Här i Jakobstad har man tillverkat segelbåtarna av modell Swan sedan mitten av 1960-talet.

– Det har blivit sammanlagt ungefär 2 300 båtar under åren. En sådan där tar ungefär två år att bygga, berättar huvudförtroendeman Stefan Sjölund och pekar uppåt.

I produktionshallen är man som bäst i färd att utföra de sista arbetsuppgifterna i flera meters höjd, nästan i taknivå. Imorgon är det nämligen dags för att sjösätta en Swan på 128 fot, det vill säga nästan 40 meter. Det rör sig om den näststörsta båten som tillverkats här. Efter ytterligare tester ska hon och den influgna besättningen färdas mot Monaco och båtutställningen där.

Det osäkra läget på världsmarknaden återspeglas inte direkt här då prislappen för de minsta båtarna rör sig vid dryga miljonen och i övre ändan kan det handla om tiotals miljoner. Båtarna utgör en av Finlands få direkta lyxvaror.

Filmstjärnan Tom Cruise besökte nyligen fabriken och bekantade sig med båten han köpt. Cruises blixtvisit till Nautor var en förstasidesnyhet i hela landet. ”Vacker”, lät Top Gun-stjärnans utlåtande om den nya anskaffningen.

De runt 220 produktionsanställda och sjuttiotalet underleverantörer jobbar med ett nytt kollektivavtal på företaget. Förutom fabriken i Jakobstad har Nautor också en mindre enhet i Kållby i Pedersöre där man tillverkar bland annat formar för skroven. De större båtarna tillverkas i regel i kolfiber i dagens läge.

Arbetsmiljön på Nautor har redan i nuläget en tätt internationell prägel. Underleverantörer och kundernas egna anställdafrån bland annat Grekland och Storbritannien kommer emot i hallen.

Båtbranschen har i det tysta genomgått en typ av förändring.

För ett drygt år sedan meddelade Båtbranschens arbetsgivarförbund avtalspartnern Industrifacket om att förbundet inte längre kommer att göra upp ett eget kollektivavtal för avtalsbranschen båttillverkning.

Avtalet tillämpades i minst ett trettiotal företag och antalet medlemmar i Industrifacket i branschen räknades i flera hundra.

BÅTBYGGARE I PLASTINDUSTRIN

Huvudförtroendeman Stefan Sjölund berättar att arbetsgivare och förtroendevalda från Nautor och ett antal större företag i nejden, Baltic Yachts, Finnmaster och Sargo, träffades några gånger för att diskutera och förhandla om övergången till att tillämpa kollektivavtalet för plast- och kemisk produktindustri.

– Den största stötesten var utjämningsdagarna eller ”pekkanendagarna”. I plastindustrins avtal betalas de ut i samband med lönen, medan i båtindustrins avtal betalas pengarna ut i samband med att man höll sin ledighet. Det leder till ett visst bortfall.

Det förekommer en del andra skillnader också. Till exempel är semesterpremien högre i det nya avtalet. Sjölund anser att det viktigaste i processen var att arbetsgivaren gick med på att kompensera det ekonomiska bortfallet som övergången medförde.

– Inte helt och hållet, men nästan. En erfaren arbetare i produktion som jobbat 25 år skulle ha förlorat 2 000 euro i året utan kompensation, räknade jag, berättar Sjölund.

Vi får vänta och se.

– Det är tidigt att säga hur det kommer att bli med det nya kollektivavtalet. Vi får vänta och se, säger Antti Wikström som ytbehandlar små dörrstoppare till barskåp.

På Nautor har man också gått igenom en del förändringar i och med att företaget utgör sedan ett drygt år tillbaka en del av den italienska Sanlorezokoncernen som specialiserat sig på motorjakter.

Ifjol somras genomfördes samarbetsförhandlingar i företaget och runt 30 anställda fick gå. 

Nautor står för runt en tiondedel av omsättningen i det italienska miljardbolaget.

BÅTBYGGARE I TEKNOLOGIINDUSTRIN

På Finnmaster i Karleby är det också bråda tider inför båtsäsongen. Ett trettiotal anställda arbetar i produktionen med att tillverka motorbåtar i glasfiber. I jämförelse med Nautors Swanar rör det sig om några storleksklasser mindre båtar. De typiska modellerna ligger på mellan 7 och 10 meter.

– Våra kunder brukar ta ett varv via banken för att låneförhandla innan de köper en av våra båtar, säger Joni Alho, huvudförtroendeman för Karlebyenheten på Finnmaster.

Efter att båtbranschens avtal slutade gälla i februari är det numera kollektivavtalet för teknologiindustrin som man följer på Finnmaster.

Lättare för alla om man inom firman pratar om samma saker med samma ord.

– Det handlar om att man i alla andra företag inom vår ägarkoncern följer teknologiindustrins avtal. Det är lättare för alla om man inom firman pratar om samma saker med samma ord och begrepp.

Finnmaster utgör en del av den inhemska koncernen Terra Patris som äger företag inom metallindustrin.

– Rätt bra allmänna löneförhöjningar har det varit i teknologiindustrin, säger Alho.

Även på Finnmaster är det arbetstidsförkortningen som orsakat mest huvudbry bland de anställda. Huvudförtroendemannen är ändå nöjd över att arbetsgivaren lovat lägga in extra resurser för att

Nu återstår ändå andra problem. Omställningsförhandlingarna pågår som leder högst antagligen till permitteringar i en månad inför semestersäsongen. Pandemitidens båtboom har avtagit och det finns en hel massa begagnade segelbåtar till salu.

Båtbyggarnas avtal i ett nötskal

• Båtbranschen sysselsätter sammanlagt runt 3 500 personer i Finland. Runt 80 procent av produktionen går på export.
• Arbetsgivarförbundet beslöt att de inte kommer att göra upp ett nytt kollektivavtal då det löpt ut 28.2.2025.
• För att kollektivavtal ska vara allmänbindande i en bransch krävs att hälften av de anställda i branschen jobbar i företag som är organiserade i arbetsgivarförbundet.
• Kollektivavtalet för båtindustrin förlorade sin status som allmänbindande avtal år 2011.
• De flesta företag i branschen tillämpar idag avtalet för plast- och kemisk produktindustri.
• Det förekommer vissa skillnader i avtalen. Till exempel ex betalas tjänsteårstillägget ut i varje lön i stället för som klumpsumma.
• Ersättning för utjämningsdagar, eller ”pekkanen”, betalades ut enligt medeltimlön då man höll ledigt tidigare. I nya avtalet är ersättningen inbakad i lönetabellerna.
• Ersättning för söckenhelger endast om helgen infaller på en arbetsdag till skillnad från båtbranschens avtal.
• Högre tillägg för kvälls- och nattskifte i det nya avtalet.

”Bättre än befarat”

– Det sker alltid nu och då att arbetsgivarsidan vill byta ut ett kollektivavtal och det öppnar alltid för risker för arbetstagarna. När det gäller båtbranschen finns det ändå inte tecken på att det skulle röra sig om en vilja att dumpa arbetsvillkoren, säger Toni Laiho, sektorchef för kemisektorn vi Industrifacket.

Laiho och avtalschef Pasi Havio följde tillsammans med förbundets avtalsexperter och huvudförtroendemän nogrant med processen som ledde till att båtbranschens eget kollektivavtal upphörde.

Laiho intygar att det i praktiken rörde sig om ett anmälningsärende från arbetsgivarsidan. Det fanns ett tidigare beslut från arbetsdomstolen som stärkte arbetsgivarförbundets rätt till att handla så.

”Båtbranschen har varit den i särklass mest svenskspråkiga branschen i Industrifacket”

I flera liknande förändringar har arbetsgivarna kompenserat de anställda för möjligt inkomstbortfall och upprätthållit anställningsvillkoren på en viss nivå.

Laiho påpekar ändå att det inte finns något lagstadgat tvång på arbetsgivaren att göra så.

–  Jag skulle säga att övergången har gått bättre än befarat, säger Laiho.

Båtbranschen har varit den i särklass mest svenskspråkiga bransch då man ser till andelen medlemmar i Industrifacket då flera stora företag i branschen ligger i Jakobstads- och Karlebynejden.

Det kan också ha spelat in om man till exempel uppfattar att det finns en möjlighet till mer omfattande service på svenska i ett större arbetsgivarförbund.

– Det rör sig i förhållande om ett rätt litet avtal. Företagen i branschen vill satsa på själva verksamheten, bygga och sälja båtar. Att jobba med att utveckla kollektivavtal kräver resurser, säger avtalschef Havio.

LÄS OCKSÅ: 

Fullt upp på Botnia Marin – ”Båtarna blir större och vi på golvet blir fler”

Toppenår för finländska båtexporten – personalen på Baltic Yachts byggde en stor del av den