"Alla som jobbar måste få frågan ”vill du vara med" i facket. Det kanske inte räcker med en gång utan man måste komma tillbaka flera gånger", säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
"Alla som jobbar måste få frågan ”vill du vara med" i facket. Det kanske inte räcker med en gång utan man måste komma tillbaka flera gånger", säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Svenska fackle­da­ren: ”Nord­borna måste snacka sig samman”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JYRKI LUUKKONEN

Staten ska inte blanda sig i vår löne­bild­ning, anser svenska IF Metalls ordfö­rande Marie Nils­son. Men när det kommer till industrins gröna omställ­ning måste den vara med.

Marie Nils­son omval­des på förbunds­kongres­sen till ordfö­rande för svenska IF Metall i fjol. Förbun­det orga­ni­se­rar fler än 300 000 medlem­mar inom industrin i Sverige.

Nils­son stod till­sam­mans med svenska skogs‑, trä- och grafiska GS-fackets ombuds­man Tony Berggren, Knut Antvard Øygard från norska Felles­for­bun­det och René Niel­sen från Dansk Metal för det nordiska insla­get bland kongress­gäs­terna i Tammerfors.

Dessu­tom presen­te­ra­des de inter­na­tio­nella gäster­nas häls­ning till kongres­sen av IndustriALL Globals ordfö­rande, norr­man­nen Atle Høie.

Nils­son anser att de nordiska facken måste snacka ihop sig och bli mer sams­pelta när det kommer till intres­se­be­vak­nin­gen i EU.

De har förstått att nu gäller det att vara först!

– Danmark har varit hårdast med att säga nej till EU-direk­tiv medan det i Finland har funnits en större accep­tans. Sverige ligger kanske där i mitten, säger Nilsson.

Kommis­sio­nens förs­lag om lags­tad­gade mini­mi­lö­ner inom EU är en sådan fråga. Danmark begärde att EU-doms­to­len prövar och förkas­tar mini­mi­lö­ne­di­rek­ti­vet efter­som det hotar arbets­mark­nads­mo­del­len i de nordiska länderna.

– Även om vi kanske tycker att vår är bra och funge­rar måste vi skapa en accep­tans och respekt för andra länder som kanske har en längre väg att gå innan man har bra vill­kor, säger Nilsson.

GEMENSAM GRÖN OMSTÄLLNING

En rätt­vis klima­toms­täll­ning har seglat upp som en av de vikti­gaste frågorna som facket driver i Sverige. Nils­son har sett en stor förändring i hur före­ta­gen och arbets­gi­varna förhål­ler sig till klimatfrå­gor sedan hon började som ordfö­rande för sex år sedan.

– Det var krångliga regler och man såg ett motstånd. Där har det skett skifte när man har förstått att det finns en mark­nad för fossilfria produk­ter. De har förstått att nu gäller det att vara först!

”Våra fört­roen­de­valda måste fråga före­ta­gen och arbets­gi­varna vad de gör för att möta omställ­nin­gen. Annars har vi kanske inte några jobb kvar om de inte tar det på allvar”, säger IF Metalls ordfö­rande Marie Nilsson.

Bland medlem­marna ser Nils­son att en del har kommit väldigt mycket längre

– Vi har medlem­mar som jobbar på till exem­pel på SSAB som till­ver­kar fossilfritt stål. De är verkli­gen med i matc­hen och vet vad det hand­lar om. Utma­nin­gen finns kanske mer bland anställda i mindre före­tag och hos under­le­ve­ran­tö­rer där det kanske inte finns en direkt koppling.

Nils­son anser att det gäller att satsa på ökad kuns­kap. IF Metall har grun­dat en egen klimatgrupp på förbun­det med avsikt att tackla frågor. Särs­kilda utbild­nin­gar om en rätt­vis grön omställ­ning har också kommit i gång under våren.

Dessu­tom utgör klimatfrå­gor en del av grun­dut­bild­nin­garna för fört­roen­de­valda i förbundet.

– Våra fört­roen­de­valda måste fråga före­ta­gen och arbets­gi­varna vad de gör för att möta omställ­nin­gen. Annars har vi kanske inte några jobb kvar om ni inte tar det på allvar, säger Nilsson.

En färsk under­sök­ning som förbun­det låtit visar att endast 5 av 10 uppger att det före­tag de jobbar på har en stra­tegi för hur de ska minska sin klimatpå­ver­kan. Runt 20 procent oroar sig också för att de inte i nulä­get har den kompe­tens som behövs när jobben förändras.

Omställ­nin­gen kan ändå inte enbart vila på industrin och närings­li­vet. Staterna spelar en väldigt viktig roll.

– Vi har tyvärr fått en höger­kon­ser­va­tiv rege­ring i Sverige som känns väldigt osäker i hur man kommer att möta upp det här från poli­ti­kens håll.

POLITIKERNA SKA INTE RÖRA VÅRA LÖNER

I Sverige börjar avtals­rö­rel­sen lida mot sitt slut för den här gången. För IF Metalls pågår förhand­lin­garna i några mindre branscher. Precis som i Finland har förhand­lin­garna förts i ett värre infla­tion­stryck än på länge.

IF Metall rodde i hamn med ett tvåå­rigt avtal som innehål­ler löneför­höj­nin­gar på 7,4 procent och lade normen för löneupp­gö­rel­serna på den svenska arbets­mark­na­den. Målet var att inte bre på infla­tio­nen med ”för stora” löneförhöjningar.

– Inled­nings­vis kändes det svårt och osäkert hur vi skulle få en accep­tans för ett avtal som inte kompen­se­rar infla­tio­nen. Men jag upple­ver att det finns en förståelse bland medlemmarna.

Vi tycker att staten ska hålla sig borta från lönebildningen.

Motsatta stånd­punk­ter har ändå förts fram bland annat i IF Metalls avtalsråd där runt 200 fört­roen­de­valda inom förbun­det sitter och utta­lar sig i frågor som rör avtalsfrå­gor, löne­krav och arbetsvillkor.

– Jag förstår att det är tufft. Nu måste vi till­baka till real­lö­ne­ök­nin­gar i framtiden.

I Sverige finns också många som sneglat på de tyska avtal­supp­gö­rel­serna där man inom verks­tad­sin­dustrin gick in för löneför­höj­nin­gar på närmare 9 procent och skat­tefria lönepotter.

Nils­son anser att det inte direkt går att jämföra länder­nas system. Där man i Tyskland höjer lägsta lönerna hand­lar det i Sverige och Finland genomgående om allmänna löneför­höj­nin­gar för alla.

– De har också ett mer etable­rat system med skat­tefria engångs­sum­morna. Det är inget vi vill ha. Vi tycker att staten ska hålla sig borta från lönebildningen.

Tekijä interv­juade inter­na­tio­nella gäster på Industri­fac­kets kongress i Tammer­fors 22–24.5.2023.