Industrifackets strejk som började 3 februari har berört 65 företag och sammanlagt 10 200 medlemmar har deltagit i den. Bilden är från Botnia Marin i Malax och ABB Oy IEC LV Motors i Vasa.

Strej­kvakter trotsade kölden: ”Det är bara att kämpa och ro i mål ett avtal!”

TEXT JOHANNES WARIS, TIIA KYYNÄRÄINEN OCH ANTTI HYVÄRINEN
FOTO JOHANNES TERVO, HARRI NURMINEN OCH ANNIKA RAUHALA

”Det är inte så roligt att då man handlar, lägger handen i fickan och känner bara benet”, säger huvudfört­roen­deman Johnny Söder­holm i Malax. Tekijä kollade läget med medlemmar som deltog i strejken mellan 3 och 8 februari.

Industri­fac­kets strejk i tekno­logi- och kemiin­dustrin pågår som bäst. Strejken pågår i sex dagar i utvalda företag mellan 3 februari och 8 februari. Följande strej­kvågor börjar 10 februari och 17 februari. Dessutom råder förbud mot övertid och skiftes­byten fram till 2 mars. 

På Botnia Marins produk­tion­sen­heter i Malax och Nykar­leby tillverkas vanligtvis bland annat av motorbåtar av modell Targa.

Stridsåt­gärder har inte hört till vardagen på företaget eller i båtbranschen i allmänhet om man bortser från de större skepps­varven i Åbo, Raumo och Helsingfors.

Robin Hed (t.v), Johnny Söder­holm, Robin Söder­holm och Eddie Nyström på Botnia Marin i Malax lät sig inte skrämmas av kylan. FOTO JOHANNES TERVO

Huvudfört­roen­deman Johnny Söder­holm hör till gänget som tog det första passet i strej­kvakten. Han säger att strejk­mor­gonen löpt bra och att det varit ”något extra morrande” vid porten.

– Industri­fac­kets medlemmar har stannat hemma, säger Söderholm.

– En del har sagt att äntligen är det vår tur att vara med och visa att vi också finns, fortsätter han.

”Det var inte svårt att hitta strej­kvakter”, berättar huvudfört­roen­deman Johnny Söder­holm (t.v). Robin Söder­holm (mitten) och Eddie Nyström (t.h). FOTO JOHANNES TERVO

Söder­holm berättar också att flera anställda som inte tidigare varit medlemmar i Industri­facket anslutit sig under den senaste tiden.

– Det har kommit mer än 20 nya medlemmar. Jag säger till alla att ensam är man svag, tillsam­mans kommer man åt att förhandla.

Det är inte frågan om en alldeles liten ökning då det på Botnia Marin jobbar för tillfället runt 230 anställda i produktion.

En del har sagt att äntligen är det vår tur att vara med och visa att vi också finns.

Industri­facket kräver tillsam­mans med de övriga FFC-förbunden en löneför­höj­ning på tio procent på två år. Minimi­höj­ningen ska ligga på 250 euro i månads­lönen under tidsperioden.

– Löneför­höj­ningen behövs verkligen med tanke hur priserna stigit. Det är inte så roligt att då man handlar lägger handen i fickan och känner bara benet. I förhand­lingar får ju alla sällan allt de vill ha, Jag tror och hoppas vi kommer till över åtta procent.

Förlik­ningen i arbetst­visten i både tekno­logi- och kemiin­dustrin fortsätter under veckos­lutet. Söder­holm har en hälsning till Industri­fac­kets förhandlare.

– Det är bara att kämpa och ro i mål ett avtal!

Huvudfört­roen­deman Johnny Söder­holm. FOTO JOHANNES TERVO

”NU VET VI VARFÖR VI STREJKAR”

Huvudfört­roen­deman Mika Sui på ABB Oy IEC LV Motors i Vasa säger att strejken löpt bra trots att kvick­silvret legat nere på minus 16 grader som värst.

– Vi har kört strej­kvakt i två skift. Visst har det ibland varit aningen kyligt men som tur ska det nu bli lite varmare, säger Sui.

Samman­lagt jobbar runt 400 personer i produk­tion på ABB Oy IEC LV Motors. Huvudfört­roen­de­mannen anser att det är bra att FFC-förbunden tillsam­mans kräver löneförhöjningar.

Mika Sui är huvudfört­roen­deman på ABB Oy IEC LV Motors i Vasa. ”Det kan hända att det blir fler strejker. De kommer säkert att vara mer omfat­tande och pågå en längre tid”, säger Sui. FOTO JOHANNES TERVO

– Tidigare har det hörts en del gnäll när inte de anställda riktigt vetat varför vi strejkar. Men nu vet vi det. Det är mycket lättare att tänka att det här är en bra orsak till att strejka, säger Sui.

