Riksmedlaren Nikolas Elomaa: Förhandlingar är en uthållighetsgren där ihärdighet belönas
TEXT PIRJO PAJUNEN
FOTO PATRIK LINDSTRÖM
Det är svårt att förhandla om anställningsvillkor. De som lyckas nå en överenskommelse är de som orkar fortsätta försöka också efter att de skulle vilja ge upp, säger Nikolas Elomaa som nyligen har tillträtt som riksmedlare.
Riksmedlaren Nikolas Elomaa håller inte med om påståendet att förhandlingarna om kollektivavtal har blivit exceptionellt svåra under de senaste åren. Han säger att det i princip alltid är svårt att förhandla om anställningsvillkor.
– Numera känner förhandlarna kanske inte varandra lika bra som tidigare och personalomsättningen har ökat. Det kan göra det svårare att bygga upp det förtroende som är viktigt i förhandlingarna, säger Elomaa.
Elomaa tillträdde som riksmedlare i början av augusti och han har redan hunnit medla i den utdragna arbetstvisten som gäller lärare vid yrkeshögskolor.
– Tidigare strejkade tjänstemännen knappt alls, men nuförtiden verkar de svåraste tvisterna gälla tjänstemannabranscherna, säger Elomaa.
Jag förstår mycket väl löntagarnas smärtpunkter i förhandlingarna, men riksmedlaren måste förstå båda parternas bekymmer.
Nikolas Elomaa blev utsedd till riksmedlare från posten som ledande sakkunnig vid Finansinspektionen. Före dett var han i tio år intressebevakningsdirektör på TELA, som representerar arbetspensionsförsäkrarna.
– Inom pensionspolitiken och intressebevakningen i arbetspensionsfrågor finns det väldigt många aktörer som har sina egna intressen. Arbetsmarknadspolitiken är mycket enklare och tydligare. Det är två parter som förhandlar och båda har sina egna mål.
Innan Elomaa började på Tela jobbade han som intressebevakningsdirektör på fackcentralen FFC och före det på Servicefacket PAM.
– Man kommer förstås inte ifrån sin egen bakgrund. Jag förstår mycket väl löntagarnas smärtpunkter i förhandlingarna, men riksmedlaren måste förstå båda parternas bekymmer.
Det har gått 13 år sedan Elomaa senast jobbade med arbetsmarknadsfrågor. Han anser att det kan vara en fördel som gör det lättare att få en helhetsbild och bygga upp ett förtroendefullt förhållande till både arbetsgivar- och arbetstagarsidan.
nya lagen om medling lämnar utrymme för olika tolkningar
Den nuvarande regeringsperioden har inneburit försämringar för löntagarna: Regeringen har ändrat strejk- och arbetslagstiftningen i enlighet med arbetsgivarnas önskemål. Det har lett till att löntagarnas ställning har försvagats.
Också lagen om medling i arbetstvister ändrades så att den så kallade allmänna linjens betydelse stärktes och riksmedlarens handlingsutrymme vid medling minskade.
Med den allmänna linjen avses den ekonomiska ram inom vilken parterna avtalar om löneförhöjningar i de olika branscherna. Den allmänna linjen för löneförhöjningarna bestäms vanligen av den bransch som ingår det första stora kollektivavtalet under en avtalsrörelse.
Ofta har det första avtalet under avtalsrörelsen förhandlats fram av parterna inom teknologiindustrin, som representerar exportindustrin.
Elomaa har noggrant läst den nya lagen och dess motiveringar. Han anser att lagen inte medför någon omvälvande förändring av medlingsverksamheten. Medlarens händer är inte så bundna som regeringsprogrammet gav vid handen.
– Lagen har ändrats jämfört med regeringens ursprungliga planer. Nu lämnar den ganska mycket utrymme för tolkning, säger Elomaa.
Han påminner om att den allmänna linjen, som har etablerats i samband med spelöppningen under varje avtalsrörelse, redan länge har styrt avtalsförhandlingarna och nivån på löneförhöjningarna – med några undantag.
Den reviderade lagen har betydelse om ett förbund hos riksmedlaren försöker uppnå löneförhöjningar som är högre än den allmänna linjen. En sådan uppgörelse kan medlaren inte medverka till utan de grunder som står i lagen.
Parterna kan dock sinsemellan komma överens om förhöjningar som är högre än den allmänna linjen.
Medlaren har fortfarande handlingsutrymme
Arbetsgivarsidan har redan länge haft en strikt samordning av avtalsförhandlingarna. På det sättet har de i praktiken förhindrat att en enskild bransch uppnår högre löneförhöjningar än de övriga branscherna.
Under den senaste avtalsrörelsen slog de FFC-anslutna fackförbunden i sin tur fast ett gemensamt mål för löneförhöjningarna och samordnade sina förhandlingar för att uppnå målet.
Är en strikt samordning bra eller dåligt ur riksmedlarens perspektiv? Nikolas Elomaa betonar att förhandlarna alltid borde ha spelrum i förhandlingarna. Då är det möjligt att kompromissa och nå en uppgörelse som är tillfredsställande för alla parter.
– Det är viktigt att förhandlarna har förtroende hos dem de representerar, även om förhandlarna alltid måste ”sälja” förhandlingsresultatet till sina egna.
Lagen har ändrats jämfört med regeringens ursprungliga planer.
Elomaa har noggrant läst den nya lagen och dess motiveringar. Han anser att lagen inte medför någon omvälvande förändring av medlingsverksamheten. Medlarens händer är inte så bundna som regeringsprogrammet gav vid handen.
– Lagen har ändrats jämfört med regeringens ursprungliga planer. Nu lämnar den ganska mycket utrymme för tolkning, säger Elomaa.
Han påminner om att den allmänna linjen, som har etablerats i samband med spelöppningen under varje avtalsrörelse, redan länge har styrt avtalsförhandlingarna och nivån på löneförhöjningarna – med några undantag.
Den reviderade lagen har betydelse om ett förbund hos riksmedlaren försöker uppnå löneförhöjningar som är högre än den allmänna linjen. En sådan uppgörelse kan medlaren inte medverka till utan de grunder som anges i lagen.
Parterna kan dock sinsemellan komma överens om förhöjningar som är högre än den allmänna linjen.
Förhandlarna måste ha spelrum
Arbetsgivarsidan har redan länge haft en strikt samordning av avtalsförhandlingarna. På det sättet har de i praktiken förhindrat att en enskild bransch uppnår högre löneförhöjningar än de övriga.
Under den senaste avtalsrörelsen slog de FFC-anslutna fackförbunden i sin tur fast ett gemensamt mål för löneförhöjningarna och samordnade sina förhandlingar för att uppnå målet.
Är en strikt samordning bra eller dåligt ur riksmedlarens perspektiv? Elomaa betonar att förhandlarna alltid borde ha spelrum i förhandlingarna. Då är det möjligt att kompromissa och nå en uppgörelse som är tillfredsställande för alla parter.
– Det är viktigt att förhandlarna har förtroende hos dem de representerar, även om förhandlarna alltid måste ”sälja” förhandlingsresultatet till sina egna.
ihärdighet avgör
Vid kollektivavtalsförhandlingarna är målet att parterna ska nå ett avtal utan riksmedlarens hjälp. Om parterna hamnar hos medlaren har förhandlingarna redan misslyckats och situationen är låst, säger Nikolas Elomaa.
Han anser att parterna borde be medlaren om hjälp när de på allvar har försökt komma överens sinsemellan och när det finns tillräckligt med press för att nå en överenskommelse.
Det är viktigt att förhandlarna har förtroende hos dem de representerar.
– Avtalsförhandlingar handlar inte om att vinna över den andra parten. Att ta förkrossande segrar är inte bra, det brukar slå tillbaka. Det krävs att parterna har vilja och förmåga att kompromissa – och framför allt krävs ihärdighet. Man måste orka fortsätta försöka även om man skulle vilja ge upp.
Elomaa betonar att medlaren inte kan tvinga parterna att komma överens, utan att tiden måste vara ”mogen” för en uppgörelse.
Därför är det ingen idé för medlaren att lägga fram medlingsbud bara för sakens skull, utan det blir aktuellt först när situationen är sådan att det verkligen är möjligt att nå en uppgörelse.
Nästa avtalsrörelse inleds hösten 2027. På riksmedlarens byrå i Sörnäs hoppas man att det inte blir någon trängsel. Lokalerna är dessutom mindre än tidigare, då byrån låg på Bulevarden i Helsingfors centrum.
