Förtroende och tillit är förut­sätt­ningen för att lokalt avtalande ska fungera på arbetsplatsen på ett sätt som gynnar alla. På arbetsplatser där man inte är vana vid att regel­bundet förhandla och disku­tera lönar det sig defini­tivt att börja bygga upp en sådan kultur, säger avtalsx­pert Kauno Koskela vid Industrifacket.

6.5.2020

Enligt Koskela betyder lokalt avtalan­de­kort och gott att man tillsam­mans sitter ner och ser hur arbets­ge­mens­kapen kan utvecklas på ett fiffigt sätt

– Avtalandet behöver nödvän­digtvis gälla något som det finns en skrivelse om i kollek­ti­vav­talet, säger Kauno Koskela.

Industri­fac­kets 35 kollek­ti­vavtal innehåller flera möjlig­heter till att ingå lokala avtal.

– Bara i tekno­lo­giin­dustrins kollek­ti­vavtal finns det säkert 50–60 punkter där det uttryckligen nämns att ”det här kan man avtala om lokalt” på ett annat sätt än det står i avtalet. Mer handlar det om att det verkligen ska finnas gemensam vilja att förhandla på allvar.

Koskela vill påminna om att lokala avtal inte har ett egenvärde utan att behovet kommer från verkliga behov på arbetsplatserna.

Arbets­tider och lön är saker som man avtalar mes om på arbetsplatserna.

– Då ett belönings­system är sporrande och rättvist, stöder det också jobbet samti­digt själva arbetet.  Kun palkit­se­mis­jär­jes­telmä on kannus­tava ja oikeu­den­mu­kainen, niin se tukee työn tekemistä. Samoin tukee sellainen työaika, joka on yhdessä suunni­teltu ja räätä­löity niin henki­löstön kuin työnan­tajan tarpeita vastaavaksi.

FACKET STÖDER FÖRHANDLAREN

Då man förhandlar om lokala avtal på arbetsplatser är infor­ma­tionsgången ytterst viktig.

– Det är viktigt att folk i ett tidigt skede får veta att förtroen­de­mannen börjar förhandla om ett lokalt avtal. Det största misstaget man göra är att man förhandlar fram ett avtal i god anda och sen när det står klart så lägger man bara upp en lapp på anslags­tavlan. Då kan de anställda undra om när och hur ett sådant här avtal blivit till, säger Koskela.

– Genom att öppet dela med sig av infor­ma­tion får förtroen­de­mannen ett godkän­nande för sin förhand­ling­sin­sats. Det vore bra om infor­me­rande kan skötas tillsam­mans med arbetsgivaren.

Industri­facket erbjuder infor­ma­tion och utbild­ning som berör lokala avtal.

Det blir bättre avtal om man klarar av att disku­tera öppet

– Förtroen­de­man­nens roll ska inte längre vara sådan att man bara övervakar om man följer kollek­ti­vav­talet på arbetsplatser, utan det handlar också om att på ett konstruk­tivt sätt kan disku­tera och föra fram saker som berör arbetsgemenskapen.

– Utbild­ningen vid Industri­fac­kets utbild­ning­senhet Murik­kains­ti­tutet utvecklas i den riktningen att förtroen­de­männen utvecklar de här färdig­he­terna, säger Koskela.

Koskela säger också att det lönar sig att vända sig till förbunds­kon­toret och region­kon­toren och ta vara på den expertis och erfarenhet som finns där.

– Vi är ju inte med och under­tecknar avtalet, men det skulle vara bra om man från arbetsplat­serna skickade in avtals­tex­terna till oss för kommen­tarer. Det är viktigt att man på arbetsplat­serna vet att man alltid kan vända sig till oss.

”Nu betalas ersätt­ning för extra arbete”

På Vapos pellet­fa­briker har man ingått lokala avtal som förbättrat Vapon pellet­ti­teh­taille on solmittu sopimuksia, jotka ovat paran­ta­neet työnte­ki­jöiden ansioita.

Huvudfört­roen­deman Jukka Kortesmaa har jobbat 41 år på företaget och är en erfaren förhand­lare med många lokala avtal bakom sig.

– Innan 2010 förhand­lade vi bland annat om tillägg för uppsam­ling i säckar. År 2010 flyttade vi över till Maint­part­ners team. Då vi gick över tillbaka till Vapo 2012 drog man bort alla lokala avtal vi haft. De senaste åren har vi börjat förhandla fram nya avtal, berättar Kortesmaa.

Enligt Kortesmaa har man nått  avtal genomen principen om konti­nuerig förhandling.

– Ett exempel är tillägg för byte vid arbetss­kift. Det blev till på grund av de krav som fanns i treskift­sar­betet. Det förekommer alltid förändringar i processen. Ofta måste man förklara saker i 10–15 minuter till följande skift. Det blev på ett sätt en fråga om övertid. Vi ansåg att det är fel och att månne inte vi kan komma överens om saken med arbetsgivaren.

– Vi kom överens om att man kommer till jobbet tio minuter före skiftet börjar men arbets­gi­varen betalar ut en ersätt­ning för det. Vi gjorde ett tillägg före skift­byte. Det var en lyckad lösning. Man hinner väl förklara allt på tio minuter, alla fick ersätt­ning för det och folk fick åka hem i tid.

Enligt Kortesmaa gäller avtalet för alla Vapos pellets­fa­briker där man jobbar i skift. Man har också lokala avtal på privata pelletfabriker.

Vapo har sex pellet­fa­briker på olika håll i Finland. Samman­lagt arbetar drygt 30 personer på fabri­kerna. Förtroen­de­männen förhandlar med Vapos perso­nalchef och chefer inom företa­gets pelletavdelning.

Kortesmaa anser att principen om konti­nuerlig förhand­ling är bra.

– Om det känns som att något börjar tynga så kan man samla ihop folk till förhand­ling och förbättra läget.

– Vi har gjort avtal i god anda tagit båda sidorna i beaktan. Det har inte varit frågan om diktat uppifrån utan om riktiga förhandlingar.

Stämningen på jobbet är bättre om man genast reagerar på det som händer.

– Om arbets­mängden ökar så ska arbets­ta­garen få en ersätt­ning för det. Inte så att man ökar arbetsbördan men inte lönen.

”MAN SKA VÅGA SÄGA IFRÅN SIG”

Alltid går det inte som smort. Misslyc­kade lokala avtal kan ändras bara om arbets­ta­garna drar jämnt.

Pekka Parkkonen är huvudfört­roen­deman på Konec­ranes fabrik i Hyvinge. Han berättar om ett avskräc­kande exempel som under­teck­nats trots att verks­tadsklubben hade uttryck en avvikande åsikt.

Avtalet var proble­ma­tiskt eftersom det i värsta fall skulle ha inneburit att möjlig­heten att jobba övertid skulle försvinna. Arbets­ta­garna hade inte möjlig­heten att tacka nej till införandet av en arbetstidsbank.

Då Parkkonen blev vald till huvudfört­roen­deman tog an genast upp avtalet i verkstadsklubben.

– Jag frågade medlem­marna vad de ville att vi skulle göra. Vi bestämde att vi genom att disku­tera skulle sträva efter att få till förändringar i det gamla avtalet. Vi presen­te­rade arbets­gi­varen en lösning där själva tvånget tas bort.

Förhand­lings­processen var svår till en början, intygar Parkkonen.

– Diskus­sionen med arbets­gi­varen tog inte fart. Arbets­gi­varen ansåg att namnet nu står i pappren och där med basta. Ärendet föran­leder inte några åtgärder.

På Konec­ranes i Hyvinge arbetar 160 medlemmar i Industri­facket och runt 80 av Elfac­kets medlemmar. Därför skulle fallet kanske bli ett exempel på natio­nell nivå.

– Arbets­gi­varen kanske trodde att vi ger efter, men det gjorde vi inte. Möjlig­heten att jobba övertid skulle ha äventy­rats om avtalet fortfa­rande skulle gälla. Vi förhand­lade en tid med arbets­gi­varen, men då vi inte kom någon vart bestämde vi att säga upp avtalet. Uppsäg­nings­tiden var tre månader.

Att det lokala avtalet sades upp i våras, betydde också att utan ett nytt avtal skulle man efter semes­ter­sä­songen återvänt till vanliga arbets­tider utan någon möjlighet till flextid.

Inför semes­ter­sä­songen tog ändå diskus­sionen en vändning – tillar­bets­ta­garna fördel.

– Förhand­lin­garna tog en nystart. Arbets­gi­va­rens förhand­lare byttes ut och arbets­gi­varen uttryckte sin vilja till att göra ett avtal.

– Vi gjorde ett nytt avtal i oktober ifjol. Avtalet innehållet inte ett tvång för arbets­tids­bank. Det innehåller inga sanktioner om man inte kan delta i arbets­tids­sys­temet som arbets­tids­banken förutsätter.

FÖRTROENDEMANNEN SKA KOMMA IHÅG VEM HEN REPRESENTERAR

Parkkonen vill påminna om att människor är olika och den flexi­bi­litet som arbets­gi­varen kanske vill se hos sina arbets­ta­gare inte alls passar för alla.

– Vi har barn och andra förplik­telser och kan inte nödvän­digtvis alltid vara på jobb då arbets­gi­varen bestämmer.

Han talar varmt för att flextid är dagens melodi.

– Det funkar bra hos oss. Inge ville ha bort flextiden. Men eftersom den lösningen skulle ha tvingat arbets­tids­banken på alla, så måste vi säga upp avtalet.

Det fanns en risk om att man skulle gå miste om flextiden på Konec­ranes i Hyvinge.

– Som tur gick det inte så. Slutre­sul­tatet blev bra tack vare att vi alla var av samma åsikt. Tvånget försvann, men vi behöll flextiden.

Parkkonen anser att förhand­lings­kul­turen på arbetsplatsen blivit bättre då ”man vågar sätta hårt mot hårt”. Nu förhandlar om flera nya avtal.

Förtroen­de­mannen ska hela tiden komma ihåg vem hen repre­sen­terar i förhand­lin­garna, anser Parkkonen.

– Jag repre­sen­terar verks­tadsklubben och berättar om för arbets­gi­varen vad man tycker och tänker om saker och inte så att arbets­gi­varen berättar om för mig hur jag ska göra, avslutar Parkkonen.

TEXT JARI ISOKORPI
ILLUSTRATION TUOMAS IKONEN
ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS