Avtalsrörelsen så gott som klar för Industrifackets del – på hösten talas det om pengar

Under den senaste avtalsrörelsen har det blivit tydligt att arbetsgivarsidan koordinerar sina mål för olika branscher, trots att man formellt vänt de centrala uppgörelserna ryggen, berättar Industrifackets sektorchefer.

Industrifacket har nu rott i land med samtliga nationella kollektivavtal och fler än nio av tio medlemmar inom mekaniska skogsindustrin jobbar på ett företag som ingått ett företagsspecifikt avtal med fackförbundet.

Den senaste avtalsrörelsen har präglats av arbetsgivarlägrets utspel då både Skogsindustrin rf. och Teknologiindustrin rf meddelat att de inte längre förhandlar om kollektivavtal.

Inom den mekaniska skogsindustrin gick man över till förhandlingar på företagsnivå, men inom teknologiindustrin fick man till stånd ett nytt allmänbindande kollektivavtal, då en tillräckligt stor andel av företagen i branschen anslöt sig till den nya arbetsgivarorganisationen Teknologiindustrins arbetsgivare rf.

Det verkade som om man i teknologiindustrins förhandlingsbord gjorde upp avtal för hela landet

Industrifackets arbetsmarknadschef Jyrki Virtanen anser att avtalsrörelsen präglades av koordinering på arbetsgivarhåll. Tidigare har man diskuterat hur löneförhöjningsmån inom branschen ser ut, men nu fanns hela Finlands konkurrenskraft ideligen på förhandlingsbordet.

– Det verkade som om man i teknologiindustrins förhandlingsbord gjorde upp avtal för hela landet, säger Virtanen.

Arbetsgivaren har officiellt lämnat avtalen på centralnivå bakom sig men i praktiken ser det annorlunda ut.

– Det är ju helt galet att arbetsgivaren har lagt fram så här strikta ramar men vill samtidigt inte föra officiella trepartsförhandlingar, säger Virtanen.

PÅ HÖSTEN TALAR VI OM PENGAR

Under avtalsrörelsen formades en löneförhöjning på två procent till den så kallade allmänna linjen. De flesta avtalen är av modellen 1+1 år, det vill säga kommer man att föra löneförhandlingar i flera branscher redan i höst.

– Vi strävar efter att vi når en överenskommelse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avtalet, säger Virtanen.

Virtanen känner en viss oro kring den nya arbetsgivarorganisationens roll mellan avtalsrörelserna. Det kan bli svårt att kontinuerligt förhandla och genomföra utvecklingsarbete om man på motsidan inte utnämnt de resurser som krävs för arbetet.

Vi strävar efter att vi når en överenskommelse om lönerna på hösten utan att man måste riva upp hela avtalet

Industrifackets avtal förhandlas fram i tre sektorer. Under Virtanens ledning förhandlar man om 12 kollektivavtal.

Förutom förbundets i särklass största avtal till medlemsantalet, teknologiindustrin, förhandlar sektorn också om avtal för skogs-, jordbruk-, och trädgårdsbranscher.

TILLIT BÄR OCKSÅ I KRISTID

Avtalsrörelsen handlade den här gången mycket om bevarandet och försvaret av hela förhandlingssystemet.

– Vi hade som mål att säkra de nationella kollektivavtalen. Det var andan under förhandlingsomgången, säger Industrifackets sektorchef Toni Laiho.

I nuläget är det inte alls självklart att arbetsgivarsidan vill göra branschvisa avtal.

– Vi hade skäl att visa att det traditionella systemet fungerar och skapar resultat, säger Laiho.

Industrifackets förhandlingar med Kemiindustrin rf var utmanande både när det gällde löneförhöjningar och substansinnehållet i avtalet.

Vi hade som mål att säkra de nationella kollektivavtalen

Till slut blev avtalen till efter den modell som stakats ut i teknologiindustrin – både gällande löner och längd på avtalsperioder.

– Vi lade med omtanke och efter ett övervägande in skrivelser om lokalt avtalande, säger Laiho om hur man förberedde sig på det osäkra ekonomiska läget.

Den sektor som leds av Laiho förhandlar om 19 kollektivavtal. Bland dem finns förutom kemiindustri och oljeförädling också avtal för bil-, utdelnings-,tryckeri- och textilbranschen.

Förhandlingskulturen kan skiljas märkbart mellan branscherna vilket blev tydligt i det undantagsläge som orsakades av coronapandemin.

– I branscher där tilliten färdigt är starkt så går det att få till stånd ett avtal också i ett mer kritiskt läge, säger Laiho.

Följande i tur är arbetet i förbundens gemensamma arbetsgrupper. Industrifacket och Kemiindustrin anordnade den första gemensamma utbildningen på temat lokala avtal i mars på Murikkainstitutet.

– I Finland klarar vi oss bara genom samarbete, om vi alls ska klara oss, konstaterar Laiho.

1 000 NYA MEDLEMMAR

För den mekaniska skogsindustrins del stöptes förhandlingsmodellen redan hösten 2020 då Skogsindustrin rf meddelade att förbundet lämnar förhandlingsborden.

– I praktiken har det betytt att avtalsrörelsen varit utdragen och arbetsdryg, säger sektorchef Jyrki Alapartanen.

Det finns runt 200 företag i branschen, så förhandlarna har haft bråda tider. I början av april hade ändå klart över 90 procent av Industrifackets medlemmar i avtalsbranschen ett nytt kollektivavtal.

På grund av det förändrade läget och Industrifackets aktivitet har förbundet fått runt 1 000 nya medlemmar i branschen.

– Organiseringsgraden har stigit märkbart men visst finns det fortfarande tillväxtpotential, säger Alapartanen.

Innehållet i de företagsspecifika avtalen har följt den allmänna linjen. Avtalsperioderna har i regel varit två eller tre år.

ETT NYTT ALLMÄNBINDANDE AVTAL

Sektorn som leds av Alapartanen har förhandlat om rikstäckande kollektivavtal för snickeriindustrin och timmerhusindustrin. Mekaniska skogsindustrins förhandlingar fortsätter på företagsnivå. Det gäller även för bioindustrin.

Snickeriindustrins kollektivavtal är av modell 1+1 år, vilket innebär att parterna förhandlar om löneförhöjningarna i början av 2023.

Timmerhusindustrins kollektivavtal är ett nytt avtal. Tidigare har företagen i branschen följt den mekaniska skogsindustrins nationella kollektivavtal, men nu organiserade sig arbetsgivarna i Puuteollisuusyrittäjät rf, som förhandlade om ett nationellt kollektivavtal.

Organiseringsgraden har stigit märkbart men visst finns det fortfarande tillväxtpotential

I timmerhusbranschen jobbar omkring 700 produktionsarbetare och 200 tjänstemän. Det nya avtalet är allmänbindande eftersom runt 90 procent av de anställda och totala omsättning sker inom tillämpningsområdet för avtalet.

Alapartanen tror att timmerhusindustrins modell kan föda nya kollektivavtal.

– Inom den mekaniska skogsindustrin finns det branscher där man har vett att återvända till kollektivavtal på riksnivå, det är min uppfattning, säger Alapartanen.

Du kan följa med avtalsläget på Industrifackets webbsidor