På svenska
Ju mer man har att säga till om arbetstiden desto nöjdare anställda
Fackets mål har historiskt sett varit att förkorta arbetstiden. Arbetsgivarsidan har motsatt sig detta. Mycket kan dock göras även inom ramen för den nuvarande arbetstiden för att minska belastningen och skapa flexibilitet vid behov. Industrifackets kollektivavtal möjliggör omfattande lokala överenskommelser om arbetstider.
Arbetstid är en central fråga när parterna på arbetsmarknaden sätter sig vid förhandlingsbordet för att förhandla fram kollektivavtal. Lika viktigt är det arbete som utförs medan avtalet gäller under själva avtalsperioden som i regel i Finland ligger mellan ett och fyra år.
Avtalsexpert Pasi Karttunen ansvarar från Industrifackets sida för arbetsgruppen för arbetstid och lönesättning. Det rör sig om en sammanslutning bestående av Industrifacket och Teknologiindustrins arbetsgivare rf.
– Om man på arbetsplatsen inte kommer överens om tolkningar kring arbetstid eller lön, är det möjligt att begära en tolkning från arbetsgruppen mellan förbunden, berättar Karttunen.
Gruppens uppgifter innefattar även utbildning, information, spridning av goda praxis och stöd för lokal överenskommelse.
SKIFTARRANGEMANGEN VARIERAR
Till exempel ger teknologiindustrins kollektivavtal stora möjligheter att lokalt på arbetsplatsen komma överens om arbetstider. Arbetsgruppen för arbetstid och lönesättning strävar efter att hjälpa till så att arbetstidsarrangemangen håller sig inom lagens och kollektivavtalets ramar.
– Olika skiftarrangemang är verkligen varierande, säger Karttunen.
Dagskift samt två- och treskiftssystem är vanliga inom industrin. Vissa skiftscheman pausas under helgen eller på söndagar, medan andra löper på utan avbrott.
Längden på arbetspassen kan till exempel vara åtta, tio eller tolv timmar. På vissa arbetsplatser har man kommit överens om att vissa arbetstagare huvudsakligen arbetar på helger och andra på vardagar.
Karttunen berättar att långa 12-timmarsskift och de långa ledigheter som följer med dem har väckt intresse hos både arbetsgivare och arbetstagare under de senaste åren.
– Arbetsskift som överstiger åtta timmar kräver lokalt avtal om saken.
VANLIGARE MED FLEXIBILITET
Fackföreningsrörelsens traditionella mål har varit att förkorta arbetstiden. Målet togs också upp i Industrifackets högsta beslutande organ, kongressen, som samlades i Tammerfors år 2023.
En arbetsvecka på högst 40 timmar som fastställdes på 1960-talet har rotat sig djupt i det finländska arbetslivet. Arbetstidsarrangemangen har utvecklats på många sätt. Flexibilitet gällande arbetstiderna är betydligt vanligare idag.
– Det börjar bli ovanligt att det inte finns någon form av flextid eller arbetstidsbank i bruk på arbetsplatsen, säger Karttunen.
Lagen om arbetstid möjliggör att den regelbundna dagliga arbetstiden kan förkortas eller förlängas med högst fyra timmar. Inom industrin måste maskiner ofta gå utan avbrott, så flextiderna är vanligtvis kortare än vad lagen tillåter.
Det börjar bli ovanligt att det inte finns någon form av flextid eller arbetstidsbank.
Karttunen berättar att på vissa arbetsplatser har flextid och smidiga skiftbyten kombinerats så att den arbetstagare som ska gå hem och den som kommer till nästa skift kommer överens om när skiftet ska bytas.
– Jag har själv arbetat i ett sådant system. Det fungerar när skiftkamraterna kommer överens sinsemellan. 
ATTITYDERNA ÄNDRAS
Attityderna i arbetslivet har på många håll förbättrats, men variationer förekommer fortfarande. På vissa arbetsplatser värnar man om förtroendefulla relationer och arbetstidsarrangemang görs upp i samförstånd mellan arbetstagare och arbetsgivare. På andra arbetsplatser kan olika beslut om arbetstid uppfattas som ett maktmedel.
– Direkta order uppifrån har minskat, men det finns fortfarande sådana arbetsplatser, säger Karttunen.
Arbetstidslösningar som underlättar balansen mellan arbete och privatliv är viktiga för arbetstagarna, men på lång sikt gynnar de även arbetsgivaren.
– Ju mer arbetstagarna får bestämma över sin arbetstid, desto mer produktiva, effektiva och engagerade i jobbet är de.
Det är svårt att genomföra strikt vetenskapliga studier om effekterna av förkortad arbetstid. Men lärdomarna från arbetstidsförsök bör inte därför glömmas bort.
Direkta order uppifrån har minskat, men det finns fortfarande sådana arbetsplatser.
Universitetslektor Timo Anttila vid Jyväskylä universitet har gjort sin doktorsavhandling om de försök som gjordes för att testa förkortad arbetstid som genomfördes i Finland under 1990-talet. I avhandlingen, som blev klar 2005, granskas tio industriföretag och 17 kommunala organisationer.
– Flera företag rapporterade positiva resultat när produktionskostnaden per enhet mättes. I vissa fall minskade kostnaden till och med, berättar Anttila.
I studien intervjuades förtroendemän, arbetstagare och representanter för företag inom industrin.
– Min erfarenhet är att när det finns en god och förtroendefull relation mellan arbetstagare och arbetsgivare i en organisation, finns också goda möjligheter att genomföra rimliga försök och lösningar för arbetstidsförkortning.
RESULTATEN GLÖMDES BORT
I vissa företag ledde arbetstidsarrangemangen till att maskinerna kunde köras effektivare, utan att lönerna sänktes. I andra företag användes försöken som ett sätt att ta sig igenom lågkonjunkturen genom att förkorta arbetstiden och sänka lönerna.
I arbetstagarnas intervjuer framkom positiva erfarenheter av förkortad arbetstid och ökad fritid. Samtidigt fanns det också upplevelser av att arbetet arbetstakten trissades upp och det blev ett högre tempo på jobbet.
Trots goda erfarenheter blev förkortad arbetstid inte ett långvarigt fenomen.
– Resultaten från försöken har till stor del glömts bort. Vissa arbetade ganska länge med sex timmars arbetsdag, men till exempel efter ägarbyten återgick man till det normala, berättar Anttila.
I Finland gjordes den senaste betydande arbetstidsförkortningen år 1966, då man övergick till en femdagars arbetsvecka med högst 40 timmar. Tidigare var lördagar vanliga arbetsdagar.
Sedan dess har förändringarna i arbetstid mest varit finjusteringar.
– Åtta timmars arbetsdag är en mycket stark norm. Arbetsgivarna motsätter sig också arbetstidsförkortning, vilket håller dörren stängd till ändringar, säger Anttila.
SVÅRT ÄMNE ATT FORSKA I
Under 2000-talet har förkortad arbetstid testats bland annat i Storbritannien, Sverige och Island. Det skulle dock finnas rum för mer forskning i ämnet.
– Förkortad arbetstid har studerats ganska lite. Det finns ingen omfattande forskningstradition säger Anttila.
En orsak till den begränsade forskningen är att det är svårt att uppfylla alla krav för vetenskaplig forskning inom detta område. Det är svårt att få ett representativt urval av företag till försöken, eftersom deltagande inte kan tvingas fram. Dessutom är det svårt att isolera effekterna av förkortad arbetstid från andra samtidiga förändringar.
– Det är svårt att arrangera breda forskningsupplägg som uppfyller vetenskapliga kriterier. Nationella försök är mycket svåra, egentligen omöjliga, säger Anttila.
Mätningen försvåras också av att resultaten från försöksföretag ser olika ut under högkonjunktur jämfört med lågkonjunktur.
– Produktivitets- och sysselsättningsfrågor är mycket komplexa, det är svårt att avgöra vad som orsakar förändringarna. Resultaten är mycket motstridiga, säger Anttila.
Det handlar också om kvaliteten på arbetstiden
Att vetenskaplig forskning är svår betyder inte att man inte kan dra lärdomar från försök med förkortad arbetstid.
– Enhetlig mätning är en för stor utmaning, men slutsatser kan dras från företag som genomfört försök. De tydligaste resultaten är människors personliga positiva erfarenheter.
Anttila anser inte att en generell förkortning av arbetstiden, som exempelvis fyradagarsvecka, är realistisk just nu. Däremot ser han företagsvisa försök och nya arbetstidslösningar som ett klokt sätt att gå vidare.
I stället för längden på arbetstiden borde man enligt Anttila fokusera mer på vad som händer under arbetsdagen.
– Ökad stress är en viktig fråga. Det ökade tempot i arbetet är ett centralt problem som bör åtgärdas.
ÅTTA TIMMAR EN STARK NORM
Åtta timmar om dagen och fem dagar i veckan är en stark tradition, men bör inte ses som en evig lag i arbetslivet.
– Utvecklingen av artificiell intelligens eller AI kan leda till förändringar. Om antalet arbetsplatser verkligen minskar kraftigt, tvingas vi tänka om kring arbetsfördelning och inkomstfördelning, säger Anttila.
Utvecklingen av AI kan leda till förändringar.
Klimatförändringen och dess konsekvenser har fått många att tänka om kring sin vardag. Mindre konsumtion innebär mindre behov av arbete.
– Ur perspektivet hållbar utveckling och ett hållbart liv kan människor önska sig kortare arbetstid och ett liv som fokuserar på annat än konsumtion.
”MÄNNISKOR VILL PÅVERKA SIN ARBETSTID”
Flexibel arbetstid enligt arbetstagarnas behov skapar välmående – och konkurrenskraft för företagen.
– Arbetstid och lön är de viktigaste arbetsvillkoren för alla som arbetar, säger Juha Antila, utvecklingschef vid Finlands fackförbunds centralorganisation (FFC).
Heltidsarbete har sedan 1960-talet inneburit åtta timmars arbetsdagar och femdagarsveckor. Inom arbetstiden har dock förändringar skett.
– Många har fått mer flexibilitet: flextid och arbetstidsbanker. Möjligheterna har breddats, säger Antila.
Samhällen och livsmiljöer förändras, och därför bör även arbetstiden förändras.
– Det finns ett behov av att människor får bättre möjlighet att påverka sin arbetstid. Det borde vara möjligt att göra olika lösningar beroende på livssituation.
På senare tid har det diskuterats om arbetsföra personer borde ta ett större ansvar för sina äldre föräldrar.
– Om fler välfärdstjänster överförs till arbetstagarna, måste arbetstiden vara flexibel. Ekvationen fungerar inte om kraven ökar utanför arbetet men arbetstiden inte anpassas.
KONKURRENSKRAFT OCH LÅNGA ARBETSKARRIÄRER
Statsminister Petteri Orpos regering har under de senaste åren inte fattat beslut som ökat flexibiliteten i arbetslivet eller arbetstiden.
– Människor vill påverka sin arbetstid mer än tidigare, men utvecklingen har gått åt motsatt håll när alterneringsledigheten avskaffades. Möjligheterna har minskat, säger Antila.
Juha Sipiläs regering drev 2016 igenom konkurrenskraftsavtalet, som förlängde arbetstiden utan att det avspeglades i lönen.
– Högerns tanke att man ska arbeta mer för mindre och göra arbetskraften billigare för att förbättra samhället är en pervers idé, säger Antila.
Välmående och motiverade arbetstagare skapar resultat för företagen.
– Det är gammaldags att tänka att kvalitet eller motivation inte spelar någon roll. Då konkurrerar man med låglöneländer. Den konkurrensen slutar först när lönen är noll.
DET FINNS MÅNGA SÄTT ATT SKAPA EFFEKTIVITET
Konkurrenskraft kan skapas på många sätt, men verktygen som används är ofta begränsade.
– Den största utmaningen i finskt arbetsliv är tanken att effektivitet går före allt annat. Det är en grym tankemodell.
Att satsa på ork i arbetet skapar också effektivitet. För hela samhället är det viktigt att arbete inte sliter ut människor.
– Frågan om arbetskarriärer är mycket viktig. Arbetstiden är en stor faktor när man vill att människor ska förbli arbetsföra och motiverade.
Att piska, hota och skrämma ger sällan goda resultat.
Förkortad eller flexibel arbetstid som individen själv kan påverka kan också vara en attraktionsfaktor för företag. Det lönar sig att ta vara på goda medarbetare.
– Av konkurrensskäl är det klokt att agera så att man får ut det bästa ur människor. Att piska, hota och skrämma ger sällan goda resultat.
PRINCIPIELLT MOTSTÅND
Försöken med sex timmars arbetsdag inom industrin på 1990-talet fungerade ofta väl.
– När personalen var involverad i att utforma försöken på ett fiffigt sätt blev resultaten mycket goda, säger Antila.
På senare tid har det även i offentligheten diskuterats om tillförlitligheten i forskningen kring försök i olika länder. Det är svårt att bevisa effekterna av arbetstid på ett generellt plan.
– Det finns inget trick som kan bevisa att effekten alltid är densamma.
Försöken med förkortad arbetstid i Finland på 1990-talet blev inte långvariga. Antila påminner om att arbetsgivarsidans attityd också bidrog till att försöken rann ut i sanden.
– En orsak var arbetsgivarförbundens principiella motstånd.
”VI SKULLE KUNNA VÄRNA OM NUVARANDE ARBETSTID”
Lunchpauser och kafferaster och ett rimligt arbetstempo är viktiga komponenter när man talar om belastning. Förkortad arbetstid kan gå förlorad om tempot samtidigt ökar och belastningen växer.
Annina Ropponen, forskningsprofessor vid Arbetshälsoinstitutet, bedömer att faktorer som påverkar arbetsbelastning är välkända i Finland.
– Vi har den fördelen att arbetarskyddslagen föreskriver att arbetsgivaren har skyldighet att bedöma arbetsbelastningen, säger Ropponen.
Arbetstidslagen och kollektivavtalen styr hur arbetstiden organiseras på arbetsplatsen. Lokala arrangemang varierar till exempel inom industrin, men arbetstidsmodellerna är i stort sett rimligt utformade.
– På det stora hela används regelbundna skift där skiften roterar framåt.
I framåtroterande skiftsystem börjar man med morgonskift, går vidare till kvälls- och nattskift, och därefter följer en ledig period.
För arbetstagarens belastning är det viktigt att skiften passar in i det övriga livspusslet. Det finns i princip goda möjligheter till flexibilitet.
– Det finns ingen heltäckande kunskap om hur de här behoven möts. Forskningen visar att ju mindre arbetsplatsen är, desto färre möjligheter till flexibilitet finns, säger Ropponen.
Ofta är behovet av flexibilitet kopplat till förändrade livssituationer, som när ett barn börjar första klass – då är behovet inte permanent.
– Även om möjligheten till flexibilitet bara är tillfällig, kan den ha stor betydelse.
RISK FÖR TAJTA ARBETSTDAGAR
Anniina Ropponen förhåller sig försiktigt till en allmän förkortning av arbetstiden.
– I försök med fyradagars arbetsvecka har forskning visat att när antalet arbetsdagar minskar, tenderar arbetsdagarna att bli längre och mer intensiva. Om en extra ledig dag måste användas för återhämtning motsvarar det inte tanken att man arbetar effektivare på kortare tid, säger Ropponen.
Att förkorta arbetstiden är inte ändå en fullständig utopi. Utopin ligger i att det skulle vara en universallösning.
När antalet arbetsdagar minskar, tenderar arbetsdagarna att bli längre.
I Finland genomfördes under 1990-talet relativt omfattande försök med förkortad arbetstid, men långsiktiga och noggrant uppföljda försök blev inte kvar.
– Försöken är populära åtminstone i början, men det finns inga bevis för vad som händer efter flera år.
LÖNAR SIG ATT TESTA
I dagens arbetsliv finns många metoder som minskar belastningen och som inte bör överges.
– I den finska arbetskulturen och under en vanlig arbetsdag ingår att man äter varm lunch och har kaffepaus på eftermiddagen. Oavsett vilken typ av koncentrationskrävande arbete det är, är pauserna oerhört viktiga.
Finländare arbetar i genomsnitt 37–38 timmar per vecka. I europeisk jämförelse tillhör vi den tredjedel som arbetar kortast arbetsveckor.
Att förkorta arbetstiden är inte en fullständig utopi.
– I Finland är vi i ett bra läge. Vi kunde värna om den nuvarande arbetstiden, eftersom den är måttlig och inte ökar hälsorisker eller välfärdsproblem, säger Ropponen.
Även om helhetsbilden är god, bör man inte sluta att testa nya lösningar.
– Att förkorta arbetstiden är inte en fullständig utopi. Utopin ligger i att det skulle vara en universallösning. Det finns goda erfarenheter från enskilda, noggrant planerade försök.
