Industri­fac­kets fullmäk­tige: Det skapas inga jobb genom att man trycker ner folk eller skrotar pensionsslussen

Det var arbets­gi­varnas och finans­mi­nis­te­riets förslag på hur syssel­sätt­ningen ska växa som väckte mest diskus­sion under den allmänna debatten på Industri­fac­kets fullmäktigemöte.

21.8.2020

INDUSTRIFACKETS VÅRFULLMÄKTIGEMÖTE, VANDA 20–21.8.2020

Det är excep­tio­nella tider vi lever i. I stället för anrika Paasi­torni i Helsing­fors samlades Industri­fac­kets fullmäk­tige i Vanda. Mötet flyttades fram på grund av corona­läget i landet i våras. Corona­läget kom också upp under den allmänna diskus­sionen i fullmäk­tige.  Industri­fac­kets andra vice ordfö­rande Jari Nilosaari förun­drade sig över arbets­gi­varnas och den politiska högerns

–  Den enda medicinen mot corona­krisen verkar vara att göra det sämre för arbets­ta­gare. Man vill gå åt utkomsten för dem som befinner sig i svagare situa­tion, ondgjorde sig Nilosaari över de utspel som haglat under de senaste veckorna.

Jouni Jussin­niemi, tekno­lo­gi­sek­torn, från Pyhäkumpu, påpekade att den ökade arbets­lös­heten inte beror på att det brister gällande kunnande eller konkur­rens­kraft. Problemet är en värld­som­fat­tande kris som påverkar efterfrågan.

Jouni Jussin­niemi.

– Att skära i arbets­lös­hetss­tödet skapar inte arbete. Anställda får inte bli dispo­nibla varor som man bara kan slänga bort.

Jussin­niemi ansåg att företagen måste försäkra sig om att de klarar av att svara på en ökad efterfrågan i framtiden. Infra­struk­turen måste hållas i skick. Det gäller lands­vägar och järnvägar. Där finns det inves­te­ringar på flera miljarder, och jobb, som väntar.

Janne Vainio från Reso, tekno­lo­gi­sek­torn, ansåg att det är skratt­re­tande att samlings­par­tiets ordfö­rande Orpo och Mikael Penti­käinen på Företa­garna i Finland gapar om skatter samti­digt som man kräver statligt stöd till företagen.

Janne Vainio

–Den gråa ekonomin och utnytt­jandet av utländsk arbets­kraft är ett av de största problemen i landet. Varje dag utförs det arbete i det här landet för vilket lönen kanske nätt och jämnt kommer upp till en minimi­nivå, men alla tillägg och ersätt­ningar faller bort. Så här kan det inte fortsätta, sa Vainio som under­strök att regerings­pro­grammet förut­sätter tag mot de här problemen.

ORKAR INTE FRAM TILL PENSIONEN

­­

Arto Liikanen, styrel­se­medlem från Muurame, ville i sitt anförande under­stryka vikten i att man inte går åt det så kallade pensions­röret eller pensionss­lussen. Det innebär att en äldre arbetslös, som har uppfyllt arbets­vill­koret, kan få dagpen­nings­pe­rioden förlängd med tilläggsdagar.

– De som arbetat länge med fysiskt ansträn­gande arbete kommer helt enkelt inte upp till den nivå som företagen idag förut­sätter.  Det kan jag säga i egenskap av att jag länge varit huvudfört­roe­deman. Arbets­ta­garen kommer inte upp till den lägsta möjliga pensionsål­dern, men inget privat företag vill ha dem. Pensionss­lussen är den enda vägen ut med hedern i behåll.  Vårt förbund måste göra allt för att man inte inför några nedskär­ningar i pensio­nerna, krävde Liikanen.

Arto Liikanen

UTBILDNING SKAPAR SYSSELSÄTTNING, INTE NEDSKÄRNINGAR

Under den allmänna diskus­sionen hrdes röster som ville poäng­tera vikten av vuxenut­bild­ning när det gäller syssel­sätt­ningen. Anna Andersson från Helsing­fors repre­sen­terar kemibranscherna. Hon kriti­se­rade finans­mi­nis­te­riets förslag om att slopa vuxenut­bild­ningss­tödet. Andersson ansåg att förslaget var ”chocke­rande”.

– Det är ju genom utbild­ning Finland har byggt upp vår välfärd.

Karita Lahtinen från tekno­lo­gi­sek­torn och Helsing­fors berät­tade om sina egna erfar­neher. Hon betonade att det uttryckligen var vuxenut­bild­ningss­tödet som hade gjort det möjligt för henne att studera till yrke – rentav flera.

Karita Lahtinen

– Hur många 40- eller 50-åringar skulle inleda studier om man vuxenut­bild­ningss­tödet krymper eller gör om till lån? Industri­facket måste säga nej till det här, sade hon.

ETT TACK TILL KASSAN

Flera gånger om tackades Industrins arbets­lös­hets­kassa av fullmäk­ti­ge­med­lem­marna. Kassan har skött utbetal­nin­garna på ett föredöm­ligt sätt och medlem­marna har snabbt fått sina pengar.

– Ett stort tack till kassan! Väldigt bra service, som det är en glädje att göra reklam för, summe­rade Anna Andersson.

– På min arbetsplats permit­te­rades folk och de har alla snabbt fått sina pengar. Jag tycker lite synd om dem som hör till YTK-kassan, sade Mari Raikisto från Noormarkku. 

Under corona­som­maren har medlem­marna i YTK eller den så kallade Loimaa­kassan fått vänta på sina ersätt­ningar i upp till två månader medan Industrins arbetsls­hets­kassa som bäst legat på 1–2 dagar. I dagens läge ligger handlägg­nings­ti­derna på en dryg vecka.

– Loimaa­kassan ber om hjälp av staten. Men bra servie kommer inte till ett billigt pris, så sila snacket, löd Voikkaabon Ari Kunttus hälsningar till YTK.

TEXT SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS