Industrifacket samarbetar över gränserna – varje medlem påverkas av beslut i EU

– I varenda en av fackavdelningarna i vårt förbund finns det medlemmar som utgör en del av den internationella nivån genom världshandel. Varenda en av våra medlemmar påverkas av de beslut som görs i de olika EU-organen, säger chefen för internationell verksamhet vid Industrifacket, Jari Hakkarainen.

Därför måste man gå längre än bara Finlands riksdag och regering när Industrifacket vill påverka.

– Vi bygger våra påverkningskanaler enligt var man fattar de beslut som kommer att påverka våra medlemmar, intygar Hakkarainen.

Fackens internationella påverkningsmöjligheter bygger i princip på samma magiska ord som fackens arbete på hemmaplan: kollektiv styrka och solidaritet.

Det betyder att det måste skapas en gemensam överenskommelse om vad man egentligen strävar efter, kämpa för att nå målet tillsammans och stöda varandra under arbetet.

Vi bygger våra påverkningskanaler enligt var man fattar de beslut som kommer att påverka våra medlemmar.

Hakkarainen berättar att det i praktiken handlar om att först ska de olika finländska industrifacken forma en gemensam åsikt som man vill föra fram.

– I regel hittar vi till 99 procent en gemensam melodi då det kommer till frågor som berör internationell intressebevakning.

Efter att man hittat en gemensam ståndpunkt så riktar man blicken mot det nordiska samarbetet. Fackens intressebevakning kan jämföras med att skala lök – för varje lager kommer man närmare kärnan, det slutliga målet.

– När det kommer till nordiskt samarbete är vi oftast till 90 procent av samma åsikt.

Efter den nordiska nivån följer EU-institutionerna det vill säga EU-kommissionen och EU-parlamentet. Efter det gäller det att försöka påverka globala institutioner som världshandelsorganisationen WTO och FN-organet Internationella arbetsorganisationen ILO, förklarar Hakkarainen taktiken.

När det kommer till nordiskt samarbete är vi oftast till 90 procent av samma åsikt.

Hakkarainen vill lyfta fram speciellt den nordiska dimensionen eftersom ländernas samhällen, näringsstruktur och fackliga kultur ligger så nära varandra.

– Runt 200 000 medlemmar i Industrifacket spelar på den internationella planen en mindre roll än runt en miljon nordiska industriarbetare. Det här bygger Industrifackets internationella verksamhet på.

FFC SVARAR FÖR STORA BILDEN

Fackliga centralorganisationer spelar en viktig roll i det internationella arbetet. FFC:s internationella intressebevakning fokuserar framför allt på frågor gäller som alla sektorer, det vill säga så väl industri, transport, service som den offentliga sektorn.

– I regel är det så att frågor som gäller alla FFC:s medlemsförbund sköts av centralorganisationen. Bransch- och företagsspecifika frågor sköts genom fackförbunden, säger Pekka Ristelä, chef för internationella ärenden vid FFC.

För tillfället är det framför allt plattformsarbetet och hur det ska regleras inom EU som ligger på arbetsbordet på FFC.

Matbudsföretagen Wolt och Foodora är exempel på företag inom plattformsekonomin eller gigekonomin, som det också kallas. Frågan är huruvida plattformsarbete räknas som lönearbete eller inte.

Ristelä påpekar att frågan om plattformsarbete inte enbart berör de privata servicebranscherna utan har blivit vanligare även inom transportbranschen.

Det är möjligt att plattformsarbete på längre sikt utvidgas till alla branscher. Därför gynnas anställda i alla branscher av en mer strikt reglering.

EN INTERNATIONELL FACKAVDELNING?

Internationell intressebevakning sker även på arbetsplatser och i fackavdelningar. Ett europeiskt företagsråd, det vill säga EWC (European Works Council) är av arbetstagarna valda representanter, som i samråd med ledningen behandlar frågor som berör arbetstagarna.

Ett EWC ska grundas om ett företag har minst 1 000 anställda i EU- eller EES-länder och 150 anställda i minst två EU/EES-länder. I finländska företag verkar runt 200 EWC-ombud inom Industrifacket.

Inom ramen för EWC kan man till exempel bättre koordinera situationer där ett företag som är verksamt i flera EU-länder vill flytta sin produktion till ett land med lägre lönenivå.

I praktiken kan det ändå vara trögt att få i gång EWC. Det vet Skoda Transtechs huvudförtroendeman Jouni Lämpsä som också är EWC-ombud på sin arbetsplats.

– Vi har försökt få i gång verksamheten sedan 2018, men det har inte riktigt fungerat. Orsaken är att det finns så många fackföreningar som verkar på Skodas fabrik i Tjeckien att det inte är alldeles enkelt att inleda ett samarbete, säger Lämpsä.

EWC-verksamheten skulle vara väldigt viktig för oss.

Han påpekar att i flera öst- och centraleuropeiska länder är fackföreningarna rätt svaga vilket försvårar det gränsöverskridande samarbetet.

Lämpsä har inte gett upp hoppet.

– EWC-verksamheten skulle vara väldigt viktig för oss så att vi bättre kan koordinera i personalfrågor inom koncernen. Jag tror vi kommer framåt med det.