Industri­fac­kets special­fors­kare om kiky: Talko­tim­marna kan slopas utan att konkur­rens­kraf­ten lider

”Finlands konkur­rens­kraft rasar inte om kiky-timmarna slopas”, säger Industri­fac­kets special­fors­kare Timo Eklund. Förläng­nin­gen av arbets­ti­den är enligt honom ett steg till­baka i samhäl­lets utveckling. 

Finlands konkur­rens­kraft har på tradi­tio­nella mätare utvecklats i en gynn­sam rikt­ning under åren som följt konkur­rens­kraf­tav­ta­let, eller det så kallade kiky-avta­let, anser Industri­fac­kets special­fors­kare Timo Eklund.

– Under åren 2017 och 2018 har mervär­det på fabrik­sin­dustrin ökat med tolv procent. Det är en omfat­tande ökning, säger Eklund.

Enligt honom är det ändå främst arbets­gi­varna som dragit nyttan av tillväxten.

–Summan för arbets­krafts­kost­na­derna som beta­lats ut direkt till arbets­ta­garna är endast två procent högre än år 2016 då konkur­rens­kraf­tav­ta­let undertecknades.

I ljuset av den här utvecklin­gen är det fullt möjligt att slopa förläng­nin­gen av arbets­ti­den som inför­des i samband med kiky-avta­let utan att Finlands konkur­rens­kraft rasar.

– Finlands konkur­rens­kraft är på den nivån att den försäm­ring av konkur­rens­kraf­ten som slopan­det av tilläggs­tim­marna för med sig inte sänker den finska industrins konkur­rens­kraft till en nivå som man kan säga att inte skulle vara god, säger  Eklund.

PRISET PÅ ARBETE BILLIGARE

Eklund säger att kiky-avta­lets inver­kan på Finlands konkur­rens­kraft ligger på plus.

– Målet med  konkur­rens­kraft­sav­ta­let var att sänka kost­na­derna för arbete. Det gjorde man  på två sätt. Sociala avgif­ter flyt­ta­des från arbets­gi­vare till arbets­ta­gare, vilket mins­kade på kost­na­derna som före­tag måste betala i utbyte för arbete. Det andra sättet var att förlänga arbets­ti­den, då utgif­terna för arbete blir lägre.

– Tanken här är att om priset på arbete är lägre, så beställs mer arbete och därmed blir den finländska industrin konkur­rens­kraf­ti­gare. På så sätt får man mark­nad­san­de­lar eller pengar till inves­te­rin­gar, då priset på själva arbe­tet är lägre.

Det är svårt, eller till och med omöj­ligt, att bedöma hur omfat­tande de här posi­tiva effek­terna är.

Samti­digt har nämli­gen efterfrå­gan på produk­ter som till­ver­kas i Finland varit god, såväl utri­kes som på hemmarknaden.

– Det före­kom­mer diskus­sio­ner om hur stor inver­kan den allmänna ökade efterfrå­gan har haft och hur mycket konkur­rens­kraft­sav­ta­let spelat in. Jag tror att högkon­junk­tu­ren haft en stor inver­kan på den goda utvecklingen.

NEDSKÄRNINGAR I LÖNER OCH FLER AVGIFTER

Eklund anser att det är speciellt överfö­rin­gen av arbets­gi­va­rav­gif­ter på arbets­ta­garna som gynnat företagen.

– Enligt mina beräk­nin­gar har fabrik­sin­dustrin fått in 900 miljo­ner euro under tre år. Det är en stor summa. Om vi tittar på alla före­tag i Finland så talar vi om mer än tre miljar­der euro.

Det var enligt Eklund sänkan­det av socia­lav­gif­terna som drog ner på före­ta­gens kost­na­der för arbets­kraft under det första året med 1,5 procent. Efter det har förde­len vuxit med mer än en procent.

En hur stor inver­kan på före­ta­gens ekonomi förläng­nin­gen av arbets­ti­den inne­bu­rit är svårare att bedöma, anser Eklund. Orsa­ken är att kiky-timmarna har införts på olika sätt i olika före­tag. I somliga före­tag har man inte alls infört något extra-arbete.

– Mate­ma­tiskt kan man räkna att dess inver­kan på kost­na­derna är ungefär en procent. På så sätt kan man säga att överfö­re­nin­gen av avgif­ter väger tyngre för företagen.

Konkur­rens­kraf­tav­ta­let inne­höll också en tredje faktor som sänkte kost­na­derna för arbetskraft.

– I kiky-avta­let kom man överens om ett år utan löne­höj­ning. Samti­digt har man i konkur­rent­län­derna beta­lat ut löne­höj­nin­gar i vanlig ordning. Om vi antar att detta ”nollår” inte kompen­se­ra­des i senare avtal så har det natur­ligt­vis haft en inver­kan på konkurrenskraften.

ARBETSTAGARNA I UNDERLÄGE VID FÖRHANDLINGAR

Eklund under­stry­ker att arbets­ta­garna pres­sa­des till att godkänna konkur­rens­kraf­tav­ta­let. I princip anser han ändå att det varit posi­tivt att infö­ran­det av arbets­tidsför­lägg­nin­gen skedde genom lokala förhand­lin­gar. Det ledde till två typer av resultat.

– Jag tycker det är bra att man förhand­lar på arbetsplat­sen och förbätt­rar förhand­lings­kul­tu­ren på jobbet. Jag har hör att de goda förhand­lings­re­la­tio­nerna mellan arbets­ta­gare och chefer lidit på en del arbetsplat­ser på grund av de påtvin­gade kiky-förhand­lin­garna. Samti­digt har förhand­lin­garna befräm­jat förhand­lings­kul­tu­ren på andra arbetsplatser.

–  Maktförhål­lan­dena mellan arbets­ta­garna och föret­rä­dare för före­ta­get är ofta rätt så ojämna och det är arbets­gi­va­ren som har sista ordet. Då förhand­lin­garna sker på axeln Södra Kajen – Hagnäs är förhand­lings­po­si­tio­nerna mer i jämvikt, säger Eklund.

KIKYTERAR ALLA LIKA MYCKET?

Förut­sätt­nin­garna för att nå ett omfat­tande konkur­rens­kraft­sav­tal under­lät­ta­des av att inkoms­tö­verfö­rin­gen från arbets­ta­gare till arbets­gi­vare flyt­ta­des över på den offent­liga sektorn.

– De förlus­ter som det inne­bar för lönta­garna, flyt­ta­des över på den offent­liga sektorn genom lösnin­gar i beskatt­nin­gen. Jag vet inte om kompen­sa­tio­nen gick jämnt ut, men den offent­liga ekono­min fick lida mest. Då återstår förstås att fundera över ”vem” den offent­liga ekono­min egent­li­gen är och kommer notan senare att beta­las av skat­te­be­ta­larna i form av skattehöjningar.

Beslu­tet fick vissa bieffekter.

– Kompen­se­rin­gen i beskatt­nin­gen är säker­li­gen en av orsa­kerna till att statss­kul­den fort­fa­rande ökar.

Behand­la­des alla lönta­gargrup­per på samma sätt i konkurrenskraftsavtalet?

– Lönta­garna inom den offent­liga sektorn utsat­tes för en neds­kär­ning i semes­ter­pen­nin­gen. De har tvin­gats bära den tyngsta bördan. Natur­ligt­vis utgjorde oron för den offent­liga ekono­min en av de bakom­lig­gande orsa­kerna till att konkur­rens­kraft­sav­ta­let utformades.

Bland arbets­ta­garna har förläng­nin­gen av arbets­ti­den inte varit ett popu­lärt beslut. Har man under­sökt om det försäm­rat arbets­ta­gar­nas moti­va­tion på jobbet och genom det också produktiviteten?

– Det är svårt att upps­katta de psyko­lo­giska effek­terna. Jag har hört att männis­kor av förståe­liga skäl varit sura på det. Det kan ha, och sanno­likt har det också, någon inver­kan på produk­ti­vi­te­ten.  Hur mycket, det kan jag inte avgöra och jag har inte hört att någon annan skulle ha fått fram siffror eller stor­leksklass på det hela.

FRITIDEN HAR ETT EGENVÄRDE

Eklund hävdar att slopan­det av kiky-timmarna knap­past förbätt­rar Finlands konkur­rens­kraft, men att det finns andra vägande skäl för att göra det.

– Männis­kan finns inte till för ekono­min, utan tvär­tom. Det är en bra sak om en människa kan njuta mer av fritid. Det har ett egen­värde, säger Eklund.

– Friti­den måste inte endast avspeglas i arbets­ta­ga­rens produk­ti­vi­tet eller att före­ta­gen får bättre arbets­kraft. Det är bra om en människa kan plocka bär, se på tv eller ringa upp vänner.

Eklund anser att arbets­tidför­läng­nin­gen var ett steg bakåt i en lång­va­rig förändrings­process i arbets­li­vet som för mot kortare arbetstid.

– Det är posi­tivt med ökad fritid. Värl­den, livet och industrin består också av något annat än bara konkur­rens­kraf­ten. Inom det finska arbets­li­vet – men också i inter­na­tio­nell jämfö­relse – så har man utgått från att arbets­ti­den blir kortare när produk­ti­vi­te­ten ökar. Det är den stora bilden av den histo­riska utvecklin­gen. Männis­kor har mer fritid när den produk­tion som behövs för att skapa välfärd för männis­kor kan åstad­kom­mas på en kortare tid.

TEXT JARI ISOKORPI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS