”Det är helt ok med en lokal lönepott, men själva avtalandet kräver lite fixande”

”Det är helt ok med en lokal lönepott, men själva avtalandet kräver lite fixande, säger huvudförtroendeman Tapio Kuhmonen. På de flesta arbetsplatser ligger löneförhöjningen för i år på 1,3 procent. 

Tapio Kuhmonens arbetsplats Kone Hissit Oy hör till de företag där man lyckats med att lokalt avtala om lönepåslag som betalas ut till arbetstagarna utöver den allmänna höjningen enligt kollektivavtal.

– Vi anställda lyckades komma överens om potten med arbetsgivaren, men det är frågan om småpotatis i jämförelse med vad vi hämtat in i företaget genom förbättrad produktivitet, säger Kuhmonen.

Han anser att en företags- eller arbetsplatsspecifik lönehöjning i princip är en bra idé, så länge man kan binda den till produktiviteten på arbetsplatsen. Problemet är att det i dagens kollektivavtal inte på något sätt fastställs några som helst mått eller mätare som den lokala lönepotten ska bygga på.

– Vi drar in pengar och hela tiden borde man håva in mer. Men inte blir det någonsin så mycket över för de anställda, säger Kuhmonen.

Hela systemet med lokala avtal om lönepåslagen borde enligt Kuhmonen ses över.

– Den andel som arbetstagarna får borde bindas samman med produktiviteten i företaget, så att till exempel en andel av avkastningen på det investerade kapitalet skulle betalas ut till de anställda.

”ARBETSTAGARNA FICK ETT LITET LÖNELYFT”

Kollektivavtalet för teknologiindustrin utgör grunden för modellen för avtal om de lokala löneförhöjningarna. Kuhmonen anser att det finns en hel del gott i modellen.

– Prestationslönerna höjdes, vilket är bra. Eftersom vi ofta arbetar på ackord, är det viktigt de höjdes.

Enligt Kuhmonen var det rätt så lätt att nå ett avtal om på arbetsplatsen i våras.

– Jag har svarvat de här avtalen i flera år, så jag vet när det gäller att avtala och när det gäller att bråka. I år skulle det ha varit lönlöst att börja bråka. Trots att det går bra för oss, så får vi ändå inte de pengar som man väl skulle kunna dela ut till oss anställda, utan man gör det bara för att arbetsgivaren i enkäter kan svara att vi har lokala avtal i kraft.

– De anställda fick ett litet påslag, men arbetsgivaren ville inte dela det jämnt mellan arbetstagarna utan dela ut den enligt eget tycke.

Tjänstemännen på Kone Hissit gick inte in för samma modell, berättar Kuhmonen.

FÖRTROEDEMANNEN MÅSTE VARA NOGGRANN

Kuhmonen säget att personalen i regel är nöjd om man får något, men att det i regel räknas i cent och inte i euro.

– Löneutvecklingen är ganska trög. När vi talar om priset på mat och service för att inte tala om elräkningarna, så växer de i snabbare takt än lönerna stiger.

– Lönsamheten för vårt företag har förbättrats både internationellt och här hemma. Arbetsgivaren kollar ändå alltid litet från vilket snöre de kan dra. Ibland visar de siffror över läget i Finland och i bland globalt. Jag anser att förhandlingarna måste grunda sig på läget här i Finland, eftersom vi utgör vår egen enhet, som drar in pengar.

”DET HÄR ÅRET KÖR VI PÅ MED ALLMÄN LÖNEÖKNING”

Företaget Ha-Sa Oy verkar inom avtalsbranschen för den mekaniska skogsindustrin. Huvudförtroendeman Teijo Paanasen berättar att lönepåslaget i år genomfördes enligt vad som stod i kollektivavtalet.

– Vi har inte några lokala avtal om lönerna. Vi gjorde ett förslag, men det fick inte riktigt vind i seglen. Vi hade ett möte där hela ärendet slogs fast. Visst var det en ganska kort förhandlingsprocess, säger Paananen.

Enligt Paananen har man under tidigare år lyckats med att nå löneförhöjningar som varit bättre ur de anställdas synvinkel.

– Förhandlandet gick mycket bättre under förra avtalsomgången.

Paananen säger ändå att läget på arbetsplatsen är bra och att det finns jobb.

– Coronan har inte påverkat på något sätt. Vi har orderstocken full och kör på för fullt fram till semestrarna. Tiden får utvisa hur det kommer att gå i framtiden.

– Jag var lite skraj i våras. Men nu verkar det som om produktionen kommit igång och marknaden drar bättre än väntat. Vi befinner oss på samma nivå som ifjol.

BRA MODELL

Förtoendemännen inom teknologiindustrin frågades hur man avtalat om lokala löneföhöjningar på arbetsplatsen i vår. Resultatanalysen pågår fortfarande, men specialforskare Jukka Saviluoto vid Industrifacket, vågar sig ändå på att säga att lönerna på de flesta arbetsplatser höjts enligt kollektivacvtalets allmänna linje. Det betyder 1,3 procent.

– I år var det en bra stupstock eller ”perälauta”, säger SaTänä vuonna se oli helppo perälauta.

Spelrummet för att avtala om större lönepåslag har funnits på en del arbetsplatser.

– Det rör sig ändå om en minoritet i teknologiindustrin. Vanligtvis brukar det röra sig om 10–20 procent på allmänna höjningen, säger Saviluoto.

Under den föregående avtalsperioden fanns också en lokal lönepott med i spelet. Då hade arbetsgivaren sista ordet om hur den fördelades. Då berättade varannan förtroendeman att man gjort ett lokalt avtal om saken.

I regel var motivet det att man inte ville att arbetsgivaren ensidigt skulle bestämma om fördelningen.

Då var innehållet i de flesta lokala avtal sådant att lönepåslaget fördelades jämnt mellan arbetstagarna.

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO JOHANNES TERVO

ÖVERSÄTTNING JOHANNES WARIS