Industrifackets fullmäktige: Ett tungt coronaår gav lärdom

Industrifackets fokus år 2020 låg på organisering, kollektivavtal och en utveckling av personalens kunnande. Arbetet skulle genomföras till en stor del på distans. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev också tydlig.

21.6.2021

HUVUDBILD: Första delen av Industrifackets fullmäktigemöte hölls på distans. Ordförandena samlades i Helsingfors. I förgrunden Industrifackets ordförande Riku Aalto. I bakgrunden fullmäktigeordförande Jarmo Markkanen.

Industrifackets fullmäktige godkände årsberättelsen och bokslutet för 2020 under distansmötet den 21 juni. Mötet slutförs 12–13. augusti i Vanda.

Kollektivavtalsförhandlingarna som inleddes hösten 2019 slutfördes i början av 2020. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev tydlig.

I vissa branscher genomfördes förhandlingarna i vanlig ordning medan vägen till ett färdigt avtal gick genom tunga stridsåtgärder och riksförlikningsmannens kontor för andra branschers del. Framför allt mekaniska skogsindustrin påverkades av konflikterna.

Industrifacket lyckades med sina viktiga mål för avtalsrörelsen det vill säga en löneuppgörelse som förbättrade arbetarnas köpkraft samt slopandet av de så kallade ”kikytimmarna” som infördes inom ramen för konkurrenskraftsavtalet. Realinkomsterna steg med 1,5 procent.

Följande avtalsrörelse präglas av Skogsindustrins beslut att inte förhandla om rikstäckande kollektivavtal och Teknologiindustrins beslut att flytta över avtalsfrågorna på en ny förening, Teknologiateollisuuden työnantajat ry.

CORONAPANDEMIN KRÄVDE FÖRNYELSE AV FÖRBUNDET

Coronapandemin innebar en stor förändring i arbetet för organisering och medlemsrekrytering då de flesta evenemangen och utbildningarna måste inhiberas.

Verksamheten flyttade över till andra kommunikationsmedel. Industrifacket genomförde organiseringskampanjer på 27 arbetsplatser.

I medlemsrekryteringen satsades det mer än tidigare på arbetstagare med utländsk bakgrund. Dessutom producerades ett flerspråkigt Vi är facket -paket och flera videor.

I några regioner inleddes en kamratstödsgrupp för förtroendemän. Verksamheten ansågs vara lyckad.

Hösten 2020 lade man fokus på att nå de medlemmar som låg under hot om att medlemskapet upphör på grund av obetalda medlemsavgifter. Antalet medlemmar som utesluts ur facket på grund av obetalda avgifter minskade avsevärt.

Studerandemedlemskap är en väg in förbundet. Industrifacket genomförde två kampanjer för att rekrytera studerandemedlemmar. Det gav ett resultat i form av runt 2 300 nya studerandemedlemmar.

Medlemstjänsternas jour på onsdagar förlängdes. Industrifacket tog även i bruk nya datasystem, bland annat det elektroniska kursverktyget Telmo och Keissi, som används för att sköta ärenden som berör intressebevakning.

PÅVERKAN PÅ FLERA NIVÅER

Inför förtroendemannavalet i november-december genomförde förbundet en telefonkampanj där man uppmuntrade tidigare förtroendemän att ställa upp. Förbundet började också skicka ut ett nyhetsbrev till alla arbetarskyddsfullmäktige.

Den regionala verksamheten utvärderades och man fortsatte med att föra utvecklingssamtal med fackavdelningarna. Mot slutet av året inleddes de första fackklinikerna det vill säga utbildningsforum med låg tröskel i form av Teams-möten.

Industrifacket hördes också av de statliga beslutsfattarna i samband med flera frågor. Förbundet uttalade sig om planerna på förändring av lagen om samarbete på arbetsplatserna och deltog i beredandet av lagförslag kring företagsansvar, säsongsarbete och arbetskraftsinvandring.

Industrifacket kan se det som en framgång att regeringen gått in för att förbereda ett långsiktigt industripolitiskt program.

Industrifackets första medlemsundersökning såg dagsljuset år 2020. Den publicerades som en multimediahelhet på förbundets webbplats. Resultaten presenterades också som en artikelserie i Tekijä.

Förbundet utvecklade också sin medlemsservice. I juni öppnade Industrifackets jobbtjänst Arbetstorget i samarbete med Duunitori.

Dessutom inledde förbundet ett tvåårigt samarbete med Finlands Volleybollförbund.

Industrifacket förhandlar om kollektivavtalen

Industrifackets fullmäktige bestämde 21.6.2021 att ändra på modellstadgorna för Industrifackets fackavdelningar.

Avsikten är att göra ansvarsfördelningen mellan förbundet och fackavdelningen under kollektivavtalsförhandlingarna tydligare.

Industrifacket förhandlar om arbetsvillkoren och ingår kollektivavtalen. Fackavdelningarna kan ingå lokala avtal som följer och utgår från kollektivavtalet.

Industrifacket betonar sin roll som avtalspartner, vilket också ursprungligen varit andan i modellstadgarna för fackavdelningarna.

Orsaken till en uppdatering av reglerna för fackavdelningarna är de förändringar som arbetsgivarförbunden gått in för på arbetsmarknaden.

Genom regeländringen skyddar man också förtroendemännens ställning på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Kollektivavtalet skyddar sjuka barn – men det finns fortfarande flera brister

Kollektivavtalet garanterar att förmyndare får full lön för att stanna hemma och ta hand om ett sjukt barn i fyra dagar. Det är bra att komma ihåg att det i lagen inte står något om lön för den tiden.

17.6.2021

– Det är genom kollektivavtalet som det här med lönen kommer ifrån, konstaterar Sari Kola.

Kola är expert på social- och arbetsmiljöfrågor på Industrifacket. Lagen ger personer rätten att stanna hemma i högst fyra dagar för att vårda eller organisera vården för ett sjukt barn. Det är tack vare kollektivavtalet som den anställda får lön för vårddagarna.

Anställda har skyldighet att anmäla om barnet insjuknat, precis som gällande om den anställda själv blivit sjuk – om den rätten är i bruk i företaget. Så länge barn nämns i avtalet.

Sari Kola

– Läkaren brukar i regel skriva ut fyra dagar sjukledigt för säkerhets skull även om barnet kanske inte skulle behöva så många dagar. Genom egen anmälan kan föräldern snabbare gå tillbaka till jobbet, säger Kola.

Egen anmälan för vård av sjukt barn minskar bevisligen också på frånvaron från jobbet, precis som det också minskar på arbetstagarnas korta sjukfrånvaroperioder.

FLERA PROBLEM KVARSTÅR

– Det ska räcka med att man muntligt redogör för att barnet blivit sjukt. Jag har stött på några fall där arbetsgivaren inte velat betala ut lön eftersom barnet inte fått se en läkare och inte har ett sjukintyg.

– Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning, säger Kola.

Hon har själv aldrig stött på den här typen av förseelser, alltså har arbetsgivarna i regel inte rätt att kräva sådant.

Om den andra föräldern eller vårdnadshavaren inte kan bli hemma för att sköta om barnet, eller om hen inte får det för sin arbetsgivare, kan man heller inte kräva ett intyg på det. Det räcker med en muntlig redovisning. Kola vill understryka att integritetsreglerna för privatlivet gäller också i arbetslivet.

Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning

Det måste finnas en flexibilitet när det kommer till byte av arbetsskift i fall båda föräldrar med vårdansvar jobbar skift. För föräldrar som jobbar på samma arbetsplats kan treskiftsarbete vålla vissa problem.

– Arbetstagarens egen hälsa, arbetsförmåga och barnets trygghet kan äventyras om man är tvungen att sköta sjukt barn efter ett tungt nattskift. Så ser vi på den här saken.

Genom samarbete och öppen dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare har man tillfälligt klarat av att ändra på arbetspass och arbetstider. Sådana frågor borde man i god tid på förhand fundera på tillsammans i samarbete, skriva ner och dela informationen till alla i arbetsgemenskapen, anser Kola.

Det lönar sig att vara förutseende eftersom det ökar både produktiviteten och välmående i arbetet.

Problem uppstår också då föräldern som är föräldra- eller vårdledig blir sjuk samtidigt med barnet.

– Den andra föräldern får inte lön om hen är tvungen att bli hemma för att sköta barnen.

Arbetsgivaren betalar heller inte lön för den tid som går åt till exempel om den andra föräldern tar sig till sjukhuset för en på förhand planerad operation och den andra föräldern blir hemma för att sköta de andra barnen.

– I kollektivavtalen står det om barn som plötsligt insjuknar, påpekar Kola.

HEMMA MED SJUK 11-ÅRING?

– Rätten till vård av sjukt barn med lön gäller bara för barn under 10 år, säger Janne Heinimäki, avtalsexpert vid teknologisektorn på Industrifacket.

Heinimäki är orolig över att barnets ålder som ger rätt till föräldern att stanna hemma.

– Visst är det tråkigt att måsta lämna en över 10-åring ensam hemma. Vi har redan under flera avtalsrörelser försökt få till stånd en höjning av åldersgränsen, men tyvärr har vi inte lyckats göra ett genombrott.

Janne Heinimäki

Avtalsexperten ser också problem med situationer där till exempel en ensamförsörjare redan använt sina fyra dagar men barnet är fortfarande sjukt och fortfarande måste vårdas hemma.

– Då blir det frågan om skyldigheten att bevilja ledigt för vägande familjeskäl.

Lagen fastställer ändå inte att arbetsgivaren ska betala lön för tiden. Heinimäki uppmuntrar därför till att man i stället ska vända sig till Fpa för att reda ut om det finns möjlighet till ekonomiskt stöd och kolla om kommunen erbjuder tillfällig vård av barn.

Heinimäki är nöjd över att sjukfrånvaro med egen anmälan blivit ett allt vanligare förfarande på arbetsplatserna inom teknologisektorn.

Enligt honom kommer det i regel inte några tvistefall som gäller vård av sjukt barn från arbetsplatserna till förbundskontoret för behandling.

Han vill påpeka att Industrifacket och Teknologiindustrin rf. har redan flera år upprätthållit principen om kontinuerlig förhandling vilket hjälper till när det kommer till tillämpningen av sociala förordningar i arbetslivet.

Genom den gemensamma processen får parterna till stånd gemensamma tolkningar av punkterna i kollektivavtalet.

Heinimäki förundrar sig också över Teknologiindustrin rf. besked om att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal, utan man vill föra alltmer av avtalsverksamheten till företags- och koncernnivå.

– Teknologiindustrins beslut gör arbetsmarknaden stelare, inte mer flexibel.

TEXT SUVI SAJANIEMI
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Niklas Wahlroos arbetsbeskrivning är kort men varierande: ”Jag gör allt som inte elektrikerna gör”

Borgåbon Niklas Wahlroos jobb är att se till att kraftverk och andra industrianläggningar hålls i skick. Det är ett jobb som inneburit såväl översättningsuppdrag i Sverige som underhåll på kärnkraftverket i Lovisa.

7.6.2021

Fortums kraftvärmeverk i Finno i Esbo är borgåbon Niklas Wahlroos arbetsplats den här veckan. Med kraftvärme avses den energiteknik som gör det möjligt att samtidigt producera elektricitet och fjärrvärme med hög verkningsgrad.

Det på 1970-talet invigda kraftverket har genomgått omfattande förändringar under de senaste åren. En stenkolspanna lades ner i fjol som en del av målet att minska på utsläppen i fjärrvärmeproduktionen fram till 2025.

Inget för höjdrädda. Under samma arbetsdag kan Wahlroos jobba på 50 meters höjd med utsikt över havet – eller under jorden.

Men än så länge är det i gång och i pannorna skapas fjärrvärme för runt 200 000 hushåll i Esbo, Grankulla och Kyrkslätt. Det är Wahlroos arbetsgivare Caverion som sköter om underhållet på kraftverket.

– Ibland är det större jobb och i mellan är det mindre. Ofta handlar det om att göra underhåll på så att de inte går sönder då processen är igång, för då blir det dyrt. I de här kraftverken är det ofta frågan om aska och kol och annat som sliter hårt på maskinerna.

”Det som kännetecknar det här jobbet är att man blir smutsig”, säger Niklas Wahlroos.

Det handlar om mekaniskt underhåll och förebyggande service. Att lappa, svetsa, serva, underhålla, och ibland vänta på reservdelar.

– Egentligen gör jag allt som ”strukarna”, eller elektrikerna, inte gör.

Och det är inte så lite det.

SNUBBLADE IN I BRANSCHEN

Det är egentligen av en slump som det blev så att Wahlroos började jobba med mekaniskt underhåll och teknisk service för fem år sedan.

– Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet, säger Wahlroos.

Wahlroos jobbar i regel några veckor i taget på samma ställe. Ofta blir det kraftverk men han har också skött underhåll på Fazers fabrik i Vanda.

Han bodde med sin flickvän i Åbo där hon studerade. Wahlroos började se sig om efter arbete och svarade på en annons där en hyresfirma sökte arbetare till ett rivningsjobb på en månad.

Det gick som det ibland går och den ena månaden blev två, sedan tre och till sist blev Wahlroos erbjuden anställning på Maintpartner, som företaget då fortfarande hette.

Caverion köpte upp Maintpartners verksamhet i Finland, Estland och Polen för två år sedan.

Ungefär vid samma tidpunkt flyttade också Wahlroos tillbaka till Nyland och blev en del av teamet där. Själva enheten ligger i Vanda, men där har han knappt satt sin fot under den senaste tiden.

– Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet.

I hans team jobbar runt 10 personer. De jobbar för det mesta i par, men den här veckan kör Wahlroos solo på grund av att arbetskompisen är på semester.

– Den viktigaste orsaken till att man ska vara två är säkerheten. Det kan vara till exempel att den ena vaktar luckan då den andra jobbar inne i en cistern. Om något händer så kan det vara svårt att ta sig ut. Därför är vi två.