Det behövs mer köpkraft i Finland.

– Det behövs mer köpkraft i Finland. Vi arbets­ta­gare behöver pengar. Man skulle ju kunna tro att arbets­gi­varen är intres­serad av hur till exempel småfö­re­ta­gare klarar sig – och de är ju beroende av hur vi konsu­merar här i landet, säger Sui.

Henrik Hietala (t.v), Mikko Toivonen och Mika Sui. FOTO JOHANNES TERVO

– Jag är realist och tror inte att löneför­höj­ningen landar på tio procent, men hoppas vi kommer nära det. Om löneför­höj­ningen blir avsevärt mindre så kommer det nog att vara en besvikelse.

Mika Sui tror inte att det blir lätt att nå ett avtal med arbets­gi­varna. Kravet på löneför­höj­ningar verkar väldigt svårt att svälja

– Det kan hända att det blir fler strejker. De kommer säkert att vara mer omfat­tande och pågå en längre tid, tror Sui.

ETT GEMENSAMT MÅL

På Vaisala, som tillverkar mätut­rust­ning i Vanda, är man nöjd över att Industri­facket fått stöd i sin kamp i form av sympa­tiåt­gärder från andra fackförbund.

Facket för kommunal- och välfärd­sområdet JHL, trans­port­facket AKT och tjäns­te­man­na­facket Pro har gått in för stridsåt­gärder liksom också service­facket PAM, Elekt­ri­kerför­bundet, Sjöman­su­nionen och Byggnads.

– Det är fint med samar­bete. Det är en gemensam fråga det här med att få en löneför­höj­ningn så att man kan leva på lönen, säger huvudfört­roen­deman Taina Turunen.

Huvudfört­roen­deman Taina Turunen och arbetars­kydds­full­mäk­tige Juhani Hopponen stod strej­kvakt Vaisala. 
Mer än hälften av de drygt 200 anställda i produk­tion på Vaisala är medlemmar i Industrifacket.

Turunen har en lösning på den pågående arbetskonflikten.

– Arbets­gi­var­sidan kommer emot och inser att alla vinner på att folk har tillräckligt med pengar för att klara sig och inte behöver oroa sig för sin utkomst hela tiden, säger Turunen.

Jag hör oroväc­kande ofta folk säga att pengarna inte räcker till i slutet av månaden trots att man lever ett helt vanligt liv.

I huvuds­tads­re­gionen äter boende­kost­na­derna ofta en ansenlig del av inkomsterna.

– Jag hör oroväc­kande ofta folk säga att pengarna inte räcker till i slutet av månaden trots att man lever ett helt vanligt liv, säger Turunen.

Strej­kvak­terna Taina Turunen, Juhani Hopponen, Tero Malmelin, Olli Konola och Ville Kröger hade försett sig med kaffe till  stejkvakten på Vaisala i Vanda.

”STREJKBIDRAG ENLIGT EGEN SKATTEPROCENT”

På hisstill­ver­karen Kone Industrials enhet i Hyvinge har strej­kveckan gått bra. Huvudfört­roen­deman Mikko Sarajärvi säger att de anställda kunde vänta sig att det skulle bli strejk. Så gott som alla av de knappt 200 medlem­marna på arbetsplatsen deltar i strejken.

– Det har inte varit svårt att hitta strej­kvakter. Vi knallar på och är på gott humör, säger Sarajärvi.

Mikko Sarajärvi.

– Idag får en arbetare med låg lön inte ens en pizza för sin timlön. Det är ju konstigt att arbetande människor måste ansöka om bostadsstöd när lönen inte räcker till boende­kost­na­derna, fortsätter han.

Sarajärvi är nöjd över att facket gick ut med lönekravet inför förhand­lin­garna. Ett minus ger han ändå till facket – infor­ma­tionen måste löpa snabbare.

Idag får en arbetare med låg lön inte ens en pizza för sin timlön.

– Trots att man kanske inte kan berätta om vad man förhandlat om så är det väldigt viktigt att åtmins­tone få veta när det förhandlas följande gång.

Strejken har fått det strej­kande gänget i Hyvinge att aktivera sig också genom ett medbor­ga­ri­ni­tiativ. Medbor­ga­ri­ni­tia­tivet kräver en ändring i hur strejk­bi­dragen skattas.

– Nuför­tiden dras skatten av strejk­bi­draget enligt Skatte­myn­dig­he­tens tabell. Vi försöker få till stånd en ändring så att man betalar skatt enligt sin person­liga skatteprocent.

Mer infor­ma­tion om Industri­fac­kets stridsåt­gärder hittar du på förbun­dets webbplats.