Industri­facket efter­lyser en tydlig kursändring i arbetsmarknadspolitiken

DET HÄR HANDLAR DET OM 
• Industri­facket offent­ligg­jorde sina riksdags­valsmål för att utveckla arbetsmarknaden.
• Industri­facket vill att den lagstad­gade export­mo­dellen ska avskaffas.
• Industri­facket föreslår också flera förändringar som gäller bland annat begräns­ningar av strejk­rätten, lokala avtal och förtroen­de­man­nens ställ­ning. Även avdrags­rätten för medlem­sav­gifter till arbets­mark­nad­sor­ga­ni­sa­tioner bör återinföras.

Riksdags­valet äger rum om ett drygt år i april 2027. Industri­facket offent­ligg­jorde den 25 mars 2026 sina mål inför riksdags­valet. Målen gäller utvecklingen av arbets­mark­naden. Industri­fac­kets valpro­gram publiceras i sin helhet den 10 juni 2026.

Den regering som leds av Samlings­par­tiets Petteri Orpo och Sannfin­län­darnas Riikka Purra har under sin mandat­pe­riod genomfört flera förändringar på arbets­mark­naden som har fört Finland i en riktning bort från den nordiska modellen.

– De reformer vi föreslår för tillbaka Finlands arbets­mark­nads­system till det nordiska spår där vi hör hemma. Vi siktar på en verklig kursändring, sa Industri­fac­kets ordfö­rande Riku Aalto vid press­kon­fe­rensen i Helsingfors.

Enligt Aalto är Industri­fac­kets mål en stabil arbets­marknad, rättvis konkur­rens och en tryggad ställ­ning för arbetstagarna.

– Största delen av våra förslag är kostnads­neut­rala med tanke på statskassan.

NYA TAG I MEDLINGEN

Industri­facket föreslår att den lagstad­gade exportdrivna modellen för arbets­mark­naden avskaffas. Enligt Industri­facket har modellen lett till att riksmed­laren enbart lutar sig mot arbets­gi­var­si­dans synpunkter. Den nuvarande modellen har gjort medlingen mindre opartisk, höjt tonläget i förhand­lin­garna och ökat antalet arbetskonflikter.

Industri­fac­kets förslag innehåller också att en ny enhet inrättas i anslut­ning till riksmed­la­rens byrå. Enheten skulle ha i uppgift att skapa en ekono­misk läges­bild. Ett liknande system är i bruk till exempel i Sverige. I dag förlitar sig riksmed­laren huvud­sakligen på material och uppgifter från arbetsgivarsidan.

– En sådan enhet skulle kunna betjäna både arbets­ta­gare och arbets­gi­vare på ett jämlikt sätt.

Dessutom vill Industri­facket att lagstift­ningen som styr medlingen enligt lagen om arbets­konflikter ses över. Systemet är stelt och skapar ett på de parter som förhandlar det så kallade öppning­sav­talet att i sina förhand­lingar också beakta andra branscher.

Största delen av våra förslag är kostnads­neut­rala med tanke på statskassan.

Eftersom kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin, som förhandlas mellan Industri­facket och Tekno­lo­giin­dustrins arbets­gi­vare rf, ofta fungerar som ett så kallat öppning­savtal eller genom­brott­savtal, binder det samti­digt Industri­fac­kets händer i avtalsför­hand­lingar inom andra branscher.

– Vi förhandlar alltså inte bara om anställ­nings­vill­koren i våra egna branscher, utan om villkoren i alla branscher. Eftersom det här är inskrivet i lag gör det enligt oss förhand­lings­sys­temet ännu mer stelt. Lagen ska inte låsa kollek­ti­vav­talsför­hand­lingar inom någon bransch, inte ens inom tekno­lo­giin­dustrin som fungerar som öppnare.

Industri­fac­kets vice ordfö­rande Turja Lehtonen konsta­te­rade att den exportdrivna modellen i praktiken innebär en återgång till det gamla.

– Just nu innebär den exportdrivna modellen en slags förhand­ling­somgång på förbunds­nivå. I verklig­heten har det här blivit Industri­fac­kets inkomst­po­li­tiska helhets­lös­ning, eller inpo. Jag säger inte att modellen är helt trasig, men den innehåller konstruk­tionsfel, sa Lehtonen.

KORRIGERING BEHÖVS GÄLLANDE STREJKRÄTTEN

Industri­facket vill också att nästa regering korri­gerar vad facket anser överdrif­terna i begräns­nin­garna av rätten till arbets­stridsåt­gärder. Det innebär att regle­ringen av sympa­ti­strejker måste förtydligas.

Påfölj­derna i form av gottgö­rel­seböter bör ändras så att böterna för arbets­gi­vares brott mot kollek­ti­vavtal och arbets­ta­gar­si­dans brott mot arbets­freden motsvarar varandra.

Dessutom bör den person­liga sanktionen på 200 euro för delta­gande i en strejk som i domstol bedöms vara olovlig avskaffas.

Enligt Industri­facket bör också kvali­teten på lokala avtal förbättras. Arbetars­kydds­myn­dig­he­terna bör ges större möjlig­heter att ingripa i brister i lokala avtal hos oorga­ni­se­rade arbetsgivare.

Ett lokalt avtal ska träda i kraft först när det har lämnats in till myndigheterna.

Vi siktar på en verklig kursändring.

Dessutom bör man i avtalen följa de förhand­lings­me­toder som man skrivit in i kollek­ti­vav­talen och förtroen­demän ska ha rätt att repre­sen­tera hela person­alen på arbetsplatsen.

Enligt Industri­fac­kets arbets­mark­nadschef Jyrki Virtanen är förändrin­garna viktiga, eftersom det redan nu syns att lagen följs bristfäl­ligt och att det finns många felak­tigt ingångna avtal.

– Inom våra avtal­sområden fanns det 11 oorga­ni­se­rade företag som gjort 32 lokala avtal och lämnat in dem till myndig­he­terna. 18 av dem stred mot våra kollek­ti­vavtal, sade Virtanen.

Industri­fac­kets reformförslag omfattar också att förtroen­de­man­nens ställ­ning ska erkännas på alla arbetsplatser, att kollek­ti­vav­ta­lens allmän­gil­tighet stärks samt att tolkningsfö­ret­rädet i kollek­ti­vavtal ska tillfalla arbets­ta­gar­sidan. Det här gäller särskilt oorga­ni­se­rade företag.

AVDRAGSRÄTTEN MÅSTE ÅTERSTÄLLAS

Avskaf­fandet av avdrags­rätten för medlem­sav­gifter till arbets­mark­nad­sor­ga­ni­sa­tioner trädde i kraft vid årsskiftet. Det beslutet finns också på listan över beslut som Industri­facket vill upphäva.

Det här är det enda av målen som har kostnad­sef­fekter för stats­fi­nan­serna. Prislappen är 180 miljoner euro.

– Regeringen har vidtagit flera åtgärder som syftat till att skaka om den organi­se­rade arbets­mark­naden. Det här var ett av dem. Enligt vår uppfatt­ning leder stöd till en organi­serad arbets­marknad till ökad produk­ti­vitet och gynnar därmed också arbets­gi­varna, sa Riku Aalto.

HÅRD KRITIK MOT REGERINGEN

Finlands regering har under sin mandat­pe­riod genomfört flera förändringar som påverkat arbets­ta­garnas ställ­ning, försörj­ning och socials­kydd. Industri­fac­kets medlem­mars syn på regerin­gens åtgärder är mycket kritisk.

I en enkät gav en majoritet av medlem­marna regeringen betyget fyra på en skala från fyra till tio. Medel­värdet var 4,9. En majoritet (65,8 procent) uppgav att deras röstnings­beslut i nästa riksdagsval påverkas av att regeringen inte får fortsätta.

Enligt Riku Aalto är kritiken från medlem­marna excep­tio­nellt stark.

– Det bildades inte 100 000 nya jobb till företagen. Det kom 100 000 nya fattiga till FPA och arbets­lös­hets­kas­sorna. Skuld­sätt­ningen bröts inte, utan Finland hamnade i EU:s obsklass. Pengarna som togs från arbets­ta­garnas trygghet och rättig­heter delades ut i form av skatte­lätt­nader till högin­komst­ta­gare och närings­livet, sa Aalto.

– Så här ser ett misslyc­kande ut, i en omfatt­ning som det är svårt att hitta jämfö­relser till i Finlands politiska historia.