TEKIJÄ 20190322 PORVOO Mattias Boström on peliriippuvainen joka toimii vertaistukena muille peliriippuvaisille. Kuva Pekka Elomaa

”Man kan leva utan att spela, men man måste verkligen vilja det” – Mattias Boström vill inte ens gissa hur mycket han förlorat

Mattias Boström tror han kan hjälpa människor som kämpar med sitt spelbe­roende men inte vet vart de ska vända sig för att be om hjälp. Han vet själv hur det kan vara som värst. 

24.4.2019

Borgåbon Mattias Boström, 38, är far till två barn och konstigt nog gift. Det att Bostrom fortfa­rande är gift är konstigt eftersom han spelat sina kort så, att skils­mässan på grund av spelandet var något oundvikligt, en final, som till sist inte blev verklighet.

Boström spelade bort månads­löner och mycket mer innan han stannade upp och såg över sitt liv. Han jobbar till vardags som koordi­nator på produk­tions­linjen på kyldisk- och kylskåps­till­ver­karen Viesmann i Borgå.

Boström håller en mottag­ning med låg tröskel på en hälsocentral i Borgå och drar grupper med fokus på kamratstöd i Lovisa för personer som lider av spelberoende.

– Dessutom träffar jag kunder på hälsocent­ralen i Sibbo och jag jobbar med nättjänsten kokenet.fi, genom vilken jag kan erbjuda erfarenhet och kamratstöd och svara anonymt på nätet.

Tjänsten erbjuder stöd för personer som lider av olika typer av beroenden.

Jag känner till skuld­käns­lorna och skammen såväl som de ekono­miska svårig­he­terna beroendet för med sig. Jag vet hur det känns att vara på botten, men jag vet också att det går att komma upp därifrån.

EN SJUKDOM SOM INTE BOTAS GENOM MEDICIN

Rusmedel föror­sakar förändringar i hjärnans belönings­system vilket i sin tur kan leda till tvångs­mässig använd­ning och utveckling i riktning mot ett beroende. Beroendet kan också vara riktat till någon typ av verksamhet, som att äta eller att spela. Enligt en rapport från Insti­tutet för hälsa och välfärd THL lider 3,3 procent av finlän­darna av spelbe­roende (THL 2015).

Spelbe­roende är ett så kallat funktio­nellt beroende och kan därför inte direkt med konkret kemiska beroenden som t. ex alkohol­be­roende. Skammen, och tvånget att dölja problemet in i det sista, är något de har gemensamt.

”Jag kan erbjuda en kontak­tyta och förstå vad människor går igenom”, säger Mattias Boström FOTO PEKKA ELOMAA

– Det är precis så. Det ju pinsamt att en vuxen människa inte klarar av att sköta sin ekonomi och när skulderna hopar sig blir situa­tionen ännu mer förkastlig i andras ögon, säger Boström.

I dagens läge finns det inga tillåtna mediciner för beroende av penningspel. Depres­sions­me­diciner och naltrexon, som används för medici­ne­ring mot alkoho­lism, har bevis­ligen givit en del positiva resultat.

LT Joonas Majuri har i sin färska doktor­sav­hand­ling vid Åbo univer­sitet studerat ämnet. Hans forsk­nings­re­sultat tyder på att antidepres­siva läkemedel inte märkbart hjälper mot spelberoende.

HUVUDVINSTEN – ATT INTE SPELA

Erfaren­het­sex­perter och proffs har olika roller. För någon som lider av beroende kan steget att träffa någon  som har liknande erfaren­heter kännas kortare. Det kan vara ett viktigt mellansteg.

– Jag kan erbjuda min egen erfarenhet, men det är långt från att jag i mina möten kunde vara en terapeut eller läkare. Jag kan förstå vad de går igenom. En människa kan själv sitta på olika lösningar, men han eller hon märker inte det i en situa­tion där man spelat bort sina sista pengar och vet att nu måste man vinna dem tillbaka.

Vad önskar de som är i kontakt med dig?

– Många av dem vet inte vad de ska vänta sig – de har så många besvi­kelser bakom sig. Det finns inte någon magisk knapp som man kan trycka på och sen blir allt bra. Det handlar om att någon på riktigt vet och kan kontra det man hör. Jag är trots allt ett levande bevis på att man kan stiga upp ur spelträsket.

– Många har varit i kontakt med mig efter att någon anhörig har tvingat dem, och de får nödvän­digtvis inte något ut av samtalet. Det kan jag inte påverka på något sätt. Det  är upp till var och en att bestämma hur öppen man vill vara. Dessutom är många inte redo att sluta spela eftersom de intalar sig att den stora vinsten ligger bakom hörnet. Det är dock väldigt ovanligt att problemet löser sig med hjälp av att vinna en stor pott, säger Boström.

KLARAR INTE AV ATT SÄTTA GRÄNSER

Är människor i kontakt med dig som en sista utväg eller då de börjar märka av att de kanske har problem?

– Det varierar väldigt mycket. Jag har träffat som har insett att de har lite problem med att sköta sin ekonomi, men jag har också träffat dem som befinner sig i det yttersta hörnet med sina själv­mords­tankar. De är ofta vanliga arbetande människor som inte har några större problem med mentala hälsan men också bipolära personer som under sina maniska perioder alltid tror att de kommer att vinna stort. De kör några månader för fullt för att sedan inse att det bara ledde till skulder.

”Det är viktigt att man vågar prata med någon”, säger Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

Vad kan hjälpa i den situa­tionen? Är det frun eller mannen, kamrater, att hitta sig på botten, Jesus, svärmor, vem eller vad?

– Ens närkrets är viktig, och förståelsen av att man inte gör det här för att man är ond, utan för att man helt enkelt inte klarar av att begränsa det. En röd tråd, som i åtmins­tone i teorin uppmuntrar en till att inte spela, kan vara barnen, frun eller mamma. Det är viktigt att man vågar prata med någon för att man ska lätta på trycket.

Många av dem vet inte vad de ska vänta sig – de har så många besvi­kelser bakom sig. Det finns inte någon magisk knapp som man kan trycka på och sen blir allt bra. 

SNABBLÅNSFIRMAN ”HJÄLPER”

En sträng regle­ring av snabblån och ett lagstadgat räntetak på lånen kommer inte precis att hindra problems­pe­lare. Det vikti­gaste är alltid att man har något att spela med.

Enligt Boström är snabblånen, pikavippin, ”världen bästa uppfin­ning” för spelbe­roende. Ingen frågar några överloppsfrågor och du får pengar på en kvart.

Då det var som värst hade Boström gått igenom dotter­bo­lagen till snabblåns­fir­morna, ett lån på 15 000 blev för mycket, men fyra tusen euro infann sig snabbt på det tomma kontot.

– Det är en säker förlust. Först lyfter du ett snabblån, en till efter det, och slutligen lyfter du bara nya lån för att betala bort gamla lån så att inte kredi­tupp­gif­terna ryker.

Spelandet slukar lätt löner, arv, lån från både bank och vänner och famil­je­med­lemmar – och som i Boströms fall – pengarna som han satt åt sidan med tanke på bröllopsresan.

– Jag vågar inte gissa på hur mycket jag förlo­rade längs åren. Jag vet att skulderna har rört sig vid tiotusen­tals euro och omsätt­ningen har varit gigan­tisk. I sluts­kedet rök lönen direkt när den kom och slutet av månaden fick man klara sig på lån, av vilket största delen gick till penningspel.

ETT EGET HELVETE

Mattias Boströms berät­telse är ett typexempel på hur beroendet utvecklas långsamt. I början rörde det sig om en tonåring som spelade bort någon slant på automa­terna, i slutändan fanns förlusten av allt gott och fint i livet.

Där i mellan finns en lång berg- och dalbana mellan vinster och en ond snabblånss­piral. Då det gick bra ”var det trevligt att visa åt donarna att här kammar man in pengar”. Då spellyckan vände var det vikti­gaste uppdraget att gömma breven från indriv­nings­byråerna, så att inte frun hittar dem.

Boström spelade hela tiden.

– Då frun gick i duschen började jag genast spela på nätet. En hundring räckte bra för en dusch, säger han.

Nästa steg är att spelaren märker att kredit­kortet är avstängt, snabblåns­pen­garna använda och långt kvar till lönen.

”När frun gick i duschen började jag genast spela på nätet. En hundring räckte bra för en dusch”, berättar Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

Boström sökte hjälp från en kommunal rusme­delsklinik. Inget resultat. I stället uppnådde motparten ett gott resultat då Boström förlo­rade 30 000 euro på ett år.

Han hade blivit ett proffs på att dölja saker och då hjälpte inte stöddis­kus­sioner inom ramen för ett program vars mål är att avbryta spelandet.

– Våra diskus­sioner var ofta skits­nack eftersom jag sade saker de vill höra och jag fick godkän­nande genom det.

Mot slutet av flera år av spelbe­roende och antidepres­siva mediciner, tänkte han på att hoppa under en långt­ra­dare eller begå ett rån för att få pengar.

Till sist åkte han fast och tvingades sluta ljuga. Frun fick reda på allt, precis allt. Följande dag skulle bli första dagen i hans nya liv.

I dag lever Boström ett vanligt famil­jeliv och han är pappa till två tonåringar.

– Jag väntar på sommaren 2023, då jag betalat bort den sista raten på lånet jag tagit på grund av spels­kulder och jag får bort mina betal­ning­san­märk­ningar. Jag tänker skaffa mig ett helt eget telefo­na­bon­ne­mang och konkur­ren­sut­sätta några försä­krings­bolag. Sånt gör man inte om man har en betalningsanmärkning.

”Jag vet hur det känns att vara på botten, men jag vet också att det går att komma upp därifrån”, säger Mattias Boström. FOTO PEKKA ELOMAA

TEXT JUKKA SUNDHOLM  FOTO PEKKA ELOMAA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

STÖD OCH ERFARNEHTESEXPERTER

Har du eller din anhöriga problem med spelberoende?

KokeNet erbjuder möjlighet till samtal med erfarnehetsexperter

Den hjälpande tjänsten Peluuri drivs av Helsing­fors spelklinik

Gamblers Anony­mous (GA) fungerar enligt  samma princip som Anonyma Alkoho­lister (AA) genom möten