Industri­fac­ket rodde hem ett avtal för kemibranscher – kiky­tim­marna slopas och lönerna stiger med 3,3 procent

Industri­fac­ket och arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen Kemiin­dustrin godkände på tors­dags­kväl­len 6 februari nya kollek­ti­vav­tal för avtalsbranscherna olje- natur­gas- och petro­ke­misk industri, kemisk basin­dustri och plast­pro­dukt­sin­dustri och kemisk produktindustri.

Det innebär att de utlysta strej­kerna i de här branscherna ställs in liksom också över­tidsför­bu­det. I prak­ti­ken innebär det till exem­pel att olje­raf­fi­na­de­rierna i Borgå och Nåden­dal inte körs ner.

Stridsåt­gär­derna ställs in även i gummin­dustrin och glas­ke­ra­mi­kin­dustrin. Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna fort­sät­ter ändå i de här branscherna.

Den oavlö­nade arbets­tidsför­läng­nin­gen på 24 timmar finns inte inskri­vet i de nya kollek­ti­vav­ta­len. Löneför­höj­nin­gen blir 3,3 procent över hela avtals­pe­rio­den som är två år.

Toni Laiho.

– Lösnin­gen är lyckad med tanken på våra målsätt­nin­gar och den utma­nande situa­tio­nen i början av förhand­lin­garna. Löneför­höj­nin­garna följer den allmänna linjen i expor­tin­dustrin och den oavlö­nade arbets­tidsför­läng­nin­gen förs­vin­ner i sin helhet ur kollek­ti­vav­ta­let, säger Toni Laiho, sektorc­hef för kemi­sek­torn vid Industrifacket.

På facket är man också nöjda över att förs­la­gen på avse­värda försäm­rin­gar i anställ­nings­vill­ko­ren, som figu­re­rat i förhand­lin­garna, inte fanns med i det slut­liga avtalet.

– De ändrin­gar som gjor­des bestäm­mel­serna som berör arbets­ti­den är mått­liga och gynnar både arbets­ta­gare och arbets­gi­va­ren, säger Laiho.

FÖRÄNDRINGAR I ARBETSTIDEN

Arbets­gi­va­ren kan i en oförut­säg­bar situa­tion som påver­kar produk­tin­sen kräva att att arbets­ta­ga­ren tillfäl­ligt förlän­ger sin regel­bundna arbets­tid.  Arbets­gi­va­ren måste meddela om förfa­rande  tre dagar innan det träder i kraft. Arbets­ta­ga­ren har däre­mot rätten att neka till av vägande person­liga skäl.

Arbets­ti­den kan tillfäl­ligt förlän­gas till 10 timmar per dygn och 50 timmar per vecka. I fall arbets­ti­den förlängs  ska arbets­gi­va­ren och  arbets­ta­ga­ren komma överens om när arbets­ta­ga­ren tar ut den lediga tiden.

Om man inte når samförstånd om när arbets­ta­ga­ren håller ledigt, har arbets­ta­ga­ren rätt besluta om tidpunk­ten för ledig­he­ten – med tre veckors varsel.

I fall ledig­he­ter som arbets­ta­ga­ren samlar in i samband med en tillfäl­lig förläng­ning av arbets­ti­den inte tas ut inom ett år, beta­lar arbets­gi­va­ren ut timlö­nerna med ett tillägg på 50 procent i samband med följande löneutbetalning.

Förfa­ran­det stöder sig på den nya arbets­tids­la­gen. 

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA