Fullmäktigemedlem Ann-Louice Ormiskangas från kemisektorn hade blandade känslor inför fullmäktigeperiodens sista möte. Hon är huvudförtroendeman på Hermanns Bike Components i Jakobstad.

– Det känns lite vemodigt för att vara ärlig. Vi började för fem år sedan som en sammanslagning av tre förbund och då var det ofta så att folk som steg upp sade att de kom från till exempel Metall, men nu känns det som om vi svetsats samman och blivit ett förbund, säger Ormiskangas.

Den första kongressperioden har sammanfallit med kriser av vilka ett påtvingat konkurrenskraftsavtal kanske hörde till de mindre.

En global coronapandemi, ett fullskaligt krig i Europa och medföljande inflation som skenat i väg samt en energikris som höjt konsumentpriserna, för att inte glömma storskaliga förändringar på arbetsmarknaden där Skogsindustrin lämnat förhandlingsborden och de allmänbindande kollektivavtalen inom teknologiindustrin varit hotad på grund av omställningar i arbetsgivarförbundet.

Nu känns det som om vi svetsats samman och blivit ett förbund.

– Det har inte varit någon lätt tid och det har säkert gjort sitt i att vi blivit ett.

Förutom fullmäktigemedlem har hon också varit aktiv i utbildningssektionen vid förbundet.

– Jag har inte kanske varit den som stigit upp och talat mest i fullmäktige men jag upplever att det också går att påverka i sektionen och det är väldigt intressant, säger Ormiskangas.

Ormiskangas styr mot Tammerfors och Industrifackets kongress i egenskap av kongressombud. Hon är själv väldigt glad och rent av aningen överraskad över det stöd hon fått. Hon samlade 87 röster i valkretsen plastproduktindustri och kemisk produktindustri.

Dessutom gläder det henne att kvinnor som ställt upp för första gången samlat bra med röster.

– Jag hoppas naturligtvis att de unga damer som blivit invalda ska få chansen att visa vad de går för, konstaterar Ormiskangas.

Förbundet tryggade arbetsvillkoren

Avslutningen på perioden sammanföll med efterspelet efter riksdagsvalet. Ordförande Riku Aalto skickade genom sitt öppningstal sina hälsningar till regeringsförhandlarna och sannolika statsministern, samlingspartisten Petteri Orpo och Sannfinländarna som gått till val med en oklar linje när det kommer till arbetslivsfrågor.

– Vi litar på att Sannfinländarna håller de löften som de gett facket. Oberoende hur regeringen ser ut kommer Industrifacket att vara redo för samarbete. Vi vill också påverka regeringsprogrammet. Industrifacket vill att de frågor som gäller arbetslivet och arbetsmarknaden behandlas, bereds och fattas beslut om i trepartssamarbete, sa Aalto.

På så sätt skulle man undvika de misstag som Sipiläregeringen begick.

– Då var facken och regeringen i konflikt så gott som hela tiden då regeringen ville av ideologiska skäl ibland försvaga uppsägningsskyddet och ibland skära i lönerna, sa Aalto.

En märkbart rörd fullmäktigeordförande Jarmo Markkanen tackade fullmäktigekollegerna för de gångna åren. Industrifackets förbundskongress samlas i Tammerfors 22–24.5 och väljer under mötet ett nytt fullmäktige för förbundet.

– Det har varit ett nöje att få träffa kolleger och vänner från hela landet, sa Markkanen.

FACKET GÖR ARBETSMARKNADSPOLITIK OBEROENDE REGERING

I sitt öppningstal inför Industrifackets fullmäktige i Helsingfors riktade Industrifackets 1. vice ordförande Turja Lehtonen en känga mot dem som fört fram tankar om nedskärningar i yrkesutbildningen.

– Under våren besökte jag minst 30 arbetsplatser. Arbetsgivarnas största problem var bristen på utbildad arbetskraft. Vad tänker Petteri Orpo? Sannolikt gå in för nedskärningar där det finns en stor efterfrågan på proffs och nästan 100 procents sannolikhet att få jobb. Jag frågar mig om han riktigt följer med läget? Om ni inte tror mig så fråga dina kampanjfinansiärer i arbetsgivarborgen. De oroar sig för samma sak, sade Lehtonen.

Vad tänker Petteri Orpo?

Lehtonen riktade i sitt anförande blicken mot Industrifackets första ordinarie förbundskongress i Tammerfors i maj.

– Jag är säker på att det blir en kongress där diskussioner förs i konstruktiv anda.  Enighet behövs även under följande kongressperiod. Arbetsgivarsidans ideologiska anfall är och förblir en utmaning och de kommer garanterat att fortsätta med att försöka nagga avtalssystemet i kanterna, sade Lehtonen.

Lehtonen anser att den avgående regeringen skött sig bra under en tid som präglats av svåra kriser ska ha ett tack för det. Någon exceptionellt löntagarvänlig regering har det inte varit frågan om, understryker han. Men alternativet som sannolikt väntar, en högerregering med Orpo i spetsen, kan sannolikt innebära ”reformer på arbetsmarknaden”.

– Facket gör arbetsmarknadspolitik oberoende färgen på regeringen. Jag hoppas politikerna håller huvudet kallt gällande i vilka och frågor och på vilket sätt de vill kliva in på arbetsmarknadsparternas område. I värsta fall kan resultatet bli sådant att det väldigt länge att städa upp efter det, sa Lehtonen.