Skiftar­bete ger frihet på fabriken där kiselplattor tillverkas

”Jag jobbar som proces­sar­be­tare på en fabrik som tillverkar kiselplattor. Elekt­ro­ni­kin­dustrin använder plattorna vid bland annat tillverk­ning av halvledare.

Arbetet med att göra kiselplattor består av flera steg. Först odlar man kisel­kris­taller som bildar en stång. Sedan slipar man stångens ytterskal till önskad diameter, kapar stången till bitar och sågar bitarna till plattor. Processen består av samman­lagt 31 olika arbetsmoment.

Det arbets­mo­ment jag själv jobbar med är poleringen, där plattor med matt yta körs i en maskin som polerar plattorna så att de blir spegelblanka. När kiselplat­torna kommer till mitt arbetss­tälle mäter jag att tjockleken är rätt och att andra krav uppfylls.

En stor del av mitt jobb går ut på att justera poler­mas­ki­nens inställ­ningar. Jag har lyckats när maskinen gör plattor med bra kvalitet.

Det gör inte något att man måste jobba natts­kift— jag har alltid varit en nattuggla.

Även om jag har en process­kö­ta­rexamen från en yrkess­kola, så kräver jobbet som proces­sar­be­tare här inte någon särskild utbild­ning. Man får lära sig jobbet. Men man måste vara noggrann, för kvali­tets­kraven är strikta. Det är också till hjälp om man kan något om maskiner.”

”För mig börjar en vanlig arbetsdag klockan sju på morgonen eller sju på kvällen. Skiftet är tolv timmar. Först ser vi vem som jobbar vid vilken maskin. Medan maskinen kör plattorna utför jag andra uppgifter som hör till processen, som till exempel att granska att det inte finns några repor i plattornas yta. Det gör jag i ett mörkerbås med hjälp av ljus.

Det kan hända allt möjligt under ett skift. Maskinen kan gå sönder och krossa alla plattor om man har satt in plattorna dåligt i maskinen eller om det finns en svag platta som går sönder under körningen.”

Det kan hända allt möjligt under ett skift.

Jag kom hit till Okmetics fabrik i Vanda efter att en kompis hade lagt märke till att det fanns ett ledigt jobb här. Tidigare jobbade jag som montör på en plast­fa­brik i Birka­land, men jag hade redan planerat att flytta till Vanda.

I arbetsplat­san­nonsen fäste jag uppmärk­samhet vid skift­sys­temet: två morgons­kift, en ledig dag, två natts­kift och fem lediga dagar. Det är alltså mycket ledigt och det passar mig, för då kan jag besöka min familj i Birka­land. Det gör inte heller något att man måste jobba natts­kift— jag har alltid varit en nattuggla.”

Man behöver inte grubbla på jobbet efter arbetsdagen.

”Det bästa med mitt jobb är kamra­terna i teamet. Vi har en fantas­tisk arbets­ge­menskap och jag har fått goda vänner. Det är också roligt att varje dag är annor­lunda och att man får jobba med händerna.”

”Det här jobbet är inte heller sådant som man behöver grubbla på efter arbets­dagen. Man behöver inte ta med sig jobbet hem.

Mitt jobb är av stor betydelse för samhället såtill­vida att kisel används i all slags elekt­ronik. Världen blir alltmer elekt­ri­fierad: kiselplattor behövs också i de sensorer som alla smarta apparater och till exempel bilar behöver för att fungera. Utan de kiselplattor som vi tillverkar skulle det inte finnas så avancerad elektronik.”

Den här artikeln ingår i FFC:s serie Yrkes­proffs i arbets­livet, där de FFC-anslutna fackför­bun­dens medlemmar berättar om sitt jobb. Du kan läsa alla artiklar i serien här.