Nina Wess­berg: Jag vill leva klimatsmart

Jag har alltid oroat mig för att värl­den ska gå under, efter­som vi männis­kor själva tycks vilja förs­töra jorden, så att den blir obeboe­lig. I lågs­ta­dieål­dern var jag rädd för att solen slock­nar och i högs­ta­diet var jag säker på att kärn­kraft­ver­ket Tjer­no­byl skulle orsaka en kedje­reak­tion som inte gick att stoppa.

När jag var småbarns­mamma blev oron för en hurdan värld vi ger i arv åt våra barn ännu större. Jag ville visa att man kan konsu­mera mindre och inte slösa med jordens resur­ser. Jag började sortera våra sopor, skaf­fade kompost, använde miljö­vän­liga tvätt- och rengö­rings­me­del och bytte barnklä­der med vänin­nor, långt före det blev trendigt.

Fort­fa­rande tycker jag det är dumt att köpa nytt, om man kan använda något begagnat.

När barnen flyt­tat ut beslöt jag mig att försöka leva lite enklare, på en lite mindre boen­deyta. För ett år sedan flyt­tade jag perma­nent till min stuga ute på lands­byg­den. Här värmer jag huset i första hand med ved, till­re­der mat och värmer diskvatt­net på veds­pi­sen, bastun och varm­vatt­net värms likaså med ved.

För ett år sedan flyt­tade jag perma­nent till min stuga ute på landsbygden.

Jag ploc­kar bär och svamp, skör­dar äpplen och bär från egna buskar, köper hjort­kött, hand­lar inhemskt – och om möjligt lokalt. Dessu­tom skaf­far jag spar­samt med kläder, jag byter och lånar saker, samå­ker med gran­nen, hand­lar på loppis, sorte­rar soporna och komposterar.

Inne­tem­pe­ra­tu­ren ligger kring 19 grader och bästa sömnen får jag i en tempe­ra­tur på 16 grader. Jag trodde jag levde håll­bart och klimats­mart, ända tills jag gjorde Livss­tils­tes­tet. Förvå­nin­gen var stor då mitt koldioxi­davt­ryck var anin­gen högre (+1,8 %) än den genoms­nitt­liga finlän­da­rens, som ligger på 9610kg CO2/​år.

I Finland inföll över­kon­sum­tions­da­gen i år den 12 april. Det bety­der att den dagen har vi redan använt vår andel av jordens natur­re­sur­ser för i år. Lilla lyckliga Finland kommer på tionde plats i värl­den gällande konsum­tio­nen. Om alla konsu­me­rade på samma sätt som vi, skulle det behö­vas 3,5 jordklot!

För att vi ska kunna stoppa uppvärm­nin­gen av klima­tet från att höjas med mer än 1,5 grader, borde varenda en av oss före år 2030 minska koldioxi­davt­ryc­ket till 2 500 kg koldioxid per år. För mig gäller det en minsk­ning på hisnande 291 procent! Det är klart att allt detta inte kan göras på en gång, men vi måste alla göra vårt yttersta.

Klima­tar­be­tet ligger inte endast på den vanliga männis­kans axlar och de klimats­marta beslut vi gör i vår vardag ska stödas av poli­tiska beslut.

Hela 70 procent av utsläp­pen i Europa hänför sig till vår vardag – det hand­lar om vad vi äter, hur vi rör oss, var vi bor och hur vi konsu­me­rar. Klima­tar­be­tet ska inte ligga endast på den vanliga männis­kans axlar och de klimats­marta beslut vi gör i vår vardag ska stödas av poli­tiska beslut.

Och för att poli­ti­kerna ska förstå vad de ska ta beslut om har Sitra (Jubi­leums­fon­den för Finlands självs­tän­dig­het) utvecklat ett ”Livss­tils-test” som hjälp för var och en till att fundera över sin livss­til och hur just du kan minska ditt koldioxi­davt­ryck. Testet ger även tips om hur du kan förbättra ditt resul­tat och du kan följa upp din plan.

Testet görs i åtta olika euro­peiska länder och alla tests­var är viktiga för det fort­satta klima­tar­be­tet i hela EU. Du hittar testet här. 

Jag går vidare med mitt projekt och försö­ker hitta på nya vanor för att minska på mitt koldioxi­davt­ryck och utma­nar dig att komma med. Ingen kan förän­dra något ensam, men till­sam­mans kan vi göra vårt bästa för att kommande gene­ra­tio­ner ska ha en chans att leva här.

Nina Wess­berg är orga­ni­sa­tion­som­buds­man på Industrifacket.