kollektivavtal Archives

Industrifacket redo att förhandla – Riku Aalto: ”Vi väntar fram till slutet av augusti”

Industrifackets ordförande Riku Aalto intygar att förbundet förhandlar om kollektivavtal för alla avtalsbranscher oberoende om förhandlingarna förs på riksnivå eller med företagen.

18.8.2021

Industrifacket har enligt Riku Aalto förberett sig väl inför avtalsrörelsen.

– Vi har berättat för de förtroendevalda och medlemmarna vad det handlar om det här med kollektivavtal och förhandlingar. Våra mål är klara och vi har en förmåga att förhandla om dem. I sista hand kan vi försvara anställningsvillkoren genom olika stridsåtgärder.

– Industrifackets fullmäktige ändrade på modellstadgarna för fackavdelningarna så att fackavdelningarna inte längre kan göra upp kollektivavtal. Det är Industrifacket som har mandat att förhandla. Det innebär att arbetsgivarna inte kan utföra påtryckningar på förtroendemännen för att de ska göra upp lokala kollektivavtal, konstaterar Aalto.

INDUSTRIFACKETS MÅL

Industrifackets gemensamma mål för samtliga 35 avtalsbranscher är 1) en solidarisk löneuppgörelse som höjer reallönerna, 2) att anställningsvillkoren tryggas i samtliga branscher, 3) förbättra de sociala punkterna i kollektivavtalen, 4) förstärka de förtroendevaldas ställning och rättigheter, 5) utveckla skrivelserna som gäller hyresarbete, säsongsarbete och resor i arbete 6) förbättra möjligheterna till inlärning i arbete och inskolning på arbetsplatserna och 7) öka kunnandet kring lokala avtal.

– Vi fick sammanlagt 1 059 motioner från fackavdelningarna. Utgående från de här förslagen formade vi våra gemensamma mål. Dessutom kommer sektordirektionerna och kollektivavtalsdelegationerna att spela en viktig roll.

– Förutom de allmänna målen ska också utvecklingsbehoven i de olika avtalsbranscherna beaktas, säger Aalto.

FÖRÄNDRINGAR I FÖRHANDLINGSLÄGET

Under de senaste kollektivavtalsförhandlingarna satt arbetsgivarförbunden Skogsindustrin rf och Teknologiindustrin rf. vid samma bord med Industrifacket.

Båda organisationerna har meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal. Därför kommer förhandlingarna för den mekaniska skogsindustrins del att föras på företagsnivå.

När det kommer till teknologiindustrin hänger mycket på hur den nya arbetsgivarföreningen Teknologiateollisuuden työnantajat utvecklas och om den får samlat medlemsföretag till den grad att det rör sig om en trovärdig förhandlingspart.

Industrifackets linje i det förändrade läget är klar, enligt Aalto.

– Vi väntar fram till slutet av augusti och gör sen bedömningen om huruvida Teknologiateollisuuden työnantajat blir en förhandlingspart för oss eller inte.

– Oberoende hur det blir så är vår hälsning till Teknologiindustrin och Skogsindustrin att de hädanefter får koncentrera sig på de uppgifter som de valt att sköta. De har gjort sig av med rätten att påverka och uttala sig om arbetsmarknadsfrågor och kollektivavtal. Det är onödigt att ropa om Finlands konkurrenskraft då man själv gått in för att ha sönder ett system som fungerade.

– Arbetsgivarna måste acceptera till exempel det att löneförhöjningarna kan börja dra ifrån varandra mellan branscherna, men också mellan företagen.

DET ÄR VIKTIGT ATT ARBETSTAGARNA FÖRSTÅR HUR HÖGA INSATSERNA ÄR

Industrifacket har avtal med 17 olika arbetsgivarförbund. De flesta arbetsgivarförbund kommer alltså att förhandla om arbetsvillkoren, precis på samma sätt som tidigare, men Aalto anser ändå att följande avtalsrörelse kommer att vara speciellt viktig.

– Det handlar samtidigt om hurdana arbetsvillkor våra medlemmar har och hur avtalssystemet i framtiden kommer att se ut. Vi talar inte enbart om vad som kommer att hända nu utan om följder som sträcker sig fram över år eller årtionden.

Det är viktigt att arbetstagarna förstår hur höga insatserna är när man sätter sig vid förhandlingsbordet.

– Kollektivavtalets betydelse kommer också fram i det att då man ingått ett avtal så kan inte en part börja ensidigt och ändra på innehållet. Utan kollektivavtal finns inte den här typen av kollektivt skydd, utan varje arbetstagare står ensam.

– Om arbetsgivaren då någon dag av godhet ger något så kan arbetsgivaren också senare ta bort det, så där bara utan att fråga, kanske med ränta. Det gäller också för andra frågor på arbetsplatserna om man endast går enligt arbetsgivarens direktionsrätt.

FINNS INGEN ”FINLANDSMODELL”

Skogsindustrin rf meddelade för ungefär ett år sedan att förbundet inte längre ingår några kollektivavtal. Aalto påminner om att styrelseordförande Ilkka Hämälä, vd för Metsä Group, då var ute i offentligheten och krävde en mer omfattande direktionsätt för arbetsgivarna.

– Samtidigt sade höjdarna att de inte bryr sig om hurdana avtal man gör upp i andra företag eller branscher. Det här i sig innebär att det inte längre finns någon exportdriven Finlandsmodell kvar när det kommer till lönebildning. Arbetsgivarna slopade modellen, men det vill de inte tala om.

Aalto anser att en del av arbetsgivarna utgår från en ideologisk grund i sina handlingar.

– Vi kan se en strävan efter att knäcka fackföreningsrörelsen. Det borde man reagera kraftigt på i samhället i stort. Till exempel kan placerare fundera om de vill lägga pengar på företag som torpederar arbetarnas möjligheter att förhandla om arbetsvillkor och lösgör sig från och internationella standarder och internationella avtal inom ramen för FN-organisationen ILO.

ORGANISERING SKAPAR TRYGGHET

Aalto uppmuntrar nu alla förtroendevalda och medlemmar på arbetsplatserna att se till att också arbetskompisarna hör till facket.

– Förhandlingarna förs nu på en nivå som ligger närmare enskilda människor än tidigare. Samtidigt gör vi beslut som på lång sikt kommer att påverka fackets förmåga att sköta arbetstagarnas ärenden, arbetsmarknaden och hela samhället.

– Vi måste få alla med i det här arbetet. Det handlar om varje människas egna arbetsvillkor och vår gemensamma framtid, sammanfattar Aalto.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Nu gäller det – 4 förtroendemän inom industrin berättar vad som gäller inför höstens förhandlingar

Det är i ett förändrat läge Industrifacket den här gången inleder kollektivavtalsförhandlingarna. Skogsindustrins och Teknologiindustrins beslut att kasta om avtalssystemet kommer att lägga sin prägel på avtalsrörelsen. Hur tänker förtroendemän i olika branscher inför hösten?

17.8.2021

Huvudbild. En bastuugn blir till på Harvias fabrik i Muurame. Arkivbild. FOTO HARRI NURMINEN.

ANNA ANDERSSON

Kalevala Koru Oy

Helsingfors

Ädelmetallbranschen

”Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen när det gäller löneförhöjningar”, säger huvudförtroendeman Anna Andersson. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”SKRATTRETANDE SNACK FRÅN ARBETSGIVARHÅLL”

”Det hörs skrattretande snack från arbetsgivarsidan. Man gnäller i medierna om arbetskraftsbrist men samtidigt vill man inte betala en lön man kan leva på till yrkesskickliga arbetare.

Visst är det ett minst sagt intressant experiment vissa arbetsgivarförbund nu gått in för. Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus.

Inom kemiindustrin, dit också ädelmetallbranschen hör, är läget ändå som tur tills vidare sådant att arbetsgivarna vill förhandla om riksomfattande och allmänbindande kollektivavtal för branschen.

Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus

Gällande löneförhöjningarna är det viktigaste att lönepåslaget tryggar köpkraften – och gärna lite till på det. Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen.

Lönen räcker helt enkelt inte till i huvudstadsregionen. Tidigare gjordes det löneuppgörelser som innehöll någon form av Helsingforstillägg. Priset på boende i huvudstadsregionen ligger på en hutlös nivå och stiger hela tiden.

Jag har en förhoppning om att vi i Finland skulle kunna återgå till en förhandlingskultur där man på riktigt kan förhandla och där inte den starkare bara använder sig av sin direktionsrätt. Vi har tidigare haft ett fungerande förhandlingssystem. Vi kan gå tillbaka till det i stället för hela vägen till 1800-talet, som det nu ser u att gå.”

TUOMAS JAKOVESI

K. Hartwall Oy Ab

Sibbo

Teknologiindustrin

”Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal”, säger huvudförtroendeman Tuomas Jakovesi, här fotograferad vid Folkets Hus i Hammars i Borgå. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”VIKTIGT ATT TRYGGA FÖRTROENDEMANNENS STÄLLNING”

”Arbetsgivarförbundens påhitt orsakar nog en del gråa hår. Vi får se om den här snöbollen som Skogsindustrin rf. genom sitt beslut satte i rullning sprider sig ytterligare.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas i avtalet. Det ska man absolut inte tumma på. Det brukar gå så att om man ger lillfingret dras hela handen av.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas

Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal. Där har också vi förtroendevalda en del att göra genom att berätta om det på arbetsplatsen.

För vår egen arbetsplats del är jag inte så orolig. Vi har massor med arbete nu och takten ökar hela tiden. Någon coronakris kan man inte tala om för vår del.

Arbetsgivaren är ett familjeföretag och de har sagt att de gärna fortsätter med det nuvarande avtalssystemet. Inte vill de lägga resurser på att börja förhandla med de anställda en och en.”

STEFAN SJÖLUND

Oy Nautor Ab

Jakobstad/Pedersöre

Båtbyggnadsindustrin

”HÖSTEN KAN BLI SVÅR”

”Jag sitter i kollektivavtalsdelegationen för branschen och vi har samlats till möte en gång över nätet. Det kan nog hända att hösten kommer att bli svår. Det var ju inte lätt senast heller och speciellt inte då det förhandlades om konkurrenskraftsavtalet eller ”kiky”.

Båtbyggnadsbranschens kollektivavtal hör inte till de första som löper ut, utan det dröjer till våren. Det är så vi vill ha det eftersom vi är en så pass liten bransch. De lägsta löneklasserna enligt avtalet ligger på en för låg nivå.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden

Vi har haft bra med jobb och levererat 12-13 båtar i år före semestern. Ifjol gick det också riktigt bra. I nuläget jobbar det 240 anställda i produktion på Nautor och runt 120 genom underleverantörer och bemanningsföretag.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden. Det är något som kanske borde föras fram mer i förhandlingarna, då det är frågan om något som gäller de flesta avtalsbranscher.”

JUKKA RÖNTYNEN

Nordkalk Oy Ab

Gruvbranschen

Byggnadsindustrin

Pargas

”Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare”, säger huvudförtroendeman Jukka Röntynen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”KOLLEKTIVAVTAL GARANTERAR ARBETSFREDEN”

”Kollektivavtalen garanterar arbetsfreden, så det gynnar också arbetsgivarna. Så tänker jag. Löneförhöjningar är en sak. Vi har inte här i Pargas brukat hojta om hur många procent vi minst ska ha.

Jag skulle säga att vi är realistiska. I stället har vi fört fram vikten av skiftes-, miljö- och gruvtillägg och det är viktigt den här gången också. Det har gjorts nivåhöjningar, men de brukar släpa efter en aning.

Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare.

Jag skulle säga att vi är realistiska

För vår egen del återstår det också att se vad ägarbytet innebär då en brittisk gruvmineralkoncern gått in för att köpa Nordkalk. I det här skedet märks det inte av på något sätt. Det är ganska lugnt efter semestersäsongen.

Det som också är viktigt är att se till att arbetarskyddsfrågor inte bara är tomt prat. Hos oss har man gjort framsteg och arbetsgivaren har bundit sig till arbetet. På det stora hela verkar det som om man nu på många sätt lägger säkerheten i första rummet medan det tidigare endast var produktionen som gällde.”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM OCH JOHANNES TERVO

”Nu finns det inte några gamla tolkningar” – teknologisektorn vid Industrifacket redo för hösten

Teknologisektorn representerar medlemmar i fyra olika avtalsbranscher. Sektorchef Jyrki Virtanen säger att arbetsgivarförbundets beslut att lämna förhandlingsbordet lämnar flera frågor obesvarade.

9.8.2021

Industrifackets första tre år har varit lärorika, anser sektorchef Jyrki Virtanen vid teknologisektorn vid Industrifacket.

– Vi lär oss hela tiden av varandra och småningom svetsas vi samman till ett team, säger Virtanen.

Industrifacket blev till genom en sammanslagning av Metall, TEAM och Träfacket.

– Allas synfält och kunskap har säkert breddats sen dess, säger Virtanen.

FYRA AVTAL, TRE ARBETSGIVARFÖRBUND

I Inudstrifacket teknologisektorn finns fyra avtalsbranscher: teknologiindustrin, plåt- och industriisoleringsbranschen, gruvbranschen, och försvarsministeriets arbetsplatser.

– Vi fortsatte egentligen med den verksamhet Metallförbundet inlett, säger Virtanen.

Omkring 71 500 medlemmar arbetar inom teknologiindustrin. Det avtal som gäller fram till slutet av november 2021 har Industrifacket slutit med arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf.

Det gäller också för gruvbranschens del där omkring 1 600 medlemmar arbetar.

Plåt- och industriisoleringsbranschens arbetsvillkor fastställs i kollektivavtalet som Industrifacket har med Metalliteollisuuden harjoittajain liito – MTHL:n Työnantajat rf.

Drygt 1 200 medlemmar jobbar i branschen.

Försvarsministeriets arbetsplatser arbetar ett litet antal medlemmar i Industrifacket. I branschen följer man kollektivavtalet mellan facket och försvarsministeriet och de allmänna arbetsvillkoren i statliga tjänster.

MYCKET ÄR OKLART I TEKNOLOGIINDUSTRIN

Den 25 mars i år briserade en bomb i den annars förhållandevis stabila verksamhetsmiljön då arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. meddelade att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal och flyttar över alla förhandlingar på riksnivå till den nygrundade föreningen Teknologiateollisuuden työnantajat.

– Förhandlingskulturen hade varit oförändrad fram till att arbetsgivarna kom ut med beslutet, säger Virtanen.

Nu hänger flera obesvarade frågor i luften. Det nuvarande kollektivavtalet för teknologiindustrin löper ut i slutet av november 2021.

– Det känns som om det finns flera öppna frågor också på arbetsgivarsidan, säger Virtanen.

Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med

En av de viktigaste frågorna är hur många företag som går med i den nya arbetsgivarföreningen och därmed bestäms också huruvida. Teollisuuden työnantajat hade inledningsvis tre medlemsföretag. Föreningen inleder sin verksamhet i augusti.

– Till höst vet vi nog inte vilket gäng vi ska förhandla med, säger Virtanen.

Om man under hösten går in för förhandlingar på företagsnivå kommer det att kräva en hel del resurser från alla parter.

– Min bedömning är att förhandlingarna kommer att ta en lång tid då man går genom varje paragraf, säger Virtanen.

Tidigare har man kunnat stöda sig på tidigare tolkningar som gjorts i tidigare förhandlingar.

– Nu finns det inte några gamla tolkningar då det rör sig om en helt ny förhandlingspart.

Virtanen tror ändå att förhandlingarna kommer att kretsa kring teman som blivit bekanta över åren. Trenden är att arbetsgivarna varje gång kommit till förhandlingsbordet med allt hårdare krav – frågor som gäller grundvärderingarna.

– Den viktigaste frågan berör förtroendemannasystemet. Det försöker arbetsgivarna knäcka varje gång, säger Virtanen.

ORO INFÖR HÖSTEN

Fler lokala avtal och mer lokalt avtalande. Så motiverade Teknologiindustrin sitt drag.

– Det har varit fullt möjligt att göra upp avtal på lokal nivå och det kommer inte att ändras, säger Virtanen.

Virtanens tolkning är att lokalt avtalande verkar betyda lite olika saker för olika parter.

Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt

– Arbetsgivarsidans mål verkar vara att öppna upp för lokalt avtalande på ett sätt där man kommer förbi förbundets representant så ofta som möjligt, säger Virtanen.

De allmänbindande kollektivavtalen har skapat stabilitet och förutsägbarhet i branschen. Det utgår man inte längre ifrån då förhandlingarna inleds i höst.

– Hösten kan bli orolig. Vi får se hur vi får fört förhandlingarna igenom, säger Virtanen.

Industrifacket gör upp planer både för att förhandla om ett allmänbindande kollektivavtal och ett läge där allmänbindande avtal inte gäller, berättar Virtanen.

TIDPUNKTEN ÖVERRASKADE, INTE BESLUTET

Teknologiindustrins drag kom inte som en överraskning för Virtanen eftersom arbetsgivarförbundet redan en längre tid har uttryck en vilja om att allt fler frågor ska det förhandlas lokalt.

