”Vi har ett år av svikna vallöften bakom oss” – en speciell avtalsrörelse väntar i höst

Det finska samhället är inte det samma som för ett år sedan, konstaterar Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Före våren 2023 hade coronapandemin och ett krig i Europa trots marginella proteströster mestadels enat det finländska folket. Efter det har Petteri Orpos högerregering målat upp gränser och ökat polariseringen i Finland.

– Före riksdagsvalet var samhället rätt så enat. Sedan bröts harmonin. Nu har vi ett år av svikna vallöften bakom oss, säger Aalto.

Omfattande nedskärningar i den sociala tryggheten och flera lagpaket som gör det svårare för arbetstagare talar ett tydligt språk om på vilken sida regeringen står.

Regeringens politik är orättvis och därför har facket också motsatt sig regeringens åtgärder.

Regeringen, bestående av samlingspartiet, sannfinländarna, Sfp och KD erbjuder morötter till företag och de välbärgade medan arbetstagarna och de mindre bemedlade får nöja sig med piskan.

– Regeringen gör det svårare att leva för dem som har det sämre ställt. Regeringens politik är orättvis och därför har facket motsatt sig regeringens åtgärder.

REGERINGEN VILL INTE FÖRHANDLA

Industrifacket har sedan hösten 2023 tillsammans med FFC-förbunden protesterat mot regeringens politik genom utmarscher och strejker.

Den senaste strejken varade i fyra veckor och stannade upp arbetet på ett antal storindustrier och stoppade exporten och importen.

Regeringen meddelade då att det inte var aktuellt med förhandlingar så länge som strejker pågick. Därför blåst de FFC-anslutna facken av strejken den 8 april.

Regeringens ord och handlingar går inte ihop.

Efter det har diskussioner mellan regeringen Orpo-Purra och FFC ägt rum men enligt Aalto kan man inte precis tala om förhandlingar.

– Vi har diskuterat, men inte är det frågan om förhandlingar. Våra åsikter ligger långt ifrån varandra. Regeringens ord och handlingar går inte ihop, säger Aalto.

Näringslivet har tagit emot strejksmällen i miljardklass och inte uppmanat regeringen att ändra på sin politik som gör verklighet av näringslivets mål.

– Vi står emot landets regering som har riksdagens förtroende. De har makten att driva på de här lagarna trots motståndet, säger Aalto.

FFC-förbundens stridsåtgärder var tunga, men bredden skulle ha kunnat vara större på arbetstagarsidan.

– Det är synd att alla fackföreningar inte har deltagit i stridsåtgärderna trots att regeringens politik slår mot alla arbetstagare, säger Aalto.

GIVIT PROV PÅ KAMPVILJA

De politiska stridsåtgärderna har lett till att strålkastarljuset ligger på regeringens nedskärningar så att varje person som ens lite följer med vad som händer i samhället nu vet vad som pågår.

– Vi har inte strejkat i onödan. Medborgarna har visat sitt stöd för stridsåtgärderna när de sett hur orättvisa politiska beslut som regeringen i det här landet gått in för.

Det handlar också om en kamp som pågår länge.

– Regeringen är tvungen att fundera över hurdana lagförslag den kommer med under följande tre år då vi tillsammans med den övriga fackföreningsrörelsen visat att vi kan ställa till med omfattande stridsåtgärder.

Jag är stolt över våra medlemmar.

Protesterna mot regeringen har också fört med sig nya medlemmar i facken. Aalto tror att rörelsen blivit mer enig under det senaste året.

– FFC-förbunden har varit med på bred front och Industrifackets medlemmar har burit sitt strå till stacken. Jag är stolt över våra medlemmar, säger Aalto.

Tack vare att fältet aktiverats så har också samhällsfrågor seglat upp på dagordningen vid kaffebordet på arbetsplatserna.

– De politiska diskussionerna har på sätt och vis gjort en comeback till arbetsplatserna. Det är bra att diskutera sådana här frågor även i fortsättningen eftersom vi vet att det politiska minnet är väldigt kort.

LÅNGVARIGA EFFEKTER

På arbetsmarknaden regeringens begränsningar i strejkrätten och införandet av lokala avtal i icke-organiserade företag stora förändringar.

– Det är kännetecknande för ett demokratiskt samhälle att man kan kritisera regeringens politik även genom stridsåtgärder. Nu håller regeringen på med att begränsa rätten till politiska strejker, säger Aalto.

Om de lokala avtalen, i den form som regeringen nu föreslår, sprids till allt fler arbetsplatser leder det i det långa loppet till att de allmänbindande kollektivavtalen blir hotade eftersom företagen inte längre kommer att ha motivation till att organisera sig i arbetsgivarförbund.

Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år.

Ett kollektivavtal är allmänbindande om mer än hälften av de anställda inom avtalsbranschen arbetar i företag som organiserat sig i arbetsgivarorganisationen som är avtalspart.

– Om företagen lämnar sina förbund så har vi snart inte längre allmänbindande kollektivavtal.

Förändringarna på systemnivå kan gå långsamt, så det lönar sig inte att tro att allt kommer i fortsättningen att vara likadant som idag.

– Man borde blicka framåt till hur det kommer att se ut om fem eller tio år. Förändringarna syns nödvändigtvis inte genast i vardagen.

NYA FRÅGOR I FÖRHANDLINGSBORDEN

Följande avtalsrörelse och hösten förhandlingar kommer att bli en utmaning.

Regeringen fattade i förhandlingarna om budgetramarna beslutet om att höja momsen med 1,5 procentenheter. Det här i kombination med inflationstrycket som märks av i höjda priser i butiken skapar ett tryck inför följande kollektivavtalsförhandlingar och speciellt löneförhöjningarna.

Förutom frågor som gäller arbetstagarnas köpkraft kommer flera sådana frågor som vanligtvis inte utgjort en del av avtalsförhandlingarna att göra entré i kollektivavtalsförhandlingarna.

Det handlar till exempel om omställningsskyddet där regeringen Orpo gått fram med saxen.

På hösten får vi veta hur regeringens lagändringar verkar i förhandlingsborden.

Därför finns det ett tryck på att få in mer omfattande skrivningar angående omställningsskyddet i kollektivavtalen.

– Den här typen av frågor har vi inte tidigare förhandlat om då vi haft det kollektiva systemet som skydd, säger Aalto.

I det här skedet är det ändå svårt att säga vad avtalsrörelsen kommer att föra med sig.

– Vårt mål är att förhandlingarna fortskrider i god ordning. På hösten får vi veta hur regeringens lagändringar verkar i förhandlingsborden.

Ett tecken på en kanske nyfunnen aktivitet är de drygt 500 kollektivavtalsinitiativ som Industrifackets olika fackavdelningar tagit fram inför förhandlingarna.

– Nu om någonsin ska vi förstärka den gemensamma tron på att vi tillsammans kan försvara arbetstagarnas rättigheter trots att vi har en ytterhögerregering i landet, säger Aalto.

Läs mer: Industrifackets Riku Aalto om begränsandet av strejkrätten: Näringslivet åtnjuter regeringens specialskydd