Avtals­rö­relsen så gott som klar för Industri­fac­kets del – på hösten talas det om pengar

Under den senaste avtals­rö­relsen har det blivit tydligt att arbets­gi­var­sidan koordi­nerar sina mål för olika branscher, trots att man formellt vänt de centrala uppgö­rel­serna ryggen, berättar Industri­fac­kets sektorchefer.

Industri­facket har nu rott i land med samtliga natio­nella kollek­ti­vavtal och fler än nio av tio medlemmar inom mekaniska skogsin­dustrin jobbar på ett företag som ingått ett företagss­peci­fikt avtal med fackförbundet.

Den senaste avtals­rö­relsen har präglats av arbets­gi­var­lägrets utspel då både Skogsin­dustrin rf. och Tekno­lo­giin­dustrin rf meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal.

Inom den mekaniska skogsin­dustrin gick man över till förhand­lingar på företags­nivå, men inom tekno­lo­giin­dustrin fick man till stånd ett nytt allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal, då en tillräckligt stor andel av företagen i branschen anslöt sig till den nya arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tionen Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare rf.

Det verkade som om man i tekno­lo­giin­dustrins förhand­lings­bord gjorde upp avtal för hela landet

Industri­fac­kets arbets­mark­nadschef Jyrki Virtanen anser att avtals­rö­relsen präglades av koordi­ne­ring på arbets­gi­varhåll. Tidigare har man disku­terat hur löneför­höj­ningsmån inom branschen ser ut, men nu fanns hela Finlands konkur­rens­kraft ideligen på förhandlingsbordet.

– Det verkade som om man i tekno­lo­giin­dustrins förhand­lings­bord gjorde upp avtal för hela landet, säger Virtanen.

Arbets­gi­varen har officiellt lämnat avtalen på central­nivå bakom sig men i praktiken ser det annor­lunda ut.

– Det är ju helt galet att arbets­gi­varen har lagt fram så här strikta ramar men vill samti­digt inte föra officiella trepartsför­hand­lingar, säger Virtanen.

PÅ HÖSTEN TALAR VI OM PENGAR

Under avtals­rö­relsen formades en löneför­höj­ning på två procent till den så kallade allmänna linjen. De flesta avtalen är av modellen 1+1 år, det vill säga kommer man att föra löneför­hand­lingar i flera branscher redan i höst.

– Vi strävar efter att vi når en överens­kom­melse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avtalet, säger Virtanen.

Virtanen känner en viss oro kring den nya arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nens roll mellan avtals­rö­rel­serna. Det kan bli svårt att konti­nuer­ligt förhandla och genomföra utveckling­sar­bete om man på motsidan inte utnämnt de resurser som krävs för arbetet.

Vi strävar efter att vi når en överens­kom­melse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avtalet

Industri­fac­kets avtal förhandlas fram i tre sektorer. Under Virta­nens ledning förhandlar man om 12 kollektivavtal.

Förutom förbun­dets i särklass största avtal till medlem­san­talet, tekno­lo­giin­dustrin, förhandlar sektorn också om avtal för skogs‑, jordbruk‑, och trädgårdsbranscher.

TILLIT BÄR OCKSÅ I KRISTID

Avtals­rö­relsen handlade den här gången mycket om bevarandet och försvaret av hela förhandlingssystemet.

– Vi hade som mål att säkra de natio­nella kollek­ti­vav­talen. Det var andan under förhand­ling­somgången, säger Industri­fac­kets sektorchef Toni Laiho.

I nuläget är det inte alls självklart att arbets­gi­var­sidan vill göra bransch­visa avtal.

– Vi hade skäl att visa att det tradi­tio­nella systemet fungerar och skapar resultat, säger Laiho.

Industri­fac­kets förhand­lingar med Kemiin­dustrin rf var utmanande både när det gällde löneför­höj­ningar och substan­sin­nehållet i avtalet.

