Nina Wessberg: Tillsam­mans på svenska

”Vår tid, vårt land – det var här jag en gång föddes, det var här jag fick mitt namn..” Så lyder refrängen på låten med samma namn, som enligt mig är den bästa på att beskriva Finland och vår tvåsprå­kighet. Trots att den har över tio år på nacken, ger låten mig gåshud varje gång jag hör den.

Språket, modersmålet, är det som definierar vem du är. Ingen kan själv vid födseln välja sitt modersmål. Ditt första språk är språket som de vikti­gaste männis­korna i din vardag talar när du är riktigt liten.

Modersmålet är kärle­kens språk, känslospråket. Som vuxen har du kanske lärt dig flera språk, men när du ska uttrycka dina innersta tankar och känslor, då blir det på ditt modersmål, för att du ska få fram ditt budskap korrekt.

Språket och språk­bruket utvecklas konstant. Under senaste år har vi alla fått lära oss en massa nya ord, ord vi aldrig hade en aning om att ens existe­rade. Eller vad sägs om incidenstal, accele­ra­tionsfas, vårds­kuld, helikop­ter­pers­pektiv, zoomt­rötthet, svinnlåda, närun­der­vis­ning, välfärd­sområde, hybrid­möte… Då världen förän­dras, dyker det upp nya ord och begrepp som måste namnges. I Finland ska vi dessutom hitta ord för allt på två språk.

Språket och språk­bruket utvecklas konstant

På svenska vänder vi oss ofta till Sverige för att hitta gemen­samma benäm­ningar, samti­digt som vi är stolta över våra finlan­dismer. Vi lånar friskt in ord från finskan och böjer dem kanske på svenska. Finskan är ett kreativt språk och dessutom fenome­nalt bra på förkort­ningar som some, tupo, kiky och så vidare…

Det fackliga språket måste också hela tiden utvecklas. Nya termer inom lagstift­ningen och arbets­mark­naden tvingar fram begrepp och namn. Här kan vi inte alltid låna från Sverige då deras arbets­mark­nads­termer är annor­lunda. Här måste vi själva ta initiativ och skapa våra egna begrepp som passar på svenska i Finland. Vi skapar vårt eget finlandss­venska ”fackspråk”, som kanske inte öppnar sig för den som inte dagligen sysslar med facklig verksamhet på svenska.

En viktig fråga för mig är att de svensksprå­kiga fackliga begrepp Industri­facket använder och kommu­nicerar är de rätta. För mig är det oaccep­ta­belt att det förekommer flera olika svensksprå­kiga begrepp på en och samma sak. Det leder till att budskapet blir förvir­rande och otydligt, i värsta fall känner sig läsaren dum då hen inte förstår vad som står skrivet. De som jobbar med de svensksprå­kiga texterna inom facket måste därför ha en god kännedom om det fackliga finlandss­venska språkbruket.

Begripligt på svenska är vad vi borde efter­sträva för att nå ut med fackets budskap till så många som möjligt

Orden är nämligen inte alltid de samma som du hittar genom inter­nets översätt­ningst­jänster. Det är ett utmanande uppdrag som kanske inte alltid får den uppskatt­ning som den skulle förtjäna. Begripligt på svenska är vad vi borde efter­sträva för att nå ut med fackets budskap till så många som möjligt.

Allt oftare får vi som talar svenska i Finland kämpa för att bli förstådda på vårt eget språk. Det är sårande och väcker känslor av att vi är sämre medbor­gare. Om vi svensksprå­kiga i Finland även i framtiden vill födas, leva, arbeta och dö på svenska, är det upp till oss att se till att språket lever, utvecklas och mår bra.

Eller som Redrama rappar ”Jag hamna tillbaka på mammas gata, kan jag samla tankarna som mamma prata? Kan jag byta språk? Joo, jag bamlar samma. Jag ser int nån ankdamm, ser samma flagga. Samma gamla diskus­sioner, bara samlar damm. Hur kan det nappa om det kallas pakko­ruotsi Joo… Jag ser händer i taket från Karis till Kuopio. Sen Pohjan­maan kautta, eyy.” Låten hittar du på Youtube.

Nina Wessberg är organi­sa­tion­som­budsman på Industrifacket