Avtals­rö­rel­sen så gott som klar för Industri­fac­kets del – på hösten talas det om pengar

Under den senaste avtals­rö­rel­sen har det blivit tydligt att arbets­gi­var­si­dan koor­di­ne­rar sina mål för olika branscher, trots att man formellt vänt de cent­rala uppgö­rel­serna ryggen, berät­tar Industri­fac­kets sektorchefer.

Industri­fac­ket har nu rott i land med samt­liga natio­nella kollek­ti­vav­tal och fler än nio av tio medlem­mar inom meka­niska skog­sin­dustrin jobbar på ett före­tag som ingått ett före­tagss­peci­fikt avtal med fackförbundet.

Den senaste avtals­rö­rel­sen har präglats av arbets­gi­var­lägrets utspel då både Skog­sin­dustrin rf. och Tekno­lo­giin­dustrin rf medde­lat att de inte längre förhand­lar om kollektivavtal.

Inom den meka­niska skog­sin­dustrin gick man över till förhand­lin­gar på före­tags­nivå, men inom tekno­lo­giin­dustrin fick man till stånd ett nytt allmän­bin­dande kollek­ti­vav­tal, då en till­räckligt stor andel av före­ta­gen i branschen anslöt sig till den nya arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nen Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare rf.

Det verkade som om man i tekno­lo­giin­dustrins förhand­lings­bord gjorde upp avtal för hela landet

Industri­fac­kets arbets­mark­nadschef Jyrki Virta­nen anser att avtals­rö­rel­sen prägla­des av koor­di­ne­ring på arbets­gi­varhåll. Tidi­gare har man disku­te­rat hur löneför­höj­ningsmån inom branschen ser ut, men nu fanns hela Finlands konkur­rens­kraft ideli­gen på förhandlingsbordet.

– Det verkade som om man i tekno­lo­giin­dustrins förhand­lings­bord gjorde upp avtal för hela landet, säger Virtanen.

Arbets­gi­va­ren har officiellt lämnat avta­len på cent­ral­nivå bakom sig men i prak­ti­ken ser det annor­lunda ut.

– Det är ju helt galet att arbets­gi­va­ren har lagt fram så här strikta ramar men vill samti­digt inte föra officiella trepartsför­hand­lin­gar, säger Virtanen.

PÅ HÖSTEN TALAR VI OM PENGAR

Under avtals­rö­rel­sen forma­des en löneför­höj­ning på två procent till den så kallade allmänna linjen. De flesta avta­len är av model­len 1+1 år, det vill säga kommer man att föra löneför­hand­lin­gar i flera branscher redan i höst.

– Vi strä­var efter att vi når en överens­kom­melse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avta­let, säger Virtanen.

Virta­nen känner en viss oro kring den nya arbets­gi­va­ror­ga­ni­sa­tio­nens roll mellan avtals­rö­rel­serna. Det kan bli svårt att konti­nuer­ligt förhandla och genomföra utveckling­sar­bete om man på motsi­dan inte utnämnt de resur­ser som krävs för arbetet.

Vi strä­var efter att vi når en överens­kom­melse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avtalet

Industri­fac­kets avtal förhand­las fram i tre sekto­rer. Under Virta­nens ledning förhand­lar man om 12 kollektivavtal.

Föru­tom förbun­dets i särklass största avtal till medlem­san­ta­let, tekno­lo­giin­dustrin, förhand­lar sektorn också om avtal för skogs‑, jordbruk‑, och trädgårdsbranscher.

TILLIT BÄR OCKSÅ I KRISTID

Avtals­rö­rel­sen hand­lade den här gången mycket om beva­ran­det och förs­va­ret av hela förhandlingssystemet.

– Vi hade som mål att säkra de natio­nella kollek­ti­vav­ta­len. Det var andan under förhand­ling­somgån­gen, säger Industri­fac­kets sektorc­hef Toni Laiho.

I nulä­get är det inte alls självklart att arbets­gi­var­si­dan vill göra bransch­visa avtal.

– Vi hade skäl att visa att det tradi­tio­nella syste­met funge­rar och skapar resul­tat, säger Laiho.

Industri­fac­kets förhand­lin­gar med Kemiin­dustrin rf var utma­nande både när det gällde löneför­höj­nin­gar och subs­tan­sin­nehål­let i avtalet.

Vi hade som mål att säkra de natio­nella kollektivavtalen

Till slut blev avta­len till efter den modell som stakats ut i tekno­lo­giin­dustrin – både gällande löner och längd på avtalsperioder.

– Vi lade med omtanke och efter ett över­vä­gande in skri­vel­ser om lokalt avta­lande, säger Laiho om hur man förbe­redde sig på det osäkra ekono­miska läget.

Den sektor som leds av Laiho förhand­lar om 19 kollek­ti­vav­tal. Bland dem finns föru­tom kemiin­dustri och oljefö­räd­ling också avtal för bil‑, utdelnings‑,tryckeri- och textilbranschen.

Förhand­lings­kul­tu­ren kan skil­jas märk­bart mellan branscherna vilket blev tydligt i det undan­tags­läge som orsa­ka­des av coronapandemin.

– I branscher där tilli­ten färdigt är starkt så går det att få till stånd ett avtal också i ett mer kritiskt läge, säger Laiho.

Följande i tur är arbe­tet i förbun­dens gemen­samma arbetsgrup­per. Industri­fac­ket och Kemiin­dustrin anord­nade den första gemen­samma utbild­nin­gen på temat lokala avtal i mars på Murikkainstitutet.

– I Finland klarar vi oss bara genom samar­bete, om vi alls ska klara oss, kons­ta­te­rar Laiho.

1 000 NYA MEDLEMMAR

För den meka­niska skog­sin­dustrins del stöp­tes förhand­lings­mo­del­len redan hösten 2020 då Skog­sin­dustrin rf medde­lade att förbun­det lämnar förhandlingsborden.

– I prak­ti­ken har det betytt att avtals­rö­rel­sen varit utdra­gen och arbetsdryg, säger sektorc­hef Jyrki Alapar­ta­nen.

Det finns runt 200 före­tag i branschen, så förhand­larna har haft bråda tider. I början av april hade ändå klart över 90 procent av Industri­fac­kets medlem­mar i avtalsbranschen ett nytt kollektivavtal.

På grund av det förän­drade läget och Industri­fac­kets akti­vi­tet har förbun­det fått runt 1 000 nya medlem­mar i branschen.

– Orga­ni­se­rings­gra­den har stigit märk­bart men visst finns det fort­fa­rande till­växt­po­ten­tial, säger Alapartanen.

Innehål­let i de före­tagss­peci­fika avta­len har följt den allmänna linjen. Avtals­pe­rio­derna har i regel varit två eller tre år.

ETT NYTT ALLMÄNBINDANDE AVTAL

Sektorn som leds av Alapar­ta­nen har förhand­lat om riks­täc­kande kollek­ti­vav­tal för snic­ke­riin­dustrin och timmer­husin­dustrin. Meka­niska skog­sin­dustrins förhand­lin­gar fort­sät­ter på före­tags­nivå. Det gäller även för bioindustrin.

Snic­ke­riin­dustrins kollek­ti­vav­tal är av modell 1+1 år, vilket innebär att parterna förhand­lar om löneför­höj­nin­garna i början av 2023.

Timmer­husin­dustrins kollek­ti­vav­tal är ett nytt avtal. Tidi­gare har före­ta­gen i branschen följt den meka­niska skog­sin­dustrins natio­nella kollek­ti­vav­tal, men nu orga­ni­se­rade sig arbets­gi­varna i Puuteol­li­suus­yrit­tä­jät rf, som förhand­lade om ett natio­nellt kollektivavtal.

Orga­ni­se­rings­gra­den har stigit märk­bart men visst finns det fort­fa­rande tillväxtpotential

I timmer­husbranschen jobbar omkring 700 produk­tion­sar­be­tare och 200 tjäns­te­män. Det nya avta­let är allmän­bin­dande efter­som runt 90 procent av de anställda och totala omsätt­ning sker inom tillämp­ning­sområ­det för avtalet.

Alapar­ta­nen tror att timmer­husin­dustrins modell kan föda nya kollektivavtal.

– Inom den meka­niska skog­sin­dustrin finns det branscher där man har vett att åter­vända till kollek­ti­vav­tal på riks­nivå, det är min uppfatt­ning, säger Alapartanen.

Du kan följa med avtals­lä­get på Industri­fac­kets webbsidor