"Alla som jobbar måste få frågan ”vill du vara med" i facket. Det kanske inte räcker med en gång utan man måste komma tillbaka flera gånger", säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
"Alla som jobbar måste få frågan ”vill du vara med" i facket. Det kanske inte räcker med en gång utan man måste komma tillbaka flera gånger", säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Svenska fackle­daren: ”Nordborna måste snacka sig samman”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JYRKI LUUKKONEN

Staten ska inte blanda sig i vår lönebild­ning, anser svenska IF Metalls ordfö­rande Marie Nilsson. Men när det kommer till industrins gröna omställ­ning måste den vara med.

Marie Nilsson omvaldes på förbunds­kongressen till ordfö­rande för svenska IF Metall i fjol. Förbundet organi­serar fler än 300 000 medlemmar inom industrin i Sverige.

Nilsson stod tillsam­mans med svenska skogs‑, trä- och grafiska GS-fackets ombudsman Tony Berggren, Knut Antvard Øygard från norska Felles­for­bundet och René Nielsen från Dansk Metal för det nordiska inslaget bland kongress­gäs­terna i Tammerfors.

Dessutom presen­te­rades de inter­na­tio­nella gästernas hälsning till kongressen av IndustriALL Globals ordfö­rande, norrmannen Atle Høie.

Nilsson anser att de nordiska facken måste snacka ihop sig och bli mer samspelta när det kommer till intres­se­be­vak­ningen i EU.

De har förstått att nu gäller det att vara först!

– Danmark har varit hårdast med att säga nej till EU-direktiv medan det i Finland har funnits en större accep­tans. Sverige ligger kanske där i mitten, säger Nilsson.

Kommis­sio­nens förslag om lagstad­gade minimi­löner inom EU är en sådan fråga. Danmark begärde att EU-domstolen prövar och förkastar minimi­lö­ne­di­rek­tivet eftersom det hotar arbets­mark­nads­mo­dellen i de nordiska länderna.

– Även om vi kanske tycker att vår är bra och fungerar måste vi skapa en accep­tans och respekt för andra länder som kanske har en längre väg att gå innan man har bra villkor, säger Nilsson.

GEMENSAM GRÖN OMSTÄLLNING

En rättvis klima­toms­täll­ning har seglat upp som en av de vikti­gaste frågorna som facket driver i Sverige. Nilsson har sett en stor förändring i hur företagen och arbets­gi­varna förhåller sig till klimatfrågor sedan hon började som ordfö­rande för sex år sedan.

– Det var krångliga regler och man såg ett motstånd. Där har det skett skifte när man har förstått att det finns en marknad för fossilfria produkter. De har förstått att nu gäller det att vara först!

”Våra förtroen­de­valda måste fråga företagen och arbets­gi­varna vad de gör för att möta omställ­ningen. Annars har vi kanske inte några jobb kvar om de inte tar det på allvar”, säger IF Metalls ordfö­rande Marie Nilsson.

Bland medlem­marna ser Nilsson att en del har kommit väldigt mycket längre

– Vi har medlemmar som jobbar på till exempel på SSAB som tillverkar fossilfritt stål. De är verkligen med i matchen och vet vad det handlar om. Utmaningen finns kanske mer bland anställda i mindre företag och hos under­le­ve­ran­törer där det kanske inte finns en direkt koppling.

Nilsson anser att det gäller att satsa på ökad kunskap. IF Metall har grundat en egen klimatgrupp på förbundet med avsikt att tackla frågor. Särskilda utbild­ningar om en rättvis grön omställ­ning har också kommit i gång under våren.

Dessutom utgör klimatfrågor en del av grundut­bild­nin­garna för förtroen­de­valda i förbundet.

– Våra förtroen­de­valda måste fråga företagen och arbets­gi­varna vad de gör för att möta omställ­ningen. Annars har vi kanske inte några jobb kvar om ni inte tar det på allvar, säger Nilsson.

En färsk under­sök­ning som förbundet låtit visar att endast 5 av 10 uppger att det företag de jobbar på har en strategi för hur de ska minska sin klimatpå­verkan. Runt 20 procent oroar sig också för att de inte i nuläget har den kompe­tens som behövs när jobben förändras.

Omställ­ningen kan ändå inte enbart vila på industrin och närings­livet. Staterna spelar en väldigt viktig roll.

– Vi har tyvärr fått en höger­kon­ser­vativ regering i Sverige som känns väldigt osäker i hur man kommer att möta upp det här från politi­kens håll.

POLITIKERNA SKA INTE RÖRA VÅRA LÖNER

I Sverige börjar avtals­rö­relsen lida mot sitt slut för den här gången. För IF Metalls pågår förhand­lin­garna i några mindre branscher. Precis som i Finland har förhand­lin­garna förts i ett värre infla­tion­stryck än på länge.

IF Metall rodde i hamn med ett tvåårigt avtal som innehåller löneför­höj­ningar på 7,4 procent och lade normen för löneupp­gö­rel­serna på den svenska arbets­mark­naden. Målet var att inte bre på infla­tionen med ”för stora” löneförhöjningar.

– Inled­ningsvis kändes det svårt och osäkert hur vi skulle få en accep­tans för ett avtal som inte kompen­serar infla­tionen. Men jag upplever att det finns en förståelse bland medlemmarna.

Vi tycker att staten ska hålla sig borta från lönebildningen.

Motsatta stånd­punkter har ändå förts fram bland annat i IF Metalls avtalsråd där runt 200 förtroen­de­valda inom förbundet sitter och uttalar sig i frågor som rör avtalsfrågor, lönekrav och arbetsvillkor.

– Jag förstår att det är tufft. Nu måste vi tillbaka till reallö­ne­ök­ningar i framtiden.

I Sverige finns också många som sneglat på de tyska avtal­supp­gö­rel­serna där man inom verks­tad­sin­dustrin gick in för löneför­höj­ningar på närmare 9 procent och skattefria lönepotter.

Nilsson anser att det inte direkt går att jämföra ländernas system. Där man i Tyskland höjer lägsta lönerna handlar det i Sverige och Finland genomgående om allmänna löneför­höj­ningar för alla.

– De har också ett mer etablerat system med skattefria engångs­sum­morna. Det är inget vi vill ha. Vi tycker att staten ska hålla sig borta från lönebildningen.

Tekijä interv­juade inter­na­tio­nella gäster på Industri­fac­kets kongress i Tammer­fors 22–24.5.2023.