De första avta­len i mål – procent­höj­nin­gen växte och den lokalt förde­lade potten mins­kade i jämfö­relse med medlingsbudet

Industri­fac­kets styrelse godkände på sönda­gen förhand­lings­re­sul­ta­tet i tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­gar. Parterna nådde förhand­lings­re­sul­ta­tet freda­gen 3.2.2023 med hjälp av riksför­lik­nings­man­nen efter att Industri­fac­ket inlett strej­ker i branschen några dagar tidigare.

Även arbets­gi­varna, Tekno­lo­giin­dustrin arbets­gi­vare rf. och Kemiin­dustrin rf. har godkänt avtalen.

Kollek­ti­vav­tal­supp­gö­rel­sen gäller för två år och den samman­lagda kost­nadspå­ver­kan ligger på 7,0 procent. Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto anser att det rör sig om en skälig lösning.

Utan ett stöd från fältet och att strej­ken höll så bra skulle vi inte ha nått ett sådant här resultat.

– Med den här avtals­lös­nin­gen får vi inte kompen­sa­tion för den köpkraft som gått förlo­rad men det lägger stopp på fattig­domss­pi­ra­len och skapar utsik­ter till att inkomst­nivån för arbe­tarna kan förbättras.

– Utan ett stöd från fältet och att strej­ken höll så bra skulle vi inte ha nått ett sådant här resul­tat, sa Aalto.

Avtals­pe­rio­den för det nya kollek­ti­vav­ta­let för tekno­lo­giin­dustrin är två år och det gäller fram till 30.11.2024. Samman­lagt rör det sig om 7 procent.

År 2023 höjs lönerna genom en allmän löne­höj­ning på 3,5 procent och en engångs­pott 400 euro. Såle­des är kost­nadspå­ver­kan 4,5 procent.

År 2024 höjs lönerna med en allmän höjning på 2,0 procent och en lokalt förde­lad löne­pott på 0,5 procent som arbets­gi­va­ren delar ut. Såle­des är den totala löneför­höj­nin­gen för 2024 2,5 procent.

Inom tillämp­ning­sområ­det för avta­let arbe­tar runt 90 000 anställda. Tekno­lo­giin­dustrins löneför­höj­nin­gar är av öppen modell, vilket innebär att man i första hand kommer överens om lönerna på arbetsplat­serna. Om man kan lägga fram ett lokalt avtal som godkänns på arbetsplat­sen så följer man den modell som man kommit överens om på riksnivå.

SAMMA LÖNEPÅSLAG MEN DELAS UT PÅ OLIKA SÄTT

I kemiin­dustrin gäller kollek­ti­vav­ta­len fram till slutet av 2024. Det totala lönepås­la­get ligger likaså på 7 procent, men den förde­las på ett lite annat sätt än i teknologiindustrin.

I år stiger lönerna med 2,2 procent i form av en allmän­höj­ning och en löne­pott på 800 euro som beta­las ut i två satser.

År 2024 höjs lönerna med en allmän­höj­ning på 3,3 procent och en andel på 0,2 procent som arbets­gi­va­ren fördelar.

Kemiav­ta­len som förbun­det rodde i mål på sönda­gen är avta­len för kemisk basin­dustri, plast­pro­duk­tin­dustri och kemisk produk­tin­dustri samt olje‑, naturgas‑, och petro­ke­misk industri.

De gäller samman­lagt runt 13 000 anställda inom kemiindustrin.

SMÅ LOKALA LÖNEPOTTAR

Industri­fac­ket avslu­tade omedel­bart samt­liga stridsåt­gär­der som utfär­dats i tekno­lo­giin­dustrin och kemiindustrin.

– Vår bedöm­ning är att det inte fanns förut­sätt­nin­gar för större lönepås­lag trots att strej­kerna skulle ha dragit ut på tiden, berät­tar Aalto.

Medlem­marna har velat ha en så kallad blan­dad linje och uppgö­rel­sen är en sådan.

Industri­fac­kets 1. vice ordfö­rande Turja Lehto­nen säger att de rör sig om soli­da­riska avtal efter­som de innehål­ler både procent­höj­nin­gar och löneför­höj­nin­gar i euro.

– Medlem­marna har velat ha en så kallad blan­dad linje och uppgö­rel­sen är en sådan, säger Lehtonen.

Industri­fac­ket förkas­tade tidi­gare riksför­lik­nings­man­nens medlings­bud i arbetst­vis­ten. Medlings­bu­det byggde på löneför­höj­nin­gar på omkring 6 procent och en bety­dande andel som arbets­gi­va­ren skulle ha delat ut.

– Det som speciellt bidrog till att Industri­fac­ket godkände avta­let är formen på avta­let som garan­te­rar alla anställda i prak­ti­ken lika stora löneförhöjningar.

FLER ÅTGÄRDER FÖR ATT TRYGGA KÖPKRAFTEN

Löneför­höj­nin­garna lappar inte fullt ut det hål som i plån­bo­ken som den infla­tio­nen skapat. Därför kräver Industri­fac­ket också att de sista resterna av konkur­rens­kraft­sav­ta­let städas bort.

I prak­ti­ken innebär det att socialför­sä­kring­sav­gif­terna på två procent som flyt­ta­des över på lönta­garna år 2016 nu skulle återinfö­ras på arbetsgivarna.

Konkur­rens­kraf­ten är nu i skick men lönta­gar­nas köpkraft har försvagats.

– Lönta­garna har gjort sin del i det här talkot, säger Lehtonen.

Social­de­mo­kra­terna och väns­terför­bun­det har medde­lat att partierna stöder Industri­fac­kets initia­tiv medan centern och samlings­par­tiet motsät­ter sig.

Att knuten nu öppnats i expor­tin­dustrier­nas förhand­lings­bord öppnar nu för möjlig­he­ter i andra branscher. På grund av arbets­gi­var­si­dans koor­di­ne­ring har man i flera andra förhand­lings­bord väntat på resul­ta­tet i tekno­lo­giin­dustrin förhand­lin­gar. Lönepås­la­get i den offent­liga sektorn har också kopplats samman med exportbranscher­nas avtal.