De anställda på Parlok går i väntans tider – ”Vi får höra att vi ligger på fel ställe”
På Parlok i Pargas väntar man på att kunderna i Europa ska vakna och börja investera. Företaget har en ny ägare och personalen ser trots lugnet på marknaden ljust på framtiden.
– Det är ganska lugnt nu, bara en av fyra maskiner är i gång, säger huvudförtroendeman Ronny Lindblom. Han har väl tid att visa Tekijä runt på fabriken. Några permitteringar eller har det trots lugnet inte varit tal om, intygar han.
Här tillverkas stänkskärmar och olika typer av anti-spraysystem för tunga fordon som till exempel gruv- och skogsmaskiner. Dessutom tillverkar de anställda verktygslådor och andra plastkomponenter för fordonen.
Produktionen går i treskift, förutom enstaka arbetsuppgifter som sker dagstid. På Parlok jobbar runt 50 personer av vilka hälften i produktion.
– Vi brukar ibland skämta att det är en tjänsteman för var och en av oss som jobbar i produktion, skrattar huvudförtroendemannen.

Drygt 80 procent av produktionen går på export och kunderna finns för det mesta i Centraleuropa med Tyskland i spetsen.
De världspolitiska spänningarna har märkts av också på Parlok. Rysslandsexporten föll bort i samband med att Ryssland inledde sitt fullskaliga anfallskrig mot Ukraina. Lindblom gör en uppskattning om att det rörde sig om runt 20 procent.
I stället har företaget satsat på nya marknader på den amerikanska kontinenten, bland annat i USA men också till exempel i Mexiko och Chile.
Vi får höra att vi ligger på fel ställe.
Lindblom säger att det finns en stämning av att de största kunderna i Europa nu avvaktar och kör slut sina maskiner, så att säga, och vill inte ha produkter på lager. Då kan man ändå tänka sig att det kanske finns rent av en boom bakom hörnet då kunderna tvingas köpa nya stänkskärmar på sina maskiner.
– Det som vi ofta får höra att vi ligger på helt fel ställe här på en ö på finska västkusten. Vi borde finnas i Polen på grund av transporterna. Därför måste vi helt enkelt göra så bra kvalitet att det lönar sig. Och det gör vi.

GUMMI ÄR KNEPIGT
Och hur går det till då man tillverkar stänkskärmar? Kort och gott kan det sammanfattas med att råvaran i granulat ska doseras enligt ”rätt recept” i någon av de fyra maskinerna på linjen för att göras till plast som formas om, bearbetas och målas.
Det finns sex intag vilket innebär att man kan blanda sex ingredienser i produkten, beroende på vilka egenskaper kunden önskar. Råvaran kommer från bland annat från Qatar och Saudiarabien.
Maskinerna är unika och det råder strikt fotoförbud.

Stänkskärmen tillverkas, på följande station svetsas delarna fast, följande gäng gör hål i skärmarna och efter det följer montering där man bland annat lägger fast järnen.
– Vi skräddarsyr produkterna enligt kundens behov och målar till exempel kundernas logo. Man kan säga att vi säljer färdiga paket.
Jag hoppas jag får jobba här tills jag går i pension.
De flesta produkterna tillverkas av plast men i sortimentet finns också produkter som kräver bearbetning av gummi – och det är betydligt knepigare, heter det på fabriksgolvet.
– Gummi är väldigt böjligt och hållbart. Det är som material mycket mer oförutsägbart än plast. Man kan se att allt är tiptop på linjen men fem minuter senare har allt ändrats.

NY ÄGARE FRÅN SVERIGE
För runt ett år sedan tog svenska Axel Johnson International över som ägare på Parlok lämpligt till att Parlok småskaligt skulle fira 40 år i branschen.
Bolaget äger flera företag inom industri och transport i Europa.
– Inte skulle de ju ha köpt oss om inte de tror på oss. Jag har diskuterat en hel del med dem och från början var de intresserade av att hur personalen känner inför ägarbytet. Naturligtvis fanns det funderingar om det finns jobb om fem år och de intygade att det finns det.
Parlok omsatte drygt åtta miljoner euro år 2024.

En svensk företagskultur med diskussion och vänligt bemötande i centrum har kanske också gått att skönja.
– Det hjälper ju också i kommunikationen att både fabrikschefen och jag pratar svenska, säger Lindblom.
Jani Raali håller till i lagret där han som bäst håller på med att packa in ett parti stänkskärmar som ska hämtas upp. I medeltal blir det tre leveranser per dag. Han virar in skärmarna i plast som ska skydda skärmarna under transport och lagring.
Trots att produkterna är UV-skyddade kan det ändå ske att produkterna står länge under bar himmel någonstans.

Raali har nyligen börjat på Parlok efter en kort tid av arbetslöshet. Han blev uppsagd från sitt tidigare jobb efter 29 år på företaget.
Omorganiseringar i företagsstrukturen i Europa ledde till att företaget såldes till en ny ägare. Avsikten var att de anställda skulle följa med över i egenskap av tidigare anställda.
– Sedan såldes den del av verksamheten som vi jobbade med på nytt och produktionen flyttades till Tammerfors och vi blev uppsagda, konstaterar Raali krasst om slutet på sin långvariga anställning.

De allra flesta anställda på Parlok bor i Pargas men Raali kommer till jobbet från Piikkiö från andra sidan den nya bron som binder samman Pargas med övriga Egentliga Finland.
– Det smakar med logistikjobb igen, det här har jag ju jobbat med. Det blir en halv timme att köra till jobbet i vardera riktningen, men det är inte så farligt. Det kan lätt ta längre i stan under morgonsrusningen.
Thomas Tamminen tittar fram bakom en hög skärmar. Han har jobbat åtta år på Parlok och säger sig trivas bra.
– Jag hoppas ju att jag får jobba här tills jag går i pension. I den här åldern är det inte så lätt att hitta ett nytt jobb. 
FRÅN TVÅ TILL EN LÖNEDAG
Huvudförtroendemannen Ronny Lindblom säger att relationen och förhandlingsklimatet med ledningen är bra.
Om man visar respekt och är saklig så blir man respekterad, har varit hans ledord.
Gällande löneförhöjningarna har man avtalat så att den företagsspecifika delen av kollektivavtalets lönepåslag fördelas på ett sådant sätt att det vartannat år är arbetsgivaren som bestämmer hur den fördelas. Vartannat år är det arbetstagarnas företrädare som bestämmer.

Ett annat exempel är en förändring som personalen på Parlok vänjer sig vid för tillfället. I höstas gick företaget över till är att betala ut lön en gång per månad till skillnad från tidigare då lönen kom varannan vecka. Det har också lett till att många anställda fått ta sig en funderare över hur man använder pengar.
Den typen av förändringar sker naturligtvis inte utan förhandlingar mellan arbetsgivare och anställda.
– Under förhandlingarna kom vi fram till två lediga dagar som övergångskompensation. Arbetsgivaren gick med på det och jag satt inte där och krävde fem dagar. Det fungerar åt båda hållen, säger Lindblom.