Skogsindustrin rf. meddelade i oktober 2020 att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal. De avtal som Industrifacket har med Skogsindustrin rf. löper ut vid årsskiftet och i slutet av februari 2022.

– Vi har ännu ingen erfarenhet av hur skogsindustrins modell fungerar, säger Virtanen.

Teknologiindustrin gjorde sitt beslut att lämna förhandlingsbordet utan några diskussioner med Industrifacket.

– Jag trodde att det beslutet skulle ha kommit först om man inte skulle klara av att lösa de svåra frågorna i förhandlingarna med oss, säger Virtanen avslutningsvis.

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

TEKNOLOGISEKTORN

Medlemmar i arbetslivet 31.12.2020

Teknologiindustrin 71 420

Gruvbranschen 1 576

Plåt- och industriisolering 1 247

Försvarsministeriets arbetsplatser 9

Sammanlagt 74 252

Industrifackets fyra sektorer: teknologisektorn, kemisektorn, trävarusektorn och specialbranschernas sektor.

Kollektivavtalet skyddar sjuka barn – men det finns fortfarande flera brister

Kollektivavtalet garanterar att förmyndare får full lön för att stanna hemma och ta hand om ett sjukt barn i fyra dagar. Det är bra att komma ihåg att det i lagen inte står något om lön för den tiden.

17.6.2021

– Det är genom kollektivavtalet som det här med lönen kommer ifrån, konstaterar Sari Kola.

Kola är expert på social- och arbetsmiljöfrågor på Industrifacket. Lagen ger personer rätten att stanna hemma i högst fyra dagar för att vårda eller organisera vården för ett sjukt barn. Det är tack vare kollektivavtalet som den anställda får lön för vårddagarna.

Anställda har skyldighet att anmäla om barnet insjuknat, precis som gällande om den anställda själv blivit sjuk – om den rätten är i bruk i företaget. Så länge barn nämns i avtalet.

Sari Kola

– Läkaren brukar i regel skriva ut fyra dagar sjukledigt för säkerhets skull även om barnet kanske inte skulle behöva så många dagar. Genom egen anmälan kan föräldern snabbare gå tillbaka till jobbet, säger Kola.

Egen anmälan för vård av sjukt barn minskar bevisligen också på frånvaron från jobbet, precis som det också minskar på arbetstagarnas korta sjukfrånvaroperioder.

FLERA PROBLEM KVARSTÅR

– Det ska räcka med att man muntligt redogör för att barnet blivit sjukt. Jag har stött på några fall där arbetsgivaren inte velat betala ut lön eftersom barnet inte fått se en läkare och inte har ett sjukintyg.

– Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning, säger Kola.

Hon har själv aldrig stött på den här typen av förseelser, alltså har arbetsgivarna i regel inte rätt att kräva sådant.

Om den andra föräldern eller vårdnadshavaren inte kan bli hemma för att sköta om barnet, eller om hen inte får det för sin arbetsgivare, kan man heller inte kräva ett intyg på det. Det räcker med en muntlig redovisning. Kola vill understryka att integritetsreglerna för privatlivet gäller också i arbetslivet.

Arbetsgivaren ska ha väldigt starka bevis på tidigare missbruk av rätten till sjukledigt för att få kräva en skriftlig redovisning

Det måste finnas en flexibilitet när det kommer till byte av arbetsskift i fall båda föräldrar med vårdansvar jobbar skift. För föräldrar som jobbar på samma arbetsplats kan treskiftsarbete vålla vissa problem.

– Arbetstagarens egen hälsa, arbetsförmåga och barnets trygghet kan äventyras om man är tvungen att sköta sjukt barn efter ett tungt nattskift. Så ser vi på den här saken.

Genom samarbete och öppen dialog mellan arbetstagare och arbetsgivare har man tillfälligt klarat av att ändra på arbetspass och arbetstider. Sådana frågor borde man i god tid på förhand fundera på tillsammans i samarbete, skriva ner och dela informationen till alla i arbetsgemenskapen, anser Kola.

Det lönar sig att vara förutseende eftersom det ökar både produktiviteten och välmående i arbetet.

Problem uppstår också då föräldern som är föräldra- eller vårdledig blir sjuk samtidigt med barnet.

– Den andra föräldern får inte lön om hen är tvungen att bli hemma för att sköta barnen.

Arbetsgivaren betalar heller inte lön för den tid som går åt till exempel om den andra föräldern tar sig till sjukhuset för en på förhand planerad operation och den andra föräldern blir hemma för att sköta de andra barnen.

– I kollektivavtalen står det om barn som plötsligt insjuknar, påpekar Kola.

HEMMA MED SJUK 11-ÅRING?

– Rätten till vård av sjukt barn med lön gäller bara för barn under 10 år, säger Janne Heinimäki, avtalsexpert vid teknologisektorn på Industrifacket.

Heinimäki är orolig över att barnets ålder som ger rätt till föräldern att stanna hemma.

– Visst är det tråkigt att måsta lämna en över 10-åring ensam hemma. Vi har redan under flera avtalsrörelser försökt få till stånd en höjning av åldersgränsen, men tyvärr har vi inte lyckats göra ett genombrott.

Janne Heinimäki

Avtalsexperten ser också problem med situationer där till exempel en ensamförsörjare redan använt sina fyra dagar men barnet är fortfarande sjukt och fortfarande måste vårdas hemma.

– Då blir det frågan om skyldigheten att bevilja ledigt för vägande familjeskäl.

Lagen fastställer ändå inte att arbetsgivaren ska betala lön för tiden. Heinimäki uppmuntrar därför till att man i stället ska vända sig till Fpa för att reda ut om det finns möjlighet till ekonomiskt stöd och kolla om kommunen erbjuder tillfällig vård av barn.

Heinimäki är nöjd över att sjukfrånvaro med egen anmälan blivit ett allt vanligare förfarande på arbetsplatserna inom teknologisektorn.

