Nina Wessberg: Ont, det gör ont…

En torsdag i mars. Då kommer beskedet. Teknologiindustrin har ensidigt bestämt sig. Våra vägar ska skiljas, meddelar de. Som en våt trasa i ansiktet. En helt vanlig torsdag.

Första känslan är overklig. Facket och arbetsgivarna hör ju ihop! Inget drömförhållande, men visst har vi alltid kommit överens. Godkänt varandras fel och brister.

Grälat ibland, jo, men sedan diskuterat och förhandlat. Och alltid hittat en kompromiss till slut.

Sedan blir jag förbannad. Hur täcks de? Efter alla dessa år. Efter allt som vi upplevt tillsammans!

Så kommer oron. Hur blir det i framtiden? Hur ska vi inom facket ställa om för att klara av medlemmarnas intressebevakning?

När jag tänker efter har beskedet nog legat i luften en tid, kanske i flera år. Och så sveper en våg av fananamma över mig.

Vi ska visst göra vårt allt för att visa att facket är starkare och smartare än vad arbetsgivarna tror!

Besvikelse. Ilska. Oro. Eftertänksamhet. Beslutsamhet.

Många gick igenom hela känslogalleriet när Teknologiindustrins beslut blev ett faktum.

Årtionden av samarbete – borta.

Alla gemensamma projekt för att förbättra arbetslivet och företagens lönsamhet – borta.

Alla arbetsgrupper kring gemensamma frågor – borta.

Förtroendemannasystemet – hur ska det bli det? Den fackliga utbildningen då?

I Finland, ja i hela Norden, har vi byggt upp våra samhällen på stabila organiserade arbetsmarknader, där parterna förhandlar om arbetsvillkoren.

Lika lön för lika jobb. Det kallas för den nordiska modellen och har under årtionden gett oss länder som är trygga. Länder där folk är lyckliga och jämställda.

Vårt Finland, som ute i världen blivit känt för att vi finländare har det här med att förhandla och hitta kompromisser i vårt DNA. Allt detta som resten av världen avundas oss. Det vi varit så stolta över.

Allt riskeras nu i och med utspelet från en av landets främsta arbetsgivarorganisationer, arbetsgivare som steg för steg vill bryta ner facket.

På vilket sätt är det till nytta för landet? Vilken är företagens nytta? Eller arbetarnas?

De svenskspråkiga arbetsplatserna ser jag som de mest sårbara. Om kollektivavtalet inte längre uppnår allmänbindande status blir det heller inte automatiskt översatt till svenska. Och då hittas kollektivavtalet inte längre på Finlex på webben.

Om de svenskspråkiga arbetsgivarna inte inser vikten av att organisera sig i den nya arbetsgivarföreningen, står vi då inför lokala förhandlingar på varje enskild arbetsplats?

Förhandlingar som ska ske på företagets språk. På svenska.

Hur ska resurserna för de förhandlingarna räcka till?

Hur kan vi se till att de svenskspråkiga medlemmarna garanteras samma nivå på förhandlingskompetens som de finskspråkiga?

Hur ska vi garantera att vi klarar av att i framtiden även tolka de svenskspråkiga lokala kollektivavtalen?

Inför varje förhandlingsomgång har facket med sig en hög med förbättringsförslag till förhandlingsbordet. Arbetsgivarna har kompat med att i minst motsvarande drag föreslå försämringar.

Varenda en förbättring i kollektivavtalet har kommit till via krav, inget har arbetsgivaren gett oss av god vilja. Nu står vi åter en gång inför den svåraste avtalsrundan någonsin.

Just nu är frågorna fler än svaren.

En sak är säker. Facket lämnar inte medlemmarna i sticket. Facket förhandlar alltid för sina medlemmar.

Intressebevakning är ett lagspel, ju fler spelare vi har i laget, desto bättre löper spelet. Vi är facket. Tillsammans.

Tillsammans klarar vi det här. Tillsammans är vi starka.

NINA WESSBERG
Organisationsombudsman vid Industrifacket

27.4.2021

Riku Aalto: Industrifacket förhandlar om medlemmarnas arbetsvillkor även i fortsättningen

Teknologiindustrins beslut om att grunda ett nytt förbund för att förhandla om kollektivavtal kommer i praktiken att skrota de allmänbindande kollektivavtalen, anser ordförande Riku Aalto.

26.3.2021

Arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrin rf. kom på torsdagen 25.3 ut med nyheten om att förbundet delar upp sin verksamhet i två separata föreningar. I fortsättningen är det arbetsgivarorganisationen Teknologiateollisuuden työnantajat som förhandlar om rikstäckande kollektivavtal. Inledningsvis består föreningen av tre medlemsföretag.

Föreningens svenskspråkiga namn presenterades inte under pressträffen på torsdagen.

Teknologiindustrin rf. kommer enligt utsago att koncentrera sig på att stöda företag som inte är medlemmar i den nya arbetsgivarföreningen med de företagsvisa avtalsförhandlingarna.

Industrifackets ordförande Riku Aalto tog emot Teknologiindustrins utspel emot med tungt hjärta eftersom det i praktiken innebär att de allmänbindande kollektivavtalen förpassas till historien inom teknologiindustrin.

– Anställningsvillkoren i branschen kommer att försämras. De allmänbindande kollektivavtalen har erbjudit ett skydd också för dem som jobbar i branschen men inte har förhandlingskraft bakom sig, säger Aalto.

Kollektivavtalet mellan Industrifacket och Teknologiindustrin löper ut 30.11.2021.

Aalto tror att Teknologiindustrins drag sist och slutligen handlar om samma sak som Skogsindustrins beslut från i höstas om att inte längre förhandla kollektivt.  tulkitsee, että

– Man har bara slagit in det i ett annat paket, säger Aalto.

FÖRBUNDET FÖRHANDLAR ÄVEN I FORTSÄTTNINGEN

Ordförande Aaltos meddelande till medlemmarna är klar och tydligt.

– Industrifacket förhandlar även i fortsättningen om medlemmarna arbetsvillkor – på riksnivå eller på arbetsplatserna, säger Aalto.

Industrifacket klara mål är att införa förtroendemannasystemet i de nya rikstäckande och företagsvisa avtalen.

Runt 126 400 av medlemmarna i Industrifacket jobbar inom avtalsbranschen. Det handlar om ett brett fält med flera hundra yrkestitlar inom allt från elektronikindustri till förädling av malm.

VI GÅR MOT EN OROLIGARE ARBETSMARKNAD

Teknologiindustrin motiverar sitt beslut med att man vill öka möjligheterna till lokala avtal och genom det öka konkurrenskraften för exportföretagen.

– Det som nu utlovas skulle vara helt möjligt inom ramen för det nuvarande kollektivavtalet, konstaterar Aalto.

Industrifackets ordförandes bedömning är att Teknologiindsutrins modell egentligen kan försämra konkurrenskraften. Samtidigt skakar man om grunderna i det finländska socialförsäkringssystemet.

– Det kommer att bli oroligare på arbetsmarknaden. Genom avtal har vi klarat av att garantera stabilitet och förutsägbarhet på arbetsmarknaden.

Ett slut för de allmänbindande kollektivavtalen i teknologiindustrin innebär också ett slut på den så kallade finländska exportdrivna modellen för avtalen, där man i övriga branscher väntat på att exportindustrin lägger fram modellen för till exempel lönehöjningar.

– Om avtalen gäller på företagsnivå så skapar det inte någon modell för övriga branscher. Då flyger det tankesättet i skräpkorgen, konstaterar Aalto.

Industrifackets styrelse samlas på fredagen 26.3 för att behandla det aktuella läget.

Industrifackets pressmeddelande 25.3

TEXT ANTTI HYVÄRINEN
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

”Hoppas allt snart blir som förr” – På Loval i Lovisa är siktet inställt på hösten

Lovisaföretaget Loval har producerat värmeelement och annan värmeöverföringsteknik i 60 år. Coronapandemin har delvis strypt efterfrågan – men det finns också ljusglimtar.

HUVUDBILD: Det här är ett helt bra jobb, bra folk. Man får jobba långt i egen takt, säger Eemeli Juutilainen som lägger ihop växelvärmare.

16.9.2020

LOVAL OY

GRUNDAT 1960
HEMORT Lovisa
PRODUKTION Elvärmeelement
PERSONAL Drygt 230, i produktion 190
OMSÄTTNING 34,2 miljoner (2020)

Ekonomer och företagsledare har efter sommarledigheterna varannan dag berättat för människorna på tv-sofforna och vid kaffeborden att industrins utsikter inför hösten och slutåret ser oklara, om inte direkt dystra, ut.

Det är ändå inte någon direkt domedagsstämning som möter en på Loval, utan en ganska uppsluppen stämning. Handspritsflaskorna och lapparna med uppmaningar om att hålla distansen skvallrar ändå om ”det nya normala”.

Personalen på Loval har i flera decennier tillverkat elvärmeelement, och olika typer av uppvärmningslösningar som används från allt mellan reservvärmare för jordvärmepumpar vid nordligare breddgrader till kaffekokare och ugnar på restauranger i Centraleuropa.

Problemet är att läget för tillfället kan beskrivas som rätt så tudelat, berättar huvudförtroendeman Enver Tonka och vice huvudförtroendeman Eetu Kiiveri.

Vice Eetu Kiiveri och huvudförtroedeman Enver Tonka representerar de anställda i produktionen på Loval.

Kort och gott kan man säga att till exempel reservvärmepumpar till byggnadsindustrin går bra medan efterfrågan på den typ av produkter som går till restauranger, caféer och barer står däremot så gott som stilla.

–  Tidigare drog vätskevärmarna till de så kallade kaffemaskinerna bra, så vi satte ihop en hel produktionscell för dem. Vi förväntar oss ändå att de ska börja gå åt igen, säger Kiiveri.

– Det är beklagligt att det Coronan slog hårt på i våras, men just nu verkar det som om ledningen kanske ser små strimlor av hopp i framtiden, intygar Tonka.

– Allt beror förstås på hur läget ser ut i Europa i höst. Men det här är ju något som ingen kan veta. Vi lever i ovisshet, men vi hoppas på det bästa säger Kiiveri.

EXPORTFÖRETAG MED FOKUS PÅ EUROPA

Loval är väldigt långt ett exportföretag med Tyskland, Sverige, Schweiz och Storbritannien som största marknadsområde. Runt 80 procent av produktionen går på export.

– Därför  har det stor betydelse hur den här andra vågen ute i Europa sköts, säger Tonka.

Förutom cornapandemin spelar också anant in – då Finland långt stänger ner för semesterfirande i juli, är det snarast augusti och september som folk semestrar ute i Europa.

NYA UTRYMMEN

Lovals ägare sedan mitten av 1990-talet, den svenska koncernen Nibe industrier, har de senaste åren gjort investeringar i miljonklassen i fabriken. Det senaste exemplet är en ny fabrikshall. Byggarbetet inleddes våren 2019 och togs officiellt i bruk i maj, mitt under coronavåren. Prislappen låg på runt fem miljoner, berättar Kiiveri.

De senaste åren har också inneburit flera nyrekryteringar i huset, så det finns nog en grundläggande tro på företaget.

Bland annat lagret och expeditionen finns nu på den så kallade nya sidan och de har gjorts om så att avdelningarna för leveranserna och det som kommer står invid varandra – med kvalitetskontrollen i mitten.

Här arbetar Seija Eerola. Idag är det rätt så lugnt då det är måndag, mot slutet av veckan blir det bråttom, berättar hon.

”Jag skickar våra produkter ut i världen” säger Seija Eerola som jobbat 15 år på Loval. På fredagar är det mest bråttom.

Eerola, liksom hela den övriga personalen var permitterad i en vecka i juli, mitt under semesterperioden.

– Hoppas bara att allt skulle återgå till det vanliga. Hoppas att allt skulle bli som förr, säger hon medan hon packar.

Mari Arola arbetar  i lagret i ett team på tre personer. Anländande komponeneter, leveranser olch kvalitetsgranskning har man nyligen införlivat med varandra.

På den så kallade gamla sidan är Ralf Söderholm en av teamledarna, eller ”etumies”, som det kort och gott heter här. Han jobbar på en av cellerna som tillverkar specialserier.

– Ingen dag är likadan då det ofta handlar om småserier. Vi kan göra upp till tio serier per dag och vi gör mycket för hand här på gamla sidan. Oljevärmare till Wärtsilä, Valmet. Det kan gå fem år före jag ser samma produkt igen, berättar Söderholm.

Arbetskarriärerna har i regel varit långa på Loval. Ralf Söderholm har trivts på sitt yrkeslivs andra arbetsplats i 43 år. ”Jag har två arbetskompisar i mitt team som jobbat längre här”.

Ovissheten gällande coronaviruset och dess verkningar på exporten hänger ändå i luften.

–  Får se om det kommer en till permitteringsvecka här snart, säger Söderholm.

– Det ska man vara glad över att här på fabriken har vi inte haft några som blivit sjuka, säger Tonka.

Förbi går också en av de nyare anställda på fabriksgolvet, Wilhelm Enberg från Mörskom,  arbetar med underhållet.

Tidigare jobbade han på Nestes raffinaderi i Sköldvik, men har nu ett år bakom sig på Loval och trivs bra med de mångsidigare arbetsuppgifterna.

”Vi har fullt upp hela tiden”, säger Wilhelm Enberg som bytte ut oljeraffinaderiet mot ett jobb på Loval för ett år sedan. Vägen till jobbet blev också lite kortare med samma.

– Det jag gillar med att jobba här är att det finns mer utmaningar. På mitt tidigare jobb var det bara att gå efter ritningarna, en lampa lyste och sen gick man dit och fixade problemet. Här måste man känna sig fram och söka fram felet, berättar Enberg.

Personalen på Loval går klädda i  t-skjortor i olika färger. Blå skjorta för arbetsledning, grön för instruktörer och handledare, svart för arbetarna. Nykomlingarnas skjortor är gula.

– Det är fiffigt med färgkodning för att då ser man vem kan vända sig till och fråga om man behöver hjälp. Sen måste man inte slita sina egna kläder, som man gjorde tidigare, säger Kiiveri

– Jag tycker också att de förtroedevalda skulle kunna ha en egen färg eller synas på något annat sätt. Det har ändå anställts ganska många nya på fabriksgolvet här de senaste åren, fortsätter han.

FÖRÄNDRINGAR PÅ VÄG?

Förtroendemännen anser att diskussionsklimatet på arbetsplatsen på det stora hela är bra.

– Inte har vi haft några större problem under min tid och det går bra att prata om frågor som berör personalen. Det som man fortfarande kunde förbättra på är informationsgången på fabriken. Plötsligt kan det komma information om att den och den uppgiften eller personen ska flytta, säger Kiiveri.

Delar till jordvärmepumpar.

En fråga för arbetarskyddet är värmen och temperaturväxlingarna. På den så kallade gamla sidan kan temperaturerna stiga högt på grund av de flera ugnarna, som finns till bland annat för arbeten som förutsätter den vakumlödningsteknik som Loval specialiserat sig i under 2000-talet.

– Det gäller att ta pauser sepciellt på somamren. Sen bjuder arbetsgivaren på mineralvatten.

Natalia Yauhrafava arbetar på den så kallade ”nya sidan”.

Vid årsskiftet kommer också företagets långvariga vd att gå i pension.

– Det innebär kanske några utmaningar då högsta ledningen och förtroendemannaorganisationen byts ut samtidigt, men jag tror att det kommer att gå bra, säger Kiiveri, som på grund av att han får nya arbetsuppgifter på företaget inte längre kan fortsätta som förtroendeman.

–Det har hänt tidigare, för tio år sedan. Då var vi alla nya, men det gick bra så jag är inte orolig, säger Kiiveri.

Men först borde man klara av en global pandemi.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM

CORONAKRISEN Hur är läget för industrin? Industrifackets sektorchefer svarar

Industrifackets sektorchefer Jyrki Virtanen, Toni Laiho, Jyrki Alapartanen och Marko Rosqvist berättar om hur coronakrisen har påverkat fackets avtalsbranscher.

8.4.2020

TEKNOLOGISEKTORN: ”SYSTEMET FLEXAR TILL FÖRMÅN FÖR FÖRETAGEN”

Jyrki Virtanen

– Vårt system med permitteringar är ett gott exempel på hur mycket flexibilitet det finns på arbetsmarknaden, säger sektorchefen för Industrifackets teknologisektor Jyrki Virtanen. Då det inte finns arbete, kan man börja permittera och då slutar också företagen betala ut lön. Trots arbetsgivarens påståenden är inte vårt system inflexibelt.

Krisen som förorsakats av coronaviruset har enligt Virtanen inverkat på så väl små som stora företag, så väl exportföretag som sådana som verkar främst på hemmamarknaden. Den har påverkat samtliga branscher.

– Läget som coronaepidemin orsakat gäller alla. Våra huvudförtroedemän förstår att läget är allvarligt. De har agerat efter det och tagit en del svåra beslut. Vi måste ha fungerande företag även efter den här krisen, men vi måste se till att de anställda klarar sig ekonomiskt i den här situationen.

Inom teknologisektorn jar det ändå kommit nyheter om företag som försökt sko sig på krisen. Man strävar efter vinst och försämringar i arbetsvillkoren.

– Nu för man ”utrensningssamarbetsförhandlingar”, med coronan som svepskäl. De här företagen kommer säkert att få imageproblem och förhoppningsvis reagerar deras kunder.

Virtanen säger att de företag som nu bryter mot reglerna kommer att redas ut efter krisen.

– Förhoppningsvis överväger företagen nu noggrant vad de kommer att göra. Är det nu läge att betala ut dividender eller investera i att trygga företaget verksamhetsmöjligheter i framtiden?

KEMISEKTORN: ”HUVUDET KALLT OCH HJÄRTAT VARMT”

Toni Laiho.

Sektorchefen för kemisektorn vid Industrifacket, Toni Laiho, anser att en del av företagen inom de kemiska branscherna klarar sig hyfsat, men att en del har stått inför stora problem på grund av coronapandemin.

– De företag som koncentrerar sig på kritiska funktioner i samhället, som tillverkarna av vattenkemikalier och energibolagen, klarar sig någorlunda, men också deras läge är betydligt sämre än före coronaepidemin.

– Produktionen rullar på i läkemedelsfabrikerna och i förpackningsindustrin, vars produkter går åt hela tiden. En del företag har gjort om sina produktionsprogram och gått över till exempel till att producera desinfektionsmedel.

– Samtidigt finns det företag som befinner sig i ett förskräckligt läge, till exempel företag som tillverkar konsumtionsvaror, säger Laiho.

De försämrade utsikterna har lett till allt fler samarbetsförhandlingar på bara en kort tid.

– Det är bra att företagen är ute i god tid, men ibland verkar det som om man under de pågående samarbetsförhandlingarna överreagerar och bygger säkringar för säkringar. Det vore bra att inse att de tillfälliga avtal som bygger på arbetsmarknadens krispaket, och vi förhandlat fram för våra avtalsbranscher, möjliggör att man snabbt reagerar på varierande produktionslägen, säger Laiho.

– Jag hoppas att vi kan gå vidare och hålla huvudet kallt men hjärtat varmt, trots ovissheten.

Industrifacket och arbetsgivarorganisationer som Kemiindustrin rf. håller regelbunden kontakt under den pågående krisen.

– Vi kollar varje dag med arbetsgivarna hur det gå i branscherna och funderar på vad vi kan göra för att rädda jobben. Vi är här för att hjälpa så gott det går, säger Laiho.

TRÄVARUSEKTORN: ”I HÖST ÄR LÄGET BÄTTRE”

Jyrki Alapartanen

Flera företag inom trävarusektorn inledde samarbetsförhandlingar i mars på grund av coronakrisen, berättar Jyrki Alapartanen, sektorchef för trävarusektorn vid Industrifacket. I början av april var runt 5 000 arbetstagare varslade om permitteringar – och den siffran växer. Det är för det mesta företag inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen där man nu i snabb takt samarbetsförhandlar.

– Redan i höstas permitterade flera företag och sen påverar också stridsåtgärderna i december-februari.

– Det är klart att det kan finnas några enstaka företag som nu utnyttjar coronaläget och att regelverket tillfälligt förändrats, men jag tycker inte att det rör sig om ett utbrett fenomen. Vi har ändå sagt åt förtroendemännen att gällande uppsägningar krävs det betydligt noggrannare motiveringar än när det gäller permitteringar. Företagen borde hålla sig från att säga upp folk eftersom den här krisen följs av en ny uppgång.

Trots att vintern präglades av stridsåtgärder genomfördes de förhandlingar som inleddes på grund av coronakrisen i saklig ton med arbetsgivarförbunden, enligt Alapartanen. De undantag och tillfälliga förändringar som centralorganisationerna rekommenderade att införs i kollektivavtalen lyckades man avtala om med trävarusektorns arbetsgivare.

Nu hoppas Alapartanen att träföretagen bär sitt ansvar i det här exceptionella läget.

– Från en del företag har det hörts att man flyttar på utbetalningen av dividender medan andra meddelat att de fortsätter som vanligt. Precis som landets regering hoppas vi också att divendutdelningen sköts så att det gynnar företaget, så att man kan undvika onödiga permitteringar och uppsägningar. När sommaren börjar gå över i höst är läget redan förhoppningsvis betydligt bättre.

SPECIALBRANSCHERNAS SEKTOR: ”ALLA BRYR SIG INTE OM TALKOT”

Marko Rosqvist

– Det är uselt att man delar ut dividender, kommenterar sektorchefen för specialbranschernas sektor vid Industrifacket, Marko Rosqvist, den iver med vilken en del företag delat ut dividender mitt under den pågående coronakrisen.

Rosqvist anser att beslutet att dela ut dividender precis efter att arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna kommit överens om att göra det lättare att permittera arbetstagare, för att skydda företagen.

– Det att vi gjorde det lättare att permittera gjordes utgående från att vi nu sitter i samma båt. Tanken var att bonus och dividender läggs på is och alla är med i talkot. I flera företag har man inte alls brytt sig om att göra så. Det här förorsakar ångest eftersom vi står inför en ganska stor kris. Alla ska delta i talkot, säger Rosqvist.

I de 16 så kallade specialbranscherna, där landsbygdsnäringarna är väl representerade, förekommer det en del permitteringar.

Inom jordbruket tampas man också med stora problem på grund av coronakrisen.

– Till exempel bärföretagen fungerar långt tack vare utländsk arbetskraft. Då folk inte släpps in i landet vaknar förstås oron att bären inte plockas. I den här saken har Industrifacket och jordbruksproducenterna krävt åtgärder av statsmakten. Till exempel borde genom arbetslöshetsskyddet borde man få in vissa lättnader så att man kan ersätta utländsk arbetskraft med inhemsk.

Samma problem gäller även för plantskolebranschen, enligt Rosqvist.

– Där funderar man över hur man ska få de plantor som nu är i frysen i jorden. Det skulle vara synd om tvingas kasta dem eftersom att plantera träd är också en klimatgärning.

TEXT JARI ISOKORPI, SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN, PETTERI RAITO

FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

Huvudförtroendeman Peter Sjökvist om teknologiavtalet:”Ett hyfsat avtal”

Ett hyfsat avtal med tanke på läget. Så lyder Peter Sjökvists bedömning av kollektivavtalet för teknologiindustrin, som han som i egenskap av styrelsemedlem i Industrifacket bekantat sig noggrant med – och röstat för.

Huvudbild. Indsutrifackets styrelsemöte 4.1.2020. Från vänster Mikael Kaartoaho, Peter Sjökvist, Petri Sorvali, Lasse Vertanen och Heidi Koivisto.

– 3,3 procent känns som en kompromiss man kan leva med, normala löneförhöjningar med tanke på de ekonomiska utsikterna i Europa, säger Sjökvist.

Industrifackets styrelse valde den 4 januari 2020 efter omröstning att godkänna förhandlingsresultatet. Rösterna föll 22 mot 5.

Till den del kritik framfördes, gällde det enligt Sjökvist stoleken på löneförhöjningarna samt en vilja att Industrifackets fullmäktige skulle ta det slutliga beslut om kollektivavtalet.

År 2020 höjs lönerna med 1,3 procent och 2021 med 1,4 procent. Dessutom höjer arbetsgivaren lönerna efter löneförhöjningarna år 2020 med 0,6 procent. Det rör sig om en företags- eller arbetsplatsspecifik höjning.

Arbetsgivaren delar ut löneförhöjningarna enligt anvisningar från förbunden senast 1.2.2021. Tillsammans blir det 3,3 procent på två år.

Industrifackets styrelsemöte 4.1.2020. Från vänster sektorchefen för teknologisektorn Jyrki Virtanen, ordförande Riku Aalto, 1. vice ordförande Turja Lehtonen och styrelsemedlemmarna Marilla Hokkanen (med ryggen mot kameran) och Mari Tuomaala. I bakgrunden Sari Kettunen och Silja Nieminen.

EGEN ANMÄLAN VID VÅRD AV SJUKT BARN

Det nya kollektivavtalet innehöll också förändringar i det som allmänt kallas ”texterna”. Sjökvist vill lyfta fram speciellt det att man med egen anmälan kan stanna hemma för att sköta om sjuka barn.

– Inte är det många arbetsplatser här i Österbotten som haft det, vad jag vet. Det finns undersökningar som tyder på att det kan gynna företagen ekonomiskt, tvärtom som många företagare tror, säger Sjökvist.

Sjökvist, huvudförtroendeman på Närko i Närpes, har för det mesta hört positiva omdömen om avtalet av arbetskompisarna.

– Folk är nöjda över att kikytimmarna försvinner. Det att vi fick till stånd ett hyfsat avtal mellan parterna utan riksförlikningsmannen tyder på att det går att samarbeta efter några aningen kärvare år.

Sjökvist medger att han hör till gruppen som vill att man i Finland ser över systemet med riksförlikningsmannen och i stället tar steg i riktning mot ett ”medlingsinstitut” av svensk modell.

Liknande tankar har presenterats av ordförande för centralorganisationerna, både av FFC och tjänstemannacentralen STTK.

NYTT FÖRSÖK MED ARBETSTIDEN

Förbunden kom också överens om att inleda ett försök gällande arbetstiden som berör arbete i dagsskifte och i två skift. Målet med försöket är att utveckla lösningar som stöder företagens produktivitet och konkurrenskraft, samtidigt som man tar de anställdas personliga behov gällande arbetstiden i beaktan.

I fall innehållet i det lokala avtalet avviker från kollektivavtalets skrivelser om arbetstiden, måste förbundens arbetsgrupp för arbetstidsfrågor ta ställning till arrangemanget innan det tas i bruk. Försöket kan fortsätta fram till slutet av år 2023.

I kvällstidningarna har avtalets skrivelser om försöket med arbetstiden tolkats som ett sätt att få ut mer arbete och täcka för de ”förlorade kikytimmarna”.

– Där finns ett lås i och med att försöket ska godkännas av förbundet, säger Sjökvist.

Sjökvist tror också att man på båda sidorna om Östersjön håller ett öga på hurdana avtal det görs hos grannen. I Sverige börjar avtalsrörelsen nu efter årsskiftet komma igång på allvar.

Förhandlingarna fortsätter fortfarande band anant inom den mekaniska skogsindustrin. FOTO JOHANNES TERVO
Förhandlingarna fortsätter fortfarande band annat inom den mekaniska skogsindustrin. FOTO JOHANNES TERVO

DET BLEV EN KOMPROMISS

Enligt Industrifackets ordförande Riku Aalto var den viktigaste målsättningen för förhandlignarna att bli av med förlängningen av den årliga arbetetiden med 24 timmar, som kom med konkurrenskraftsavtalet.

– Vi hade som mål att bli av med kiky-talkotimmarna. Bland våra medlemmar har man upplevt dem som orättvisa och en svår sak, så det är bra att vi nu blev av med dem, sade Aalto.

– Nivån på löneförhöjningen blev nästa en procentenhet högre än i det andra medlingsbudet som riksförlikningsmannen presenterade innan jul. Medräknat inflation innebär det att medlemmarnas köpkraft förbättras något under de följande två åren.  Det kan man säga att är en skälig kompromiss.

Aalto anser också att det är viktigt att det nu finns ett avtal som öppnar spelet med tanke på andra branscher.

– Det har varit  utdragna och delvis också svåra förhandlingar. Vår förhoppning är att vi nu kommer vidare, sade Aalto.

Förhandlingarna om kollektivavtal  för avtalsbranscher i kemisektorn och trävarusektorn inom Industrifackets branscher håller fortfarande på. Även i de här förhandlingarna är det de oavlönade ”kikytimmarna” som sedan inledandet av förhandlignarna varit den största stötestenen.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA