Sverige – det minst jämlika landet i Norden

I vårt västra grann­land har inkomstklyf­torna ökat snabbare än i något annat utvecklat land i västvärlden. Folkhemmet och det lysande exemplet på jämlikhet har blivit ett skatte­pa­radis för de rika. Svenska fackcent­ralen LO:s snart avgående ordfö­rande Karl-Petter Thorwaldsson anser att regering efter regering priori­terat skatte­sänk­ningar för högin­komst­ta­gare på bekostnad nedskuren välfärd för vanligt folk. 

20.2.2020

LO publice­rade i september slutrap­porten för forsk­nings­pro­jekt där man fokuse­rade på jämställdhet. Resul­taten i under­sök­ningen visar att skill­na­derna i egendom har ökat snabbare än inkomsts­kill­na­derna efter slutet av 1980-talet.

Under de senaste 20 åren har inkoms­terna för den procent som tjänar bäst, femfal­di­gats. I Sverige finns det idag fler miljar­därer per capita än i något annat land.

Den schweiziska storbanken Credit Suisse uppskattar att förmö­gen­hetsklyf­torna i Sverige är aningen större än i USA och bara litet mindre än i Ryssland.

– Sverige var världens mest jämställda land på 1980-talet. Vår målsätt­ning är att Sverige ska vara det igen senast år 2030, säger svenska LO:s ordfö­rande Karl-Petter Thorwaldsson.

De rikaste måste betala mer i skatt för att vi ska kunna åtgärda bristerna i den försäm­rade offent­liga servicen

Han anser att utvecklingen inte beror så mycket på lönes­kill­na­derna, som är fallet i flera länder, utan på att man gått in för att sänka beskatt­ningen på bekostnad av de offent­liga tjäns­terna och socialskyddet.

– Framför allt kapitals­katten är allt för låg. Arv och gåvor betalar man ingen skatt på längre. De rikaste måste betala mer i skatt, för att vi ska kunna åtgärda bristerna i den försäm­rade offent­liga servicen och lappa det sociala skyddsnät som rivits sönder.

Enligt Thorwaldsson har facket, trots de tre senaste årtion­dens politiska beslut som ökat ojämlik­heten, tack vare sin starka förhand­lingss­tyrka lyckats med att se till att lönta­garnas realin­komster utvecklats i en god riktning. Han anser också att man lyckats med att stävja utvecklingen med låglönejobb.

VEM?

KARL-PETTER THORWALDSSON

Opinions­bil­dare och ordfö­rande för svenska fackcent­ralen LO, som är den största fackliga centra­lor­ga­ni­sa­tionen i Sverige med runt 1,5 miljoner medlemmar. 

Ställer inte upp för omval på LO:s kongress 12–15 juni 2020.

Thorwaldsson inledde sin arbets­kar­riär i bröderna Hammers­tedts maskin­verkstad i Växjö och arbetade i åtta år på företaget som var under­le­ve­rantör till Volvos fabriker. 

Gick med i facket som 18-åring. Förutom det fackliga arbetet har han suttit på flera tunga poster inom den svenska socialdemokratin. 

Gav ut boken Ingen ska lämnas ensam år 2014. I boken berättar han om födel­seorten Kosta och hur den lilla ortens gemenskap och solida­ritet har format honom som människa. 

54 år, bor i Stock­holm med sin sambo och tre barn. 

ARBETSLINJEN GYNNADE EXTREMHÖGERN

Stödet för de höger­po­pu­lis­tiska Sveri­ge­de­mo­kra­terna började växa snabbt efter att Reinfeldts borger­liga regering började sätta sitt program i verkan efter riksdags­valet 2006.

Innan det hade Sveri­ge­de­mo­kra­terna varit en liten invan­drar­fientlig rörelse med rötter i 1980-talet rasistscen i landet. Fyra år senare fick partiet 20 ledamöter i riksdagen och valet 2014 samlade partiet 17, 6 procent av rösterna i folkhemmet.

– Bland samhälls­ve­tarna råder det långt koncensus kring att höger­po­pu­lis­mens frammarsch i såväl USA som Sverige och Finland samt flera andra EU-länder, beror på att ojämlik­heten i samhället ökar, säger Thorwaldsson.

Enligt honom är det missnöjet som gror ur den ojämlikhet som den marknads­li­be­rala politiken leder till. Det leder i sin tur till känslan av att man blivit sviken av makthavarna.

Thorwaldsson betonar att den explo­sion­sar­tade ökningen av stödet för Sveri­ge­de­mo­kra­terna började efter att den borger­liga alliansen betalade för inkomsts­kat­te­lätt­na­derna med nedskär­ningar i arbets­lös­hetss­kyddet och sjukförsäkringen.

Thorwaldsson påpekar att det stödet för sveri­ge­de­mo­kra­terna är störst bland dem som förlorar på ”arbets­linjen”.

Regeringen sänker skatten för de rika medan vanligt folk betalar räkningen

Enligt Thorwaldsson har sveri­ge­de­mo­kra­terna inte kommit med ett enda funge­rande alter­nativ för att lösa problemen i samhället, utan de strävar främst efter att nå makten genom att blåsa upp konflikter mellan människogrupper.

– Sveri­ge­de­mo­kra­terna uppviglar arbetare mot varandra genom att hävda att svenska arbetare har mer gemen­samt med svenska företags­le­dare än arbets­kam­rater som kommit från ett annat land.

REGERINGEN I TRÅNGMÅL

I nuläget är det social­de­mo­kra­terna och miljö­par­tiet som styr med stöd av centern och libera­lerna efter den så kallade Janua­riö­ve­ren­kom­melsen. Regerings­pro­grammet bygger på ett samar­bet­savtal med de borger­liga partierna, bestående av 73 punkter.

Stödpar­tiernas krav på att sänka skatten för högin­komst­ta­gare, luckra upp uppsäg­ningss­kyddet, priva­ti­sera arbetsför­med­lingen och flytta över arbets­kraft­sut­bild­ningen på vinstdri­vande företag.

Budgeten för 2020, som bygger på innehållet i överens­kom­melsen, väcker inte precis jubel hos ekono­merna vid fackcent­ralen LO. De anser att det nu i stället behövs en tvärvänd­ning i finans­po­li­tiken i Sverige.

– Budgeten sänker skatten för de rika medan vanliga människor ska betala för det. Den typ av politik behöver vi verkligen inte i Sverige just nu, säger Thorwaldsson.

Han anser skatte­sänk­nin­garna ska slopas omedel­bart och pengarna i stället riktas till service i kommu­nerna som nu är under en väldigt hård ekono­misk press.

Janua­riö­ve­rens­kom­melsen lyckades med målet att förhindra att regeringen tvingas stöda sig på sveri­ge­de­mo­kra­terna i vågmästarroll.

I stället har regerings­par­tierna fått betala ett dyrt pris för att de tvingat tumma på vallöf­tena. Det leder i sin tur till att besvikna väljare strömmar till höger­po­pu­lis­tiska rörelser.

Thorwaldsson anser att den nuvarande svenska regerin­gens politik inte klarar av att stävja höger­kraf­ternas frammarsch.

Det som däremot biter, enligt honom, är om regeringen modigt vågade satsa på program och reformer som stöder tillväxten.

Thorwaldsson anser att det skulle långt räcka till med att införa fyra reformer som innebär både ökad tillväxt och välfärd för medborgarna.

VAD MÅSTE GÖRAS?

THORWALDSSONS LISTA

1) Öka finan­sie­ringen av kommu­nerna med minst 100 miljarder kronor under den här valperioden.

2) Inves­te­ringar i infrastrukturen

3) Betyd­ligt mer arbets­kraft­sut­bild­ning än i nuläget

4) Bygg fler förmån­liga hyresbostäder

INTERVJU OCH TEXT  MARKKU VUORIO

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS