Katriina Kotilo vill höja anseendet för sin bransch. "Många förstår inte att varje klädesplagg har tillverkats av en människa", säger hon.

Katriina Kotilo fick Industri­fac­kets stipen­dium: ”Stipen­diet var till stor hjälp”

TEXT MEERI YLÄ-TUUHONEN
FOTO MATTI PEKKANEN
ÖVERSÄTTNING OCH BEARBETNING JOHANNES WARIS

I december fick 70 aktiva stude­ran­de­med­lemmar i Industri­facket ett stipen­dium på 500 euro. Ansök­nings­tiden för vårens stipen­dier löper ut i slutet av april.

”Vad härligt”, tänkte stude­rande Katriina Kotilo från Tammer­fors när hon i december fick Industri­fac­kets stipen­dium på 500 euro.

– Jag märkte det när jag kollade mitt konto och såg att det hade kommit in pengar från Industri­facket. Efter det såg jag också att jag hade fått ett mejl från facket, berättar Kotilo.

Kotilo studerar andra året till sömmerska vid Tampe­reen seudun ammat­tio­pisto Tredu.

– Jag vill starta mitt eget klädmärke och göra produkter av material som redan finns tillhanda. Till exempel kjolen jag har på mig nu har jag sytt av en gammal duk.

Kotilo har också använt gamla jeans i sina sömnad­sar­beten. Hon har bland annat gjort en väska och en sommarhatt.

– Det finns redan tillräckligt med kläder i världen som människor inte vill använda. Jag kan till exempel klippa bitar av gamla jeans och sy nya, snygga byxor av dem.

Efter grunds­kolan plane­rade Kotilo att bli barnle­dare, men det kändes inte rätt. Hon blev intres­serad av textil- och modebranschen för fyra år sedan när hon lärde sig att virka kläder med hjälp av videor på Youtube.

– Det blev en väldigt viktig hobby för mig. Jag gjorde så mycket kläder att jag började sälja dem, och nu vill jag göra samma sak med tyger.

Teolli­suus­liiton stipendin saanut Katriina Kotilo. KUVA MATTI PEKKANEN

”PRAKTIK ÄR VIKTIGT”

I vintras gjorde Katriina Kotilo sin första praktik­pe­riod på Ompelimo Inka i Tammer­fors. Praktiken pågick i fem veckor.

– Praktiken var en uppmunt­rande upple­velse. Det har varit det bästa med studierna hittills. Under praktiken gjorde jag yrkes­prov i ändringssömnad.

Enligt Kotilo är praktik­pe­rioder viktiga eftersom de ger stude­rande en realis­tisk bild av arbetslivet.

– Det här är ingen lätt bransch. Lönerna för sömmerskor är inte särskilt höga.

Kotilo delar innehåll om handar­bete bland annat på Insta­gram och disku­terar gärna sitt yrke med människor när hon får chansen.

Det här är ingen lätt bransch.

– Många förstår inte att varje plagg har tillver­kats av en människa, säger hon.

Hon har också märkt att människor har många fördomar.

– Att använda ändring­sa­teljéer är inte så vanligt. Många undviker dem och tycker att de är väldigt dyra, säger Kotilo.

Hon uppmuntrar ändå alla att våga bekanta sig med ändringsateljéer.

– Jag blev själv överraskad över hur billigt det är att laga jeans. Och man lämnar ju inte in byxor för lagning varje månad, utan kanske några gånger per år.

NÄTVERKEN LOCKADE

En kraftig industri­sy­maskin surrar på jämnt när Katriina Kotilo syr insnitt i ett brunt kjoltyg i Sarka-salen på Tredus campus Kaleva i Tammerfors.

– Just nu arbetar vi med att tillverka måttbes­tällda produkter. Jag gör kjolöv­ningar och nästa steg är att skaffa en kund som jag syr en kjol åt enligt mått, berättar hon.

Hon gick med i Industri­facket i höstas när en infor­matör besökte Tredu och berät­tade om förbundet.

– Det är precis så man får unga att gå med i ett fackför­bund. Nästan hela vår klass gick med eftersom det var så enkelt att fylla i ansökan, säger Kotilo.

Genom mitt stude­ran­de­med­lemskap har jag till exempel en reseförsäkring.

Det som lockade mest var möjlig­heten att nätverka.

– Nätver­kandet var det som fick mig att gå med i Industrifacket.

Hon var särskilt intres­serad av förbun­dets ungdom­se­ve­ne­mang och kurser vid Murikka-institutet.

För stude­rande är medlems­kapet i Industri­facket gratis, men ändå har de tillgång till alla medlemsförmåner, påpekar Kotilo.

– Genom mitt stude­ran­de­med­lemskap har jag till exempel en reseför­sä­kring via Turva. Jag använde den när jag reste till Egypten vid årsskiftet.

Katriina Kotilo är intres­serad av att tillverka cirku­lära produkter. Hennes Insta­gra­min­lägg handlar ofta om etiska och ekolo­giska frågor inom textil- och modebranschen.

Katriina Kotilo är mest intres­serad av jobba med återvunnet material.

”DET LÖNAR SIG ATT ANSÖKA”

Katriina Kotilo hörde första gången om Industri­fac­kets stipen­dium via skolans infor­matör. I oktober såg hon på Industri­fac­kets ungdo­mars Insta­gram­konto att ansökan hade öppnat.

– Jag fyllde i ansökan på nätet. Det tog ungefär fem minuter.

Enligt Kotilo är 500 euro en stor summa för en stude­rande. Hon använde pengarna till sitt uppehälle.

– Stipen­diet var till stor hjälp. Jag har varit tvungen att ta studielån eftersom jag inte har fått jobb.

Jag är i alla fall väldigt glad att jag fick stipen­diet och att en sådan möjlighet överhu­vud­taget finns.

Industri­facket stöder sina aktiva stude­ran­de­med­lemmar med stipen­dier på 500 euro två gånger per år.

Stipen­die­kom­mittén gillar bland annat att personen främjar facklig organi­se­ring bland stude­rande och höjer yrkets status.

Ansök­ning­somgången till vårens stipen­dier pågår fram till slutet av april.

– Det lönar sig att ansöka om Industri­fac­kets stipen­dium. Jag är i alla fall väldigt glad att jag fick det och att en sådan möjlighet finns.

Kotilo väntas ta examen som måttbes­täll­ningssk­räd­dare om ett år i maj. Hon har flera alter­nativ för tiden efter examen.

– Jag funderar fortfa­rande på om jag ska börja jobba eller satsa fullt ut på ett eget företag. Att studera vidare är också ett alter­nativ, säger Kotilo.

Läs mer om Industri­fac­kets stipen­dium här. 

På videon nedan berättar Katriina Kotilo mer om sina studier.

Tekijä