Strejken 3.10: ”Det fanns ingen annan utväg”

En varning åt regeringen. Ett stöd för uppsäg­ningss­kyddet. Nästan 22 000 av Industri­fac­kets medlemmar på 150 arbetsplatser strej­kade onsdagen den 3 oktober.

Industri­fac­kets styrelse beslöt den 24 augusti om omfat­tande, stegvis frams­kri­dande åtgärder som stöd för ett jämställt uppsäg­ningss­kydd. Det första skedet, det vill säga övertidsför­budet trädde i kraft den 17 september och gäller tills vidare. Det andra skedet, strejk­dagen den 3 oktober stoppade arbetet på omkring 150 arbetsplatser inom Industri­fac­kets branscher. Industri­fac­kets styrelse beslöt den 5 oktober att förbundet tar till hårdare organi­sa­tions­mäs­siga åtgärder. Detal­jerna om och tidta­bellen för de fortsatta åtgär­derna meddelas senare. Facket överväger att avstå från påtryck­ningsåt­gär­derna om regeringen drar tillbaka förslaget till en ny uppsäg­ningslag och förbinder sig till att inte längre komma med nya propo­si­tioner till riksdagen som försämrar arbetslivet.

ISKU INTERIOR, LAHTIS: ”Jag är stolt över vårt gäng”

”Strejken har gått bra”, säger huvudfört­roen­deman Seppo Päivä­rinta belåtet. Han har stått som strej­kvakt vid porten till Iskus fabrik i Lahtis vid skift­bytet tidigt på morgonen. 350 produk­tion­sar­be­tare har hållit sig borta.

Det är en kylig morgon vid porten till fabriken Isku Interior. Några av arbets­ta­garna som hade börjat sitt natts­kift under det föregående dygnet har redan gått för dagen. På Iskus område finns flera andra företag där man inte strejkar. Alla som kommer till platsen får frågan om vart de är på väg. Som strej­kvakter fungerar vid sidan om huvudfört­roen­de­mannen styrel­seordfö­rande Eero Nieminen och styrel­se­medlem Nina Päivä­rinta från fackav­del­ningen för Isku.

– På väg till trådverks­taden? OK, trevlig arbetsdag! Nina Päivä­rinta ropar glatt till föraren som har stannat bilen efter att ha sett strej­kvak­terna som samlats.

Huvudfört­roen­de­mannen Seppo Päivä­rinta säger att antalet ordinarie produk­tion­sar­bets­ta­gare på möbel­fa­briken är 296 och antalet inhyrda arbets­ta­gare ett sextiotal. Han konsta­terar att arbets­ta­garna har förstått orsakerna till strejken. Päivä­rinta under­stryker att lönta­garna har fått utstå mycket redan under en längre tid.

– Mindre bemed­lade och fattiga har behand­lats verkligen grymt under hela regerings­pe­rioden. De arbets­lösa har förödm­ju­kats. Även de som nu har ett jobb, förstår att nedskär­nin­garna i utkomsts­kyddet för arbets­lösa någon gång kan gälla också dem.

”VI FÅR UNDER INGA OMSTÄNDIGHETER GE EFTER NU”

Nina Päivä­rinta berättar hur hon senast i går pratat med en bekant fabrik­sar­be­tare om orsakerna till strejken.

– Jag förkla­rade hur läget är och konsta­te­rade att det inte längre fanns någon annan utväg för oss (facket). Han var mycket förståel­se­full och uppmunt­rade oss till att under inga omstän­dig­heter ge efter nu.

Päivä­rinta har i färskt minne den rad av lönta­gar­fient­liga åtgärder som regeringen Sipilä vidtagit, vilka enligt strej­kvakten ger full rätt till dagens åtgärder, och mer därtill.

– Vi är tvungna att dra åt skruven, regeringen började ju med tvångs­la­garna 2015. Sedan kom konkur­rens­kraft­sav­talet som är som att välja mellan pest och kolera. Därefter bröt regeringen mot konkur­rens­kraft­sav­talet i och med den första aktive­rings­mo­dellen. I konkur­rens­kraft­sav­talet enades man ju om att utkomsts­kyddet för arbets­lösa inte längre kommer att försämras, vilket ändå har skett. Den inkom­stre­la­te­rade dagpen­ningen skars ner med 100 dagar och den första aktive­rings­mo­dellen har också skurit ner utkomsts­kyddet för arbetslösa.

– Det är klart att den sista spiken i kistan kommer i något skede, och det skedet är nu. Arbets­mi­nis­terns anföranden i går ändrar ingen­ting, för själva saken, nämligen ojämlik­heten förän­dras inte. Jag tycker att det är utomor­dent­ligt bra att FFC enades om en gemensam stånd­punkt. Det enda möjliga är att lagförs­laget dras tillbaka!

”SÅ HÄR MYCKET FÅR INGEN UNDERKUVAS”

Eero Nieminen berättar att han har fått – uttryckligen fått, inte varit tvungen att – disku­tera strejken på daglig basis.

– Diskus­sio­nerna bland de anställda har varit bra och inspi­re­rande. Jag har fått höra att det är fint att facket är på de anställdas sida rent konkret. Det är bra att det nu görs någonting.

Nieminen avfärdar företa­gar­si­dans påståenden om ”utompar­la­men­ta­risk verksamhet” som osakliga.

– Så här mycket får man inte under­kuva arbets­ta­gare, eller någon annan överhu­vud­taget. Regerin­gens diktat strider mot demokratin. När regeringen förtrycker lönta­garna och inte går med på att disku­tera eller förhandla är vi ju tvungna att agera.

Strej­kvak­terna vid Isku tror att helt andra åtgärder än avsked på oklara grunder och karens­straff skulle skapa arbete i Finland.

– Övertid­sar­bete borde begränsas. Övertidsför­budet har visat att inte ens skiftena i stora fabriker fungerar, och att de har problem. Jag har förun­drat mig över hur övertidsför­budet kan inverka så här mycket, säger Nina Päivärinta.

– Om den övre gränsen för övertid­sar­bete stramas åt skulle antalet arbets­tillfällen i Finland öka rejält. Det skulle ha en stor inverkan, säger Seppo Päivärinta.

De YTK-medlemmar som slunkit in genom portarna vill Nina Päivä­rinta påminna om att Allmänna Arbets­lös­hets­kassan inte står vid porten för att försvara arbetarnas rättig­heter. Det är ju bara en a‑kassa, inte ett fackför­bund. YTK har inte heller gett några utlåtanden om hur fel det är att försvaga uppsäg­ningss­kyddet. Medlemmar i YTK får inte heller strejkunderstöd.

– Riku Aalto konsta­te­rade att de har gjort sitt val. Jag tycker att det var riktigt bra sagt av ordföranden.

HUVUDFÖRTROENDEMAN NIINA MALM, OVAKO, IMATRA: ”VI HAR UPPLYSTA MÄNNISKOR”

Niina Malm säger att arbets­ta­garna har förstått varför de strejkar.

Fabriken syssel­sätter cirka 470 organi­se­rade arbets­ta­gare i Industri­facket. Fabriken tömdes på folk och stannade av sex på morgonen. Strejk­dagen förlöpte smidigt.

– Folk har varit rakryg­gade och punkt­liga. Till exempel strej­kvak­terna var på plats precis som överenskommet.

Enligt Malm är likvär­dighet och jämlikhet hörns­tenar som man ska hålla sig till.

– Samma regler ska gälla för alla. Det är min förhopp­ning att vi skulle få en jämlik arbets­lags­tift­ning som omfattar hela Europa. Jag kan inte förstå hur landets regering med hård hand har börjat ensidigt rota i saker som är i ordning. Så här kan det inte fortsätta.

HUVUDFÖRTROENDEMAN ATTE KILPINEN, MÖLNLYCKE HEALTHCARE, S:T MICHEL: ”DET HÄR HANDLAR OM SOLIDARITET”

Enligt Atte Kilpinen förstår de 400 anställda på företaget varför maski­nerna inte är i gång på strejk­dagen. Fackför­bundet Pro är också med för fullt.

Strej­kvak­terna gjorde sitt morgons­kift mellan klockan fem och åtta. Man blev tvungen att anmärka på några strejkbry­tare som ville gå till fabriken.

Fabrikschefen var natur­ligtvis förargad över hur mycket strejken kostar fabriken. Kilpinen hade påmint om att strejken skulle ha kunnat förhin­dras om ett medde­lande om detta gått via arbets­gi­varför­bundet till regeringen.

– Företagen har dragit nytta av regeringen Sipiläs agerande. Arbets­gi­varna behöver inte lida i andras ställe. De har dragit nytta av situa­tionen och kommer att fortsätta att göra det.

Vad om endags­strejken inte får regeringen att ta sitt förnuft till fånga?

– Då blir vi tvungna att planera fortsatta åtgärder. Vi ger inte upp.

HUVUDFÖRTROENDEMAN MARKO KEMPPAINEN, EXEL COMPOSITES, JOENSUU: ”VI HAR EN TOM FABRIKSSAL”

Marko Kemppainen säger att arbets­ta­garna har förstått motive­rin­garna till strejken.

– Det började med konkur­rens­kraft­sav­talet, sedan kom första och andra aktive­rings­mo­dellen, och regerin­gens löften om att inte lägga sig i arbets­ta­garnas ställ­ning. Vi litade på löftet och gick in för konkur­ren­sav­talet med långa tänder, men regeringen har svikit sitt ord. Nu måste vi få slut på spelet.

Strejk­dagen förlöpte lugnt.

