Jenni Matikainen från Villmanstrand ansvarar för informationsarbetet i Industrifackets verksamhetsområde i södra Finland.

Arbets­liv­sin­for­ma­tion och nya stude­ran­de­med­lemmar – ”Det gläder att se intres­se­rade ansikten”

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

Industri­fac­kets infor­ma­törsprak­ti­kanter besöker yrkess­kolor och berättar om facket och arbets­li­vets spelregler. Besöket på Varia i Vanda var välkommet och facket fick många nya studerandemedlemmar.

I maskin- och produk­tions­tek­ni­kens lokaler vid yrkesut­bil­daren Varias verksam­hetss­tälle i Sandkulla i Vanda övar man på att mangla metallplattor, det vill säga böja dem till en rund form.

Timlä­raren Sami Kontiainen instruerar de stude­rande att skära en 50 milli­meter bred remsa från en plåt som är en milli­meter tjock och sedan böja remsan i en cirkel med en diameter på 100 milli­meter. Det lönar sig inte att böja plåten i plåtman­geln för många gånger.

– Manglingen sträcker ut plåten, säger Kontiainen.

Timlä­rare Sami Kontiainen ger instruk­tioner för nästa övning.

Jasper Ruottinen, som är klar med mangling­supp­giften berättar att studierna startade förra veckan.

– I militären gjorde jag liknande jobb som pansar­vagns­montör. Efter militären förstod jag att den här typen av arbete var intres­sant, berättar Ruottinen.

I den här branschen finns det jobb.

Erfaren­he­terna från de första dagarna har varit positiva: maski­nerna blir bekanta och studierna är intres­santa. Ruottinen ser speciellt fram emot svets­ning och maskin­bear­bet­ning. Det kommande arbets­livet verkar lovande, tror han.

– Det ser bra ut. I den här branschen finns det jobb, säger Ruottinen.

Jasper Ruottinen blev intres­serad av studier inom maskin- och produk­tions­teknik i militären, där han tjänstg­jorde som pansarvagnsmontör.

Ruottinen berättar att han inte vet mycket om fackfö­re­nings­rö­relsen och facket. Näst i tur är Industri­fac­kets infor­ma­tions­möte i skolans auditorium.

Under infotillfället, som leds av Industri­fac­kets infor­ma­törsprak­ti­kanter, behandlar man anställ­nings­villkor, arbet­savtal, stude­ran­de­med­lemskap och medlemsförmåner.

Ett tjugotal stude­randen fyller i och lämnar in formu­läret och ansluter sig till Industri­facket som studerandemedlem.

Resul­tatet av övningen där man manglar en metallplatta ser ut så här.

GOTT HUMÖR, VIKTIGT ARBETE

Enligt Industri­fac­kets infor­ma­törsprak­ti­kanter Heta Uhtio, Jenni Matikainen och Aki Harju har Varias infotillfällen och infor­ma­tion­sar­bete varit positiva upplevelser.

– Jag upplever att jag har fått bra intro­duk­tion och stöd för detta arbete. Det känns tryggt att börja infor­mera, berättar Uhtio.

– Jag kommer inte ihåg att denna typ av infor­ma­tion skulle ha genomförts under mina studier. Detta drev mig också till denna uppgift. Jag vill att unga ska ha bättre infor­ma­tion, säger Harju.

Heta Uhtio delar ut blanketter till stude­rande vid Varia, med vilka man kan bli stude­ran­de­medlem i Industrifacket.

Erfaren­heten visar att ungefär hälften av dem som deltar i infor­ma­tions­tillfäl­lena blir studerandemedlemmar.

– Arbetet känns bra när man upplever det vara viktigt, säger Matikainen.

Industri­fac­kets stude­ran­de­med­lemskap är gratis och omfattar nästan alla fackför­bun­dets medlemsförmåner. Som medlemsförmån får stude­ran­dena också ett SAKKI-student­kort och de stude­ran­deförmåner som kortet medför.

Arbetet känns bra när man upplever det vara viktigt.

Den fyra månader långa praktiken som inleddes i augusti omfat­tade en intro­duk­tions­vecka i Helsingfors.

– Mottag­ningen har varit varm. Man känner sig som en del av arbets­ge­mens­kapen, berättar Uhtio.

Aki Harju, Heta Uhtio och Jenni Matikainen kommer att hålla infor­ma­tions­tillfällen vid läroans­talter runt om i Finland under slutet av 2024.

FRÅN KONGRESSBESLUT TILL PRAKTIK

Organi­sa­tion­som­buds­männen Tuomas Suihkonen och Mikael Kölhi handleder infor­ma­törsprak­ti­kan­terna. Att aktivt infor­mera stude­rande och rekry­tera stude­ran­de­med­lemmar grundar sig på riktlin­jerna från Industri­fac­kets förbunds­kongress våren 2023.

– Vi följer vad medlem­marna har beslutat på kongressen, berättar Suihkonen.

Industri­fac­kets strategi, som kongressen har bekräftat, stakar ut som mål för 2028 att största delen av stude­ran­dena inom fackför­bun­dets sektorer blir medlemmar redan under studietiden.

Vi följer vad förbunds­med­lem­marna har beslutat på förbundsstämman.

Prakti­kan­terna ordnar infor­ma­tions­tillfällen vid läroans­tal­terna tillsam­mans med frivil­liga läroans­talt­sin­for­ma­törer. Helsing­forsbon Uhtio sköter om Industri­fac­kets verksam­het­sområde i Nyland, Villman­strandbon Matikainen sköter om södra Finland och Harju som är från Brahestad sköter om norra Finland.

– Prakti­kan­terna ansvarar för läroans­tal­terna i sina egna områden, berättar Köln.

DET FINNS EN EFTERFRÅGAN PÅ INFORMATION

Prakti­kan­terna reflek­terar utifrån sina egna erfaren­heter över behovet av mer utbild­ning i arbets­li­vets grunder i grunds­kolan och på andra stadiet, till exempel om fackförbunden.

– Arbetsplat­sens huvudfört­roen­deman frågade om jag vill bli medlem. Det hade varit bra om man efter studierna hade vetat vad en huvudfört­roen­deman är, minns Matikainen om sin första kontakt med fackförbunden.

Många unga vet inte att löner och andra anställ­nings­villkor har uppnåtts tillsam­mans med kollektiv styrka.

– Jag anser att man borde prata mer om de här frågorna, konsta­terar Harju.

– Infor­ma­tion­sar­betet känns viktigt eftersom största delen av stude­ran­dena inte vkänner till facket, säger Uhtio.

Infor­ma­tion­sar­betet känns viktigt eftersom största delen av stude­ran­dena inte vet om fackförbunden.

Läroans­tal­terna har tagit emot fackför­bun­dets infor­ma­tions­tillfällen med glädje.

– Man märker att lärarna blir glada när vi kontaktar dem, berättar Matikainen.

Även stude­ran­dena har varit respekt­fulla och atmosfären har varit bra.

– Man blir väldigt glad när man ser intres­se­rade ansikten framför sig i salen, säger Matikainen.

Leevi Rainet­salo bedömer svets­fo­gens kvalitet.

FRÅN BYGGPLATSEN TILL SVETSARE

Efter infor­ma­tions­tillfället och måltiden återvänder vi till under­vis­nings­lo­ka­lerna. Bakom skydds­gar­dinen vid svetss­ta­tionen syns en ljusbåge när andraårss­tu­de­rande Leevi Rainet­salo övar på att svetsa.

- Här finns högklas­siga svets­mas­kiner, både gamla modeller och helt nya. Med dessa får man prova på allting, säger Rainetsalo.

Han har tidigare avlagt en yrkesexamen i byggbranschen och arbetat som betongarmerare.

– I byggbranschen är situa­tionen så dålig att jag var tvungen att hitta ett annat yrke.

Inom metal­lin­dustrin ser syssel­sätt­nings­läget bättre ut.

– Meyer får nya fartygs­bes­täll­ningar, så där finns det jobb, anger Rainet­salo som ett exempel.

Leevi Rainet­salo sökte ett nytt yrke eftersom syssel­sätt­nings­läget på byggbranschen är dåligt.

Rainet­salo är medlem i Byggnadsför­bundet, men i fortsätt­ningen bestämmer arbet­supp­gif­terna medlemskapet.

– Om jag börjar jobba heltid som svetsare är det bättre att bli medlem i Industrifacket.

Medlems­kapet ger trygghet bland annat om man råkar bli arbetslös.

– I skolan får man en grundidé, men på jobbet förstår man vad fackför­bunden finns till för, säger Rainetsalo.

Förstaårss­tu­de­rande Sami Malmila förböjer en metallplatta så att den kan manglas rund.

INFORMATION OM FACKET HEMIFRÅN

Sami Malmila, som nyss inlett sina studier på Varia, berättar att en famil­je­medlem fick honom att söka sig till maskin- och produktionsteknik.

– Svets­ning är mest intres­serad just nu. Det kunde eventuellt bli mitt yrke, säger Malmila.

I skolan behand­lade man fackför­bunden ganska lite. Om de behand­lades gjordes det ytligt.

Malmila fyllde i blanketten och blev stude­ran­de­medlem vid ett av Industri­fac­kets informationstillfällen.

– Fackför­bun­dets besök var mycket bra. Besöken erbjuder infor­ma­tion som nödvän­digtvis inte finns online.

Sami Malmila berättar att hans famil­je­med­lemmar har lärt honom om fackförbunden.

Malmila har lärt sig grunderna i fackfö­re­nings­rö­relsen hemma.

– I skolan behand­lade man fackför­bunden ganska lite. Om de behand­lades gjordes det ytligt. Jag har fått djupare infor­ma­tion från mina familjemedlemmar.

Andraårss­tu­de­rande Marcus Forsel förbe­reder sig för att öva svetsning.

FÖR PROFFS FINNS DET JOBB

Andraårss­tu­de­rande Marcus Forsel har återvänt till studierna efter ett mellanår i militären.

– Det känns bra. Under­vis­ningen är högklassig och man får jobba självs­tän­digt, säger Forsel.

Hjälpen är nära när man har frågor eller behöver få sin arbetspres­ta­tion utvärderad.

När du har lärt dig göra en högklassig svetsfog kan du specia­li­sera sig.

– Allt fungerar. Vår utrust­ning är väl underhållen och vi lär också ut hur svetsaren kan underhålla sin utrust­ning själv.

Forsel har också övervägt vidare studier och att specia­li­sera sig som undervattenssvetsare.

– Här får du goda grund­läg­gande färdig­heter i svets­ning. När du har lärt dig göra en högklassig svetsfog kan du specia­li­sera sig.

Enligt Marcus Forsel når fackför­bunden unga bland annat genom att besöka läroans­tal­terna och kommu­nicera på sociala medier.

Han är övertygad om att hans karriär kommer igång efter studierna.

– Det finns en hel del jobb inom metal­lin­dustrin och arbetsplat­serna behöver svetsare. Om du kan utföra arbet­supp­gif­terna och har behörig­he­terna får du nog jobb.

Forsel deltog i Industri­fac­kets infor­ma­tions­tillfälle under sitt första studieår. Enligt honom borde fackför­bunden infor­mera unga i flera kanaler.

– Sociala medier är säkert det bästa sättet att nå unga på. Till exempel Insta­gram är mycket populär, säger Forsel.

Studie­hand­le­dare Sirpa Latva­koski anser att fackför­bun­dens besök vid läroans­tal­terna är viktiga.

FACKFÖRBUNDENS BESÖK ÄR VIKTIGA

Studie­hand­le­dare Sirpa Latva­koski från Varia berättar att fackför­bunden besöker yrkes­högs­kolan regelbundet.

– Dessa besök är viktiga. Bland stude­ran­dena finns stude­randen som kommer direkt från grunds­kolan. De vet knappast mycket om fackför­bunden, säger Latvakoski.

I grunds­kolan har samhälls­lära en ganska liten roll, och lärokursen är inte stor inom yrkess­tu­dierna heller.

– Det finns en obliga­to­risk kurs i samhälls­kunskap. Det är väldigt lite.

Man ser tydligt att vissa stude­randen har fackför­bunds­med­lemmar hemma och andra inte.

– Vissa föräl­drar är upplysta och kan vägleda sina barn.

Det finns en obliga­to­risk kurs i samhälls­kunskap. Det är väldigt lite.

Arbete inom teknikbranschen utförs vanligtvis i fabriker och på arbetsplatser, och dessa är inte tillgängliga till exempel i grunds­ko­lans arbets­liv­so­rien­te­ring. Alla unga vet inte om hurdant arbetet inom teknikbranschen är i praktiken.

Enligt Latva­koski är det viktigt att grunds­ko­lee­lever får besöka yrkeshögskolorna.

– De som deltar på besöken vet vart de ansöker.

Varia delar också med sig infor­ma­tion under skolbesöken.

– Förra året inledde vi Varia Tour. Till exempel besökte verks­tads­me­ka­niker inom maskin- och produk­tions­teknik grunds­kolor och visade sina datorer och 3D-printrar.

Timlä­rare Jarkko Saari­koski anser att profes­sio­nella lärare har liknande uppgifter som idrottstränare.

UNGA OCH VUXNA TILLSAMMANS

Jarkko Saari­koski, en timlä­rare inom maskin- och produk­tions­teknik, säger att början på skolåret tradi­tio­nellt är en hektisk tid. Stude­ran­denas kompe­tenser kartläggs så att övningar inte är för svåra eller lätta.

– Perso­na­li­se­ringen medför normal brådska. Det kräver att man stannar upp med stude­randen, berättar Saarikoski.

Nyligen skedde en stor reform i yrkesut­bild­ningen där studierna för unga förenades med vuxenstudierna.

– Det var bra för de unga. De unga får bra kunskap av dem som redan har erfarenhet av arbetslivet.

Det är nödvän­digt att fackför­bund och arbets­gi­vare berättar om arbets­livet genast i början av studierna.

Besöken av repre­sen­tanter för arbets­mark­nad­sor­ga­ni­sa­tio­nerna ökar också kunskapen.

– Det är självklart nödvän­digt att fackför­bunden och arbets­gi­varna berättar om arbets­livet genast i början av studierna.

Saari­koski jämför yrkes­lä­rarnas arbete med arbetet som idrott­strä­nare. Arbetet inom maskin- och produk­tions­teknik kräver upprep­ning och hastighet, liksom många idrottsgrenar.

– Vi sparrar och är mer som tränare än lärare. Frågorna inom idrott­strä­ning gäller ganska bra även här, säger Saarikoski.

FRÅN TEORI TILL PRAKTIK

Studierna börjar med en tio veckor lång period på läroans­talten och fortsätter på arbetsplat­serna med ett utbild­ning­savtal i tio veckor. Saari­koski bedömer att samar­betet med arbetsplat­serna har fungerat bra, även om det kan uppstå konkur­rens om samarbetsföretagen.

– Utmaningen är att vi har även andra läroans­talter i detta område, säger Saarikoski.

Planen är att förlänga den inledande perioden på läroans­talten, så att stude­ran­dena skulle ha bättre förut­sätt­ningar att gå till företagen.

– Stude­ran­dena har klarat sig ganska bra, men vi vill utveckla kvali­teten på undervisningen.

Grundut­rust­ningen ska vara sådan att den motsvarar arbetslivet.

Modern utrust­ning bidrar också till högklassig undervisning.

– Grundut­rust­ningen ska vara sådan att den motsvarar arbets­livet. Utrust­ningen kommer att uppda­teras. Där finns tio nya svets­mas­kiner i sina förpack­ningar, säger Saari­koski och pekar på den intil­lig­gande hallen.

Arbets­livet är grunden för under­vis­ningen: målet är att överföra lärarnas färdig­heter till stude­ran­dena genom praxis.

– Teori är nödvän­digt, men vi tar den från klass­rummet hit så fort som möjligt, berättar Saarikoski.

 

Arbetsro efter­lyses

Yrkesut­bild­ningen har levt i en omvälv­ning de senaste åren. Reformen av yrkesut­bild­ningen, som genomfördes 2018, har förenat utbild­ningen för unga med vuxenut­bild­ningen och ökat på lärande i arbets­livet. Reformen är fortfa­rande inte helt klar.

Samti­digt har man justerat finan­sie­ringen både uppåt och neråt. Regeringen Sipilä gjorde stora nedskär­ningar i utbild­ningen, regeringen Marin åters­tällde en del av finan­sie­ringen och nu skär regeringen Orpo-Purra ner 120 miljoner euro i den årliga finan­sie­ringen för yrkesutbildningen.

Eero Löytö­mäki

– Yrkesut­bild­ningen har inte haft arbetsro på en mycket lång tid, säger Eero Löytö­mäki, utbild­nings­po­li­tisk sakkunnig vid Industrifacket.

Nedskär­nin­garna riktas mot vuxens­tu­de­randen, dvs. de som redan har en examen. Samti­digt lider teknikbranschen av brist på arbets­kraft, vilket man borde motar­beta också med branschbytare.

– Den unga åldersklassen är så liten att den inte täcker pensio­ne­ringar, berättar Löytömäki.

VUXENUTBILDNINGEN ÅTSRAMAS

Intres­se­be­va­karen för utbild­ning­sa­nord­nare, AMKE ry, har uppskattat att nedskär­nin­garna innebär 11 000 färre vuxens­tu­de­rande, som har kunnat uppda­tera sin kompe­tens inför det förän­der­liga arbetslivet.

– I struk­turfö­rändringen borde man utbilda människor i nya yrken, men nu blir det svårare, säger Löytömäki.

Samti­digt har regeringen avskaffat vuxenutbildningsstödet.

– Regerin­gens utbild­nings­po­litik innebär att vuxenut­bild­ningen åtstramas.

Nedskär­nin­garna träffar vuxna men gäller hela systemet.

Stude­rande som studerar för sin första examen har lämnats utanför nedskär­nin­garna, men det är inte lätt att dra gränsen eftersom unga och vuxna studerar tillsammans.

– Nedskär­nin­garna träffar vuxna men berör hela systemet.

Lärande i arbets­livet spelar en viktig roll i ungas utbild­ning. Samar­betet mellan skolor och arbetsplatser avgör däremot utbild­nin­gens kvalitet.

– Hinner skolorna utbilda arbetsplatshand­le­dare och hur väl fungerar samar­betet när bespa­rin­garna leder till en fruktans­värd brådska, frågar Löytömäki.

ARBETSMARKNADSLÄRA FRÅN FACKFÖRBUNDEN

Utmanin­garna med yrkesut­bild­ningen är stora, men enligt Löytö­mäki har utbild­ning­sa­nord­narna utfört sina uppgifter med ära.

– Yrkesut­bild­ningen är bättre än sitt rykte. För det mesta producerar den kvalitet.

Fackför­bunden löser unders­kottet som inte har fått plats i officiella läroplaner eller som man inte har velat införa i dem.

Under­vis­ningen i arbets­livsfär­dig­heter kunde göras mer omfat­tande. Stude­rande som kommer direkt ur grunds­kolan och andra stadiet har nödvän­digtvis inte en heltäc­kande bild av arbets­mark­naden, fackför­bunden och kollektivavtal.

– Fackför­bunden löser unders­kottet som inte har fått plats i officiella läroplaner eller som man inte har velat införa i dem.

Industri­fac­kets läroans­talt­sin­for­ma­törer löser unders­kottet genom att besöka läroans­talter och berättar om grunderna i arbetslivet.

– Vi är en aktör med ett samhäl­le­ligt ansvar som vill att stude­ran­dena ska klara sig i arbets­livet, säger Löytömäki.