Optimastudenter tog FM-guld i mekatronik i Joensuu

Årets upplaga av FM i yrkesskicklighet, Mästare 2019, gick av stapeln i Joensuu där över 400 unga proffs tävlade i mer än trettio tävlingsserier. Benjamin Vikström och Robert Westerlund, som får sin yrkesexamen i år från Optima i Jakobstad, tog segern i förkrossande stil i tävlingsserien för mekatronik, det vill säga arbete och produkter som kombinerar mekanik och elektronik.

De unga proffsen tävlade i par, till skillnad från de flesta övriga tävlingsserierna. Duon samlade på sig 89,5 poäng, då laget som kom tvåa fick 57,5 poäng.

Tävlingsuppgiften gick ut på att få en robot att flytta på klossar, och här höll vinnarnas nerver.

–  Det känns bra, svarar Westerlund på den obligatoriska idrottsfrågan. Vi hade ett bra samarbete och det flöt på bra, säger Westerlund.

– Det var lite nervöst under första tävlingsdagen, men inte sen senare, säger Vikström.

Träningen inför FM hade vinnarna inlett redan under hösten – vilket gav resultat.

DET BÄSTA ÄR ATT SE NÄR GREJER FUNGERAR

Vinnarna får förutom ära och berömmelse också ett pris på 800 euro.

– Det bästa är att man får både programmera och få grejer att fungera tillsammans. Det kan vara invecklat, säger pedersörebon Westerlund.

–  När man ser något som man själv gjort verkligen funkar, säger Vikström som kommer från Larsmo.

Både Vikström och Westerlund rekommenderar andra att ta vara på chansen att delta i tävlingar där man kan utmana både sig själv och andra.

Framtiden är något som de nyutexaminerade vinnarna inte direkt stressar över för tillfället.

– Jag har lärt mig mycket i skolan och det har blivit tydligt att det här är en bransch som passar mig, säger Westerlund.

Vikström kommer att jobba inom ett företag som sysslar med maskinuthyrning, medan Westerlund ska jobba på Esse Elektro-Kraft, i alla fall fram tills han rycker in i militären.

Optima skördade framgång även i andra tävlingskategorier inom Industrifackets branscher då Joakim Björkström tog brons i möbelsnickeri.

Resultat och bilder från Mästare2019 hittar du i Tekijäs reportage från finaldagen (på finska). Nästa år ordnas finalen i FM i yrkesskicklighet Jyväskylä.

Huvudbild.Benjamin Vikström och Robert Vesterlund deltog i finalen i Mästare2019 i Joensuu.  Foto Skills Finland/Nina Karaush

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO SKILLS FINLAND/NINA KARAUSH OCH CHRISTIAN DAHLIN/OPTIMA

Personalen på Termonova i Ingå fixar både gymmattor och tunnelbyggen – ”I praktiken säljer vi luft”

Det var kanske bara få som visste att olympiska medaljerna i gymnastik avgörs på underlag som tillverkats i Ingå. Dessutom skapar nya tunnelprojekt framtidstro hos arbetstagarna vid cellplasttillverkaren NMC Termonova.

Olympiska spelen i Rio 2016, London 2012, Peking 2008 och Aten 2004… Cellplasttillverkaren från Ingå spelar en inte alls oviktig biroll i elitidrottens finrum. Då en av  idrottshistoriens mest framgångsrika gymnaster, Simone Biles, kammade hem fyra guld och en brons i Brasilien, var det kanske inte många som hade ögonen på det gula underlaget – men det hade antagligen en och annan anställd på västnyländska NMC Termonova.

Idrottsunderlag är en exakt vetenskap.

– Det handlar om densiteten i materialet. Det finns olika krav på hårdheten som krävs till exempel mellan judo och brottning, då man i ena grenen tävlar barfota och i den andra har tossor på fötterna, säger VD Peter Hammarberg.

Att gymnasterna ser ut att hoppa så högt som det gör har alltså inte enbart med deras hårda träning och goda fysik.

–  Underlaget ger omkring 15-20 procent extra höjd på hoppen.

Verkställande direktör Peter Hammarberg. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Långt från Ingå förhandlar världens fem största tillverkare med Internationella Olympiska Kommittén om vem som får leverera underlagen till OS i Tokyo, som inleds om drygt två år.

Förutom materialet till gymnastikmattor är också materialet i de måltavlor som används i topptävlingar inom bågskytte tillverkade här. Den så kallade sporthelheten står ändå för bara en fjärdedel av företagets produktion.

De övriga områden för cellplasttillverkaren är för det mesta inom värmeisolering. I bergiga Norge byggs det en hel del trafiktunnlar genom fjäll och det är en marknad NMC Termonova slagit sig in på.

Det här blir isoleringsmaterial av olika slag. FOTO PATRIK LINDSTRÖM 

En stor del av företagets produkter går på export, men det finns också en inhemsk efterfråga. Produkterna hittas överallt.

Det handlar om allt från stora byggprojekt till skaften i populära inhemska vinterskor för barn.

– Det som gynnar oss här i Ingå är att det inom det belgiska familjeföretaget som äger oss inte, finns en annan fabrik som kan göra det vi gör här, säger Hammarberg.

NMC-koncernen äger 17 produktionsenheter runtom i Europa – bland annat i Belgien, Nederländerna och  Tyskland.

SKRÄDDARSYDDA PRODUKTER

Huvudstadsregionens nästan rent av ökända långkörare inom infrastruktur, Västmetron, har också fört med sig jobb på NMC Termonova, liksom också stora satsningar på värmeupptagning från vattenbassänger i Österrike, dit Termonova levererat bassängtäcken med den blygsamma storleken på tio hektar.

Då konkurrenterna finns för det mesta i utlandet, med så gott som samma råvarukostnader, har man i Ingå satsat vid sidan av bulkvaran på mer på skräddarsydda produkter för kunderna runtom i Europa.

Huvudförtroendeman Jyri Puttonen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

I regel har de anställda jobbat länge på företaget och arbetskarriärerna långa. Huvudförtroendeman Jyri Puttonen är själv trots allt rätt så ny i huset och hör samtidigt till det unga gardet inom produktionen.

Lojobon började jobba på NMC Termonova genom en rekryteringsfirma för ett par år sedan.

JOBBA I UGNEN

Produktionen på fabriken i Ingå sker i två avdelningar, på ena sidan tillverkas själva råvaran och enkla så kallade bulkprodukter. Man känner genast att det blir riktigt varmt och skönt att traska in på ugnsidan.

I praktiken handlar det om att blåsa varm luft och tillsätta vissa kemikalier. Materialet färdas genom ugnen i varierande temperaturer, ”jäser” och blir så gott som 30 gånger större, tre gånger på höjden, bredden och djupet.

– I praktiken kan man alltså säga att vi säljer luft, säger Hammarberg.

Processen är väldigt känslig för värmeväxlingar. Det kan hända att en dörr som står öppen någonstans påverkar processen till den grad att materialet måste förkastas.

– Förra sommaren var väldigt varm och då märkte man nog av det på jobbet, säger Puttonen.

Omkring hälften av de runt 1500 produkter som för tillfället tillverkas här står klara att skeppas ut till kundföretagen vid det här skedet. Andra hälften går vidare till vidare förädling på andra sidan väggen.

Arbetarskyddsfullmäktige Staffan Nyman och vice huvudförtroendeman Ralf Heinström jobbar i par. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Staffan Nyman har arbetarskyddet i ryggmärgen med sina 15 år som arbetarskyddsfullmäktige. Han beskriver sig också som något och något av en allt-i-allo på fabriksgolvet.

– Vi har jobbat för att få luftkvaliteten bättre och det har den blivit. Det blir också färre skärsår nuförtiden, säger Nyman.

Skärskadorna är den vanligaste typen av arbetsrelaterade olyckor här, då man med hjälp av mattknivar manuellt skär av material som kommer från ugnen.

Göteborgsbördige Mabel Olsson håller som bäst med att se över den andra maskinen på ungsidan.

– Nu kör vi en väldigt lång körning, det tar över femtio timmar. Att sköta inställningarna är det som tar mest tid, säger hon.

 ”Jobbet är ganska monotont, så det är viktigt med bra humor på jobbet, att vi kan skämta tillsammans”, säger Mabel Olsson (t.v), som är en av tre kvinnor som jobbar inom produktionen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Då NMC Termonovas verksamhet står på två ben, basgrejerna, som har en rätt stadig åtgång, och större projekt i stil med tunnelbyggen, har behovet av arbetskraft också varierat. Nyligen har man återgått från treskift till oavbrutet arbete i fem skift med anledning av ett större tunnelprojekt i hemlandet.

– Alla som har velat komma tillbaka har fått det, men visst finns det förstås alltid såna som fått andra jobb, säger vice huvudförtroendeman Ralf Heinström.

MER LAGERUTRYMME ÖNSKAS

I regel sker tillverkningen av de längre förädlade produkterna ”med hjälp av värme, inte lim”, som det heter här. På andra sidan väggen, där förädling sker finns bland annat flamlamineringsmaskinen och den stora lamineringsmaskinen som går kort och gått under namnet Jumbo.

Här är det också aningen svalare. Här jobbar Mika Suomalainen som varit 30 år i huset.

– Jag fick här nyligen en prenika. Inte skulle man väl vara här så länge om man vantrivdes, säger han.

Mika Suomalainen och Johan Westerlund.  FOTO PATRIK LINDSTRÖM 

Suomalainen jobbar i par med Johan Westerlund som  har sin andra dag på jobbet efter att ha återvänt efter att ha varit permitterad i några månader.

– Vi får hoppas att det kommer fler beställningar, säger han, för att sedan återgå till arbetet.

Ett så kallat lean-tänk som blivit allt vanligare inom industrin är svårt att genomföra här i de nuvarande fabriksutrymmena, där företaget hållit till i snart 40 år.

– Det skulle kunna finnas mer lagerutrymme. För tillfället är det två dagar produktion, och sen är huset fullt. Ibland kan de färdiga produkterna stå i vägen, säger Suomalainen.

Han berömmer ändå att man i dag oftare byter arbetsuppgifter med kollegerna.  Suomalainen har rätt så nyligen bekantat sig med flamlaminering

– Det skulle vara bra om allt fler prövade på olika grejer här, säger Suomalainen som tillbringade 1990-talet ”på ugnsidan” för att sedan flytta över till förädlingssidan till att bland annat jobba med ”Jumbon”.

Seppo Blom (närmare kameran) och Ossi Pakkala. FOTO PATRIK LINDSTRÖM 

För tillfället består Jumbogänget av Seppo Blom och Ossi Pakkala. De kör samtidigt också kvalitetskontroll. Om mattan som spottas ut har repor eller orenheter plockar de bort dem.

Både Blom och Pakkala står med ett ben på en pall och lutar med det andra mot maskinen.

– Jag har aldrig lyckats trilla ner härifrån, säger Blom, medan han hejar över en cellplastmatta i högen av godkända mattor – den 48:e av sitt slag.

HUVUDFÖRTROENDMAN VID FLAMLAMINERAREN

Då huvudförtroendeman Puttonen inte sköter sitt förtroendemannauppdrag håller han för det mesta till vid flamlamineringsmaskinen.

”Det här är ett jobb som man oftast inte har så skyndsamt med, så jag kommer åt att sköta förtroendeuppdraget lite vid sidan om, och sen tar jag tid för uppdraget vid behov”, säger Jyri Puttonen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Så gott som alla anställda inom produktionen är medlemmar i Industrifacket, intygar huvudförtroendemannen.

– Jag har fortfarande mycket att lära mig. Inte har jag tidigare precis öppnat lagböcker, säger Puttonen och uppmanar också andra yngre anställda att söka sig till förtroendeposter på jobbet.

Huvudbild. Staffan Nyman och Ralf Heinberg.

NMC TERMONOVA

GRUNDAT: 1977, nuvarande ägaren NMC köpte upp 2006

HEMORT: Ingå

PRODUKTION: Produkter i polystyren eller cellplast.

VERKSAMHETSOMRÅDE: Hela världen, export till Norden och Centraleuropa

PERSONAL: 61

OMSÄTTNING: 18,5 miljoner (2018)

 

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”Kiky” och svensk service på tapeten då Industrifackets fullmäktige samlades

Industrifackets fullmäktige krävde förändring av den kommande regeringen. Det krympande medlemsantalet, arbetskraftinvandring och höstens kollektivavtalsförhandlingar väckte diskussion. Det hördes även röster för mer svensk service inom industrifacket.

Industrifackets fullmäktige samlades i anrika Paasitorni i Helsingfors 21-22 maj.

Ilkka Nordström, fullmäktigemedlem, huvudförtroendeman vid metallföretaget OSTP i Jakobstad och medlem i Industrifackets svenska sektion, krävde att en webbtjänst för kollektivavtalet (verkkotes) ska utvecklas även på svenska.

Nordström föreslog också att Industrifacket inleder förberedelserna för att utveckla en behändig mobilapp som man kan använda för att räkna ut rätt nivå på t. ex tillägg för övertid.

Förslagen fick ett stöd bland de övriga fullmäktigemedlemmarna.

– En bra idé!, sa Tommi Suvela från Birkaland på svenska.

Ilkka Nordström. FOTO KITI HAILA

Flera fullmäktigemedlemmar tog upp resultatet i vårens riksdagsval och pågående regeringsförhandlingar. Det är ingen självklarhet att den nya regeringen kommer att gå in för en löntagarvänligare politik, men förutsättningarna är betydligt bättre.

Peter Sjökvist från Närpes, styrelse- och fullmäktigemedlem, skickade sina hälsningar till regeringsförhandlarna i Ständerhuset.

– Sipilä-eran är förbi. Arbetet för en ljus framtid är nu viktigare än någonsin, sa Sjökvist, huvudförtroendeman vid Närko.

”Vi behöver en familjeledighetsmodell för 2020-talet”, sa Peter Sjökvist i sitt tal inför fullmäktige. I svart Mari Tuomaala från Torneå.  FOTO KITI HAILA 

Tekijä tog en pratstund med några av de svenskspråkiga medlemmarna i Industrifackets fullmäktige.

Vad är det viktigaste med tanke på höstens förhandlingar?

– Det viktigaste naturligtvis är att få bort kiky-timmarna. För det andra, så är så att vi kört med 0-linje tillräckligt länge nu. Där skulle det få ske en förändring, säger fullmäktigemedlem Ann-Louice Ormiskangas.

”Vi har kört med 0-linje tilräckligt länge nu”, säger Ann-Louice Ormiskangas, huvudförtroenman vid Herrmans i Pedersöre. FOTO KITI HAILA

Ormiskangas tror ändå att höstens förhandlingar kommer att bli svåra.

Hon anser att samarbetet mellan folköver sektorgränserna fungerar bra på svenska.

– Vi svenskspråkiga förtroendemän i Österbotten har ett bra samarbete. Vi håller kontakt bland annat genom Whatsapp, säger Ormiskangas.

”Jag anser att en avlagd grundkurs för huvudförtroendemän måste vara en grundförutsättning för att en förtroendman ska få ingå lokala avtal med arbetsgivaren”, säger Daniel Hannus. FOTO KITI HAILA

Daniel Hannus, huvudförtroendeman vid kyldisktillverkaren Viesmann i Borgå, håller med om den i talarstolen ofta uttalade kritiken om att arbetslivsfrågorna så gott lyste med sin frånvaro under de sista veckorna inför riksdagsvalet. Han ställde själv upp i valet och strävade efter att hålla arbetslivsfrågor framme under kampanjen.

På valfältet har han stött på en och annan väljare som närmast ropat om ”köttskatt”.

– Det kan vara svårt att påverka någon som har en så stark åsikt. Vi måste hålla oss till fakta och motivera våra ståndpunkter, säger han.

Gällande kollektivavtalsförhandlingarna i höst är Hannus mer än tydlig.

– Kiky ska bort, säger han.

– Det är bra att samarbetet mellan grupperna inom Industrifacket funkar bättre. Det är viktigt med samarbete då vi långt har samma mål.

Hanna Borisov, huvudförtroendeman vid Optinova AB i Godby på Åland, är inne på samma linje.

– Det viktigaste är att få bort tvångstimmarna, löneförhöjningar är nummer två, säger Borisov.

På Borisovs arbetsplats har förlängningen av arbetstid genomförts genom att en lördag ha en gemensam Må Bra-dag för hela personalen, så att det inte rör sig om regelrätt talkoarbete för arbetsgivaren – vilket är fallet på flera arbetsplatser.

Hanna Borisov anser att den fackliga kulturen på Åland är  rätt så ung och tunn ”Man får börja jopbba från grunden”, säger hon. FOTO KITI HAILA

MED BLICKEN MOT HÖSTENS FÖRHANDLINGAR

Fackavdelningarna inom Industrifacket gjorde sammanlagt 1 228 förslag. 717 stod teknologisektorn för, 297 specialbranscherna, 154 kemisektorn och 60 inom träsektorn.  Förslagen har behandlats inom sektorerna och i Industrifackets styrelse.

Förberedelserna inför kollektivavtalsförhandlingarna har varit igång  en god stund. De egentliga förhandlingarna kommer att utspela sig mestadels under tidsperioden mellan september och november.

Förutom slopandet av de så kallade kiky-timmarna lyfter Industrifacket fram följande teman:

  • En löneuppgörelse som försvarar medlemmarnas köpkraft
  • Utveckling av regelverket för arbetstid
  • Förbättra de förtroendevaldas rättigheter och ställning
  • Tydligare spelregler för inhyrd arbetskraft, utomstående arbetskraft och utsända arbetstagare
  • Utbildning; inlärning i arbetet och de förändringar som reformen av yrkesutbildningen i landet förorsakat på arbetsplatserna

ORDFÖRANDE RIKU AALTO: FINLAND ÄR EN STABIL MILJÖ FÖR INVESTERINGAR

I sitt tal till fullmäktige ville ordförande Riku Aalto föra fram att Finland, trots att arbetsgivarna och företagarorganisationerna talar om en seg men samtidigt oförutsägbar arbetsmarknad, är en stabil miljö för investeringar.

Enligt Aalto utgjordes en av arbetsgivarlägrets viktigaste meddelanden under riksdagsvalet av konstanta upprepningar om att Finland kännetecknas av en instabil och oflexibel arbetsmarknad, och det måste åtgärdas.

– I praktiken betyder det att så kallade ”olagliga strejker” eller politiska ska fås i styr, även om statistiken visar det inte rör sig om något större problem i Finland, sa Aalto.

Industrifackets ordförande Riku Aalto. FOTO KITI HAILA

Arbetsgivarnas tunna ”babbel” låter konstigt i ljuset av senaste tidens nyheter. Skogsjätten Metsä Group planerar en storinvestering i Kemi.

– Industrifacket stöder det här projektet. Vår uppfattning är att det handlar om en hållbar lösning såväl från våra skogars som ur miljöns synvinkel.

Aalto påpekade skickade också hälsningar till personerna som hålelr på med att svarva ihop landets följande regering.

– Industrifacket vill också att regeringen satsar på en reform av yrkesutbildningen, åtgärder mot den växande gråa ekonomin, frågor i anknytning till arbetskraftsinvandring, familjeledighetsreformen och en förlängning av läroplikten. Vi kräver att den nya regeringen förbinder sig till ett genuint samarbete med arbetsmarknadsparterna. Jag tror att flera av de saker vi tycker är viktiga kommer att finnas i någon form i regeringsprogrammet.

Aalto påpekade att Industrifacket kommer att idka intressebevakning och kämpa för att nå målsättningarna oberoende hur regeringsbasen i landet ser ut.

Industrifackets första vice ordförande Turja Lehtonen önskar att medlemmar och anställda inom förbundet tog till åtgärder att öka medlemsantalet. Trots att Industrifackets ekonomi är i skick oroar det sjunkande medlemsantalet.

– Det kan inte fortsätta såhär. Medlemsantalets utveckling har inte varit önskad, utan det har varit oroväckande. Det här berör oss alla som är samlade i denna sal, sade Lehtonen i sitt tal inför Industrifackets fullmäktigemöte i Helsingfors på tisdagen.

Industrifackets 1. vice ordförande Turja Lehtonen. FOTO KITI HAILA

Industrifackets fullmäktige har under sitt fullmäktigemöte i Helsingfors godkänt verksamhetsberättelsen för bokslutet för 2018. I verksamhetsberättelsen konstateras att året varit fullt av arbete och utmaningar. Orsakerna går att finna både inom organisationen som på grund av yttre utmaningar.

En av de största interna utmaningarna har naturligtvis utgjorts av att år 2018 varit Industrifackets första verksamhetsår. Industrifacket, som blev till genom en fusion av Metallarbetarförbundet, industrifacket TEAM och Träfacket inledde sin verksamhet den 1 januari 2018. Sammanfogandet av verksamhetskulturen inom tre olika förbund har krävt en hel del arbete.

De yttre utmaningarna som Industrifacket stått inför har långt berott på det politiska läget i landet.  Regeringen Sipilä, arbetsgivar- och företagarorganisationerna har gått till angrepp mot hela fackföreningsrörelsen. Trots att det funnits mörka moln på himlen, har situation samtidigt svetsat samman förbundets led. Det kom fram till exempel i kampen mot den så kallade aktiveringsmodellen och uppsägningslagen.

Industrifackets viktigaste målsättning för 2018 var att effektivt få igång det nya fackförbundets verksamhet. Övriga fokusområden har varit att öka samhällspåverkan samt utveckling av regionkontoren, regionverksamheten och fackavdelningarna.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA

 

Industrifackets nya förtroendemän på historisk kurs – ”Jätteviktigt med utbildning på svenska”

”Fem stjärnor eller 10/10”. Deltagarna i den första grundkursen för förtroendemän i Industrifackets historia gav kursen ett lysande vitsord. 

Tretton nyvalda, gamla och nygamla förtroendemän från Hangö i söder till Karleby i norr, samlades i Murikkainstitutets lokal, tvärs över gatan från Industrifackets huvudkontor i Hagnäs i Helsingfors 13–17 maj. Fokus låg på grundpelarna: facket, förtroendemannasystemet, kollektivavtalet och förhandlingsteknik.

Några deltagare har en lång bana som förtroendeman bakom sig, medan andra rätt så nyligen blivit valda till förtroendemän på jobbet.

”Jag tvekade först, men tänkte sen att varför inte”, säger kursdeltagaren Rose-Marie Eklund, som är nyvald vice huvudförtroendeman på Mirka i Jeppo. FOTO KITI HAILA

Ordförande Riku Aalto hälsade kursdeltagarna välkomna på måndagsmorgonen och inledde med att gå igenom möjligheterna och utmaningar i de pågående  regeringsförhandlingarna  och framför allt blicka mot höstens förhandlingar om kollektivavtalen för Industrifackets medlemmar.

Precis som i många kaffebord landet över, är det framför allt ”kiky” d.v.s konkurrenskraftavtalet som väckte diskussion och frågor bland kursdeltagarna.

Organisationsombudsman Nina Wessberg och avtalsexpert Magnus Salmela stod för undervisningen under kursenDessutom berättade Industrifackets specialforskare Timo Eklund om förebyggande intressebevakning på arbetsplatsen.

”Jag valdes till huvudförtroendeman och då ska jag naturligtvis delta i kursenVi har en arbetsplats där det talas många språk – rumänska, litauiska, ryska, arabiska.”, säger Remus Mihalache är huvudförtroendeman på Quickly Tvättcentral i Mariehamn. FOTO KITI HAILA 
Thomas Källström är förtroendevald för skiftet på Visko Teepak i Hangö. I bakgrunden närmast kameran Johnny Söderholm. 

– Det är bra att det finns öppenhet för diskussion här. Det handlar ju bara inte om det som kommer fram på föreläsningar, utan också exemplen från verkliga livet som kommer fram i diskussionerna, säger Eva-Maria Lind, huvudförtroendeman på båttillverkaren Baltic Yachts.

– Det har blivit klart att jag har mycket arbete att göra då jag kommer hem, säger Eric Häger, nyvald huvudförtroendeman på vattenlåsttillverkaren Prevex i Nykarleby, där han jobbar som maskinoperatör.

Eva-Maria Lind (i mitten), Lotta Asp (t.v), i bakgrunden Tommy Ljungkvist ja Mats-Johan Kaars.

–Det har varit riktigt lyckat. Jag har fått en helhetsbild av hur viktigt det är med facket. Det bästa var att själv testa på det här med förhandling, säger Rose-Mari Eklund. Hon är vice huvudförtroendeman på Mirka i Jeppo.

Både Eklund och Lind tänker delta i fortsättningskursen i  höst.

Så ni ger kursen ett gott vitsord ? 

– Ja, fem sjärnor eller 10/10. Jag tycker inte jag har saknat något, säger Lind.

”DET ÄR JÄTTEVIKTIGT MED KURS PÅ MODERSMÅLET”

–  Det är jätteviktigt att det går på ens eget modersmål, så att man kan diskutera fritt. Jag behöver inte tänka på att hur jag ska ställa en fråga så att alla förstår, säger Lind. Bordsgrannen Eklund håller med.

– Jag kan finska och pratar finska varenda dag, men jag tror att mycket på en sådan här kurs skulle gå förbi, så det är jätteviktigt att det går på svenska, säger Eklund

Eric Häger tror han kan använda sina förtroendemannatimmar effektivare efter grundkursen. FOTO KITI HAILA

Organisationsombudsman Nina Wessberg är också nöjd med kursen.

– Jag tycker vi lyckades bra med att vi fick folk att diskutera. Det fanns tid att grubbla över de psykologiska faktorerna som påverkar en förhandling. Jag vill ge deltagarna det som jag skulle ha behövt då blev vald till förtroendeman, säger Wessberg.

Wessberg sägar att hon vill uppmuntra nya förtroendemän att verkligen våga ta tag i saker på jobbet och samtidigt komma ihåg nätverk och ett förbund.

– De är ett led i den fackliga kedjan, säger hon.

Flera av deltagarna har för avsikt att delta i fortsättningskursen som ordnas i september.

Industrifackets organisationsombudsman Nina Wessberg drog en del av kursinnehållet. FOTO KITI HAILA
Avtalsexpert Magnus Salmela hade hand om ”lagarna och paragraferna” under kursen. FOTO KITI HAILA

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA

Huvudbild: Deltagarna i Industrifacket första grundkurs för förtroendemän i Helsingfors 13-17.5.2019 

Pekka Ristelä: Arbetare, rösta i EU-valet!

EUROOPPAPARLAMENTSVALET 2019

VALDAG 26.5.
FÖRHANDSRÖSTNING 15.–21.5.

Dammet efter riksdagsvalet hade just lagt sig då det blir dags för väljarna att gå till urnorna i Europaparlamentsvalet. Tidigare har valdeltagandet i EU-valet varit betydligt lägre än i riksdagsvalet, för att inte tala om presidentval. Löntagarna ska ändå inte frivilligt ge bort chansen att  påverka i EU-sammanhang.

Arbetarskyddet är ett av de största och mest konkreta områden inom arbetslivet, som EU reglerar. Under de senaste åren har vi nått segrar till exempel när det gäller farliga, cancerframkallande ämnen.

I dagsläget finns det strängare och för hela EU gemensamma regler om gränsvärden för t. ex dieselutsläpp och skadligt trädamm på arbetsplatsen.

Det handlar om ett skydd för arbetstagare då EU inför ett direktiv om arbetstid, ett direktiv om utsänd arbetskraft eller direktiv om arbetsvillkor. Det gäller även om Finland redan nationellt infört en strängare lag.

EU-lagstiftningen funkar som en buffert som skyddar även de finländska arbetarnas ställning. Tack vare det hänger inte Finlands arbetslagstiftning på en hurdan regering som råkar sitta på makten i landet för tillfället.

EU:s motiv för att utarbeta bestämmelser gällande arbetarskyddet eller arbetsvillkor har främst handlat om att man strävat efter en fungerande inre marknad. Företagen måste ha en likadan verksamhetsmiljö i de olika länderna så att konkurrensen mellan företagen är sund och rättvis.

På så sätt undviker man så kallad social dumpning, vilket naturligtvis också gynnar löntagarna.

Under den senaste tiden har EU överraskat genom att avtala om saker som bara något år sedan inte ansågs höra till Europeiska unionen.

Till exempel har vi nått en överenskommelse om minimilängden på föräldraledigheten, vilket förbättrar arbetarnas ställning i flera EU-länder.

I EU är det speciellt parlamentet som lyssnar till fackföreningsrörelsen. Därför är EU-parlamentet ur fackets synvinkel den viktigaste kanalen för att påverka europeisk lagstiftning.

DET FINNS MYCKET KVAR ATT GÖRA

Trots de senaste årens ljusglimtar finns det fortfarande mycket kvar att göra. Arbetet med lagstiftningen inom EU går sakta framåt, bit för bit. Först gör man ett utspel om någon principiellt viktig fråga, men resultatet är inte direkt på önskad nivå vad gäller reglering. Man ser till att frågan kommer upp på dagordningen och förs fram i debatter och lobbyverksamheten fortsätter tills EU-direktivet granskas igen.

Då har man chansen att få till stånd en ännu bättre lagstiftning som berör saken.

Därför lönar det sig att hitta en kandidat som verkligen vill sitta i EU-parlamentet och arbeta för att förbättra de arbetande människornas ställning.

En bra MEP är en engagerad och rent av passionerad påverkare. Det är viktigt att personen vill och orkar fokusera på vissa saker i stället för att försöka påverka allt. Genom fokusering samlar man på sig kunskap och erfarenhet som uppskattas över parti- och gruppgränserna.

Förutom expertis krävs det också samarbetsförmåga i EU-parlamentet. Man får inte fram sin sak om man inte klarar av att förhandla med representanter för olika partier och länder.

Finland är ett litet EU-land, men en klok MEP kan vara spela en stor roll i Europa. Nu lönar det sig att rösta på en kandidat som ser till att Finlands röst i Europaparlamentet talar för arbetarnas rättigheter.

 

PEKKA RISTELÄ
Skribenten är chef för internationella ärenden på FFC

 

Rösta för ett bättre arbetsliv i Europa

Löntagarrörelsens uppgift är att stå upp för ett gott arbetsliv i hela Europa. Genom Europeiska unionen kan vi uppnå det målet. Kom med och hjälp oss att få förtroendet att slå rot i hela Europa. För att det ska lyckas måste vi samarbeta och avtala tillsammans.

Handel

EU förhandlar om spelreglerna för den internationella handeln. En av de viktigaste spelreglerna är att alla som idkar handel med Europa ska förbinda sig att respektera arbetstagarnas grundläggande rättigheter. Det måste vi alltid hålla fast vid.

Arbetstagarnas rörlighet

Det är bra att arbetstagarna har rätt att röra sig från ett land till ett annat inom Europa, men det får inte betyda att utländska arbetstagare utnyttjas som billig arbetskraft. Europeiska unionen har en tydlig princip: alla som gör samma arbete på samma plats ska ha samma anställningsvillkor.

Europaparlamentet

Om Europeiska unionen inte fanns, så borde den uppfinnas. Ibland är det svårt att samarbeta och avtala om gemensamma spelregler, men det är ändå ett klokare och tryggare alternativ än att länderna börjar konkurrera hutlöst mot varandra.

Arbetstagarnas rättigheter

Arbetstagarnas minimirättigheter måste tryggas i hela Europa. EU-lagarna skyddar också de finländska arbetstagarna mot till exempel för långa arbetsdagar och mot diskriminering på grund av vilket kön eller vilken typ av anställningsförhållande man har. När arbetslivet förändras måste också spelreglerna hänga med.

Arbetarskydd

Det ska alltid vara säkert att arbeta. Det nationella arbetarskyddet i Finland förnyas och stärks under EU:s ledning – i gott samarbete med fackförbunden. Inom EU fattar man beslut om de minimibestämmelser som ska gälla arbetssäkerheten och arbetshälsan.

Grå ekonomi

Europa måste bli en världsdel med rättvis beskattning. EU begränsar redan nu skatteflykt och skattefusk, men unionen kunde göra mer för saken. Europa har råd med välfärd för alla invånare om rikedomarna inte försvinner till skatteparadis.

FFC

 

Pedersöreföretaget Elho satsar på Made in Bennäs -”Vi måste väl anmäla om vi flyttar på riksåttan”

På jordbruksmaskintillverkaren Elho ligger fokus allt mer på produktutveckling och export. 

Kartan på väggen i kontoret i Bennäs talar sitt tydliga språk. Länderna dit Elhos produkter exporteras lyser röda. Förutom på Antarktis, där det av förståeliga skäl inte idkas särskilt mycket jordbruk, så finns det inte en världsdel på vårt klot där inte företagets jordbruksmaskiner skulle fara fram på åkrarna.

AB EL-HO OY

HEMORT: Pedersöre

GRUNDAT: 1968

PRODUKTION: Jordbruksmaskiner

VERKSAMHETSOMRÅDE:  Hela världen (omkring 70 procent går på export)   

OMSÄTTNING: 19,8 miljoner euro (2018)

PERSONAL : Runt 140, 100 i produktion av vilka 15 inhyrda

 

Med jämna mellanrum skriker rubrikerna om att sagan för inhemskt jordbruk är så gott som all. Det är kanske en överdrift, men på Elho har man medvetet vänt blicken mot utlandet.

I dagens läge går redan 70 procent av produktionen på export och andelen kan röra sig runt 90 procent inom tio år, tror man på Elho.  Kanada och Sydkorea hör till de länder där det satsas stort, Australien likaså.

– Jordbruket i Finland står inför stora förändringar. Trenden inom jordbruk är färre, men större. Produktiviteten inom jordbruket måste öka globalt. Det finns fortfarande områden där jordbruksarbetet utförs främst med hjälp av oxar, säger VD Michael Johansson.

Tillverkningen sker ändå uteslutande på fabriken i Bennäs, och planen är att det ska förbli så även i framtiden, intygar både den rätt så nyanställda verkställande direktören och huvudförtroendeman Kim Virkama.

Det går bra för företaget och antalet anställda har ökat med nästan en tredjedel på bara några år.

Huvudförtroendeman Kim Virkama i färd med att presentera en av företagets maskiner. FOTO JOHANNES TERVO

Det största problemet – eller utmaningen, som det heter på konsultspråk – för Elhos del, är bristen på arbetskraft.

Grannkommunen Larsmo stoltserar med de lägsta arbetslöshetssiffrorna i landet och Pedersöre ligger inte långt efter. Arbetslösheten ligger på mindre än tre procent. Därför har det anställts en hel del medarbetare från Baltikum, Ungern, Ryssland, men också till exempel några irakier med asylsökarbakgrund.

–  Överlag har folk stannat här länge här. Lite som jag, är ju själv snickare till utbildningen men har varit här i över 25 år, säger Virkama.

Företaget tillverkar bland annat slåttermaskiner, slåtterkrossar, räfsor, strängläggare och inplastare. Företagets hydraulikdrivna stenplockare har blivit något av en hit som drar bra på den globala marknaden, men i sortimentet finns också en höräfsa som varit med sen första början och fortfarande säljer bra.

– Om alla höräfsor vi tillverkat skulle läggas på rad skulle det räcka fram hela vägen till Karleby, säger Virkama.

Virkama berömmer samarbetet med yrkesinstitutet Optima genom vilket flera unga proffs hittat sig på Elho på praktik – och många av dem har stannat.

FOTO JOHANNES TERVO

En av de lite yngre förmågorna på fabriksgolvet är Anton Gleisner som håller som bäst på med att svetsa en del till slåtterkross.

– Det är jätte bra folk här på jobb. Det är ganska lugnt, och det är inte så att piskan viner hela tiden, säger Gleisner som jobbat på Elho i drygt två år.

Han började jobba på Elho genast efter avklarad militärtjänstgöring.

– Jag kanske studerar vidare i framtiden, men jag trivs bra här nu. Speciellt nu då jag bygger hus, säger Gleisner.

De flesta av de anställda jobbar dagskift, men det finns uppgifter där jobbet går i skift. Gleisner tycker att skiftesjobbet passar honom bra för det mesta.

–Inte är det ju alltid roligt en varm augustikväll att sitta här inne och svetsa och se solskenet där ute.

Anton Gleisner har gjort om sin svetsmask efter egen design. FOTO JOHANNES TERVO  

Området för förmonteringen är något av Tage Enfors rike. Här monteras ihop t. ex serier av olika mätare.

– Jag har jobbat här sen januari 1990. Jobbet har ändrats en del under den tiden, då det finns fler modeller idag, säger han.

Enfors berömmer stämningen på jobbet. Längs väggarna i rummet står plastbehållare fyllda av olika smådelar, rätt så lika varandra för det ovana ögat. Enfors känner till dem alla.

– Han sköter alla beställningarna, det är inte lite jobb det, säger arbetskompisen Kim Sandén.

Om den stora trenden globalt inom jordbruket är färre men större, så ligger den för industrins del på ökad automatisering. Så också på Elho.

Företaget har investerat i två automatsvetsar. Dessutom uppdaterades laserskärarlinjen för något år sedan. Med hjälp av den klipper man ut t. ex bulthål.

– Jag tror inte någon saknar att göra det jobbet med borr och sax, säger Virkama.

Tage Enfors och Kim Sandén håller till i förmonteringen. FOTO JOHANNES TERVO

FÖRTROENDEMANNEN BEHÖVS

Omkring hälften av de runt 100 arbetstagarna inom produktionen på Elho är medlemmar i Industrifacket. Andelen kunde vara högre, och det är främst bland de yngre som det är vanligare att höra till YTK, eller Loimaakassan, anser Virkama.

Det spelar också in att en och annan anställd på Elho själv är jordbrukare eller driver ett litet företag vid sidan av dagsjobbet på företaget.

– I år har jag fått tre personer från YTK att gå med i Industrifacket, säger Virkama.

Dessutom ordnar fackavdelningen till exempel hockeyresor som varit populära.

FOTO JOHANNES TERVO

Virkama anser att kontakten med arbetsgivaren för det mesta är god.

– Så länge jag har varit förtroendeman har det inte varit några större problem. Inte har vi alltid varit överens, men alltid har vi kommit fram till en lösning, säger Virkama.

Michael Johansson är av samma åsikt.

– Inte kan vi börja med någon översittarattityd. Det skulle vara kortsiktigt för då sticker våra anställda direkt och får ett jobb annanstans. Även om det från mitt perspektiv skulle vara bra om alla avtal var lokala, så behövs det någon som för de anställdas talan, säger Johansson.

TRE MÅNADER BLEV 33 ÅR

– Ja, man kan väl säga att jag hänger upp grejer som ska målas, svarar Tommy From på frågan om vad hans jobb går ut på.

–  Det finns minst sagt lite variation på storleken på komponenterna. De varierar mellan två centimeter och fem meter.

From hör till de erfarnare anställda på fabriksgolvet. Det var dock inte planen från början.

– Jag skulle jobba här i tre månader och nu har det blivit 33 år. Jag kommer ihåg att jag var anställd nummer 13 i företaget, säger From.

Tommy From hör till det erfarnare gardet inom produktionen. FOTO JOHANNES TERVO

En del av komponenterna blästras i en maskin, som kallas kort och gott ”sinkon”, medan andra komponenter blästras manuellt.

– Det hör väl till att då man kommer hem och ska hoppa i duschen, tar av sig kalsongerna så ska man höra hur det rasslar av blästringskulor, säger From, som utanför jobbet är en av eldsjälarna inom sportbilarnas så kallade varmansklass, eller ”jokkis”, i Finland.

En del av jobbet för From går ut på att med ålderns rätt lära de nya anställda knepen. Förutom svenska och finska talas det också andra språk på fabriksgolvet, men språkmuren har inte förorsakat större problem, anser From.

– Vi hade två pojkar från Bangladesh här i måleriet och det funkade hur bra som helst.

Roni Sydänmetsä i full mundering redo för blästring. FOTO JOHANNES TERVO

De färdiga produkterna ska naturligtvis genomgå en ordentlig kvalitetskontroll.

Otto Joensuu provkör funktionerna i en strängläggare.

Det är inte en alldeles liten grej med en ”vingbredd” på närmare tio meter och väger fyra ton.

Otto Joensuu gjorde sin praktik på Elho, trivdes och stannade kvar. FOTO JOHANNES TERVO

– Det blir egentligen fyra olika egenskaper jag testar. Vi börjar med hydrauliken, säger Joensuu och sätter igång.

Här verkar allt vara i skick, vitsordet blir väl godkänd, och strängläggaren kan fortsätta sin färd mot vad i Elhos fall allt oftare är utlandet.

Vi strävar efter att ha någon ny egenskap i varje produkt och vi har flera patent, säger vd Michael Johansson, som tillträdde på sin post som vd för det växande familjeföretaget i september. FOTO JOHANNES TERVO

Tekijäs besök i Bennäs går av stapeln bara någon dag efter att folket på Elho firat taklagsfest för eftermarknadsavdelningens nya utrymmen. Den ökande efterfrågan utomlands leder till att man börjat snegla på möjligheten att utvidga ytterligare.

Tomtgränserna börjar komma emot.

Om det är något som inte saknas här i Pedersöre så är det självsäkerhet och framtidstro.

– Jag antar att vi i alla fall måste meddela myndigheterna om vi börjar flytta på riksåttan här bredvid, säger Johansson med glimten i ögat.

Vice huvudförtroendeman Emma Björkman jobbar som teamledare på logistikavdelningen. FOTO JOHANNES TERVO

AB EL-HO OY

HEMORT: Pedersöre

GRUNDAT: 1968

PRODUKTION: Jordbruksmaskiner

VERKSAMHETSOMRÅDE:  Hela världen (omkring 70 procent går på export)   

OMSÄTTNING: 19,8 miljoner euro (2018)

PERSONAL : Runt 140, 100 i produktion av vilka 15 inhyrda

 

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

EU-valet berör arbetstagare i allra högsta grad

Varje röst i EU-valet har en inverkan på hur arbetslivet i Europa ser ut i framtiden. Det handlar om att trygga arbetsvillkor och försvara arbetstagarnas liv och hälsa.

Precis som det ytterst jämna riksdagsvalet är förbi och regeringsbildningen kommit igång står följande val  i tur – valet där vi väljer ledamöter till det Europeiska parlamentet. Europeiska unionen är mycket mer än familjeporträtt på slipsgubbar eller virala videosnuttar på kommissionens ordförande som snubblar. Det handlar om att trygga arbetsvillkor och försvara arbetstagarnas liv och hälsa.

EUROOPPAPARLAMENTSVALET 2019

VALDAG 26.5.
FÖRHANDSRÖSTNING 15.–21.5.

Det är folket i EU-länderna som väljer vem som får fatta besluten i Europaparlamentet, och parlamentet har ofta fått säga sitt när det gäller frågor som berör arbetslivet inom unionen. Under den senaste femårsperioden har parlamentet bland annat förhindrat avreglering av kemikalieregelverket och gjort situationen bättre för anställda på så kallade nollavtal.

Inom EU besluter man om saker som berör arbetstagare som långt återspeglas också i finsk lagstiftning. Fackets mål är att få bukt med orättvisa arbetsvillkor och förhindra att företag konkurrerar genom att tumma på arbetsvillkor inom unionen.

EU-lagstiftningen om arbetstid anses vara så bra att den brittiska fackcentralen TUC har krävt att landet följer EU-lagen, även efter att britterna lämnar EU.

TUC har också krävt att arbetslagstiftningen  i landet ska reformeras med kontinentala Europa som förebild.

NEJ TILL KONKURRENS MED ARBETSVILLKOR

Ibland går det så att förbättringar blir till genom överraskande vändningar.  Kommissionen föreslog förbättringar i de utsända arbetstagarnas situation och förslaget gick igenom i ministerrådet med starkt stöd av Frankrikes president Emmanuel Macron, säger de finländska fackföreningarnas man i Bryssel, Aleksi Kuusisto, på FinUnions.

– I framtiden måste utsända arbetstagare få lön enligt kollektivavtal i alla EU-medlemsländer. I Finland sker det här genom allmänbindande kollektivavtal, men i framtiden ska utsända arbetstagare också få ersättning för logi, resor och matkostnader.

Det viktigaste är att rättigheterna för finländska arbetstagare och arbetstagare som blivit utskickade till Finland kommer närmare varandra.

– Det minskar på det osunda konkurrerandet med arbetsvillkor, säger Kuusisto.

ARBETARSÄKERHETEN HAR BLIVIT BÄTTRE

Förutom arbetsvillkor konkurrerar företag med arbetarskyddet. Ju lägre kravnivå och kriterier,  desto billigare blir kostnader för arbetet för företagen.

Andrew Smith, kommunikationschef vid Europeiska arbetsmiljöbyrån EU-OSHA, räknar upp en rad regler och förordningar inom arbetarskyddet som vi inte hade i dag om inte det vore för unionen.

Den europeiska byrån har sitt huvudkontor i Bilbao. EU-OSHA för kampanj för att få ner mängden karcinogena ämnen i Europa. EU har bland annat infört sänkt godkända gränsvärden för krom, kiseldioxid och så kallat hårt trädamm. Det innebär att cancerrisken för svetsare och snickare ska sjunka även i Finland.

– Det att arbetarskyddet har blivit bättre kan räknas till Europeiska unionens största framgångar, säger Smith.

Som medlem väger enskilda länders röst tyngre

Den vanliga arbetstagarens och bergsrådets röst väger lika tungt i EU-valet. Vi väljer ett antal parlamentariker, det vill säga ”meppar”, men samtidigt påverkar vi kommissionen. Det här paret sitter på mycket makt om de lyckas vara samspelta.

För att fatta beslut behövs också de individuella medlemsländerna. Vårt riksdagsval i Finland påverkar i sin tur regeringsbildningen och samtidigt det vem som representerar Finland i EU- ministerrådet.

– Ministerrådet har bromsat upp flera arbetslivs- och socialskyddsreformer. Trots det, har vi idag en miniminivå för familjeledigheterna. Ministerrådet sänkte dock miniminivån från fyra månader till två. Det innebär ändå att pappor i flera EU-länder nu för första gången har lagstadgad rätt att vara lediga från jobbet för att sköta sina barn.

Lagförslaget innehåller också en rätt till ledigt för vård av anhörig i fem dagar. En sådan klausul har inte funnits i Finland. Det kommer till exempel att göra det lättare för dem som sköter om sjuka föräldrar, säger Aleksi Kuusisto på FinUnions.

NORMTALKOT GAV EN BITTER EFTERSMAK

Resultatet i EU-valet för fem år sedan förutspådde en hel del problem. Det nyvalda parlamentent inledde sitt arbete, men det gick trögt. Medborgarnas förtroende för unionen fick sig en törn bland annat på grund av det utdragna grälet om hur kommissionen ska se ut.

Då kommissionen anmälde att de inleder ett så kallat ”normtalko”, blev den europeiska löntagarrörelsen orolig. Ett av förslagen gick ut på att mindre företag inte skulle behöva följa kemikaliebegränsningarna lika noggrant som storföretagen.

Kemikaliedirektivet luckrades inte upp, långt tack vare fackets och parlamentarikernas motstånd.

Ett av argumenten gick uttryckligen ut på att så gott som 9 av 10 europeiska arbetstagare jobbar i små eller medelstora företag. Det skulle ha lett till en omfattande försämring i arbetarskyddet för anställda.

UNIONEN KAN SNABBA PÅ FÖRBÄTTRINGARNA

Precis efter att normtalkot stött på patrull, meddelade kommissionen att man går in för ambitösa satsningar på förbättringen av sociala rättvisan i Europa.

Till paketet om sociala rättigheter hör bland annat initiativet om att en europeisk arbetarskyddsmyndighet. Bland löntagarorganisationerna väckte kommissionens förslag både förvåning och intresse.

I praktiken innebär det här till exempel att finländska arbetarskyddsinspektörer får det lättare att utreda arbetarskyddsbrott som begås av ofta östeuropeiska företag i Finland.

JÄMSTÄLLDHET GENOM EU

Emeritusprofessor Pertti Koistinen tar upp förbättringen av de visstidsanställdas situation och ökade jämställdhet mellan könen som exempel på vilket sätt EU hjälpt löntagarna.

– I Finland är vi säkra på att män och kvinnor har samma möjligheter. Trots det har til lexempel en del EU-projekt tvingat  oss att uppmärksamma  jämställdhetsfrågor noggannare än tidigare, säger Koistinen.

Koistinen arbetar vid arbetslivets forskningsenhet vid Tammerfors universitet. Han anser att EU utgör en bra ”övningsmotståndare” för finländska lösningar. Som exempel tar han diskussionen om en lagstadgad minimilön, som är verklighet i flera EU-länder.

– Det tvingar oss till att ställa oss själva frågan om sakerna står rätt till hos oss, eller borde vi också ingföra minimilön. Det här knyter till frågan om grundtrygghet.

Enligt Koistinen lever vi dock för närvarande i den nationella själviskhetens tidevarv.

– Det är svårt att få till stånd en gemensam plan då skillnaderna i levnadsstandarden är så stora, till exempel mellan Östeuropa och Västeuropa, och mellan syd och norr.

Koistinen anser att det största hotet i för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Europa är de ökande sociala klyftorna mellan människor inom unionen.

Att få bukt med de växande klyftorna är en ödesfråga för hela unionen, anser han.

ARBETE OCH UTKOMST

EU handlar också om arbete och utkomst. Hela 60 procent av Finlands export går till andra EU-länder. Utan den inre marknaden skulle EU-länder samla tull, vilket skulle försvåra exporten. Samtidigt skulle importerade gods vara dyrare för konsumenten.

Finland är en liten aktör på världsmarknaden, men det gäller också för EU. Trots det väger de handelsavtal som EU undetecknat tungt.

– Europeiska unionens andel av världshandeln ligger på sju procent. Maailmankaupasta EU:n osuus on vain seitsemän prosenttia. Hur skulle det gå för de mindre medlemsländerna om de tvingades ingå sina handelsavtal helt själv, frågade kommissionens vice ordförande Frans Timmermans då han besökte Finland i januari.

– Nu måste världens industrijättar, Kina och USA, lyssna på vad EU har att säga.

Kuusisto på FinUnions anser att unionen hämtar med sig trygghet i den ibland oberäkneliga världspolitiken.

– Utan EU skulle Finlands ställning i en turbulent värld vara mycket otryggare.

Vi kan lita på att unionen ska tillsamman försvara demokratin, rättstaten och mänskliga rättigheter. I vissa medlemsländer är de här rättigheterna hotade på grund av en populistisk politik.

Kuusisto önskar att populisterna och ytterlighetsrörelsernas frammarsch avstannade i det kommande EU-valet. Det finns en risk för att populisternas seger skulle lamslå parlamentet, anser han.

– Därför är det viktigt att rösta på kandidater som förstår att Europa klarar sig och kan trygga medborgarnas rättigheter endast genom samarbete, genom att driva gemensamma intressen.

TEXT BIRGITTA SUORSA / UP
ILLSUTRATIONER TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

”Man kan leva utan att spela, men man måste verkligen vilja det” – Mattias Boström vill inte ens gissa hur mycket han förlorat

Mattias Boström tror han kan hjälpa människor som kämpar med sitt spelberoende men inte vet vart de ska vända sig för att be om hjälp. Han vet själv hur det kan vara som värst.  

Borgåbon Mattias Boström, 38, är far till två barn och konstigt nog gift. Det att Bostrom fortfarande är gift är konstigt eftersom han spelat sina kort så, att skilsmässan på grund av spelandet var något oundvikligt, en final, som till sist inte blev verklighet.

Boström spelade bort månadslöner och mycket mer innan han stannade upp och såg över sitt liv. Han jobbar till vardags som koordinator på produktionslinjen på kyldisk- och kylskåpstillverkaren Viesmann i Borgå.

Boström håller en mottagning med låg tröskel på en hälsocentral i Borgå och drar grupper med fokus på kamratstöd i Lovisa för personer som lider av spelberoende.

– Dessutom träffar jag kunder på hälsocentralen i Sibbo och jag jobbar med nättjänsten kokenet.fi, genom vilken jag kan erbjuda erfarenhet och kamratstöd och svara anonymt på nätet.

Tjänsten erbjuder stöd för personer som lider av olika typer av beroenden.

Jag känner till skuldkänslorna och skammen såväl som de ekonomiska svårigheterna beroendet för med sig. Jag vet hur det känns att vara på botten, men jag vet också att det går att komma upp därifrån.

EN SJUKDOM SOM INTE BOTAS GENOM MEDICIN

Rusmedel förorsakar förändringar i hjärnans belöningssystem vilket i sin tur kan leda till tvångsmässig användning och utveckling i riktning mot ett beroende. Beroendet kan också vara riktat till någon typ av verksamhet, som att äta eller att spela. Enligt en rapport från Institutet för hälsa och välfärd THL lider 3,3 procent av finländarna av spelberoende (THL 2015).

Spelberoende är ett så kallat funktionellt beroende och kan därför inte direkt med konkret kemiska beroenden som t. ex alkoholberoende. Skammen, och tvånget att dölja problemet in i det sista, är något de har gemensamt.

”Jag kan erbjuda en kontaktyta och förstå vad människor går igenom”, säger Mattias Boström FOTO PEKKA ELOMAA

– Det är precis så. Det ju pinsamt att en vuxen människa inte klarar av att sköta sin ekonomi och när skulderna hopar sig blir situationen ännu mer förkastlig i andras ögon, säger Boström.

I dagens läge finns det inga tillåtna mediciner för beroende av penningspel. Depressionsmediciner och naltrexon, som används för medicinering mot alkoholism, har bevisligen givit en del positiva resultat.

LT Joonas Majuri har i sin färska doktorsavhandling vid Åbo universitet studerat ämnet. Hans forskningsresultat tyder på att antidepressiva läkemedel inte märkbart hjälper mot spelberoende.

HUVUDVINSTEN – ATT INTE SPELA

Erfarenhetsexperter och proffs har olika roller. För någon som lider av beroende kan steget att träffa någon  som har liknande erfarenheter kännas kortare. Det kan vara ett viktigt mellansteg.

– Jag kan erbjuda min egen erfarenhet, men det är långt från att jag i mina möten kunde vara en terapeut eller läkare. Jag kan förstå vad de går igenom. En människa kan själv sitta på olika lösningar, men han eller hon märker inte det i en situation där man spelat bort sina sista pengar och vet att nu måste man vinna dem tillbaka.

Vad önskar de som är i kontakt med dig?

– Många av dem vet inte vad de ska vänta sig – de har så många besvikelser bakom sig. Det finns inte någon magisk knapp som man kan trycka på och sen blir allt bra. Det handlar om att någon på riktigt vet och kan kontra det man hör. Jag är trots allt ett levande bevis på att man kan stiga upp ur spelträsket.

– Många har varit i kontakt med mig efter att någon anhörig har tvingat dem, och de får nödvändigtvis inte något ut av samtalet. Det kan jag inte påverka på något sätt. Det  är upp till var och en att bestämma hur öppen man vill vara. Dessutom är många inte redo att sluta spela eftersom de intalar sig att den stora vinsten ligger bakom hörnet. Det är dock väldigt ovanligt att problemet löser sig med hjälp av att vinna en stor pott, säger Boström.

KLARAR INTE AV ATT SÄTTA GRÄNSER

Är människor i kontakt med dig som en sista utväg eller då de börjar märka av att de kanske har problem?

– Det varierar väldigt mycket. Jag har träffat som har insett att de har lite problem med att sköta sin ekonomi, men jag har också träffat dem som befinner sig i det yttersta hörnet med sina självmordstankar. De är ofta vanliga arbetande människor som inte har några större problem med mentala hälsan men också bipolära personer som under sina maniska perioder alltid tror att de kommer att vinna stort. De kör några månader för fullt för att sedan inse att det bara ledde till skulder.

”Det är viktigt att man vågar prata med någon”, säger Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

Vad kan hjälpa i den situationen? Är det frun eller mannen, kamrater, att hitta sig på botten, Jesus, svärmor, vem eller vad?

– Ens närkrets är viktig, och förståelsen av att man inte gör det här för att man är ond, utan för att man helt enkelt inte klarar av att begränsa det. En röd tråd, som i åtminstone i teorin uppmuntrar en till att inte spela, kan vara barnen, frun eller mamma. Det är viktigt att man vågar prata med någon för att man ska lätta på trycket.

Många av dem vet inte vad de ska vänta sig – de har så många besvikelser bakom sig. Det finns inte någon magisk knapp som man kan trycka på och sen blir allt bra.

