Allt fler jobbar utan att lönen räcker till. Plöts­lig sjuk­dom eller en tvätt­mas­kin som går sönder kan krascha ekonomin.

Allt fler männis­kor tvin­gas arbeta för en lön som inte räcker till för att köpa nödvän­diga utgif­ter.  Bara i Finland finns det över 60 000 männis­kor i arbets­li­vet – och under fattigdomsgränsen.

Stor­le­ken på de ound­vikliga utgif­terna varie­rar efter boen­deort och livs- och famil­je­si­tua­tion, påmin­ner forsk­nings­koor­di­na­tor Merja Kauha­nen på Lönta­gar­nas forskningscentral.

En under 45-åring som bor ensam i huvuds­tads­re­gio­nen behö­ver i medel­tal 1 380 euro i måna­den för nödvän­diga utgif­ter. I övriga delar av landet ligger summan på 1 131 euro i månaden.

I ett hushåll där det bor två vuxna och tre barn i tonårsål­dern går summan upp till 4 250 euro i huvuds­tads­re­gio­nen och 3 770 euro i resten av landet.

– De största utgif­terna är boende och mat. Dessu­tom till­kom­mer trans­port, hälsa och andra nödvän­dig­he­ter som  kläder.

BIDRAG BEHÖVS FÖR ATT LAPPA HÅLEN

Merja Kauha­nen påmin­ner om att vad som kan anses vara en till­räcklig lön för att klara av varda­gen inte är en enty­dig fråga. För att bli med 1 300 euro i handen kräver mycket jobb till exem­pel inom servicesektorn.

– År 2017 var en deltid­sans­tällds månat­liga inkomst i snitt 1 380 euro i måna­den före skatt och andra lags­tad­gade avgif­ter. Många jobbar dessu­tom på ett så kallat nollav­tal, då de verkliga arbets­tim­marna kan vara få. Det är inte alls en självklar­het att man kommer upp till sådana summor, säger Kauhanen.

Inom service­sek­torn är det inte ovan­ligt anställda blir tvungna att lappa på med jämkad dagpenning.

– Dessu­tom finns bostads­bi­drag, men i många fall kan perso­nen vara tvun­gen att ansöka om utkomststöd.

En lönta­gar­fa­milj där föräl­drarna jobbar inom industrin kan man också bli tvun­gen att räkna slan­tar för att få det hela att gå ihop.

– Om det finns tre tonå­rin­gar i famil­jen kan bara matut­gif­terna växa och bli stora, säger Kauhanen.

Utanför huvuds­tads­re­gio­nen klarar sig famil­jen med anin­gen mindre utgif­ter, men de över­ras­kande utgif­terna gäller även där.

Kauha­nen påmin­ner om att kollek­tivt­ra­fi­ken på flera håll i landet är obefint­lig och famil­jen är tvun­gen att äga en bil. Om bilen går sönder måste den fixas genast för att man ska komma iväg till jobbet. Då måste det finnas pengar.

LÄTTHÄNT ATT EKONOMIN RASAR IHOP

– En annan plöts­lig förändring kan vara att en föräl­der plöts­ligt blir arbets­lös. Då en faller från inkomst­bun­den arbets­lös­hets­pen­ning på arbets­mark­nadss­töd kan det bli aktuellt att man blir tvun­gen att ansöka om utkomsts­töd, säger Kauhanen.

Plöts­liga sjuk­fall kan också vända upp och ner på en familjs ekonomi.

– Nivån på grundt­rygg­he­ten är så låg att det inte räcker till för mini­mi­lev­nads­kost­na­derna. I Finland ska alla enligt grund­la­gen ha rätt till en utkomst. Finland har ändå pric­kats för att så inte är fallet, säger Kauhanen.

Grundt­rygg­he­ten har utvecklats lång­sam­mare som den allmänna inkomstnivån.

VAD RÄCKER PENGARNA TILL?

Ett sätt att mäta vad som är en till­räcklig lön är att mäta dess köpkraft. Finlands Närings­liv EK och Tekno­lo­giin­dustrin vill ofta tala om för finlän­darna om att vår löne­nivå är högra ände främsta konkur­rent­län­derna. Det gäller oftast jämfö­rel­ser med Sverige och Tyskland.

Enligt en jämfö­relse som Kauha­nen gjort får man helt enkelt mera för lönen i Tyskland än i Finland.

– Trots att Tyskland släpar efter Finland i löner, får man mera för pengarna i Tyskland. Sverige ligger anin­gen efter oss, men i övrigt ligger lönerna på samma nivå.

Ande­len fattiga arbe­tare växer

Anta­let arbe­tande männis­kor under fattig­domsgrän­sen har vuxit i Europa under hela 2000-talet. I Tyskland ökade ande­len perso­ner som ligger under fattig­domsgrän­sen från sex procent till tio procent mellan åren 2006 och 2016.

Fors­karna hävdar att de nya jobben skapas inom branscher där det inte erbjuds till­räckligt med arbets­tim­mar eller på annat sätt förblir löne­nivån låg och kan inte förse männis­kor med en till­räcklig utkomst.

I Finland beräk­nas det finnas ungefär 60 000 männis­kor som arbe­tar – men fort­fa­rande förblir fattiga. 26 000 av dem är lönta­gare och resten av dem är egenans­tällda och företagare.

KLARA SIG PÅ LITE

Det sägs ofta att ”arbete är det bästa socials­kyd­det”. I en fattig arbe­tan­des öron kan det låta kons­tigt, då man ändå tvin­gas vända sig till FPA för att klara av vardagen.

I regel lappar man hålen i den låga löne­nivån med bostadss­töd och ibland utkomststöd.

Hyres­boende unders­töd­des år 2017 med 326 euro och motta­gar­nas mede­lin­komst före stödet var 910 euro i måna­den. I april i år fick 234 000 utkomsts­töd. Ur den grup­pen var så gott som varan­nan ensam­boende. Det finns inte uppgif­ter om deras status på arbetsmarknaden.

För en ensam­boende är utkomsts­tö­det 497 i måna­den och för ensamför­sör­jare 547 euro i månaden.

Enligt FPA:s uppgif­ter ska summan räcka till mat, kläder, hälsa, lokalt­ra­fik, media, tele­fon och hobbyverksamhet.

DET OSYNLIGA FOLKET

Fattiga männis­kor i arbets­li­vet är inte ett välkänt feno­men i Finland eller i andra EU-länder, påmin­ner fors­ka­ren Mikko Jako­nen, univer­si­tets­lek­tor och förfat­tare till Työs­sä­käy­vän köyhän elämä vaatii joka­päi­väistä rohkeutta.

När proble­met inte är igen­känt och accep­te­rat, finns det heller inga lösnin­gar. Livet blir en dans på lina, för att få varda­gen att gå ihop.

–  Det enda de kan vara säkra på är att när man får mer från ett håll så skärs det bort från ett annat, skri­ver Jakonen.

Det är inte frågan om några stac­kare. Jyväs­kylä univer­si­tet samlade berät­tel­ser av fattiga, arbe­tande männis­kor år 2015 inom ramen för projek­tet Työssä ja köyhä!

I berät­tel­serna kommer det fram exem­pel på finländsk sisu och en vilja att klara sig. Det räknas ur vilken slags mat man får mest protei­ner för att hålla hungern i styr. Föräl­drarna går i gamla och urtvät­tade kläder för att bekosta barnens hobbyer.

Kommittén för sociala rättig­he­ter i Europa har flera gånger pric­kat Finland för att grundt­rygg­he­ten är på en för låg nivå. Samma gäller även för arbetsmarknadsstödet.

Männis­ko­rättsför­bun­det uttryckte i maj till rege­ringsför­hand­larna sin vädjan om att grundt­rygg­he­ten förbätt­ras i Finland. Förbun­det hävdar att det hand­lar om en åtgärd som inte kan bli och vänta på helhets­re­for­men av socialskyddet.

STRÅET SOM KNÄCKER KAMELENS RYGG

Det är ensam­boende, strö­job­bare och ensamför­sör­jare som är den största riskgrup­pen, och det är uttryckli­gen plöts­liga större utgif­ter eller livsfö­rändrin­gar  som kan vända upp och ner på ekonomin.

