Utmarsch på Viessmann 5.10 som protest mot regeringens planer att försämra arbetarnas anställningsvillkor.

Utmarsch på Viess­mann i Borgå: ”Rege­rings­pro­gram­met är helt åt skogen”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

På Viess­mann i Borgå började de anställda fråga huvudfört­roen­de­man­nen genast då rege­rings­pro­gram­met presen­te­ra­des om när det skulle bli utmarsch. Den dagen kom 5.10.

Industri­fac­kets medlem­mar fort­satte med protes­terna mot rege­rin­gens planer på försäm­rin­gar i arbets­lags­tift­nin­gen och neds­kär­nin­gar i den sociala trygg­he­ten. Inom Nylands valkrets ägde utmarscher rum på tio arbetsplat­ser tors­da­gen den 5 oktober.

Föru­tom Viess­mann Refri­ge­ra­tion Systems i Borgå ordna­des det även arbets­ned­läg­gel­ser på Fincoil LU-VE i Vanda, K. Hartwall i Sibbo, Loval i Lovisa, Mans­ner i Högfors, Mitsu­bishi Logis­next Europe i Träs­kända, Sew Industrial Gears i Högfors, Steris Europe Inc i Tusby, Teknos i Raja­mäki och Vaisala i Vanda.

”Det verkar som om rege­rin­gen vill skrota det samhälle vi till­sam­mans byggt upp i flera tiotals år. Förr ville arbets­gi­vare, arbets­ta­gare och rege­rin­gen förhandla och disku­tera. Nu verkar det som att man vill kolla ett kort åt gången och köra med det”, säger huvudfört­roen­de­man Tom Sundvall.

Kloc­kan halv två på efter­mid­da­gen tågade de anställda i produk­tion på Viess­mann i Borgå ut. Före­ta­get till­ver­kar bland annat kyldis­kar och kylaggre­gat. Ett antal tjäns­te­män som är medlem­mar i fackför­bun­det Pro lämnade jobbet en halv timme senare.

Huvudfört­roen­de­man Tom Sund­vall vidhål­ler att utmarschen inte riktar sig mot arbets­gi­va­ren utan mot rege­rin­gen – och det är ju fort­fa­rande möjligt för dem att tänka om.

– Genast då Orpo och Purra kom ut med rege­rings­pro­gram­met började folk jobbet fråga att ”nog måste ju väl facket göra någon­ting” för att hindra det här. Det tala­des om utmarscher innan förbun­det hade sagt något.

Verks­tadsklub­ben bjöd på kaffe och bulla.

Det är framför allt den första lönefria sjuk­da­gen och strejk­rät­ten som väckt diskus­sion. Sund­vall saknar verkliga, äkta förhand­lin­gar mellan parterna på arbets­mark­na­den och regeringen.

Om strejk­rät­ten förs­vin­ner så blir vi en slagpåse.

– Det verkar som om rege­rin­gen vill skrota det samhälle vi till­sam­mans byggt upp flera tiotals år. Förr ville arbets­gi­vare, arbets­ta­gare och rege­rin­gen förhandla och disku­tera. Nu verkar det som att man vill kolla ett kort åt gången och köra med det.

Lokal­tid­nin­gen Itäväy­läs redak­tör Marko Wahl­ström interv­juar huvudfört­roen­de­man Tom Sundvall.

– Om strejk­rät­ten förs­vin­ner så blir vi en slagpåse. Då får man bara vänja sig vid vad som kommer uppifrån. I ett sådant fall är vi på väg till­baka till 1800-talet där bruks­pat­ro­nerna bestämde vad som ska göras och hur mycket man får lön, säger Sundvall.

Sund­vall har varit med förr. Det tyngsta minnet från fackliga uppdrag är från det tidi­gare jobbet inom tryc­ke­ribranschen då 700 perso­ner fick gå då så gott som halva perso­nals­tyr­kan skulle bort.

För tillfäl­let är läget på Viess­mann rätt bra och orders­toc­ken ser bättre ut än på flera år, inty­gar huvudförtroendemannen.

”DET SKAPAS INTE FLER JOBB TROTS ATT STATEN SKULLE TA DET SISTA AV EN”

Fackklub­ben på Viess­mann, en del av Industri­fac­kets fackav­del­ning 86 Östny­lands industriar­be­tare, bjöd på kaffe med till­tugg till dem som deltog i utmarschen som ägde rum i samband med skiftesbytet.

Krista Karne och Sari Virta­nen anser att rege­rin­gen ”moröt­ter” inte alla är i balans med den ”piska” som den vill införa.

Krista Karne har jobbat jobba drygt 20 år på Viess­mann. Hon och Sari Virta­nen är kritiska till rege­rin­gens val att gå åt det inkom­stre­la­te­rade arbets­lös­hetss­kyd­det. Karne berät­tar att hon följt med läget bland dem som jobbar för före­ta­get som inhyrd arbets­kraft på korta kont­rakt och samti­digt sökt jobb.

– Det var en kille i tret­tioårsål­dern som sökte flera jobb i veckan, men inte fick han något. Inte skapas det några fler jobb även om staten skulle skära bort de sista pengarna av en.

Virta­nen och Karne vill lyfta fram att det speciellt för arbets­ta­gare som passe­rat en viss ålder bir hela tiden svårare att få jobb.

– Det är trots att man skulle ha mycket erfa­ren­het och samlat på sig yrkess­kicklig­het, säger Virtanen.

”Jag har tänkt att om man själv skulle det bli problem då jag har tre minderå­riga barn och rege­rin­gen tänker avskaffa barnför­höj­nin­garna och allt blir dyrare”, säger Krista Karne.

– Jag har tänkt att om man själv skulle det bli problem då jag har tre minderå­riga barn och rege­rin­gen tänker avskaffa barnför­höj­nin­garna och allt blir dyrare. Då värmer inte någon utebli­ven bensin­rea, säger Karne.

Inte skapas det några fler jobb även om staten skulle skära bort de sista pengarna av en.

Föru­tom famil­jer och lågin­komst­ta­gare slår rege­rin­gens neds­kär­nin­gar mot äldre arbets­ta­gare. Arbets­ta­ga­rens ålder påver­kar på flera sätt vill­ko­ren för arbetslöshetsskyddet.

Målet har varit att skydda en arbets­ta­gare med en lång yrkes­kar­riär bakom sig vid förändrin­gar strax innan pensionsål­dern. Rege­rin­gen har sagt att de vill avskaffa alla ”ålders­bundna förmåner”.

”Jag kommer ihåg när vi kämpade med facket för att få bort den första karens­da­gen vid sjukle­digt. Nu vill rege­rin­gen ha den till­baka. Rege­rings­pro­gram­met är helt åt skogen”, säger Erik Borg­ström som sett stora förändrin­gar på fabri­ken under sina 44 år i huset.

Artur Kowalczyk har 15 år bakom sig på Viess­mann medan Kayode Folo­runso har jobbat på måle­riet i bara drygt tre månader.

– Jag har nyli­gen varit arbets­lös så jag vet hur svårt det kan vara, säger Folorunso.

Folo­runso har tidi­gare jobbat bland annat på sex år på Valmet och påpe­kar att han varit medlem i Industri­fac­ket redan länge.

Artur Kowalczyk och Kayode Folo­runso jobbar båda på måle­riet på Viessmann.

Både Folo­runso och Kowalczyk har redan bott och jobbat länge i Finland och växlar mellan engelska och finska i arbe­tet. De anser att följande utmarsch skulle kunna vara en strejk på en vecka.

För förhål­lan­de­vis nyan­lända utländska arbets­ta­gare innehål­ler rege­rings­pro­gram­met en möjlig mina.

Rege­rin­gen vill att det ska vara möjligt att dra in uppehålls­tillstån­det för utländska perso­ner om perso­nen efter tre måna­ders arbets­lös­het inte har hittat ett nytt jobb. I konjunk­tur­käns­liga branscher som vissa industribranc­her kan tiden bli kort, anser man här.

”JAG HAR INTE RÖSTAT FÖR DET HÄR”

– Rege­rings­pro­gram­met är skit. Kort och gott. Men det är ju så att folket har röstat för det här så folk får kanske skylla sig själva, kons­ta­te­rar Johan Moila­nen.

Han har allt som allt 30 år bakom sig på företaget.

Johan Moila­nen har inte mycket till övers för rege­rin­gens planer för förändrin­gar av arbetslivet.

– Jag har inte röstat för det här, säger Jan Ander­sin, som hör till de yngre delta­garna i utmarschen.

Det börjar sakte­li­gen glesna i leden på parke­ringsplat­sen och kaffet börjar vara slut.

Toni Lindroos och Jan Ander­sin säger att neds­kär­nin­garna skulle kännas i plån­bo­ken efter­som de gäller permit­te­rade och  permit­te­rin­gar före­kom­mit så gott som årli­gen på företaget.

Huvudfört­roen­de­man Tom Sund­vall tror inte att rege­rin­gen kommer att ge sig så lätt.

Själv tänker han delta i demon­stra­tio­nen som stödfö­re­nin­gen för fackligt aktiva arbets­lösa Tatsi orga­ni­se­rar i samar­bete med andra orga­ni­sa­tio­ner den 12 okto­ber i Helsingfors.

Industri­fac­ket inledde poli­tiska stridsåt­gär­der tisda­gen den 26 septem­ber i protest mot rege­rin­gens planer på försäm­rin­gar i arbets­li­vet och den sociala trygg­he­ten. Förbun­dets åtgär­der utgör en del av fackcent­ra­len FFC:s gemen­samma kampanj Vägande skäl. Kampan­jens mål är att förs­vara arbets­ta­garna mot rege­rin­gens ensi­diga nedskärningsplaner.

Läs mer om Industri­fac­kets åtgärder.