Enligt honom kommer det i regel inte några tvistefall som gäller vård av sjukt barn från arbetsplatserna till förbundskontoret för behandling.

Han vill påpeka att Industrifacket och Teknologiindustrin rf. har redan flera år upprätthållit principen om kontinuerlig förhandling vilket hjälper till när det kommer till tillämpningen av sociala förordningar i arbetslivet.

Genom den gemensamma processen får parterna till stånd gemensamma tolkningar av punkterna i kollektivavtalet.

Heinimäki förundrar sig också över Teknologiindustrin rf. besked om att förbundet inte längre förhandlar om kollektivavtal, utan man vill föra alltmer av avtalsverksamheten till företags- och koncernnivå.

– Teknologiindustrins beslut gör arbetsmarknaden stelare, inte mer flexibel.

TEXT SUVI SAJANIEMI
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Kollektivavtalet kan vara värt flera tusenlappar i året

Hur långa semestrar vi får njuta sav grundar sig långt på vad som står i lagen, men om semesterlön står det inget i lagboken. Sjuklön och söckenhelgsersättningarna är också bättre i kollektivavtalen än i lagen.

4.6.2022

Hur skulle det kännas om du måste förhandla med arbetsgivaren om semesterlönen? Betalar din arbetsgivare snällt lön till dig under din familjeledighet trots att lagen inte kräver det?

I regel är villkoren för de anställda bättre då man följer kollektivavtalet än då man går enligt vad som står i lagen om anställningsvillkor. Dessutom måste inte arbetstagaren förhandla med arbetsgivaren om varje förmån som överstiger den lagstadgade nivån.

– Om man i pengar jämför värdet mellan de arbetsvillkor som man förhandlat fram och skrivit ner i kollektivavtalet med den nivå som det står i lagen så kan det röra sig om flera tusenlappar i året, säger Riitta Koskinen, avtalsexpert vid Industrifacket.

– Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning, säger Koskinen.

Semester samlar man in oftast enligt semesterlagen, det vill säga 2,5 dagar per inarbetad månad. I några få branscher gäller 3 dagar per månad, till exempel statliga tjänster.

BARA SJÄLVSTÄNDIGHETSDAGEN LEDIG MED LÖN?

Om man går enligt lagen så är det bara självständighetsdagen 6.12 som är en ledig dag med full lön om dagen infaller på en dag som den anställda normalt jobbar. Vilka dagar som räknas som söckenhelger med full lön, det beror på kollektivavtalet.

Det gäller också för utnämningsdagar eller så kallade ”pekkasdagar”.

Studieledigheten har man stadgat om i lagen om studieledighet. Studieledigheten är oavlönad enligt lag, men också gällande det har man avtalat om på olika sätt inom ramen för kollektivavtalen.

SJUKLÖN OCH FÖRÄLDRALEDIGHET

Då en arbetstagare blir sjuk eller hamnar ut för en olycka garanterar lagen full lön för nio vardagar.

Även här är kollektivavtalen bättre. Vi kan ta ett exempel från ett av Industrifacktets 35 kollektivavtal. I avtalet för kemisk basindustri betalas sjuklön i enlighet med anställningsförhållandets längd från 28 kalenderdagar till 56 kalenderdagar. ’

Bara semesterpenningen utgör hälften av semesterlönen och lagen känner inte till någon semesterpenning

Lagen förutsätter inte att arbetsgivaren betalar lön för den tid som den anställda är föräldraledig eller tillfälligt vårdledig för att sköta om ett sjukt barn. I flera kollektivavtal är också de här dagarna avlönade dagar.

PÅ LÖNEDAGEN VISAR AVTALET SITT SANNA VÄRDE

Senast då lönekvittot kommer på posten eller dyker upp i nätbanken inser man ett hurdant lukrativt papper kollektivavtalet egentligen är. Eftersom Finlands lag inte känner till någon minimilön så är det kollektivavtalen som bestämmer lönerna i branschen – och de allmänna löneförhöjningarna då det är dags för sådana.

I EU höjs röster för en lagstadgad minimilön i medlemsländerna. De finländska och nordiska facken förhåller sig skeptiska till initiativet.

En minimilön kan gynna människor som arbetar i medlemsländer där lönenivån är betydligt lägre, men i Norden kan det innebära en lägre lönenivå än den ”minimilön” som man avtalar om i förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

SEMESTERLAGEN SKA UPPDATERAS

I regeringsprogrammet för Sanna Marins regering har man slagit fast att semesterlagen ska ses över och göras om.

Det kan hända att regeringsprogrammet inte på den här punkten kommer att genomföras eftersom varken arbetstagare eller arbetsgivare varit så förtjusta i tanken om att öppna upp lagpaketet.

Arbetsgivarna anser att det är frågan om ett för omfattande projekt medan arbetstagarna oroar sig för att möjligtvis gå miste om förmåner.

Fackcentralen FFC anser att det i den nuvarande semesterlagen finns en miss som borde åtgärdas. Under anställningsförhållandets första år samlar arbetstagaren in endast två dagar semester per månad. FFC:s jurist Anu-Tuija Lehto konstaterar att allt arbete ska samla in lika mycket semester.

Om man ändå går in för att riva upp semesterlagen vill arbetsgivarsidan gå in för att göra om grunderna. Till exempel vill arbetsgivarna kritiskt granska semesterlönen.

För de timanställdas del skulle det också innebära att koefficienterna som man använder för att räkna semesterdagar skulle ses över, meddelar man på Finlands näringsliv EK.

TEXT TIINA TENKANEN
ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Nina Wessberg: Ont, det gör ont…

En torsdag i mars. Då kommer beskedet. Teknologiindustrin har ensidigt bestämt sig. Våra vägar ska skiljas, meddelar de. Som en våt trasa i ansiktet. En helt vanlig torsdag.

Första känslan är overklig. Facket och arbetsgivarna hör ju ihop! Inget drömförhållande, men visst har vi alltid kommit överens. Godkänt varandras fel och brister.

Grälat ibland, jo, men sedan diskuterat och förhandlat. Och alltid hittat en kompromiss till slut.

Sedan blir jag förbannad. Hur täcks de? Efter alla dessa år. Efter allt som vi upplevt tillsammans!

Så kommer oron. Hur blir det i framtiden? Hur ska vi inom facket ställa om för att klara av medlemmarnas intressebevakning?

När jag tänker efter har beskedet nog legat i luften en tid, kanske i flera år. Och så sveper en våg av fananamma över mig.

Vi ska visst göra vårt allt för att visa att facket är starkare och smartare än vad arbetsgivarna tror!

Besvikelse. Ilska. Oro. Eftertänksamhet. Beslutsamhet.

Många gick igenom hela känslogalleriet när Teknologiindustrins beslut blev ett faktum.

Årtionden av samarbete – borta.

Alla gemensamma projekt för att förbättra arbetslivet och företagens lönsamhet – borta.

Alla arbetsgrupper kring gemensamma frågor – borta.

Förtroendemannasystemet – hur ska det bli det? Den fackliga utbildningen då?

I Finland, ja i hela Norden, har vi byggt upp våra samhällen på stabila organiserade arbetsmarknader, där parterna förhandlar om arbetsvillkoren.

Lika lön för lika jobb. Det kallas för den nordiska modellen och har under årtionden gett oss länder som är trygga. Länder där folk är lyckliga och jämställda.

Vårt Finland, som ute i världen blivit känt för att vi finländare har det här med att förhandla och hitta kompromisser i vårt DNA. Allt detta som resten av världen avundas oss. Det vi varit så stolta över.

Allt riskeras nu i och med utspelet från en av landets främsta arbetsgivarorganisationer, arbetsgivare som steg för steg vill bryta ner facket.

På vilket sätt är det till nytta för landet? Vilken är företagens nytta? Eller arbetarnas?

De svenskspråkiga arbetsplatserna ser jag som de mest sårbara. Om kollektivavtalet inte längre uppnår allmänbindande status blir det heller inte automatiskt översatt till svenska. Och då hittas kollektivavtalet inte längre på Finlex på webben.

Om de svenskspråkiga arbetsgivarna inte inser vikten av att organisera sig i den nya arbetsgivarföreningen, står vi då inför lokala förhandlingar på varje enskild arbetsplats?

Förhandlingar som ska ske på företagets språk. På svenska.

Hur ska resurserna för de förhandlingarna räcka till?

Hur kan vi se till att de svenskspråkiga medlemmarna garanteras samma nivå på förhandlingskompetens som de finskspråkiga?

Hur ska vi garantera att vi klarar av att i framtiden även tolka de svenskspråkiga lokala kollektivavtalen?

Inför varje förhandlingsomgång har facket med sig en hög med förbättringsförslag till förhandlingsbordet. Arbetsgivarna har kompat med att i minst motsvarande drag föreslå försämringar.

Varenda en förbättring i kollektivavtalet har kommit till via krav, inget har arbetsgivaren gett oss av god vilja. Nu står vi åter en gång inför den svåraste avtalsrundan någonsin.

Just nu är frågorna fler än svaren.

En sak är säker. Facket lämnar inte medlemmarna i sticket. Facket förhandlar alltid för sina medlemmar.

Intressebevakning är ett lagspel, ju fler spelare vi har i laget, desto bättre löper spelet. Vi är facket. Tillsammans.

Tillsammans klarar vi det här. Tillsammans är vi starka.

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

27.4.2021

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt. tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Mindre flex på jobbet och fler fall i rätten utan kollektivavtal

I motsats till hur diskussionen i offentligheten ofta låter så förhandlar och avtalar man mindre på lokal nivå om de allmänbindande och normalbindande kollektivavtalen förpassas i skräpkorgen.

14.1.2021

Huvudbild. Anställda vid Škoda Transtechs fabrik i Otamäki i Kajana. Arkivbild. FOTO MISKA PUUMALA

Om arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut står fast kommer man i fortsättningen att ingå branschvisa kollektivavtal i den mekaniska skogsindustrin och bioindustrin.

Förutom de tre stora ”skogsjättarna” finns det flera små och medelstora företag inom skogsindustrin. En tredjedel av arbetstagarna i branschen jobbar för skogsjättarna UPM, Stora Enso och Metsä Group.

– Vi kartlägger möjliga nya avtalsparter inom branschen. Ett annat alternativ är att göra upp företagsvisa avtal, säger Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket.

”Vi kartlägger möjliga nya avtalsparter inom branschen. Ett annat alternativ är att göra upp företagsvisa avtal”, säger sektorchefen för Industrifackets trävarusektor, Jyrki Alapartanen FOTO KITI HAILA

Alapartanen anser att företagens konkurrenskraft och verksamhetsmöjligheter skulle bilda ett lite väl brokigt lapptäcke om man endast utgick från lagboken.

– Jag tror inte att man vill ha det så i de medelstora och små företagen. Förnuftet kommer att segra. De stora klarar sig, men de mindre företagens förutsättningar att klara av avtalsbiten är betydligt sämre, säger Alapartanen.

Han understryker vikten av en välorganiserad förtroendemannaorganisation och en hög organiseringsgrad.

– Industrifacket ser till att det finns kollektivavtal även i fortsättningen. Om vi går in för företagsvisa avtal kommer vårt fokus inte i första hand att rikta sig mot de minsta företagen, men visst kommer deras tid i sinom tid.

FLER KONFLIKTER

I kollektivavtalen fastställer man förtroendemannens ställning, rätt till utbildning och information. Om det inte finns ett giltigt kollektivavtal kan personalen företrädas av ett förtroendeombud.

