Tuukka Pääkkönen stickar på vägen till jobbet på varvet i Åbo

När arbets­passet är slut kliver Åbobon Tuukka Pääkkönen på buss nummer 3 vid Meyers varvs­port i stads­delen Pansio. På bussen plockar han fram stick­ningen ur ryggsäcken.

– Jag har alltid ungefär en och en halv timme effektiv arbetstid på bussen varje dag.

Pääkkönen har stickat strumpor, mössor och ett par yllet­röjor. Nu arbetar han på ett par yllestrumpor.

– Det här blir ett par cykel­strumpor till vintern till min fru. Hon cyklar till jobbet varje dag. På vintern behövs långa yllestrumpor för det, säger Pääkkönen.

Barnet sov långa tupplurer på dagarna, så jag hade en hel del ledig tid.

Vanligtvis använder man fem stickor då man stickar strumpor. Pääkkönen använder oftast fyra, eftersom det då blir färre stickbyten.

– När jag stickar i kollek­tivt­ra­fiken måste jag tänka på hur jag gör. Jag sticker in stickan i skaftet för att den inte ska falla ner på bussgolvet.

När det kommer till strump­mönster för vuxna rekom­men­deras ofta stickor på 3,5 milli­meter. Pääkkönen stickar med bambus­tickor i storlek fyra.

– Jag stickar så hårt att jag behöver större stickor. Stickor i trä är skönare att hålla i handen och låter inte lika mycket som metallstickor.

FRUN GAV EN KNUFF I RÄTT RIKTNING

Pääkkönen lärde sig sticka våren 2022 under sin pappaledighet.

– Barnet sov långa tupplurer på dagarna, så jag hade en hel del ledig tid. Min fru stickade strumpor, och jag tänkte att jag också skulle kunna göra det. Hon erbjöd sig att lära mig, berättar Pääkkönen.

Han stickade sina första yllestrumpor till sig själv. Till en början höll han garnet för hårt, vilket gjorde stick­ningen svår.

– När jag lärde mig hålla garnet lösare blev det mycket enklare, säger Pääkkönen.

I hans strumpor finns alltid mycket resårstickning.

– Jag gillar att sticka alla strumpor så att resåren fortsätter från skaftet över foten. Då sitter strum­porna stadigt på fötterna.

Efter sticks­tarten har Pääkkönen stickat sockor till sina barn, föräl­drar, systrar och arbetskamrater.

– På fackav­del­nin­gens möte klagade en huvudfört­roen­deman en gång på att han fryser om fötterna när han kör truck på vintern. Jag frågade vilken storlek han hade, och sedan stickade jag yllesockor åt honom.

STICKAR PÅ MÖTEN

Pääkkönen får strum­pans häl färdig och plockar upp fjorton maskor från båda sidor av hällappen för att fortsätta med delen som ska på foten.

– Man säger alltid att det är svårt att sticka hälen, men det är det inte. Att sticka en strumpa är ett syste­ma­tiskt arbete. Gör man det rätt kan man inte misslyckas.

Helst stickar Pääkkönen strumpor. Att göra en yllet­röja är mer arbetsdrygt och fungerar inte riktigt i en fullsatt buss, eftersom det då kan bli trångt. Det som lockar honom med stick­ningen är själva görandet.

Man säger alltid att det är svårt att sticka hälen, men det är det inte.

– Jag har alltid gillat att jobba med händerna och lära mig nya saker. När jag stickar ser jag snabbt vad jag åstad­kommer och kan också följa med min egen utveckling. Man kan höja svårig­hets­da­gens så mycket man vill.

Förutom på arbets­re­sorna stickar Pääkkönen hemma, på möten och på utbild­ningar vid Murikkainstitutet.

– Om jag deltar i något tillfälle där jag måste lyssna länge, stickar jag alltid något om jag råkar ha stickorna med. Det förbättrar min koncentrationsförmåga.

”EN NYTTIG HOBBY”

Pääkkönen rekom­men­derar stick­ning till alla som är intres­se­rade av handarbete.

– Det är en billig och nyttig hobby. Om man inte har någon hemma som kan lära ut finns det många instruk­tioner på nätet, även i video­form, tipsar Pääkkönen.

Han räknar med att garn till strumpor i vuxens­torlek kostar runt 4,5 euro. De billi­gaste strumps­tic­korna får man för några euro. Dessutom är det bra att skaffa en virknål, eftersom den är lätt att använda för att fånga maskor som smitit, berättar Pääkkönen.

– Ett par vuxen­strumpor blir klara på ungefär en och en halv vecka om jag bara stickar på bussen. Jag gör oftast ganska långs­kaf­tade strumpor, så det tar sin tid.

Pääkkönen är fackligt förtroen­de­vald och ordfö­rande för fackav­del­ning 49 i Åbo. Stick­ningen ger balans, särskilt till förtroen­deupp­dragen, säger han.

– När man som förtroen­deman löser problem är de sällan positiva och de stannar inte alltid på arbetsplatsen. Då känns det bra att jag kan sticka och inte behöver tänka på något annat.