"Jag börjar bli varm i kläderna men jag har fortfarande mycket att lära mig. Jag gick över från ett stillasittande liv som svetsare till att gå flera tusen steg per dag", berättar Tommy Holmblad, processkötare på Stormossen.

Han gör bränsle av sopor

24.3.2026

TEXT JOHANNES WARIS
FOTO CHRISTOFFER BJÖRKLUND

Efter nästan 25 år som svetsare sadlade Tommy Holmblad om och jobbar nu med att producera och förädla biogas. ”Industri­facket är det ju fortfa­rande så jag känner mig hemma”, säger han.

DET HÄR HANDLAR DET OM

  • Det kommu­nalt ägda bolaget Stormossen i Vasa med omnejd tar hand om avfall från hushåll och företag och ser till att så mycket som möjligt återvinns i stället för att slängas. Det handlar om så kallad cirkulär ekonomi.
  • På Stormossen producerar man av avfall och slam bland annat biogas som används som bränsle.
  • Tommy Holmblad bytte jobb från att ha varit svetsare på ett företag i Korsnäs till att jobba med gaspro­duk­tion på Stormossen. Det innebär bland annat mer rörlighet i jobbet, mycket nytt att lära sig och en kortare väg till jobbet.

Fåglarna cirklar ovanför Stormossen i Korsholm men någon gamla tiders soptipp har det inte varit frågan om på länge. Process­kö­taren Tommy Holmblad inleder sitt arbets­pass för dagen som han brukar med att hoppa upp bakom ratten på traktorn och mata in sopor i så kallade tippfickor.

Stormossen är samägt av sex kommuner i Vasanejden. De flesta bussarna inom lokalt­ra­fiken i Vasa tankar biogas liksom också Stormos­sens egna sopbilar. Samman­lagt bor det runt 110 000 människor i verksam­het­sområdet där man samlar in avfallet. 

På Stormossen har en tredje bioreaktor tagits i bruk nyligen. Den stora flera tiotals meter höga konstruk­tionen rymmer runt 4600 kubikmeter.

Till skillnad från de två äldre reakto­rerna är den nya inte insprängd i berggrunden utan står i gropen. Den tredje och nyaste biogas­reak­torn stod klar ifjol och är fortfa­rande i  en typ av inkör­ningss­kede, berättar Holmblad.

Holmblad tittar in i reaktorn genom fönster­luckan i pansarglas.

Övervak­ningen av processen i rötkam­maren sker i regel vid monitorer men det kan vara bra att kolla läget bara ögat.

– Det har bildats en hel del skum i reaktorn under morgonen, konsta­terar han. Det är något som man vill undvika.

Kort och gott går processen till som så att bioav­fallet och slammet samlas in från konsu­men­terna. Det här avfallet måste förbe­redas innan det kan brytas ner.

Plast och annat som inte hör hemma sorteras bort, avfallet mals ner till en jämn massa och ibland blandar man in vatten för att få rätt konsistens.

Sedan är det dags för själva processen som tar vanligtvis några veckor.

Biogasen samlas i de stora så kallade gasbol­larna som syns i bakgrunden.

Materialet kippas in i stora slutna tankar eller så kallade rötkam­mare. Det är bakte­rierna som gör jobbet och bryter ner materialet – och det är här som metan­gasen bildas.

Holmblads och de andra produk­tion­sans­tälldas roll är bland annat att styra flöden och syreintag och vatten vid behov.

Produkten blir en runt sextio­procentig metangas, men det kan man inte tanka i fordonen så den måste rengöras med hjälp av syra, berättar Holmblad.

Det är inte alltid så glamoröst

Den gas som inte görs om till drivmedel för fordon kan användas till gasmo­torer som producerar el. Det som blir kvar efter rötningen kallas för rötrester som i sin tur i regel går till att förse jordbru­karnas behov.

Tommy Holmblad blev vald till huvudfört­roen­deman för de anställda på Stormossen efter bara några veckor på jobbet.

– Så länge allting funkar i processen så sköter vi underhåll. Vi byter oljor och ett och annat. Det finns ju jätte­mycket mekaniska grejer på området, så det blir till att meka ganska mycket. En dag är aldrig lik den andra utan det är väldigt varierande.

Med tanke på att området är så stort är det aningen överras­kande att det är så få produk­tion­sans­tällda som jobbar med processen.

För en ovan besökare kan det kännas som att det luktar aningen på vissa ställen.

Arbetarnas bästa vän fungerar som kommu­ni­ka­tions­medel men också som varningsklocka som kan varna för höjda gashalter i luften.

Vi möter Ossi Isohella som jobbat tio år på Stormossen.

– Jag brukar säga till sommar­job­barna att det tar ungefär en vecka att vänja sig vid lukten, sen känner man inte den längre, säger Isohella. Holmblad håller med.

Då anställda jobbar med avfall är det viktigt med hygien. Det har fört med sig också en behaglig arbetsuppgift.

– Alltid är det kanske inte så glamo­röst när man meckar med något som är dränkt i avfall, men det är trevligt att avrunda passet med bastu på arbetstid, säger Holmblad.

Ossi Isohella har jobbat i tio år på Stormossen. ”Jag brukar säga till sommar­job­barna att det tar en vecka att vänja sig vid lukten, sen känner man inte den längre”, säger han.

BEHÖVDE EN FÖRÄNDRING

Tommy Holmblad är ny på Stormossen då han började vid årsskiftet. Han har en diger erfarenhet av att jobba som svetsare på ett företag i Korsnäs.

Känslan av att det kanske började bli dags att pröva på något nytt om man ville hinna göra något annat i arbets­livet hade ändå vuxit sig stark under en tid. 

Det att det började värka i axlarna redan vid lunch talade också sitt tydliga språk. Då man på Stormossen sökte en process­kö­tare som kan svetsa kände Holmblad att nu var det dags.

– På gamla jobbet tyckte det var lite roligt att jag som har lite bacillsk­räck skulle börja på Stormossen.

Det nya jobbet har inneburit en stor förändring. Holmblad har nyligen kommit hem från Vanda efter knapp vecka på kurs om gas.

Från ett stilla­sit­tande liv som svetsare till att gå flera tusen steg per dag.

– Jag börjar bli varm i kläderna men jag har fortfa­rande mycket att lära mig. Jag gick över från ett stilla­sit­tande liv som svetsare till att gå flera tusen steg per dag.

Något annat som är nytt är telefon­jouren. Holmblad har jour i en vecka åt gången och då gäller det att bära telefonen på sig och några längre resor kommer inte på fråga. Det kan komma samtal till exempel från kunder som har problem vid någon av tankningss­ta­tio­nerna i nejden.

Tommy Holmblad gör bedöm­ningen att fem procent av jobbet går ut på svets­ning. I hans tidigare jobb var det närmare hundra.

FORTFARANDE INDUSTRIFACKETS MAN

Så mycket av en ”Firmans man” har Holmblad blivit på Stormossen att motor- och jakten­tusiasten skaffat sig en bil som går på gas och inled­ningsvis är erfaren­he­terna positiva.

Tommy Holmblad förklarar hur processen går till.

– Jag har bara så kort väg till jobbet att gasmo­torn startar först ungefär då jag kör in från porten.

Holmblad var länge huvudfört­roen­deman på sitt tidigare jobb i Korsnäs. Han hade inte jobbat många dagar på Stormossen före kolle­gerna frågade om han ville axla rollen som huvudförtroendeman.

Kollek­ti­vav­talet för tekno­lo­giin­dustrin, eller den så kallade ”gröna boken”, har bytts ut mot kemisk industri. I stället för att alla de som han repre­sen­terar är samlade i en verks­tads­hall finns nu också bland annat chaufförer som jobbar för hämtningst­jänsten med i gänget.

De jobbar till exempel med att hämta upp gamla kylskåp och tvätt­mas­kiner för återvin­ning av kunderna.

– Industri­facket är det ju fortfa­rande frågan om så jag känner mig hemma, säger Holmblad.

Ab Avfalls­ser­vice Stormossen Jätehuolto Oy
GRUNDAT 1985
HEMORT Korsholm
PRODUKTION Behand­ling av bioav­fall och slam, produk­tion av biogas och kompost­jord  PERSONAL Runt 50 anställda, 11 arbetare
ÄGARE Sex ägarkom­muner: Vasa, Korsholm, Korsnäs, Malax, Storkyro och Vörå
OMSÄTTNING 17,2 miljoner euro (2024) 

Tekijä