Teollisuusliiton syysvaltuusto 26.-27.11.2025. KUVA TUUKKA RANTALA

Fullmäk­tige: ”Inte en relik från det förflutna, utan en trygghet för framtiden”

ARBETSGRUPP ANTTI HYVÄRINEN, TIIA KYYNÄRÄINEN OCH JOHANNES WARIS
FOTO TUUKKA RANTALA

Industri­fac­kets fullmäk­tige samlades till höstmöte. Under den allmänna diskus­sionen gällde diskus­sionen vilka uppgifter facket ska ha och hur framtid­sut­sik­terna ser ut.

På höstmötet 26–27.11 i Helsing­fors disku­te­rades bland annat förbun­dets uppgifter och framtid­sut­sikter. Solida­ritet lyftes fram i många inlägg.

– Vi försvarar inte bara anställ­nings­villkor. Vi försvarar ett värdigt liv, familjer och ett jämlikt välfärds­sam­hälle, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Miia Penttilä från teknologisektorn.

– Som samhälle kan vi inte vända ryggen åt barn eller de svagare, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Anu Lammi från kemisektorn.

Anu Lammi.

Världen och arbets­livet förän­dras bland annat genom den gröna omställ­ningen och digita­li­se­ringen. Många fullmäk­ti­ge­le­da­möter betonade att Industri­facket måste vara en aktiv aktör i framtiden.

– Låt oss se till att Industri­facket förblir starkt, inte bara som försva­rare utan också som byggare, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Tero Tiainen från teknologisektorn.

– Facket är inte en relik från det förflutna, utan en trygghet för framtiden, så länge vi bygger det tillsam­mans, betonade suppleant Marjo Vanhala från teknologisektorn.

Tero Tiainen.

KUNSKAP OCH TRYGGHET

Fackför­bun­dets styrka bygger på ett stort medlem­santal, därför är rekry­te­ring av nya medlemmar en av förbun­dets kärnupp­gifter. I inläggen från talars­tolen kom idéer om hur kunskap kan spridas och göra det mer attrak­tivt att gå med  i facket.

– Industri­facket borde driva en arbets­livs­kurs i alla möjliga läroans­talter, föreslog fullmäk­ti­ge­le­da­moten Juha Manni från trävarusektorn.

– Vad är ett enklare sätt att bli en del av arbets­ge­mens­kapen än att gå med i facket? frågade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Jouni Tapio från teknologisektorn.

Juha Manni.

Då arbets­livet är förän­der­ligt och insta­bilt söker många stöd och trygghet, något som fackfö­re­nings­rö­relsen tradi­tio­nellt byggt upp.

– Kollek­ti­vavtal och fackför­bund är arbets­li­vets stödpe­lare, sade Tapio.

– Att vara medlem i facket är det starkaste sättet att försvara arbets­ta­ga­rens rättig­heter, konsta­te­rade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Jouni Lämpsä från teknologisektorn.

Sari Yliaho från tekno­lo­gi­sek­torn påminde om att det är viktigt att medlemmar i de svensksprå­kiga fackav­del­nin­garna får tillräckligt med infor­ma­tion också på svenska. Det här är speciellt viktigt med tanke på ändrin­garna som införs gällande återbe­tal­ningen av fackav­gifter till fackavdelningarna.

ELÄNDE SKAPAR INTE TILLVÄXT

I inläggen kriti­se­rades regeringen Orpos åtgärder som har drabbat arbets­ta­gare och dem som har det svårare i samhället. Begräns­ningar av strejk­rätten, ändringar i lagen om uppsäg­nings­kyddet, slopandet av avdrags­rätten för fackav­gifter och många försäm­ringar i socials­kyddet har inte glömts bort.

– Var finns fakta, var finns beviset på att då det blir lättare att säga upp anställda ökar syssel­sätt­ningen? Ingens­tans, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Pasi Tallila från teknologisektorn.

– Genom att göra de arbets­lösa eländiga får man inte ekonomin att växa, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Nina Päivä­rinta från trävarusektorn.

Katri Puisto.

Höger­re­ge­ringen har begränsat stödstrejker och politiska strejker. Många fullmäk­ti­ge­le­da­möter ville åters­tälla de här grund­läg­gande rättigheterna.

– Vi måste satsa på att åters­tälla strejk­rätten till den nivå den en gång hade. Verktygslådan måste vara i skick, sade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Einari Grönberg från kemisektorn.

– Strejk är inte ett privi­le­gium, utan en hörnsten i arbets­livet, konsta­te­rade fullmäk­ti­ge­le­da­moten Katri Puisto från teknologisektorn.

Virva-Mari Rask.

FÖRÄNDRINGEN MÅSTE GÖRAS SJÄLV

I flera inlägg påmindes om att fackför­bunden i riksdags­valen måste stödja arbetar­kan­di­dater, så att arbetarna får sina repre­sen­tanter i riksdagen för nästa fyraårsperiod.

– Arbetare har sällan egna pengar att lägga på valkam­panjer. Vi satsar oss själva, påminde fullmäk­ti­ge­le­da­moten Virva-Mari Rask från teknologisektorn.

Många fullmäk­ti­ge­le­da­möter betonade att resul­tatet från det senaste riksdags­valet inte får upprepas. Ärmarna måste kavlas upp i god tid och vi måste börja jobba på allvar med att påverka.

– Vi måste få ett slut på den här karusellen. Det räcker med fyra år, sade fullmäk­ti­geordfö­rande Arto Liikanen från teknologisektorn.

– Om vi vill ha förändring måste var och en av oss göra något åt saken. Ingen­ting sker av sig självt, sade Miia Penttilä.

Artikeln uppda­teras