– Förtroendeombuden har oftare betydligt mindre befogenheter än de fackliga förtroendemännen. Enligt lagen har förtroendevalda rätt att få tillgång till ”nödvändig information” och ”tillräckligt med dispens från arbetsuppgifterna”, säger t.f. direktören för Industrifackets juridiska enhet, Susanna Holmberg.

Om det förekommer tvister gällande anställningsvillkoren försöker man först hitta en lösning på arbetsplatsen med förhandlingar mellan förtroendemännen och arbetsgivaren.

Om man inte når en överenskommelse går ärendet vidare till förhandlingar mellan förbunden. Och om förbunden inte når en överenskommelse går man vidare till rätten.

– Meningsskiljaktigheterna gällande tolkning av avtalen kommer sannolikt att bli fler och man kommer allt oftare att vara tvungen att reda ut ärenden i rätten, anser Anne Heiskanen, jurist vid Industrifacket.

Holmberg påpekar att förbundens gemensamma tolkningar av bestämmelserna i avtalen inte längre skulle gälla.

I stället borde man komma överens om gemensamma tolkningar gällande varje enskilda avtal eller då söka ett beslut från arbetsdomstolen.

MINDRE SPELRUM PÅ ARBETSPLATSEN

Om man övergår till företagsvisa avtal skulle det framför allt märkas av hos sådana medlemmar vars arbetsvillkor fastställs endast genom att kollektivavtalet i branschen är allmänbindande.

Hela 18 procent av finländarna jobbar i företag som inte är medlemmar i arbetsgivarförbund, men där allmänbindande kollektivavtal gäller.

Heiskanen menar att kollektivavtalen för de organiserade företagens del inte nödvändigtvis skulle märkbart förändras så mycket eftersom man kan svarva ihop ett avtal på företagsnivå utgående från innehållet i det gamla normalt bindande avtalet.

– Lagen begränsar ganska mycket vad man kan avtala om lokalt.

Företagsvisa avtal skulle innebära till exempel att pauser i arbetet, dygnsvila och maxarbetstid skulle återgå till den miniminivå som det stadgas om i lagen.

Småningom skulle skillnaderna i anställningsvillkoren växa. En del företag skulle konkurrera med bra löner och andra anställningsvillkor, medan andra skulle försöka nå konkurrensfördelar genom att dumpa lönerna.

Ett problem är naturligtvis företagen som inte hör till arbetsgivarorganisationen och inte vill förhandla med facket.

– Fackets betydelse som hjälp och stöd för medlemmarna kommer att bli viktigare, säger Heiskanen.

Holmberg anser att det rätt så snabbt kommer att gå upp för arbetsgivarna i små och medelstora företag hur mycket tid som kommer att gå åt till att förhandla om anställningsvillkor och att vrida och vända på juridiska och administrativa frågor. Det måste ändå finnas ett kollektivavtal om inte för annat så för arbetsfreden.

– Det är till allas fördel om det finns ett kollektivavtal.

KOLLEKTIVAVTAL

ALLMÄNBINDANDE KOLLEKTIVAVTAL Ett normalbindande kollektivavtal anses vara allmänbindande om minst hälften av de anställda i branschen arbetar i företag som organiserat sig genom arbetsgivarförbund. Ett allmänbindande kollektivavtal gäller på alla arbetsplatser inom branschen, även så kallade vilda arbetsgivare.

NORMALT BINDANDE KOLLEKTIVAVTAL Ett kollektivavtal med normalt bindande verkan gäller endast för företag som organiserat sig i branschens arbetsgivarförbund. I avtalet kan det förekomma punkter som skiljer sig från det som står i lagen, t. ex gällande semester eller övertid, samt frågor man avtalar om på lokal nivå.

FÖRETAGSVISA KOLLEKTIVAVTAL Ett avtal mellan förbundet som företräder de anställda och företaget. Avtalet gäller endast för företaget i fråga. Avtalet utgår endast från den miniminivå som lagen förutsätter, även om parterna skulle vilja ha det på ett annat sätt eller det skulle finnas behov för lokala lösningar.

TEXT UP/ BIRGITTA SUORSA
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

Riku Aalto: ”Inget avtal om inte vi kräver att få ett”

”Vi har tillräckligt med tid för att förbereda oss inför följande kollektivavtalsförhandlingar, trots att förhandlingspositionen har förändrats”, kommeterar ordförande Riku Aalto Skogsindustrins utspel.

11.11.2020

Industrifackets ordförande Riku Aalto anser att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut att inte längre förhandla om kollektivavtal innebär ett slut för den exportdrivna modellen för arbetsmarknaden i Finland.

– Exportsektorns gemensamma syn på kostnadsnivån och lönepåslagen har varit nog för att styra även de andra förbundens förhandlingar. Skogsindustrins beslut skapar ett så stort hål att botten faller ur den exportdrivna modellen, säger Aalto.

Aalto anser att stabiliteten på arbetsmarknaden lider av beslutet.

– Det blir svårare att koordinera helheten. Centralorganisationernas mandat försvagas också, och till exempel statsmaktens förutsättningar för att stöda avtalen genom beskattning försämras.

– Intressant i det här upplägget är det att möjligheterna till den typ av flexibilitet som arbetsgivarna önskat är betydligt mindre än när det kommer till avtal som förbunden förhandlar fram, säger Aalto.

Framför oss kan vi se en tid som präglas av en instabil arbetsmarknad. Enligt Aalto kan det leda till att längden på avtalsperioderna varierar väldigt mycket mellan branscher och företag.

– Skogsindustrins beslut innebär att arbetsvillkoren i branschen hela tiden är öppna för förhandling. Om företaget hela tiden befinner sig i en situation där förhandlingar pågår, då är stabiliteten och förutsägbarheten i branschen hotad. I ett sådant läge finns det inte längre någon ”allmän linje”, som man följer i förhandlingarna.

– Man går ju egentligen över till en princip om att man hela tiden ska förhandla om arbetsvillkoren.

ARBETGIVARNA VILL BESTÄMMA

Vad är det då arbetsgivarna vill med att föra över förhandlingarna till företags- och arbetsplatsnivå? Aalto ger sitt svar utan att blinka.

– Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningvillkoren. Det betyder innebär diktat, inte förhandlingar.

Enligt Aalto blev arbetsgivarnas avsikter tydliga redan under den föregående avtalsrörelsen.

– Arbetsgivarna inledde förhandlingarna med krav på att skruva ner inkomstnivån för arbetstagarna med 20 procent. Vi klarade av att förhindra det, men högst antagligen har det här också att göra med viljan att köra ner förtroendemannasystemet och därmed försvaga fackets ställning.

Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningsvillkoren.

– Om någon nu tror att skogsindustrikoncernernas följande erbjudande kommer att vara bättre än senast ur arbetstagarnas synvinkel, så har de fel. De menade allvar sist och det gör de nu också.

Aalto uppmuntrar nu arbetstagare och förtroendevalda att hålla koll på vilken typ av förändringar arbetsgivarna vill införa i arbetslivet.

– Arbetsgivarna kommer aldrig att erbjuda ett kollektivavtal om inte vi vill ha ett sådant – och kräver att få det. Därför måste vi samarbeta. Vi behöver en hög organiseringsgrad och ett nätverk av förtroendemän ute på arbetsplatserna.

TILLRÄCKLIGT MED TID FÖR FÖRBEREDELSER

Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin gäller fram till slutet av 2021. Bioindustrins kollektivavtal löper ut i slutet av februari 2022.

– Om man ska hitta något positivt i det hela så är det att Skogsindustrins meddelade om beslutet nu och inte om ett år. Om det hade gått så skulle vi ha fullt upp genast, men nu har vi tid att förbereda oss.

– Vi gör de förberedelser som krävs, både juridiskt och organisatoriskt. Vi bestämmer hur vi ska gå till väga och ser till att det finns tillräckligt med resurser där de behövs. Framför allt förstärker vi vårt samarbete med medlemmarna och de förtroendevalda och utbildar dem för kommande förhandlingar. Samarbetet med Pappersförbundet och Fackförbundet Pro utgör ett viktigt element i det hela.

– Vårt mål är att få till stånd så bra kollektivavtal som möjligt för våra medlemmar även i fortsättningen. Vi stöder, hjälper och erbjuder vår kunskap till stöd ute på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

Avtalsrörelsen i mål i Sverige – löneförhöjning 5,4 %

Samtliga fem förbund i Facken inom industrin har gemensamt svarat ja till det förslag som skapar stommen för kollektivavtalen inom industribranscherna. Avtalsperioden för de nya kollektivavtalen är 29 månader, nästan två och ett halvt år.

Huvudbild. Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

2.11.2020

Det nya Industriavtalet gäller från den 1 november 2020 fram till den 31 mars 2023. Till samarbetet Facken inom Industrin hör förutom IF Metall också tjänstemannafacket Unionen, GS-facket, Sveriges livsmedelsarbetareförbund och Sveriges Ingenjörer.

Förbunden representerar sammanlagt närmare två miljoner organiserade arbetstagare i den svenska industrin.

Förhandlingarna om nya kollektivavtal inom industrin sköts fram i våras på grund av coronapandemin.

Innan förhandlingarna sköts upp krävde industrifacken bland annat löneökning på tre procent under tolv månader.

Arbetsgivarna erbjöd i stället 1,4 procent i årligt lönelyft. Det var ett bud som facken då inte accepterade.

I nya avtalet höjs lönerna med tre procent den 1 november och sedan med 2,4 procent den 1 april 2022.

– Det är ett högre värde i årstakt jämfört med förra avtalet. Det är det nya märket, sade IF Metalls ordförande Marie Nilsson på presskonferenssen på söndagen 1.11.

Med uttrycket ”märket” avses den lönenorm som på den svenska arbetsmarknaden spikas av industriförbunden.

– Vi vill ju normera, och då är det viktigt att ha en stabil löneökningstakt som inte går upp och ner, och en takt som ger reallöneökningar, sa Nilsson.

LÅGLÖNESATSNING OCH PENSIONER

Avtalsrörelsen har också kännetecknats av industrifackens krav på en låglönesatsning för anställda med en månadslön som ligger under 26 100 kronor (runt 2500 euro). Det kravet fick facken också igenom.

I praktiken innebär det något högre lönepåslag i procent för de arbetstagare vars lön ligger under gränsen.

– Eftersom det är en större andel av lågavlönade som är kvinnor så är det också att betrakta som en jämställdhetssatsning, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö till den fackliga tidningen Dagens Arbete.

GS-facket representerar arbetare bland annat inom skogs- och trävarusbranschen samt på tryckerier runtom i Sverige.

RETROAKTIVT LÖNELYFT ELLER SIKTE PÅ FRAMTIDEN?

En faktor som också spelar in är att avtalen är sju månader försenade på grund av coronapandemin. Det har inneburit att löntagare har väntat på löneökningar som annars skulle ha börjat gälla i våras. Det nya avtalet ger inga löneökningar retroaktivt för den här perioden.

Fackens sätt att räkna lär uppmärksammas av dem som förhåller sig kritiskt till avtalet. Men för facket är nivån strategiskt viktigare, skriver DA:s reporter Harald Gatu i en kommentar.

För pappersindustrins del går kollektivavtavförhandlingarna vidare. Svenska Pappers och arbetsgivarna återupptar förhandlingarna måndagen 2.11.

TEXT JOHANNES WARIS