En annan grej som kräver att arbetarskyddet fungerar till max är hetarbeten, till exempel svetsning eller lödning.

– Men här är brandrisken väldigt liten, intygar han.

Här finns allt som kan tänkas behövas på jobbet. Den personliga verktygslådan modell större följer alltid med till följande arbetsplats.

RESER RUNT

Tjugofemåringen Wahlroos pendlar till jobbet från Borgå där han bor med sambo och hund. Det blir 700 kilometer i veckan för tillfället. Även på jobbet är han ofta på resande fot.

I dagens läge jobbar han framför allt på kraftverk och industrianläggningar i Nyland. Tidigare, då han hade Reso i Åbotrakten som hemmabas, var det inte ovanligt att jobbet krävde också längre vistelser i Sverige.

– Det längsta har varit tre månader i Eskilstuna. Till en början var jag tolk när de behövde någon som kunde svenska. Det gjorde jag i två veckor, ett ganska lätt jobb, minns Wahlroos.

I regel jobbar han ändå några veckor eller en månad på ett och samma ställe innan det blir dags för flytt, men det finns undantag.

– Då det är servicestopp på kärnkraftverket i Lovisa brukar det ta tre månader. Där har jag varit två gånger, berättar Wahlroos.

Wahlroos har också kommit in i den fackliga svängen då han valdes till vice förtroendeman. Han har tillsvidare deltagit i ett inledande tillfälle för förtroendemän som ordnades över nätet på grund de begränsningar som kampen mot coronapandemin innebär.

CORONATIDEN INTE SÅ SPECIELL

Wahlroos berättar att coronapandemin ändå på det stora hela inte märkts av på jobbet, förutom då i form av näs- och munskydden som ibland gör att skyddsglasen immar till.

– Det är ofta stora enheter och det finns gott om rum för alla att hålla avstånd. Inte är det någon rusning precis i matsalen heller, berättar han.

Bilen är ett av de viktigaste arbetsredskapen. Speciellt för dem som jourar och rycker ut vid behov. Wahlroos rör sig för det mesta ändå med egen bil.

Snart börjar Wahlroos jobb i kraftverket i Esbo vara över för den här gången.

Nästa anhalt finns högst antagligen i Ingå. Där väntar ett arbete i tunnlar under jorden, där det kan vara si och så med mobilsignal.

– Man måste fara dit arbetet finns, avslutar Wahlroos.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Kollektivavtalet kan vara värt flera tusenlappar i året

Hur långa semestrar vi får njuta sav grundar sig långt på vad som står i lagen, men om semesterlön står det inget i lagboken. Sjuklön och söckenhelgsersättningarna är också bättre i kollektivavtalen än i lagen.

4.6.2022

Hur skulle det kännas om du måste förhandla med arbetsgivaren om semesterlönen? Betalar din arbetsgivare snällt lön till dig under din familjeledighet trots att lagen inte kräver det?

I regel är villkoren för de anställda bättre då man följer kollektivavtalet än då man går enligt vad som står i lagen om anställningsvillkor. Dessutom måste inte arbetstagaren förhandla med arbetsgivaren om varje förmån som överstiger den lagstadgade nivån.

– Om man i pengar jämför värdet mellan de arbetsvillkor som man förhandlat fram och skrivit ner i kollektivavtalet med den nivå som det står i lagen så kan det röra sig om flera tusenlappar i året, säger Riitta Koskinen, avtalsexpert vid Industrifacket.

– Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning, säger Koskinen.

Semester samlar man in oftast enligt semesterlagen, det vill säga 2,5 dagar per inarbetad månad. I några få branscher gäller 3 dagar per månad, till exempel statliga tjänster.

BARA SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN LEDIG MED LÖN?

Om man går enligt lagen så är det bara självständighetsdagen 6.12 som är en ledig dag med full lön om dagen infaller på en dag som den anställda normalt jobbar. Vilka dagar som räknas som söckenhelger med full lön, det beror på kollektivavtalet.

Det gäller också för utnämningsdagar eller så kallade ”pekkasdagar”.

Studieledigheten har man stadgat om i lagen om studieledighet. Studieledigheten är oavlönad enligt lag, men också gällande det har man avtalat om på olika sätt inom ramen för kollektivavtalen.

SJUKLÖN OCH FÖRÄLDRALEDIGHET

Då en arbetstagare blir sjuk eller hamnar ut för en olycka garanterar lagen full lön för nio vardagar.

Även här är kollektivavtalen bättre. Vi kan ta ett exempel från ett av Industrifacktets 35 kollektivavtal. I avtalet för kemisk basindustri betalas sjuklön i enlighet med anställningsförhållandets längd från 28 kalenderdagar till 56 kalenderdagar. ’

Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning

Lagen förutsätter inte att arbetsgivaren betalar lön för den tid som den anställda är föräldraledig eller tillfälligt vårdledig för att sköta om ett sjukt barn. I flera kollektivavtal är också de här dagarna avlönade dagar.

PÅ LÖNEDAGEN VISAR AVTALET SITT SANNA VÄRDE

Senast då lönekvittot kommer på posten eller dyker upp i nätbanken inser man ett hurdant lukrativt papper kollektivavtalet egentligen är. Eftersom Finlands lag inte känner till någon minimilön så är det kollektivavtalen som bestämmer lönerna i branschen – och de allmänna löneförhöjningarna då det är dags för sådana.

I EU höjs röster för en lagstadgad minimilön i medlemsländerna. De finländska och nordiska facken förhåller sig skeptiska till initiativet.

En minimilön kan gynna människor som arbetar i medlemsländer där lönenivån är betydligt lägre, men i Norden kan det innebära en lägre lönenivå än den ”minimilön” som man avtalar om i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

SEMESTERLAGEN SKA UPPDATERAS

I regeringsprogrammet för Sanna Marins regering har man slagit fast att semesterlagen ska ses över och göras om.

Det kan hända att regeringsprogrammet inte på den här punkten kommer att genomföras eftersom varken arbetstagare eller arbetsgivare varit så förtjusta i tanken om att öppna upp lagpaketet.

Arbetsgivarna anser att det är frågan om ett för omfattande projekt medan arbetstagarna oroar sig för att möjligtvis gå miste om förmåner.

Fackcentralen FFC anser att det i den nuvarande semesterlagen finns en miss som borde åtgärdas. Under anställningsförhållandets första år samlar arbetstagaren in endast två dagar semester per månad. FFC:s jurist Anu-Tuija Lehto konstaterar att allt arbete ska samla in lika mycket semester.

Om man ändå går in för att riva upp semesterlagen vill arbetsgivarsidan gå in för att göra om grunderna. Till exempel vill arbetsgivarna kritiskt granska semesterlönen.

För de timanställdas del skulle det också innebära att koefficienterna som man använder för att räkna semesterdagar skulle ses över, meddelar man på Finlands näringsliv EK.

TEXT TIINA TENKANEN
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

”Jag vill utmana mig själv” – Mästare2021 gav unga proffs chansen att visa vad de går för

Nea Kallio från Axell Brusaby i Kimito tog hem segern i hästskötsel i årets upplaga FM i yrkesskicklighet. Industrifacket belönade segrarna i fyra tävlingskategorier.

26.5.2021

Finalen i Mästare2021-tävlingarna ordnades den här gången på 12 olika orter samtidigt 18–20.5. Runt 350 proffs och blivande proffs under 22 år tog sig vidare till finalerna från semifinalskedet.

Nea Kallio, som studerar vid yrkesinstitutet Axxels naturbruksenhet Brusaby i Kimito, tog hem segern tävlingsgrenen hästskötsel. Från början var det inte alls självklart att hon skulle delta i tävlingen.

– Först ville jag egentligen inte delta eftersom jag inte ser mig som en tävlingsmänniska, men sen kom jag på andra tankar. Jag lärde mig mycket under de här tre dagarna, säger Kallio.

Under de tre tävlingsdagarna fick deltagarna bland annat sköta hästen under hela den pågående tävlingen, sko hästen och lösgöra hästskor, sela hästen och göra en hälsogranskning.

– När man har skott hästar en hel dag känner man verkligen av det i låren på kvällen, säger hon.

Nea Kallio, segrare i tävingsklassen hästskötsel. FOTO SKILLS FINLAND

För Kivelä har hästar varit en del av hennes vardag sedan hon var sju år gammal. Hon hade dubbelexamen närvårdare-student i bagaget när hon bestämde sig för att söka till hästskötarlinjen.

– För mig handlar att vara med hästar också om att samtidigt både samla tankar och tömma huvudet. Hästar och andra djur lever här och nu. Vi människor kan lära oss mycket av dem, säger Kallio.

– Jag har alltid velat hjälpa människor. I framtiden skulle jag gärna jobba med någon terapiform där man använder djur som stöd, säger Kallio.

Finskspråkiga Kallio bor i Pemar och pendlar till skolan i Kimito, där utbildningen sker på svenska.

– Jag förstår nästan allt. Ibland måste jag fråga något för att det ska vara bli tydligt, men allt har gått bra säger hon.

Förutom Kivelä deltog också Cassandra Randström från Axxell i årets upplaga av FM i yrkesskicklighet. På Axxel Brusaby i Kimito kan grundexamensstuderande studera till hästskötare, djurskötare, landsbygdsföretagare och skogsarbetare och skogsserviceproducent.

Sommarplanerna är redan på det klara för vinnaren.

– Det kommer att bli en sommar med många ridläger, där jag ska jobba. Samtidigt får jag också avlagt praktikpoäng som räknas till min examen, säger hon.

”DET FINNS ALLTID JOBB FÖR EN SKICKLIG CNC-OPERATÖR”

I tävlingsserien för CNC-operatörer tog Valtteri Meurasalo från Siilinjärvi segern. Till uppgifterna hörde bland annat att svarva och fräsa, vanliga arbetsmoment inom industrin. Slutresultatet bestod också av ett delmoment där man mätte CNC-operatörens teorikunskaper.

– Det var tillräckligt utmanande uppgifter så att man verkligen får fram skillnaderna, konstaterar Meurasalo.

Valtteri Meurasalo fick sin yrkesexamen slutförd genom att delta i tävlingen Mästare2021. Jobb har han också redan på lut. FOTO SKILLS FINLAND/ SEPPO KOLEHMAINEN

Mästaretävlingena var samtidigt ockspå itaja-kilpailu oli Meurasalon koneistajaopintojen huipennus, sillä koululla tarvitsee enää käydä hakemassa tutkintopaperit.

– Jag fick mina sista studiepoäng genom att delta i den här tävlingen, säger Meurasalo.

Följande steg för Meurasalo blir att militärtjänstgöringen och efter det kallar arbetslivet. Jobb har Meursalo redan fixat. Efter militären börjar han jobba med hydraulikpumpar på Hydroline Oy:s fabrik i Siilinjärvi.

– Det finns alltid jobb för skickliga maskinoperatörer, säger Meurasalo.

INDUSTRIFACKET BELÖNAR MÄSTARNA

Industrifacket belönar de tre bästa i fyra olika tävlingskategorier. Vinnaren får 800 euro, tvåan 600 euro och trean 400 euro.

Valtteri Meurasalo från CNC-koneistus-lajin voitti Valtteri Meurasalo Savon ammattiopistosta. Juho Saastamoinen från Savon ammattiopisto tog silver medan bronset gick till Miika Aaltonen från Keuda.

I tävlingsgrenen klädtillverkning tog Ellen Kälkäjä från OSAO i Uleåborgstrakten segern. Toiseksi sijoittui Elise Nikula Stadin ammatti- ja aikuisopisto i Helsingfors medan Saara Honka från Omnia i huvudstadsregionen slutade på tredje plats.

Medieplanering Mediasuunnittelu-lajin voitti Ida Myllys Careeriasta. Toiseksi sijoittui Ilari Antila OSAO:sta ja kolmanneksi sijoittui Taru Puputti Careeriasta.

I tävlingsklassen för maskin- och underhåll gick segern till Justus Mäkelä från Salpaus. Andra och tredje plats gick till Vamia i Vasa och Viljam Mäenpää och Eetu Keskinen.

Tyvärr tävlade man inte den här gången i möbelsnickeri eftersom tävlingen som skulle gå av stapeln i Kalajoki inhiberades på grund av coroaläget som snabbt blivit sämre på orten.

Alla resultat går att hitta på Mästare2021-tävlingens webbsidor.

VIRTUELL TÄVLING I CORONANS TID

Industrifacket var nu för tredje gången med i egenskap av officiell samarbetspartner i Mästare-tävlingen. Industrifackets organisationsombudsman Petteri Männistö vill föra fram att tävlingen är en viktig del i arbetet för att yrkesutbildningen ska utvecklas och få det erkännande det förtjänar.

Den höga nivån på utbildningen tillsammans med den tekniska utvecklingen kommer varje år fram i tävlingen. Därför ska vi också i fortsättningen satsa på det, hävdar Männistö.

Organisationsombudsmännen Petteri Männistö och Tuomas Suihkonen och Kari Hyytiä, expert på yrkesutbildning, deltog i Mästare2021 och representerade Indsutrifacket den här gången på distans. FOTO KITI HAILA

Industrifacket har i år av förståliga skäl satsat på att en så stor del av verksamheten som möjligt ska gå att ordna på distans. Därför hade förbundet gått inför att bygga en virtuell monter på mässan i anknytning till tävlingarna.

Nästa år kommer FM i yrkesskicklighet att gå av stapeln i Björneborg.

ARBETSGRUPP JOHANNES WARIS OCH ANTTI HYVÄRINEN

KOMMUNALVALET: Genom att rösta kan du påverka din vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto. De flesta av Industrifackets medlemmar säger att de kommer att rösta i kommunalvalet.

Finländarna går till kommunalval den 13 juni. Eller egentligen förrättar man 293 val i kommunerna i fastlands-Finland. Ålänningarna får vänta till 2023.

