Two people stand in the corridor of a greenhouse and look at the camera. Tomatoes are grown in the greenhouse, hanging in the foreground.
Ukrainskfödda Volodymyr Havrushko och Vladyslav Khomenko tycker att det bästa i livet just nu är att det står på stabil grund och är förutsägbart. De får lön och kan betala sina räkningar.

Kompi­sarna Vladyslav Khomenko och Volodymyr Havrushko: ”Vardag att vara med i facket”

TEXT RIITTA SAARINEN
FOTO JUSSI PARTANEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS

Ukrai­narna Vladyslav Khomenko och Volodymyr Havrushko lärde känna varandra när de plockade tomater i Agrifu­turas växthus i Björne­borg. Båda har arbetat på olika platser både i Finland och utomlands. Männen förenas av ett gemen­samt intresse och en liknande familjesituation.

VLADYSLAV KHOMENKO (VLAD): Vi lärde känna varandra när jag kom hit för ungefär tre år sedan för att arbeta på Agrifu­tura Tomaatit. Då arbetade både Vova och jag i växthusen. Nu jobbar jag på packning­sav­del­ningen, eftersom det är bra att byta arbet­supp­gifter ibland, och här är det möjligt.

VOLODYMYR HAVRUSHKO (VOVA): Jag har varit här i drygt ett år längre än Vlad. Jag plockar tomater i växthuset och rör mig i gångarna med plockliften.

VLAD: Vi träffades första gången här i Björne­borg, men det som först och främst förenar oss är att vi båda kommer från Ukraina. Jag kommer själv från Sumy i norra Ukraina.

VOVA: Jag kommer från Lviv i västra Ukraina. I Ukraina stude­rade jag teologi vid ett ortodoxt präst­se­mi­na­rium. Senare åkte jag utomlands för att arbeta och jag har bland annat jobbat på byggar­betsplatser i Israel och Spanien innan jag kom till Finland.

Det är lättare att kombi­nera jobb och familjeliv.

BEFINNER SIG I SAMMA SITUATION

VLAD: Jag utbil­dade mig till matema­tiklä­rare i hemlandet och stude­rade sedan vidare till agronom. Under studie­tiden arbetade jag i Sverige och Danmark. Jag kom till Finland första gången 2019. Jag har arbetat på trädgårdar och gårdar i Laitila och Kauha­joki. Där träffade jag också min fru på jobbet. Vi har en liten son.

VOVA: Jag har också varit i Finland flera gånger och bland annat plockat blåbär runt om i landet. Jag och min fru flyttade tillsam­mans till Finland och nu har vi en liten son som föddes här i Björne­borg. Vi hjälper också mina äldre föräl­drar i Ukraina.

Sisätilassa oleva henkilö pakkaa pahvilaatikoihin tomaatteja, joita hänellä on kädessään tertullinen. Takana näkyy pitkälle jatkuva varastohalli.

VLADYSLAV KHOMENKO

Växthusar­be­tare
Agrifu­tura Tomaatit Oy, Björneborg

VLAD: Det bästa här är att livet står på en stabil grund. Livet är riktigt bra just nu. Vi får lön och kan betala våra räkningar. Jag och min fru hjälper också våra familjer i Ukraina. Framtiden där är osäker. Tiden får utvisa vad som händer.

VOVA: Här har vi allt vi behöver: familj, arbete och olika tjänster, skolor och hälsovård nära. Björne­borg är annor­lunda än Madrid, det är klart. Och även om jag kunde ha tjänat mer i Israel trivs jag här. Jag tycker om arbets­kul­turen här. Det är lättare att jobb och famil­jeliv att gå ihop här i Finland.

VLAD: Arbets­kul­turen här är i stort sett densamma som i Sverige och Danmark. Jag ser inga stora skill­nader mellan länderna. I Norden följer man arbetslagstiftningen.

GEMENSAMMA SAMTALSÄMNEN

VLAD: Vi hinner prata med varandra på jobbet vid lunchtid och på pauserna. Dessutom träffas vi på helgerna. Vi har till exempel grillat tillsam­mans med våra familjer.

VOVA: Det är bra att veta att man har en pålitlig vän som man kan kontakta och be om hjälp om det skulle uppstå en nödsituation.

VLAD: När vi pratade märkte vi att vi också har ett gemen­samt intresse. Vi kan disku­tera place­ringar tillsam­mans. Vi följer båda börskur­serna på nätet. Man måste tänka på framtiden. Det skulle vara bra att ha lite bespa­ringar när man går i pension.

Hymyilevä henkilö työskentelee kasvihuoneessa tomaattiviljelmän keskellä.

VOLODYMYR HAVRUSHKO

Växthusar­be­tare
Agrifu­tura Tomaatit Oy, Björneborg

VOVA: Vi pratar om det här eftersom det intres­serar oss båda. Men det är inte lätt att följa allt så noga att man förstår allt som hör till. Till exempel kräver det mycket arbete att reda ut hur place­ringar beskattas.

VLAD: Arbetsplatsen har erbjudit oss en grund­kurs i finska, men för att lära sig språket mer på djupet skulle det krävas mer tid. Just nu fokuserar man mer på arbete och familj och hemma talar jag ukrainska med min fru.

FACKET ERBJUDER ETT SKYDD

VOVA: Vänner rekom­men­de­rade att vi skulle gå med i facket, så vi är medlemmar i Industri­facket. Jag har också deltagit i kurser som ordnats av facket i Tammer­fors. Där har man till exempel gått igenom frågor som gäller anställ­ning­savtal. Industri­fac­kets Murik­kains­titut är ett trevligt ställe.

VLAD: Att vara med i facket är mer politiskt i Ukraina än i Finland. Här är det vardag. Det vikti­gaste är att medlems­kapet ger oss skydd. Jag har själv deltagit i fackets kurser i Åbo och Vasa och där vi fick tolkning till ukrainska.

VOVA: Vi har också olika aktivi­teter här på arbetsplatsen. För ett par år sedan ordnade arbets­gi­varen en gemensam kryss­ning till Åland för oss anställda.

VLAD: Det är också trevligt att arbets­gi­varen har kommit ihåg de anställda varje jul.