Flera aktörer vill slå sönder det nuvarande systemet med allmänt bindande kollektivavtal, säger Industrifackets ordförande Riku Aalto.

Industri­fac­kets förhand­lin­gar nu i mål – Riku Aalto: Industri­fac­ket går star­kare ur förhandlingarna

”Vi kunde ha uppnått samma resul­tat i höstas, men arbets­gi­varna ville ha konflikt”, säger Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto. Han anser att Industri­fac­kets första gemen­samma avtals­rö­relse ändå ledde fram till ett slut­re­sul­tat som var lyckat för arbets­ta­gar­nas del. 

29.4.2020

Varje avtals­rö­relse är svår på sitt eget sätt, enligt Aalto. Den här gången utgjor­des stötes­te­nen av de oavlö­nade extra 24 arbets­tim­marna som inför­des i samband med konkur­rens­kraft­sav­ta­let (kiky).

– Arbets­gi­varna visste mycket väl att kiky­tim­marna ska bort. Vi berät­tade om det för arbets­gi­varna Tekno­lo­giin­dustrin, redan då vi skrev under det tidi­gare kollek­ti­vav­ta­let. För admi­ni­stra­tio­nen berät­ta­des det under­teck­nade proto­kol­let gäller för tre år och sen ska den bort. Det höll vi fast vid.

Tekno­lo­gi­sek­torns kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tion samla­des 9.10.2019. Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto ledde ordet. Sektorc­he­fen för tekno­lo­gi­sek­torn Jyrki Virta­nen med ryggen mot kameran.
Tekno­lo­gia­sek­torns sektor­di­rek­tion samla­des på morgo­nen 8.11.2019. Riku Aalto berät­tade om läget i förhand­lig­narna. De första stridsåt­gär­derna skulle strax inledas.

– Arbets­gi­varna utgick från att det är något av en heders­sak för dem att hålla fast vid kiky. De andra arbets­gi­varför­bun­dens stöd till Tekno­lo­giin­dustrin gjorde det svårare att nå en överenskommelse.

– Tidi­gare har ett avtals­löst läge inom expor­tin­dustrin betytt att man förhand­lings­tak­ten till­tar, men den här gången gick det inte så. Arbets­gi­varna hade förbe­rett sig på att medve­tet ta en risk och att det skulle uppstå stör­nin­gar på arbets­mark­na­den. Det var deras taktik, säger Aalto.

ARBETSGIVARNAS LINJE EN ÖVERRASKNING

Enligt Aalto skulle avta­len gott och väl ha kunnat stå klara redan i höstas.

– Vi erbjöd Tekno­lo­giin­dustrin möjlig­he­ten att förhandla om de s.k. kiky­tim­marna exportför­bun­den emel­lan. Vi försökte få undan ett problem så att vi skulle ha kommit vidare i förhand­lin­garna. Tekno­lo­giin­dustrin tackade nej och medde­lade att de inte kommer att göra någon som helst cent­rala lösnin­gar. De ville inte ens börja förhandla, säger Aalto.

– Om arbets­gi­varna nappat på vårt förs­lag och velat lösa det här på ett förnuf­tigt sätt, skulle vi ha haft kollek­ti­vav­ta­len färdiga redan i höstas. Arbets­gi­var­nas konflikt­sö­kande atti­tyd ledde till att vi fick avta­len klara på det här årets sida.

Industri­fac­kets styrelse samla­des 4.1.2020. Från väns­ter Petri Sorvali, Lasse Verta­nen och Heidi Koivisto.

– Jag tycker det är beskri­vande att genast efter nyåret då det proto­kol­let inte längre var i kraft så kom vi snabbt fram till ett förhand­lings­re­sul­tat. Det gav helt enkelt arbets­gi­varna frihe­ten för arbets­gi­varna. Det var ett sveps­käl dem. De skulle mycket väl ha kunnat komma fram till samma slut­sats redan i augusti.

Arbets­gi­var­nas hårda taktik kom som en över­rask­ning för Industrifacket.

–Vi var inte förbe­redda på att arbets­gi­var­si­dan var så förbe­redd på våra strids­gär­der. Vi levde i den gamla tron om att arbets­gi­varna vill undvika strejk, efter­som det får så konse­kven­ser. Samti­digt trodde vi att vårt rykte som en pålit­lig avtals­part­ner skulle föra förhand­lin­garna framåt. Så gick det inte.

– Min bedöm­ning är att arbets­gi­varna ville testa oss och samti­digt göra läget svårt för rege­rin­gen i landet, säger Aalto.

CORONAEPIDEMIN FÖR MED SIG STORA FÖRÄNDRINGAR

Industri­fac­ket förhand­lar om samman­lagt 35 kollek­ti­vav­tal med 17 arbets­gi­varför­bund. Aalto anser att Industri­fac­ket uppnådde de vikti­gaste målen under förhand­lin­garna på förbundsnivå.

– Vi lycka­des få bort kiky­tim­marna. Talkot är över. I stäl­let fick vi olika lösnin­gar som gäller arbets­ti­den. Vi klarade av att göra dem så att de olika branscherna togs beak­ta­des. I vissa avtal slopa­des kiky utan att att man införde några ersät­tande skri­vel­ser. På det sättet lycka­des vi väl.

– Den andra målsätt­nin­gen var en löneupp­gö­relse som höjer medlem­mar­nas realin­koms­ter. Till exem­pel har Finlands Bank påpe­kat att löneför­höj­nin­gar på 3,3 procent på runt två år kommer att förbättra medlem­mar­nas köpkraft utan att före­ta­gens konkur­rens­kraft lider. Situa­tio­nen har natur­ligt­vis förän­drats i och med coro­nae­pi­de­min. Vad kommer det att leda till? Det kan nog ingen säga i det här skedet.

– Dessu­tom fick vi in nya skri­vel­ser om sociala förord­nin­gar i avta­len och så lycka­des vi med att förs­tärka de fört­roen­de­val­das posi­tion. I flera kollek­ti­vav­tal finns nu en punkt om att hyre­sar­bets­kraft beak­tas då man bestäm­mer den tid som fört­roen­de­män och arbe­tars­kydds­full­mäk­tige får använda till uppdraget.

Specialbranscherna 17.1.2020.Petri Nurmi (mediie- och tryc­ke­ribranschen), i bakgrun­den Tuija Pircklén (Grafi­net), Sirkka-Liisa Ojala (trädgårdsbranschen), Jussi Nyman, Tanja Leva­niemi (textilvårdsbranschen), Juha Krank­kala (medie- och tryckeribranschen).
Sektor­di­rek­tio­nen för specialbranc­herna 5.2.2020. Eveliina Koivisto repre­sen­te­rar utde­larna och Tanja Leva­niemi textilvårdsbranschen.

NÅGOT ATT FUNDERA ÖVER

Kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna förde också med sig erfa­ren­he­ter och insik­ter som bygger grun­den för fram­tida förhand­lin­gar. Samti­digt finns det också en del att se över och bättra på.

– En sak som jag blivit och fundera på är ordnin­gen på förhand­lin­garna. Från första början har vi strä­vat efter att avta­len skulle löpa ut rätt så tätt intill varan­dra, men sprid­nin­gen är fort­fa­rande den samma som innan förhandlingsomgången.

– Vi kanske inte riktigt insåg, att om avtals­pe­rio­derna är olika långa mellan branscherna innebär det att löneför­höj­nin­garna trots samma procen­tuella höjning blir olika stora. Vi måste nu över­väga en hurdan förhand­ling­sord­ning för avtalsbranscherna funge­rar bäst ur förbun­dets och medlem­marna synvinkel.

Den här gången låg de största stötes­te­narna i avtals­rö­rel­sen i förhand­lin­garna om träva­rusek­torns kollek­ti­vav­tal. Kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nen för den meka­niska skog­sin­dustrin samla­des i Helsin­fors 13.2.2020 under pågående stridsågärder.

En annan fråga är hur man inom förbun­det förhål­ler sig till den brokiga skara avtalsbranscher som är repre­sen­te­rade i Industrifacket.

– Avtalsbranscherna är inte iden­tiska. Genom årtion­den har de alla utvecklat en egen förhand­lings­kul­tur där arbets­gi­varna också natur­ligt­vis utgör en del av puss­let. Vi kan inte fullt ut göra alla förhand­lings- och kommu­ni­ka­tions­proces­ser enhet­liga – och dessu­tom kan vi inte ensamma fatta beslut om det. Frågan är om vi som orga­ni­sa­tion kan godkänna att de här sakerna inte går på samma sätt överallt.

– De blir nödvän­digt­vis inte lätt, men vår förmåga att delta i den diskus­sio­nen är bättre idag. Stridsåt­gär­derna ökade käns­lan av samhö­rig­het och förbätt­rade samar­be­tet mellan sekto­rerna. Samti­digt har förståel­sen för grun­de­gens­ka­perna, men också särdra­gen i våra branscher utvecklats.

Öppen­het är något Aalto anser att ska funde­ras över noggrant.

– Öppen­het är en viktig princip. I prak­ti­ken fick vi igen erfara hur publice­ran­det av målsätt­nin­gar för förhand­lin­garna på bägge sidor leder till att det kör fast vid förhand­lings­bor­den. Parterna håller hårt fast vid sina stånd­punk­ter då de inte vill att det utåt ska se ut som om man tvin­gas backa.

– Det här är en diskus­sion som vi måste föra, den om hur ska vi gå vidare. Är det här spelet i offent­lig­he­ten vikti­gare än själva saken?

Enligt Aalto kommer man att gå igenom en utvär­de­ring av kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna som helhet. Diskus­sio­nen kommer att gälla alla nivåer av organisationen.

– Vårt mål är att vi ska bli bättre på vårt sätt att göra saker och att vi blir bättre på att beakta olika synvinklar jämfört med den senaste avtalsrörelsen.

Industri­fac­kets styrelse samlas till ett extra insatt möte den 22 februari. Knuten börjar lösas upp?

DET BÖRJAR PÅ NYTT OM ETT ÅR

Ungefär om ett år kommer Industri­fac­ket att vända sig till fackav­del­nin­garna och be om initia­tiv för för de nya kollek­ti­vav­ta­len. Utgående från dem kommer förbundss­ty­rel­sen att fasts­tälla målsätt­nin­garna i juni 2021. Efter det spar­kar förhand­lin­garna igång igen. Struk­tu­ren kommer för Industri­fac­kets del att vara den samma som senast.

Aalto vill se att de nya avta­len blir till vid förhandlingsbordet.

– Det var vårt mål också under den här avtals­rö­rel­sen, men arbets­gi­varna ville testa oss. Vi fick veta att vi har ett stort stöd på fältet. Medlem­marna visade var styr­kan finns. Utan dem skulle vi inte ha de här avta­len. Medlem­marna ska ha ett stort tack för det. det är för medlem­marna som en strejk blir tyngst. Den här gången slog det hårdast mot medlem­marna inom den meka­niska skogsindustrin.

– Våra stridsåt­gär­der lycka­des nästan till hundra procent. Inför följande förhand­lin­gar bety­der det att vårt maski­neri har, också i det här hänseen­det, genom erfa­ren­he­ten samlat kuns­kap och blivit starkare.

– Jag hoppas att arbets­gi­varna väljer förhand­lin­gens väg som taktik inför följande omgång. Det är ett bättre alter­na­tiv än stridsåt­gär­derna. Samti­digt måste vi komma ihåg att medlem­marna förvän­tar sig att vi kan sköta förhand­lin­garna på ett fiffigt sätt. Det har de rätt att förvänta sig. Därför är vi här, säger Aalto.

”Riksför­lik­nings­man­nens kontor blev bekant”

– Då arbets­gi­var­si­dan inte är villig att förhandla på allvar, var vi tvungna att ta våra fula mappar och gå till riksförlikningsmannen.

– Det var en excep­tio­nell situa­tion. I regel går man till riksför­lik­nings­man­nens kontor för att öppna en viss speci­fik knut. Den här gången tvin­ga­des hon över­väga huru­vida hon börjar arbeta fram hela kollek­ti­vav­tal för oss eller om hon ser över hurdana ären­den som hon kan ta till förlik­ning, berät­tar Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto om de senaste förhandlingarna.

Först i tur av Industri­fac­kets branscher hos riksför­lik­nings­man­nen var tekno­lo­giin­dustrin. I början var läget låst, enligt Aalto. Proces­sen började dra ut på tiden. Riksför­lik­nings­man Vuokko Piek­kala gav ett medlings­bud som både arbets­gi­varna och Industri­fac­ket förkastade.

– Visst kan man dra den slut­sat­sen att hon gav medlings­bu­det med den avsik­ten att det inte går igenom. Riksför­lik­nings­man­nens uppgift är att försöka hitta de grän­ser inom vilka man kan ggöra medlings­bud. Det måste man förstå i den här processen.

– Ju längre proces­sen pågick, desto bättre förs­tod riksför­lik­nings­man­nen de olika proble­men som gäller våra avtal.

Inom tekno­logi- och kemi­sek­to­rerna fick man till stånd ett förhand­lings­re­sul­tat utan ett medlings­bud. För träva­rusek­torns del kom lösnin­gen till genom att godkänna medlings­bu­det. Inom specialbranscher­nas sektor nådde man avta­len genom förhand­lin­gar mellan förbunden.

– Förhand­ling är alltid bättre än förlik­ning. då man går till förlik­nings­man­nen så bety­der det att parterna miss­lyc­kats i förhand­lin­garna. Då har man själv inte nycklarna i handen utan det är förlik­nings­man­nen som sitter på dem.

Aalto tror att förhand­lings­proces­sen även lett till att riksför­lik­nings­man­nen lärt sig mycket nytt.

– Det att hon spikade fast ett stöd för den som öppnar spelet, löne­le­da­ren, var ur vår synvin­kel på ett sätt en bra sak. Samti­digt band det också fast läget i vissa frågor för våra andra avtalsbranscher. Det gr det inte lätt att komma fram till ett medlingsbud.

– Kanske lärde hon sig att det lönar sig att över­väga hur man på förhand slår fast olika linjer i förhål­lande till det rörel­seut­rymme man behö­ver i själva förlikningsprocessen.

TEXT PETTERI RAITO
FOTO KITI HAILA

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS