– Vinterns och vårens händelser har visat att det bubblar och kokar på arbets­mark­naden, konsta­te­rade fullmäk­ti­ge­medlem Markus Haataja från Teknologisektorn.

Under avtals­rö­relsen formades två procent till något av den allmänna linjen för lönehöj­ningar år 2022. I nuläget ligger infla­tion på runt fem procent. Det har inte gått Industri­fac­kets fullmäk­tige förbi. Det är också frågan om ett givet diskus­sion­sämne för tillfället runt kaffe­borden, intygade flera talare.

– På arbetsplat­serna följer man noggrant med infla­tions­procenten. Förhopp­ningsvis känner våra förhand­lare av det tryck som finns på fältet, sa Haataja.

I flera av talen lyfte talarna fram det faktum att låglö­near­bete är vardag också i Industri­fac­kets avtalsbranscher. Timlöner på under tio euro är en verklighet i flera branscher.

– Jag hoppas att man skulle börja disku­tera läget i förbun­dets egna låglö­nebranscher, sade styrel­se­medlem Anu Lammi från kemisektorn.

KIKY GRÄMER FORTFARANDE

Konkur­rens­kraft­sav­talet, eller ”kiky” som det fortfa­rande heter i folkmun har heller inte lämnat alla avtalsbranscher.

Fullmäk­ti­ge­medlem Kai Hyryn­kangas från träva­rusek­torn påpekade att arbets­tidsför­läng­ningen som infördes i samband med konkur­rens­kraft­sav­talet fortfa­rande finns kvar i en del av förbun­dets avtalsbranscher, bland annat inom snickeriindustrin.

– Arbets­tidsför­läng­ningen borde slopas i alla branscher, sa Hyrynkangas.

Löneför­höj­ningar är ändå inte det enda sättet att stöda lönta­garnas köpkraft. Ett annat sätt är att slopa det sista som finns kvar av konkur­rens­kraft­sav­talet, som Juha Sipiiläs regering körde igenom. Det handlar bland annat om att återföra socialför­sä­kring­sav­gifter på arbets­gi­varna igen efter att det varit arbets­ta­garna som stått för den biten i några år.

– Vi måste ha en lösning som är någon typ av kombi­na­tion. Det går säkert inte att få igenom stora löneför­höj­ningar på en gång, sa fullmäk­ti­ge­medlem Anna Andersson, kemisek­torn.

MAN KAN LITE PÅ FRAMTIDEN

Inom den mekaniska skogsin­dustrin övergick man under den pågående avtals­rö­relsen till avtal på företags­nivå efter att arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tion Skogsin­dustrin rf. lämnade förhandlingsborden.

– Först var vi lite rädda men på fackets utbild­ning skapade vi tro på att allt kommer att ordna sig, sa fullmäk­ti­ge­medlem Harri Takanen från trävarusektorn.

Industri­fac­kets medlemmar jobbar i omkring 200 företag inom mekaniska skogsin­dustrin vilket innebär att förhand­lin­garna har krävt en hel del arbete. I nuläget jobbar 95 procent av medlem­marna i ett företag med gällande avtal. Samti­digt saknas ett företagss­peci­fikt avtal flera tiotal företag.

Takanen jobbar på Älvsby­talos husfa­brik i Kauhajoki.

– Fackets förhand­lare skötte avtalet väldigt bra. Förhand­lin­garna löpte i god anda trots att visst fick man vrida länge innan det blev klart.

Man kan lita på framtiden om vi fortsätter så här

Själva förhand­lings­processen gick bra och utan rädslor eftersom infor­ma­tionen löpte bra och alla hade koll på läget. Person­alen är nöjd med det nya avtalet eftersom det på vissa punkter innehåller förbätt­ringar i jämfö­relse med det branschens gamla allmän­bin­dande kollektivavtal.

Nästa år ska man förhandla om löneför­höj­nin­garna för det treåriga avtalets sista år.

– Man kan lita på framtiden om vi fortsätter så här, sa Takanen.

Fullmäk­tige disku­te­rade också den pågående arbets­mark­nadst­visten i kommun­sek­torn. Takanen anser att vårdarnas befinner sig i en lönegrop och inte är arbets­miljön precis heller den bästa.

– Jag skulle inte klara av det jobbet. De är värda sin lön och en ordentlig lönehöj­ning, säger Takanen.

Förlik­nings­nämnden som medlar i tvisten har föres­lagit ett lönepro­gram på fem år som innehåller en tilläggs­höj­ning på den så kallade ”allmänna linjen”. Takanen anser att en sådan modell spelar olika branscher och fackför­bund mot varandra så et skulle finnas skäl att hitta en annan modell. ’

– På lång sikt hjälper det inte att gräla och bygga murar.

”DET HANDLAR OM LIKABEHANDLING”

Fullmäk­ti­ge­medlem Hanna Borisov från Åland och kemisek­torn tog fram exempel om den lokalt förde­lade andelen av löneför­höj­nin­garna. Den företagss­peci­fika andelen av löneför­höj­nin­garna verkar delas ut till ett fåtal personer, anser hon.

– I ett företag med över 200 anställda kan det vara  bara 30 eller 50 som får en lönehöj­ning. Borde man kanske börja fråga sig hur mycket makt vi ska ge till arbets­gi­varen, frågade sig Borisov.

Borisov nämner progam där man på arbetsplat­sena till exempel kan nominera en arbets­kamrat ”som alltid är glad och ställer upp”.

– Det ska heller inte vara så att den som är lite tystare och osynli­gare, men ändå jobbar hårt blir utan. Dessutom handlar det om likabe­hand­ling. Det här är pengar som facket förhandlar om, då ska det gälla alla, sa Borisov.

Första vice ordfö­rande Turja Lehtonen berät­tade i sitt svar att hans erfarenhet är att ”i fyra av fem företag finns det en önskan om att ta vad som finns att få från arbets­gi­varen medan en på fem skulle lämna resten på bordet om inte alla får samma”.  Det är en diskus­sion som knappast kommer att upphöra i första taget.

Inom kemisek­torn ska det förhandlas om löneför­höj­ningar i höst.

–  Jag hoppas på det bästa men förbe­reder mig på det värsta, säger Borisov.

Nedan följer en översikt över Industri­fac­kets verksamhet år 2021.

Industri­fac­kets fullmäk­tige: Industri­facket höll ordning på arbetsmarknaden

Industri­fac­kets verksamhet år 2021 känne­teck­nades av kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar. Det fanns en påtagande hot mot hela avtals­sys­temet på grund av att arbets­gi­varna inom skogsin­dustrin och tekno­lo­giin­dustrin ändrat sin strategi.

Skogsin­dustrin rf. lämnade förhand­lings­borden vilket innebar att avtalsför­hand­lin­garna fördes på företags­nivå. Inom tekno­lo­giin­dustrin grundades en ny arbets­gi­varfö­re­ning som till sist uppnådde ett tillräckligt högt medlem­santal för att kunna verka som förhandlingspart.

Slutre­sul­tatet blev ett natio­nellt allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal inom tekno­lo­giin­dustrin och ett ökat antal medlemmar som arbetar inom tillämp­ning­sområdet för normal­bin­dande avtal inom mekaniska skogsindustrin.

I Industri­fac­kets övriga avtalsbranscher förhand­lade man om allmän­bin­dande kollek­ti­vavtal i vanlig ordning. Inom timmer­husbranschen uppnådde man genom förhand­lingar ett nytt kollek­ti­vavtal på riksnivå.

Något som Industri­facket kan se som en framgång är det faktum att förbundet lyckades med att upprätthålla ett förhål­lan­devis omfat­tande lugn på arbets­mark­naden trots det ibland oklara läget och den förän­drade verkstadsmiljön.