– Ingen har kontaktat oss. Tack vare de tydliga anvis­ningar som facket gav blev det minimalt med frågor. Strej­kun­ders­tödet ansågs som viktigt.

Kemppainen har förun­drat sig över företa­garnas tankar om att det är nödvän­digt att göra sig av med arbetstagare.

– Det verkar konstigt att den första reaktionen på problem är att ge sparken åt arbets­ta­gare. Vad hände med tanken på att hjälpa människor och samar­beta på arbetsplatsen? En företa­gare är inte sin uppgift vuxen om han eller hon inte inom en sex månaders prövotid kan bedöma om han eller hon vill anställa personen i fråga eller inte.

HUVUDFÖRTROENDEMAN TONI KERÄNEN, OUTOKUMPU STAINLESS, TORNEÅ: ”NU FINNS DET ANLEDNING TILL STREJK”

Toni Keränen säger att det var tyst på stålfa­briken på strejk­dagen. I strejken deltog 1 500 personer, av vilka 350 var medlemmar i Pro.

– Vi står gemen­samt mot en under­mi­ne­ring av uppsäg­nings­lagen. Lagen ger oss denna möjlighet till samhällspå­verkan som det är skäl att utnyttja när det finns orsak till det.

Man har disku­terat i offent­lig­heten om det är rätt att arbets­gi­varna får lida på grund av konflikten mellan regeringen och facket. Keränen ser dock att arbets­gi­varna har möjlighet att påverka regeringen via sina egna kanaler.

– Hos oss är statsägda Solidium en stor ägare som erbjuder möjlighet till direkt kontakt, säger Keränen.

Keränen skickar hälsningar till stats­mi­nister Juha Sipilä.

– Det är skäl att ta mössan i näven, medge sina felbe­döm­ningar och ge efter. Jag hoppas att fackets gemen­samma hälsningar väger så tungt att de når fram.

VICE HUVUDFÖRTROENDEMAN KALLE FORSMAN, NOKIAN RENKAAT, NOKIA: ”NU SKA VI INTE GE UPP”

Kalle Forsman ser att om vi ger upp nu kan det komma emot ännu svårare saker i framtiden, såsom till exempel avsak­naden av kollek­ti­vav­ta­lens allmän­bin­dande karaktär. Regerin­gens ändringar i uppsäg­ningss­kyddet duger inte.

– Inte ändras ju den ojämlika behand­lingen i lagförs­laget, även om storleken på företaget ändras.

– Om det finns orsak till uppsäg­ning kan man i Finland säga upp med stöd av lagar och förord­ningar. En företa­gare ska inte bli förvånad om han eller hon råkar i svårig­heter vid olaglig uppsäg­ning av någon som till exempel är sjukledig.

En uppluc­kring av uppsäg­ningss­kyddet skapar inga nya arbets­tillfällen. Forsman under­stryker att arbetar­par­tierna har lagt fram många goda förslag till förbätt­ring av sysselsättningen.

– Jag förstår nog att det innebär ett stort steg för en småfö­re­ta­gare att anställa sin första eller andra arbets­ta­gare. Varför kan vi då inte stödja syssel­sätt­ningen i en situa­tion som denna?

HUVUDFÖRTROENDEMAN KIMMO NATUNEN, UPM PLYWOOD, NYSLOTT: ”MÄNNISKOR BEHÖVER ANSTÄLLNINGSTRYGGHET”

Kimmo Natunen säger att strejk­dagen förlöpte föredöm­ligt på faner­fa­briken. Enligt Natunen har de anställda kommit med positiv respons på hur deras rättig­heter försvaras.

– Syftet med arbets­lags­tift­ningen är att skydda arbets­ta­garen. Det är därför oaccep­ta­belt att försvaga den. Ett förslag som försvagar uppsäg­ningss­kyddet skulle försätta arbetsplatser av olika storlek i en ojämlik ställning.

Natunen påminner om att när konkur­rens­kraft­sav­talet ingicks blev arbets­ta­gar­parten lovad att inga ytter­li­gare försäm­ringar av arbets­lags­tift­ningen skulle göras under denna regerings­pe­riod. Han anser att fackets organi­sa­to­riska agerande måste fortsätta tills lagförs­laget faller.

När det gäller att främja syssel­sätt­ningen måste man söka lösningar genom treparts­be­red­ning, säger han.

– Människor behöver anställ­ning­strygghet. Man ska inte hela tiden behöva vara rädd för att bli uppsagd.

TEXT SUVI SAJANIEMI, ASKO-MATTI KOSKELAINEN OCH PETTERI RAITO
FOTO LAURI ROTKO, JOHANNA KOKKONEN, JYRKI LUUKKONEN, PAULA MYÖHÄNEN, ARI NAKARI, MARKKU TISSARINEN OCH JARNO VUORINEN