"Det är lättare att vara förtroendeman när det går bra. Dialogen med ledningen fungerar jättebra. Man kan gå och tala med dem om vad som helst," säger huvudförtroendemannen Patrik Bagarnäs. FOTO JOHANNES TERVO

Ekeri satsar på egen produk­tion: ”Arbets­gi­va­ren lyss­nar på våra förbättringsförslag”

Släp­vagns­till­ver­ka­ren Ekeri i Peder­söre nyans­täl­ler och bygger ut. Arbets­ta­garna trivs på före­ta­get och huvudfört­roen­de­man­nen Patrik Bagar­näs kons­ta­te­rar att dialo­gen mellan arbets­ta­gare och ledning fungerar.

Produk­tio­nen på Ekeris fabrik i Kållby i Peder­söre går på högt­ryck och person­alen på fabri­ken arbe­tar i tvås­kift. Både huvudfört­roen­de­man­nen Patrik Bagar­näs och vd:n Matti Laurila berät­tar att före­ta­get rekry­te­rar så mycket perso­nal man bara kan, men det är svårt att få till­räckligt med arbets­kraft i Peder­söre där arbets­lös­he­ten är under tre procent.

– Vi söker bland annat svet­sare och montö­rer. Vi har inget löpande band så därför är det bra om man är montör eller elmon­tör i grun­den, säger Bagarnäs.

Men både han och vd:n Laurila beto­nar att man också är intres­se­rade av perso­ner med annan yrkes­bakgrund. Ekeri utbil­dar person­alen enligt behov.

– Vi försö­ker ta kål på myten om att det här är ett tungt och smut­sigt jobb, och att kvin­nor inte kan jobba här, säger Laurila.

Och mycket riktigt – det är rent, pryd­ligt och ljust i den stora monteringshallen.

– Arbets­gi­va­ren lyss­nar på våra förbätt­ringsförs­lag och det sker hela tiden en process där saker utvecklas till det bättre. Till exem­pel fick vi ny belys­ning i somras, berät­tar huvudfört­roen­de­man­nen Patrik Bagar­näs som repre­sen­te­rar Industri­fac­kets medlem­mar på fabriken.

Med sina ungefär 30 år på Ekeri hör Tomas Ström till dem som har jobbat längst på före­ta­get. FOTO JOHANNES TERVO

MER TILLVERKNING I EGEN REGI

Ekeri till­ver­kar last­bilskåp, släp­vag­nar och trai­lers. Före­ta­gets specia­li­tet är släp där hela sidan går att öppna. Det gör det snab­bare att lasta och lossa gods, och gör att lastut­rym­met kan utnytt­jas bättre.

I dags­lä­get har Ekeri ungefär 210 anställda. Sverige är den största mark­na­den, däref­ter kommer Finland och Norge. Ungefär 80 procent av produk­tio­nen går på export.

Försälj­nin­gen kraschade i samband med finans­kri­sen för tio år sedan, men sedan dess har det stadigt gått uppåt. Vd:n Matti Laurila berät­tar att före­ta­get satsar på en behärs­kad till­växt där omsätt­nin­gen ska öka med fem till sju procent varje år.

– Vårt stora mål är att till­verka 900 enhe­ter år 2022. I fjol till­ver­kade vi 710 enhe­ter och i år är målet 742.

Samti­digt står Ekeri i beråd att ta i bruk en nybyggd hall på fabrik­sområ­det i Kållby. Men nybyg­get hänger inte samman med till­väx­ten, utan det hand­lar om att insourca till­verk­nin­gen av golv, väggar och tak. Hittills har den till­verk­nin­gen skett på under­le­ve­rans i Kauha­joki på nästan 200 kilo­me­ters avstånd, och elemen­ten har leve­re­rats till Kållby med specialtransport.

– Det hand­lar om att förbättra våra proces­ser och få ner tiden från order till leve­rans. Sido­dör­rarna till­ver­kar vi redan själva enligt samma metod, så kuns­ka­pen finns i huset, kons­ta­te­rar Laurila.

ETT PLUS ATT ARBETET ÄR MÅNGSIDIGT

Till­verk­nin­gen av en släp­vagn börjar i svetshal­len där ramen monte­ras ihop. Vanligt­vis är det två arbets­ta­gare som arbe­tar med en ram, och de följer med när ramen flyt­tas på luft­kud­dar genom hallen, från ett moment till ett annat. När vi besö­ker fabri­ken står Tomas Ström vid det sista arbetsmomentet.

– Jag håller på att rikta ramen. Det ska vara en viss båge på den, berät­tar Ström.

Han har jobbat på Ekeri i ungefär 30 år. Under den tiden har före­ta­get hunnit genomgå många upp- och nedgån­gar – men mest har det gått uppåt. Perso­nals­tyr­kan har nämli­gen mång­fal­di­gats under hans tid på företaget.

– Jag vill minnas att vi var 28 arbets­ta­gare på fabriks­gol­vet när jag började, säger Ström. Han berät­tar att han trivs med arbe­tet och att Ekeri är en bra arbetsgivare.

Mikaela Skriko och Vesa Lehto stude­rar ritnin­garna till följande enhet. FOTO JOHANNES TERVO

Från svetshal­len går släp­vagns­ra­men vidare till blästring och målning, och sedan kommer ramen in i den stora monte­rings­hal­len där bland annat Mikaela Skriko tar över.

– På den här statio­nen drar vi el till ramen och vi monte­rar bland annat hjul och olika fästen för verk­tygslå­dor, berät­tar hon samti­digt som hon visar upp den enhet som hon och hennes arbets­kam­rat Vesa Lehto just har blivit klara med.

Nu väntar de på att enhe­ten ska flyt­tas vidare till nästa station, samti­digt som de går igenom ritnin­garna för den ram som de ska ta itu med härnäst.

– Det bästa med jobbet är arbets­kam­ra­terna, kons­ta­te­rar Skriko.

”HÄR VILL JAG JOBBA SÅ LÄNGE JAG BARA FÅR”

När under­re­det till släp­vag­nen är klart, är följande steg att montera golv, väggar, tak och dörrar.

– Vi har inga mellan­la­ger, utan enhe­ten går direkt vidare till följande arbets­mo­ment, berät­tar Patrik Bagarnäs.

Ville Silan­der håller på att montera dörrar på ett släp. Han berät­tar att han har jobbat på Ekeri i drygt ett år.

– Här finns hela tiden något att göra. I början var det mycket nytt att ta till sig, men nu börjar jag lära mig, berät­tar Silander.

Han jobbade tidi­gare som lant­bruk­sav­by­tare, men började på Ekeri efter tips från en kompis som redan jobbade där. Det var ett beslut som han inte har behövt ångra.

– Här vill jag jobba så länge jag bara får, kons­ta­te­rar han.

Ville Silan­der håller på att montera dörrar på ett släp­vagn där hela sidan går att öppna. FOTO JOHANNES TERVO

Arbe­tet på Ekeri sker i tvås­kift, där morgons­kif­tet arbe­tar från sex till två och kvällss­kif­tet arbe­tar från två till tio.

– Morgons­kif­tet är bäst för då har man hela kväl­len ledig, säger Silander.

Att vakna tidigt är inte ett problem för honom.

När Silan­der och hans arbets­kam­ra­ter har monte­rat dörrarna åker släp­vag­nen iväg till måle­riet. Sedan kommer den till slut­mon­te­rin­gen där bland annat Simon Punsar arbetar.

Punsar är elmon­tör och ”lite allt-i-allo”, som han säger själv. Som elmon­tör hör det till hans uppgif­ter att bland annat instal­lera kylaggre­gat och olika slags belys­ning – bland annat lamp­bal­kar baktill, posi­tionsl­jus på sidan och arbetsljus.

Just den här dagen har han ändå inte gjort elar­be­ten, utan han har monte­rat stänks­kydd, förva­ringslå­dor och andra grejer på ett underrede.

Alla släp­vag­nar anpas­sas enligt kundens önskemål, och det är en sak som ger varia­tion i arbe­tet. Simon Punsar kons­ta­te­rar ändå att det går rätt snabbt att lära sig arbetet.

– Ganska långt är det stan­dar­di­se­rat. Vi har ett visst sorti­ment och det börjar gå på rutin, säger Punsar som har jobbat ett drygt år på slut­mon­te­rin­gen och samman­lagt sju år på Ekeri.

Simon Punsar jobbar på slut­mon­te­rin­gen, till­sam­mans med bland annat Mikael Backlund (i bakgrun­den). FOTO JOHANNES TERVO

LÄTTARE ATT VARA FÖRTROENDEMAN NÄR DET GÅR BRA

När Patrik Bagar­näs inte sköter uppdra­get som huvudfört­roen­de­man, så jobbar han med slut­gransk­ning. När arbe­tet med en släp­vagn är klart är det alltså han som tar över.

– Jag går igenom en checklista och kollar att allt finns med och ser bra ut, så att vi kan leve­rera enhe­ten till kunden.

Också Bagar­näs lyfter fram arbets­kam­ra­terna som det bästa med jobbet.

– Jag har svårt att föres­tälla mig att man kunde ha bättre arbets­kam­ra­ter än så här.

Han kons­ta­te­rar att han har en förstående arbets­le­dare, så han kan sköta sitt fört­roen­deupp­drag då när det dyker upp något som måste göras.

FOTO JOHANNES TERVO

Bagar­näs har jobbat på Ekeri i drygt 24 år. I ungefär tio år har han varit huvudfört­roen­de­man och före det var han vice huvudfört­roen­de­man ungefär lika länge.

– Det är lättare att vara fört­roen­de­man när det går bra. Dialo­gen med lednin­gen funge­rar jättebra. Man kan gå och tala med dem om vad som helst. Är det något problem på golvet så säger jag precis som det är, kons­ta­te­rar han.

Lokalt har man bland annat avta­lat om en arbets­tids­bank som enligt Bagar­näs funge­rar bra. Och en del av utjäm­nings­da­garna, alltså de så kallade pekkas­da­garna, har man ersatt med förkor­tad arbets­tid varje fredag. Det innebär att både morgon- och kvällss­kif­tet förkor­tats med två timmar.

– Det är roli­gare att sluta kloc­kan sex än kloc­kan tio på fredag kväll. Det är också bra med tanke på motivationen.

TEXT JONNY SMEDS /​ LÖNTAGAREN
FOTO JOHANNES TERVO

Arti­keln har tidi­gare publice­rats i Lönta­ga­rens nyhetsbrev. Beställ nyhetsbre­vet på adres­sen www.lontagaren.fi/nyhetsbrev så får du de senaste nyhe­terna om facket och arbets­li­vet i din e‑post varan­nan vecka.