ORGANISERING

Områden där det skett utveckling under året var organi­se­rings­verk­sam­heten och medlems­rek­ry­te­ringen. Fokus låg här på företag inom tekno­lo­giin­dustrin och mekaniska skogsindustrin.

Bara inom mekaniska skogsin­dustrin fick Industri­facket fler än 1 000 nya medlemmar, organi­se­rings­graden steg med mer än 10 procent och över 20 nya förtroen­demän inledde sitt uppdrag.

Kommu­ni­ka­tions­kam­panjen TES-Tee elämäsi soppari (Gör ditt livs avtal) inleddes i maj om syntes och hördes i medier fram till slutet av året.

Industri­fac­kets bokslut för 2021 visar ett övers­kott på 202 miljoner euro. Övers­kottet förklaras av omfat­tande försälj­nings­vinster i förbun­dets place­rings­verk­samhet. Slutsumman på balans­räk­ningen var 710 883 185 euro.

Övriga exempel på lyckade åtgärder under året var att antalet stude­ran­de­med­lemmar steg med 20 procent och förbun­dets telefon­jourer svarade på mer än 11 000 samtal och det gjordes smidi­gare att bli medlem i Industri­facket. Förbundet ökade också på mängden service på andra språk än finska och svenska.

Dessutom kan man nämna stipen­dierna för stude­rande, Puurtaja-diplomet, infor­me­randet på skolor, grundandet av resurs­kaféer för förtroen­demän, införandet av den nya Duuni­val­mennus-tjänsten, satsnin­garna på kommu­nal­valet samt en reform av Industri­fac­kets kontor­sor­ga­ni­sa­tion och ett nytt intranät som gjort den interna kommu­ni­ka­tionen bättre.

Industri­fac­kets verksam­hetsår 2021 känne­teck­nades inte enbart av framgångar. På grund av corona­pan­demin måste flera evene­mang och utbild­ningar ställas in eller senare­läggas. Samti­digt blev ändå använd­ningen av digitala verktyg en del av det vardagliga arbetet inom förbundet.

STRATEGI, EKONOMI OCH MOTIONER

Industri­fac­kets kongressval anordnas 10–31.3.2023 och själva kongressen 22 –24.5.2023 i Tammer­fors. En förbe­re­dande åtgärd är ett diskus­sion­sun­derlag som utarbe­tats med tanke på kongressen. Diskus­sion­sun­der­laget fokuserar på förbun­dets strategi för kongress­pe­rioden 2023–2028. Tanken är att pappret behandlas i fackav­del­nin­garna och utgående från det utarbetar sina motioner för förbundskongressen.

Fackav­del­nin­garna förde fram samman­lagt 35 motioner till fullmäk­tige. Varje fackav­del­ning får svaren skrift­ligen från fullmäktige.

Specialbranschernas sektor vid Industri­facket upplöstes i början av året 2022 och avtalsbranscherna och deras besluts­fat­tande organ är förde­lade inom sektorn förde­lades med de två övriga sekto­rerna. De nya sektor- och kollek­ti­vav­tals­de­le­ga­tio­nerna medlemmar finns listade på förbun­dets webbplats.

Industri­fac­kets fullmäk­tige samlades i Helsing­fors den 30 och 31 maj. Fullmäk­tige valde Tommi Sauvo­lainen till första vice ordfö­rande för fullmäk­tige. Orsaken är Jouni Larmi, som tidigare haft uppdraget, har blivit anställd av Industrifacket.

DE SISTA SPÅREN AV”KIKY” SKA BORT

Industri­fac­kets fullmäk­tige anser att det mest effek­tiva och samti­digt det med den offent­liga ekonomin mest neutrala sättet att förstärka köpkraften är att överföra på arbets­gi­varna de socialför­sä­kring­sav­gifter som inom ramen för konkur­rens­kraft­sav­talet flyttades över från arbets­gi­varna till arbets­ta­garna. Läs hela ställningstagandet.

artikeln uppda­teras

Läs mer om fullmäk­ti­ge­mötet här.