Industrifacket samarbetar över gränserna – varje medlem påverkas av beslut i EU

– I varen­da en av fack­avdel­ningar­na i vårt för­bund finns det medlem­mar som utgör en del av den inter­na­tionel­la nivån genom värld­shan­del. Varen­da en av våra medlem­mar påverkas av de beslut som görs i de oli­ka EU-orga­nen, säger chefen för inter­na­tionell verk­samhet vid Indus­tri­fack­et, Jari Hakkarainen.

Där­för måste man gå län­gre än bara Fin­lands riks­dag och regering när Indus­tri­fack­et vill påver­ka.

– Vi byg­ger våra påverkn­ingskanaler enligt var man fat­tar de beslut som kom­mer att påver­ka våra medlem­mar, inty­gar Hakkarainen.

Fack­ens inter­na­tionel­la påverkn­ingsmöj­ligheter byg­ger i prin­cip på sam­ma magiska ord som fack­ens arbete på hemma­plan: kollek­tiv styr­ka och sol­i­daritet.

Det bety­der att det måste ska­pas en gemen­sam överen­skom­melse om vad man egentli­gen strä­var efter, käm­pa för att nå målet till­sam­mans och stö­da varan­dra under arbetet.

Vi byg­ger våra påverkn­ingskanaler enligt var man fat­tar de beslut som kom­mer att påver­ka våra medlem­mar.

Hakkarainen berät­tar att det i prak­tiken hand­lar om att först ska de oli­ka fin­länd­s­ka indus­tri­fack­en for­ma en gemen­sam åsikt som man vill föra fram.

– I regel hit­tar vi till 99 pro­cent en gemen­sam melo­di då det kom­mer till frå­gor som berör inter­na­tionell intresse­be­vakn­ing.

Efter att man hit­tat en gemen­sam stånd­punkt så rik­tar man blick­en mot det nordiska samar­betet. Fack­ens intresse­be­vakn­ing kan jäm­föras med att skala lök – för var­je lager kom­mer man när­mare kär­nan, det slut­li­ga målet.

– När det kom­mer till nordiskt samar­bete är vi oftast till 90 pro­cent av sam­ma åsikt.

Efter den nordiska nivån föl­jer EU-insti­tu­tion­er­na det vill säga EU-kom­mis­sio­nen och EU-par­la­mentet. Efter det gäller det att försö­ka påver­ka glob­ala insti­tu­tion­er som värld­shan­del­sor­gan­i­sa­tio­nen WTO och FN-organet Inter­na­tionel­la arbet­sor­gan­i­sa­tio­nen ILO, förk­larar Hakkarainen tak­tiken.

När det kom­mer till nordiskt samar­bete är vi oftast till 90 pro­cent av sam­ma åsikt.

Hakkarainen vill lyf­ta fram speciellt den nordiska dimen­sio­nen efter­som län­der­nas samhällen, näringsstruk­tur och fack­li­ga kul­tur lig­ger så nära varan­dra.

– Runt 200 000 medlem­mar i Indus­tri­fack­et spelar på den inter­na­tionel­la pla­nen en min­dre roll än runt en miljon nordiska indus­tri­ar­betare. Det här byg­ger Indus­tri­fack­ets inter­na­tionel­la verk­samhet på.

FFC SVARAR FÖR STORA BILDEN

Fack­li­ga cen­tralor­gan­i­sa­tion­er spelar en vik­tig roll i det inter­na­tionel­la arbetet. FFC:s inter­na­tionel­la intresse­be­vakn­ing fokuser­ar fram­för allt på frå­gor gäller som alla sek­tor­er, det vill säga så väl indus­tri, trans­port, ser­vice som den offentli­ga sek­torn.

– I regel är det så att frå­gor som gäller alla FFC:s medlems­för­bund sköts av cen­tralor­gan­i­sa­tio­nen. Bran­sch- och före­tagsspeci­fi­ka frå­gor sköts genom fack­för­bun­den, säger Pekka Ris­telä, chef för inter­na­tionel­la ären­den vid FFC.

För tillfäl­let är det fram­för allt plat­tform­sar­betet och hur det ska regleras inom EU som lig­ger på arbets­bor­det på FFC.

Mat­buds­före­ta­gen Wolt och Foodo­ra är exem­pel på före­tag inom plat­tform­sekonomin eller gigekonomin, som det ock­så kallas. Frå­gan är huru­vi­da plat­tform­sar­bete räk­nas som lön­ear­bete eller inte.

Ris­telä påpekar att frå­gan om plat­tform­sar­bete inte enbart berör de pri­va­ta ser­vice­bran­sch­er­na utan har bliv­it van­li­gare även inom trans­port­bran­schen.

Det är möjligt att plat­tform­sar­bete på län­gre sikt utvidgas till alla bran­sch­er. Där­för gyn­nas anställ­da i alla bran­sch­er av en mer strikt reg­ler­ing.

EN INTERNATIONELL FACKAVDELNING?

Inter­na­tionell intresse­be­vakn­ing sker även på arbet­splatser och i fack­avdel­ningar. Ett europeiskt före­tagsråd, det vill säga EWC (Euro­pean Works Coun­cil) är av arbet­sta­gar­na val­da rep­re­sen­tan­ter, som i sam­råd med led­nin­gen behand­lar frå­gor som berör arbet­sta­gar­na.

Ett EWC ska grun­das om ett före­tag har minst 1 000 anställ­da i EU- eller EES-län­der och 150 anställ­da i minst två EU/EES-län­der. I fin­länd­s­ka före­tag verkar runt 200 EWC-ombud inom Indus­tri­fack­et.

Inom ramen för EWC kan man till exem­pel bät­tre koordinera sit­u­a­tion­er där ett före­tag som är verk­samt i flera EU-län­der vill fly­t­ta sin pro­duk­tion till ett land med lägre lönenivå.

I prak­tiken kan det ändå vara trögt att få i gång EWC. Det vet Sko­da Transtechs huvud­förtroen­de­man Jouni Lämp­sä som ock­så är EWC-ombud på sin arbet­splats.

– Vi har försökt få i gång verk­samheten sedan 2018, men det har inte rik­tigt funger­at. Orsak­en är att det finns så mån­ga fack­föreningar som verkar på Sko­das fab­rik i Tjeck­ien att det inte är allde­les enkelt att inle­da ett samar­bete, säger Lämp­sä.

EWC-verk­samheten skulle vara väldigt vik­tig för oss.

Han påpekar att i flera öst- och cen­traleu­ropeiska län­der är fack­föreningar­na rätt sva­ga vilket försvårar det grän­söver­skri­dande samar­betet.

Lämp­sä har inte gett upp hop­pet.

– EWC-verk­samheten skulle vara väldigt vik­tig för oss så att vi bät­tre kan koordinera i per­son­al­frå­gor inom kon­cer­nen. Jag tror vi kom­mer framåt med det.