Hastigt ihophafsad lagtext hotar anställningstryggheten

Uppsäg­ningar utan tungt vägande skäl, avsked utan varningar och långa rättst­vister. Det är att vänta om regeringen Orpo genomför de lagändringar som den planerar.

Regeringen har hastigt slagit ihop lagstift­ning som försvagar arbets­ta­garnas uppsäg­ningss­kydd utan trepartsför­be­re­delser. Det här syns i slutre­sul­tatet, berättar FFC:s jurister.

Uppsäg­ningar utan tungt vägande skäl, avsked utan varningar och långa rättst­vister. Det är att vänta om regeringen Orpo genomför de lagändringar som den planerar.

Fackcent­ralen FFC:s jurister Katariina Sahlberg och Samuli Hiiles­niemi har som medlemmar i arbetsgruppen sett hur regeringen drivit igenom försvag­ningar av anställ­ningss­kyddet till ett lagförslag.

Formellt har bered­ningen skett i en trepart­sar­betsgrupp med repre­sen­tanter för staten, arbets­ta­garna och arbets­gi­varna. Men arbets­ta­garnas stånd­punkt har åsidosatts.

– Det har inte förts någon egentlig dialog, inga förhand­lingar har ägt rum och man har inte försökt nå några som helst kompro­misser. Det har inte varit fråga om förbe­re­delser genom treparts­sa­mar­bete, säger Hiilesniemi.

Arbets­mi­nis­terns särskilda assis­tent har övervakat arbetsgrup­pens arbete, vilket i praktiken inneburit att arbets­ta­garnas synpunkter blocke­rats och arbets­gi­var­si­dans förslag godkänts.

Sahlberg berättar att processen präglats av brådska: särskilt med tanke på lagändrin­garnas betydelse har förbe­re­del­serna varit ytliga och hafsiga.

– Hörandet av experter har hållits på ett minimum och man har inte beaktat det i slutre­sul­tatet, säger Sahlberg.

REGERINGEN PÅ DEN STARKARES SIDA

Arbets­rätten har tradi­tio­nellt utgått från en strävan att skydda den svagare parten – arbets­ta­garen. Men med sina lagförslag har regeringen ställt sig på den starkares sida.

– Konse­kven­serna är ännu svår att bedöma, men uppsäg­nings­ribban för arbets­ta­gare kommer att sänkas betyd­ligt, säger Sahlberg.

Regerin­gens planerar bland annat att avskaffa kravet på tungt vägande skäl för uppsäg­ning, öka möjlig­heten till att säga upp anställda utan varning och skriva in bristande presta­tion som grund för uppsägning.

I grund­la­gens 18 § står det att ”det allmänna skall sörja för skyddet av arbets­kraften” och att ”ingen får avskedas från sitt arbete utan lagstadgat skäl”.

Formu­le­rin­garna i de föres­lagna lagändrin­garna är ofta oklara, exempelvis används ordet ”i princip” uppre­pade gånger.

Om utkastet blir lag kommer det i fortsätt­ningen att vara svårt för arbetsplat­serna att tolka lagstif­ta­rens avsikt. Bedöm­ningen av en arbets­ta­gares bristande presta­tion lämnas i stor utsträck­ning åt arbetsgivaren.

– Texterna är så luddigt skrivna att man kan använda dem för att motivera nästan vad som helst. Det är mycket proble­ma­tiskt att inte ens vi jurister i arbetsgruppen kan ge vägled­ning om hur man ska tolka lagen och handla på arbetsplatsen, säger Sahlberg.

Uppsäg­nings­ribban för arbets­ta­gare kommer att sänkas avsevärt.

Även ur oklar lagstift­ning uppstår rättspraxis, när fall tas till domstol. Men vägen dit är lång, eftersom preju­dikat kräver avgöranden i Högsta domstolen.

– Ett enda fall kan ta flera år, och det skulle krävas flera fall för att skapa preju­dikat, säger Sahlberg.

