Utmarsch på Viess­mann i Borgå: ”Regerings­pro­grammet är helt åt skogen”

Industri­fac­kets medlemmar fortsatte med protes­terna mot regerin­gens planer på försäm­ringar i arbets­lags­tift­ningen och nedskär­ningar i den sociala trygg­heten. Inom Nylands valkrets ägde utmarscher rum på tio arbetsplatser torsdagen den 5 oktober.

Förutom Viess­mann Refri­ge­ra­tion Systems i Borgå ordnades det även arbets­ned­läg­gelser på Fincoil LU-VE i Vanda, K. Hartwall i Sibbo, Loval i Lovisa, Mansner i Högfors, Mitsu­bishi Logis­next Europe i Träskända, Sew Industrial Gears i Högfors, Steris Europe Inc i Tusby, Teknos i Rajamäki och Vaisala i Vanda.

Klockan halv två på efter­mid­dagen tågade de anställda i produk­tion på Viess­mann i Borgå ut. Företaget tillverkar bland annat kyldiskar och kylaggregat. Ett antal tjäns­temän som är medlemmar i fackför­bundet Pro lämnade jobbet en halv timme senare.

Huvudfört­roen­deman Tom Sundvall vidhåller att utmarschen inte riktar sig mot arbets­gi­varen utan mot regeringen – och det är ju fortfa­rande möjligt för dem att tänka om.

– Genast då Orpo och Purra kom ut med regerings­pro­grammet började folk jobbet fråga att ”nog måste ju väl facket göra någon­ting” för att hindra det här. Det talades om utmarscher innan förbundet hade sagt något.

Det är framför allt den första lönefria sjukdagen och strejk­rätten som väckt diskus­sion. Sundvall saknar verkliga, äkta förhand­lingar mellan parterna på arbets­mark­naden och regeringen.

Om strejk­rätten försvinner så blir vi en slagpåse.

– Det verkar som om regeringen vill skrota det samhälle vi tillsam­mans byggt upp flera tiotals år. Förr ville arbets­gi­vare, arbets­ta­gare och regeringen förhandla och disku­tera. Nu verkar det som att man vill kolla ett kort åt gången och köra med det.

– Om strejk­rätten försvinner så blir vi en slagpåse. Då får man bara vänja sig vid vad som kommer uppifrån. I ett sådant fall är vi på väg tillbaka till 1800-talet där bruks­pat­ro­nerna bestämde vad som ska göras och hur mycket man får lön, säger Sundvall.

Sundvall har varit med förr. Det tyngsta minnet från fackliga uppdrag är från det tidigare jobbet inom trycke­ribranschen då 700 personer fick gå då så gott som halva perso­nals­tyrkan skulle bort.

För tillfället är läget på Viess­mann rätt bra och orders­tocken ser bättre ut än på flera år, intygar huvudförtroendemannen.

”DET SKAPAS INTE FLER JOBB TROTS ATT STATEN SKULLE TA DET SISTA AV EN”

Fackklubben på Viess­mann, en del av Industri­fac­kets fackav­del­ning 86 Östny­lands industriar­be­tare, bjöd på kaffe med tilltugg till dem som deltog i utmarschen som ägde rum i samband med skiftesbytet.

Krista Karne har jobbat jobba drygt 20 år på Viess­mann. Hon och Sari Virtanen är kritiska till regerin­gens val att gå åt det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyddet. Karne berättar att hon följt med läget bland dem som jobbar för företaget som inhyrd arbets­kraft på korta kontrakt och samti­digt sökt jobb.

– Det var en kille i trettioårsål­dern som sökte flera jobb i veckan, men inte fick han något. Inte skapas det några fler jobb även om staten skulle skära bort de sista pengarna av en.

Virtanen och Karne vill lyfta fram att det speciellt för arbets­ta­gare som passerat en viss ålder bir hela tiden svårare att få jobb.

– Det är trots att man skulle ha mycket erfarenhet och samlat på sig yrkess­kicklighet, säger Virtanen.

– Jag har tänkt att om man själv skulle det bli problem då jag har tre minderå­riga barn och regeringen tänker avskaffa barnför­höj­nin­garna och allt blir dyrare. Då värmer inte någon utebliven bensinrea, säger Karne.

Inte skapas det några fler jobb även om staten skulle skära bort de sista pengarna av en.

Förutom familjer och lågin­komst­ta­gare slår regerin­gens nedskär­ningar mot äldre arbets­ta­gare. Arbets­ta­ga­rens ålder påverkar på flera sätt villkoren för arbetslöshetsskyddet.

Målet har varit att skydda en arbets­ta­gare med en lång yrkes­kar­riär bakom sig vid förändringar strax innan pensionsål­dern. Regeringen har sagt att de vill avskaffa alla ”ålders­bundna förmåner”.

Artur Kowalczyk har 15 år bakom sig på Viess­mann medan Kayode Folorunso har jobbat på måleriet i bara drygt tre månader.

– Jag har nyligen varit arbetslös så jag vet hur svårt det kan vara, säger Folorunso.

Folorunso har tidigare jobbat bland annat på sex år på Valmet och påpekar att han varit medlem i Industri­facket redan länge.

Både Folorunso och Kowalczyk har redan bott och jobbat länge i Finland och växlar mellan engelska och finska i arbetet. De anser att följande utmarsch skulle kunna vara en strejk på en vecka.

För förhål­lan­devis nyanlända utländska arbets­ta­gare innehåller regerings­pro­grammet en möjlig mina.

Regeringen vill att det ska vara möjligt att dra in uppehålls­tillståndet för utländska personer om personen efter tre månaders arbets­löshet inte har hittat ett nytt jobb. I konjunk­tur­käns­liga branscher som vissa industribrancher kan tiden bli kort, anser man här.

”JAG HAR INTE RÖSTAT FÖR DET HÄR”

– Regerings­pro­grammet är skit. Kort och gott. Men det är ju så att folket har röstat för det här så folk får kanske skylla sig själva, konsta­terar Johan Moilanen.

Han har allt som allt 30 år bakom sig på företaget.

– Jag har inte röstat för det här, säger Jan Andersin, som hör till de yngre delta­garna i utmarschen.

Det börjar sakte­ligen glesna i leden på parke­ringsplatsen och kaffet börjar vara slut.

Huvudfört­roen­deman Tom Sundvall tror inte att regeringen kommer att ge sig så lätt.

Själv tänker han delta i demon­stra­tionen som stödfö­re­ningen för fackligt aktiva arbets­lösa Tatsi organi­serar i samar­bete med andra organi­sa­tioner den 12 oktober i Helsingfors.

Industri­facket inledde politiska stridsåt­gärder tisdagen den 26 september i protest mot regerin­gens planer på försäm­ringar i arbets­livet och den sociala trygg­heten. Förbun­dets åtgärder utgör en del av fackcent­ralen FFC:s gemen­samma kampanj Vägande skäl. Kampan­jens mål är att försvara arbets­ta­garna mot regerin­gens ensidiga nedskärningsplaner.

Läs mer om Industri­fac­kets åtgärder.