I jämförelse med riksdagsvalet är valdeltagandet år efter år lägre (58,9 i kommunalvalet 2017), för att inte tala om presidentvalet. Av de nationella valen är det endast EU-valet där intresset är svalare bland väljarna. I kommunerna görs ändå de beslut som konkret påverkar vardagen för vanliga arbetande människor.

Industrifackets forskningsenhet har vänt sig till medlemmarna med ett frågebatteri och fler än 1 800 medlemmar svarade.

Resultatet visar att fyra av fem medlemmar har för avsikt att rösta i kommunalvalet. Endast fem procent av de tillfrågade uppger att de inte kommer rösta i valet, medan 12 procent fortfarande är osäkra.

PARTI OCH VÄRDERINGAR VIKTIGA

Omkring 40 procent av medlemmarna säger att de i första hand röstar på parti – och att det rör sig om samma parti i varje val. En lika stor grupp uppger att de är så kallade rörliga väljare. En femtedel sade sig i första hand rösta på person.

Social- och hälsovårdstjänsterna är i ljuset av resultaten i enkäten det som medlemmarna anser att utgör de viktigaste frågorna i valet. Det är också i den här sektorn som förändringar står inför dörren i och med vårdreformen.

Kandidatens parti (66%), värderingar (83 %) och kärnfrågor (61 %) utgör de viktigaste kriterierna då medlemmarna går in i valbåset medan erfarenhet av kommunalpolitik (25 %), ålder (14 %) och kön känns mindre viktigt.

I Industrifackets led finns det aktiva medborgare som gärna deltar i beslutsfattandet. Det kommer fram i att en knapp tiondedel av deltagarna i enkäten själva kandiderar i valet.

TEXT JOHANNES WARIS

Bevara den kommunala servicen

Marika Schön

Raseborg
Lagerarbetare
Konecranes

”Kommunen ska behålla servicen i egen regi och inte sälja ut den. Det finns gott om exempel där kvaliteten blir lidande. Jag tänker till exempel på kökspersonal, åldringsvården och fastighetsskötarna. Jag tycker över lag ändå att den kommunala servicen funkar bra i Raseborg.

Ifjol samarbetsförhandlade Raseborgs stad och bestämde sig för att göra sig av med 60 årsverken och då försvann det jobb bland annat från tekniska sektorn – fastighetsunderhållet, kosthållet och städpersonalen.

Det är klart att det också behövs mer arbetsplatser i regionen. Det lockar också nya invånare till kommunen.

Jag vill uppmana alla att gå och rösta!”

Stoppa marginaliseringen av unga

Kristian Norho

Tammerfors
Gjuteriarbetare
Tevo Lokomo Oy

”Jag hoppas att man gör allt för att ungdomarna inte marginaliseras. Det måste stoppas innan det är för sent. Jag vet att man gör mycket för att förhindra utslagning. Men jag hoppas att det i Tammerfors skulle finnas uppsökande ungdomsarbete.

Jag önskar att man tog mer kontakt med de unga som till exempel har med barnskyddet att göra. Jag tänker inte i första hand på pengar, men det blir billigare för samhället om ett barn eller ungdom får hjälp innan han eller hon hamnat på villovägar.

Om staden erbjuder mindre bemedlade eller annars utsatta familjer möjligheten till hobbyverksamhet till ett rimligt pris, skulle man säkert kunna undvika större problem i ett senare skede.

Ofta är det så att ungdomar behöver en lätt knuff från de vuxnas sida, diskussioner och att man håller kontakten.”

En bra småbarnspedagogik skapar trygghet

Jenna Pokka

Torneå
Processkötare
Outokumpu Stainless Oy, Outokumpu

”För mig som är mamma till två barn är det viktigt att skolorna och småbarnspedagogiken håller en hög standard. Jag har en 6-åring som går i förskolan och en 9-åring som går i trean.

Det finns tillräckligt med personal i dagvården och personalen är kompetent. Jag och min man får våra turlistor på fabriken för ett år åt gången, men om det blivit någon akut förändring eller knepig situation så har dagvården kommit emot på kort varsel.”

Närservicen är viktig

Jari Väänänen

Kuopio
Anställd vid simhall
Kuopio

”Då Maaninka slogs samman med Kuopio bodde det 3 500 personer här. Då ville Kuopio skära i hälsovårdstjänsterna. Vi kommuninvånare var av en annan åsikt och vi lyckades år 2019 med att rädda hälsocentralen – tills vidare.

Maaninka är en landsbygdsort. Det finns gott om äldre människor här. Därför skulle det vara viktigt med tillgång till hälsovård i kyrkbyn. Till Siilinjärvi är det 20 kilometer, från de mer avlägsna byarna kan det bli en resa på 30–40 km.”

ARBETSGRUPP SUVI SAJANIEMI, JOHANNES WARIS OCH JUHANI ARO

Riku Aalto: I kommunerna görs besluten om människornas vardag

”I kommunerna besluter man om saker som på många sätt berör invånarnas vardag. Industrifackets medlemmar måste se till att deras röst hörs då besluten fattas”, säger Riku Aalto.

– Våra medlemmar använder sig mycket av den offentliga servicen. Vi kan nämna dagis, skolor, hälsovård, socialservice och fritidsaktiviteter. En ansenlig del av det som gör att man trivs med livet skapas av att den här servicen är i skick, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Aalto anser också att kommunerna spelar en viktig roll när det kommer till att skapa förutsättningar för företagen i kommunerna.

– Det är viktigt att det finns privata företag som skapar jobb och på så sätt också skatteinkomster till den offentliga sektorn. Det är endast så vi kan finansiera vårt välfärdssamhälle och hålla fast vid löftet om välfärd för medborgarna, säger Aalto.

– I praktiken handlar det till exempel om stadsplanering, kommunal infrastruktur, bygglov och liknande service genom vilka man kan påverka företagens förmåga att driva sin verksamhet och göra investeringar. För oss är det viktigt att man i kommunerna förstår industrins betydelse för att skapa välfärd, fortsätter han.

ARBETARENS RÖST SKA HÖRAS

Aalto anser att det i kommunfullmäktige runtom i landet behövs fler personer med bakgrund inom industrin för att besluta om våra gemensamma frågor.

– Det är rätt vanligt att de kommunalt anställda är välrepresenterade i fullmäktige och stadsstyrelser, men användarnas representation ligger inte riktigt lika bra till.

– Kommunalvalet är en ypperlig chans till att balansera läget så att allt fler personer med bakgrund i industrin är med om att fatta besluten om de kommunala tjänsterna.

Industrifackets mål är att fackmedlemmarnas och industriarbetarnas röst ska höras – också på kommunal nivå.

– Beslutsfattandet blir mer öppet och tar bättre i hänsyn till kommuninvånarnas behov, då man ser på saker och motiverar besluten från olika synvinklar. För det andra är att sambandet mellan industri och välfärd lyfts fram en orsak till att Industrifacket stöder sina medlemmar, som ställer upp i kommunalvalet, ekonomiskt och med kommunikationen, oberoende vilket politiskt parti det gäller.

– Valdeltagandet i senaste kommunalval låg på 59 procent. Det betyder att varje röst är värd så gott som det dubbla då varannan röst uteblir. Varför skulle man ge bort makten, när det är möjligt att hålla fast vid den, frågar sig Aalto.

VÄRDEFULLT OCH RESPEKTABELT

Aalto är till utbildningen förutom montör och socionom också politices magister i förvaltning med kommunalpolitik som specialområde. Han uppmuntrar alla medlemmar i Industrifacket att kandidera i valet eller i alla fall lägga sin röst.

– Människor betalar ganska mycket i kommunalskatt. Bara därför är det bra att visa intresse för den kommunala servicen och besluten som gäller dem. De frågor som är viktiga för en själv och ens arbetskompisar får mer uppmärksamhet i lokalpolitiken om frågorna drivs av människor som verkligen känner till de frågor som berör löntagarna.

– Jag uppmanar våra medlemmar till att ställa upp i valet och aktivt stöda medlemmar som kandiderar. Att ge sitt stöd behöver inte nödvändigtvis bestå av något annat än att man pratar om vilka frågor som är viktiga och hurdana erfarenheter kommuninvånarna har av de kommunala tjänsterna. Ofta räcker det till om man står vid kandidatens sida, ger feedback och helt enkelt noterar att personen ställer upp i valet.

– Det är värdefullt och respektabelt att delta i kommunalpolitiken, säger Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

De viktigaste datumen vid kommunalvalet 2021

Valdagen vid kommunalvalet 2021 är den 13 juni 2021 och de andra viktiga datumen är enligt följande:

anmälningstiden till hemmaröstning senast 1.6.2021 kl.16
förhandsröstning i Finland: 26.5 – 8.6.2021
förhandsröstning utomlands: 2 – 5.6.2021
resultatet fastställs: 16.6.2021
fullmäktige börjar sitt arbete 1.8.2021

Skogsmaskinföraren Esa Untinen provade på Industrifackets karriärtjänster:”Livet ler igen”

Skogsmaskinföraren Esa Untinen hade det tungt i höstas då han var permitterad från jobbet. Precis då fick ett samtal från Industrifackets karriärtjänster. Untinen bestämde sig för att ge det en chans då han för det mesta varit hemma i flera veckor.

7.5.2021

INDUSTRIFACKETS KARRIÄRTJÄNSTER

ESA UNTINEN

Toholampi
Skogsmaskinförare, Säilynoja Forest, Sievi
Maataloustyöntekijä, Haasala Oy, Lochteå
Avdelning 773 Metsäkonealan ja puutavaraterminaalien työntekijät

De personliga karriärtjänsterna är en medlemsförmån där medlemmen tillsammans med en coach kan fundera på frågor kring att söka jobb, bygga på sitt kunnande och välmående.

Det är Industrifackets samarbetspartner UP Partners som står för tjänsten.

Untinen har fört flera samtal med karriärcoach Mai Peltoniemi. Samtalen har pågått mellan en halv timme och en och en halv timme.

– Det var emotionellt tungt att sitta permitterad hemma i flera veckor. Mai frågade hur jag mådde och tillsammans funderade vi över vad jag ska ta mig till.

Det började bli kämpigt med ekonomin, så jag tänkte att kanske skulle söka ett annat jobb eller ströjobba i en annan bransch än min egen.

Untinen bor i Toholammi i Mellersta Österbotten. Han fick av bekanta flera tips om möjliga jobb och ringde upp företagare i nejden.

I mars började han jobba för Säilynoja Forest, som är ett företag verksamt i skogsbranschen. Ett annat tips om säsongsarbete på sommaren gav också resultat. Han har preliminärt kommit överens om skogsarbete med lochteåföretaget (Karleby) Haasala.

Man märker att coachen verkligen bryr sig.

Nästa vinter hoppas Untinen att han kan återvända till skogsarbete på Säilynoja Forest.

– Nu har vi muntligt kommit överens om att jag börjar jobba för Haasala, då det blir menföre i maj. Det blev nu inte av att fila på min CV och skapa en användarprofil hos ett företag som hyr ut arbetskraft, då jag fick två jobberbjudanden.

Untinen tycker att det är bra att facket erbjuder karriärservice för medlemmarna. Diskussionerna har varit uppmuntrande och till och med terapeutiska. Untinen insåg att hela livet kanske inte hänger på ett jobb.

– Man märker att coachen verkligen bryr sig.

Untinen är nöjd med nuläget. Livet ler trots att inget är säkert. Industrifackets karriärtjänster erbjuder också möjligheten att delta i webbinarier och andra kurser över nätet men Untinen tänder inte på idén om att sitta framför datorn.

Telefonen räckte den här gången till för att föra de samtal som ledde fram till framgång med jobbjakten.

TEXT PIA KOIVISTO
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS
FOTO PÄIVI KARJALAINEN

Läs mer om Industrifackets karriärtjänster här!

CORONAKRISEN: Alla tiders ekonomiska återhämtning i startgroparna?

Finlands ekonomi kan snart få ett riktigt uppsving, då man småningom i börjar lösa coronabegränsningarna. Förutsättningarna för tillväxt kan förstöras om man börjar skära för tidigt i de offentliga utgifterna.

5.5

– Före vi ens visste något om coronakrisen så fanns det i regeringsprogrammet för Sanna Marins regering en förmåga att avvärja ekonomiska kriser, säger Elina Pylkkänen, direktör vid Löntagarnas forskningscentral och blivande understatssekreterare vid Arbets- och näringsministeriet.

Enligt Pylkkänen är regeringsprogrammet värt en eloge eftersom man för första gången fick lov att avvika från budgetramen och på så sätt möjliggöra tillväxt genom att tillfälligt avvika från budgetramen genom att öka på de offentliga satsningarna.

Pylkkänen påminner att den miljard som var reserverad i regeringsprogrammet för stimulansåtgärder inte skulle ha räckt till för att lappa de hål som coronapandemin orsakat företagen. På grund av det har man i Finland, liksom i så många andra länder, svarat på tvärstoppet i ekonomin med stöd från statens sida.

– Finland har varit en mönsterelev när det kommer till finanspolitisk åtstramning. Då coronapandemin slog till gav EU lösare tyglar då man bestämde att tillfälligt slopa de strikta kraven på budgetunderskott.

Finlands ekonomi kan växa med 3 procent i år

Enligt Pylkkänen har stimulansåtgärderna på 10 miljarder fungerat precis som tänkt och Finlands ekonomi har klarat pandemin bättre än de flesta ekonomiska experter vågat hoppas.

Pylkkänen anser ändå att det också finns rum för kritik. Hon anser att allmänna stöd, till exempel en sänkning av löntagarnas pensionsförsäkringsavgifter, är fungerande eftersom det är frågan om en lättnad för alla arbetsgivare och upprätthåller sysselsättningen i alla branscher.

– Det man inte kan vara nöjd över är att fördelningen av coronastöd behandlat många företag och speciellt löntagare i servicebranscherna på ett orättvist sätt.

Enligt Pylkkänen skulle ett system som bygger på lönesubventioner varit rättvisare – men samtidigt också ett mycket dyrare sätt att hjälpa löntagare och företag att klara sig över pandemin.

