Nu gäller det – 4 förtroendemän inom industrin berättar vad som gäller inför höstens förhandlingar

Det är i ett förändrat läge Industrifacket den här gången inleder kollektivavtalsförhandlingarna. Skogsindustrins och Teknologiindustrins beslut att kasta om avtalssystemet kommer att lägga sin prägel på avtalsrörelsen. Hur tänker förtroendemän i olika branscher inför hösten?

17.8.2021

Huvudbild. En bastuugn blir till på Harvias fabrik i Muurame. Arkivbild. FOTO HARRI NURMINEN.

ANNA ANDERSSON

Kalevala Koru Oy

Helsingfors

Ädelmetallbranschen

 

”Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen när det gäller löneförhöjningar”, säger huvudförtroendeman Anna Andersson. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”SKRATTRETANDE SNACK FRÅN ARBETSGIVARHÅLL”

”Det hörs skrattretande snack från arbetsgivarsidan. Man gnäller i medierna om arbetskraftsbrist men samtidigt vill man inte betala en lön man kan leva på till yrkesskickliga arbetare.

Visst är det ett minst sagt intressant experiment vissa arbetsgivarförbund nu gått in för. Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus.

Inom kemiindustrin, dit också ädelmetallbranschen hör, är läget ändå som tur tills vidare sådant att arbetsgivarna vill förhandla om riksomfattande och allmänbindande kollektivavtal för branschen.

Det är skamligt att de som under coronapandemin talat om ett gemensamt talko nu i stället ställer till med en sådan här cirkus

Gällande löneförhöjningarna är det viktigaste att lönepåslaget tryggar köpkraften – och gärna lite till på det. Vi har en för lång historia av att gå på ”nollan” eller till och med på minuslinjen.

Lönen räcker helt enkelt inte till i huvudstadsregionen. Tidigare gjordes det löneuppgörelser som innehöll någon form av Helsingforstillägg. Priset på boende i huvudstadsregionen ligger på en hutlös nivå och stiger hela tiden.

Jag har en förhoppning om att vi i Finland skulle kunna återgå till en förhandlingskultur där man på riktigt kan förhandla och där inte den starkare bara använder sig av sin direktionsrätt. Vi har tidigare haft ett fungerande förhandlingssystem. Vi kan gå tillbaka till det i stället för hela vägen till 1800-talet, som det nu ser u att gå.”

TUOMAS JAKOVESI

K. Hartwall Oy Ab

Sibbo

Teknologiindustrin

 

”Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal”, säger huvudförtroendeman Tuomas Jakovesi, här  fotograferad vid Folkets Hus i Hammars i Borgå. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”VIKTIGT ATT TRYGGA FÖRTROENDEMANNENS STÄLLNING”

”Arbetsgivarförbundens påhitt orsakar nog en del gråa hår. Vi får se om den här snöbollen som Skogsindustrin rf. genom sitt beslut satte i rullning sprider sig ytterligare.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas i avtalet. Det ska man absolut inte tumma på. Det brukar gå så att om man ger lillfingret dras hela handen av.

I höstens förhandlingar är det ytterst viktigt att se till att förtroendemännens ställning och hela förtroendemannaorganisationen tryggas

Det har blivit tydligt att alla inte riktigt har på det klara vad det egentligen innebär om vi inte längre skulle ha ett allmänbindande kollektivavtal. Där har också vi förtroendevalda en del att göra genom att berätta om det på arbetsplatsen.

För vår egen arbetsplats del är jag inte så orolig. Vi har massor med arbete nu och takten ökar hela tiden. Någon coronakris kan man inte tala om för vår del.

Arbetsgivaren är ett familjeföretag och de har sagt att de gärna fortsätter med det nuvarande avtalssystemet. Inte vill de lägga resurser på att börja förhandla med de anställda en och en.”

STEFAN SJÖLUND

Oy Nautor Ab

Jakobstad/Pedersöre

Båtbyggnadsindustrin

 

”Båtbyggnadsindustrins kollektivavtal hör inte till de första som löper ut, utan det dröjer till våren. Det är så vi vill ha det eftersom vi är en så pass liten bransch, säger huvudförtroendeman Stefan Sjölund. FOTO JOHANNES TERVO

”HÖSTEN KAN BLI SVÅR”

”Jag sitter i kollektivavtalsdelegationen för branschen och vi har samlats till möte en gång över nätet. Det kan nog hända att hösten kommer att bli svår. Det var ju inte lätt senast heller och speciellt inte då det förhandlades om konkurrenskraftsavtalet eller ”kiky”.

Båtbyggnadsbranschens kollektivavtal hör inte till de första som löper ut, utan det dröjer till våren. Det är så vi vill ha det eftersom vi är en så pass liten bransch. De lägsta löneklasserna enligt avtalet ligger på en för låg nivå.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden

Vi har haft bra med jobb och levererat 12-13 båtar i år före semestern. Ifjol gick det också riktigt bra. I nuläget jobbar det 240 anställda i produktion på Nautor och runt 120 genom underleverantörer och bemanningsföretag.

Tanken med hyresarbetskraft är ju att det ska tas in när det finns ett behov under de så kallade topparna – inte hela tiden. Det är något som kanske borde föras fram mer i förhandlingarna, då det är frågan om något som gäller de flesta avtalsbranscher.”

JUKKA RÖNTYNEN

Nordkalk Oy Ab

Gruvbranschen

Byggnadsindustrin

Pargas

 

”Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare”, säger huvudförtroendeman Jukka Röntynen. FOTO PATRIK LINDSTRÖM

”KOLLEKTIVAVTAL GARANTERAR ARBETSFREDEN”

”Kollektivavtalen garanterar arbetsfreden, så det gynnar också arbetsgivarna. Så tänker jag. Löneförhöjningar är en sak. Vi har inte här i Pargas brukat hojta om hur många procent vi minst ska ha.

Jag skulle säga att vi är realistiska. I stället har vi fört fram vikten av skiftes-, miljö- och gruvtillägg och det är viktigt den här gången också. Det har gjorts nivåhöjningar, men de brukar släpa efter en aning.

Vi har tidigare förhandlat lokalt om många frågor men visst måste man i ärlighetens namn säga att det också blir hela tiden svårare och svårare.

Jag skulle säga att vi är realistiska

För vår egen del återstår det också att se vad ägarbytet innebär då en brittisk gruvmineralkoncern gått in för att köpa Nordkalk. I det här skedet märks det inte av på något sätt. Det är ganska lugnt efter semestersäsongen.

Det som också är viktigt är att se till att arbetarskyddsfrågor inte bara är tomt prat. Hos oss har man gjort framsteg och arbetsgivaren har bundit sig till arbetet. På det stora hela verkar det som om man nu på många sätt lägger säkerheten i första rummet medan det tidigare endast var produktionen som gällde.”

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO PATRIK LINDSTRÖM OCH JOHANNES TERVO

Riku Aalto: ”Inget avtal om inte vi kräver att få ett”

”Vi har tillräckligt med tid för att förbereda oss inför följande kollektivavtalsförhandlingar, trots att förhandlingspositionen har förändrats”, kommeterar ordförande Riku Aalto Skogsindustrins utspel. 

11.11.2020

Industrifackets ordförande Riku Aalto anser att arbetsgivarorganisationen Skogsindustrin rf:s beslut att inte längre förhandla om kollektivavtal innebär ett slut för den exportdrivna modellen för arbetsmarknaden i Finland.

– Exportsektorns gemensamma syn på kostnadsnivån och lönepåslagen har varit nog för att styra även de andra förbundens förhandlingar. Skogsindustrins beslut skapar ett så stort hål att botten faller ur den exportdrivna modellen, säger Aalto.

Aalto anser att stabiliteten på arbetsmarknaden lider av beslutet.

– Det blir svårare att koordinera helheten. Centralorganisationernas mandat försvagas också, och till exempel statsmaktens förutsättningar för att stöda avtalen genom beskattning försämras.

– Intressant i det här upplägget är det att möjligheterna till den typ av flexibilitet som arbetsgivarna önskat är betydligt mindre än när det kommer till avtal som förbunden förhandlar fram, säger Aalto.

Framför oss kan vi se en tid som präglas av en instabil arbetsmarknad. Enligt Aalto kan det leda till att längden på avtalsperioderna varierar väldigt mycket mellan branscher och företag.

– Skogsindustrins beslut innebär att arbetsvillkoren i branschen hela tiden är öppna för förhandling. Om företaget hela tiden befinner sig i en situation där förhandlingar pågår, då är stabiliteten och förutsägbarheten i branschen hotad. I ett sådant läge finns det inte längre någon ”allmän linje”, som man följer i förhandlingarna.

– Man går ju egentligen över till en princip om att man hela tiden ska förhandla om arbetsvillkoren.

ARBETGIVARNA VILL BESTÄMMA

Vad är det då arbetsgivarna vill med att föra över förhandlingarna till företags- och arbetsplatsnivå? Aalto ger sitt svar utan att blinka.

– Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningvillkoren. Det betyder innebär diktat, inte förhandlingar.

Enligt Aalto blev arbetsgivarnas avsikter tydliga redan under den föregående avtalsrörelsen.

– Arbetsgivarna inledde förhandlingarna med krav på att skruva ner inkomstnivån för arbetstagarna med 20 procent. Vi klarade av att förhindra det, men högst antagligen har det här också att göra med viljan att köra ner förtroendemannasystemet och därmed försvaga fackets ställning.

Arbetsgivarna har som mål att öka arbetsgivarens direktionsrätt, det vill säga rätten att bestämma om anställningsvillkoren.

– Om någon nu tror att skogsindustrikoncernernas följande erbjudande kommer att vara bättre än senast ur arbetstagarnas synvinkel, så har de fel. De menade allvar sist och det gör de nu också.

Aalto uppmuntrar nu arbetstagare och förtroendevalda att hålla koll på vilken typ av förändringar arbetsgivarna vill införa i arbetslivet.

– Arbetsgivarna kommer aldrig att erbjuda ett kollektivavtal om inte vi vill ha ett sådant – och kräver att få det. Därför måste vi samarbeta. Vi behöver en hög organiseringsgrad och ett nätverk av förtroendemän ute på arbetsplatserna.

TILLRÄCKLIGT MED TID FÖR FÖRBEREDELSER

Kollektivavtalet för den mekaniska skogsindustrin gäller fram till slutet av 2021. Bioindustrins kollektivavtal löper ut i slutet av februari 2022.

– Om man ska hitta något positivt i det hela så är det att Skogsindustrins meddelade om beslutet nu och inte om ett år. Om det hade gått så skulle vi ha fullt upp genast, men nu har vi tid att förbereda oss.

– Vi gör de förberedelser som krävs, både juridiskt och organisatoriskt. Vi bestämmer hur vi ska gå till väga och ser till att det finns tillräckligt med resurser där de behövs. Framför allt förstärker vi vårt samarbete med medlemmarna och de förtroendevalda och utbildar dem för kommande förhandlingar. Samarbetet med Pappersförbundet och Fackförbundet Pro utgör ett viktigt element i det hela.

– Vårt mål är att få till stånd så bra kollektivavtal som möjligt för våra medlemmar även i fortsättningen. Vi stöder, hjälper och erbjuder vår kunskap till stöd ute på arbetsplatserna.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS ILLUSTRATION EMILIE UGGLA

Industrifackets förhandlingar nu i mål – Riku Aalto: Industrifacket går starkare ur förhandlingarna

”Vi kunde ha uppnått samma resultat i höstas, men arbetsgivarna ville ha konflikt”, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto. Han anser att Industrifackets första gemensamma avtalsrörelse ändå ledde fram till ett slutresultat som var lyckat för arbetstagarnas del. 

29.4.2020

Varje avtalsrörelse är svår på sitt eget sätt, enligt Aalto. Den här gången utgjordes stötestenen av de oavlönade extra 24 arbetstimmarna som infördes i samband med konkurrenskraftsavtalet (kiky).

– Arbetsgivarna visste mycket väl att kikytimmarna ska bort. Vi berättade om det för arbetsgivarna Teknologiindustrin, redan då vi skrev under det tidigare kollektivavtalet. För administrationen berättades det undertecknade protokollet gäller för tre år och sen ska den bort. Det höll vi fast vid.

Teknologisektorns kollektivavtalsdelegation samlades 9.10.2019. Industrifackets ordförande Riku Aalto ledde ordet. Sektorchefen för teknologisektorn Jyrki Virtanen med ryggen mot kameran.
Teknologiasektorns sektordirektion samlades på morgonen 8.11.2019. Riku Aalto berättade om läget i förhandlignarna. De första stridsåtgärderna skulle strax inledas.

– Arbetsgivarna utgick från att det är något av en hederssak för dem att hålla fast vid kiky. De andra arbetsgivarförbundens stöd till Teknologiindustrin gjorde det svårare att nå en överenskommelse.

– Tidigare har ett avtalslöst läge inom exportindustrin betytt att man förhandlingstakten tilltar, men den här gången gick det inte så. Arbetsgivarna hade förberett sig på att medvetet ta en risk och att det skulle uppstå störningar på arbetsmarknaden. Det var deras taktik, säger Aalto.

ARBETSGIVARNAS LINJE EN ÖVERRASKNING

Enligt Aalto skulle avtalen gott och väl ha kunnat stå klara redan i höstas.

– Vi erbjöd Teknologiindustrin möjligheten att förhandla om de s.k. kikytimmarna exportförbunden emellan. Vi försökte få undan ett problem så att vi skulle ha kommit vidare i förhandlingarna. Teknologiindustrin tackade nej och meddelade att de inte kommer att göra någon som helst centrala lösningar. De ville inte ens börja förhandla, säger Aalto.

– Om arbetsgivarna nappat på vårt förslag och velat lösa det här på ett förnuftigt sätt, skulle vi ha haft kollektivavtalen färdiga redan i höstas. Arbetsgivarnas konfliktsökande attityd ledde till att vi fick avtalen klara på det här årets sida.

Industrifackets styrelse samlades 4.1.2020. Från vänster Petri Sorvali, Lasse Vertanen och Heidi Koivisto.

– Jag tycker det är beskrivande att genast efter nyåret då det protokollet inte längre var i kraft så kom vi snabbt fram till ett förhandlingsresultat. Det gav helt enkelt arbetsgivarna friheten för arbetsgivarna. Det var ett svepskäl dem. De skulle mycket väl ha kunnat komma fram till samma slutsats redan i augusti.

Arbetsgivarnas hårda taktik kom som en överraskning för Industrifacket.

–Vi var inte förberedda på att arbetsgivarsidan var så förberedd på våra stridsgärder. Vi levde i den gamla tron om att arbetsgivarna vill undvika strejk, eftersom det får så konsekvenser. Samtidigt trodde vi att vårt rykte som en pålitlig avtalspartner skulle föra förhandlingarna framåt. Så gick det inte.

– Min bedömning är att arbetsgivarna ville testa oss och samtidigt göra läget svårt för regeringen i landet, säger Aalto.

CORONAEPIDEMIN FÖR MED SIG STORA FÖRÄNDRINGAR

Industrifacket förhandlar om sammanlagt 35 kollektivavtal med 17 arbetsgivarförbund. Aalto anser att Industrifacket uppnådde de viktigaste målen under förhandlingarna på förbundsnivå.

– Vi lyckades få bort kikytimmarna. Talkot är över. I stället fick vi olika lösningar som gäller arbetstiden. Vi klarade av att göra dem så att de olika branscherna togs beaktades. I vissa avtal slopades kiky utan att att man införde några ersättande skrivelser. På det sättet lyckades vi väl.

– Den andra målsättningen var en löneuppgörelse som höjer medlemmarnas realinkomster. Till exempel har Finlands Bank påpekat att löneförhöjningar på 3,3 procent på runt två år kommer att förbättra medlemmarnas köpkraft utan att företagens konkurrenskraft lider. Situationen har naturligtvis förändrats i och med coronaepidemin. Vad kommer det att leda till? Det kan nog ingen säga i det här skedet.

– Dessutom fick vi in nya skrivelser om sociala förordningar i avtalen och så lyckades vi med att förstärka de förtroendevaldas position. I flera kollektivavtal finns nu en punkt om att hyresarbetskraft beaktas då man bestämmer den tid som förtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige får använda till uppdraget.

Specialbranscherna 17.1.2020.Petri Nurmi (mediie- och tryckeribranschen), i bakgrunden Tuija Pircklén (Grafinet), Sirkka-Liisa Ojala (trädgårdsbranschen), Jussi Nyman, Tanja Levaniemi (textilvårdsbranschen), Juha Krankkala (medie- och tryckeribranschen).
Sektordirektionen för specialbrancherna 5.2.2020. Eveliina Koivisto representerar utdelarna och Tanja Levaniemi textilvårdsbranschen.

NÅGOT ATT FUNDERA ÖVER

Kollektivavtalsförhandlingarna förde också med sig erfarenheter och insikter som bygger grunden för framtida förhandlingar. Samtidigt finns det också en del att se över och bättra på.

– En sak som jag blivit och fundera på är ordningen på förhandlingarna. Från första början har vi strävat efter att avtalen skulle löpa ut rätt så tätt intill varandra, men spridningen är fortfarande den samma som innan förhandlingsomgången.

– Vi kanske inte riktigt insåg, att om avtalsperioderna är olika långa mellan branscherna innebär det att löneförhöjningarna trots samma procentuella höjning blir olika stora. Vi måste nu överväga en hurdan förhandlingsordning för avtalsbranscherna fungerar bäst ur förbundets och medlemmarna synvinkel.

Den här gången låg de största stötestenarna i avtalsrörelsen i förhandlingarna om trävarusektorns kollektivavtal. Kollektivavtalsdelegationen för den mekaniska skogsindustrin samlades i Helsinfors 13.2.2020 under pågående stridsågärder.

En annan fråga är hur man inom förbundet förhåller sig till den brokiga skara avtalsbranscher som är representerade i Industrifacket.

– Avtalsbranscherna är inte identiska. Genom årtionden har de alla utvecklat en egen förhandlingskultur där arbetsgivarna också naturligtvis utgör en del av pusslet. Vi kan inte fullt ut göra alla förhandlings- och kommunikationsprocesser enhetliga – och dessutom kan vi inte ensamma fatta beslut om det. Frågan är om vi som organisation kan godkänna att de här sakerna inte går på samma sätt överallt.

– De blir nödvändigtvis inte lätt, men vår förmåga att delta i den diskussionen är bättre idag. Stridsåtgärderna ökade känslan av samhörighet och förbättrade samarbetet mellan sektorerna. Samtidigt har förståelsen för grundegenskaperna, men också särdragen i våra branscher utvecklats.

Öppenhet är något Aalto anser att ska funderas över noggrant.

– Öppenhet är en viktig princip. I praktiken fick vi igen erfara hur publicerandet av målsättningar för förhandlingarna på bägge sidor leder till att det kör fast vid förhandlingsborden. Parterna håller hårt fast vid sina ståndpunkter då de inte vill att det utåt ska se ut som om man tvingas backa.

– Det här är en diskussion som vi måste föra, den om hur ska vi gå vidare. Är det här spelet i offentligheten viktigare än själva saken?

Enligt Aalto kommer man att gå igenom en utvärdering av kollektivavtalsförhandlingarna som helhet. Diskussionen kommer att gälla alla nivåer av organisationen.

– Vårt mål är att vi ska bli bättre på vårt sätt att göra saker och att vi blir bättre på att beakta olika synvinklar jämfört med den senaste avtalsrörelsen.

Industrifackets styrelse samlas till ett extra insatt möte den 22 februari. Knuten börjar lösas upp?

DET BÖRJAR PÅ NYTT OM ETT ÅR

Ungefär om ett år kommer Industrifacket att vända sig till fackavdelningarna och be om initiativ för för de nya kollektivavtalen. Utgående från dem kommer förbundsstyrelsen att fastställa målsättningarna i juni 2021. Efter det sparkar förhandlingarna igång igen. Strukturen kommer för Industrifackets del att vara den samma som senast.

Aalto vill se att de nya avtalen blir till vid förhandlingsbordet.

– Det var vårt mål också under den här avtalsrörelsen, men arbetsgivarna ville testa oss. Vi fick veta att vi har ett stort stöd på fältet. Medlemmarna visade var styrkan finns. Utan dem skulle vi inte ha de här avtalen. Medlemmarna ska ha ett stort tack för det. det är för medlemmarna som en strejk blir tyngst. Den här gången slog det hårdast mot medlemmarna inom den mekaniska skogsindustrin.

– Våra stridsåtgärder lyckades nästan till hundra procent. Inför följande förhandlingar betyder det att vårt maskineri har, också i det här hänseendet, genom erfarenheten samlat kunskap och blivit starkare.

– Jag hoppas att arbetsgivarna väljer förhandlingens väg som taktik inför följande omgång. Det är ett bättre alternativ än stridsåtgärderna. Samtidigt måste vi komma ihåg att medlemmarna förväntar sig att vi kan sköta förhandlingarna på ett fiffigt sätt. Det har de rätt att förvänta sig. Därför är vi här, säger Aalto.

”Riksförlikningsmannens kontor blev bekant”

– Då arbetsgivarsidan inte är villig att förhandla på allvar, var vi tvungna att ta våra fula mappar och gå till riksförlikningsmannen.

– Det var en exceptionell situation. I regel går man till riksförlikningsmannens kontor för att öppna en viss specifik knut. Den här gången tvingades hon överväga huruvida hon börjar arbeta fram hela kollektivavtal för oss eller om hon ser över hurdana ärenden som hon kan ta till förlikning, berättar Industrifackets ordförande Riku Aalto om de senaste förhandlingarna.

Först i tur av Industrifackets branscher hos riksförlikningsmannen var teknologiindustrin. I början var läget låst, enligt Aalto. Processen började dra ut på tiden. Riksförlikningsman Vuokko Piekkala gav ett medlingsbud som både arbetsgivarna och Industrifacket förkastade.

– Visst kan man dra den slutsatsen att hon gav medlingsbudet med den avsikten att det inte går igenom. Riksförlikningsmannens uppgift är att försöka hitta de gränser inom vilka man kan ggöra medlingsbud. Det måste man förstå i den här processen.

– Ju längre processen pågick, desto bättre förstod riksförlikningsmannen de olika problemen som gäller våra avtal.

Inom teknologi- och kemisektorerna fick man till stånd ett förhandlingsresultat utan ett medlingsbud. För trävarusektorns del kom lösningen till genom att godkänna medlingsbudet. Inom specialbranschernas sektor nådde man avtalen genom förhandlingar mellan förbunden.

– Förhandling är alltid bättre än förlikning. då man går till förlikningsmannen så betyder det att parterna misslyckats i förhandlingarna. Då har man själv inte nycklarna i handen utan det är förlikningsmannen som sitter på dem.

Aalto tror att förhandlingsprocessen även lett till att riksförlikningsmannen lärt sig mycket nytt.

– Det att hon spikade fast ett stöd för den som öppnar spelet, löneledaren, var ur vår synvinkel på ett sätt en bra sak. Samtidigt band det också fast läget i vissa frågor för våra andra avtalsbranscher. Det gr det inte lätt att komma fram till ett medlingsbud.

– Kanske lärde hon sig att det lönar sig att överväga hur man på förhand slår fast olika linjer i förhållande till det rörelseutrymme man behöver i själva förlikningsprocessen.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

 

Avtalsrörelsen inne på slutrakan – 98 % av Industrifackets medlemmar har ett nytt kollektivavtal

De flesta av Industrifackets avtalsbranscher har fått nya kollektivavtal. Vägen till de flesta av dem gick enbart via förhandlingsbordet. I skrivande stund har 98 procent av Industrifackets medlemmar ett nytt avtal. 

Förhandlingsomgången som inleddes i augusti ifjol börjar snart vara framme vid mållinjen. Samtliga kollektivavtal inom teknologisektorn står klara, medan finns ett öppet avtal i både trävarusektorn och specialbranschernas sektor. Avtalsläget inom Industrifacket uppdateras på förbundets webbsidor. 

De 24 oavlönade talkotimmar som infördes som en del av konkurrenskraftsavtalet (kiky) har slopats oberoende om timmarna figurerade i själva avtalstexten eller i ett eget protokoll. Löneförhöjningarna genomförs i enlighet med den allmänna linjen och köpkraften hos medlemmarna tryggas. Även gällande flera skrivelser i avtalen fick man igenom några framsteg. Samtidigt var man tvungen att ge efter på andra punkter.

De flesta avtalen blev till vid förhandlingsbordet. Tyngst var det i förhandlingarna om ett avtal för den mekaniska skogsindustrin. Där rodde man hem ett avtal först efter fyra veckor av strejk.

Den största orsaken bakom att förhandlingarna gick trögt var arbetsmarknadens soloåkare Skogsindustrin rf. vars förhandlingslinje präglades av en hård linje med avsikt att gå åt arbetsvillkoren samt ovilja att förhandla på riktigt.

”ETT OAVGJORT RESULTAT EFTER HÅRD KAMP”

Förtroendemännen inom den mekaniska skogsindustrin och snickeribranschen samlades den 27 februari i Helsingfors till ett infotillfälle för att i detalj gå igenom vad de nya avtalen verkligen innehåller och hur och på vilket sätt vägen fram till avtal stakats fram.

– Jag fick känslan av att arbetsgivarnas pressade på hårt och vi var kanske inte riktigt förberedda på det. Inte är det här en seger. Jag skulle säga att vi fick till stånd ett oavgjort resultat efter en hård kamp, sa Juha Kontinen, huvudförtroendeman vid Stora Ensos såg i Honkalahti, efter infotillfället.

Mikko Heino som är huvudförtroendeman på Askos soffabrik Insofa i Lahtis, anser att de svåraste avtalspunkterna ur arbetstagarnas synvinkel är nedskärningen i tjänsteårstilläggen samt det att arbetsgivaren får rätten att spjälka upp arbetstagarnas semester. Han ser också ljusglimtar i avtalet.

– Hos oss genomfördes ”kiky” så att tre ”pekkasdagar” föll bort. Genom det här avtalet fick vi dem tillbaka, säger Heino.

Vuokko Piippolainen, huvudförtroendeman på UPM Alholmens såg i Jakobstad, säger rakt ut att det är svårt att hitta något gott i det nya avtalet. Hon är ändå nöjd över att förbundet ordnat ett infotillfälle för att öppna upp det nya avtalet för förtroedemännen.

– Det är bra att sakerna sägs som de verkligen är. Nu ska vi ta lärdom av det. Inför följande avtalsförhandlingar måste vi ha verktygen i skick, oberoende hur Skogsindustrin rf uppför sig, säger Piippolainen.

ARBETSGIVARNAS ATITYD FÖRUNDRAR

Huvudfötroendeman Kimmo Natunen på UPM Plywood i Nyslott ser både goda och dåliga element i avtalet.

– Nedskärningen av tjänsteårstillägget behandlar arbetstagare ojämlikt. Samtidigt betalar vi ett pris  för att arbetsgivaren fick möjligheten att införa nya arrangemang för arbetstiden. Det återstår att se om och hur man tar i bruk dem på arbetsplatserna.

– Med tanke på omständigheterna är helheten sådan att man leva med avtalet. Vi måste komma ihåg att löneförhöjningarna följer den allmänna linjen och det oavlönade talkoarbetet försvinner.

Natunen har funderat en hel del över arbetsgivarnas attityd under förhandlingarna.

– Det som förundrar mig är den signal som Skogsindustrin rf. verkar vilja förmedla till de anställda i förbundets medlemsföretag. Då det hela tiden finns ett behov av arbetskraft i mekaniska skogsindustrin, så kan man säga att det inte är en speciellt lockande signal.

TEXT PETTERI RAITO

Huvudförtroendeman Ronny Norrgård om kemiavtalet: ”Förtroendemännen måste få information om ändringarna som gäller arbetstiden”

Jag var glad och lättad, trots att febertermometern visade 39 grader, säger Ronny Norrgård, styrelsemedlem i Industrifacket och huvudförtroendeman på slipmaterialstillverkaren Mirka om att Industrifackets kemisektor nu har nått avtal. 

Bild. Styrelsemedlemmarna Ronny Norrgård, Mikael Kaartoaho och Peter Sjökvist på Industrifackets styrelsemöte i Helsingfors 6.2.2020

– Det viktigaste är att vi blev av med kikytimmarna, och sen kan man ju vara glad över att vi fick en löneförhöjning, summerar Norrgård de avtal för tre avtalsbranscher inom Industrifackets kemisektor, som fackets styrelse godkände torsdagen 6.2.

Det rör sig om avtalen för olje-, naturgas- och petrokemisk industri, plastproduktindustri och kemisk basindustri och kemisk produktindustri.

Avtalet innebär att de utlysta strejkerna i de här branscherna ställdes in liksom också övertidsförbudet. Stridsåtgärderna ställdes in även i gummindustrin och glaskeramikindustrin, där förhandlingarna fortfarande pågår.

SVÅRA FÖRHANDLINGAR

Norrgård säger att förhandlingarna som pågått i fyra månader varit av det svårare slaget.

– Jag förstod att förhandlingarna stampade på stället och man såg inget ljus i ändan av tunneln, före helt mot slutet.

Löneförhöjningarna landade till slut på 3,3 procent enligt modell från teknologiindustrin. Avtaslperioden är två år.

Förutom allmänna löneförhöjningar innehåller avtalet också en löneförhöjning på 0,8 procent delas företagsvis ut 1.3.2021. Den lokala lönepotten avtalas det skriftligen om med förtroendemannen.

ARBETSTIDEN KAN BLI ETT FRÅGETECKEN

Det som väckt mest diskussion gällande avtalen är skrivelserna om att arbetsgivaren i vissa situationer kan förlänga den dagliga arbetstiden till 10 timmar.

Norrgård vill poängtera att det nu är ytterst viktigt att förtroendemännen hålls informerade av förbundet om innehållet i kollektivavtalet – och i synnerhet skrivelserna som berör arbetstiden.

– Hoppas förtroendemännen får information om förändringarna som gäller arbetstiden. Det behövs en bra, ingående och klar text om vad det betyder i praktiken.

Arbetsgivaren kan i en oförutsägbar situation som påverkar produktionen kräva att att arbetstagaren tillfälligt förlänger sin regelbundna arbetstid.  Arbetsgivaren måste meddela om förfarande  tre dagar innan det träder i kraft. Arbetstagaren har däremot rätten att neka till av vägande personliga skäl.

I fall arbetstiden förlängs  ska arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens om när arbetstagaren tar ut den lediga tiden.

– Arbetsgivaren måste vara förberedd på att arbetstagaren verkligen tar ut ledigheten också. Det är klart att det kan leda till olika tolkningar och en del arbetsgivare kan vela dra nytta av det.

Ronny Norrgård är huvudförtroendeman på Mirka som tillverkar bland annat slipmaskiner som monteras på en annan av Mirkas fabriker, i Jakobstad. FOTO JOHANNES TERVO

Norggård påminner också om att vikten i att allt ska bokföras. Det får inte uppstå situationer där arbetsgivaren ensidigt bestämmer att ”det här är ett undantagsfall, nu jobbar ni tio timmar”.

Norrgård anser att arrangemanget kan bli en utmaning speciellt på arbetsplatser där det inte finns en förtroendeman.

På Norrgårds arbetsplats på Mirka i Jeppo har man tagit emot nyheterna om ett avtal med lättnad.

– Kiky är nu borta, det är vi vara glada över.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA