Det finns gott om exem­pel från olika håll i värl­den hur det kan gå om det inte finns en aktiv fackfö­re­nings­rö­relse. För Finland lönar det sig inte att kolla vad som händer om man provar på att ta de försäm­rade arbets­vill­ko­rens väg.

”Det är svårt att föres­tälla sig att arbets­gi­vare av ren godhet skulle rätta till orätt­vi­sor och se till att ett farligt arbete blir säkrare. Någon måste kräva det. Männis­kor måste orga­ni­sera sig i fackfö­re­nin­gar och till­sam­mans kräva sin rätt.”

Så samman­fat­tar Tarja Valto­nen, plane­rare för inter­na­tio­nell verk­sam­het vid SASK, orga­ni­sa­tio­nens uppdrag och plats i världen.

SASK är Finlands fackfö­re­nin­gars soli­da­ri­tetscent­ral. Samt­liga förbund som gick samman för att bilda Industri­fac­ket var med om att grunda SASK. Industri­fac­ket stöder fort­fa­rande det inter­na­tio­nella arbe­tet i enlig­het med princi­perna om fackfö­re­nings­rö­rel­sen som en inter­na­tio­nell och soli­da­risk rörelse.

Man kan säga att SASK är en ”männis­ko­rätt­sor­ga­ni­sa­tion med fikus på arbets­livsfrå­gor. Orga­ni­sa­tio­nen har som bäst 35 projekt på gång i samman­lagt åtta länder.

Varför har då Industri­fac­ket beslu­tat att lägga en procent av inkoms­terna från medlem­sav­gif­terna på att stöda fackfö­re­nin­gar som kämpar för sina rättig­he­ter ofta långt från vårt lands yttre gränser?

– För det första är det frågan om rätt­visa. Mänskliga rättig­he­ter, som till exem­pel rätten till orga­ni­se­ring, strejk­rät­ten och rätten att förhandla kollek­tivt, till­hör alla. För det andra har nega­tiva feno­men i arbets­li­vet en tendens att smitta av sig till andra länder och sprida sig snab­bare än goda feno­men och förbätt­rin­gar av arbets­li­vet, säger Valtonen.

– För det tredje är finska före­tag kanske inte lika manade att flytta fabri­ker utom­lands i hopp om lägre kost­na­der, om arbets­ta­gare har hyfsade arbets­vill­kor överallt. Det finns inte längre finnas några göms­täl­len för före­tag som uppför sig svinak­tigt, inty­gar Valtonen.

Facket kan också agera som en vakt­hund och hålla koll på finska före­tag som krän­ker arbets­ta­ga­res rättig­he­ter utomlands.

ÖVERLÅNGA ARBETSDAGAR, SJUKDOMAR, OLYCKOR OCH DÖDSFALL

Tarja Valto­nen delar med sig ett minne från ett besök till en textil­fa­brik i Malawi till­sam­mans med en sydafri­kansk förbundskamrat.

– Stan­ken från färgäm­nen var så stark att jag kunde vistas i bygg­na­den i bara 15 minu­ter. Ögonen började rinna och jag hostade. Vi började leta efter ytter­dör­ren, så att vi skulle kunnat a oss ut. Det var inte precis lätt.

– Männis­korna jobbade där främst med händerna bara. Då tänkte jag verkli­gen hur allt detta påver­kar hälsan.

– Alla förstår vad det innebär om arbets­ta­gare inte har några grundrät­tig­he­ter eller rätten att till­sam­mans förhandla om arbets­vill­kor. Det leder till överlånga arbets­da­gar, sjuk­do­mar, olyc­kor och dödsfall.

Valto­nen har inte mycket övers för påståen­den om att t. ex textil­fa­bri­kerna i Bangla­desh skulle vara några lysande exem­pel på jäms­tälld­het i arbetslivet.

– Kvin­nors delta­gande i arbets­li­vet har allmänt använts som en måtts­tock på jäms­tälld­het, men det berät­tar i sig inte något om en människa kan leva på det jobbet, och hur bra man lever. En fattig bangla­des­hisk kvinna som flyt­tar in till staden från lands­byg­den, arbe­tar långa dagar i en fabrik och skic­kar pengar till sin hemby. Knap­past blir det mycket tid över för studier på kväl­larna eller möjlig­he­ter att lära sig ett nytt yrke, säger Valtonen.

”DE” VISAR ”OSS” EXEMPEL

– Ett hot om att få spar­ken ligger hela tiden i luften. Chefen jävlas. Arbets­mil­jön är hundra gånger svårare än hos oss. Trots allt det här vågar männis­kor skrida till åtgär­der och till­sam­mans åstad­komma saker, beskri­ver Valto­nen fackfö­re­ning­sak­ti­vis­ter i fattiga länder.