– Enligt prognoserna kan Finlands ekonomi växa med runt tre procent i år tack vare ökad export och att hushållens konsumtionsiver dämpats under pandemin, säger Pylkkänen.

Pengarna, hälsan eller både och?

– Speciellt i början av pandemin talades de tom att ekonomin skulle repa sig snabbare om man inte försökte hindra smittspridningen med begränsningar i samhället. Tanken om att det skulle råda en motsättning mellan att trygga den ekonomiska utvecklingen och att skydda liv grundar sig på missförstånd, säger fackcentralen STTK:s chefsekonom Patrizio Lainà.

Lainà anser att Finland klarat sig bättre de flesta andra EU-länder tack vare att smittotalet förblivit på en förhållandevis låg nivå och att vi inte haft ett behov av lika hårda nedstängningar av hela samhället.

Staten har också stött företag, löntagare och kommuner vilket innebär att bruttonationalprodukten inte minskat så mycket som man förutspådde då pandemin slog till på allvar för ett drygt år sedan.

REKORDVINSTER SUBVENTONERAS AV SKATTEBETALARNA

I andra länder har man strävat efter att trygga jobben och företagen genom lönesubventioner från statligt håll. I Finland har de statliga stöden främst gått till företagen och en ökad arbetslöshet motarbetas genom permitteringssystemet.

– Vi hade redan ett fungerande permitteringssystem på plats. Dessutom kom arbetsmarknadsorganisationerna överens om att sänka arbetspensionsavgifterna med sammanlagt en miljard euro, säger Lainà, som ändå är kritisk mot flera element modellen.

Han anser till exempel att man tillfälligt borde ha infört ett stopp på att företagen betalar ut dividender.

Vi hade ett fungerande permitteringssystem på plats

– Statsstöden, trots att långt från alla företag hade någon nöd. Flera väldigt framgångsrika företag har fått statligt stöd och gjort större vinster än någonsin under de senaste tio åren, mitt under en pågående kris, säger Lainà.

Han betonar att det är onödigt att subventionerna extra vinster från den gemensamma statskassan för framgångsrika företag.

– STTK ville se att staten stödde förkortad arbetstid vid sidan av permitteringssystemet. Det skulle ha varit i arbetstagarnas intresse att halvera arbetstiden i stället för att permittera.

Lainà hävdar att lön för halva arbetstiden i kombination med inkomstrelaterat arbetslöshetsunderstöd skulle ha orsakat ett betydligt mindre inkomstbortfall för arbetstagarna än heltidspermitteringarna.

IS I MAGEN

– Om exporten nu börjar dra i gång på allvar lönar det sig verkligen inte äventyra tillväxten med att strama åt för mycket. Vi vet helt enkelt inte ännu vad en återgång till det normala i praktiken kommer att innebära, säger Lainà

Lainà anser att det som behövs nu gäller att ha is i magen och reagera ändamålsenligt på de sätt som konjunkturläget förutsätter i stället för att köra in åtstramningspolitikens väg. Ett misstag som man begått i samband med tidigare kriser.

Laina ser ändå att det finns två faktorer som skapar tryck på att öka på de offentliga utgifterna: Den första är det faktum att befolkningen i Finland i genomsnitt är allt äldre.

Den andra är den pågående kampen mot klimatförändringen.

TEXT MARKKU VUORIO
ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Nina Wessberg: Ont, det gör ont…

En torsdag i mars. Då kommer beskedet. Teknologiindustrin har ensidigt bestämt sig. Våra vägar ska skiljas, meddelar de. Som en våt trasa i ansiktet. En helt vanlig torsdag.

Första känslan är overklig. Facket och arbetsgivarna hör ju ihop! Inget drömförhållande, men visst har vi alltid kommit överens. Godkänt varandras fel och brister.

Grälat ibland, jo, men sedan diskuterat och förhandlat. Och alltid hittat en kompromiss till slut.

Sedan blir jag förbannad. Hur täcks de? Efter alla dessa år. Efter allt som vi upplevt tillsammans!

Så kommer oron. Hur blir det i framtiden? Hur ska vi inom facket ställa om för att klara av medlemmarnas intressebevakning?

När jag tänker efter har beskedet nog legat i luften en tid, kanske i flera år. Och så sveper en våg av fananamma över mig.

Vi ska visst göra vårt allt för att visa att facket är starkare och smartare än vad arbetsgivarna tror!

Besvikelse. Ilska. Oro. Eftertänksamhet. Beslutsamhet.

Många gick igenom hela känslogalleriet när Teknologiindustrins beslut blev ett faktum.

Årtionden av samarbete – borta.

Alla gemensamma projekt för att förbättra arbetslivet och företagens lönsamhet – borta.

Alla arbetsgrupper kring gemensamma frågor – borta.

Förtroendemannasystemet – hur ska det bli det? Den fackliga utbildningen då?

I Finland, ja i hela Norden, har vi byggt upp våra samhällen på stabila organiserade arbetsmarknader, där parterna förhandlar om arbetsvillkoren.

Lika lön för lika jobb. Det kallas för den nordiska modellen och har under årtionden gett oss länder som är trygga. Länder där folk är lyckliga och jämställda.

Vårt Finland, som ute i världen blivit känt för att vi finländare har det här med att förhandla och hitta kompromisser i vårt DNA. Allt detta som resten av världen avundas oss. Det vi varit så stolta över.

Allt riskeras nu i och med utspelet från en av landets främsta arbetsgivarorganisationer, arbetsgivare som steg för steg vill bryta ner facket.

På vilket sätt är det till nytta för landet? Vilken är företagens nytta? Eller arbetarnas?

De svenskspråkiga arbetsplatserna ser jag som de mest sårbara. Om kollektivavtalet inte längre uppnår allmänbindande status blir det heller inte automatiskt översatt till svenska. Och då hittas kollektivavtalet inte längre på Finlex på webben.

Om de svenskspråkiga arbetsgivarna inte inser vikten av att organisera sig i den nya arbetsgivarföreningen, står vi då inför lokala förhandlingar på varje enskild arbetsplats?

Förhandlingar som ska ske på företagets språk. På svenska.

Hur ska resurserna för de förhandlingarna räcka till?

Hur kan vi se till att de svenskspråkiga medlemmarna garanteras samma nivå på förhandlingskompetens som de finskspråkiga?

Hur ska vi garantera att vi klarar av att i framtiden även tolka de svenskspråkiga lokala kollektivavtalen?

Inför varje förhandlingsomgång har facket med sig en hög med förbättringsförslag till förhandlingsbordet. Arbetsgivarna har kompat med att i minst motsvarande drag föreslå försämringar.

Varenda en förbättring i kollektivavtalet har kommit till via krav, inget har arbetsgivaren gett oss av god vilja. Nu står vi åter en gång inför den svåraste avtalsrundan någonsin.

Just nu är frågorna fler än svaren.

En sak är säker. Facket lämnar inte medlemmarna i sticket. Facket förhandlar alltid för sina medlemmar.

Intressebevakning är ett lagspel, ju fler spelare vi har i laget, desto bättre löper spelet. Vi är facket. Tillsammans.

Tillsammans klarar vi det här. Tillsammans är vi starka.

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

27.4.2021

CORONAKRISEN: Industrin har klarat sig bättre än befarat

Vi har nu levt ett år med coronapandemin. Sektorcheferna vid Industrifacket berättar nu om hur det står till i förbundets avtalsranscher.

19.4.2021

JYRKI VIRTANEN, TEKNOLOGISEKTORIN: ”VÄRLDEN STANNADE INTE”

– De som arbetar i arbetaryrken har gått till jobbet precis som vanligt. Världen stannade inte upp trots att vi lever mitt i pandemin. Och något har vi gjort rätt. Vi kan tänka till exempel på att bilfabriken i Nystad vill anställa 1 000 arbetare.

Virtanen säger att de prognoser som gjordes höll på det stora hela, men mot slutet av hösten vände det.

– Sysselsättningsläget i sektorn är överraskande bra för tillfället. Vi hör nyheter om att företag har fått in väldigt mycket beställningar.

Vinnarna inom teknologisektorn har speciellt varit de företag som tillverkar produkter för den inhemska marknaden och framför allt produkter som brukas i hemmen.

För ett år sedan kom förbunden överens om möjligheten att genomföra permitteringsförhandlingar med en snabbare tidtabell.

Virtanen anser att man då ”sparpermitterade”, även om det på flera håll inte fanns någon verklig grund för att ta till permitteringar.

Det tillfälliga undantaget som gäller samarbetsförhandlingar löpte ut vid årsskiftet. För tillfället finns det inte ett behov för sådant.

TONI LAIHO, KEMISEKTORN: VARTANNAT FÖRETAG TROR OMSÄTTNINGEN KRYMPER

Coronapandemin delade redan i ett tidigt skede företagen inom kemisektorn i tre grupper. De som varit framgångsrika, de som fortsatt i stort sett som förr och dem som stött på motgångar.

– Två av tre företag anser att läget är bra eller åtminstone på en normal nivå. En tredjedel säger att läget är dåligt.

– En helhetsbild kan man också rita ur den synvinkeln att man på omkring hälften av företagen tror att omsättningen kommer att minska. Sedan finns det företag där omsättningen är oförändrad och för en mindre grupp av företagen har orderingången och produktionen ökat.

– Sett ur företagens och sysselsättningens perspektiv är coronan inte avklarad med vaccinen. Pandemin är segrad först när de negativa effekterna på företagen på en global nivå är över. Det finns fortsättningsvis ett behov av stöd till företagen.

JYRKI ALAPARTANEN, TRÄVARUSEKTORN: ”VI HAR KLARAT OSS VÄL JÄMFÖRT MED PROGNOSERNA”

Trävarusektorn har klarat sig rätt så bra under coronakrisen. Pandemin har inte slagit mot den finska ekonomin lika hårt som den slagit mot flera andra europeiska länder.

– Vi har klarat oss överraskande väl jämfört med prognoserna och med tanke på de rädslor som fanns. Om vi ska vara nöjda över något så är det att sysselsättningen har hållits på en rätt så bra nivå.

– Det har inte kommit någon enorm konkursvåg och inte heller har vi sådana i sikte.

Snickeribranschen har burits upp av byggande och renovering i hemlandet. Då pandemin tvingat finländarna att hålla sig hemma har intresset för att lite fräscha upp i hemknutarna vuxit.

Inom den mekaniska skogsindustrin har företag dragit tillbaka permitteringarna från årsskiftet och orderstocken ser bättre ut hela tiden.

– Jag tror vi kör på för fullt i sommar och sysselsättningen växer. Framtiden hänger mycket på hur man stimulerar ekonomin i Europa och ute i världen. Då när det går bra, så märker man snabbt av det i vår sektor.

MARKO ROSQVIST, SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”VI KAN KLARA OSS UTAN PERMANENTA SKADOR”

Coronapandemins verkningar på de avtalsbranscherna inom specialbranscherna sektor vid Industrifacket har märkts av på väldigt olika sätt.

– Det är nog kanske medie- och tryckeribranschen som tog mest stryk av coronan, säger sektorchef Marko Rosqvist.

Under det senaste året har det inte tryckts upp så mycket infomaterial med tanke på mässor och samtidigt som dagstidningarna blivit tunnare.

Textilvårdsbranschen har också haft det tungt eftersom hotellen och kryssningsfartygen haft ett betydligt mindre behov av byktvätt. Det är bara enheterna som tvättar byk från sjukhusen som upprätthållit en normalnivå under pandemin.

– Coronan orsakade en våg av permitteringar och den pågår fortfarande, berättar Rosqvist om textilvårdsbranschen.

HOPPAS PÅ SNABB VACCINERINGSTAKT

Textil- och modebranschen gynnades i början av pandemin på grund av att efterfrågan på näs- och munskydd och annan skyddsutrustning ökade snabbt. Senare har ändå efterfrågan på inhemska produkter minskat då den utländska produktionen kommit i gång på allvar och tagit över.

Nyligen meddelade Filterpak i Hangö om att företaget lägger ner produktionen av näs- och munskydd.

De offentliga har inte stött den inhemska textilbranschen.

– Jag tycker det är skamligt, konstaterar Rosqvist.

I plantskolebranschen och miljöbyggnadsbranschen har pandemin inte märkbart inverkat på läget.

För skogshuggarna har arbetet fortsatt så gott som förr men inom skogsmaskinbranschen innebar pandemin att takten avverkning av industrivirke med en tredjedel.

För utdelarnas del har det ökande mängden småpaket kompenserat bortfallet på andra områden.

Nu hoppas alla på att vaccineringstakten ökar.

– Om vi i snabb takt får bukt med coronaviruset så ser jag inte att det skulle bli några permanenta skador i branscherna, säger Rosqvist.

ARBETSUPPGIFTERNA KAN TILL OCH MED SKYDDA FRÅN SMITTA

Själva viruset har inte spridits så mycket på arbetsplatserna i avtalsbranscherna inm specialbranschernas sektor. Företagen är i regel rätt så små och en stor del av jobbet utförs utomhus eller på ställen där det är lätt att hålla avstånd. Det förekommer heller inte så mycket direkta kontakter med kunder.

Den största enskilda smittohärden upplevdes i slutet av fjolåret i Pieksamäki där runt hälften av de 200 anställda på Partaharjun puutarha insjuknade i covid-19.

Enligt Rosqvist har samarbetsförhandlingarna i regel förts i god anda på arbetsplatserna. Det finns en klar vilja att även i svårare tider hålla fast vid kunnig personal.

– Utgångsläget har varit att man försöker klara sig med permitteringar, säger Rosqvist.

Han säger också att man på arbetsplatserna ingått rätt så få lokala avtal som gynnat bägge parter. Det rör sig i så fall främst om arrangemang som berör distansarbete och praktiska arrangemang på arbetsplatsen. Det har förekommit en del överdrifter, men på det stora hela har man agerat sakligt.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN, ASKO-MATTI KOSKELAINEN, PETTERI RAITO OCH SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS