominerad av Socialdemokraterna i Nyland.

– Jag vill kämpa för ett rättvist samhälle. Den nuvarande regeringen agerar på ett sätt som jag inte alls kan godkänna. Jag har alltid varit samhälleligt intresserad, men man kan tacka statsminister Juha Sipilä för att jag aktiverade mig inom politiken. Någon måste sätta emot när regeringen tar från de fattiga och ger åt de rika, säger Daniel Hannus.

TEXT JONNY SMEDS / LÖNTAGAREN
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Artikeln har tidigare publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet här eller genom att trycka på bilden nedan.

 

När man arbetar i exceptionellt heta förhållanden ökar arbetsbelastningen och risken för olycksfall. Hettan kan också direkt skada hälsan och minska produktiviteten. Temperaturer mellan 21–25 °C anses enligt arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer vara behagliga.

Höga temperaturer påverkar kroppen på många sätt. När kroppstemperaturen stiger ökar ämnesomsättningen och hjärtat belastas när kroppen försöker kyla ner sig själv genom att öka blodcirkulationen. Musklernas blodcirkulation blir däremot sämre och funktionsförmågan sjunker.

Den ökade ämnesomsättningen orsakar vätskebrist och en mänska kan svettas upp till en liter per timme. Kroppen vätske- och saltbalans rubbas om man inte kommer ihåg att dricka tillräckligt.

Vid bedömning av värmeförhållanden beaktar man hur tungt arbetet är, klädsel och fysikaliska faktorer, det vill säga luftens temperatur, strålningsvärme, luftens hastighet och luftfuktighet. Dessutom upplever och påverkas alla individuellt av värmeförhållandena.

BEHAGLIGA TEMPERATURERNA MELLAN 21–25 °C

Arbetarskyddsförvaltningens rekommendationer för luftens temperatur enligt arbetsbelastningen:

Arbetsbelastning	Rekommenderad temperatur
lätt sittande arbete	21–25 °C
annat lätt arbete	19–23 °C
medeltungt arbete	17–21 °C
tungt arbete	12–17 °C

Om lufttemperaturen på arbetsplatsen trots tekniska åtgärder överstiger 28 °C på grund av värmebölja ska arbetsgivaren begränsa den tid under vilken arbetstagarna arbetar i sådana förhållanden. Längden på en arbetsperiod får vara högst 50 minuter per timme, om arbetstagaren utför lätt eller medeltungt arbete i maskinberoende tempo i en temperatur på 29–33 °C.

Om temperaturen i sådant arbete överstiger 33 °C är den längsta tillåtna arbetsperioden 45 minuter per timme. I dessa situationer borde arbetstagarna kunna arbeta 10–15 minuter per timme i svalare arbetslokaler.

Exponering för hetta kan även ske i mindre temperaturer om arbetet är mycket tungt. Inom bland annat metallindustrin, glasblåsning och keramiska industrin förekommer arbete i heta förhållanden. Heta och fuktiga arbetsförhållanden finns i sin tur till exempel i tvätterier, storkök, pappersindustrin och livsmedelsindustrin. Heta arbetsskeden finns i byggnads-, asfalt- och isoleringsarbeten.

Förebyggande av problem i heta arbetsförhållanden
• isolering av heta stycken, rör och processer
• arbetsutrymmenas avkylning
• arbetsplatsens avkylning
• personlig skyddsutrustning.

Källor och mera information: Arbetarskyddsförvaltningen, Arbetarskyddscentralen

TEXT JOHAN LUND
FOTO JYRKI LUUKKONEN