Huvudfört­roen­deman  Janne Naukka­rinen på Metsä Woods fabrik i Punka­harju förun­drar sig över arbets­gi­var­si­dans beteende. Skogsin­dustrin verkar vilja knäcka facket på princi­piella och ideolo­giska grunder. Det har inget att göra med ekonomin eller lönsam­heten för fabrikerna.

– Fabriken här i Punka­harju grundades 1964. Genom histo­rien har det alltid gått bra att förhandla med arbets­gi­varen och tillsam­mans har vi nått goda resultat, säger huvudfört­roen­deman Janne Naukka­rinen.

– Under de senaste tio åren har arbets­gi­varen konse­kvent kört ner det här samar­betet. För tillfället diskri­mi­nerar arbets­gi­varen förtroen­demän och fackmed­lemmar. Det senaste exemplet är lockouten i december som gällde endast för medlemmar i facket.  Där rök semes­ter­da­garna för den månaden. Arbets­gi­varen vill bestämma om småsaker och använder sin direk­tions­rätt  för att göra det, säger Naukkarinen.

Huvudfört­roen­de­mannen intygar att man kommer att hålla ut till slutet. Naukka­rinen är huvudfört­roen­deman för 430 arbets­ta­gare vid Metsä Woods faner­fa­brik. Under strej­kvakt­passet hade han endast räknat att två YTK-strejkbry­tare tagit sig in på fabriksområdet.

EGET HÖGKVARTER

Fackav­del­ningen har hyrt ett utrymme som fungerar som ett tillfäl­ligt strejk­hög­kvarter. Det ligger bara en halv kilometer från själva fabriken.

– Igår hade vi flera dussin arbets­ta­gare som besökte kontoret längs dagen. Stämningen var på topp. Jag är inte orolig över att strejken inte skulle hålla.  Trakte­ringen var det heller inte något fel på, säger Naukkarinen.

Kaffe, korvgrill­ning och  nybakade bullar håller motiva­tionen på topp.

WAHLROOS PRATAR S**T, DET HANDLAR INTE OM EKONOMIN

– Då Björn Wahlroos hotar med att fabri­kerna nu flyttar utomlands, så känns det som att man inte längre orkar höra på det snacket. Besluten om stora inves­te­ringar som hela fabriker har gjorts flera år tidigare. Inte hänger de på några kikytimmar, säger Naukkarinen.

Naukka­rinen vill påpeka att perso­nal­kost­na­derna på fabriker ligger på runt 25–27 procent per kubik av de kostnader som går åt till produk­tion. På sågverken gäller det 10–12 procent. På Metsä Groups stora cellu­los­a­fa­brik i Äänekoski ligger perso­nal­kost­na­derna per kubik på 1,5 procent, enligt Naukkarinen.

– Mekaniska skogsind­sutrin är inte en likadan kassako som cellu­los­a­fa­bri­kerna, vars råvara är  billig. Vi jobbar med trä som kostar en hel del.  Men inte skulle Metsä Group inves­terat 150 miljoner i Finland under tre år om det inte skulle röra sig om en lönsam och viktig affär.

Arbets­ta­garna på UPM:s såg i Jakobstad går i väntans tider

I Jakobstad börjar den andra strej­kveckan. Glenn Södergård är vice huvudfört­roen­deman på UPM:s sågverk på industriområdet Alholmen i Jakobstad.  Han har 30 år bakom sig i sågindustrin.

Precis som under treda­gars­strejken i december har strejken hållit och ingen har ens försökt ta sig på jobb. Så gott som alla arbets­ta­gare inom produk­tionen är medlemmar i Industrifacket.

De oavlö­nade talko­tim­marna grämer  mest, men Södergård anser också att arbets­gi­va­rens övriga försäm­ringsförslag är ”en precis lika stor katastrof som kiky”. Det gäller bland annat kraven på att tjäns­teårs­til­lägget avskaffas, färre söcken­helger med ersätt­ning och kanske framför allt det att arbets­gi­varna vill gå åt sjuklönen och den avlönade sjukfrånvaron.

– Alla här har förstått varför vi är i strejk. Hoppas det reder ut sig så snabbt som möjligt. Arbets­gi­varna har nog en märklig syn på den här frågan, men vi måste köra det här racet nu till slut, säger Södergård.

Han påminner om att arbets­gi­varen inte hade några problem med ta till lockout­vapnet i december.

– Lockout tyder ju på att arbets­gi­varna tänker att ju mindre man sågar desto bättre. Lagren  tömdes lite och det pressade upp priset en aning. Nog går det ju att sälja men till vilket pris, det ligger ju nu ganska lågt.

Fackav­del­ningen har ordnat program udner strej­kvec­korna och försökt se till att medlem­marna får den infor­ma­tion som de behöver under pågående stridsåtgärder.

– Vi hade ett infotillfälle där regio­nom­budsman Jari Leppä­kangas kom och berät­tade om förhand­lings­läget. Vi tänkte också att vi nu på fredagen skulle samla ihop ett talko­gäng och koka korvsoppa. Alla medlemmar är sen välkomna på ”strejk­soppa”, säger Södergård.

Södergård har själv inte precis haft precis brist på program under stejken. Det gäller att passa på att göra små renove­ring­sar­beten hemma, barn ska föras till skolan, hunden rastas. Vardagen går vidare för alla.

När strejken drar ut på tiden känner man natur­ligtvis också av det i plånboken. Industri­facket höjde strejk­bi­draget i samband med att strejken inom den mekaniska skogsin­dustrin förlängdes, men medlem­marna befinner sig ändå i väldigt varie­radne situationer.

– Man kan säga att vi går i väntans tider. Får se hur det går i de andra förhand­lings­borden, pappers och kemiin­dustrin. Jag hoppas att man skulle kunna återvända till jobbet nästa vecka.

TEXT SUVI SAJANIEMI OCH JOHANNES WARIS
FOTO MARKKU TISSARINEN OCH JOHANNES TERVO