Valto­nen berät­tar, att många finlän­dare som delta­git i SASK:s verk­sam­het brukar samman­fatta det som de lärt sig av fackfö­re­nings­kam­ra­ter i utlan­det så här:

–  Borde vi också börja aktivt göra något? Dra upp oss från soffloc­ket helt enkelt.

Arbets­gi­varna lobbar

– Vem skulle offent­ligt täckas motsätta sig mänskliga rättig­he­ter? Vi vet ändå att en del före­tag och intres­seor­ga­ni­sa­tio­ner lobbar mot lagen om före­tag­sans­var, säger Sonja Finér.

Finér är verk­sam­hets­le­dare på Finnwatch, som är en orga­ni­sa­tion som håller ögat på inhemska före­tags globala avtryck. Inför det senaste riks­dags­va­let förde orga­ni­sa­tio­nen en kampanj för att en lag om före­tag­sans­var skulle stif­tas i Finland. Industri­fac­ket stöder det här initiativet.

Lagförs­la­get grun­dar sig på FN:S defi­ni­tion om före­tags så kallade princip om omtanke. Den skulle innebära att finländska före­tag skulle kunna stäl­las till svars för brott mot mänskliga rättig­he­ter i leve­rans­ked­jan utanför landets gränser.

– Vi måste öka tryc­ket på poli­ti­kerna så att lagen, säger Finér. Poliit­ti­sille päät­tä­jille on nyt saatava painetta, jotta laki saadaan sääde­tyksi ja jotta siitä saadaan kunnianhimoinen.

LAG BÄTTRE ÄN CERTIFIKAT

– Det går lätt att skriva in i före­ta­gets etiska regel­verk att före­ta­get respek­te­rar arbets­ta­gar­nas rätt till orga­ni­se­ring och rätt till fria förhand­lin­gar. I få före­tag har man kunnan­det som krävs för att på riktigt föra det framåt.

Ett exem­pel är palmol­jeplan­ta­gerna i Malay­sia, där det arbe­tar gästar­be­tare Nepal och Myanmar.

– En plan­tage som vi under­sökte hade ett RSPO-certi­fi­kat, som förut­sät­ter att arbets­ta­garna har rätt att orga­ni­sera sig. I prak­ti­ken hindra­des facket med hjälp av olika sveps­käl och juri­diska proces­ser från att besöka plan­ta­gen, så att arbets­gi­va­ren inte behövde godkänna facket som förhand­lings­part. Arbets­ta­garna kunde inte rappor­tera om vad som var fel efter­som de inte hade en aning om vad en fackfö­re­ning egent­li­gen är och vad den gör.

Finér säger att Neste varit med i att förbättra arbetsförhål­lan­den på palmol­jeplan­ta­gen i fråga, på grund av de under­sök­nin­gar Finnwatch gjort.

Verk­sam­hets­le­da­ren Finér anser att certi­fi­kat är nyttiga verk­tyg för före­tag. Men en lag vore bättre. Toimin­nan­joh­taja pitää serti­fi­kaat­teja kyllä tarpeel­li­sina työka­luina yrityk­sille. Mutta laki olisi parempi.

– Före­ta­gen vill gärna ha en stäm­pel på sin produkt. På grund av det här konkur­ren­sut­sätts certi­fi­ka­ten och man söker fram den som man får till det lägsta priset. Kvali­te­ten på över­vak­nin­gen förs­va­gas, krite­rierna luckras upp och det bildas kryphål.

IDEOLOGISK DEBATT I FINLAND

I den offent­liga debat­ten i Finland svartmå­las facket ofta av ideo­lo­giska skäl. Det

– Här i Finland finns det folk som försö­ker aktivt och aggres­sivt förs­vaga fackfö­re­nings­rö­rel­sen. Men de finländska före­tag som använ­der sig av under­le­ve­ran­tö­rer som beskrivs som riskabla länder, när det kommer till mänskliga rättig­he­ter, förhål­ler sig i regel posi­tiva till facket.

Enligt Finér märker de snabbt att det i länder där facket är svagt före­kom­mer stora problem. Före­ta­gen märker att det blir mycket lättare om facket över­va­kar arbets­vill­ko­ren för de finländska företagen.

– Många arbets­gi­va­res världs­bild skulle kanske vidgas om de besökte till exem­pel Indien eller Malay­sia, där det inte finns någon stark fackföreningsrörelse.

”ORGANISERA, HÅLL MASKINEN I GÅNG”

– Spanien är ett exem­pel på vad som händer om facket är för svagt för att förs­vara arbets­ta­gar­nas rättig­he­ter och utvecklig­nen av arbets­li­vet hänger på poli­tiska konjunkturer.

Det säger Jyrki Raina, tidi­gare gene­ral­se­kre­te­rare för världs­fac­ket IndustriALL, numera arbets­livs­kon­sult. Han vill påminna om att den borger­liga rege­rin­gen i Spanien ville krossa syste­met med kollektivavtal.

Arbets­gi­varna fick igenom kravet på att lokala avtal gällde framom natio­nella kollektivavtal.

– Det ända som blev kvar var egent­li­gen mini­mi­lö­nen och skri­vel­sen om max arbets­tid, säger Raina.

Bakgrun­den låg föga över­ras­kande i den låga orga­ni­se­rings­gra­den. På arbetsplat­serna tvin­ga­des fackliga fört­roen­de­valda gå med på försäm­rin­garna av anställningsvillkoren.

Raina känner väl till förahnd­lings­sys­te­men i de olika euro­peiska länderna.

– Vi ser en viss allmä­neu­ro­peisk trend där man vill flytta avta­lan­det ner på en lokal nivå, och så lite som möjligt ska beslu­tas om på natio­nell nivå. Arbets­gi­varna pratar natur­ligt­vis sinse­mel­lan och vill gärna se att ”väl funge­rande praxis”, som är bekanta från Kina eller andra odemo­kra­tiska länder sprids, säger Raina.

Därför vill Raina påminna om vikten i att orga­ni­se­rin­gar­be­tet funge­rar även på hemmaplan. För Industri­fac­kets del hand­lar det om målmed­ve­ten medlems­rek­ry­te­ring i kombi­na­tion med att utveckla fört­roen­de­man­na­nät­ver­ket, som åtnju­ter arbe­tar­nas genuina förtroende.

– Håll maski­nen i gång, summe­rar han.

ORD OCH HANDLING

I jämfö­relse med grann­län­derna Sverige och Danmark är fört­roen­det mellan arbets­ta­gare och arbets­gi­vare sämre. Det är beklagligt, anser, Raina.

– På före­ta­gar­si­dan saknas en viss kunskp, speciellt i mindre före­tag. I stor­bo­lag kan det sen igen handla om att lednin­gen består av ekonomi- och tekno­lo­gio­rien­te­rat folk som inte förstår sig på att leda människor.

Det finländska facket måste bevisa att det står på de lägst avlö­nade arbets­ta­gar­nas sida. Förbun­den som talar om jämlik­het borde lyfta fram unga och kvin­nor på höga poster.

– Ord och hand­ling måste matcha eller så förlo­rar facket sin trovärdighet.

”BESVIKELSER”

– Visst är det ju hemskt då arbets­gi­var­si­dan måste hoppas på nedgång i ekonomin.

Så ironi­se­rar Tapio Berg­holm, histo­ri­ker, docent vid Östra Finlands univer­si­tet och något av en ”fackex­pert”, det aktuella läget på arbetsmarknaden.

– Arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­ti­nerna trodde på sina egna exper­ter som hade en uppfatt­ning om att den ekono­miska till­väx­ten avstan­nar snabbt. Dessu­tom anser före­ta­garna i Finland EK att det är fel färg på rege­rin­gen i landet. Arbets­gi­varna måste nu tjura. Konkur­rens­kraft­sav­ta­let var inte en till­räckligt hård åtgärd, beskri­ver Bergholm.

I offent­lig­he­ten presen­te­ras det med jämna mellan­rum tankar om att Finland är på väg mot samma öde som ett eller annat syda­me­ri­kanskt land.

– När man demo­ni­se­rar männis­kor som går till jobbet före kloc­kan sju på morgo­nen, är det fackets uppgift att förs­vara dem. Det bästa med facket är att man kan samla ihop de här männis­korna.  Genom små insat­ser får man utrymme att föra talan i det finländska samhället.

I den offent­liga debat­ten som allt oftare påmin­ner om ett mine­rat slagfält, måste facket alltid komma ihåg vilket mandat det har, anser Bergholm.

– Ombuds­män och funk­tio­nä­rer i facket måste ha en bra uppfatt­ning om teman i den pågående debat­ten. Man måste vara lite som brandkå­ren. Man ska vara så väl förbe­redd att man snabbt kan svara på felak­tiga påståen­den i offentligheten.

– De som är anställda vid facket ska veta hurdana löner och arbets­vill­kor medlem­marna har.  De ska veta hur förändrin­gar i den sociala trygg­he­ten eller beskatt­nin­gen kommer att påverka medlemmarna.

TEXT SUVI SAJANIEMI

ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS