CORONAKRISEN: Industrin har klarat sig bättre än befarat

Vi har nu levt ett år med coronapandemin. Sektorcheferna vid Industrifacket berättar nu om hur det står till i förbundets avtalsranscher. 

19.4.2021

JYRKI VIRTANEN, TEKNOLOGISEKTORIN: ”VÄRLDEN STANNADE INTE”

Jyrki Virtanen.

– De som arbetar i arbetaryrken har gått till jobbet precis som vanligt. Världen stannade inte upp trots att vi lever mitt i pandemin. Och något har vi gjort rätt. Vi kan tänka till exempel på att bilfabriken i Nystad vill anställa 1 000 arbetare.

Virtanen säger att de prognoser som gjordes höll på det stora hela, men mot slutet av hösten vände det.

– Sysselsättningsläget i sektorn är överraskande bra för tillfället. Vi hör nyheter om att företag har fått in väldigt mycket beställningar.

Vinnarna inom teknologisektorn har speciellt varit de företag som tillverkar produkter för den inhemska marknaden och framför allt produkter som brukas i hemmen.

För ett år sedan kom förbunden överens om möjligheten att genomföra permitteringsförhandlingar med en snabbare tidtabell.

Virtanen anser att man då ”sparpermitterade”, även om det på flera håll inte fanns någon verklig grund för att ta till permitteringar.

Det tillfälliga undantaget som gäller samarbetsförhandlingar löpte ut vid årsskiftet. För tillfället finns det inte ett behov för sådant.

TONI LAIHO, KEMISEKTORN: VARTANNAT FÖRETAG TROR OMSÄTTNINGEN KRYMPER

Toni Laiho.

Coronapandemin delade redan i ett tidigt skede företagen inom kemisektorn i tre grupper. De som varit framgångsrika, de som fortsatt i stort sett som förr och dem som stött på motgångar.

– Två av tre företag anser att läget är bra eller åtminstone på en normal nivå. En tredjedel säger att läget är dåligt.

– En helhetsbild kan man också rita ur den synvinkeln att man på omkring hälften av företagen tror att omsättningen kommer att minska. Sedan finns det företag där omsättningen är oförändrad och för en mindre grupp av företagen har orderingången och produktionen ökat.

– Sett ur företagens och sysselsättningens perspektiv är coronan inte avklarad med vaccinen. Pandemin är segrad först när de negativa effekterna på företagen på en global nivå är över. Det finns fortsättningsvis ett behov av stöd till företagen.

JYRKI ALAPARTANEN, TRÄVARUSEKTORN: ”VI HAR KLARAT OSS VÄL JÄMFÖRT MED PROGNOSERNA”

Jyrki Alapartanen

Trävarusektorn har klarat sig rätt så bra under coronakrisen. Pandemin har inte slagit mot den finska ekonomin lika hårt som den slagit mot flera andra europeiska länder.

– Vi har klarat oss överraskande väl jämfört med prognoserna och med tanke på de rädslor som fanns. Om vi ska vara nöjda över något så är det att sysselsättningen har hållits på en rätt så bra nivå.

– Det har inte kommit någon enorm konkursvåg och inte heller har vi sådana i sikte.

Snickeribranschen har burits upp av byggande och renovering i hemlandet. Då pandemin tvingat finländarna att hålla sig hemma har intresset för att lite fräscha upp i hemknutarna vuxit.

Inom den mekaniska skogsindustrin har företag dragit tillbaka permitteringarna från årsskiftet och orderstocken ser bättre ut hela tiden.

– Jag tror vi kör på för fullt i sommar och sysselsättningen växer. Framtiden hänger mycket på hur man stimulerar ekonomin i Europa och ute i världen. Då när det går bra, så märker man snabbt av det i vår sektor.

MARKO ROSQVIST, SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”VI KAN KLARA OSS UTAN PERMANENTA SKADOR”

Marko Rosqvist.

Coronapandemins verkningar på de avtalsbranscherna inom specialbranscherna sektor vid Industrifacket har märkts av på väldigt olika sätt.

– Det är nog kanske medie- och tryckeribranschen som tog mest stryk av coronan, säger sektorchef Marko Rosqvist.

Under det senaste året har det inte tryckts upp så mycket infomaterial med tanke på mässor och samtidigt som dagstidningarna blivit tunnare.

Textilvårdsbranschen har också haft det tungt eftersom hotellen och kryssningsfartygen haft ett betydligt mindre behov av byktvätt. Det är bara enheterna som tvättar byk från sjukhusen som upprätthållit en normalnivå under pandemin.

– Coronan orsakade en våg av permitteringar och den pågår fortfarande, berättar Rosqvist om textilvårdsbranschen.

HOPPAS PÅ SNABB VACCINERINGSTAKT

Textil- och modebranschen gynnades i början av pandemin på grund av att efterfrågan på näs- och munskydd och annan skyddsutrustning ökade snabbt. Senare har ändå efterfrågan på inhemska produkter minskat då den utländska produktionen kommit i gång på allvar och tagit över.