I de äldre åldersgrup­perna har snabblåns- och utmät­ningss­kul­derna vuxit oroväc­kande snabbt. Det hand­lar föru­tom om de egna utgif­terna också om skul­der som kommit till då beta­lat för sina barns utgif­ter, medde­lar Garanti-stiftelsen.

En av orsa­kerna bakom utvecklin­gen är de små pensio­nerna. I fjol var mede­lar­bets­pen­sio­nen för perso­ner som gått i pension mellan 60 och 64 drygt 1 830 euro. Här fanns en  stor skill­nad mellan män och kvin­nor:  männen 2075 euro och kvin­norna 1 605 euro.

Ju mer avbrott i arbets­kar­riä­ren, desto sämre pension. Längre perio­der av arbets­lös­het och föräl­dra­le­dig­he­ter gör att den fram­tida pensio­nen förblir liten.

Garan­ti­pen­sio­nen är 785 euro i måna­den. Knappt 30 000 perso­ner över 65 år levde på garan­ti­pen­sion vid årss­kif­tet. I de yngre åldersklas­serna var det färre som fick garan­ti­pen­sion. Pensio­nä­rer kan bli tvungna att lappa med andra inkoms­ter – oftast det bostadss­tö­det för pensionärer.

I regel kan man säga att om det är ekono­miskt knapert under åren i arbets­li­vet, så fort­sät­ter det så  även som pensionär.

BARNFATTIGDOM I FINLAND

Enligt resul­ta­ten i olika under­sök­nin­gar bor det omkring 100 000 – 120 000 fattiga barn i Finland. Det innebär att fler än en på tio barn bor i ett hem där utgif­terna dragits ner till mini­mum.  Det här påver­kar barnens möjlig­he­ter till hobby­verk­sam­het, avbrutna eller aldrig påbör­jade studier efter grunds­ko­lan bland annat på grund av kost­na­derna på böcker och andra studiemedel.

Enligt uppgif­ter från Statis­tikcent­ra­len ökade barn­fat­tig­do­men med över tio procent i början av 2000-talet. Indexfrys­nin­gen av barn­bi­dra­get syns i statis­ti­ken. Trots att barn­bi­drag beta­las ut till alla barn­fa­mil­jer spelar bidra­get en betyd­ligt större roll i mindre bemed­lade barn­fa­mil­jer än hos dem.

Fattig­doms­fors­ka­ren Juho Saari har sagt att ett sätt undvika barn­fat­tig­dom är att stanna i rela­tio­ner och undvika hemvårdsstöd.

Omkring en tred­je­del av barn­fa­mil­jerna är enfö­räl­der­fa­mil­jer. Ju äldre barn, desto mer sanno­likt att föräl­drarna inte bor tillsammans.

Jako­nen påpe­kar att en familj kan vara lida av fattig­dom trots att en föräl­der har heltidsjobb.

– Det är sanno­likt att de är tvungna att i alla fall nu och då ty sig till socials­kyd­det, hjälp från släkt och vänner, snabblån eller flera jobb samti­digt för att klara av vardagsutgifterna.

Släkt och vänner kanske inte vet om hur små inkoms­ter deras nära egent­li­gen tvin­gas leva på.

I mate­ria­let som samla­des in av Jyväs­kylä univer­si­tet kommer fram det att männis­kor under­stry­ker vikten av samhäl­lets skydds­nät. De oroar sig också över vad som sker med det och huru­vida det nedmonteras.

En ensamför­sör­jande föräl­der till tre barn berät­tar om sitt liv:

”Vi har klarat oss genom allt! FPA, socia­len, barns­kyd­det, psyka­ku­ten, kyrkans diako­niar­bete, öronkli­ni­ken, sjuk­hus, hälsocent­ra­ler, famil­jes­töd, läkare, lymfoms­kö­tare, massö­rer, fysio­te­ra­peu­ter, släk­tin­gar och vänner har hjälpt oss. Utan dem skulle vi inte vara här. Jag har inte behövt klara mig ensam.”

TEXT BIRGITTA SUORSA /​ UP
ILLSUTRATIONER TUOMAS IKONEN

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS