För Johanna Sandberg har internationella frågor blivit en hjärtesak – fler internationella ansvariga behövs inom facket
TEXT JOHANNES WARIS
FOTO VESA-MATTI VÄÄRÄ, OTTO PONTO, JOHANNES TERVO OCH TUUKKA RANTALA
Internationella frågor är ingen isolerad ö utan en självklar del av arbetslivet och fackets intressebevakning. Därför är det viktigt att också fackavdelningarna har koll på vad som händer internationellt.
det här handlar det om
• Målet med Industrifackets internationella verksamhet är att stärka industriarbetarnas rättigheter och välfärd i Finland och utomlands.
• Den internationella ansvariga fungerar som länk mellan fackavdelningen och Industrifackets internationella enhet.
• Uppdraget kräver varken särskilda förkunskaper eller språkkunskaper. Industrifacket ordnar varje år utbildningar i internationella frågor.
Johanna Sandbergs väg in i internationella fackliga frågor började när hon för tre år sedan valdes till EWC‑representant på sin arbetsplats. Hennes arbetsplats, dyk- och torrdräkts tillverkaren Ursuit i Åbo, ingår i den belgiskägda Sioen‑koncernen med över 4 500 anställda i fler än tjugo länder.
Europeiska företagsråd är lagstadgade samarbetsorgan mellan personal och ledning i företag som verkar i Europa. Ett EWC ska inrättas om ett företag har minst 1 000 anställda inom EU/EES och minst 150 anställda i två olika medlemsländer.
Det första steget var Industrifackets EWC‑kurs.
– Jag hoppade rakt ut i det okända, jag visste inte vad som väntade. Vi gick kursen tillsammans med huvudförtroendemannen och har sedan dess steg för steg utvecklat EWC‑arbetet hos oss.
Hennes första EWC‑möte ägde rum i Amiens i Frankrike.
– Mötena går på engelska och franska, men simultantolkningen fungerar bra. Det har varit intressant att träffa folk från hela Europa och ibland förvånas över skillnaderna mellan länderna.
Ibland handlar det om små saker – som att första hjälpen‑utrustning och plåster är självklara på finländska fabriker.
– Många blev förvånade över att plåster kan sitta fast på väggen. Bara till exempel sådana småsaker, berättar hon.
Efter erfarenheterna från EWC-samarbetet i Europa valdes Sandberg till internationell ansvarig för sin fackavdelning för ett år sedan.
– Vi är ännu i startgroparna, men jag ser att det finns intresse i avdelningen. Vi har bjudit in SASK för att berätta om sitt arbete.
Jag hoppade rakt ut i det okända.
En fråga som blivit särskilt viktig för henne är situationen för textilarbetarna i Myanmar. Där kämpar facket för demokratiska rättigheter och försöker få internationella företag att lämna landet för att inte finansiera militärjuntan.
Sandberg skrev sitt slutarbete om ämnet på Industrifackets så kallade långa internationella kurs. Under kursens Brysselbesök träffade hon Khaing Zar Aung, ordförande för Myanmars industriarbetarförbund i exil.
– Det är viktigt att hennes budskap hörs också i Finland. Små steg i rätt riktning har redan tagits, som att H&M lämnat Myanmar. Men mycket arbete återstår.
Hon har även besökt EU‑institutionerna i Bryssel och Strasbourg och bekantat sig med Finunions, de finländska fackens gemensamma Brysselkontor.
– Man behöver inte vara rädd för internationella uppdrag och resande är inte alltid nödvändigt. Är man social och gillar att träffa nya människor klarar man sig bra. Det här har varit väldigt intressant och inte tungt.
”JAG HAR LÄRT MIG MYCKET”
– Om vi ska vara helt ärliga kan man väl säga att det var min tur att ställa upp när någon behövdes för uppdraget. Men jag vill också säga att det varit mer intressant än jag trodde i början, säger Andreas Toppar, internationell ansvarig för fackavdelning 28 i Vasa.
Toppar arbetar på Botnia Bolt, som tillverkar skruvar och infästningselement i Vasa och Kristinestad. I egenskap av internationell ansvarig deltar han i möten över nätet med andra kontaktpersoner några gånger per år.
– Jag känner att jag lärt mig mycket om hur facket jobbar i världen. Det har varit intressant att höra om olika projekt och om dem som rest ut och sett vad facket faktiskt gör utomlands.
Toppar följer också konflikten i Sverige där Industrifackets systerorganisation i Sverige, IF Metall, sedan tre år tillbaka för en utdragen kamp mot Tesla för att elbilsjätten med världens rikaste man Elon Musk vid spakarna ska teckna kollektivavtal.
– Det är otroligt att de inte lyckats nå ett kollektivavtal. Det är ju själva kärnan i den nordiska modellen. Vi lever i mörka tider när beslutsfattare runt om i världen agerar irrationellt, men jag ser ändå ljus i tunneln.
”Pengar på banken när man förbättrar arbetarnas villkor globalt”
Kimmo Halmetoja har alltid varit intresserad av språk och vad som händer i världen. Hans arbetsliv har också varit internationellt – det har blivit jobb som resande montör av pappersmaskiner runtom i Europa.
Dessutom har även tränaruppdrag inom såväl fotboll och innebandy fört med sig en hel del resor när och fjärran.
I dag arbetar han som CNC‑operatör på Kytola Instruments i Muurame och är inne på sitt andra år som fackavdelningens internationella ansvariga och kontaktperson.
– Internationell verksamhet skulle kunna synas mer på avdelningsnivå. Det viktigaste skulle vara att få fler internationella kontaktpersoner och få dem med på utbildningar så att de förstår vad som händer i världen.
Han följer Industrifackets internationella enhets utskick och försöker då och då väcka samtal om internationella frågor vid kaffebordet på jobbet.
– Mottagandet är ska vi säga varierande. Men i regel vill människor lyssna och tar emot information om man inte prackar på det, säger Halmetoja.
Halmetoja är även aktiv inom fackets solidaritetscenteal SASK som ambassadör. SASK är de finländska fackens internationella människorättsorganisation. Halmetojas uppdrag går ut på att sprida kunskap om arbetstagares rättigheter och SASK:s arbete i Finland.
Industrifacket driver internationella projekt tillsammans med SASK i Asien, Afrika och Latinamerika. SASK har omkring 30 projekt globalt.
I december 2025 beslutade den sannfinländska utvecklingsministern Ville Tavio att – mot tjänstemännens rekommendation – skära i finansieringen till SASK med nästan 40 procent.
Halmetoja ser beslutet som ett uttryck för en syn där internationellt samarbete anses vara sekundärt eller handlar om ”att skicka pengar utomlands”.
– När regeringens försämringar i arbetslivet kom stoppades de värsta av Internationella arbetsorganisationen ILO:s grundkonventioner, som också Finland varit med att ta fram. Vi själva drog nytta av något som ursprungligen var tänkt för att förbättra villkoren i utvecklingsländer.
– Det är som att sätta pengar på banken när man förbättrar arbetarnas villkor globalt. Dessutom stärker det Finlands konkurrenskraft – om löner och arbetsvillkor förbättras globalt blir innebär det rättvisare konkurrens.
”DET RÄCKER BRA MED INTRESSE I BÖRJAN”
I Industrifackets fackavdelningar finns i dag omkring 100 ansvariga för internationella frågor.
– I praktiken har nästan varje avdelning medlemmar som arbetar i företag med internationell verksamhet. Trots det har bara var fjärde fackavdelning valt en, säger Emmi Levander vid Industrifackets internationella enhet.
Hon betonar att vem som helst kan väljas och att uppdraget kan formas efter behoven i den egna avdelningen.
– Det krävs inga särskilda kunskaper eller språkkunskaper. Intresse för internationella arbetslivsfrågor räcker långt.
Det kan handla om internationell intressebevakning, solidaritetsprojekt omkring i världen eller till exempel EWC-samarbete
Internationella ansvariga utses vanligtvis på avdelningarnas höstmöten, men kan väljas när som helst.
– Målet är att öka förståelsen för hur internationella beslut påverkar arbetstagare, säger Levander.
