Nina Wessberg: Jag vill leva klimatsmart

Jag har alltid oroat mig för att världen ska gå under, eftersom vi människor själva tycks vilja förstöra jorden, så att den blir obeboelig. I lågsta­dieål­dern var jag rädd för att solen slocknar och i högsta­diet var jag säker på att kärnkraft­verket Tjernobyl skulle orsaka en kedje­reak­tion som inte gick att stoppa.

När jag var småbarns­mamma blev oron för en hurdan värld vi ger i arv åt våra barn ännu större. Jag ville visa att man kan konsu­mera mindre och inte slösa med jordens resurser. Jag började sortera våra sopor, skaffade kompost, använde miljö­vän­liga tvätt- och rengö­rings­medel och bytte barnkläder med väninnor, långt före det blev trendigt.

Fortfa­rande tycker jag det är dumt att köpa nytt, om man kan använda något begagnat.

När barnen flyttat ut beslöt jag mig att försöka leva lite enklare, på en lite mindre boendeyta. För ett år sedan flyttade jag perma­nent till min stuga ute på lands­bygden. Här värmer jag huset i första hand med ved, tillreder mat och värmer diskvattnet på vedspisen, bastun och varmvattnet värms likaså med ved.

För ett år sedan flyttade jag perma­nent till min stuga ute på landsbygden.

Jag plockar bär och svamp, skördar äpplen och bär från egna buskar, köper hjort­kött, handlar inhemskt – och om möjligt lokalt. Dessutom skaffar jag sparsamt med kläder, jag byter och lånar saker, samåker med grannen, handlar på loppis, sorterar soporna och komposterar.

Innetem­pe­ra­turen ligger kring 19 grader och bästa sömnen får jag i en tempe­ratur på 16 grader. Jag trodde jag levde hållbart och klimats­mart, ända tills jag gjorde Livss­tils­testet. Förvå­ningen var stor då mitt koldioxi­davt­ryck var aningen högre (+1,8 %) än den genoms­nitt­liga finlän­da­rens, som ligger på 9610kg CO2/​år.

I Finland inföll överkon­sum­tions­dagen i år den 12 april. Det betyder att den dagen har vi redan använt vår andel av jordens natur­re­surser för i år. Lilla lyckliga Finland kommer på tionde plats i världen gällande konsum­tionen. Om alla konsu­me­rade på samma sätt som vi, skulle det behövas 3,5 jordklot!

För att vi ska kunna stoppa uppvärm­ningen av klimatet från att höjas med mer än 1,5 grader, borde varenda en av oss före år 2030 minska koldioxi­davt­rycket till 2 500 kg koldioxid per år. För mig gäller det en minsk­ning på hisnande 291 procent! Det är klart att allt detta inte kan göras på en gång, men vi måste alla göra vårt yttersta.

Klima­tar­betet ligger inte endast på den vanliga männis­kans axlar och de klimats­marta beslut vi gör i vår vardag ska stödas av politiska beslut.

Hela 70 procent av utsläppen i Europa hänför sig till vår vardag – det handlar om vad vi äter, hur vi rör oss, var vi bor och hur vi konsu­merar. Klima­tar­betet ska inte ligga endast på den vanliga männis­kans axlar och de klimats­marta beslut vi gör i vår vardag ska stödas av politiska beslut.

Och för att politi­kerna ska förstå vad de ska ta beslut om har Sitra (Jubileums­fonden för Finlands självs­tän­dighet) utvecklat ett ”Livss­tils-test” som hjälp för var och en till att fundera över sin livsstil och hur just du kan minska ditt koldioxi­davt­ryck. Testet ger även tips om hur du kan förbättra ditt resultat och du kan följa upp din plan.

Testet görs i åtta olika europeiska länder och alla testsvar är viktiga för det fortsatta klima­tar­betet i hela EU. Du hittar testet här. 

Jag går vidare med mitt projekt och försöker hitta på nya vanor för att minska på mitt koldioxi­davt­ryck och utmanar dig att komma med. Ingen kan förändra något ensam, men tillsam­mans kan vi göra vårt bästa för att kommande genera­tioner ska ha en chans att leva här.

Nina Wessberg är organi­sa­tion­som­budsman på Industrifacket.