Pääluottamusmies Janne Naukkarinen, Punkaharjun vaneritehdas 22.1.2018

Strejk undveks inom mekaniska skogsin­dustrin: Ett avtal man kan leva med

Arbets­gi­varnas hårda linje och de fyra månader långa förhand­lin­garna fick ett slut först när man under strejkhot och riksför­lik­nings­mannen ledning nådde en uppgörelse.

– Som helhet blev det ju inte det som vi efter­strä­vade, men med tanke på arbets­gi­varnas ursprungliga flerta­liga försäm­rings­krav i arbets­ta­garnas anställ­nings­villkor så är resul­tatet drägligt. Det går det att leva med uppgö­relsen, säger Janne Naukka­rinen som är förtroen­deman på Metsä Woods faner­fa­brik i Punka­harju, medlem i Industri­fac­kets styrelse och som själv var med som arbets­ta­gar­repre­sen­tant i kollek­ti­vav­talsför­hand­lin­garna för den mekaniska skogsindustrin.

– Vi förhin­drade till exempel att man skulle spjälka semes­tern i flera delar. Vi avvärjde också en sju procents lönesänk­ning för oavbrutet treskift­sar­bete och den breda bestäm­man­de­rätten som arbets­gi­varna krävde. Arbets­gi­va­rens bestäm­mande rätt kommer ändå i kraft vad gäller stagna­tionstid, på det viset att arbets­gi­varen kan utse söcken­helg­dagar som arbets­dagar, förutom julhelg­da­garna. Det torde ändå inte vara något större problem eftersom ersätt­nings­nivån för de dagarna förblir 200 procent. De finns säkert frivil­liga för de skiftena, säger Naukkarinen.

Den svidande 24 timmar långa arbets­tidsför­lägg­ningen som följde med konkur­rens­kraft­sav­talet förblev i kraft i det nya kollektivavtalet.

– Det var en avgörande fråga för arbets­gi­varna. Jag tror inte att vi skulle ha fått en ändring till stånd i den frågan ens med en strejk. De andra avtalsbranschernas kollek­ti­vavtal innehåller samma bestäm­melse. Riksför­lik­nings­mannen Minna Helle konsta­te­rade redan i början av medlingen att hon inte kan ge ett medlingsbud i vilket man skulle ändra på arbets­tidsför­läng­ningen som konkur­rens­kraft­sav­talet förde med sig.

– Om ett par år är situa­tionen ändå en annan. Arbets­tidsför­läng­ningen tags till exempel då bort från tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vavtal. Det ger också oss en ny chans at påverka saken, fortsätter han.

På Janne Naukka­ri­nens arbetsplats har han fått både ris och ros för uppgö­relsen, precis som vid tidigare avtalsrundor.

– Stämningen har varit helt som vanligt. Den här gången kändes speciellt trevligt när gänget från fackav­del­ningen kom och gav sitt tack för att vi rodde förhand­lin­garna i land. De pågick i fyra månader och det blev omkring 30 möten. Först på slutrakan under strejkhot och i riksför­lik­nings­man­nens ledning började sakerna frams­krida. Före det noterade knappt Skogsin­dustrins repre­sen­tanter våra målsättningar.

huvudfört­roen­de­mannen Janne Nauka­krinen (till vänster) berättar om det nya kollek­ti­vav­talet för Marko Malinen måndagen den 22 januari.

FUNDERSAM ÖVER LOKALT AVTALANDE

Vuokko Piippo­lainen som är förtroen­deman på UPM:s Alhol­mens såg i Jakobstad ser det nya kollek­ti­vav­talet som en avvärjningsseger.

– Arbets­gi­va­rens ursprungliga krav var hårda. Dem lyckades vi avvärja. Med tanke på det var uppgö­relsen inte dålig. Att konkur­rens­kraft­sav­ta­lets 24 timmars arbets­tidsför­lägg­ning ändå blev kvar irriterar folk.

Piippo­lainen delar Naukka­ri­nens uppfatt­ning om att en strejk inte skulle ha förän­drat på situationen.

– Om två år måste vi i förhand­lin­garna se till att vi får arbets­tidsför­läng­ningen ur det ya kollek­ti­vav­talet, samti­digt som de tidsbundna tilläggs­tim­marna också faller ur tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vavtal. Målet är att vi alla ska ha samma utgångspunkt.

Piippo­lainen förhåller sig reser­verat till den del av uppgö­relsen som innehåller lokala avtal.

– Vår erfarenhet är att man inte kan göra lokala avtal på ett företag som UPM som är koncerns­tyrt. Det finns inget utrymme för lokala lösningar.

HUVUDDRAGEN I KOLLEKTIVAVTALET

Avtals­pe­rioden för den nya kollek­ti­vav­tal­supp­gö­relsen är 20.1.2018–31.11.2019. Uppgö­relsen innefattar två löneför­höj­ningar om vilka man båda åren i första hand förhandlar om lokalt mellan förtroen­de­mannen och arbets­gi­varen. Om man inte skulle lyckas nå en överens­kom­melse lokalt, innehåller kollek­ti­vav­talet bestäm­melser enligt vilka man i så fall förverkligar löneför­höj­nin­garna. Förhöj­nin­garna är båda åren 1,6 procent och förhöj­ningen fördelar sig mellan allmänna och lokala potter.

Arbets­bundna tidlöner höjs från 1.2.2018 med 1,6 procent och från 1.2.2019 med 0,65 procent. Bland annat skiftes- och lördags­til­läggen höjs vid samma tidpunkter med samma procenttal. Huvudfört­roen­de­man­nens ersätt­ning höjs med fem procent. Arbetars­kydds­full­mäk­tiges ersätt­ning stiger med 50 procent till en nivå på 60 procent av den som huvudfört­roen­de­mannen får.

Det gjordes flera förändringar i de så kallade textfrå­gorna i kollek­ti­vav­talet. Följande är de mest centrala.

Arbets­gi­varen måste meddela åt arbets­ta­gare som gör ett eller tvåskift­sar­bete om ledighet som förkortar arbets­tiden senast fyra dygn innan ledig­heten inleds. Om arbets­gi­varen inhiberar avtalat ledighet måste arbets­gi­varen meddela om det minst sju dygn i förhand. Man kan avtala om annat lokalt.

Vid stagna­tionstid har arbets­gi­varen bestäm­man­de­rätt vid arbete på söcken­helger, förutom julhelg­da­garna, om vilka man måste avtala om lokalt. Ersätt­nings­nivån förblir 200 procent.

Uppgö­relsen innehåller som bifogat avtal den allmänna centra­lor­ga­ni­sa­tion­supp­gö­relsen för den mekaniska skogsin­dustrin som gjorts mellan FFC och Industrins och arbets­gi­varnas centralför­bund TT, som Närings­livet EK tidigare sade upp.

Arbets­ta­garnas rätt att delta i Industri­fac­kets beslu­tande organ fortsätter som tidigare.

AVVÄRJADE FÖRSÄMRINGAR

Förhand­lin­garna var svåra. Industri­fac­kets förhand­lare avvärjde arbets­gi­varnas mål om att sänka lönenivån för arbets­ta­gare som jobbar med oavbrutet treskifts­jobb, sänkning av lön för sjukdomstid till 80 procent, arbets­gi­va­rens bestäm­man­de­rätt för semestrar för den del som övers­krider 12 dagar på det viset att de dagarna kunde ges ut i en eller två delar.

Arbets­gi­varna ville också avskaffa och förändra tjäns­teårs­til­läggen till en del av timlönen, sänka ersätt­ningen för vecko­ö­vertid under pekkas­dagar, endast betala söcken­helg­ser­sätt­ning vid arbetss­tag­na­tion, avskaffa driftss­topp vid pingst samt frysa skiftes‑, kvälls‑, natt- och lördags­til­lägen vid nuvarande nivå.

 

Janne Naukka­rinen (till vänster) som är förtroen­deman på Metsä Woods faner­fa­brik i Punka­harju disku­te­rade med arbets­ta­garna måndagen den 22 januari om hur kollek­ti­vav­talst­visten löste sig. I mitten Päivi Kosonen, till höger Arja Pusa.

 

TEXT PETTERI RAITO ÖVERSÄTTNING JOHAN LUND FOTO MARKKU TISSARINEN

På bilden högst upp: ”Med tanke på arbets­gi­varnas ursprungliga flerta­liga är resul­tatet drägligt”,säger Janne Naukka­rinen som är förtroen­deman på Metsä Woods faner­fa­brik i Punkaharju.