Industrifacket redo att förhandla – Riku Aalto: ”Vi väntar fram till slutet av augusti”

Industrifackets ordförande Riku Aalto intygar att förbundet förhandlar om kollektivavtal för alla avtalsbranscher oberoende om förhandlingarna förs på riksnivå eller med företagen.

18.8.2021

Industrifacket har enligt Riku Aalto förberett sig väl inför avtalsrörelsen.

– Vi har berättat för de förtroendevalda och medlemmarna vad det handlar om det här med kollektivavtal och förhandlingar. Våra mål är klara och vi har en förmåga att förhandla om dem. I sista hand kan vi försvara anställningsvillkoren genom olika stridsåtgärder.

– Industrifackets fullmäktige ändrade på modellstadgarna för fackavdelningarna så att fackavdelningarna inte längre kan göra upp kollektivavtal. Det är Industrifacket som har mandat att förhandla. Det innebär att arbetsgivarna inte kan utföra påtryckningar på förtroendemännen för att de ska göra upp lokala kollektivavtal, konstaterar Aalto.

INDUSTRIFACKETS MÅL

Industrifackets gemensamma mål för samtliga 35 avtalsbranscher är 1) en solidarisk löneuppgörelse som höjer reallönerna, 2) att anställningsvillkoren tryggas i samtliga branscher, 3) förbättra de sociala punkterna i kollektivavtalen, 4) förstärka de förtroendevaldas ställning och rättigheter, 5) utveckla skrivelserna som gäller hyresarbete, säsongsarbete och resor i arbete 6) förbättra möjligheterna till inlärning i arbete och inskolning på arbetsplatserna och 7) öka kunnandet kring lokala avtal.

– Vi fick sammanlagt 1 059 motioner från fackavdelningarna. Utgående från de här förslagen formade vi våra gemensamma mål. Dessutom kommer sektordirektionerna och kollektivavtalsdelegationerna att spela en viktig roll.

– Förutom de allmänna målen ska också utvecklingsbehoven i de olika avtalsbranscherna beaktas, säger Aalto.

FÖRÄNDRINGAR I FÖRHANDLINGSLÄGET

Under de senaste kollektivavtalsförhandlingarna satt arbetsgivarförbunden Skogsindustrin rf och Teknologiindustrin rf. vid samma bord med Industrifacket.

Båda organisationerna har meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal. Därför kommer förhandlingarna för den mekaniska skogsindustrins del att föras på företagsnivå.

När det kommer till teknologiindustrin hänger mycket på hur den nya arbetsgivarföreningen Teknologiateollisuuden työnantajat utvecklas och om den får samlat medlemsföretag till den grad att det rör sig om en trovärdig förhandlingspart.

Industrifackets linje i det förändrade läget är klar, enligt Aalto.

– Vi väntar fram till slutet av augusti och gör sen bedömningen om huruvida Teknologiateollisuuden työnantajat blir en förhandlingspart för oss eller inte.

– Oberoende hur det blir så är vår hälsning till Teknologiindustrin och Skogsindustrin att de hädanefter får koncentrera sig på de uppgifter som de valt att sköta. De har gjort sig av med rätten att påverka och uttala sig om arbetsmarknadsfrågor och kollektivavtal. Det är onödigt att ropa om Finlands konkurrenskraft då man själv gått in för att ha sönder ett system som fungerade.

– Arbetsgivarna måste acceptera till exempel det att löneförhöjningarna kan börja dra ifrån varandra mellan branscherna, men också mellan företagen.

DET ÄR VIKTIGT ATT ARBETSTAGARNA FÖRSTÅR HUR HÖGA INSATSERNA ÄR

Industrifacket har avtal med 17 olika arbetsgivarförbund. De flesta arbetsgivarförbund kommer alltså att förhandla om arbetsvillkoren, precis på samma sätt som tidigare, men Aalto anser ändå att följande avtalsrörelse kommer att vara speciellt viktig.

– Det handlar samtidigt om hurdana arbetsvillkor våra medlemmar har och hur avtalssystemet i framtiden kommer att se ut. Vi talar inte enbart om vad som kommer att hända nu utan om följder som sträcker sig fram över år eller årtionden.

Det är viktigt att arbetstagarna förstår hur höga insatserna är när man sätter sig vid förhandlingsbordet.

– Kollektivavtalets betydelse kommer också fram i det att då man ingått ett avtal så kan inte en part börja ensidigt och ändra på innehållet. Utan kollektivavtal finns inte den här typen av kollektivt skydd, utan varje arbetstagare står ensam.

– Om arbetsgivaren då någon dag av godhet ger något så kan arbetsgivaren också senare ta bort det, så där bara utan att fråga, kanske med ränta. Det gäller också för andra frågor på arbetsplatserna om man endast går enligt arbetsgivarens direktionsrätt.

FINNS INGEN ”FINLANDSMODELL”

Skogsindustrin rf meddelade för ungefär ett år sedan att förbundet inte längre ingår några kollektivavtal. Aalto påminner om att styrelseordförande Ilkka Hämälä, vd för Metsä Group, då var ute i offentligheten och krävde en mer omfattande direktionsätt för arbetsgivarna.

– Samtidigt sade höjdarna att de inte bryr sig om hurdana avtal man gör upp i andra företag eller branscher. Det här i sig innebär att det inte längre finns någon exportdriven Finlandsmodell kvar när det kommer till lönebildning. Arbetsgivarna slopade modellen, men det vill de inte tala om.

Aalto anser att en del av arbetsgivarna utgår från en ideologisk grund i sina handlingar.

– Vi kan se en strävan efter att knäcka fackföreningsrörelsen. Det borde man reagera kraftigt på i samhället i stort. Till exempel kan placerare fundera om de vill lägga pengar på företag som torpederar arbetarnas möjligheter att förhandla om arbetsvillkor och lösgör sig från och internationella standarder och internationella avtal inom ramen för FN-organisationen ILO.

ORGANISERING SKAPAR TRYGGHET

Aalto uppmuntrar nu alla förtroendevalda och medlemmar på arbetsplatserna att se till att också arbetskompisarna hör till facket.

– Förhandlingarna förs nu på en nivå som ligger närmare enskilda människor än tidigare. Samtidigt gör vi beslut som på lång sikt kommer att påverka fackets förmåga att sköta arbetstagarnas ärenden, arbetsmarknaden och hela samhället.

– Vi måste få alla med i det här arbetet. Det handlar om varje människas egna arbetsvillkor och vår gemensamma framtid, sammanfattar Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

 

”Nu finns det inte några gamla tolkningar” – teknologisektorn vid Industrifacket redo för hösten

Teknologisektorn representerar medlemmar i fyra olika avtalsbranscher. Sektorchef Jyrki Virtanen säger att arbetsgivarförbundets beslut att lämna förhandlingsbordet lämnar flera frågor obesvarade.

9.8.2021

Industrifackets första tre år har varit lärorika, anser sektorchef Jyrki Virtanen vid teknologisektorn vid Industrifacket.

– Vi lär oss hela tiden av varandra och småningom svetsas vi samman till ett team, säger Virtanen.

Industrifacket blev till genom en sammanslagning av Metall, TEAM och Träfacket.

– Allas synfält och kunskap har säkert breddats sen dess, säger Virtanen.

Jyrki Virtanen.

FYRA AVTAL, TRE ARBETSGIVARFÖRBUND

I Inudstrifacket teknologisektorn finns fyra avtalsbranscher: teknologiindustrin, plåt- och industriisoleringsbranschen, gruvbranschen, och försvarsministeriets arbetsplatser.

– Vi fortsatte egentligen med den verksamhet Metallförbundet inlett, säger Virtanen.

Omkring 71 500 medlemmar arbetar inom teknologiindustrin. Det avtal som gäller fram till slutet av november 2021 har Industrifacket slutit med arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf.

Det gäller också för gruvbranschens del där omkring 1 600 medlemmar arbetar.

Plåt- och industriisoleringsbranschens arbetsvillkor fastställs i kollektivavtalet som Industrifacket har med Metalliteollisuuden harjoittajain liito – MTHL:n Työnantajat rf.

Drygt 1 200 medlemmar jobbar i branschen.

Försvarsministeriets arbetsplatser arbetar ett litet antal medlemmar i Industrifacket. I branschen följer man kollektivavtalet mellan facket och försvarsministeriet och de allmänna arbetsvillkoren i statliga tjänster.

MYCKET ÄR OKLART I TEKNOLOGIINDUSTRIN

Den 25 mars i år briserade en bomb i den annars förhållandevis stabila verksamhetsmiljön då arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. meddelade att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal och flyttar över alla förhandlingar på riksnivå till den nygrundade föreningen    Teknologiateollisuuden työnantajat.

– Förhandlingskulturen hade varit oförändrad fram till att arbetsgivarna kom ut med beslutet, säger Virtanen.

Nu hänger flera obesvarade frågor i luften. Det nuvarande kollektivavtalet för teknologiindustrin löper ut i slutet av november 2021.

– Det känns som om det finns flera öppna frågor också på arbetsgivarsidan, säger Virtanen.

Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med

En av de viktigaste frågorna är hur många företag som går med i den nya arbetsgivarföreningen och därmed bestäms också huruvida. Teollisuuden työnantajat hade inledningsvis tre medlemsföretag. Föreningen inleder sin verksamhet i augusti.

– Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med, säger Virtanen.

Om man under hösten går in för förhandlingar på företagsnivå kommer det att kräva en hel del resurser från alla parter.

– Min bedömning är att förhandlingarna kommer att ta en lång tid då man går genom varje paragraf, säger Virtanen.

Tidigare har man kunnat stöda sig på tidigare tolkningar som gjorts i tidigare förhandlingar.

– Nu finns det inte några gamla tolkningar då det rör sig om en helt ny förhandlingspart.

Virtanen tror ändå att förhandlingarna kommer att kretsa kring teman som blivit bekanta över åren. Trenden är att arbetsgivarna varje gång kommit till förhandlingsbordet med allt hårdare krav – frågor som gäller grundvärderingarna.

– Den viktigaste frågan berör förtroendemannasystemet. Det försöker arbetsgivarna knäcka varje gång, säger Virtanen.

ORO INFÖR HÖSTEN

Fler lokala avtal och mer lokalt avtalande. Så motiverade Teknologiindustrin sitt drag.

– Det har varit fullt möjligt att göra upp avtal på lokal nivå och det kommer inte att ändras, säger Virtanen.

Virtanens tolkning är att lokalt avtalande verkar betyda lite olika saker för olika parter.

Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt

– Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt, säger Virtanen.

De allmänbindande kollektivavtalen har skapat stabilitet och förutsägbarhet i branschen. Det utgår man inte längre ifrån då förhandlingarna inleds i höst.

– Hösten kan bli orolig. Vi får se hur vi får fört förhandlingarna igenom, säger Virtanen.

Industrifacket gör upp planer både för att förhandla om ett allmänbindande kollektivavtal och ett läge där allmänbindande avtal inte gäller, berättar Virtanen.

TIDPUNKTEN ÖVERRASKADE, INTE BESLUTET

Teknologiindustrins drag kom inte som en överraskning för Virtanen eftersom arbetsgivarförbundet redan en längre tid har uttryck en vilja om att allt fler frågor ska det förhandlas lokalt.

Skogsindustrin rf. meddelade i oktober 2020 att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal. De avtal som Industrifacket har med Skogsindustrin rf. löper ut vid årsskiftet och i slutet av februari 2022.

– Vi har ännu ingen erfarenhet av hur skogsindustrins modell fungerar, säger Virtanen.

Teknologiindustrin gjorde sitt beslut att lämna förhandlingsbordet utan några diskussioner med Industrifacket.

– Jag trodde att det beslutet skulle ha kommit först om man inte skulle klara av att lösa de svåra frågorna i förhandlingarna med oss, säger Virtanen avslutningsvis.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS 

 

TEKNOLOGISEKTORN

Medlemmar i arbetslivet 31.12.2020

Teknologiindustrin 71 420

Gruvbranschen 1 576

Plåt- och industriisolering 1 247

Försvarsministeriets arbetsplatser 9

Sammanlagt 74 252

Industrifackets fyra sektorer: teknologisektorn, kemisektorn, trävarusektorn och specialbranschernas sektor.

 

Industrifackets fullmäktige: Ett tungt coronaår gav lärdom

Industrifackets fokus år 2020 låg på organisering, kollektivavtal och en utveckling av personalens kunnande. Arbetet skulle genomföras till en stor del på distans. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev också tydlig.

21.6.2021

HUVUDBILD: Första delen av Industrifackets fullmäktigemöte hölls på distans. Ordförandena samlades i Helsingfors. I förgrunden Industrifackets ordförande Riku Aalto. I bakgrunden fullmäktigeordförande Jarmo Markkanen.

Industrifackets fullmäktige godkände årsberättelsen och bokslutet för 2020 under distansmötet den 21 juni. Mötet slutförs 12–13. augusti i Vanda.

Kollektivavtalsförhandlingarna som inleddes hösten 2019 slutfördes i början av 2020. Arbetsgivarnas njuggare inställning till avtalssystemet blev tydlig.

I vissa branscher genomfördes förhandlingarna i vanlig ordning medan vägen till ett färdigt avtal gick genom tunga stridsåtgärder och riksförlikningsmannens kontor för andra branschers del. Framför allt mekaniska skogsindustrin påverkades av konflikterna.

Industrifacket lyckades med sina viktiga mål för avtalsrörelsen det vill säga en löneuppgörelse som förbättrade arbetarnas köpkraft samt slopandet av de så kallade ”kikytimmarna” som infördes inom ramen för konkurrenskraftsavtalet. Realinkomsterna steg med 1,5 procent.

Följande avtalsrörelse präglas av Skogsindustrins beslut att inte förhandla om rikstäckande kollektivavtal och Teknologiindustrins beslut att flytta över avtalsfrågorna på en ny förening, Teknologiateollisuuden työnantajat ry.

CORONAPANDEMIN KRÄVDE FÖRNYELSE AV FÖRBUNDET

Coronapandemin innebar en stor förändring i arbetet för organisering och medlemsrekrytering då de flesta evenemangen och utbildningarna måste inhiberas.

Verksamheten flyttade över till andra kommunikationsmedel. Industrifacket genomförde organiseringskampanjer på 27 arbetsplatser.

I medlemsrekryteringen satsades det mer än tidigare på arbetstagare med utländsk bakgrund. Dessutom producerades ett flerspråkigt Vi är facket -paket och flera videor.

I några regioner inleddes en kamratstödsgrupp för förtroendemän. Verksamheten ansågs vara lyckad.

Hösten 2020 lade man fokus på att nå de medlemmar som låg under hot om att medlemskapet upphör på grund av obetalda medlemsavgifter. Antalet medlemmar som utesluts ur facket på grund av obetalda avgifter minskade avsevärt.

Studerandemedlemskap är en väg in förbundet. Industrifacket genomförde två kampanjer för att rekrytera studerandemedlemmar. Det gav ett resultat i form av runt 2 300 nya studerandemedlemmar.

Medlemstjänsternas jour på onsdagar förlängdes. Industrifacket tog även i bruk nya datasystem, bland annat det elektroniska kursverktyget Telmo och Keissi, som används för att sköta ärenden som berör intressebevakning.

PÅVERKAN PÅ FLERA NIVÅER

Inför förtroendemannavalet i november-december genomförde förbundet en telefonkampanj där man uppmuntrade tidigare förtroendemän att ställa upp. Förbundet började också skicka ut ett nyhetsbrev till alla arbetarskyddsfullmäktige.

Den regionala verksamheten utvärderades och man fortsatte med att föra utvecklingssamtal med fackavdelningarna. Mot slutet av året inleddes de första fackklinikerna det vill säga utbildningsforum med låg tröskel i form av Teams-möten.

Industrifacket hördes också av de statliga beslutsfattarna i samband med flera frågor. Förbundet uttalade sig om planerna på förändring av lagen om samarbete på arbetsplatserna och deltog i  beredandet av lagförslag kring företagsansvar, säsongsarbete och arbetskraftsinvandring.

Industrifacket kan se det som en framgång att regeringen gått in för att förbereda ett långsiktigt industripolitiskt program.

Industrifackets första medlemsundersökning såg dagsljuset år 2020. Den publicerades som en multimediahelhet på förbundets webbplats. Resultaten presenterades också som en artikelserie i Tekijä.

Förbundet utvecklade också sin medlemsservice. I juni öppnade Industrifackets jobbtjänst Arbetstorget i samarbete med Duunitori.

Dessutom inledde förbundet ett tvåårigt samarbete med Finlands Volleybollförbund.

Industrifacket förhandlar om kollektivavtalen

Industrifackets fullmäktige bestämde 21.6.2021 att ändra på modellstadgorna för Industrifackets fackavdelningar.

Avsikten är att göra ansvarsfördelningen mellan förbundet och fackavdelningen under kollektivavtalsförhandlingarna tydligare.

Industrifacket förhandlar om arbetsvillkoren och ingår kollektivavtalen. Fackavdelningarna kan ingå lokala avtal som följer och utgår från kollektivavtalet.

Industrifacket betonar sin roll som avtalspartner, vilket också ursprungligen varit andan i modellstadgarna för fackavdelningarna.

Orsaken till en uppdatering av reglerna för fackavdelningarna är de förändringar som arbetsgivarförbunden gått in för på arbetsmarknaden.

Genom regeländringen skyddar man också förtroendemännens ställning på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

 

Niklas Wahlroos arbetsbeskrivning är kort men varierande: ”Jag gör allt som inte elektrikerna gör”

Borgåbon Niklas Wahlroos jobb är att se till att kraftverk och andra industrianläggningar hålls i skick. Det är ett jobb som inneburit såväl översättningsuppdrag i Sverige som underhåll på kärnkraftverket i Lovisa.  

7.6.2021

Fortums kraftvärmeverk i Finno i Esbo är borgåbon Niklas Wahlroos arbetsplats den här veckan. Med kraftvärme avses den energiteknik som gör det möjligt att samtidigt producera elektricitet och fjärrvärme med hög verkningsgrad.

Det på 1970-talet invigda kraftverket har genomgått omfattande förändringar under de senaste åren. En stenkolspanna lades ner i fjol som en del av målet att minska på utsläppen i fjärrvärmeproduktionen fram till 2025.

Inget för höjdrädda. Under samma arbetsdag kan Wahlroos jobba på 50 meters höjd med utsikt över havet – eller under jorden.

Men än så länge är det i gång och i pannorna skapas fjärrvärme för runt 200 000 hushåll i Esbo, Grankulla och Kyrkslätt. Det är Wahlroos arbetsgivare Caverion som sköter om underhållet på kraftverket.

– Ibland är det större jobb och i mellan är det mindre. Ofta handlar det om att göra underhåll på så att de inte går sönder då processen är igång, för då blir det dyrt. I de här kraftverken är det ofta frågan om aska och kol och annat som sliter hårt på maskinerna.

”Det som kännetecknar det här jobbet är att man blir smutsig”, säger Niklas Wahlroos.

Det handlar om mekaniskt underhåll och förebyggande service. Att lappa, svetsa, serva, underhålla, och ibland vänta på reservdelar.

– Egentligen gör jag allt som ”strukarna”, eller elektrikerna, inte gör.

Och det är inte så lite det.

SNUBBLADE IN I BRANSCHEN

Det är egentligen av en slump som det blev så att Wahlroos började jobba med mekaniskt underhåll och teknisk service för fem år sedan.

– Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet, säger Wahlroos.

Wahlroos jobbar i regel några veckor  i taget på samma ställe. Ofta blir det kraftverk men han har också skött underhåll på Fazers fabrik i Vanda.

Han bodde med sin flickvän i Åbo där hon studerade. Wahlroos började se sig om efter arbete och svarade på en annons där en hyresfirma sökte arbetare till ett rivningsjobb på en månad.

Det gick som det ibland går och den ena månaden blev två, sedan tre och till sist blev Wahlroos erbjuden anställning på Maintpartner, som företaget då fortfarande hette.

Caverion köpte upp Maintpartners verksamhet i Finland, Estland och Polen för två år sedan.

Ungefär vid samma tidpunkt flyttade också Wahlroos tillbaka till Nyland och blev en del av teamet där. Själva enheten ligger i Vanda, men där har han knappt satt sin fot under den senaste tiden.

–  Jag är ju egentligen husbyggare och snickare till utbildningen, det har inte mycket att göra med det här. Men man lär ju sig på jobbet.

I hans team jobbar runt 10 personer. De jobbar för det mesta i par, men den här veckan kör Wahlroos solo på grund av att arbetskompisen är på semester.

– Den viktigaste orsaken till att man ska vara två är säkerheten. Det kan vara till exempel att den ena vaktar luckan då den andra jobbar inne i en cistern. Om något händer så kan det vara svårt att ta sig ut. Därför är vi två.

En annan grej som kräver att arbetarskyddet fungerar till max är hetarbeten, till exempel svetsning eller lödning.

– Men här är brandrisken väldigt liten, intygar han.

Här finns allt som kan tänkas behövas på jobbet. Den personliga verktygslådan modell större följer alltid med till följande arbetsplats.

RESER RUNT

Tjugofemåringen Wahlroos pendlar till jobbet från Borgå där han bor med sambo och hund. Det blir 700 kilometer i veckan för tillfället. Även på jobbet är han ofta på resande fot.

I dagens läge jobbar han framför allt på kraftverk och industrianläggningar i Nyland. Tidigare, då han hade Reso i Åbotrakten som hemmabas, var det inte ovanligt att jobbet krävde också längre vistelser i Sverige.

– Det längsta har varit tre månader i Eskilstuna. Till en början var jag tolk när de behövde någon som kunde svenska. Det gjorde jag i två veckor, ett ganska lätt jobb, minns Wahlroos.

I regel jobbar han ändå några veckor eller en månad på ett och samma ställe innan det blir dags för flytt, men det finns undantag.

– Då det är servicestopp på kärnkraftverket i Lovisa brukar det ta tre månader. Där har jag varit två gånger, berättar Wahlroos.

Wahlroos har också kommit in i den fackliga svängen då han valdes till vice förtroendeman. Han har tillsvidare deltagit i ett inledande tillfälle för förtroendemän som ordnades över nätet på grund de begränsningar som kampen mot coronapandemin innebär.

CORONATIDEN INTE SÅ SPECIELL

Wahlroos berättar att coronapandemin ändå på det stora hela inte märkts av på jobbet, förutom då i form av näs- och munskydden som ibland gör att skyddsglasen immar till.

– Det är ofta stora enheter och det finns gott om rum för alla att hålla avstånd. Inte är det någon rusning precis i matsalen heller, berättar han.

Bilen är ett av de viktigaste arbetsredskapen. Speciellt för dem som jourar och rycker ut vid behov.  Wahlroos rör sig för det mesta ändå med egen bil.

Snart börjar Wahlroos jobb i kraftverket i Esbo vara över för den här gången.

Nästa anhalt finns högst antagligen i Ingå. Där väntar ett arbete i tunnlar under jorden, där det kan vara si och så med mobilsignal.

– Man måste fara dit arbetet finns, avslutar Wahlroos.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Kollektivavtalet kan vara värt flera tusenlappar i året

Hur långa semestrar vi får njuta sav grundar sig långt på vad som står i lagen, men om semesterlön står det inget i lagboken. Sjuklön och söckenhelgsersättningarna är också bättre i kollektivavtalen än i lagen.  

4.6.2022

Hur skulle det kännas om du måste förhandla med arbetsgivaren om semesterlönen? Betalar din arbetsgivare snällt lön till dig under din familjeledighet trots att lagen inte kräver det?

I regel är villkoren för de anställda bättre då man följer kollektivavtalet än då man går enligt vad som står i lagen om anställningsvillkor. Dessutom måste inte arbetstagaren förhandla med arbetsgivaren om varje förmån som överstiger den lagstadgade nivån.

– Om man i pengar jämför värdet mellan de arbetsvillkor som man förhandlat fram och skrivit ner i kollektivavtalet med den nivå som det står i lagen så kan det röra sig om flera tusenlappar i året, säger Riitta Koskinen, avtalsexpert vid Industrifacket.

– Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning, säger Koskinen.

Semester samlar man in oftast enligt semesterlagen, det vill säga 2,5 dagar per inarbetad månad. I några få branscher gäller 3 dagar per månad, till exempel statliga tjänster.

BARA SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN LEDIG MED LÖN?

Om man går enligt lagen så är det bara självständighetsdagen 6.12 som är en ledig dag med full lön om dagen infaller på en dag som den anställda normalt jobbar. Vilka dagar som räknas som söckenhelger med full lön, det beror på kollektivavtalet.

Det gäller också för utnämningsdagar eller så kallade ”pekkasdagar”.

Studieledigheten har man stadgat om i lagen om studieledighet. Studieledigheten är oavlönad enligt lag, men också gällande det har man avtalat om på olika sätt inom ramen för kollektivavtalen.

SJUKLÖN OCH FÖRÄLDRALEDIGHET

Då en arbetstagare blir sjuk eller hamnar ut för en olycka garanterar lagen full lön för nio vardagar.

Även här är kollektivavtalen bättre. Vi kan ta ett exempel från ett av Industrifacktets 35 kollektivavtal. I avtalet för kemisk basindustri betalas sjuklön i enlighet med anställningsförhållandets längd från 28 kalenderdagar till 56 kalenderdagar.  ’

Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning

Lagen förutsätter inte att arbetsgivaren betalar lön för den tid som den anställda är föräldraledig eller tillfälligt vårdledig för att sköta om ett sjukt barn. I flera kollektivavtal är också de här dagarna avlönade dagar.

PÅ LÖNEDAGEN VISAR AVTALET SITT SANNA VÄRDE

Senast då lönekvittot kommer på posten eller dyker upp i nätbanken inser man ett hurdant lukrativt papper kollektivavtalet egentligen är. Eftersom Finlands lag inte känner till någon minimilön så är det kollektivavtalen som bestämmer lönerna i branschen – och de allmänna löneförhöjningarna då det är dags för sådana.

I EU höjs röster för en lagstadgad minimilön i medlemsländerna. De finländska och nordiska facken förhåller sig skeptiska till initiativet.

En minimilön kan gynna människor som arbetar i medlemsländer där lönenivån är betydligt lägre, men i Norden kan det innebära en lägre lönenivå än den ”minimilön” som man avtalar om i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

SEMESTERLAGEN SKA UPPDATERAS

I regeringsprogrammet för Sanna Marins regering har man slagit fast att semesterlagen ska ses över och göras om.

Det kan hända att regeringsprogrammet inte på den här punkten kommer att genomföras eftersom varken arbetstagare eller arbetsgivare varit så förtjusta i tanken om att öppna upp lagpaketet.

Arbetsgivarna anser att det är frågan om ett för omfattande projekt medan arbetstagarna oroar sig för att möjligtvis gå miste om förmåner.

Fackcentralen FFC anser att det i den nuvarande semesterlagen finns en miss som borde åtgärdas. Under anställningsförhållandets första år samlar arbetstagaren in endast två dagar semester per månad. FFC:s jurist Anu-Tuija Lehto konstaterar att allt arbete ska samla in lika mycket semester.

Om man ändå går in för att riva upp semesterlagen vill arbetsgivarsidan gå in för att göra om grunderna. Till exempel vill arbetsgivarna kritiskt granska semesterlönen.

För de timanställdas del skulle det också innebära att koefficienterna som man använder för att räkna semesterdagar skulle ses över, meddelar man på Finlands näringsliv EK.

TEXT TIINA TENKANEN  
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Skogsmaskinföraren Esa Untinen provade på Industrifackets karriärtjänster:”Livet ler igen”

Skogsmaskinföraren Esa Untinen hade det tungt i höstas då han var permitterad från jobbet. Precis då fick ett samtal från Industrifackets karriärtjänster. Untinen bestämde sig för att ge det en chans då han för det mesta varit hemma i flera veckor.

7.5.2021

INDUSTRIFACKETS KARRIÄRTJÄNSTER 

ESA UNTINEN

Toholampi
Skogsmaskinförare, Säilynoja Forest, Sievi
Maataloustyöntekijä, Haasala Oy, Lochteå
Avdelning 773 Metsäkonealan ja puutavaraterminaalien työntekijät 

De personliga karriärtjänsterna är en medlemsförmån där medlemmen tillsammans med en coach kan fundera på frågor kring att söka jobb, bygga på sitt kunnande och välmående.

Det är Industrifackets samarbetspartner UP Partners som står för tjänsten.

Untinen har fört flera samtal med karriärcoach Mai Peltoniemi. Samtalen har pågått mellan en halv timme och en och en halv timme.

– Det var emotionellt tungt att sitta permitterad hemma i flera veckor. Mai frågade hur jag mådde och tillsammans funderade vi över vad jag ska ta mig till.

Det började bli kämpigt med ekonomin, så jag tänkte att kanske skulle söka ett annat jobb eller ströjobba i en annan bransch än min egen.

Untinen bor i Toholammi i Mellersta Österbotten. Han fick av bekanta flera tips om möjliga jobb och ringde upp företagare i nejden.

I mars började han jobba för Säilynoja Forest, som är ett företag verksamt i skogsbranschen. Ett annat tips om säsongsarbete på sommaren gav också resultat. Han har preliminärt kommit överens om skogsarbete med lochteåföretaget (Karleby) Haasala.

Man märker att coachen verkligen bryr sig. 

Nästa vinter hoppas Untinen att han kan återvända till skogsarbete på Säilynoja Forest.

– Nu har vi muntligt kommit överens om att jag börjar jobba för Haasala, då det blir menföre i maj. Det blev nu inte av att fila på min CV och skapa en användarprofil hos ett företag som hyr ut arbetskraft, då jag fick två jobberbjudanden.

Untinen tycker att det är bra att facket erbjuder karriärservice för medlemmarna. Diskussionerna har varit uppmuntrande och till och med terapeutiska. Untinen insåg att hela livet kanske inte hänger på ett jobb.

– Man märker att coachen verkligen bryr sig.

Untinen är nöjd med nuläget. Livet ler trots att inget är säkert. Industrifackets karriärtjänster erbjuder också möjligheten att delta i webbinarier och andra kurser över nätet men Untinen tänder inte på idén om att sitta framför datorn.

Telefonen räckte den här gången till för att föra de samtal som ledde fram till framgång med jobbjakten.

TEXT PIA KOIVISTO
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS
FOTO PÄIVI KARJALAINEN

Läs mer om Industrifackets karriärtjänster här!

Nina Wessberg: Ont, det gör ont…

En torsdag i mars. Då kommer beskedet. Teknologiindustrin har ensidigt bestämt sig. Våra vägar ska skiljas, meddelar de. Som en våt trasa i ansiktet. En helt vanlig torsdag.

Första känslan är overklig. Facket och arbetsgivarna hör ju ihop! Inget drömförhållande, men visst har vi alltid kommit överens. Godkänt varandras fel och brister.

Grälat ibland, jo, men sedan diskuterat och förhandlat. Och alltid hittat en kompromiss till slut.

Sedan blir jag förbannad. Hur täcks de? Efter alla dessa år. Efter allt som vi upplevt tillsammans!

Så kommer oron. Hur blir det i framtiden? Hur ska vi inom facket ställa om för att klara av medlemmarnas intressebevakning?

När jag tänker efter har beskedet nog legat i luften en tid, kanske i flera år. Och så sveper en våg av fananamma över mig.

Vi ska visst göra vårt allt för att visa att facket är starkare och smartare än vad arbetsgivarna tror!

Besvikelse. Ilska. Oro. Eftertänksamhet. Beslutsamhet.

Många gick igenom hela känslogalleriet när Teknologiindustrins beslut blev ett faktum.

Årtionden av samarbete – borta.

Alla gemensamma projekt för att förbättra arbetslivet och företagens lönsamhet – borta.

Alla arbetsgrupper kring gemensamma frågor – borta.

Förtroendemannasystemet – hur ska det bli det? Den fackliga utbildningen då?

I Finland, ja i hela Norden, har vi byggt upp våra samhällen på stabila organiserade arbetsmarknader, där parterna förhandlar om arbetsvillkoren.

Lika lön för lika jobb. Det kallas för den nordiska modellen och har under årtionden gett oss länder som är trygga. Länder där folk är lyckliga och jämställda.

Vårt Finland, som ute i världen blivit känt för att vi finländare har det här med att förhandla och hitta kompromisser i vårt DNA. Allt detta som resten av världen avundas oss. Det vi varit så stolta över.

Allt riskeras nu i och med utspelet från en av landets främsta arbetsgivarorganisationer, arbetsgivare som steg för steg vill bryta ner facket.

På vilket sätt är det till nytta för landet? Vilken är företagens nytta? Eller arbetarnas?

De svenskspråkiga arbetsplatserna ser jag som de mest sårbara. Om kollektivavtalet inte längre uppnår allmänbindande status blir det heller inte automatiskt översatt till svenska. Och då hittas kollektivavtalet inte längre på Finlex på webben.

Om de svenskspråkiga arbetsgivarna inte inser vikten av att organisera sig i den nya arbetsgivarföreningen, står vi då inför lokala förhandlingar på varje enskild arbetsplats?

Förhandlingar som ska ske på företagets språk. På svenska.

Hur ska resurserna för de förhandlingarna räcka till?

Hur kan vi se till att de svenskspråkiga medlemmarna garanteras samma nivå på förhandlingskompetens som de finskspråkiga?

Hur ska vi garantera att vi klarar av att i framtiden även tolka de svenskspråkiga lokala kollektivavtalen?

Inför varje förhandlingsomgång har facket med sig en hög med förbättringsförslag till förhandlingsbordet. Arbetsgivarna har kompat med att i minst motsvarande drag föreslå försämringar.

Varenda en förbättring i kollektivavtalet har kommit till via krav, inget har arbetsgivaren gett oss av god vilja. Nu står vi åter en gång inför den svåraste avtalsrundan någonsin.

Just nu är frågorna fler än svaren.

En sak är säker. Facket lämnar inte medlemmarna i sticket. Facket förhandlar alltid för sina medlemmar.

Intressebevakning är ett lagspel, ju fler spelare vi har i laget, desto bättre löper spelet. Vi är facket. Tillsammans.

Tillsammans klarar vi det här. Tillsammans är vi starka.

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

27.4.2021

CORONAKRISEN: Industrin har klarat sig bättre än befarat

Vi har nu levt ett år med coronapandemin. Sektorcheferna vid Industrifacket berättar nu om hur det står till i förbundets avtalsranscher. 

19.4.2021

JYRKI VIRTANEN, TEKNOLOGISEKTORIN: ”VÄRLDEN STANNADE INTE”

Jyrki Virtanen.

– De som arbetar i arbetaryrken har gått till jobbet precis som vanligt. Världen stannade inte upp trots att vi lever mitt i pandemin. Och något har vi gjort rätt. Vi kan tänka till exempel på att bilfabriken i Nystad vill anställa 1 000 arbetare.

Virtanen säger att de prognoser som gjordes höll på det stora hela, men mot slutet av hösten vände det.

– Sysselsättningsläget i sektorn är överraskande bra för tillfället. Vi hör nyheter om att företag har fått in väldigt mycket beställningar.

Vinnarna inom teknologisektorn har speciellt varit de företag som tillverkar produkter för den inhemska marknaden och framför allt produkter som brukas i hemmen.

För ett år sedan kom förbunden överens om möjligheten att genomföra permitteringsförhandlingar med en snabbare tidtabell.

Virtanen anser att man då ”sparpermitterade”, även om det på flera håll inte fanns någon verklig grund för att ta till permitteringar.

Det tillfälliga undantaget som gäller samarbetsförhandlingar löpte ut vid årsskiftet. För tillfället finns det inte ett behov för sådant.

TONI LAIHO, KEMISEKTORN: VARTANNAT FÖRETAG TROR OMSÄTTNINGEN KRYMPER

Toni Laiho.

Coronapandemin delade redan i ett tidigt skede företagen inom kemisektorn i tre grupper. De som varit framgångsrika, de som fortsatt i stort sett som förr och dem som stött på motgångar.

– Två av tre företag anser att läget är bra eller åtminstone på en normal nivå. En tredjedel säger att läget är dåligt.

– En helhetsbild kan man också rita ur den synvinkeln att man på omkring hälften av företagen tror att omsättningen kommer att minska. Sedan finns det företag där omsättningen är oförändrad och för en mindre grupp av företagen har orderingången och produktionen ökat.

– Sett ur företagens och sysselsättningens perspektiv är coronan inte avklarad med vaccinen. Pandemin är segrad först när de negativa effekterna på företagen på en global nivå är över. Det finns fortsättningsvis ett behov av stöd till företagen.

JYRKI ALAPARTANEN, TRÄVARUSEKTORN: ”VI HAR KLARAT OSS VÄL JÄMFÖRT MED PROGNOSERNA”

Jyrki Alapartanen

Trävarusektorn har klarat sig rätt så bra under coronakrisen. Pandemin har inte slagit mot den finska ekonomin lika hårt som den slagit mot flera andra europeiska länder.

– Vi har klarat oss överraskande väl jämfört med prognoserna och med tanke på de rädslor som fanns. Om vi ska vara nöjda över något så är det att sysselsättningen har hållits på en rätt så bra nivå.

– Det har inte kommit någon enorm konkursvåg och inte heller har vi sådana i sikte.

Snickeribranschen har burits upp av byggande och renovering i hemlandet. Då pandemin tvingat finländarna att hålla sig hemma har intresset för att lite fräscha upp i hemknutarna vuxit.

Inom den mekaniska skogsindustrin har företag dragit tillbaka permitteringarna från årsskiftet och orderstocken ser bättre ut hela tiden.

– Jag tror vi kör på för fullt i sommar och sysselsättningen växer. Framtiden hänger mycket på hur man stimulerar ekonomin i Europa och ute i världen. Då när det går bra, så märker man snabbt av det i vår sektor.

MARKO ROSQVIST, SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”VI KAN KLARA OSS UTAN PERMANENTA SKADOR”

Marko Rosqvist.

Coronapandemins verkningar på de avtalsbranscherna inom specialbranscherna sektor vid Industrifacket har märkts av på väldigt olika sätt.

– Det är nog kanske medie- och tryckeribranschen som tog mest stryk av coronan, säger sektorchef Marko Rosqvist.

Under det senaste året har det inte tryckts upp så mycket infomaterial med tanke på mässor och samtidigt som dagstidningarna blivit tunnare.

Textilvårdsbranschen har också haft det tungt eftersom hotellen och kryssningsfartygen haft ett betydligt mindre behov av byktvätt. Det är bara enheterna som tvättar byk från sjukhusen som upprätthållit en normalnivå under pandemin.

– Coronan orsakade en våg av permitteringar och den pågår fortfarande, berättar Rosqvist om textilvårdsbranschen.

HOPPAS PÅ SNABB VACCINERINGSTAKT

Textil- och modebranschen gynnades i början av pandemin på grund av att efterfrågan på näs- och munskydd och annan skyddsutrustning ökade snabbt. Senare har ändå efterfrågan på inhemska produkter minskat då den utländska produktionen kommit i gång på allvar och tagit över.

Nyligen meddelade Filterpak i Hangö om att företaget lägger ner produktionen av näs- och munskydd.

De offentliga har inte stött den inhemska textilbranschen.

– Jag tycker det är skamligt, konstaterar Rosqvist.

I plantskolebranschen och miljöbyggnadsbranschen har pandemin inte märkbart inverkat på läget.

För skogshuggarna har arbetet fortsatt så gott som förr men inom skogsmaskinbranschen innebar pandemin att takten avverkning av industrivirke med en tredjedel.

För utdelarnas del har det ökande mängden småpaket kompenserat bortfallet på andra områden.

Nu hoppas alla på att vaccineringstakten ökar.

– Om vi i snabb takt får bukt med coronaviruset så ser jag inte att det skulle bli några permanenta skador i branscherna, säger Rosqvist.

ARBETSUPPGIFTERNA KAN TILL OCH MED SKYDDA FRÅN SMITTA

Själva viruset har inte spridits så mycket på arbetsplatserna i avtalsbranscherna inm specialbranschernas sektor. Företagen är i regel rätt så små och en stor del av jobbet utförs utomhus eller på ställen där det är lätt att hålla avstånd. Det förekommer heller inte så mycket direkta kontakter med kunder.

Den största enskilda smittohärden upplevdes i slutet av fjolåret i Pieksamäki där runt hälften av de 200 anställda på Partaharjun puutarha insjuknade i covid-19.

Enligt Rosqvist har samarbetsförhandlingarna i regel förts i god anda på arbetsplatserna. Det finns en klar vilja att även i svårare tider hålla fast vid kunnig personal.

– Utgångsläget har varit att man försöker klara sig med permitteringar, säger Rosqvist.

Han säger också att man på arbetsplatserna ingått rätt så få lokala avtal som gynnat bägge parter. Det rör sig i så fall främst om arrangemang som berör distansarbete och praktiska arrangemang på arbetsplatsen. Det har förekommit en del överdrifter, men på det stora hela har man agerat sakligt.

TEXT ANTTI HYVÄRINENASKO-MATTI KOSKELAINENPETTERI RAITO OCH SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt.  tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Utan fackets stöd kan rättegången bli en dyr affär

Att reda upp en tvist som berör anställningsförhållandet i rätten utan rättshjälp från facket är en stor individuell ekonomisk risk. Idag finns det ändå fler alternativ till domstolsprocesser. Det har man märkt av också på Industrifacket

18.3.2021

Även de bästa lagar och kollektivavtal är inte värt pappret de är skrivna på om man inte följer dem i praktiken. I sista hand är det rättsväsendet som tar ställning till hur avtalen och lagarna ska tolkas.

I princip har varje finländare tillgång till domstolsväsendet, men i praktiken är det inte så enkelt, funderar Susanna Holmberg, stf. chef för Industrifackets juridiska enhet.

Att lösa en anställningstvist i rätten är alltid en ekonomisk risk för den enskilda anställda eftersom den som förlorar i rätten i regel också står för motpartens rättegångskostnader.

Prislappen på att föra en anställningstvist genom flera rättsinstanser kan komma att ligga på flera tiotusentals euro.

”Medling är en process som används allt oftare. Det går snabbare och den är ledigare till formen”, säger Susanna Holmberg på Industrifackets juridiska enhet. FOTO KITI HAILA

Utan en medhjälpare som känner lagen är det ingen poäng i att ta målet till rätten, eftersom motparten i regel har en medhjälpare.

– Arbetsgivarna kan ta två jurister från en stor advokatbyrå och då kan räkningen bli skyhög, säger Holmberg.

TIDEN GÅR ÅT I RÄTTEN

Förutom pengar kräver rättegångar också en hel massa tid. Det är snarare regel än undantag att tingsrättens domar överklagas till hovrätten.

Holmberg säger att de lönar sig att räkna med att rättsprocessen kommer att pågå i minst två år.

Behandlingstiderna varierar mellan rättsinstanserna. Om fallet enbart behandlas i tingsrätten kan processen vara klar på ett år.

Rättsprocesser som gäller anställningsavtal löser man i regel i arbetsdomstolen om arbetsgivaren är organiserad i arbetsgivarförbundet. När det kommer till så kallade vilda arbetsgivare går fallet oftast till tingsrätten, som i sin tur ber om ett utlåtande av arbetsdomstolen.

Det är ytterst viktigt ut arbetstagarens synvinkel att hen har tillgång till rättshjälp som håller måttet. Arbetsgivaren är också motiverad att följa lagar och avtal då man vet att möjliga oförrätter korrigeras i rätten med stöd av fackförbundet.

”Ifjol beviljades medlemmar rättshjälp i 67 fall.”

Den rättshjälp som förbundet erbjuder sina medlemmar är inte försatt med någon självrisk för medlemmen eller någon maxnivå på utgifterna för processen.

– Hos oss på Industrifacket är rättshjälpen väldigt bra, säger Holmberg.

Det är den juridiska enheten på Industrifacket som fattar besluten om vilka fall man kommer att köra i rätten.

– Vi utreder om bevisningen håller och om det finns grunder för att föra målet vidare i rätten, berättar Holmberg om kriterierna för besluten.

Ifjol beviljades medlemmar rättshjälp i sammanlagt 67 fall.

UPPSÄGNINGAR OCH LÖNER

En medlem kan få hjälp av facket med rättsliga ärenden som orsakats av anställningsfrågor eller sådan ärenden som gäller medlemmens verksamhet i facket.

Rättshjälp erbjuds också i ärenden som gäller ersättning för arbetsolyckor eller yrkesskador.

De mest typiska fallen som kommer till juridiska enheten på Industrifacket gäller uppsägningar. Då undersöker man om det har funnits lagliga skäl till uppsägningen.

Då kan man till exempel utreda huruvida den anställdas försummelse i arbetet varit sådan att det kan föranleda uppsägning och har man tidigare delat ut varningar för liknande försummelser.

Tvister som gäller löner förekommer också ofta. Då kan tvisten gälla obetald semesterersättning eller rätt till någon viss lönedel.

TVISTER KAN LÖSAS UTANFÖR RÄTTSSALEN

De flesta tvister som berör anställningar går fortsättningsvis att lösa utanför rättssalen. Det kan löna sig för den anställda att vara i kontakt med sin förman och vid behov be om råd och hjälp av förtroendemannen på arbetsplatsen eller av sakkunniga vid fackförbundet.

Holmberg berättar att det inledningsvis handlar om rådgivning från fackets sida.

Det är också vanligt att olösta tvister klaras upp utan att man behöver gå till rätten, då kraven förts fram skriftligen med stöd av facket.

I dag finns det också möjlighet till förmedling i tvistemål och förlikning i domstolen.

Från 2006 har medling i allmänna domstolar utgjort ett alternativ till rättegångar. Då är det domaren som fungerar som förmedlare vars uppgift det är att hitta en lösning på tvisten som tillfredsställer båda parterna.

– Det är en process som används allt oftare. Det går snabbare och den är ledigare till formen, säger Holmberg.

Parterna får själva presentera sin syn på ärendet och påverka på slutresultatet. Enligt Holmberg blir juristernas roll då att stå vid sidlinjen och se till att medlemmen inte går med på avtal som är ofördelaktig för sig själv.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
GRAFIK EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Du hittar mer information om den rättshjälp Industrifacket erbjuder sina medlemmar på förbundets webbplats.