Strejken inne på andra veckan – ”Tillsam­mans är vi starka”

Industri­facket inledde den 11 mars en två veckor lång politisk strejk i protest mot regeringen Orpos arbets­mark­nads­po­litik och nedskär­ningar i den sociala tryggheten.

För Industri­fac­kets del omfattar strejken runt 4 000 arbets­ta­gare på 11 arbetsplatser. Strej­kerna utgör en del av FFC-förbun­dens gemen­samma kampanj Vägande skäl. Samman­lagt är runt 7000 anställda i strejk.

På Nestes raffi­na­deri i Borgå innebär den politiska strejken bräns­let­rans­por­terna upphör, berättar huvudfört­roen­deman Sami Ryynänen.

– Under två veckor kommer inte en droppe vägtrafik- eller flygplansbränslen ut genom porten, säger Ryynänen.

På raffi­na­de­riet jobbar runt 700 anställda i produk­tion och nio av tio är medlemmar i Industrifacket.

Förutom Industri­facket deltar också fackför­bundet för kommunal- och välfärdst­jäns­terna JHL, Bil- och trans­port­facket AKT, Elekt­ri­kerför­bundet, Byggnadsför­bundet och Service­facket PAM. Då stuvarna strejkar i hamnarna påverkar det exporten och importen. 

I videon nedan berättar huvudfört­roen­deman Sami Ryynänen på finska om stridsåtgärderna. 

På Neste omfattas raffi­na­de­riets hamn och termin­alen av stridsåt­gär­derna. Själva produk­tionen i raffi­na­de­riet körs inte ner under den pågående stridsåt­gärden eftersom det vore en för stor säker­hets­risk och skulle skada maskinerna.

I praktiken jobbar man ändå i hamnen och distri­bu­tions­ter­min­alen eftersom man ändå sköter de uppgifter. Till exempel Försvars­makten och hushåll som värmer med olja kommer att få det bränsle som behövs.

– Inte vill vi att någon sitter hemma och fryser.

KOMRPOMISSFÖRSLAG DÖG INTE FÖR REGERINGEN

Regeringen har i sitt program slagit fast att man avser skrota den inkom­stre­la­te­rade utkomsts­kyddet för arbets­lösa och införa åtgärder som avsevärt försvagar arbets­ta­garnas förhand­lings­po­si­tion på arbetsmarknaden.

Regeringen tonar ändå ned följderna av sin politik.

– Det här förrin­gandet av hur omfat­tande åtgärder det är frågan om från regerin­gens sida är direkt groteskt. Redan före nedskär­nin­garna har folk haft det tufft på grund av infla­tionen, säger Ryynänen.

Höger­re­ge­ringen bestående av samlings­par­tiet, sannfin­län­darna, svenska folkpar­tiet och krist­de­mo­kra­terna har inte visat någon kompromissvilja.

– Fackcent­ralen FFC kom med balan­se­rade och realis­tiska förslag till regeringen. Det nappade inte Orpo på trots att de hade chansen att lugna ner läget och börja förhandla, säger Ryynänen.

Arbets­gi­var­sidan gick in för ett hårt motdrag redan i början av tvåvec­kors­strejken. Finlands näringsliv EK och Tekno­lo­giin­dustrin rf har instruerat sina medlemsför­bund att frysa löneut­be­tal­ningen genast då arbetet förhin­dras på grund av stridsåt­gär­derna – även då det inte är frågan om strejker so direkt berör den egna arbetsplatsen.

Är vi på väg mot ett okont­rol­lerat kaos?

Industri­facket beskyller EK och Tekno­lo­giin­dustrin för att ha infört den största lockouten, det vill säga att arbets­gi­varen stänger ut de anställda från arbetet, i finsk historia. Lagen säger ändå att arbets­gi­varen måste betala ut lön för sju dagar om arbetet upphör på grund av orsaker som inte direkt att göra med arbet­sav­talet mellan arbets­gi­varen och den anställda på arbetsplatsen.

– Är vi på väg mot ett okont­rol­lerat kaos, frågar sig Ryynänen.

Det ansträngda läget mellan arbets­ta­garna och regeringen har färgat samhälls­de­batten. Till och med från minis­terbåset har   Närings­mi­nister Wille Rydman (sannf) har redan en längre tid kallat fackfö­re­nings­rö­relsen för ”maffia” i den offent­liga debatten.

Rydman jämför alltså laglig medbor­ga­rak­ti­vism med organi­serad brottslighet.

Den samlings­par­tis­tiske riksdags­le­da­moten och somepro­vo­ka­tören Tere Sammal­lahti föreslog på X att arbets­gi­varna borde grunda ett strejkbry­tarför­bund som skulle förse arbetsplat­serna som är i strejk med arbetskraft.

– När man inom regeringen använder den här typen av språk börjar det sippra över till arbetsplat­serna. Osakt­ligt språk hör hemma varken i riksdagen eller på jobbet, säger Ryynänen.

Ryynänen berättar att det har förekommit en del osakligt språk­bruk av dem som motsätter sig stridsåt­gär­derna på Borgåraffinaderiet.

– Det finns enstaka personer som harväl­digt starka åsikter. I övrigt är det ganska lugnt om medlemmar står bakom besluten, säger Ryynänen.

STARKARE TILLSAMMANS

På SSAB:s stålverk i Brahestad har strej­kvak­terna samlats i arla morgons­tund under strej­kens första dag 11 mars. Strejken har inletts vid midnatt.

Huvudfört­roen­de­mannen för SSAB Europe, Timo Mällinen, uppskattar att runt 1 300 anställda är i strejk på fabriksområdet.

Skydd­sar­bete, arbet­supp­gifter som måste göras för att inte själva ska ta skada eller är nödvän­digt för att trygga liv och hälsa pågår fortfarande.

Den här strej­kvågen känne­tecknas av mer samar­bete mellan FFC-förbunden. I Brahestad deltar också de AKT-anslutna stuvarna vid hamnlo­gis­tikfö­re­taget Hooli Steve­do­ring. Förtroen­deman Mikko Rantanen säger att samtliga AKT-medlemmar deltagit i strejken.

– Det spelar en stor roll. Ingen kan ensam stå upp emot något. Tillsam­mans är vi starka, säger Rantanen.

Industri­fac­kets Mällinen är inne på samma linje.

– Det är en stor grej att FFC-förbunden tillsam­mans motsätter sig regerin­gens handlingar, säger Mällinen.

STÖD FÖR DE POLITISKA STREJKERNA

Mer än varannan finlän­dare godkänner de politiska strej­kerna mot regeringen Orpo-Purras planer på försäm­ringar i arbets­livet, visar en under­sök­ning som fackcent­ralen FFC låtit göra i medlet av mars.

Drygt 54 procent av finlän­darna godkände fackens politiska strejker mot regerin­gens nedskärningsplaner.

Av de tillfrå­gade uppgav 40 procent att de inte godkänner strej­kerna. Sex procent kunde inte säga sin åsikt i frågan.

Stödet för strej­kerna är speciellt starkt bland de lönta­gare som är medlemmar i de FFC- och STTK-anslutna fackförbunden.

– Det är natur­ligt att accep­tansen för strej­kerna är störst bland dem som påverkas av de här nedskär­nin­garna i arbets­livet: kvinnor, unga, arbets­lösa och arbets­ta­gare. Också i den här under­sök­ningen godkänner 70 procent av medlem­marna i FFC-förbunden den politiska strejk som pågår nu, sade FFC:s ordfö­rande Jarkko Eloranta i ett pressmeddelande.

Under­sök­ningen gjordes 13–17.3. och besva­rades av 1 653 personer. 

Bland kvinnorna godkänner 61 procent den strejk som inleddes måndagen den 11 mars, medan andelen bland männen är 43 procent.

– Många av de nedskär­ningar som regeringen planerar kommer att drabba kvinnor. Visstid­sans­täll­ningar utan grund, avskaf­fandet av vuxenut­bild­ningss­tödet samt slopandet av barnför­höj­nin­garna och det skyddade beloppet inom utkomsts­kyddet för arbets­lösa – det här är åtgärder som är starkt könsrelaterade.

Bland 18–40-åringarna är det 60 procent som godkänner strej­kerna. Personer över 60 år är den åldersgrupp där lägst andel godkänner strejkerna.

Tidigare under­sök­ningar som FFC har gjort visar att personer under 40 år är särskilt bekym­rade över planerna på att bland annat avskaffa alter­ne­rings­le­dig­heten, göra den första sjukdagen oavlönad och försvaga arbets­ta­garnas uppsägningsskydd.

– Unga vuxna är oroade över den riktning som det finska arbets­livet tar. Till exempel blir det svårare för människor som är nya i arbets­livet att få rätt till det inkom­stre­la­te­rade utkomsts­kyddet för arbets­lösa. Unga drabbas av den här och andra nedskär­ningar som regeringen Orpo-Purra planerar under resten av sin tid i arbets­livet. Därför är det natur­ligt att de motsätter sig nedskär­nin­garna, konsta­terar Eloranta i pressmeddelandet.

I videon nedan berättar strej­kvak­terna på Okmetic i Vanda om sina tankar om läget då den andra strej­kveckan pågår (på finska). Okmetic tillverkar kiselskivor.