SNABBLÅNSFIRMAN ”HJÄLPER”

En sträng reglering av snabblån och ett lagstadgat räntetak på lånen kommer inte precis att hindra problemspelare. Det viktigaste är alltid att man har något att spela med.

Enligt Boström är snabblånen, pikavippin, ”världen bästa uppfinning” för spelberoende. Ingen frågar några överloppsfrågor och du får pengar på en kvart.

Då det var som värst hade Boström gått igenom dotterbolagen till snabblånsfirmorna, ett lån på 15 000 blev för mycket, men fyra tusen euro infann sig snabbt på det tomma kontot.

– Det är en säker förlust. Först lyfter du ett snabblån, en till efter det, och slutligen lyfter du bara nya lån för att betala bort gamla lån så att inte kredituppgifterna ryker.

Spelandet slukar lätt löner, arv, lån från både bank och vänner och familjemedlemmar – och som i Boströms fall – pengarna som han satt åt sidan med tanke på bröllopsresan.

– Jag vågar inte gissa på hur mycket jag förlorade längs åren. Jag vet att skulderna har rört sig vid tiotusentals euro och omsättningen har varit gigantisk. I slutskedet rök lönen direkt när den kom och slutet av månaden fick man klara sig på lån, av vilket största delen gick till penningspel.

ETT EGET HELVETE

Mattias Boströms berättelse är ett typexempel på hur beroendet utvecklas långsamt. I början rörde det sig om en tonåring som spelade bort någon slant på automaterna, i slutändan fanns förlusten av allt gott och fint i livet.

Där i mellan finns en lång berg- och dalbana mellan vinster och en ond snabblånsspiral. Då det gick bra ”var det trevligt att visa åt donarna att här kammar man in pengar”. Då spellyckan vände var det viktigaste uppdraget att gömma breven från indrivningsbyråerna, så att inte frun hittar dem.

Boström spelade hela tiden.

– Då frun gick i duschen började jag genast spela på nätet. En hundring räckte bra för en dusch, säger han.

Nästa steg är att spelaren märker att kreditkortet är avstängt, snabblånspengarna använda och långt kvar till lönen.

”När frun gick i duschen började jag genast spela på nätet. En hundring räckte bra för en dusch”, berättar Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

Boström sökte hjälp från en kommunal rusmedelsklinik. Inget resultat. I stället uppnådde motparten ett gott resultat då Boström förlorade 30 000 euro på ett år.

Han hade blivit ett proffs på att dölja saker och då hjälpte inte stöddiskussioner inom ramen för ett program vars mål är att avbryta spelandet.

– Våra diskussioner var ofta skitsnack eftersom jag sade saker de vill höra och jag fick godkännande genom det.

Mot slutet av flera år av spelberoende och antidepressiva mediciner, tänkte han på att hoppa under en långtradare eller begå ett rån för att få pengar.

Till sist åkte han fast och tvingades sluta ljuga. Frun fick reda på allt, precis allt. Följande dag skulle bli första dagen i hans nya liv.

I dag lever Boström ett vanligt familjeliv och han är pappa till två tonåringar.

– Jag väntar på sommaren 2023, då jag betalat bort den sista raten på lånet jag tagit på grund av spelskulder och jag får bort mina betalningsanmärkningar. Jag tänker skaffa mig ett helt eget telefonabonnemang och konkurrensutsätta några försäkringsbolag. Sånt gör man inte om man har en betalningsanmärkning.

”Jag vet hur det känns att vara på botten, men jag vet också att det går att komma upp därifrån”, säger Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

TEXT JUKKA SUNDHOLM  FOTO PEKKA ELOMAA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

STÖD OCH ERFARNEHTESEXPERTER

Har du eller din anhöriga problem med spelberoende?

KokeNet erbjuder möjlighet till samtal med erfarnehetsexperter

Den hjälpande tjänsten Peluuri drivs av Helsingfors spelklinik

Gamblers Anonymous (GA) fungerar enligt  samma princip som Anonyma Alkoholister (AA) genom möten

Mirka i Nykarleby utbildar sin personal och har många lokala avtal med bättre villkor – ”Jag vill jobba här tills jag går i pension”

Vill man vara bäst i sin bransch, så måste man satsa på att utveckla personalens kunnande. Så resonerar man på slipmaterialstillverkaren Mirka i Jeppo. På det snabbt växande företaget har man ingått många lokala avtal som ger arbetstagarna bättre villkor än vad som slås fast i kollektivavtalet.

Det är en enorm anläggning som breder ut sig bland åkrar och skog på den österbottniska landsbygden. Här i Jeppo i Nykarleby har Mirka sitt huvudkontor, sin produktutveckling och sin största produktionsanläggning. Företaget tillverkar slipmaterial – det som i vardagligt tal kallas sandpapper – samt slipmaskiner och polermedel.

Mirka växer så det knakar och globalt sysselsätter företaget i dag ungefär 1500 personer. Av dem jobbar nästan 550 inom produktionen vid Mirkas fyra fabriker i Finland – i Jeppo, Oravais, Jakobstad och Karis.

– Det finns goda möjligheter att utveckla sig och växa inom företaget, säger Ronny Norrgård som är huvudförtroendeman för Industrifackets medlemmar vid fabrikerna i Jeppo och Jakobstad.

En av dem som har fått utbilda sig är Alexandra Aspnäs som har gått företagets processkötarutbildning.

– Det var intressant att lära sig alla maskiner och hur produkterna tillverkas. Jag har jobbat här sedan 2006 och mitt arbete har förändrats mycket under den tiden, när jag har bytt till att arbeta vid allt större maskiner.

Aspnäs trivs på Mirka och säger att det bästa med jobbet är den goda arbetsgemenskapen.

– Jag vill jobba här tills jag går i pension, och jag vill gärna utvecklas och lära mig nya saker, säger hon.

Alexandra Aspnäs vill utvecklas i sitt arbete. FOTO JOHANNES TERVO

”VIKTIGT ATT HANDLEDARNA HAR UTBILDNING”

Huvudförtroendemannen Ronny Norrgård och arbetarskyddsfullmäktige Andreas Gunell berättar att Mirka ordnar en processkötarutbildning nästan varje år och att den brukar vara fullsatt. Dessutom finns fördjupande kurser och vidareutbildningar.

Norrgård och Gunell lyfter också fram betydelsen av att Mirka ordnar utbildningar för arbetsplatshandledare och förmän.

– Vi får in mycket nytt folk och då är det viktigt att handledarna har utbildning. De får också ersättning för uppdraget, säger Norrgård.

Huvudförtroendemannen Ronny Norrgård är nöjd över att Mirka utbildar sin personal. FOTO JOHANNES TERVO

Också produktionsdirektören Jan Torrkulla betonar att det behövs kontinuerlig utbildning. Under de närmaste åren satsar Mirka nämligen på att öka digitaliseringen, automatiseringen och robotiseringen.

Torrkulla säger att det handlar om att göra saker enklare, smartare och mer ergonomiskt, så personalen behöver inte känna sig hotad.

Tvärtom – Mirka siktar på att också i fortsättningen ha en tillväxt på nästan tio procent per år, vilket gör att automatiseringen måste öka för att produktionen i Finland ska klara av de allt större volymerna.

– Försäljningen i Europa går som ett lokomotiv och ökar stadigt. Men det största enskilda landet är fortfarande USA, följt av Tyskland, berättar Torrkulla.

Han säger att volymökningen naturligtvis skapar fler jobb, medan automatiseringen och robotiseringen gör att det behövs omskolningar och nyutbildningar inom produktionen i takt med att arbetsuppgifterna förändras.

– Den utbildning vi har gett hittills är bra, men inte nödvändigtvis den vi kommer att behöva med tanke på framtidens teknologi, säger Jan Torrkulla.

FOTO JOHANNES TERVO

”DET HAR BLIVIT MYCKET BÄTTRE OCH FRIARE”

– Det här är en trygg arbetsplats, konstaterar Bo-Erik Wik som har jobbat på Mirka sedan 1992.

Han berättar att det inte finns många kvar som har jobbat lika länge på Mirka, för många har gått i pension de senaste åren. Jobbet har förändrats mycket under hans nästan 30 år på företaget.

– Det har blivit mycket bättre och friare. När jag började var det mer disciplin.

Själv har Bo-Erik Wik två år kvar till pensioneringen. Han jobbade tidigare på avdelningen där man tillverkar slipband, men det var ett fysiskt tyngre jobb. Sedan några år tillbaka jobbar han på den så kallade flexavdelningen, där rullarna med slipmaterial körs genom maskiner som böjer materialet så att det blir mjukare och lättare att hantera.

Bo-Erik Wiik hör till dem som jobbat längst på Mirka. FOTO JOHANNES TERVO

– Tidigare jobbade jag treskift, men nu på äldre dagar har jag bytt bort nattskiftet och jobbar bara tvåskift.

En som däremot jobbar treskift, måndag till fredag, är Ahmed Omar. Också han jobbar på flexavdelningen.

– Treskiftsarbetet passar mig perfekt! säger Omar som har jobbat på Mirka i drygt åtta år.

Han berättar att jobbet går ut på att övervaka maskinerna där slipmaterialet böjs, och att göra justeringar så att kunderna får produkter av bästa möjliga kvalitet.

Ahmed Omar gillar att jobba treskift. FOTO JOHANNES TERVO

Det finns många olika skiftarrangemang på Mirka. En del av arbetstagarna jobbar tre tolvtimmarsskift per vecka, för att sedan vara lediga resten av veckan. En av dem är Elina Knuts.

– Det passar mig och jag skulle inte vilja byta tillbaka till treskiftsarbete. Nattskiften från sex på kvällen till sex på morgonen känns inte heller tunga. Dessutom studerar jag till agrolog på yrkeshögskola vid sidan om, så jag kan koncentrera mig på studierna under de lediga dagarna.

Elina Knuts jobbar som processkötare vid en maskin där griptyg limmas ihop med sandpappret. Griptyget är det som gör att slipmaterialet kan fästas vid slipmaskinen.

För henne är arbetet på Mirka en mellanetapp, för senast när hon utexamineras vintern 2021 vill hon jobba med något som motsvarar hennes utbildning.

97 procent av Mirkas produktion går på export. FOTO JOHANNES TERVO

”JAG ÄR NÖJD ÖVER ATT VI HAR ÅSTADKOMMIT FÖRBÄTTRINGAR”

På Mirka har man ingått många lokala avtal som ger arbetstagarna bättre villkor än vad som bestäms i kollektivavtalet. Både huvudförtroendemannen Ronny Norrgård och arbetarskyddsfullmäktige Andreas Gunell får sköta sina uppdrag på heltid, trots att arbetsplatsen inte riktigt är så stor att de automatiskt skulle ha rätt till det. Norrgård räknar också upp några andra lokala avtal:

– Lönerna är högre än i kollektivavtalet och våra skifttillägg och tjänstetidstillägg är bättre. Vi har också ett dejoureringsavtal, en arbetstidsbank och olika skiftarrangemang. De som arbetar dag har flextid. Åtminstone jag själv är nöjd över att vi har åstadkommit förbättringar, men vi vill fortfarande förhandla fram fler avtal och uppdatera dem som finns.

På Mirkas tre österbottniska fabriker hör 84 procent av arbetstagarna inom produktionen till facket.

– Sedan årsskiftet har vi fått 20 nya medlemmar, berättar Ronny Norrgård.

Ronny Norrgård visar upp de slipmaskiner som monteras på en annan av Mirkas fabriker, i Jakobstad. FOTO JOHANNES TERVO

Norrgård har jobbat på Mirka i 22 år och är inne på sitt trettonde år som huvudförtroendeman. Han representerar arbetstagarna på fabrikerna i Jeppo och Jakobstad, medan fabrikerna i Oravais och Karis har egna förtroendemän.

Andreas Gunell har varit arbetarskyddsfullmäktig för Jeppofabriken sedan våren 2013. Alla tre övriga fabriker har egna arbetarskyddsfullmäktige.

De förtroendevalda vid de olika fabrikerna samarbetar ändå tätt och träffas regelbundet. Också kontakten till ledningen är naturlig och fortlöpande och Gunell är dessutom personalrepresentant i företagets ledningsgrupp.

”ATT SKYDDA EN MASKIN ÄR BARA EN DEL AV ARBETARSKYDDET”

Andreas Gunell berättar att Mirka fäster stor uppmärksamhet vid arbetarskyddet och att man har gjort över 2000 förbättringar på fabriken i Jeppo sedan 2013.

– Att skydda en maskin är bara en del av arbetarskyddet. Mycket handlar om attityder och tänkesätt. Att förbättra säkerhetskulturen tar tid, men den blir hela tiden bättre. Man får aldrig stanna upp och vara nöjd, för då går säkerheten bakåt.

262 dagar utan olycksfall. Satsningen på arbetarskyddet ger resultat, konstaterar Andreas Gunell. Bilden är tagen i början av mars. FOTO JOHANNES TERVO

Gunell konstaterar att Mirka har ett bra avtal om företagshälsovård, med bland annat ett nytt program för att upprätthålla arbetsförmågan hos arbetstagare över 40 år. Programmet innehåller bland annat diskussioner med läkare, psykolog och fysioterapeut.

– Kemikalieutbildning är en annan sak vi har satsat mycket på de senaste åren, berättar Gunell.

En fråga som fortfarande kräver förbättringar är inomhusluften.

– Den har blivit bättre, men vi är inte nöjda ännu. Det är ett stort projekt som kräver resurser.

”VI TROR PÅ ATT VI SKA FORTSÄTTA VÄXA I FINLAND”

Produktionsdirektören Jan Torrkulla ser med tillförsikt på framtiden.

– Vi gjorde stora investeringar i ny teknologi för några år sedan, och de börjar nu betala sig tillbaka när vi har fått ut de första nya produkterna på marknaden. Så vitt vi känner till finns det ingen som tillverkar sandpapper med motsvarande teknologi.

Jan Torrkulla är produktionsdirektör på Mirka. FOTO JOHANNES TERVO

Han påpekar att Mirka numera är en så stor aktör i sin bransch att företaget kan ha ett visst inflytande över hur marknaden utformas. Bland annat har Mirka varit en föregångare inom dammfri slipning där maskinerna suger in dammet genom hål i sliprondellerna.

– Våra maskiner är lätta och starka i förhållande till storleken. Dessutom är de smarta och kan mäta vibrationer och annan information som du kan få fram direkt på till exempel en smarttelefon, berättar Torrkulla.

Nästa stora investering i Jeppo är ett nytt kök med kombinerad matsal och konferenscenter samt kontorslokaler.

– Det är också ett tecken på att vi tror på att vi ska fortsätta växa i Finland, säger Jan Torrkulla.

FOTO JOHANNES TERVO

MIRKA
Mirka är en ledande tillverkare av slipmaterial samt slip- och poleringsverktyg. Produkterna säljs över hela världen och endast en liten del går till den finländska marknaden

Företaget sysselsätter sammanlagt ca 1500 personer, av vilka ca 800 jobbar i Finland.

I Jeppo i Nykarleby finns huvudkontor, produktutveckling och fabrik. I Oravais finns en del av produktionen samt lager och expedition, i Karis tillverkas nätprodukternas baksidesmaterial och i Jakobstad monteras bl.a. slipmaskinerna.

Fabriken i Jeppo sysselsätter drygt 260 arbetstagare inom produktionen. I Oravais är antalet knappt 200, i Karis ca 50 och i Jakobstad ca 35.

Mirka har en logistikcentral och en liten produktionsenhet i Belgien, och köpte nyligen företaget Cafro som tillverkar diamant- och bornitridverktyg i Italien.

TEXT JONNY SMEDS/ FFC
FOTO JOHANNES TERVO

Det här reportaget har ursprungligen publicerats i Löntagarens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbrevet på adressen www.lontagaren.fi/nyhetsbrev så kan du läsa fler arbetsplatsreportage och intervjuer med fackligt aktiva från Svenskfinland! FFC:s svenska nyhetsbrev är gratis och utkommer varannan vecka.

Nina Wessberg: Arbetstagarna måste kunna lita på sin förtroendeman

Skulle du anlita en jurist som inte har fått en enda dag utbildning? Låter du en outbildad elektriker reparera din eltavla? Går du till en läkare som saknar läkarkompetens?

Nej, knappast. På många av våra arbetsplatser är situationen just denna. Arbetskompisarna tror att förtroendemannen är insatt i det senaste gällande arbetslivet.

De har gett förtroendemannen sitt mandat i förhandlingar med arbetsgivaren. Arbetstagarna litar på sin valda förtroendeman, men på alltför många arbetsplatser har hen aldrig deltagit i en enda förtroendemannakurs.

Förtroendemannens roll är krävande. Hen ska kunna kollektivavtal, hänga med i lagstiftningsändringar, förhandla lokalt och leda verksamheten inom verkstadsklubben.

Eventuellt finns det naturbegåvningar, som kan allt utan utbildning, men de allra flesta av oss behöver lära oss dessa kunskaper. Kunskap som dessutom behöver uppdateras hela tiden.

”Kunniga, välutbildade förtroendemän är stommen i den fackliga rörelsen.”

Därmed är det inte förtroendemannens ensak om hen vill utbilda sig eller inte, det är hela fackets ansvar. Facket, det är vi alla, vi som valt vår förtroendeman.

Grundutbildningen för en förtroendeman består av 5+5+5 dagar. Därutöver behöver alla årligen kompletterande utbildning.

Förväntningarna på förtroendemannen är stora, också från arbetsgivarhåll. Arbetsgivarna driver allt fler frågor till lokala förhandlingar, men är inte lika villiga att skicka iväg sina förtroendemän på skolning.

För en arbetsgivare är det ju lättare att få sin vilja igenom, då förtroendemannen inte har en tillräcklig utbildning som förhandlare.

Det är arbetsgivaren som betalar för utbildningen, och varje år ifrågasätter arbetsgivarnas organisationer mängden av förtroendemannautbildning. Varje år tvingas Industrifacket föra en kamp för att övertyga arbetsgivarna om att utbildningen behövs.

För svenskspråkiga inom facket är kursmöjligheterna färre, men hittills har Industrifacket kunnat erbjuda årliga grund-, fortsättnings- och kompletteringskurser på svenska.

En förtroendeman som är up-to-date med det senaste som sker inom arbetslivet, kontinuerligt förkovrar sig och deltar i de kurser som ordnas är den bästa garanten för en korrekt intressebevakning just för dig.

Om ni har valt en förtroendeman, kolla om och när hen fått utbildning och uppmuntra förtroendemannen att utbilda sig. Om ni inte ännu har en förtroendeman på din arbetsplats, samla fackmedlemmarna och ställ till med ett förtroendemannaval.

Stöd och hjälp för att anordna valet får ni från regionkontoret.

Förtroendemannen är hjärtat i den fackliga verksamheten. Ett hjärta som inte fått träning är i sämre skick än ett vältränat.

NINA WESSBERG
Industrifackets organisationsombudsman

FOTO KITI HAILA