Nyligen meddelade Filterpak i Hangö om att företaget lägger ner produktionen av näs- och munskydd.

De offentliga har inte stött den inhemska textilbranschen.

– Jag tycker det är skamligt, konstaterar Rosqvist.

I plantskolebranschen och miljöbyggnadsbranschen har pandemin inte märkbart inverkat på läget.

För skogshuggarna har arbetet fortsatt så gott som förr men inom skogsmaskinbranschen innebar pandemin att takten avverkning av industrivirke med en tredjedel.

För utdelarnas del har det ökande mängden småpaket kompenserat bortfallet på andra områden.

Nu hoppas alla på att vaccineringstakten ökar.

– Om vi i snabb takt får bukt med coronaviruset så ser jag inte att det skulle bli några permanenta skador i branscherna, säger Rosqvist.

ARBETSUPPGIFTERNA KAN TILL OCH MED SKYDDA FRÅN SMITTA

Själva viruset har inte spridits så mycket på arbetsplatserna i avtalsbranscherna inm specialbranschernas sektor. Företagen är i regel rätt så små och en stor del av jobbet utförs utomhus eller på ställen där det är lätt att hålla avstånd. Det förekommer heller inte så mycket direkta kontakter med kunder.

Den största enskilda smittohärden upplevdes i slutet av fjolåret i Pieksamäki där runt hälften av de 200 anställda på Partaharjun puutarha insjuknade i covid-19.

Enligt Rosqvist har samarbetsförhandlingarna i regel förts i god anda på arbetsplatserna. Det finns en klar vilja att även i svårare tider hålla fast vid kunnig personal.

– Utgångsläget har varit att man försöker klara sig med permitteringar, säger Rosqvist.

Han säger också att man på arbetsplatserna ingått rätt så få lokala avtal som gynnat bägge parter. Det rör sig i så fall främst om arrangemang som berör distansarbete och praktiska arrangemang på arbetsplatsen. Det har förekommit en del överdrifter, men på det stora hela har man agerat sakligt.

TEXT ANTTI HYVÄRINENASKO-MATTI KOSKELAINENPETTERI RAITO OCH SUVI SAJANIEMI
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

CORONAKRISEN: Hur inverkade pandemin på Industrifackets branscher i maj? Sektorcheferna svarar

Sektorcheferna vid Industrifacket berättar om hur coronakrisen påverkat avtalsbranscherna i maj. 

5.6.2020

TEKNOLOGISEKTORN: ”15 PROCENT AV FÖRETAGEN SÄGER UPP FOLK”

Jyrki Virtanen, sektorchef för teknologisektorn vid Industrifacket.

Sektorchefen för teknologisektorn Jyrki Virtanen berättar att det för tillfället endast kommer in enstaka frågor som berör coronaläget.

– Antalet samtal har nu igen gått ner till en normalnivå, säger Virtanen.På en del företag återgår man till jobbet medan nedgången bara börjat i andra. Mellan 6 och 7 procent av företagen har sagt upp anställda under coronapandemin. Resultaten från en enkät som arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. gjort i slutet av maj visar ändå att läget väntas bli sämre.

– Knappt 15 procent av företagen inom teknologisektorn har meddelat att de kommer att säga upp folk inom följande tre månader.

Statens företagsstöd verkar inte märkbart ha förbättrat läget, anser Virtanen, även om han påpekar att han inte har insyn i hur enskilda företag använt sig av stödpengarna.

– Stöden har inte fixat situation utan de har främst använts för att utveckla verksamheten.

KEMISEKTORN: ”VÄRSTA RUSCHEN ÖVER I KEMIBRANSCHEN”

Toni Laiho, sektorchef för kemisektorn vid Industrifacket.

Sektorchef Toni Laiho anser att det värsta omställningarna och samarbetsförhandlingarna är nu i alla fall tillfälligt över i kemibranschen.

– Inga stora förändringar har ägt rum under de senaste veckorna. En del fabriker rullar på för fullt medan andra har sänkt på takten, säger Laiho.

– Sommaren inverkar lite på det hela. Stora bilden är att det går ganska jämnt nu, säger Laiho.

Enligt Laihon har man gjort omfattande omställningar i produktionen i hela avtalsbranschen.

– Coronaviruset har inte försvunnit och därför måste produktionen styras om på olika sätt, till exempel arbetstider.

– Man har tagit till väldigt många praktiska åtgärder för att hindra spridningen av viruset och skydda personalens hälsa. Man går till exempel in och ut från fabriker mellan skiften från olika dörrar, så att de som jobbar i olika skift inte möts.

Om coronakrisen pågår länge så kommer att innebära svåra tider för kemiindustrin, anser Laiho.

– Vi har klarat oss hyfsat med hjälp av olika åtgärder, men läget är svårt. Om exporten trögar till ordentligt, så har vi receptet till en katastrof i händerna.

– Nu är vi det skedet att vi tillsammans ser framåt. Vi försöker tillsammans med arbetsgivarna hitta lösningar som gynnar både företagen och arbetstagarna, säger Laiho.

TRÄVARUSEKTORN: ”MAN VÄNTAR OCH SER”

Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket.

I trävarubranschen är situationen lugn och för tillfället är mentaliteten att ”man väntar och ser”, beskriver sektorchef Jyrki Alapartanen. Efter sommarens semestersäsong vet man antagligen bättre hur kraftigt efterfrågan sjunker i Europa och övriga världen – och hur det påverkas oss här.

– Både inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen ökar antalet samarbetsförhandlingar och permitteringar, men antalet är inte stort i dagsläget, säger Alapartanen.

Av fanérfabrikerna var det UPM i Nyslott som först genomförde samarbetsförhandlignar vilket resulterade i förkortad arbetsvecka och permitteringar.

Det ser också aningen osäkert ut för fabriken i Jyväskylä. I övrigt är anställninsläget ok på fabrikerna.

– På sågverken är situationen väldigt delad. En del har väldigt mycket jobb medan andra tampas med produktionsproblem. Inom snickeribranschen har vi sätt rätt så omfattande permitteringar med tanke på avtalsbranschens storlek, en där här också läget stabiliserats. Förhoppningsvis håller byggnadsbranschen igång efterfrågan.

I vanliga fall jobbar man på för fullt under sommaren på travarusektorns arbetsplatser, så skillnaden till normalläget är ändå tydlig. Alapartanen anser ändå att läget är acceptabelt i jämförelse med flera andra branscher.

– Det finns hopp om att det blir mer jobb när samhällen börjar öppna upp i Europa. Rädslan för att att produktionen och sysselsättningen kommer att försvagas. Förhoppningsvis inte så mycket som en del förutspår.

Alapartanen säger att den inhemska efterfrågan har varit på en rimlig nivå.

SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”DET LÄTTAR NÄR SAMHÄLLET ÖPPNAR UPP”

Sektorchefen för specialbranschernas sektor, Marko Rosqvist.

– Det är fortfarande medie- och tryckeribranschen, textilvårdsbranschen och textil- och modebranschen som fått lida mest på grund av coronakrisen i specialbranschernas sektor, säger sektorchef Marko Rosqvist.

Det finns positiva undantag bland företagen.

– Det går bra bland annat för företag som trycker livsmedelsförpackningar. Det är också lite överraskande att när tryckeribranschen går trögt så har det ändå inte påverkat utdelarnas sits så mycket som jag trodde att det skulle göra. Dagstidningarna delas ut precis som tidigare. Kanske blir det ändå lite mindre reklamutdelning.

Rosqvist ser i ljus i tunneln för flera av branscherna i specialbranschernas sektor.

–  När restaurangerna öppnade och fartygstrafiken kom igång så blir det mer byk från hotell och kryssningsfartyg. Allt påverkar på allt. Säkert börjar det gå bättre för tvätterierna när restriktionerna har lättat.

–  I tryckeribranschen finns det mindre jobb och där har anställda permitterats. Företagen sparar i reklamkostnader. Men butikerna håller öppet och Finland börjar öppna upp. Genom det börjar läget se ljusare ut.

I skogsbranschens går det också bra, enligt Rosqvist.

–  Det planteras så mycket man hinner. Det går också överraskande bra för skogsindustrin och det märker man av också i skogsmaskinbranschen.

ARBETSGRUPP PETTERI RAITO, ASKO-MATTI KOSKELAINEN, SUVI SAJANIEMI, JARI ISOKORPI, JOHANNES WARIS

FOTO KITI HAILA

CORONAKRISEN Hur är läget för industrin? Industrifackets sektorchefer svarar

Industrifackets sektorchefer Jyrki Virtanen, Toni Laiho, Jyrki Alapartanen och Marko Rosqvist berättar om hur coronakrisen har påverkat fackets avtalsbranscher.

8.4.2020

TEKNOLOGISEKTORN: ”SYSTEMET FLEXAR TILL FÖRMÅN FÖR FÖRETAGEN”

Jyrki Virtanen

– Vårt system med permitteringar är ett gott exempel på hur mycket flexibilitet det finns på arbetsmarknaden, säger sektorchefen för Industrifackets teknologisektor Jyrki Virtanen. Då det inte finns arbete, kan man börja permittera och då slutar också företagen betala ut lön. Trots arbetsgivarens påståenden är inte vårt system inflexibelt.

Krisen som förorsakats av coronaviruset har enligt Virtanen inverkat på så väl små som stora företag, så väl exportföretag som sådana som verkar främst på hemmamarknaden. Den har påverkat samtliga branscher.

– Läget som coronaepidemin orsakat gäller alla. Våra huvudförtroedemän förstår att läget är allvarligt. De har agerat efter det och tagit en del svåra beslut. Vi måste ha fungerande företag även efter den här krisen, men vi måste se till att de anställda klarar sig ekonomiskt i den här situationen.

Inom teknologisektorn jar det ändå kommit nyheter om företag som försökt sko sig på krisen. Man strävar efter vinst och försämringar i arbetsvillkoren.

– Nu för man ”utrensningssamarbetsförhandlingar”, med coronan som svepskäl. De här företagen kommer säkert att få imageproblem och förhoppningsvis reagerar deras kunder.

Virtanen säger att de företag som nu bryter mot reglerna kommer att redas ut efter krisen.

– Förhoppningsvis överväger företagen nu noggrant vad de kommer att göra. Är det nu läge att betala ut dividender eller investera i att trygga företaget verksamhetsmöjligheter i framtiden?

KEMISEKTORN: ”HUVUDET KALLT OCH HJÄRTAT VARMT”

Toni Laiho.

Sektorchefen för kemisektorn vid Industrifacket, Toni Laiho, anser att en del av företagen inom de kemiska branscherna klarar sig hyfsat, men att en del har stått inför stora problem på grund av coronapandemin.

– De företag som koncentrerar sig på kritiska funktioner i samhället, som tillverkarna av vattenkemikalier och energibolagen, klarar sig någorlunda, men också deras läge är betydligt sämre än före coronaepidemin.

– Produktionen rullar på i läkemedelsfabrikerna och i förpackningsindustrin, vars produkter går åt hela tiden. En del företag har gjort om sina produktionsprogram och gått över till exempel till att producera desinfektionsmedel.

– Samtidigt finns det företag som befinner sig i ett förskräckligt läge, till exempel företag som tillverkar konsumtionsvaror, säger Laiho.

De försämrade utsikterna har lett till allt fler samarbetsförhandlingar på bara en kort tid.

– Det är bra att företagen är ute i god tid, men ibland verkar det som om man under de pågående samarbetsförhandlingarna överreagerar och bygger säkringar för säkringar. Det vore bra att inse att de tillfälliga avtal som bygger på arbetsmarknadens krispaket, och vi förhandlat fram för våra avtalsbranscher, möjliggör att man snabbt reagerar på varierande produktionslägen, säger Laiho.

– Jag hoppas att vi kan gå vidare och hålla huvudet kallt men hjärtat varmt, trots ovissheten.

Industrifacket och arbetsgivarorganisationer som Kemiindustrin rf. håller regelbunden kontakt under den pågående krisen.

– Vi kollar varje dag med arbetsgivarna hur det gå i branscherna och funderar på vad vi kan göra för att rädda jobben. Vi är här för att hjälpa så gott det går, säger Laiho.

TRÄVARUSEKTORN: ”I HÖST ÄR LÄGET BÄTTRE”

Jyrki Alapartanen

Flera företag inom trävarusektorn inledde samarbetsförhandlingar i mars på grund av coronakrisen, berättar Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket. I början av april var runt 5 000 arbetstagare varslade om permitteringar – och den siffran växer. Det är för det mesta företag inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen där man nu i snabb takt samarbetsförhandlar.

– Redan i höstas permitterade flera företag och sen påverar också stridsåtgärderna i december-februari.

– Det är klart att det kan finnas några enstaka företag som nu utnyttjar coronaläget och att regelverket tillfälligt förändrats, men jag tycker inte att det rör sig om ett utbrett fenomen. Vi har ändå sagt åt förtroendemännen att gällande uppsägningar krävs det betydligt noggrannare motiveringar än när det gäller permitteringar. Företagen borde hålla sig från att säga upp folk eftersom den här krisen följs av en ny uppgång.

Trots att vintern präglades av stridsåtgärder genomfördes de förhandlingar som inleddes på grund av coronakrisen i saklig ton med arbetsgivarförbunden, enligt Alapartanen. De undantag och tillfälliga förändringar som centralorganisationerna rekommenderade att införs i kollektivavtalen lyckades man avtala om med trävarusektorns arbetsgivare.

Nu hoppas Alapartanen att träföretagen bär sitt ansvar i det här exceptionella läget.

– Från en del företag har det hörts att man flyttar på utbetalningen av dividender medan andra meddelat att de fortsätter som vanligt. Precis som landets regering hoppas vi också att divendutdelningen sköts så att det gynnar företaget, så att man kan undvika onödiga permitteringar och uppsägningar. När sommaren börjar gå över i höst är läget redan förhoppningsvis betydligt bättre.

SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”ALLA BRYR SIG INTE OM TALKOT”

Marko Rosqvist

– Det är uselt att man delar ut dividender, kommenterar sektorchefen för specialbranschernas sektor vid Industrifacket, Marko Rosqvist, den iver med vilken en del företag delat ut dividender mitt under den pågående coronakrisen.

Rosqvist anser att beslutet att dela ut dividender precis efter att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kommit överens om att göra det lättare att permittera arbetstagare, för att skydda företagen.

– Det att vi gjorde det lättare att permittera gjordes utgående från att vi nu sitter i samma båt. Tanken var att bonus och dividender läggs på is och alla är med i talkot. I flera företag har man inte alls brytt sig om att göra så. Det här förorsakar ångest eftersom vi står inför en ganska stor kris. Alla ska delta i talkot, säger Rosqvist.

I de 16 så kallade specialbranscherna, där landsbygdsnäringarna är väl representerade, förekommer det en del permitteringar.

Inom jordbruket tampas man också med stora problem på grund av coronakrisen.

– Till exempel bärföretagen fungerar långt tack vare utländsk arbetskraft. Då folk inte släpps in i landet vaknar förstås oron att bären inte plockas. I den här saken har Industrifacket och jordbruksproducenterna krävt åtgärder av statsmakten. Till exempel borde genom arbetslöshetsskyddet borde man få in vissa lättnader så att man kan ersätta utländsk arbetskraft med inhemsk.

Samma problem gäller även för plantskolebranschen, enligt Rosqvist.

– Där funderar man över hur man ska få de plantor som nu är i frysen i jorden. Det skulle vara synd om tvingas kasta dem eftersom att plantera träd är också en klimatgärning.

TEXT JARI ISOKORPI, SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN, PETTERI RAITO

FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

Avtalsrörelsen inne på slutrakan – 98 % av Industrifackets medlemmar har ett nytt kollektivavtal

De flesta av Industrifackets avtalsbranscher har fått nya kollektivavtal. Vägen till de flesta av dem gick enbart via förhandlingsbordet. I skrivande stund har 98 procent av Industrifackets medlemmar ett nytt avtal. 

Förhandlingsomgången som inleddes i augusti ifjol börjar snart vara framme vid mållinjen. Samtliga kollektivavtal inom teknologisektorn står klara, medan finns ett öppet avtal i både trävarusektorn och specialbranschernas sektor. Avtalsläget inom Industrifacket uppdateras på förbundets webbsidor. 

De 24 oavlönade talkotimmar som infördes som en del av konkurrenskraftsavtalet (kiky) har slopats oberoende om timmarna figurerade i själva avtalstexten eller i ett eget protokoll. Löneförhöjningarna genomförs i enlighet med den allmänna linjen och köpkraften hos medlemmarna tryggas. Även gällande flera skrivelser i avtalen fick man igenom några framsteg. Samtidigt var man tvungen att ge efter på andra punkter.

De flesta avtalen blev till vid förhandlingsbordet. Tyngst var det i förhandlingarna om ett avtal för den mekaniska skogsindustrin. Där rodde man hem ett avtal först efter fyra veckor av strejk.

Den största orsaken bakom att förhandlingarna gick trögt var arbetsmarknadens soloåkare Skogsindustrin rf. vars förhandlingslinje präglades av en hård linje med avsikt att gå åt arbetsvillkoren samt ovilja att förhandla på riktigt.

”ETT OAVGJORT RESULTAT EFTER HÅRD KAMP”

Förtroendemännen inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen samlades den 27 februari i Helsingfors till ett infotillfälle för att i detalj gå igenom vad de nya avtalen verkligen innehåller och hur och på vilket sätt vägen fram till avtal stakats fram.

– Jag fick känslan av att arbetsgivarnas pressade på hårt och vi var kanske inte riktigt förberedda på det. Inte är det här en seger. Jag skulle säga att vi fick till stånd ett oavgjort resultat efter en hård kamp, sa Juha Kontinen, huvudförtroendeman vid Stora Ensos såg i Honkalahti, efter infotillfället.

Mikko Heino som är huvudförtroendeman på Askos soffabrik Insofa i Lahtis, anser att de svåraste avtalspunkterna ur arbetstagarnas synvinkel är nedskärningen i tjänsteårstilläggen samt det att arbetsgivaren får rätten att spjälka upp arbetstagarnas semester. Han ser också ljusglimtar i avtalet.

– Hos oss genomfördes ”kiky” så att tre ”pekkasdagar” föll bort. Genom det här avtalet fick vi dem tillbaka, säger Heino.

Vuokko Piippolainen, huvudförtroendeman på UPM Alholmens såg i Jakobstad, säger rakt ut att det är svårt att hitta något gott i det nya avtalet. Hon är ändå nöjd över att förbundet ordnat ett infotillfälle för att öppna upp det nya avtalet för förtroedemännen.

– Det är bra att sakerna sägs som de verkligen är. Nu ska vi ta lärdom av det. Inför följande avtalsförhandlingar måste vi ha verktygen i skick, oberoende hur Skogsindustrin rf uppför sig, säger Piippolainen.

ARBETSGIVARNAS ATITYD FÖRUNDRAR

Huvudfötroendeman Kimmo Natunen på UPM Plywood i Nyslott ser både goda och dåliga element i avtalet.

– Nedskärningen av tjänsteårstillägget behandlar arbetstagare ojämlikt. Samtidigt betalar vi ett pris  för att arbetsgivaren fick möjligheten att införa nya arrangemang för arbetstiden. Det återstår att se om och hur man tar i bruk dem på arbetsplatserna.

– Med tanke på omständigheterna är helheten sådan att man leva med avtalet. Vi måste komma ihåg att löneförhöjningarna följer den allmänna linjen och det oavlönade talkoarbetet försvinner.

Natunen har funderat en hel del över arbetsgivarnas attityd under förhandlingarna.

– Det som förundrar mig är den signal som Skogsindustrin rf. verkar vilja förmedla till de anställda i förbundets medlemsföretag. Då det hela tiden finns ett behov av arbetskraft i mekaniska skogsindustrin, så kan man säga att det inte är en speciellt lockande signal.

TEXT PETTERI RAITO

STREJK 27.1.–23.2: ”Skogsindustrin verkar vilja knäcka facket på ideologiska grunder”

Huvudförtroendeman  Janne Naukkarinen på Metsä Woods fabrik i Punkaharju förundrar sig över arbetsgivarsidans beteende. Skogsindustrin verkar vilja knäcka facket på principiella och ideologiska grunder. Det har inget att göra med ekonomin eller lönsamheten för fabrikerna.

– Fabriken här i Punkaharju grundades 1964. Genom historien har det alltid gått bra att förhandla med arbetsgivaren och tillsammans har vi nått goda resultat, säger huvudförtroendeman Janne Naukkarinen.

– Under de senaste tio åren har arbetsgivaren konsekvent kört ner det här samarbetet. För tillfället diskriminerar arbetsgivaren förtroendemän och fackmedlemmar. Det senaste exemplet är lockouten i december som gällde endast för medlemmar i facket.  Där rök semesterdagarna för den månaden. Arbetsgivaren vill bestämma om småsaker och använder sin direktionsrätt  för att göra det, säger Naukkarinen.

Huvudförtroendemannen intygar att man kommer att hålla ut till slutet. Naukkarinen är huvudförtroendeman för 430 arbetstagare vid Metsä Woods fanerfabrik. Under strejkvaktpasset hade han endast räknat att två YTK-strejkbrytare tagit sig in på fabriksområdet.

EGET HÖGKVARTER

Fackavdelningen har hyrt ett utrymme som fungerar som ett tillfälligt strejkhögkvarter. Det ligger bara en halv kilometer från själva fabriken.

– Igår hade vi flera dussin arbetstagare som besökte kontoret längs dagen. Stämningen var på topp. Jag är inte orolig över att strejken inte skulle hålla.  Trakteringen var det heller inte något fel på, säger Naukkarinen.

Kaffe, korvgrillning och  nybakade bullar håller motivationen på topp.

MetsäGroup Punkaharju 27.1.2020. Fackavdelningens tillfälliga strejkbyrå betjänar i Punkaharju. FOTO MARKKU TISSARINEN

WAHLROOS PRATAR S**T, DET HANDLAR INTE OM EKONOMIN

– Då Björn Wahlroos hotar med att fabrikerna nu flyttar utomlands, så känns det som att man inte längre orkar höra på det snacket. Besluten om stora investeringar som hela fabriker har gjorts flera år tidigare. Inte hänger de på några kikytimmar, säger Naukkarinen.

Naukkarinen vill påpeka att personalkostnaderna på fabriker ligger på runt 25-27 procent per kubik av de kostnader som går åt till produktion. På sågverken gäller det 10–12 procent. På Metsä Groups stora cellulosafabrik i Äänekoski ligger personalkostnaderna per kubik på 1,5 procent, enligt Naukkarinen.

– Mekaniska skogsindsutrin är inte en likadan kassako som cellulosafabrikerna, vars råvara är  billig. Vi jobbar med trä som kostar en hel del.  Men inte skulle Metsä Group investerat 150 miljoner i Finland under tre år om det inte skulle röra sig om en lönsam och viktig affär.

Arbetstagarna på UPM:s såg i Jakobstad går i väntans tider

I Jakobstad börjar den andra strejkveckan. Glenn Södergård är vice huvudförtroendeman på UPM:s sågverk på industriområdet Alholmen i Jakobstad.  Han har 30 år bakom sig i sågindustrin.

Precis som under tredagarsstrejken i december har strejken hållit och ingen har ens försökt ta sig på jobb. Så gott som alla arbetstagare inom produktionen är medlemmar i Industrifacket.

De oavlönade talkotimmarna grämer  mest, men Södergård anser också att arbetsgivarens övriga försämringsförslag är ”en precis lika stor katastrof som kiky”. Det gäller bland annat kraven på att tjänsteårstillägget avskaffas, färre söckenhelger med ersättning och kanske framför allt det att arbetsgivarna vill gå åt sjuklönen och den avlönade sjukfrånvaron.

– Alla här har förstått varför vi är i strejk. Hoppas det reder ut sig så snabbt som möjligt. Arbetsgivarna har nog en märklig syn på den här frågan, men vi måste köra det här racet nu till slut, säger Södergård.

Han påminner om att arbetsgivaren inte hade några problem med ta till lockoutvapnet i december.

– Lockout tyder ju på att arbetsgivarna tänker att ju mindre man sågar desto bättre. Lagren  tömdes lite och det pressade upp priset en aning. Nog går det ju att sälja men till vilket pris, det ligger ju nu ganska lågt.

Strejkevakter vid porten till UPM:s sågverk på Alholmen i december. Från vänster Sami Kettula, Kimmo Mikkola, vice huvudförtroendeman Glenn Södergård och huvudförtoendeman Vuokko Piippolainen. FOTO JOHANNES TERVO

Fackavdelningen har ordnat program udner strejkveckorna och försökt se till att medlemmarna får den information som de behöver under pågående stridsåtgärder.

– Vi hade ett infotillfälle där regionombudsman Jari Leppäkangas kom och berättade om förhandlingsläget. Vi tänkte också att vi nu på fredagen skulle samla ihop ett talkogäng och koka korvsoppa. Alla medlemmar är sen välkomna på ”strejksoppa”, säger Södergård.

Södergård har själv inte precis haft precis brist på program under stejken. Det gäller att passa på att göra små renoveringsarbeten hemma, barn ska föras till skolan, hunden rastas. Vardagen går vidare för alla.

När strejken drar ut på tiden känner man naturligtvis också av det i plånboken. Industrifacket höjde strejkbidraget i samband med att strejken inom den mekaniska skogsindustrin förlängdes, men medlemmarna befinner sig ändå i väldigt varieradne situationer.

– Man kan säga att vi går i väntans tider. Får se hur det går i de andra förhandlingsborden, pappers och kemiindustrin. Jag hoppas att man skulle kunna återvända till jobbet nästa vecka.

TEXT SUVI SAJANIEMI OCH JOHANNES WARIS
FOTO MARKKU TISSARINEN OCH JOHANNES TERVO

 

 

 

 

 

En eldsvåda stoppar inte de erfarna trapptillverkarna på Westwood i Nykarleby

Det är pris och trender som styr när det ska köpas trappor. På Westwood i Nykarleby ser man att en erfaren personal står för kvalitet.

HUVUDBILD. Kenneth Nylund har hand om den första CNC-maskinen i hallen. Han började jobba på Westwood år 1987.

Det är inte ljudet av Led Zeppelin-klassikern Stairway to Heaven som möter en i fabrikshallen, om en fullständigt undermålig vits tillåts i sammanhanget. I stället är det ett öronbedövande oljud som möter en.

Westwood tillverkar trappor och varje trappa är skräddarsydd efter kundens önskemål men de sätts ihop av standardkomponenter.

Kaj Strand, har varit med så gott som från första början. Med sina 35 år på jobbet hör han till de erfarnaste, i ett väldigt erfaret gäng, i produktionen. Han håller på med att hyvla räckespinnar, men har tid för en kort pratstund.

– Visst har jobbet förändrats en del efter införandet av CNC-maskiner. Förr var det mer hantverk än idag, säger Strand.

”Det gäller att hålla kroppen i skick om man ska orka med jobbet”, säger Kaj Strand som har jobbat över 30 år i huset.

Nykarlebyföretagets rötter går till 1940-talet och bröderna Westerlunds såg- och snickeri. På trappor har man satsat helhjärtat under namnet Westwood sedan 1970-talet. Ägarna har dock bytts ut med jämna mellanrum.

– Det är närmare 50 000 trappor som lämnat fabriken och väldigt många av dem är fortfarande i användning, säger verkställande direktör Rickard Snellman.

Han är själv rätt ny vid rodret på Westwood och började jobba på företaget 2017 efter flera år i transportbranschen.

– Det är trevligt att ha att göra med en så konkret produkt som trappor, säger Snellmann.

1 2000 TRAPPOR I ÅRET

Företaget har onekligen sett bättre tider. I början av 2000-talet låg den årliga produktionen på drygt 3 000 trappor och antalet anställda räknades i flera dussin. Idag ligger nivån på runt 1 200 trappor i året.

Sedan ett par år tillbaka hör Westwood till Nordens största trappkoncern, med ”syskon” i Sverige och Danmark.  Det ser Snellmann som en trygghet, bland annat eftersom det möjliggör ett större utbud.

–Vi ser med tillförsikt framåt just på grund av att vi är en del av den här gruppen. Även andra bolag i familjen har haft problem med lönsamheten, men går idag ordentligt på plus. Det handlar om människor. Det är viktigt att vi känner kunderna och deras behov, säger Snellmann.

Han anser att det är viktigt med klara mål och en tydlig organisation.

– Jag tror på en öppen informationspolitik. Om människor vet hur det går för oss, vad vi gör och varför, så då är människor mer motiverade på jobbet. Vi är ett så litet gäng att vi rymms alla i kafferummet. Vi har ett gemensamt möte på tisdagar och försöker varje vecka föra en eller två små saker framåt

”Vi har utvidgat Westwood från att vara enbart en tillverkare till att större i utsträckning till att vara en leverantör av trappor”, säger Rickard Snellmann, som jobbat drygt två år som verkställande direktör på Westwood.

TRENDMEDVETNA KUNDER

Resan från det numera väldigt långt digitala ritbordet till färdig trappa går i regel på en vecka. Här styr bygg- och inredningstrender efterfrågan bland kunderna.

–För tio år sedan skulle alla ha bok. Idag är det nästan ingen som ska ha en trappa som byggts av bokträ, säger Snellman. I regel är materialet för trapporna som Westwood säljer furu, björk och ek.

I Finland är furu och björk ungefär lika populära trappmaterial och står tillsammans för 80 procent, följt av den något dyrare eken. Danskarna däremot lär vara stora vänner av trappor i ek.

Bland kunderna finns stora byggfirmor och husfabriker, men också privatkunder främst i de nordiska länderna.

– Det är bra att vi har ett erfaret gäng i produktionen. De problem som uppstår har oftare att göra med materialet än med några tillverkningsfel, säger Snellman.

PERMITTERINGAR

Trapptillverkningen är en konjunkturkänslig bransch och följer i stort läget i byggnadsbranschen. På Westwood har personalen varit permitterad i flera omgångar under hösten.

– Visst är det tungt, men allihop har förståelse för situationen, säger Åsa Jansson som har 16 år bakom sig på företaget.

Jansson säger att det bästa med jobbet är arbetskamraterna och den sammanhållning som utvecklats på jobbet med åren. Gänget känner varandra väl, då det börjar vara ganska länge sen senaste nyanställning.

Åsa Jansson slipar. Hon tycker det att gemenskapen  mellan arbetskamraterna är det bästa med jobbet.

I det så kallade mellanrummet mellan produktionshallen och råvarulagret hittar vi Sten Elenius, där han håller på med att urholka pelare till ett trappräcke. Här sköts det så kallade finliret manuellt.

Elenius har haft hand om arbetarskyddsfrågor på Westwood.

– Ljudmiljön är den största utmaningen för oss. Sen är det naturligtvis trädammet som är ett hot för arbetshälsan. För några allvarligare olyckor på jobbet måst vi gå ganska långt bak i tiden, berättar Elenius.

”Vi kör på med samma gäng och gamla vanor. Det är synd att så få utbildar sig till snickare numera”, säger Sten Elenius. På fritiden satsar Elenius aktivt på landsvägscykling.

På den punkten har man tagit något steg framåt i branschen. För tillfället testar man på Westwood till exempel en specialdammsugare i produktionshallen.

Det är allt som allt tolv personer som jobbar i produktionen på Westwood och så gott som alla i produktionen är medlemmar i Industrifacket. För tillfället finns det inte en förtroendeman på Westwood.

– Det har gått ganska bra med att diskutera med arbetsgivaren och komma med förbättringsförslag, säger Elenius.

Det går åt en hel del strumpbyxor i produktionen på Westwood.

Efter att samtliga delarna i den blivande trappan gått genom ytbehandling och står klara ska de naturligtvis levereras till kunderna för att sedan monteras ihop hos kunden. Företaget har egna montörer på olika håll i landet.

En anställd jobbar i första hand som montör för kunderna i Nykarlebynejden, för att sedan hoppa in i produktionen då han inte har montörsuppdrag.

I väntan på semestern.

Produkterna ska ut omgående och därför tillverkas inte heller trappor på lager. Delarna packas in i så kallade flat pack -lådor för att sedan skickas ut. Det jobbet faller för det mesta på Jan Hägglund och Kaj Virta.

Lunchpaus på förpackningsavdelningen. Här gäller heavy musik och chilisås, intygar Jan Häggblom (t.v) och Kaj Virta.

– Vi går väl åt rätt håll. I alla fall i jämförelse med hur det var under den tidigare ägaren. Man ser kanske ett ljus i ändan av tunneln nu, säger Hägglund. Virta är också försiktigt optimistisk.

– Det blir alltid mer jobb mot vårvintern, säger Virta.

I dagens läge tillverkar Westwood runt 1 200 färdiga trappor i året. Finländarna litar på furu och björk gällande materialet, medan till exempel danskarna ska ha sina trappor i ek.

BRAND

Den 11 december utbröt en brand på Westwood. Enligt jourhavande brandmästare Terence Sam i Nykarleby fick branden sin början i fabrikens värmecentral. Från pannrummet spred sig elden till ytterväggar i byggnaden.

– Vi fick snabbt branden under kontroll och kunde hindra elden från att sprida sig till takkonstruktionerna, säger Sam till Svenska Yle.

Skadorna begränsades till värmecentralen och ingen kom till skada i branden.

– Vi klarade oss den här gången med blotta förskräckelsen. Vi vet fortfarande inte vad som förorsakade branden, säger vd Rickard Snellman.

Själva fastigheten ägs av det österbottniska placeringsföretaget NKL-partners.

– Min uppskattning är att priset för skadorna räknas i några tusenlappar, högst 10 000 euro, säger Snellman.

Branden hade ingen inverkan på produktionen och verksamheten kom igång i vanlig ordning igen efter juluppehållet, intygar Snellman.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

WESTWOOD AB

GRUNDAT 1993

HEMORT Nykarleby

PRODUKTION Trappor

PERSONAL 12 i produktion, 18 totalt

OMSÄTTNING 1,8 miljoner (2019)