Teollisuusliiton hallituksen kokous 4.1.2020. Kuvassa vasemmalta Mikael Kaartoaho, Peter Sjökvist, Petri Sorvali, Lasse Vertanen ja Heidi Koivisto.

Huvudfört­roen­deman Peter Sjökvist om teknologiavtalet:”Ett hyfsat avtal”

Ett hyfsat avtal med tanke på läget. Så lyder Peter Sjökvists bedöm­ning av kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin, som han som i egenskap av styrel­se­medlem i Industri­facket bekantat sig noggrant med – och röstat för.

Huvud­bild. Indsut­ri­fac­kets styrel­se­möte 4.1.2020. Från vänster Mikael Kaartoaho, Peter Sjökvist, Petri Sorvali, Lasse Vertanen och Heidi Koivisto.

– 3,3 procent känns som en kompro­miss man kan leva med, normala löneför­höj­ningar med tanke på de ekono­miska utsik­terna i Europa, säger Sjökvist.

Industri­fac­kets styrelse valde den 4 januari 2020 efter omröst­ning att godkänna förhand­lings­re­sul­tatet. Rösterna föll 22 mot 5.

Till den del kritik framfördes, gällde det enligt Sjökvist stoleken på löneför­höj­nin­garna samt en vilja att Industri­fac­kets fullmäk­tige skulle ta det slutliga beslut om kollektivavtalet.

År 2020 höjs lönerna med 1,3 procent och 2021 med 1,4 procent. Dessutom höjer arbets­gi­varen lönerna efter löneför­höj­nin­garna år 2020 med 0,6 procent. Det rör sig om en företags- eller arbetsplatss­pecifik höjning.

Arbets­gi­varen delar ut löneför­höj­nin­garna enligt anvis­ningar från förbunden senast 1.2.2021. Tillsam­mans blir det 3,3 procent på två år.

Industri­fac­kets styrel­se­möte 4.1.2020. Från vänster sektorc­hefen för tekno­lo­gi­sek­torn Jyrki Virtanen, ordfö­rande Riku Aalto, 1. vice ordfö­rande Turja Lehtonen och styrel­se­med­lem­marna Marilla Hokkanen (med ryggen mot kameran) och Mari Tuomaala. I bakgrunden Sari Kettunen och Silja Nieminen.

EGEN ANMÄLAN VID VÅRD AV SJUKT BARN

Det nya kollek­ti­vav­talet innehöll också förändringar i det som allmänt kallas ”texterna”. Sjökvist vill lyfta fram speciellt det att man med egen anmälan kan stanna hemma för att sköta om sjuka barn.

– Inte är det många arbetsplatser här i Öster­botten som haft det, vad jag vet. Det finns under­sök­ningar som tyder på att det kan gynna företagen ekono­miskt, tvärtom som många företa­gare tror, säger Sjökvist.

Sjökvist, huvudfört­roen­deman på Närko i Närpes, har för det mesta hört positiva omdömen om avtalet av arbetskompisarna.

– Folk är nöjda över att kikytim­marna försvinner. Det att vi fick till stånd ett hyfsat avtal mellan parterna utan riksför­lik­nings­mannen tyder på att det går att samar­beta efter några aningen kärvare år.

Sjökvist medger att han hör till gruppen som vill att man i Finland ser över systemet med riksför­lik­nings­mannen och i stället tar steg i riktning mot ett ”medling­sins­titut” av svensk modell.

Liknande tankar har presen­te­rats av ordfö­rande för centra­lor­ga­ni­sa­tio­nerna, både av FFC och tjäns­te­man­nacent­ralen STTK.

NYTT FÖRSÖK MED ARBETSTIDEN

Förbunden kom också överens om att inleda ett försök gällande arbets­tiden som berör arbete i dagss­kifte och i två skift. Målet med försöket är att utveckla lösningar som stöder företa­gens produk­ti­vitet och konkur­rens­kraft, samti­digt som man tar de anställdas person­liga behov gällande arbets­tiden i beaktan.

I fall innehållet i det lokala avtalet avviker från kollek­ti­vav­ta­lets skrivelser om arbets­tiden, måste förbun­dens arbetsgrupp för arbets­tidsfrågor ta ställ­ning till arran­ge­manget innan det tas i bruk. Försöket kan fortsätta fram till slutet av år 2023.

I kvälls­tid­nin­garna har avtalets skrivelser om försöket med arbets­tiden tolkats som ett sätt att få ut mer arbete och täcka för de ”förlo­rade kikytimmarna”.

– Där finns ett lås i och med att försöket ska godkännas av förbundet, säger Sjökvist.

Sjökvist tror också att man på båda sidorna om Östersjön håller ett öga på hurdana avtal det görs hos grannen. I Sverige börjar avtals­rö­relsen nu efter årsskiftet komma igång på allvar.

Förhandlingarna fortsätter fortfarande band anant inom den mekaniska skogsindustrin. FOTO JOHANNES TERVO
Förhand­lin­garna fortsätter fortfa­rande band annat inom den mekaniska skogsin­dustrin. FOTO JOHANNES TERVO

DET BLEV EN KOMPROMISS

Enligt Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto var den vikti­gaste målsätt­ningen för förhand­lig­narna att bli av med förläng­ningen av den årliga arbete­tiden med 24 timmar, som kom med konkurrenskraftsavtalet.

– Vi hade som mål att bli av med kiky-talko­tim­marna. Bland våra medlemmar har man upplevt dem som orätt­visa och en svår sak, så det är bra att vi nu blev av med dem, sade Aalto.

– Nivån på löneför­höj­ningen blev nästa en procen­tenhet högre än i det andra medlings­budet som riksför­lik­nings­mannen presen­te­rade innan jul. Medräknat infla­tion innebär det att medlem­marnas köpkraft förbättras något under de följande två åren.  Det kan man säga att är en skälig kompromiss.

Aalto anser också att det är viktigt att det nu finns ett avtal som öppnar spelet med tanke på andra branscher.

– Det har varit  utdragna och delvis också svåra förhand­lingar. Vår förhopp­ning är att vi nu kommer vidare, sade Aalto.

Förhand­lin­garna om kollek­ti­vavtal  för avtalsbranscher i kemisek­torn och träva­rusek­torn inom Industri­fac­kets branscher håller fortfa­rande på. Även i de här förhand­lin­garna är det de oavlö­nade ”kikytim­marna” som sedan inledandet av förhand­lig­narna varit den största stötestenen.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO KITI HAILA