MER OMFATTANDE ÄN VÄNTAT

I regerings­pro­grammet står det: ”Bestäm­mel­serna om uppsäg­ningsgrunder som har samband med arbets­ta­ga­rens person ska ändras så att det i framtiden räcker med enbart sakliga grunder för att upphäva arbetsavtalet.”

Men uppsäg­ningsgrun­derna är på väg att ändras betyd­ligt mer än vad regerings­pro­grammet antyder.

– Lagstift­ningen har hastats fram och fartblind­heten har ökat. Särskilt regle­ringen kring varningar har ingen som helst grund i regerings­pro­grammet, säger Hiilesniemi.

– Det kom in mycket extra och det är upprö­rande hur snabbt de här extra punkterna behand­lades. Det syns i slutre­sul­tatet, säger Sahlberg.

Hörandet av experter har hållits på ett minimum och man har inte beaktat det i slutresultatet.

Det är uppseen­de­väc­kande att regerings­pro­grammet använts som riktlinje på mycket olika sätt i olika arbetsgrupper.

– I arbetsgruppen för arbets­fred följdes regerings­pro­grammet ordagrant. Där kunde man inte ens överväga något annat, berättar Hiilesniemi.

– Det är märkligt att betydelsen av regerings­pro­grammet varierar mellan arbetsgrup­perna. Ibland följs texten exakt till punkt och pricka, ibland tolkas den brett, säger Sahlberg.

REMISSVAR LYFTER FRAM PROBLEM

Under den så kallade remiss­rundan under våren 2025 kom samman­lagt 64 utlåtanden till lagut­kastet. I huvudsak motsatte sig arbets­ta­garnas repre­sen­tanter lagändrin­garna medan arbets­gi­var­repre­sen­tan­terna stödde dem. Neutrala aktörer lyfte i sina utlåtanden fram många brister i texten.

I Diskri­mi­ne­ring­som­buds­man­nens utlåtande konsta­teras att det finns risk för att effek­terna drabbar arbets­ta­gare som kan utsättas för diskri­mi­ne­ring, till exempel på grund av hälsa, funktions­ned­sätt­ning, ålder eller familjeansvar.

Texterna är så luddigt skrivna att man kan använda dem för att motivera nästan vad som helst.

”I förslaget har ingen konse­kvens­be­döm­ning av jämlik­het­sef­fek­terna gjorts. Överlag har effek­terna på grund­läg­gande och mänskliga rättig­heter bedömts mycket snävt”, skriver Diskri­mi­ne­ring­som­buds­mannen i sitt utlåtande

I utlåtandet från Helsing­fors tings­rätt utlåtande påpekar rätten bland annat bristen på preci­sion i lagtexter och motive­ringar. Tings­rätten förutser långva­riga och omfat­tande problem med att utveckla en enhetlig rättspraxis. Till exempel definierar man i förslaget inte tydligt vad som avses med det sakliga skäl till uppsägning.

”Tings­rätten konsta­terar att de nämnda uttrycken inte särskilt exakt anger den nivå på vilken skälets saklighet i framtiden är avsedd att bedömas.”

I regerings­pro­grammet är en sänkt tröskel för uppsäg­ningar inskrivna under rubriken ”Arbets­mark­nads­re­former som stöder tillväxt och konkurrenskraft”.

I arbets- och närings­mi­nis­te­riets lagut­kast bedöms att ”grundan­ta­gandet är att förslaget inte har någon särskild natio­na­le­ko­no­misk effekt genom sysselsättningen.”

I konse­kvens­be­döm­nin­garna konsta­terar man dock hoppfullt att effekter större än små inte heller kan uteslutas utifrån tidigare forskning.

Regerin­gens mål är att de lagändringar som gör det lättare att säga upp anställda ska träda i kraft i början av 2026. För att tidsplanen ska hålla måste lagförs­laget färdigs­tällas och godkännas av riksdagen under slutet av 2025.