Vi hade som mål att säkra de natio­nella kollektivavtalen

Till slut blev avtalen till efter den modell som stakats ut i tekno­lo­giin­dustrin – både gällande löner och längd på avtalsperioder.

– Vi lade med omtanke och efter ett övervä­gande in skrivelser om lokalt avtalande, säger Laiho om hur man förbe­redde sig på det osäkra ekono­miska läget.

Den sektor som leds av Laiho förhandlar om 19 kollek­ti­vavtal. Bland dem finns förutom kemiin­dustri och oljefö­räd­ling också avtal för bil‑, utdelnings‑,tryckeri- och textilbranschen.

Förhand­lings­kul­turen kan skiljas märkbart mellan branscherna vilket blev tydligt i det undan­tags­läge som orsakades av coronapandemin.

– I branscher där tilliten färdigt är starkt så går det att få till stånd ett avtal också i ett mer kritiskt läge, säger Laiho.

Följande i tur är arbetet i förbun­dens gemen­samma arbetsgrupper. Industri­facket och Kemiin­dustrin anord­nade den första gemen­samma utbild­ningen på temat lokala avtal i mars på Murikkainstitutet.

– I Finland klarar vi oss bara genom samar­bete, om vi alls ska klara oss, konsta­terar Laiho.

1 000 NYA MEDLEMMAR

För den mekaniska skogsin­dustrins del stöptes förhand­lings­mo­dellen redan hösten 2020 då Skogsin­dustrin rf medde­lade att förbundet lämnar förhandlingsborden.

– I praktiken har det betytt att avtals­rö­relsen varit utdragen och arbetsdryg, säger sektorchef Jyrki Alapar­tanen.

Det finns runt 200 företag i branschen, så förhand­larna har haft bråda tider. I början av april hade ändå klart över 90 procent av Industri­fac­kets medlemmar i avtalsbranschen ett nytt kollektivavtal.

På grund av det förän­drade läget och Industri­fac­kets aktivitet har förbundet fått runt 1 000 nya medlemmar i branschen.

– Organi­se­rings­graden har stigit märkbart men visst finns det fortfa­rande tillväxt­po­ten­tial, säger Alapartanen.

Innehållet i de företagss­peci­fika avtalen har följt den allmänna linjen. Avtals­pe­rio­derna har i regel varit två eller tre år.

ETT NYTT ALLMÄNBINDANDE AVTAL

Sektorn som leds av Alapar­tanen har förhandlat om rikstäc­kande kollek­ti­vavtal för snicke­riin­dustrin och timmer­husin­dustrin. Mekaniska skogsin­dustrins förhand­lingar fortsätter på företags­nivå. Det gäller även för bioindustrin.

Snicke­riin­dustrins kollek­ti­vavtal är av modell 1+1 år, vilket innebär att parterna förhandlar om löneför­höj­nin­garna i början av 2023.

Timmer­husin­dustrins kollek­ti­vavtal är ett nytt avtal. Tidigare har företagen i branschen följt den mekaniska skogsin­dustrins natio­nella kollek­ti­vavtal, men nu organi­se­rade sig arbets­gi­varna i Puuteol­li­suus­yrit­täjät rf, som förhand­lade om ett natio­nellt kollektivavtal.

Organi­se­rings­graden har stigit märkbart men visst finns det fortfa­rande tillväxtpotential

I timmer­husbranschen jobbar omkring 700 produk­tion­sar­be­tare och 200 tjäns­temän. Det nya avtalet är allmän­bin­dande eftersom runt 90 procent av de anställda och totala omsätt­ning sker inom tillämp­ning­sområdet för avtalet.

Alapar­tanen tror att timmer­husin­dustrins modell kan föda nya kollektivavtal.

– Inom den mekaniska skogsin­dustrin finns det branscher där man har vett att återvända till kollek­ti­vavtal på riksnivå, det är min uppfatt­ning, säger Alapartanen.

Du kan följa med avtals­läget på Industri­fac­kets webbsidor