STREJK 27.1.–23.2: ”Skogsindustrin verkar vilja knäcka facket på ideologiska grunder”

teollisuusliitto

Huvudförtroendeman  Janne Naukkarinen på Metsä Woods fabrik i Punkaharju förundrar sig över arbetsgivarsidans beteende. Skogsindustrin verkar vilja knäcka facket på principiella och ideologiska grunder. Det har inget att göra med ekonomin eller lönsamheten för fabrikerna.

– Fabriken här i Punkaharju grundades 1964. Genom historien har det alltid gått bra att förhandla med arbetsgivaren och tillsammans har vi nått goda resultat, säger huvudförtroendeman Janne Naukkarinen.

– Under de senaste tio åren har arbetsgivaren konsekvent kört ner det här samarbetet. För tillfället diskriminerar arbetsgivaren förtroendemän och fackmedlemmar. Det senaste exemplet är lockouten i december som gällde endast för medlemmar i facket.  Där rök semesterdagarna för den månaden. Arbetsgivaren vill bestämma om småsaker och använder sin direktionsrätt  för att göra det, säger Naukkarinen.

Huvudförtroendemannen intygar att man kommer att hålla ut till slutet. Naukkarinen är huvudförtroendeman för 430 arbetstagare vid Metsä Woods fanerfabrik. Under strejkvaktpasset hade han endast räknat att två YTK-strejkbrytare tagit sig in på fabriksområdet.

EGET HÖGKVARTER

Fackavdelningen har hyrt ett utrymme som fungerar som ett tillfälligt strejkhögkvarter. Det ligger bara en halv kilometer från själva fabriken.

– Igår hade vi flera dussin arbetstagare som besökte kontoret längs dagen. Stämningen var på topp. Jag är inte orolig över att strejken inte skulle hålla.  Trakteringen var det heller inte något fel på, säger Naukkarinen.

Kaffe, korvgrillning och  nybakade bullar håller motivationen på topp.

MetsäGroup Punkaharju 27.1.2020. Fackavdelningens tillfälliga strejkbyrå betjänar i Punkaharju. FOTO MARKKU TISSARINEN

WAHLROOS PRATAR S**T, DET HANDLAR INTE OM EKONOMIN

– Då Björn Wahlroos hotar med att fabrikerna nu flyttar utomlands, så känns det som att man inte längre orkar höra på det snacket. Besluten om stora investeringar som hela fabriker har gjorts flera år tidigare. Inte hänger de på några kikytimmar, säger Naukkarinen.

Naukkarinen vill påpeka att personalkostnaderna på fabriker ligger på runt 25-27 procent per kubik av de kostnader som går åt till produktion. På sågverken gäller det 10–12 procent. På Metsä Groups stora cellulosafabrik i Äänekoski ligger personalkostnaderna per kubik på 1,5 procent, enligt Naukkarinen.

– Mekaniska skogsindsutrin är inte en likadan kassako som cellulosafabrikerna, vars råvara är  billig. Vi jobbar med trä som kostar en hel del.  Men inte skulle Metsä Group investerat 150 miljoner i Finland under tre år om det inte skulle röra sig om en lönsam och viktig affär.

Arbetstagarna på UPM:s såg i Jakobstad går i väntans tider

I Jakobstad börjar den andra strejkveckan. Glenn Södergård är vice huvudförtroendeman på UPM:s sågverk på industriområdet Alholmen i Jakobstad.  Han har 30 år bakom sig i sågindustrin.

Precis som under tredagarsstrejken i december har strejken hållit och ingen har ens försökt ta sig på jobb. Så gott som alla arbetstagare inom produktionen är medlemmar i Industrifacket.

De oavlönade talkotimmarna grämer  mest, men Södergård anser också att arbetsgivarens övriga försämringsförslag är ”en precis lika stor katastrof som kiky”. Det gäller bland annat kraven på att tjänsteårstillägget avskaffas, färre söckenhelger med ersättning och kanske framför allt det att arbetsgivarna vill gå åt sjuklönen och den avlönade sjukfrånvaron.

– Alla här har förstått varför vi är i strejk. Hoppas det reder ut sig så snabbt som möjligt. Arbetsgivarna har nog en märklig syn på den här frågan, men vi måste köra det här racet nu till slut, säger Södergård.

Han påminner om att arbetsgivaren inte hade några problem med ta till lockoutvapnet i december.

– Lockout tyder ju på att arbetsgivarna tänker att ju mindre man sågar desto bättre. Lagren  tömdes lite och det pressade upp priset en aning. Nog går det ju att sälja men till vilket pris, det ligger ju nu ganska lågt.

Strejkevakter vid porten till UPM:s sågverk på Alholmen i december. Från vänster Sami Kettula, Kimmo Mikkola, vice huvudförtroendeman Glenn Södergård och huvudförtoendeman Vuokko Piippolainen. FOTO JOHANNES TERVO

Fackavdelningen har ordnat program udner strejkveckorna och försökt se till att medlemmarna får den information som de behöver under pågående stridsåtgärder.

– Vi hade ett infotillfälle där regionombudsman Jari Leppäkangas kom och berättade om förhandlingsläget. Vi tänkte också att vi nu på fredagen skulle samla ihop ett talkogäng och koka korvsoppa. Alla medlemmar är sen välkomna på ”strejksoppa”, säger Södergård.

Södergård har själv inte precis haft precis brist på program under stejken. Det gäller att passa på att göra små renoveringsarbeten hemma, barn ska föras till skolan, hunden rastas. Vardagen går vidare för alla.

När strejken drar ut på tiden känner man naturligtvis också av det i plånboken. Industrifacket höjde strejkbidraget i samband med att strejken inom den mekaniska skogsindustrin förlängdes, men medlemmarna befinner sig ändå i väldigt varieradne situationer.

– Man kan säga att vi går i väntans tider. Får se hur det går i de andra förhandlingsborden, pappers och kemiindustrin. Jag hoppas att man skulle kunna återvända till jobbet nästa vecka.

TEXT SUVI SAJANIEMI OCH JOHANNES WARIS
FOTO MARKKU TISSARINEN OCH JOHANNES TERVO