Kansainvälinen ammattiyhdistysliike

Industri­fac­ket samar­be­tar över grän­serna – varje medlem påver­kas av beslut i EU

19.9.2023

TEXT ALEKSI VIENONEN
ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

Det är i dagens läge inte en särs­kilt frukt­bar stra­tegi att vända sig inåt och isolera sig från omvärl­den. Då de flesta industrifö­re­tag är verk­samma på en global mark­nad måste också facken jobba inter­na­tio­nellt för att driva medlem­mar­nas intressen.

– I varenda en av fackav­del­nin­garna i vårt förbund finns det medlem­mar som utgör en del av den inter­na­tio­nella nivån genom världs­han­del. Varenda en av våra medlem­mar påver­kas av de beslut som görs i de olika EU-orga­nen, säger chefen för inter­na­tio­nell verk­sam­het vid Industri­fac­ket, Jari Hakka­rai­nen.

Därför måste man gå längre än bara Finlands riks­dag och rege­ring när Industri­fac­ket vill påverka.

– Vi bygger våra påverk­nings­ka­na­ler enligt var man fattar de beslut som kommer att påverka våra medlem­mar, inty­gar Hakkarainen.

Fackens inter­na­tio­nella påverk­nings­möj­lig­he­ter bygger i princip på samma magiska ord som fackens arbete på hemmaplan: kollek­tiv styrka och solidaritet.

Det bety­der att det måste skapas en gemen­sam överens­kom­melse om vad man egent­li­gen strä­var efter, kämpa för att nå målet till­sam­mans och stöda varan­dra under arbetet.

Vi bygger våra påverk­nings­ka­na­ler enligt var man fattar de beslut som kommer att påverka våra medlemmar.

Hakka­rai­nen berät­tar att det i prak­ti­ken hand­lar om att först ska de olika finländska industri­fac­ken forma en gemen­sam åsikt som man vill föra fram.

– I regel hittar vi till 99 procent en gemen­sam melodi då det kommer till frågor som berör inter­na­tio­nell intressebevakning.

Efter att man hittat en gemen­sam stånd­punkt så riktar man blic­ken mot det nordiska samar­be­tet. Fackens intres­se­be­vak­ning kan jämfö­ras med att skala lök – för varje lager kommer man närmare kärnan, det slut­liga målet.

– När det kommer till nordiskt samar­bete är vi oftast till 90 procent av samma åsikt.

Efter den nordiska nivån följer EU-insti­tu­tio­nerna det vill säga EU-kommis­sio­nen och EU-parla­men­tet. Efter det gäller det att försöka påverka globala insti­tu­tio­ner som världs­han­del­sor­ga­ni­sa­tio­nen WTO och FN-orga­net Inter­na­tio­nella arbet­sor­ga­ni­sa­tio­nen ILO, förkla­rar Hakka­rai­nen taktiken.

När det kommer till nordiskt samar­bete är vi oftast till 90 procent av samma åsikt.

Hakka­rai­nen vill lyfta fram speciellt den nordiska dimen­sio­nen efter­som länder­nas samhäl­len, närings­struk­tur och fackliga kultur ligger så nära varandra.

– Runt 200 000 medlem­mar i Industri­fac­ket spelar på den inter­na­tio­nella planen en mindre roll än runt en miljon nordiska industriar­be­tare. Det här bygger Industri­fac­kets inter­na­tio­nella verk­sam­het på.

FFC SVARAR FÖR STORA BILDEN

Fackliga cent­ra­lor­ga­ni­sa­tio­ner spelar en viktig roll i det inter­na­tio­nella arbe­tet. FFC:s inter­na­tio­nella intres­se­be­vak­ning fokuse­rar framför allt på frågor gäller som alla sekto­rer, det vill säga så väl industri, trans­port, service som den offent­liga sektorn.

– I regel är det så att frågor som gäller alla FFC:s medlemsför­bund sköts av cent­ra­lor­ga­ni­sa­tio­nen. Bransch- och före­tagss­peci­fika frågor sköts genom fackför­bun­den, säger Pekka Ristelä, chef för inter­na­tio­nella ären­den vid FFC.

För tillfäl­let är det framför allt platt­form­sar­be­tet och hur det ska regle­ras inom EU som ligger på arbets­bor­det på FFC.

Matbudsfö­re­ta­gen Wolt och Foodora är exem­pel på före­tag inom platt­form­se­ko­no­min eller gige­ko­no­min, som det också kallas. Frågan är huru­vida platt­form­sar­bete räknas som lönear­bete eller inte.

Ristelä påpe­kar att frågan om platt­form­sar­bete inte enbart berör de privata servicebranscherna utan har blivit vanli­gare även inom transportbranschen.

Det är möjligt att platt­form­sar­bete på längre sikt utvid­gas till alla branscher. Därför gynnas anställda i alla branscher av en mer strikt reglering.

EN INTERNATIONELL FACKAVDELNING?

Inter­na­tio­nell intres­se­be­vak­ning sker även på arbetsplat­ser och i fackav­del­nin­gar. Ett euro­peiskt före­tagsråd, det vill säga EWC (Euro­pean Works Council) är av arbets­ta­garna valda repre­sen­tan­ter, som i samråd med lednin­gen behand­lar frågor som berör arbetstagarna.

Ett EWC ska grun­das om ett före­tag har minst 1 000 anställda i EU- eller EES-länder och 150 anställda i minst två EU/EES-länder. I finländska före­tag verkar runt 200 EWC-ombud inom Industrifacket.

Inom ramen för EWC kan man till exem­pel bättre koor­di­nera situa­tio­ner där ett före­tag som är verk­samt i flera EU-länder vill flytta sin produk­tion till ett land med lägre lönenivå.

I prak­ti­ken kan det ändå vara trögt att få i gång EWC. Det vet Skoda Trans­techs huvudfört­roen­de­man Jouni Lämpsä som också är EWC-ombud på sin arbetsplats.

– Vi har försökt få i gång verk­sam­he­ten sedan 2018, men det har inte riktigt funge­rat. Orsa­ken är att det finns så många fackfö­re­nin­gar som verkar på Skodas fabrik i Tjec­kien att det inte är allde­les enkelt att inleda ett samar­bete, säger Lämpsä.

EWC-verk­sam­he­ten skulle vara väldigt viktig för oss.

Han påpe­kar att i flera öst- och cent­ra­leu­ro­peiska länder är fackfö­re­nin­garna rätt svaga vilket försvå­rar det grän­sö­vers­kri­dande samarbetet.

Lämpsä har inte gett upp hoppet.

– EWC-verk­sam­he­ten skulle vara väldigt viktig för oss så att vi bättre kan koor­di­nera i perso­nalfrå­gor inom koncer­nen. Jag tror vi kommer framåt med det.